KM och aktivitetsdag på klubben

I söndags hade vi medlemsdag på klubben, där man hade möjlighet att prova på både sök, personspår, viltspår, uppletande, agility, aktivitetsbanan och specialsök. Utöver det var det uppvisning av freestyle, tipspromenad, gratis hamburgare och fika på det, en riktig toppendag för alla medlemmar som dök upp alltså! Styrelsen frågade om vi inte också skulle köra vårt KM i rally då, och varför inte? Vi tog in en domare så även vi skulle kunna starta. Vilken premiär det blev för lilla Sirapen, hon bara gjorde allt som hon skulle med full glädje och fokus, 99 poäng fick vi och vann hela klubbmästerskapet! Då tävlingen var inofficiell har vi också att domaren får hitta på lite bus, och på vår bana var det förare sitter på stol och hund går runt samt att föraren går med överkroppen vikt i 90 grader. Jag trodde det skulle bli svårt för henne, men hon sa att det var nog helt normalt..

Prispallen, även tvåan var en premiärshund!

Första tävlingen, första rosetten, min lilla stjärna!

Nu längtar vi verkligen att få komma ut och testa tävlingsnerverna officiellt och se hur Sirap reagerar på nya miljöer. 

 

Semester för hela slanten

Det har varit lite dött här inne pga semester. Förutom att det är så varmt så har vi ägnat oss åt renovering när vi varit hemma, och när jag väl börjar blir jag så att säga manisk.. Men vi var iväg en liten tur till Småland och High Chaparall med husvagnen, om nu det räknas som semester att åka iväg med mamma och en överenergisk 7-åring. 

Sirap är cool på semester med husvagnen

Hey baberiba

Vi bodde otroligt mysigt precis vid en långgrund sjö med jättevarmt och badvänligt vatten, men tyvärr var vattnet en allmän badstrand (mitt ute i ingensans dock?) och det förekom visst liv där på sena kvällar. Dessutom verkade campingägarna hata människor och i synnerhet barn, vilket inte bidrar till någon trivsel direkt. Barn var strikt förbjudna till att nyttja toaletter/dusch/kök på egen hand, vilket är ganska opraktiskt när barnen egentligen inte är för små för att gå på en toalett precis bredvid husvagnen. Men ägaren gick sin runda en gång i timman och slängde igen dörrar (trots att folk stod inne och diskad, det var nämligen också strikt förbjudet att lämna dörrarna öppna för då gick badgäster in och förstörde) och kollade så inga barn var ensamma. Men kunde man bortse från det hade vi det mysigt i vattnet. Jag provade vid ett tillfälle att SUPa med både barn och hund och det kan jag väl säga att jag inte gör om. Först hoppade barnet av och när han sen plaskade och ropade hoppade Sirap av, och eftersom hon aldrig gjort det förut var jag verkligen inte beredd och "hoppade" av även jag. Men vi fick träna på att ta oss upp och ner på brädan både jag och Sirap så det var väl bra, men när barnet istället kom ut på för djupt vatten utan att bottna kändes det väl lite mindre positivt just i stunden. Det visade sig dock att han tydligen kunde simma, för han lyckades i panik ta sig in dit han bottnade. 

Well, med hund och bräda på land blev det lugnare simträning. Och jag och Sirap tog en egen tur på brädan på kvällen i lugnet.  

Inte längre skendräktig, utan full med bus som vanligt

Hallå, ska du ta den?

Kvällspromenad i skogen där barnet kan få hålla i kopplet
och är så nöjd med det.

Man tager vad man haver, på high chapparall. 

Innan småland hann vi med en liten dag på Muskö och våra vänner där. Bad och fika, samt bus för hundarna, semestern at its best. 

Efter semestern är vi många utslagna.

För att slippa ytterligare en fest på lördagsnatten så valde vi att åka hem efter vi varit på High Chapparall även om det skulle bli en sen kväll. Vi körde en timma i stöten och det gick över förväntan, men sen var vi slut när vi kom hem. Tyvärr pågick renovering av sovrum så egen säng kom vi inte hem till, jag återgick till luftmadrass i gästrummet och hussen till soffan i vardagsrummet. 

Men - äntligen klart! Vårt nya sovrum.

