torsdag 14 oktober 2021

Domaruppdrag på Hudiksvall BHK 2021-10-10

Det var ju inte bara jag som skulle tävla i helgen, även ett gäng fortsättningsklassare (okej, mycket litet gäng) och även ett lite större gäng mästarklassare skulle få starta, med mig som domare. Först ut fortsättningsklassen, där säkert 40-50 poäng totalt försvann i slalom och spiralen hos alla tävlande (bara på att de gick fel väg och trodde de var på den andra skylten, försvann nog även en del nos och bris där med). Av de 12 startande på min sida fick 5 kvalificerande resultat (41%). Vann gjorde en labrador på 91 poäng, tätt följd av en mellanpudel och en flatte på 90 och 89 poäng. 
Det blev en LÅÅÅNG paus däremellan, men passade ju bra när jag hade Sirap med mig, så kunde hon få vara ute och mingla lite. Svårigheten på min bana var att det hände saker hela tiden och svårast var nog avslutet, ett sändande till kon. Det var sista konen på slalomet, men det skulle jag säga inte spelade någon roll, det var någon som sprang fel men de flesta som tappade poäng där gjorde det för att de tittade på sina förare när de skickades iväg, och alltså sprang snett till höger istället för rakt ut. Tror många skulle vinna på ett förberedande kommando.. 

Av de 25 startande var det 6 (24%) som fick kvalificerande resultat. Vann på 99 poäng gjorde en labrador, tvåa kom en annan labbe på 97 poäng och trea en terv med 96 poäng. Många glada och trevliga tävlande, vilket gjorde det hela lite bättre så klart. Avslutade allt med att faktiskt komma upp för alla backar och komma hem helt trygg, om än sent. 


måndag 11 oktober 2021

Äventyr och tävling i Hudiksvall

I fredags bar det iväg för årets sista husvagnstripp, ännu en resa till Hudiksvall och deras BHK. Funderade först på att ta in på hotell istället, men när en annan domare hörde av sig och frågade om jag också skulle bo på klubben bestämde jag mig för att lära mig använda gasolen (sist gick ju proppen) så jag skulle överleva ett eventuellt strömavbrott. Jag lyckades få igång både kyl, värme och spis när jag provade, så nu har en helt ny värld öppnat sig för mig. 

Så på fredag morgon kopplade jag på vagnen, åkte till jobbet, jobbade och laddade för en lugn och skön helg. Solen sken, hösten var så där perfekt som hösten är och jag hade några timmar i bilen att prata med både kompisar och mamma. Bra dag! Tills jag var 100 meter från nattens läger.. För att komma till deras klubb svänger man av på en smal väg i grus, först en brant nedförsbacke, lite plant och sedan kommer en rejäl uppförsbacke. Eftersom vägen nere i sänkan var full av stora hål tog jag det lite lugnare än sist och kom därför inte upp för backen! Jag är allt annat än rutinerad på att backa med vagnen och nu gled den bakåt utan kontroll (för mig, kanske någon expert hade kunnat lösa detta betydligt bättre). En liten sväng och vips så var vagnen på tvärsan och bilen i kanten (som tack och lov inte var ett dike!). Jag fick panik och bara skakade när jag skulle försöka lösa situationen. Lyckades dock samla mig tillräckligt för att inte göra något mer än att ringa bärgaren. 
Under tiden jag väntar på bärgaren kommer en husvagn puttrandes på vägen och jag hinner inte fram att hindra Marie (domarkollegan som också skulle sova där) från att köra ner på vägen. Så typiskt (och sämsta tänkbara första möte), men vi lyckas tillsammans lotsa och backa upp ekipaget på den större vägen igen. Snart kom bärgaren och efter lite jobb fick han bort vagnen från sidan och vi stod rakt nere i sänkan igen. 

Bärgare är mina favorityrkesmän numera.
Bad bärgaren vänta tills jag kommit upp på kullen innan han åkte (och även vänta in Marie utifall att), och med ordentligt med sats kom vi båda upp. Halelulja. Ingen skada på vare sig bil eller vagn och snart var vi båda på plats med fungerande el trots värmen igång. Jag bjöd Marie på Max som plåster på såren för min osmidiga välkomstkommitté och vi kunde lära känna varandra lite. Hem och försöka sova, men med kroppen full med adrenalin gick det sådär. 

