Jul, mellandagschill och nyår

Så här års brukar det väl vara dags för utvärderingar och planer inför det nya året, men jag vet inte om det blir något sånt för oss. Tävlingskarriären finns väl summerad under oktober månad, typ och planerna för nästa år känns ju hur instabila som helst ;-) Jag brukar varje år sätta mig själv och göra upp planer, mål och önskningar för nästkommande år samtidigt som jag summerar det tidigare, men i år fick jag ingen feeling. Jag gjorde det, men det känns inte som att jag gör det för att se fram emot det, utan för att jag ska. Så jag struntar i det. Kanske får jag en annan lust innan året är slut, eller i början av året, båda sakerna är ju helt okej. Jag kan faktiskt planera när som helst. Sparmålen desamma, tävlingsmålen desamma, jobbmålen desamma, resor desamma (obefintliga). 

En sak jag SKA göra nästa år är att bli klar draghundsinstruktör. 
Här pluggar vi. 

En annan sak som jag ska fortsätta med är min styrketräning och yoga. 
Inte för att det kommer ett 1 januari utan för att jag vill kunna röra på mig som en normal
människa även efter 40..

Julen då? Den blev nästintill inställd. Vi firar ju inte storslaget med den största delen av släkten i Norge och när det dessutom visade sig ett par dagar innan jul att mamma hade NIVETVAD så blev det liksom inte så mycket alls. Pappa och bror var över på middag under ett par timmar, resten av dagen spenderade jag i hundarenan och tränade lite agility då det var öppet för de medlemmar som av olika anledningar hellre ville vara där. Trodde jag skulle vara ensam men vi blev ett gäng som baxade ut lite hinder och kombinerade banor med glögg :) Mysigt! 

Sirap öppnade sitt livs första paket, hon brukar ju bara ta dem och vara snål
utan att veta att det finns något inuti att komma åt också.. Detta blev den enda julklappen som 
öppnades på jul, resten sparar vi tills vi kan fira med mamma.

Julafton som bäst ;) 

Vi skulle ju egentligen sprungit tunnelrace på annandag, en tradition i hundarenan, men den blev så klart inställd. Vi var några som istället hyrde hallen och tränade, jag och Sirap med fokus på kontaktfält och med tusen andra kvitton på saker vi kan träna på vid andra tillfällen.. Jag hade så tråkigt att jag anmält till två agilitytävlingar i början av nästa år, så får vi se om de blir av. Det var inte så många tävlande än på den första så den kan nog absolut bli av. Däremot blev den inofficiella jag tänkt att vi skulle vara med på för att få vara i lokalen innan inställd, så det får bli ett test direkt med att se hur hon hanterar en helt ny miljö. 

Jag jobbar nu i mellandagarna, besöket till uppfödaren i norr blev inställd och det är nog lika bra med smittläget. Så vi får se vad vi fyller dagarna med istället om jag tar ledigt någon dag. Lite för kallt för uteträning och kanske onödigt att spendera ALLA pengar på att hyra hall.. 

 

Frsächt

I onsdags morse var det spårläggning. Eller "slinta med flaskan med blod så den flyger ur näven och passar på att ta ett varv i luften och sprida ut på olämpliga ställen". Kul sport, verkligen. 

Domaruppdrag för Västerås KK - KM med skoj 2021-12-12

Ja öppet hus var inte det sista jag gjorde på klubben i helgen, på kvällen åkte jag tillbaka ner för att ha en liten bedömning av några från Västerås Kennelklubb i rallylydnad så de skulle få kora sin klubbmästare för året. Jag fick nöjet att lägga till lite bus. Första busskylten var sitt på stol-hund går runt. Nästa balans/inte nudda mark, där hunden fick gå på plattformar och förarna på balansbollar (platta, jag är inte grym). Sista buset var att förarna skulle byta roller med sina hundar och de fick både snurra och backa istället för sina hundar :D 

Det var inte så många som deltog och resultatet var inofficiellt, men det var iaf en sheltie som vann. En trevlig kväll som avslut på en helg helt i hundarenans tecken. 
 

Öppet hus på klubben

Förra helgen bodde jag nästan på hundarenan. På lördagen var det SM i freestyle och htm och vi kikade inom för att heja på vår klubbkamrat på väg ut i spårskogen. En del program är ju samma som på den tiden jag tävlade med Nässla, men några nya guldkorn var det, bland annat årets andraplacering i FS, ett helt otroligt program som gjorde mig gråtfärdig. 

På söndagen var det öppet hus från klubbens sida i hundarenan och jag skulle demonstrera Rallylydnad. Först ut klockan 9 var Ann-Sofie med freestyle och jag väntade mig ganska svag uppslutning så tidigt på söndag morgon, så gissa att jag blev förvånad när jag kom in och läktaren redan var full! Det blev toppendag där vi visade och besökarna fick testa freestyle, rally, IGP (endast uppvisning), Maria Brandel visade lite från lydnaden som de tävlade VM i år, agility, hoopers, kongsök och aktiveringsbana. Det fanns även en fotohörna som vi passade på att testa med flattar av varje färg när de väl fanns på plats samtidigt. 

Så duktiga och fina flattar! Eller?... 

Behind the scenes.. 

Genomgång av kongsök

God jul!

Vi fick visa upp hur agility ser ut, jag hann inte banvandra men lyckades ta oss igenom banan felfritt! Yeay! 

På besök på Tomteland

I helgen blev det en liten semester (?) för mig, Pirran, mamma och Melvin (Pirran är Siraps nya smeknamn - Siri-piri - Pirran). Vi tog bilen och styrde upp till Mora för ett besök på Tomteland, där även hundar är välkomna. Blev dock inte så mycket bilder pga alldeles för kallt för att ta upp mobilen. 