Vi avslutade semestern med att hussen skulle få åka muskelbil som han fick i 40-års present (2018, det gäller att göra det i god tid innan den går ut). Det blev punka på den bil han skulle köra precis innan men han fick ett alternativ som han inte vad ledsen över. 

La upp bilden på instagram och tydligen startade ryktet
direkt om att han köpt sig ny bil.

Nu är jag tillbaka på jobbet för en veckas upprensning/koll på receptionen och sedan tar jag ledigt en vecka till. Hade tänkt att åka till Flatmästerskapet och titta på alla gamla vänner som tävlar, men deras provledning var ena riktiga anti-publikare så jag håller mig hemma. De ville inte säga något om man skulle kunna se något och när jag sa att det inte handlade om att få veta något om upplägg, bara om det var värt att komma som publik sa han att de ville hålla sig till FHM rekommendationer. Eftersom rekommendationerna är 600 personer + funktionärer blev jag något irriterad över att det ska argumenteras, men jag satte mig på händerna och planerade om semestern. Tänker inte chansa och åka och titta in i ett träd och höra ett skott i fjärran. 

 

Kursdagar hos Petronella under en ek

När Tess kompis Jenny från Östersund ändå skulle komma ner och gå kurs i södra Sverige passade vi på att boka in sig oss Petronella på Under en ek på privat kurs på två halvdagar. Ryktet var att Petronella hade otroliga träningsmarker där nere hos sig i Småland och ja, det var det verkligen, och tillsammans med hur duktig hon var att drilla oss och turen att vi var helt själva gjorde dagarna helt fantastiska! Vi kom ner på torsdag efter lunch och började med lite intro och vad vi ville ha med oss därifrån. Jenny, som hade med sig sin vorsteh Eskil, ville finslipa lite detaljer inför deras fältprov (tror jag det heter), Tess och Prim ville träna på att hantera hans konkurrens och jag och Sirap hade inget direkt med oss inför, mer än att jag ville ha något att jobba med när det kommer till hennes vilja att kolla av alla funkisar/miljön när vi kommer och ska ställa upp. Vi valde att jobba med en hund i taget (förutom när någon annan hund skulle störa Prim) och hade två pass var under varje dag. 

Det börjar bra med att jag hittar två enorma
fyrklöver när vi kommer fram och rastar av oss.

Först ut var Eskil som skulle jobba med ett moment som går ut på att hunden har hämtat en apport i vatten, på vägen in går ett skott och kast (från land) som landar precis bredvid hunden. Vi började på land, han apporterade vilt och vi kastade dummys som störning. Sedan utvecklade vi det till att det till sist blev på vatten och med vilt som störning. I vattnet stod Petronella där störningen landade för att lätt kunna ta den om han försökte byta. 

Eskil jobbar med störningsmarkeringar

Ut näst var Sirap. Alla ställde upp sig lite olika ute på fältet och hon började då med att kolla in dem, som väntat. De tips jag fick var att belöna (skvallerträna) att hon såg funkisarna, så att vi gör det lite tillsammans, att jag pekar ut dem med där är en, ja där är en, braa.. När hon hamnar för långt fram ska jag inte stanna upp, för hon hamnar lite i ett osäkert läge när hon hamnar där och när jag bara stannar blir hon osäker. Istället ska jag bara rikta mig åt ett annat håll, men allra helst belöna och berömma innan hon hamnar där. Vidare ska jag alltid välja vilken funkis som kastar åt henne, så hon inte kan veta vem som gör vad. 

När Prim skulle få jobba med lite konkurrens började vi med att jag och Jenny var hundar som han fick konkurrera med. Vi stod alla på linje och fick hämta markeringar, ibland han, ibland vi. Ibland ökades intensiteten med att andra fick leka och hetsa framför honom. Petronella tog även ut Atlas (Tess andra hund) och bara hade honom där, gjorde inkallningar mellan oss osv, eftersom Prim inte har lika stor konkurrens mot honom som en annan hund. 

Hunden Jenny och fröken Petronella kampar

Eskils andra pass var att han skulle ställa upp och sätta sig 1 minut, skott och markering kommer 4 gånger, sedan vänta 1 minut och sedan apportera viltet. En övning som känns värd att prova för egen del.. Han klarade det galant och det visade sig sen att det bara skulle vara 3 vilt, men alltid bra att överträna. 