Vår första bana för dagen
Nästa morgon var vi uppe tidigt och vi var ju faktiskt där som tävlande denna dag! Väldigt lyxigt att bara kliva rakt ut till tävlingen måste jag säga. Förutom den enorma träningsvärken jag hade i höger skinka/lår efter gårdagens panikbromsning kändes det toppen. Vi startade som femte ekipage på vår bana, som var för Marie. 
Vi laddade genom att påminna om momenten och belöna upp dem och fokus. Väl på plan hade Sirap jättekul och var väldigt studsig. Vi fick 3 poängs avdrag på startskylten (eller första, minns inte riktigt), då hon studsade och blev lite sned. Sedan fick vi FF3 på vänstersvängen, det stod inget om varför, så jag antar att vi stannade. Sedan på sista ligget satte hon sig så där fick vi fel övning. Vi fick också 3 på helheten för studsig hund. Så 81 poäng hade vi kvar där, och en hund som studsade och hade kul - precis som jag vill ha det! 
Bana två för dagen
Den andra banan var väldigt tajt, och många tävlande muttrade om att det var för svårt, lätt att gå vilse osv. Jag tyckte den såg svår ut från sidan, men när man väl var på kändes det ändå helt överkomligt. Tajt absolut, men inget som inte kändes görbart. Det enda var att det blev väldigt trångt på banvandringen, så jag väntade till sista minuten och gick då istället för att vara säker på att få gå själv och få rätt vinklar. Behöver bara ett varv, men när det finns risk att gå vilse vill jag ändå ha testat det i exakt rätt väg och inte i en kö. 

Sirap var i bra fokus när vi klev på och vi hade sånt flyt genom hela banan. När vi klev av noterade jag att hon förstod att hon var färdig vid bandet (efter fjärde tävlingen!) och vi hade sån fest. Jag var supernöjd med vår runda! När vi började gå iväg funderade jag på om vi gjort några misstag och jag kunde inte på rak arm komma på något. Kanske hade hon studsat och trängt mig någonstans, dessutom har jag aldrig tävlat för den domaren tidigare så jag visste inte hennes preferenser. Men över 95 tyckte jag vi borde hamna. 

Med planerna i bakgrunden
Vid prisutdelningen blev det ju fest när de ropade upp tvåan på 99 poäng och vi fortfarande inte fått vårt protokoll - vår (och min) första 100 poängare!! 
Fina kommentarer dessutom!

Titel och 100 poäng - vilken dag!

Hur skulle vi fira det här då? Det fick bli en tur till Hölick även denna gång, varför skippa något man vet är fint? Vi var ju färdiga till lunch och skulle inte riskera mörkret innan vi var klara. Det blev några timmars vandring och när vi väl var tillbaka blev det våtservetssdusch och middag, raka vägen ner i säng. Klockan 20 som jag som en stock och gjorde det till nästa morgon. 




Skogsbad <3

 

tisdag 5 oktober 2021

Draghundsinstruktör

Har jag sagt att jag håller på att utbilda mig till draghundsinstruktör? Jag tror jag glömt bort det, det har liksom gått i ett och jag har nog inte riktigt hunnit med det. Jag ville ju egentligen bara köra lite drag, men då inga utbildningar fanns i närheten och den jag hittade på distans var rätt dyr i jämförelse med att utbilda sig till instruktör tänkte jag att jag kör på hela kalaset på en gång. Bra kunskapsmässigt, kanske inte lika bra tidsmässigt med tanke på hur lite fritid jag hade sedan innan. Men jag är ändå nöjd jag kör hela paketet, för jag känner att jag får en bra djup kunskap som jag saknat gällande friskvården, och den passar ju även in nu när vi börjat med agilityn. 

Nu har vi precis påbörjat modul två som innebär att börja dra, samt att träna kommandon och skadeförebyggande. Jag ska även börja instruera en projekthund med ägare i samma moment, vi  har vår första träff på onsdag. De tidigare fyra veckorna har jag styrketränat med hunden, utan förare. Det ska bli spännande om Sirap blir pepp på att dra, just nu blir hon bara extremt kränkt av att få på sig vilken form av sele som helst och extra mycket med dragselen. Jag och Tess har dessutom planerat in lite hundträningssemester i Åre i februari och då tänkte vi att vi kan ju åka skidor med hundarna på eftermiddagarna, så jag hoppas verkligen hon vill hjälpa mig framåt och att vi gör det kontrollerat tills dess =D

Från fotografen


Vilken tur man har när ens vän ska utöka sin portfolio på bilder och ber oss vara modeller. Så glad att jag fått såna här bilder på mig och Sirap, det kommer bli ett måste framöver på alla blivande fyrbeningar jag tar hem. 