Vi hyrde stuga på Mora Park och jag misstänker mer och mer att min hund har ett stycke bordercollie gen i sig. Nu blev hon nämligen rädd för golvet i stugan (när vi var på Gotland blev hon rädd för taklampan!) och att det var halt när hon skulle hoppa upp och ner från sängen. Alltså ingen fara när hon rörde sig normalt på golvet, men när hon skulle upp i sängen blev det panik, och sen låg hon spänd hela första natten och kunde inte sova pga någon gång skulle hon behöva hoppa ner. Mitt i natten hoppade hon ner och då väckte hon så klart 8-åringen som är milt sagt nervöst lagd när det kommer till nätter.. Och han väckte så klart mamma då.. Så ja, vila blev det ju knappast.. 

Bästisar!

Natt två var Sirap dock så trött att hon kunde sova natten igenom på sängen, även om hon började pipa när hon skulle hoppa ner på morgonen. Besöket på parken gick bra, där blev hon inte rädd för vare sig skådespelare eller hästar, däremot fick hon ju i sig det ena och det andra som barnen kastat omkring sig.  

På gågatan i Mora

Det var så klart inte bara elände att åka bort (men man uppskattar hemma mer och mer), och det var mysigt att få vara i lite mer snö än vi har här hemma och få lite julfeeling. Jag har dessutom fullsmockat varje helg så det är skönt att inte ha några måsten en hel helg. Nästa planerade tripp är troligtvis till Sundsvall i mellandagarna, då får jag väl hitta ett hotell med heltäckningsmatta.. Vad vi ska göra i Sundsvall? Hälsa på två mellanpudlar som enligt plan ska ha bebisar nästa år och se om vi klickar med uppfödarna =D Lite tidigt kanske, men jag känner mig själv och vet att om jag väntar tills Sirap blir fem så kommer det inte in någon till hund och utan hund vill jag inte vara en gång till om jag slipper.. 

 

Agility dipp och boost

Förrförra onsdagen var jag och hälsade på Jens och på vägen dit passade jag på att hyra en timma på AW arena, en agilityhall längs med vägen mot Nynäshamn. Den del av hallen jag hyrde hade en enorm bana stod uppe, men även nummerskyltar enligt nedan. Kanske lite svårtolkat men det jag kan säga är att det var skitasvår bana och jag började tappa hoppet om att jag skulle kunna hålla på med agility. Dels att jag inte minns, plus att det var så himla svårt. Vi ägnade tid åt ett par kombinationer bara, men hade inte ens en suck att med träning kunna springa hela banan. 

Men som tur är så har jag fått mig träningskamrater som har koll, och sist vi tränade byggde vi ett par banor som faktiskt är för klass 1. De två första banorna sprang Sirap ur slalomet, men när Lina kommenterade att jag höll mig för långt bakom så såg det ut så här på vårt första försök på bana nummer tre, såå nöjd! På min instagram la jag in låten Unstoppable med Sia, vilken boost det var att få titta på med den låten, kände att nu jäklar tar vi över allt!

Tre hinder en omöjlighet?

Mitt på en öde ö

I bloggen ser det ut som det knappt blir någon träning, men vi har nog tränat minst varannan dag i vår eller annan hundhall. Jag fick låna Grunden är grunden del 1 av Lina som vi tränar med (den finns inte att få tag i längre) och tänkte att tre hinder på rad kan väl inte vara så svårt?

Svårare än man tror!

Jodå, jag önskar jag hade filmat för jag hade nog kunnat lära mig ett och annat om min egen handling om jag gjort det, för det går verkligen inte bra! Den längst upp går bra, det är så det naturligt blir om man rör sig parallellt med hindrena. Men att växla därifrån till att dra till sig hunden innan den tar nästa hinder är mycket svårt! Men roligt med utmaningar och jag tycker det känns som att jag övningskör med en supersportbil när jag själv har kapacitet för en Skoda Fabia. i torsdags på vår träning när jag satte upp dessa tre fick jag på första passet inte alls till det. Gick tillbaka till bänken och funderade på vad som skulle hända om jag vände på mig. Gick ut och provade och fick ett helt annat resultat (tyvärr inte bra nog för alla tre hinder) och det var så fascinerande att se hur hela beteendet ändrades av bara över att jag vände på mig! Hon kan ju göra rätt, men jag vete sjutton hur jag ska guida henne.. Aja, vi har många träningstillfällen kvar innan det är dags för tävling åtminstone, och det kan behövas! 

 

Vild av vilt

Jag är verkligen taggad av att klara av ett nybörjarprov i vår och tänker inte gå i ide hela vintern för att få en chock rätt som det är när proven drar igång och sen känna att jag inte är förberedd tillräckligt. Åtminstone inte på viltfronten nu när jag har två fulla frysar hemma! Så i helgen tinades det upp lite vilt igen och jag drog till skogs. Sirap blev så fly förbannad när jag gick iväg med viltlådan utan att ta med henne och vrålade i bilen (trodde det var någon form av konkurrens, men tydligen inte då vi var ensamma). Jag tänkte att hon kommer ju knappast vara lugn och sansad och kunna prestera bra efter en sån uppladdning så jag tog vägen genom inhägnaden på klubben. 

Mycket ben, lite hjärna.