Eskil hämtar in sina markeringar

Siraps nästa pass blev som en start på ett prov, då vi även skulle testa lite skott, som vi inte gjort seriöst på ett år. Fortfarande fokus på funktionärerna och hur vi hanterade det. Det blev ett litet fotgående, kolla in funkisar och sedan valde jag vilken som skulle få kasta först (den hon var minst intresserad av). Skott och kast, för att sedan (evenutellt) byta person som fick kasta. Det var svårt att hinna med och belöna när/innan hon såg funkisarna, men vi fick till det ganska bra. Hon låste sig lite på Jenny, men när jag snurrade runt ett varv följde hon med och hon kunde få ett skott och kast av Tess. Hon var stadig, men lite orutinerad med skottet och tappade markeringen lite (visste inte riktigt om hon skulle spana in skytt eller kastare). Nästa skott blev för Jenny och då tappade hon det rejält vid kastet och missade det. Efter det fick hon två markeringar utan skott och så avslutade vi med ett skott utan kast. Det blev en bra erfarenhet och hon jobbade lugnt och fint. 

Efter vårt pass hängde Sirap med som funkishund för Prim.
Även det gjorde hon finfint.

Efter Prims pass fick vi tillgång till stugan vi hyrde av henne. De arrenderar ut mark till några sommarstugor, men inga andra var där så vi hade hela stället för oss själva. Sån lyx att bara kunna gå omkring där och ha hundarna lösa, gå ner och bada och simma utan oro för vem som kan tänkas komma. Livet på en pinne och bästa tänkbara starten på semestern!

Utsikten från stugan, inte fy skam med egen strand.

På väg till ett morgondopp

Klockan 9 kom fröken till vår stuga för att köra igång dagens pass. Först ut Eskil som fortsatte med gårdagens inte byta träning. Jag och Sirap skulle jobba med hennes sök, då hon har en tendens att fastna i samma spår. Petronella la ut ett ganska litet sök i mönster av en gran, där endast stammen var där hon hade gått. Sirap började längst ut och jobbade sig in, ganska bra också. Hon la ut ett nytt åt andra hållet och då när hon blev lite trött började tendensen att fastna i samma område komma. De tips vi fick var att sluta att valla och istället använda valla som en störning att ta till när hon börjar kunna detta. Och i nästa steg låta en annan hund "valla". Sedan ska lägga som granen (eftersom den faktiskt motsvarar hur ett sök bör se ut med tanke på hur du når med ett hagelgevär) och skicka henne rakt ut om och om igen tills jag märker att hon börjar bli klar, då riktar jag henne i en annan riktning och då ganska kraftigt åt sidan. 

Vi fick även en bonus (eller påbackning från fröken) vad gäller inkallningen, den lyssnar hon inte alls på när hon jobbar och den måste jag bygga upp betydligt mer. Så fort hon en riktar kroppen mot mig under arbete blir det superduperbelöning. 

Prim fick göra ett "prov" med vattenmarkeringar, landmarkering, sök och avsluta med passivitet med oss människor som hundar (för det är när han är mentalt trött han blir värre). 

Vattenmarkering för Prim

Nästa moment för Eskil var att lämnas ensam med skott. Han ska i momentet lämnas lös vid domaren, föraren går iväg så hon blir dold hos en skytt. Det ska gå någon minut, ett skott skjuts, några minuter till sen ska föraren gå tillbaka till hunden. Han fick prova först i koppel och bli belönad av domaren, sedan lös. Båda gick galant. 

Syns inte så bra, men där sitter Eskil med domaren och väntar på matte.

Siraps nästa pass blev ett litet prov nere vid vår strand. Vi började med två vattenmarkeringar (och då var det inte ens en vecka sedan hennes första och enda markeringar hon fått på vatten) och fortfarande samma taktik som tidigare, kolla in och belöna funkisarna. Hon följde jättebra, en gång vände jag mig om och hon följde med trots att de stod redo att kasta åt henne. Skott och markering, den första gick hon lite väl fort iväg på. Den andra blir det ett blindskott på och hon får vänta på att det ska laddas om men hon sitter blick stilla och fokuserar på dem båda. Knallar på kastet, så det behöver vi ju ta med oss. Släpper dummyn i vattnet och skakar sig men kommer sen upp och lämnar i hand. 