söndag 3 oktober 2021

KM i apportering/WT i Lånsta 2021-10-02

I går var det dags för vår jaktprovspremiär, då vi startade på klubbens mästerskap i apportering, som går som ett WT. I normala fall brukar vi vara max 20 personer, men i år var vi över 40 anmälda! Vi vill ha det som en plats där nya ska våga starta så det är bara för medlemmarna och deras flattar, och gratis anmälan. Riktiga domare var på plats och två timmar innan började det faktiskt pirra rejält i min mage. Det genrep vi hade i tisdags hjälpte väl knappast till, då hon knallapporterade och sprang runt i skogen helt okontaktbar under mestadelen av passet. Så pass att jag i onsdags pratade med Tess och ville lägga ner jaktträningen och inte alls var sugen på att starta på något KM, för vad ska hon ha med sig om hon knallar rakt igenom? Tess sa åt mig att bryta om så var fallet, och Lena som arrangerat sa åt mig att diska mig och börja träna istället, alltså koppla henne på platsen och göra rutorna utom tävlan. 

Sirap tävlade i unghundsklass, med tre dagar tillgodo (på måndag fyller hon 2 år och då flyttas hon upp i NKL). Lite taskigt mot våra konkurrenter som bara var kring 10 månader, men så är ju reglerna och nästa år får de istället ha åldern på sin sida. 
Efter rutorna chillar vi i miljön

Jag var på plats i god tid så jag skulle hinna rasta av, träna lite stadga och belöna upp fotgåendet plus att hon skulle få en chans att landa i miljön. Först ut var valpen, som var ensam i sin klass och skulle göra sitt innan skjutningarna började. Sedan fick unghund börja gå slingan, i sin startordning, vi hade nummer 4 så tredje ut eftersom ettan var valpen. Här kommer beskrivning av rutorna som jag minns det, jag var rätt nervös så kan ha mindre blackouts här och där. Var dessutom dum nog att inte gå att kolla in rutorna i efterhand för att fota och dokumentera efteråt när NKL/ÖKL gick. 

Ruta 1. Fotgående och markering, skick efter att domaren sagt startnummer
Här skulle man börja med ett ca fem meter långt fotgående, sedan kom skott och markering ungefär 40-50 meter ut. Skogsterräng. Jag hade mutat Sirap med någon större köttbit innan vi klev in så hon var lite fotgåendeladdad och hängde med glatt och fint, på slutet svävade hon ut lite, men jag sa inget om det, tror inte det syns lika mycket som det känns. Förutom att det var första starten på hundra år och med ny hund så fick jag dessutom med mig ett helt publikhav. Pulsen var skyhög! Sirap var stadig, men missade markeringen något, letade en stund i området och hittade sedan. Lämnade av fint, kanske något hög fart in. 16 poäng (vilket jag skulle tro berodde helt på den stunden det tog att hitta apporten). Vi var den enda unghunden som fick poäng på rutan. 

Ruta 2. Markering med dold kastare, skick efter att domaren sagt startnummer
Efter skott kom markeringen ungefär 30-40 meter ut, i skogsterräng, tror det var ganska granigt på vägen ut men att själva nedslagsplatsen var mer öppen. Trots att Sirap var helt uppvarvad på vägen dit (och inte skulle ta någon godbit för bra jobb på rutan innan) så packar hon ihop sig själv när vi kopplar loss. Det gjorde hon på alla rutor och hon var minst sagt ivrig där emellan. Hon satt stadigt, hade även här problem att hitta apporten, letade lite längre än förra (tror jag), när hon hittade den upptäckte hon kastaren på vägen in och stannade och tittade på hen. Jag visslade och hon kom in, jag fumlade med apporten. 12 poäng

Ruta 3. Markering och sedan dirigering till samma plats, skick efter att domaren sagt startnummer på första. 
Blev lite chockad när jag kom till rutan och värden sa att det var en dirigering med. Visste att det är nytt att nybörjare får ha det, men det har vi inte tränat på än så värst. Jag tänkte att vi kan nog lösa det med lite tur.. Även här fick vi ställa upp direkt på rätt plats, skott och markering ungefär 20 meter in i skogen. Hon var stadig och hämtade hem apporten direkt. På nästa skick var jag så uppvarvad att jag slarvade alldeles för mycket med skicket och hon tittade på skytten istället och sprang givetvis dit. Jag förstod det typ direkt jag sa "ja" men då var det försent. Eftersom vi inte tränat något höger eller vänster (eller så mycket annat heller i dirigeringar) lät jag henne leta lite fritt, men efter en stund kallade jag in och sa till domaren att det där var över vår kunskapsnivå. Då fick vi beröm av domaren som bröt istället för att göra om och vi fick behålla 10 poäng för markeringen som var perfekt. 