Började med några avlämningar/kast med fjädrade dummies innan vi gick fot upp till skogen. Hon hade lite svårt att hålla ihop och precis innan vi var framme drog hon iväg men jag "fick stopp" på henne. Vet inte om det var mitt djungelvrål över nejden som gjorde att hon kom tillbaka, men hon fick åtminstone inget vilt i munnen innan. Intressant vad jakten gör med en så i övrigt följsam och mjuk tjej.. 

I vilket fall, vi gick ut och körde söket, och alla vilt kom in utan strul förutom kaninen. Den kom in men släpptes någon meter ifrån mig, så jag la ut den några gånger och belönade upp det. Noterade att fler kaniner ska med. Vi har tränat några fler pass och varje gång är det just kaninen och/eller nytt vilt hon lägger ner, men hon tar upp det när jag ber om det (iaf fåglar) och lämnar i handen. Eftersom hon vet att det ligger mer ute har hon ganska bråttom ut igen och jag behöver ibland inte ens belöna henne med gotte utan hon ser belöning nog som att få springa ut igen. I morse hade vi med en and och en kanin och hon fick kast. Avslutade väldigt fint och hon fick bära kaninen hem, vilket gick bra (och inga grannar såg det). Tänker att det är så här vi får nöta på, lite men ofta. Och ser man till vart vi var för ett halvår sen så har vi ändå kommit väldigt långt på få pass, även om det kan kännas otroligt uppgivet när man står mitt i det och bara vill lägga ner B-provsträningen.  

Trött söt mun som är för fin för päls?

 

Sjukstuga och planer som smids

Den här veckan har väl inte varit jätterolig då jag i onsdags däckade hela min lediga dag (slöseri med tid!) och sedan dess har jag gått mellan jobbdatorn och sängen typ. Nu har det ordnat upp sig och jag har nog passerat puckeln, för nu snorar jag bara, ett säkert täcken på att viruset är klart i min kropp (peppar peppar och allt det där). Som tur är så sammanföll det med en ny modul i min draghundsutbildning så jag har inte behövt känna mig stressad över att jag måste ut och springa åtminstone, utan den träningen kan jag skjuta upp beroende på vad jag ska göra (måste läsa in mig på massor av material först). 

Även om du är sjuk har JAG energi. Ta mig!

Innan jag blev dålig hann vi med en privatträning hos Åsa på Hällby Hund i agility. Vi har så att säga en hel del att lära och då gäller det främst matten som har extremt dålig koordination! Men vi fick med oss en del övningar i handling och hoppteknik, så på söndag ska jag testa mina kunskaper på egen hand. I vilket fall är det superkul (troligtvis för att Sirap älskar det också) och jag har planerat för min första officiella start. Jag planerar för att starta i februari i Fagersta KKs hall, de har några inoff tävlingar innan dess som jag borde kunna åka på, så får Sirap vara i miljön innan vi åker dit. Det känns som lagom långt bort i tid för att vi ändå ska kunna bli lite bättre och ha förutsättningar för att göra ett lopp utan fel. Däremot ska vi givetvis starta i vårt tunnelrace den 26 december, en inoff skojtävling som vi verkligen är laddade för. 

Om någon vecka ska jag till Jens och upptäckte att det finns en hundhall på vägen dit som har färdig agilitybana, så den tänkte jag boka på vägen dit och köra ett varv. Denna bana hade de uppe här om dagen och jag hamnade i chock. Det kan väl inte vara meningen att man ska klara av så här långa banor?!? 

Vårt härliga Kungsör, från vår löprunda

När det gäller dragträningen går det framåt. Sirap ville inte alls dra till en början (ville inte ens ha sele på sig), men jag tror vi kommit förbi en puckel där. Nu har det tyvärr blivit ofrivillig vila en vecka då, men jag planerar ändå att komma igång igen så fort jag känner mig kry, för vi har ju bokat en resa till Åre i februari då vi även tänkte prova dra lite på längdskidorna. Sen är vi ju inte heller klara med utbildningen, där vi nu ska skapa ett längre träningsschema. Men denna vecka är det bara Sirap som fått sig styrketräning. 

När jag har legat hemma på sofflocket har jag tittat på svtplay och serien Mitt vildmarksäventyr och blivit sååå sugen på att komma ut och vandra igen. Vi har ju planerat in en vandring längs rallarvegen i sommar, men jag har blivit sugen på att verkligen bara ge mig ut länge. Bläddrade i en bok jag fick för några år sedan med Norges värsta turer och jag blev bra sugen på denna. 

Jag menar inte att jag ska göra den i sommar, men någon gång vill jag verkligen bara ge mig av och gå i veckor. Kanske nästa år, eller året efter det? Tänk att ta tåget till Oslo och sen bara kliva rakt ut och vandra till Bergen, rakt över Hardangervidda? Det måste göras, även om det innebär ett jäkla släpande på hundmat. Det blir ju åtminstone lättare längs vägen ;-) 

 

Domaruppdrag på Väsby BK 2021-11-07 Avancerad Klass

Tiden flyger som vanligt och den här veckan har jag blivit däckad av förkylning och typ inget har blivit gjort känns det som. Men nu är orken åter och här kommer en rapport från förra helgens domaruppdrag, ett uppdrag jag tog när jag såg att de saknade en domare. Det blev min favoritklass avancerad, dock på otroligt litet utrymme så fick verkligen kompromissa. Hade hudiks bana som grund men det slutade med att jag fick göra om typ allt för att få plats. Dessutom väl på plats insåg jag att jag satt starten på fel sida utifrån det jag tänkt mig, så det blev ännu tokigare än jag tänkt mig.. Aja, det blev lite lättare för de tävlande tror jag och det var en ganska stor andel som fick kvalificerande resultat. 

