Vilken glädje!

Igår hade jag ett avslut med en problemhund, en hund som drar i kopplet och ylar och skäller på andra hundar. I normala fall brukar utredningarna ske över väldigt lång tid då man behöver mycket träning mellan varje tillfälle (och ibland räcker det med en enda träff, vissa problem visar sig bara vara lite kommunikationsproblem och det behövs bara en knuff i rätt riktning). Nu hann vi inte vid den första träffen riktigt träna hundmöten förutom på "ärkefiende" nummer ett, grannhunden, så vi bokade upp nästa träff bara någon vecka senare, då Nässla skulle få vara funktionärshund. Den träningen gick så bra så matten ville smida medan järnet var varmt och vi träffades redan dagen efter för träning i ny miljö. När vi träffades sa hon "att åka till stan och gå där går inte, då skulle alla tro jag misshandlade honom när han ser en annan hund". Och vad gjorde vi igår? Jo vi satt på torget. Vi passerade hundar. Vi blev utskällda av hundar. Och hunden i fråga ignorerade dem alla!! Vilket läge och jag är så glad för dem då det ger dem nya möjligheter och mer glädje tillsammans. Matten sa "det gör inget att jag behöver träna honom, det är bara så skönt att jag vet hur jag ska göra och att det inte handlar om att vi ska bråka, jag skulle letat efter hjälp tidigare!" Fina :)