Ruta 4. Markering på ett sandtag. Skick på eget bevåg. 
Nu hade vi flyttat oss ner till grustaget och där började vi med en apport som landade på en kulle precis framför oss, max 10 meter fram. Jag blev lite stressad att det blev för triggande då vi såg apporten hela tiden, men hon satt stadigt och det var ju inga problem. Hon satte huvudet rätt ner i sanden när hon skulle greppa och blev helt brun runt och i hela nosen så det var svårt att hålla sig för skratt. Hela momentet tog typ 3 sekunder och vi fick full pott, 20 poäng. 

Ruta 5. Fotgående ca 3 meter. Lång markering, skick på eget bevåg. 
Ojojoj, vilken svår ruta detta var. Skytten stod ca 2-3 meter bredvid och bara någon meter framåt, och kastet kom över ett uppväxt grusfält (alltså små björkar på ca 1 meter) med en dold nedslagsplats, men framför stora stenar så själva kastet syntes. Det var nog närmare 100 meter till nedslagsplatsen och förutom att det i sig hade varit en svår markering så kunde skytten göra att hunden missade allt om den hade ögonen mot skytten istället. Jag placerade oss strategiskt (inte för att jag var så smart, utan för att domaren påminde oss om att skytten kan göra det svårt) och vinklade henne bort lite från skytten. Skott och kast, som i sig var tydligt, ljus dummy mot den mörka bakgrunden. Sirap var väl på gränsen till stadig, hade jag inte sagt apport just då hade hon knallat (men det dolde jag för domaren så klart genom att hålla tyst om). Hon hade lite svårt att hitta nedlsagsplatsen, stannade en del innan och fick söka sig fram till platsen, men löste det ändå fint med tanke på svårighetsgraden. 16 poäng. 

Sen blev det en lång väntan där vi minglade, pratade med kompisar, hjälpte till med beräkningen och förberedde priserna. Jag var nöjd att vi fått poäng på alla rutor, då jag anade (men inte visste helt) att vi ändå klarade oss utan nollning på sista pga en eventuell knallning. Det visade sig stämma, och vi vann vår klass! 

Jag förstod senare att vi hade samma upplägg som nybörjarhundarna, bara att de fick ett skott i transporten på ruta 1, i övrigt exakt samma. Och tittar man då på poängen på alla de hundarna så blir jag ännu mer stolt över lilla Pirran som fick poäng på alla rutor. 

Vinst eller inte, jag tycker det blev en bra erfarenhet för oss båda och jag vet att Sirap kan när det gäller. Domarna var fantastiska, som verkligen ville hjälpa oss med unghundar till en bra dag. Jag kom till insikt att vi nog ska vänta med WT tills vi är klara med B-prov nybörjarklass, då nybörjarklass i detta känns som ett steg svårare momentmässigt än B-proven. Det känns ändå bra att få välja bort, för då vet jag att jag fokuserar på rätt sak. Så nu är vi laddade för att komma i form för b-provsstart! 




 

tisdag 28 september 2021

Prioritera och välja bort

Nu har inomhussäsongen startat lite smått och kurserna utomhus börjar ta slut. I söndags var det avslut på agilityn, som har varit sååå rolig och som jag vill fortsätta med. Sökkursen har sitt sista tillfälle i morgon, men den känner jag mig inte alls lika entusiastisk över så här 4 terminer senare. Kanske för att vi mixats ihop med en annan grupp, eller för att vi inte tävlar, jag vet inte riktigt men ska försöka sortera mina tankar här i ett inlägg. 
Söttaxen Gucci, har ingenting med texten att göra
men är så söt att hon förtjänar att synas även 10 år senare
Sist vi tränade i hallen så hade jag ingen plan och visste inte vad jag ville träna och varför. Det är ju ett ganska lyxigt och angenämt problem kanske, men samtidigt onödigt. Vilka grenar ska jag satsa på nu och varför? 

Rally - Jag kommer inte satsa på rallyn i sig för att komma upp i klasserna. Nu använder vi det som en trygg plats att testa att tävla på, vid de tillfällen det passar. Eventuellt att jag går upp i fortsättning om vi blir uppflyttade, men avancerad kommer jag definitivt avvakta med.  Anledningen är att det är en bra sport för senare, och så länge jag inte har dötid att träna in högerhandling och momenten så avvaktar jag. Kommer inte träna aktivt för att kunna starta så att säga. Så vi väntar tills hon blir lite äldre. 