Vann gjorde tre hundar på 99 poäng, en flat och två tollare. 55% av de 34 startande fick kvalificerande poäng, vilket är rätt högt för klassen. Nu är nästa planerade uppdrag ett inofficiellt KM i vår egen hundarena (fast en annan klubb). Så vila tänker ni, nej då, givetvis ska jag hålla utbildning för skrivare i distriktet om ett par veckor :D Att det ska vara så svårt att ta det lugnt!?

Domargåvan, en hink med frukt och godis - perfekt!

 

Premiär i agilityvärlden!

Inte nog med att vi gick ett spår i helgen, det blev också premiär på agilityplan! Förvisso ett blåbärslopp, men ändå. Tänker att det är lika bra att träna på att bli diskad, för det verkar vara livet som tävlande inom den grenen ;-) 

Det var på Väsby BK, två starter i blåbärsklass, dvs bara hopp och tunnlar. 

På första loppet diskar hon sig när hon springer första gången in i tunneln. Jag visste att det skulle bli en utmaning, men nu när jag ser på filmen ser jag dessutom att hon tittar på mig men ändå väljer att springa vidare! Jäkla loppa! Sen blev hon lite rädd för hon som skrev under sitt paraply, men det är väl såna livserfarenheter man behöver göra som liten unghund. Det som inte kom med på filmen var att hon dessutom var på väg upp på A-hindret när hon var klar, TUR att det stod grejer för, annars vet jag inte vad som hade hänt! 

På lopp två rev hon tyvärr första hindret vilket gjorde henne tveksam inför nästa och då hoppade den åt fel håll. I övrigt är jag supernöjd med vårt samarbete. Mitt mål för banan var att hon skulle veta att jag var på hennes vänstra sida när hon var inne i tunneln (första), då det var många hundar som inte visste att föraren flyttat sig dit och därför vände ut åt fel håll. Det lyckades vi med! 

Nästa vecka ska vi åka på privatträning och vi ska fokusera främst på hoppteknik. Det var något jag tänkt redan innan vi rev detta första hinder, så det blev bara en bekräftelse på vad jag trott. På lördag kväll ska hussen få följa med när vi tränar i hallen, ska se om han blir lika såld på det som jag. Då kanske det finns fog för en till hund ;-) 

Tänk, jag som alltid sagt att jag gör det mesta förutom agility i hundsport, men nu kör jag tydligen även det - och superkul är det! Planerar för vår första officiella start i februari, men innan dess blir det förhoppningsvis en del inofficiella lopp :) 

Första ettan i öppenklass - viltspår

I förra veckan skrev en av viltspårsdomarna i SSRK ut att hon hade tider för att gå spår i helgen. Ett perfekt sätt att boka spår tycker jag som inte är mycket alls för att ringa och komma överens om en tid. Innan jag hann tänka klart så fanns det bara en tid kvar på lördagen, den sista och den tog vi! Det var samma domare vi gick vårt förra öppenspår för. 

Spåret började med ett superfint upptag och en tydlig markering. Sen blev det extra allt.. Hon genade vid ett ställe och skulle sedan ta bakspåret där hon missat, där virrade vi i vad som kändes en evighet. Det blev tydligt för mig när hon hade spåret och inte, så jag kunde själv bryta jakt på vad det nu var (vildsvin troligtvis) och försöka få tillbaka henne där jag visste hon hade spårat. Hon tog spåret men släppte och skulle kolla av och så gick spåret en lååååång bit. I princip hela tror jag.. Hon blev lite "unghundsrädd" i skogen och genade hej vilt vilket gjorde att jag fick ta mig genom både sump och tät granris. På ett ställe gick hon igenom ett rejält grisbök, fortsatte så fint och tydligt för att helt plötsligt vända om och kolla av det där området NOGA. Här började jag känna att vi kanske inte ens skulle hinna med inom tillåten tid, så jag försökte få henne tillbaka till spåret som jag sett henne i, men nej hon skulle minsann kolla grisböket! Till slut tog hon spåret som världens självklarhet och strax därefter var det dags för skott. Efter det slängde hon sig från buske till buske tills vi helt plötsligt upptäckte att hon stod på klöven 😅 Herremingud, jag har nog aldrig varit så svettig i mål på ett spår tidigare. Domaren tyckte Sirap var lite taskig som tagit onödigt jobbig terräng för mig, men att hon ändå löste det som hon skulle. Så då fick vi vårt första förstapris! 

Nästa gång ska jag prova för en annan domare (och liksom spara på denna, hon är så trevlig). Kanske det också vore bra om vi tränade lite själva.. Vi får se vad vi hinner, men vi har ingen brådska, vi har ju förhoppningsvis många år på oss att förbättra vårt spårsamarbete. 
 

Träningsgrupp på Fågelbro Gård

Jag ingår i flera träningsgrupper och blev nyligen inbjuden i ytterligare en som jag inte kunde tacka nej till. Detta är en grupp för bara klickerinriktade tränare inom retrieverträning som ses ett par gånger om året runt om i landet för gemensam träning och diskussion. Jag har träffat alla deltagare tidigare, men inte alla tillsammans så det var min premiär i gruppen i helgen. Det var på Fågelbro gård, en helt fantastisk plats att hänga på! Fina marker som ingår i hyran, där man även får skjuta, boende och helpension. De kommer tom ut med fikakorg under träningen på dagen, och på kvällen var det tvårätters, jättegoda måltider. Givetvis lunch och frukost också, så lyxigt att bara få ägna sig åt att träna utan en tanke på det praktiska. 

Välkomstpresent

Då de hade gäster till lördag morgon så fick vår helg bli lite förskjuten, vi började på lördag fm och avslutade efter måndag lunch. Hon som höll i denna träff är en van projektledare så hon hade staplat upp helgen i excel, vem tränar när och pauser för fika mm. Perfekt tycker jag, som annars kan ha svårt för att ta för mig och be andra hjälp mig. Nu fanns ju mina tider klara. 

På lördagen började vi alla med gemensam uppvärmning. Lite fotgående förbi varandra, passivitet, inkallningar mm. Så vi och hundarna skulle få landa lite tillsammans. Pass 2, där vi var ensamma ute körde jag på fotgående, som snart blev ett pass med fokus på att hon skulle följa mig i mina vändningar trots att det står kastare ute. Det som blev tydligt var att jag var otydlig (!) i mina kriterier. När följer hon med? Är hon med när jag bara vänder bort och hon följer med eller måste hon då stå rakt vid mitt ben eller måste hon tom titta rakt fram? Ja är det otydligt för mig blir jag ju inte särskilt bra på att belöna rätt saker heller.. Så den ska jag tänka på och träna på hemma genom att ställa upp exempelvis klockan och ställa mig mitt i och göra vändningar och gärna filma oss också. 

På söndagen hade vi vilthantering på schemat. Jag provade ju vilt med Sirap i veckan vid markeringar och då tog hon alla vilt vi testade. Förvisso inga större, men jag kände mig ändå rätt trygg med dagens upplägg, där vi skulle köra markeringar på första passet och sök på andra, båda med vilt. Markeringarna funkade bra, det var en enorm trut som hon inte tog på fältet, men när Petronella kastade den bakom en stor enbuske tog hon den när hon inte såg mig. Inga bra avlämningar men det går ju ändå att träna på. 

Håll truten!

Till pass två var Sirap med ute och tittade på alla de andra, hon skötte sig fint i passiviteten MEN laddade tydligen på rätt rejält, för när det var dags för hennes sök så sprang hon i en evighet. Sprang sprang och sprang. Långt bort. Varje gång jag skickade in henne i det lilla sökområdet så tog hon snart mark över hela kommunen.. Sen när hon väl hittade vilt var det de stora och då tog hon dem bara en bit, men var inte intresserad av att komma in med dem. Vi bökade lite men kom liksom ingenstans, så lät det vara, såg att hon var helt färdig. Däremot fick vi med oss många bra träningstips hem som jag tar tillvara på: Bryt kedjan med att hon släpper när hon ser mig, genom ping-pong övning, låt henne bära stora vilt på promenad (i skogen så klart), gör en vilthög, eller dummys med vilt, och när hon tar ett vilt/större vilt blir det party och även att göra "tack" från något som ligger vid fötterna. Det kan också vara bra att styrketräna käkar och hals med tunga och otympliga dummys så hon blir säkrare i sitt bärande.  

Det som ändå var uppenbart är att även om hon kan så är beteendet (greppa vilt spring till matte) så befäst, utan blir hon trött faller hon in i gamla beteenden. Dummies har jag knappt ens varit med om att hon inte kommer in med, och det får bli vår målbild, samma beteende på viltet som med dummys. 

Bra jobbat av fotografen som hann få med den lilla stund av apportering..

På måndagen var det dags för vårt sista pass innan lunchen och efter gårdagens bonanza i kohagen utan öron påkopplade bestämde jag mig för att vi skulle träna stopp och inkallning. Sirap går inte så långt ifrån mig ute spontant så jag har det lite svårt att träna båda momenten på avstånd och då blir det antingen "lydnad" vilket går utmärkt, eller jakt långt bort vilket såklart inte går alls.. Så en bra transport däremellan tänkte jag mig och nog fick jag med mig fina råd! 

Först och främst ska jag välja mitt kriterie, dvs vad vill jag ha? Kontakt? Stå? Sitt? Ligg? Jag kör på stå och fick börja med en argumentation om varför inte jag har sitt.. Jag tycker helt enkelt inte det tillför så mycket, och när jag tänker tillbaka på de andra stoppen under helgen så känns inte sitt som så givet ändå så jag håller mig till stå även om det är kontroversiellt (vill hon göra annat är det okej). 

Sedan ska jag tänka på vilka störningar hon utsätts för i jakten när jag vill få till ett stå: Fart, skott, lukt, vilt. Hur kan jag träna dessa enkelt? Allt hon ska kunna göra långt bort ska hon även kunna göra nära mig. För att få till stopp långt bort, låt någon annan belöna. Först nära mig, jag blåser stopp, figge belönar hos sig och rör sig samtidigt bort. När hund ätit upp, blås stopp och figge belönar och rör sig bort osv. Till slut har vi ett stort avstånd mellan oss. Sirap hade stor dragning till mig hela tiden, så jag inser att hon är en mjuk liten tjej som inte är så tuff, men med STOR jaktlust (för när jag jagar verkar vi inte behöva befinna oss på samma galax).

Sedan kan vi använda plattformar utomhus med ca 50 meter emellan, skicka henne mellan dessa och jag står på tvärsan och blåser stopp, med målbild hur hon sprang på fälten och "jagade", att kunna bryta där. Sedan komma ihåg att vi inte tränar på att vara i position utan att inta den. 

Tur med vädret hela helgen

Så även om vi inte glänste i vår uppvisning så kände jag ändå att det var optimalt, för vi har verkligen fått med oss massor av nya tankar hem som vi kan använda för att bli bättre. Jag är så nöjd med många delar av Siraps arbete och jag har verkligen förhoppning om att hon kommer kunna bli en bra provhund. Vi ska bara fokusera på rätt saker!