Sök/Bruks - Här känner jag mig klar i lydnaden för att tävla (om jag bara tränar lite mer platsliggning), känner ömsom vin och ömsom vatten vid träningarna av söket. Kanske som sagt för att vi bytt grupp och det inte är lika rolig stämning som vi haft tidigare, eller för att vi bara gör samma sak. Jag ser egentligen två alternativ här: lägga grenen på hyllan eller anmäla till tävling och se hur det egentligen går till och var vi står oss. Det finns ju brukstävlingar även i november så jag får fundera på om vi kanske ska göra det så. Bestämmer mig innan oktober är slut, annars blir det vila till nästa år. 

Jakt - Det är det jag vill träna och känner att jag fått avstå för att hinna med allt annat i livet just nu. Svårt däremot att träna inomhus, så den gör inte avkall på annan träning. En bra plan ska göras, så vi är startklara i vår. Vi startar på KM i helgen, det ska bli spännande med första provet iaf!

Agility - En bra vintersport, det enda kruxet är att dela hallen, men för att lära in det lilla jag behöver kan jag absolut använda träningskortet för det, och sen får jag säkert ihop en större grupp om vi ska banträna. Det ska vi nog satsa på seriöst. 

Lydnad/FS/HTM - Känner väl inte att jag brinner för det just nu. Kanske hade gjort det om det fanns tävlingar i hallen, men är för bekväm för att starta det någon annanstans just nu 😅 Det kan vänta.

Viltspår - Dålig på att träna det, tror mer på att försöka gå färdiga spår nu till att börja med så jag lär känna henne bättre på riktigt. Får avvakta älgjakten och sedan boka in något rörligt spår. Ingen brådska. 

Okej, så sett till detta så är det agility inne och jakt ute nu då. Känns ändå LIIITE tråkigt utan någon momentinlärning känner jag nu när jag skriver upp det så här.. Alltså, vad trött jag blir på mig själv. 
 

måndag 20 september 2021

Premiär i öppenklass

Igår var det KM i viltspår i FRK Bergslagen. Hade inte tänkt anmäla då vi inte tränat något alls inför den klassen, men när viltspåransvarig var lite uppgiven över det låga deltagarantalet så bestämde jag mig för att visa lite god medmänsklighet och åka dit. 

Vi hann gå ett spår innan som fick ligga över natten och jag blev ganska snart påmind om varför vi inte spårar så ofta, hon är rätt het milt sagt. Dessutom hade jag fortfarande ont i ryggen efter mitt lilla lyft som gick snett så det rosade inte på min upplevelse av det hela. Det fick helt enkelt gå som det gick på provet. 

Först börjar domaren med att påpeka att man kan vinna/förlora massor av poäng i startrutan, genom att markera med eller utan sin hund. Jaha, jag som var glad om vi ens skulle hitta ett spår ut kände mig lite stressad över den upplysningen och det fortsatte även när vi väl började köra. Jag ville inte missa uppsparket, inte för att vi skulle vinna, det blev bara en stressgrej för mig. Jag hittade den inte men däremot blev jag säker på att Sirap hade spåret när hon visade tydligt med nosen i backen. Skit i poängen tänkte jag, nu kör vi. 
Vi körde på och vi kom till både stigar och elljusspår, men domaren hängde på ändå. Vid ett ställe ringade hon som bara den och efter det kände jag att jag inte har koll på om hon är rätt eller inte, och mycket riktigt, en stund efter det ber domaren oss att komma tillbaka. Ett återtag och jag förstod att vi hade trillat ner till ett andrapris. Hon var verkligen helt slut, men kämpade på som bara den med att hitta rätt och snart så fick vi äntligen skott. Hon var lugn under skottet och strax därefter kom vi fram till klöven som hon markerade själv. Vi fick fina kommentarer av domaren och jag var verkligen så nöjd med Siraps arbete. Tycker inte man kan förvänta sig så mycket mer av oss som ekipage, jag som inte vet hur hon jobbar och hon som inte har särskilt mycket erfarenhet alls. Men det var ett fint tempo och bra uthållighet, inte alls likt det vi gör själva haha! Vi får nog boka in flera prov direkt hos domarna, så får vi riktig träning. Inget som vi prioriterar nu dock, nu ska matten arrangera en utställning (hej kom och hjälp mig?!?) och certiferas på jobbet innan något annat läggs in i kalendern. Stressnivån är milt sagt skyhög och jag ser fram emot att september ska ta slut och kraven med månaden. Synd, med tanke på att september annars är min favoritmånad, dumt att slösa den på stress. 
 

fredag 17 september 2021

Officiell tävlingsdebut!