Domaruppdrag på Hudiksvall BHK 2021-10-10

Det var ju inte bara jag som skulle tävla i helgen, även ett gäng fortsättningsklassare (okej, mycket litet gäng) och även ett lite större gäng mästarklassare skulle få starta, med mig som domare. Först ut fortsättningsklassen, där säkert 40-50 poäng totalt försvann i slalom och spiralen hos alla tävlande (bara på att de gick fel väg och trodde de var på den andra skylten, försvann nog även en del nos och bris där med). Av de 12 startande på min sida fick 5 kvalificerande resultat (41%). Vann gjorde en labrador på 91 poäng, tätt följd av en mellanpudel och en flatte på 90 och 89 poäng. 

Det blev en LÅÅÅNG paus däremellan, men passade ju bra när jag hade Sirap med mig, så kunde hon få vara ute och mingla lite. Svårigheten på min bana var att det hände saker hela tiden och svårast var nog avslutet, ett sändande till kon. Det var sista konen på slalomet, men det skulle jag säga inte spelade någon roll, det var någon som sprang fel men de flesta som tappade poäng där gjorde det för att de tittade på sina förare när de skickades iväg, och alltså sprang snett till höger istället för rakt ut. Tror många skulle vinna på ett förberedande kommando.. 

Av de 25 startande var det 6 (24%) som fick kvalificerande resultat. Vann på 99 poäng gjorde en labrador, tvåa kom en annan labbe på 97 poäng och trea en terv med 96 poäng. Många glada och trevliga tävlande, vilket gjorde det hela lite bättre så klart. Avslutade allt med att faktiskt komma upp för alla backar och komma hem helt trygg, om än sent. 

Äventyr och tävling i Hudiksvall

I fredags bar det iväg för årets sista husvagnstripp, ännu en resa till Hudiksvall och deras BHK. Funderade först på att ta in på hotell istället, men när en annan domare hörde av sig och frågade om jag också skulle bo på klubben bestämde jag mig för att lära mig använda gasolen (sist gick ju proppen) så jag skulle överleva ett eventuellt strömavbrott. Jag lyckades få igång både kyl, värme och spis när jag provade, så nu har en helt ny värld öppnat sig för mig. 

Så på fredag morgon kopplade jag på vagnen, åkte till jobbet, jobbade och laddade för en lugn och skön helg. Solen sken, hösten var så där perfekt som hösten är och jag hade några timmar i bilen att prata med både kompisar och mamma. Bra dag! Tills jag var 100 meter från nattens läger.. För att komma till deras klubb svänger man av på en smal väg i grus, först en brant nedförsbacke, lite plant och sedan kommer en rejäl uppförsbacke. Eftersom vägen nere i sänkan var full av stora hål tog jag det lite lugnare än sist och kom därför inte upp för backen! Jag är allt annat än rutinerad på att backa med vagnen och nu gled den bakåt utan kontroll (för mig, kanske någon expert hade kunnat lösa detta betydligt bättre). En liten sväng och vips så var vagnen på tvärsan och bilen i kanten (som tack och lov inte var ett dike!). Jag fick panik och bara skakade när jag skulle försöka lösa situationen. Lyckades dock samla mig tillräckligt för att inte göra något mer än att ringa bärgaren. 

Under tiden jag väntar på bärgaren kommer en husvagn puttrandes på vägen och jag hinner inte fram att hindra Marie (domarkollegan som också skulle sova där) från att köra ner på vägen. Så typiskt (och sämsta tänkbara första möte), men vi lyckas tillsammans lotsa och backa upp ekipaget på den större vägen igen. Snart kom bärgaren och efter lite jobb fick han bort vagnen från sidan och vi stod rakt nere i sänkan igen. 

Bärgare är mina favorityrkesmän numera.

Bad bärgaren vänta tills jag kommit upp på kullen innan han åkte (och även vänta in Marie utifall att), och med ordentligt med sats kom vi båda upp. Halelulja. Ingen skada på vare sig bil eller vagn och snart var vi båda på plats med fungerande el trots värmen igång. Jag bjöd Marie på Max som plåster på såren för min osmidiga välkomstkommitté och vi kunde lära känna varandra lite. Hem och försöka sova, men med kroppen full med adrenalin gick det sådär. 

Vår första bana för dagen

Nästa morgon var vi uppe tidigt och vi var ju faktiskt där som tävlande denna dag! Väldigt lyxigt att bara kliva rakt ut till tävlingen måste jag säga. Förutom den enorma träningsvärken jag hade i höger skinka/lår efter gårdagens panikbromsning kändes det toppen. Vi startade som femte ekipage på vår bana, som var för Marie. 

Vi laddade genom att påminna om momenten och belöna upp dem och fokus. Väl på plan hade Sirap jättekul och var väldigt studsig. Vi fick 3 poängs avdrag på startskylten (eller första, minns inte riktigt), då hon studsade och blev lite sned. Sedan fick vi FF3 på vänstersvängen, det stod inget om varför, så jag antar att vi stannade. Sedan på sista ligget satte hon sig så där fick vi fel övning. Vi fick också 3 på helheten för studsig hund. Så 81 poäng hade vi kvar där, och en hund som studsade och hade kul - precis som jag vill ha det! 