I tisdags var det min och Siraps officiella tävlingsdebut i rallyn, och vilken fin start vi fick då! Två kvalificerande resultat med finfina poäng, men framförallt fick Sirap ha väldigt kul på tävling. 

Det var en kvällstävling i Strängnäs, som jag började med att åka vilse till. När jag väl var på plats insåg jag att jag har dömt här förr, så hur jag kan vara så vilse fattar jag inte, då jag faktiskt är lite av ett geni när det kommer till spatial förmåga (dvs läsa kartor, hitta vägar etc). Men, vi hade gott om tid och jag började med att rasta Sirap lite. Det var mycket vrål på hundarna runt omkring i bilarna, så jag blev lite orolig att hon skulle stressa upp sig, men hon kändes ändå ganska cool. 

Tyvärr var det lite struligt i sekretariatet och det drog ut lite innan vi kom till start. Det gjorde också att hela kvällen drog ut på tiden så vi var klara först 22:00, precis lagom läggdags för mig i normala fall.. Men, det var väldans skönt att vara på tävlingsplats och bara mingla och slappna av. 

När vi kom var det ljust

Innan vi var klara var det mörkt

Vi hade ett lagom startnummer, 10-12 hundar före oss på varje bana. Jag tog ut Sirap, lät henne nosa omkring och slappa. Testade av lite moment och sedan igen till nosande/avslappning. Hon var faktiskt väldigt nosig och jag började panika lite över det faktum att hon verkade vara på en annan planet under den tidiga uppvärmningen men sen tränade vi lite där jag fick chans att belöna upp henne och jag tror det hjälpte, för när vi väl klev på plan var det 100% fokus! Hon var så taggad och studsade sig igenom hela banan, fast bara rakt upp. Precis så glad som jag vill att hon ska vara, för nu är vi inte ute för att vinna eller ta titel, utan nu är det för att skapa bra erfarenheter och glädje på plan inför framtida starter. Vårt värsta moment sitt stå satt som en smäck - och fick dessutom en extra kommentar av domaren att den var snygg! 98 poäng fick vi behålla :-) 

Sen fick Sirap vila lite i bilen, vi banvandrade på andra banan och då var det mörkt ute. Tog ut henne ganska tidigt för att hon skulle få vänja sig med mörkret och den nya platsen, men hon var lite väl taggad och arbetssugen, så jag var rädd hon skulle bränna ut sig. När det blev vår tur var hon lite splittrad på plan, hade bråttom framåt och lite mer störd av omgivningen (men ändå i relation till nybörjare och mörkret mycket väl godkänt så klart). Det ledde till lite mer avdrag, men i övrigt en glad skit (eller ja, två glada skitar) på plan ;-) 94 poäng hade vi kvar. 

Man kan ju tro att när man får 98 poäng hamnar man automatiskt på pallen, men icke! Det var så många på 99 och 100 poäng så vi hamnade på 7:e placering tror jag, helt otroligt. Där kan man ju se vikten av att inte jämföra sig med andra. 98 poäng i sig är ju otroligt bra, men sjua låter ju sådär. Men VÅR prestation är ju densamma oavsett att några andra fick 100 poäng, men det kan vara lätt att glömma. Jag fick ju ändå en liten tävlingsdjävul som kikade fram när jag först såg vår poäng, men den viftade jag snabbt bort. Jag vill INTE missunna mina medtävlande bra prestationer, vill jag så gärna hamna på prispallen kan jag ju börja med att TRÄNA inför en tävling. Eller ja, tränat har vi ju gjort, men kanske den rätta grenen och inte agility... 

Nu har jag redan bokat in mig på en till tävling, men det är för att jag ska döma där dagen efter och ändå behöver åka upp till Hudik med husvagn och hela köret. Då kan jag lika gärna passa på att tävla den dag jag inte dömer. Samma mål då, en hund som ska bli sugen att få gå ut på plan! 

onsdag 8 september 2021

Lite konkurrens så..

Vi hann knappt landa hemma innan jag plockade fram viltet för lite mer träning - här ska vi komma till rätta med det! I går körde vi ett pass på morgonen som gick sjukt bra. Sen på eftermiddagen körde vi ett till där hussen var med och hjälpte till. Då hängde hon lite över några vilt, och kaninen bar hon inte hela vägen in. Tack och lov att hussen var med för han behövde bara närma sig henne för att snålheten skulle slå till och hon minsann visst skulle bära allt vilt! 

Hon fick också kravlöst bära en hel oklädd and när vi promenerade efteråt. Även om hon släppte ibland för att kolla av fågeln, nosa i gräset eller undersöka det halva rådjuret hon hittade så bar hon ändå fågeln själv hela vägen. Duktig hund, vi hoppas hon snart blir så sugen på att greppa utan tveksamhet också. 

Domaruppdrag på Hudiksvall BHK 4-5 september 2021

Efter en dag hemma var det dags att packa husvagnen och resa vidare på "semester", nämligen till Hudik och mitt första officiella domaruppdrag för året. Var väl så där pepp, för man vet aldrig hur nya klubbar är, om det ligger bra till för campande (sov på klubbens parkering) eller om de är bra på att arrangera. Jag skulle döma alla 4 klasser själv första dagen och det skulle ju kunna bli rejäla dagar om klubben inte har koll. Tack och lov hade arrangören koll och allt flöt på bra! Dessutom låg klubbens parkering med havsutsikt, vilken lycka att komma dit på fredagskvällen!
Sirap tog det direkt på sin lott att vakta oss.

Här sover vi nog bra!

Solen sken och efter en middag i vagnen tog vi en tur ner till träningsplan och tränade lite. Insåg att Sirap inte är särskilt miljötränad på nya platser och vår rallykarriär snart kanske inte kommer flyta så bra som jag inbillat mig.. Vi fick i alla fall en ostörd natt och hade det mysigt ihop. 
Morgonpromenaden ner till havet

Nästa morgon var det upp med tuppen och träffa arrangörerna. Frukost och sedan banbygge. Vi byggde upp banorna på varsin bana, så var de klara utan ombyggnad mellan starterna. Först var det två nybörjarklasser. Det var ganska bra standard på dem, men det märktes också att det kanske brustit lite i miljöträningen. Kul så klart att det var väldigt många flattar med på dagens tävling, sällan man ser dem nere på våra breddgrader, men här verkar de vara aktiva inom rallyn på större nivå.
8 av 13 startande (61%) fick kvalificerande resultat. Vann på 100 poäng gjorde en dansk-svensk gårdshund. Tvåa var en liten blandras på 99 poäng och trea på 93 poäng var en mellanpudel. 


8 av 12 startande (66%) fick kvalificerande resultat. Vann gjorde mellanpudeln på 92 poäng, tvåa blev d-s gårdshunden på 87 poäng och tredjeplatsen på 85 poäng delades mellan en blandis, tollare och en labbe.

Efter lunch och mingel för Sirap (som återigen visade att hon inte är världens coolaste i bruksklubbmiljö med lite ragg och flams) blev det dags för avancerad klass. De hade ovanligt hög nivå, kanske det kan vara bra för folk i den klassen att tvingas till bara träning i två år ;) Det är ju annars en klass många tror de kan chansa sig igenom, men jag upplevde att många var väl tränade för klassen. Däremot är det lätt gjort att förlora lite poäng och hamna på fel sida kvalificeratsträcket. 
6 av 9 startande (66%) fick kvalificerande poäng (rekord för mig?). Vann gjorde en MAS på 97 poäng (där dessutom föraren var en ung tjej, extra kul med duktiga ungdomar), tvåa en cavalier på 86 och trea en japansk spets på 85 poäng. 

Den här banan fick jag ändra första skylten på då det visade sig att arrangören missat att en person lämnat dispens. Så det blev skylt 306 där istället. Tänkte att det var en rolig utmaning, men banan verkade svår nog ändå. Endast 3 av de 9 startande (33%) fick kvalificerande resultat. Faktiskt samma prispall som tidigare, men med ändrad ordning - spetsen på 97 poäng, cavalieren på 86 poäng och MASen med 82 poäng.

När folk åkt hem och solen sken bestämde jag mig för att vi skulle åka och utforska naturen i området. Ville hitta en lagom lång tur då jag inte hade med mig fika, så hittade Hölick 3 mil utanför stan som såg fint ut i kommunens vandringsinformation. Det var verkligen en fullträff - så underbart ställe! 
Uppe på höjden blev det rullstensunderlag

Var tvungen att fota så jag skulle minnas vad det hette. Först upp i skogen för att sedan gå runt och hamna vid kusten. Mötte bara en familj och det precis när vi kom in i skogen. De hade också en flatt :D 
Först ut ett litet vattendrag in i grottorna

Grottan från andra hållet

Uppe på höjden, platser som aldrig gör sig rättvisa på mobilbilder..
Lite tjärn och frodig skog
Uppe på en rullstensås

På väg ner mot vattnet




Sen rätt som det var hamnade vi på en camping/stugby. Kanske man skulle ta in här nästa gång jag ska upp och döma? 
Tillbaka vid vagnen hade vi fått tillökning. Tyvärr hade en av de andra campinggästerna kopplat in sig på samma uttag som jag, vilket gjorde att strömmen hade gått och vi kom ju inte åt några proppskåp.. Blev så irriterad att jag gick och la mig, som tur var med 3 täcken, för det var en kall natt. 