Bana två för dagen

Den andra banan var väldigt tajt, och många tävlande muttrade om att det var för svårt, lätt att gå vilse osv. Jag tyckte den såg svår ut från sidan, men när man väl var på kändes det ändå helt överkomligt. Tajt absolut, men inget som inte kändes görbart. Det enda var att det blev väldigt trångt på banvandringen, så jag väntade till sista minuten och gick då istället för att vara säker på att få gå själv och få rätt vinklar. Behöver bara ett varv, men när det finns risk att gå vilse vill jag ändå ha testat det i exakt rätt väg och inte i en kö. 

Sirap var i bra fokus när vi klev på och vi hade sånt flyt genom hela banan. När vi klev av noterade jag att hon förstod att hon var färdig vid bandet (efter fjärde tävlingen!) och vi hade sån fest. Jag var supernöjd med vår runda! När vi började gå iväg funderade jag på om vi gjort några misstag och jag kunde inte på rak arm komma på något. Kanske hade hon studsat och trängt mig någonstans, dessutom har jag aldrig tävlat för den domaren tidigare så jag visste inte hennes preferenser. Men över 95 tyckte jag vi borde hamna. 

Med planerna i bakgrunden

Vid prisutdelningen blev det ju fest när de ropade upp tvåan på 99 poäng och vi fortfarande inte fått vårt protokoll - vår (och min) första 100 poängare!! 

Fina kommentarer dessutom!

Titel och 100 poäng - vilken dag!

Hur skulle vi fira det här då? Det fick bli en tur till Hölick även denna gång, varför skippa något man vet är fint? Vi var ju färdiga till lunch och skulle inte riskera mörkret innan vi var klara. Det blev några timmars vandring och när vi väl var tillbaka blev det våtservetssdusch och middag, raka vägen ner i säng. Klockan 20 som jag som en stock och gjorde det till nästa morgon. 

Skogsbad <3

 

Draghundsinstruktör

Har jag sagt att jag håller på att utbilda mig till draghundsinstruktör? Jag tror jag glömt bort det, det har liksom gått i ett och jag har nog inte riktigt hunnit med det. Jag ville ju egentligen bara köra lite drag, men då inga utbildningar fanns i närheten och den jag hittade på distans var rätt dyr i jämförelse med att utbilda sig till instruktör tänkte jag att jag kör på hela kalaset på en gång. Bra kunskapsmässigt, kanske inte lika bra tidsmässigt med tanke på hur lite fritid jag hade sedan innan. Men jag är ändå nöjd jag kör hela paketet, för jag känner att jag får en bra djup kunskap som jag saknat gällande friskvården, och den passar ju även in nu när vi börjat med agilityn. 

Nu har vi precis påbörjat modul två som innebär att börja dra, samt att träna kommandon och skadeförebyggande. Jag ska även börja instruera en projekthund med ägare i samma moment, vi  har vår första träff på onsdag. De tidigare fyra veckorna har jag styrketränat med hunden, utan förare. Det ska bli spännande om Sirap blir pepp på att dra, just nu blir hon bara extremt kränkt av att få på sig vilken form av sele som helst och extra mycket med dragselen. Jag och Tess har dessutom planerat in lite hundträningssemester i Åre i februari och då tänkte vi att vi kan ju åka skidor med hundarna på eftermiddagarna, så jag hoppas verkligen hon vill hjälpa mig framåt och att vi gör det kontrollerat tills dess =D

Från fotografen

Vilken tur man har när ens vän ska utöka sin portfolio på bilder och ber oss vara modeller. Så glad att jag fått såna här bilder på mig och Sirap, det kommer bli ett måste framöver på alla blivande fyrbeningar jag tar hem. 

KM i apportering/WT i Lånsta 2021-10-02

I går var det dags för vår jaktprovspremiär, då vi startade på klubbens mästerskap i apportering, som går som ett WT. I normala fall brukar vi vara max 20 personer, men i år var vi över 40 anmälda! Vi vill ha det som en plats där nya ska våga starta så det är bara för medlemmarna och deras flattar, och gratis anmälan. Riktiga domare var på plats och två timmar innan började det faktiskt pirra rejält i min mage. Det genrep vi hade i tisdags hjälpte väl knappast till, då hon knallapporterade och sprang runt i skogen helt okontaktbar under mestadelen av passet. Så pass att jag i onsdags pratade med Tess och ville lägga ner jaktträningen och inte alls var sugen på att starta på något KM, för vad ska hon ha med sig om hon knallar rakt igenom? Tess sa åt mig att bryta om så var fallet, och Lena som arrangerat sa åt mig att diska mig och börja träna istället, alltså koppla henne på platsen och göra rutorna utom tävlan. 

Sirap tävlade i unghundsklass, med tre dagar tillgodo (på måndag fyller hon 2 år och då flyttas hon upp i NKL). Lite taskigt mot våra konkurrenter som bara var kring 10 månader, men så är ju reglerna och nästa år får de istället ha åldern på sin sida. 

Efter rutorna chillar vi i miljön

Jag var på plats i god tid så jag skulle hinna rasta av, träna lite stadga och belöna upp fotgåendet plus att hon skulle få en chans att landa i miljön. Först ut var valpen, som var ensam i sin klass och skulle göra sitt innan skjutningarna började. Sedan fick unghund börja gå slingan, i sin startordning, vi hade nummer 4 så tredje ut eftersom ettan var valpen. Här kommer beskrivning av rutorna som jag minns det, jag var rätt nervös så kan ha mindre blackouts här och där. Var dessutom dum nog att inte gå att kolla in rutorna i efterhand för att fota och dokumentera efteråt när NKL/ÖKL gick. 