Nästa dag fick jag sällskap av en annan domare, så jag behövde bara döma två klasser. Först ut var fortsättning, som nog inte hade så hög standard som det brukar vara. Åtminstone inte på min bana, som kanske också var i svåraste laget. Men många hade svårt för frestelsen, men i övrigt tyckte jag miljön verkade värst för de på min plan. 

9 av 20 startande (45%) fick kvalificerande resultat. Vann på 99 poäng gjorde en dansk-svensk gårdshund (samma förare som gårdagen), följt av en tollare på 97 poäng och en delad trea på 90 poäng med tysk spets (också en ung kille - kul!) och en sheltie.
I mästarklassen var det bara 4 av 20 (20%) som fick kvalificerande resultat, trots en del rutinerade ekipage. Någon gick in på fel sida, många förlorade mycket poäng på 123 steg. Vann gjorde en blandis på 100 poäng (som även vann med samma poäng på andra banan). På delad andraplats på 99 poäng kom en terv och en blandis. 

Tyvärr så råkade jag göra ett felaktigt lyft på lunchpausen vilket pajade min rygg totalt. Det var lite av en pärs att packa ihop och sitta och rulla hem i flera timmar efter det, men sen kväll var vi åtminstone hemma. Inga problem alls att köra vagnen själv, börjar få rutin på det, synd att säsongen typ är slut nu bara (och att jag är upptagen varje helg i all evighet). Nu är nästa domaruppdrag faktiskt på samma klubb i oktober, får se om jag anmäler till NKL dagen innan för mig och Sirap då :D 












 

Semester på Gotland

I julas gav jag mamma en resa i julklapp eller födelsedagspresent (hon fyller bara en vecka innan så svårt att minnas vilket det var). Jag skrev att vi fick se vart man kunde resa i år och hur det skulle passa sig. Har tänkt att vi skulle kunna åka ner till västkusten, kanske se Höganäs eller något sånt ställe. Hon kommer ju från norska västkusten och älskar havet. Men så rätt som det är, bara i förbifarten, nämner hon att hon alltid velat åka till Gotland (what, aldrig hört?) så då la jag det på minnet. Bokade datum, båt och boende och förra veckan var det dags. Hon visste inte vart vi skulle men gissade på en båt då jag inte var så flexibel med tiden och att Sirap skulle med. Vid avfarten från Södertälje var det inte så mycket att dölja längre.

Vi hade bokat plats i djursalongen, men där var det proppat med folk, tack och lov sken solen så vi satte oss på däck. 

Siraps första resa
Väl framme var det 35 minuters bilresa till boendet, vi bodde strax utanför Ljugarn. Tänkte att Gotland var så pass lite att det gick bra, men det var större än jag mindes det. Nåja, det blev en stillsam natt åtminstone och vi bodde i egen stuga och kunde känna oss trygga. De dagarna var där ägnades åt lite utforskande med raukar, svampplockning, god mat och sightseeing i Visby. 
Vi skulle kolla på medeltida gravar men började plocka svamp
Ett ganska lugnt Visby

Den godaste falafeln jag någonsin ätit!
På Meat in Bread om ni mot förmodan tänkte åka dit och prova. 






När vi skulle åka hem var det lite mindre sol och dessutom senare mot kvällen, så vi pälsade på oss ordentligt och tog även med oss filt, vi litade inte på att vi skulle kunna sitta tryggt inne i salen. Så vi satt där själva i blåsten på däck, men hellre det än att bli smittad av ni vet vad. 

Väl hemma var det bara en dag hemma innan nästa äventyr skulle börja. Jag var helt slut och orkade knappt ta mig ur soffan. Först tänkte jag att det kanske bara var intensiva dagar och det faktum att jag börjar bli äldre, men nu undrar jag inte om det kanske också var en effekt av åksjuketabletterna. Tror jag blir lite "bakis" av dem. 

Home sweet home, en solig dag på vårt gärde.