Ruta 1. Fotgående och markering, skick efter att domaren sagt startnummer

Här skulle man börja med ett ca fem meter långt fotgående, sedan kom skott och markering ungefär 40-50 meter ut. Skogsterräng. Jag hade mutat Sirap med någon större köttbit innan vi klev in så hon var lite fotgåendeladdad och hängde med glatt och fint, på slutet svävade hon ut lite, men jag sa inget om det, tror inte det syns lika mycket som det känns. Förutom att det var första starten på hundra år och med ny hund så fick jag dessutom med mig ett helt publikhav. Pulsen var skyhög! Sirap var stadig, men missade markeringen något, letade en stund i området och hittade sedan. Lämnade av fint, kanske något hög fart in. 16 poäng (vilket jag skulle tro berodde helt på den stunden det tog att hitta apporten). Vi var den enda unghunden som fick poäng på rutan. 

Ruta 2. Markering med dold kastare, skick efter att domaren sagt startnummer

Efter skott kom markeringen ungefär 30-40 meter ut, i skogsterräng, tror det var ganska granigt på vägen ut men att själva nedslagsplatsen var mer öppen. Trots att Sirap var helt uppvarvad på vägen dit (och inte skulle ta någon godbit för bra jobb på rutan innan) så packar hon ihop sig själv när vi kopplar loss. Det gjorde hon på alla rutor och hon var minst sagt ivrig där emellan. Hon satt stadigt, hade även här problem att hitta apporten, letade lite längre än förra (tror jag), när hon hittade den upptäckte hon kastaren på vägen in och stannade och tittade på hen. Jag visslade och hon kom in, jag fumlade med apporten. 12 poäng

Ruta 3. Markering och sedan dirigering till samma plats, skick efter att domaren sagt startnummer på första. 

Blev lite chockad när jag kom till rutan och värden sa att det var en dirigering med. Visste att det är nytt att nybörjare får ha det, men det har vi inte tränat på än så värst. Jag tänkte att vi kan nog lösa det med lite tur.. Även här fick vi ställa upp direkt på rätt plats, skott och markering ungefär 20 meter in i skogen. Hon var stadig och hämtade hem apporten direkt. På nästa skick var jag så uppvarvad att jag slarvade alldeles för mycket med skicket och hon tittade på skytten istället och sprang givetvis dit. Jag förstod det typ direkt jag sa "ja" men då var det försent. Eftersom vi inte tränat något höger eller vänster (eller så mycket annat heller i dirigeringar) lät jag henne leta lite fritt, men efter en stund kallade jag in och sa till domaren att det där var över vår kunskapsnivå. Då fick vi beröm av domaren som bröt istället för att göra om och vi fick behålla 10 poäng för markeringen som var perfekt. 

Ruta 4. Markering på ett sandtag. Skick på eget bevåg. 

Nu hade vi flyttat oss ner till grustaget och där började vi med en apport som landade på en kulle precis framför oss, max 10 meter fram. Jag blev lite stressad att det blev för triggande då vi såg apporten hela tiden, men hon satt stadigt och det var ju inga problem. Hon satte huvudet rätt ner i sanden när hon skulle greppa och blev helt brun runt och i hela nosen så det var svårt att hålla sig för skratt. Hela momentet tog typ 3 sekunder och vi fick full pott, 20 poäng. 

Ruta 5. Fotgående ca 3 meter. Lång markering, skick på eget bevåg. 

Ojojoj, vilken svår ruta detta var. Skytten stod ca 2-3 meter bredvid och bara någon meter framåt, och kastet kom över ett uppväxt grusfält (alltså små björkar på ca 1 meter) med en dold nedslagsplats, men framför stora stenar så själva kastet syntes. Det var nog närmare 100 meter till nedslagsplatsen och förutom att det i sig hade varit en svår markering så kunde skytten göra att hunden missade allt om den hade ögonen mot skytten istället. Jag placerade oss strategiskt (inte för att jag var så smart, utan för att domaren påminde oss om att skytten kan göra det svårt) och vinklade henne bort lite från skytten. Skott och kast, som i sig var tydligt, ljus dummy mot den mörka bakgrunden. Sirap var väl på gränsen till stadig, hade jag inte sagt apport just då hade hon knallat (men det dolde jag för domaren så klart genom att hålla tyst om). Hon hade lite svårt att hitta nedlsagsplatsen, stannade en del innan och fick söka sig fram till platsen, men löste det ändå fint med tanke på svårighetsgraden. 16 poäng. 

Sen blev det en lång väntan där vi minglade, pratade med kompisar, hjälpte till med beräkningen och förberedde priserna. Jag var nöjd att vi fått poäng på alla rutor, då jag anade (men inte visste helt) att vi ändå klarade oss utan nollning på sista pga en eventuell knallning. Det visade sig stämma, och vi vann vår klass! 

Jag förstod senare att vi hade samma upplägg som nybörjarhundarna, bara att de fick ett skott i transporten på ruta 1, i övrigt exakt samma. Och tittar man då på poängen på alla de hundarna så blir jag ännu mer stolt över lilla Pirran som fick poäng på alla rutor. 

Vinst eller inte, jag tycker det blev en bra erfarenhet för oss båda och jag vet att Sirap kan när det gäller. Domarna var fantastiska, som verkligen ville hjälpa oss med unghundar till en bra dag. Jag kom till insikt att vi nog ska vänta med WT tills vi är klara med B-prov nybörjarklass, då nybörjarklass i detta känns som ett steg svårare momentmässigt än B-proven. Det känns ändå bra att få välja bort, för då vet jag att jag fokuserar på rätt sak. Så nu är vi laddade för att komma i form för b-provsstart!