Efter det vänder vi upp mot sidan av vattnet där det ligger ett sök, som även går ut på ängen. Hon hämtar in allt fint, eventuellt att hon bytte, men inget som vi är hundra på. Hon byter terräng och tar mina riktningar. Vi avslutar sedan med en landmarkering som jag fipplar bort, genom att först inte vara beredd på att den skulle komma så fort och sedan blev jag tveksam i skicket och trodde hon skulle knalla. Det gick bra, men man känner sig ju så fumlig! 

När vi var klara (och enligt fröken hade fått ett förstapris om det inte vore för knallningen på vatten) följde Sirap med och var störning åt Prim. Även Eskil var med. Vi gjorde lätta saker, som att fröken satt framför linjen och höll i en godis och en hund i taget fick komma fram och smaka. Sedan fick Sirap en markering men den blev lite för svår så hon inte hittade den och sen inte ville komma in. Ja, det var det där med inkallningen. Men förutom det så skötte hon sig jättebra på linjen. Lugn och stadig (även om jag hade livlina på). Vi avslutade det hela med ett gruppfoto.

Sirap, Atlas, Prim och Eskil

Behind the scenes..

"Nej, jag tänker inte alls åka hem!"

Det jag tar med mig utöver det jag skrivit ovan är att träna vid vatten. Kasta en sten i, vänd om och lek (utan att själva vändningen är "stel" utan bara lekfullt hela vägen från kastet). Hon behöver bara markera plumset. Sedan att om hunden vill göra något, försök få med det i beteendet du vill ha. Som Siraps vilja att spana in funkisarna, då ska jag ha med det i vårt beteende istället för att jobba bort det. Smart, men svårt att komma på själv.

Förutom att allt omkring var fantastiskt så måste jag även säga att jag är grymt positivt överraskad över Petronella. Jag har faktiskt aldrig gått en apporteringskurs där jag har känt mig så lugn och trygg hela tiden, där instruktören frågar "brukar det där vara ett problem?" istället för att poängtera att det där måste lösas. Inget har känts fel eller stressigt. Kan bara rekommendera andra att åka dit och vi måste bara dit igen, bättre träningsboost går knappt att få.  

I apporteringsträning får man inte ens göra fel för att lära sig?

Efter att ha varit inne och läst Erikas blogg om när de tränade och hennes hund både pep och behandlade ett vilt något ovärdigt kom jag tänka på något som vi diskuterade i helgen när jag tränade apportering. Det faktum att man är livrädd för vissa saker inom jakten, så pass mycket att de i princip aldrig får förekomma. Just de sakerna ovan är två såna, så fort en valp bara piper till i ett sammanhang som är arbetsmässigt så måste man tänka sig för och aldrig mer tillåta det eftersom det i framtiden kommer störa den i övrigt tysta och fridfulla jakten (sen hur mycket förarna visslar och vrålar "UT!" spelar ingen roll, sånt stör inte vilt). Om hunden släpper ett vilt, eller skakar på det (som en gullig unghund, inte morrandes och dödsryckande, där skulle väl kanske även jag bli lite stressad) eller hänger över det utan att bära på det kommer direkt kommentaren: "Tänk om det hade varit ett skadeskjutet vilt!". Ja, men nu är det inte det. Det är LÅNGT ifrån ett skadeskjutet vilt. Det har faktiskt dött så mycket att det legat i frysen ett halvår. Den kommer inte lida av att hunden inte bär in den direkt. 

Men, tänker vän av ordning, det är ju sant väl? Ja, det är sant att i slutliga målet så är det skadeskjutna vilt som hunden ska kunna hantera, men det finns väl ingen annan gren i världen som hunden förväntas klara av slutsteget första gången den provar på det? Och för er som inte tränar apportering, jo, folk är så noga med att det absolut ALDRIG får förekomma trams kring vilt. Kanske kan man vara lite uppmuntrande kring en valp och så, men om den inte bara bär ryker fågeln rätt fort. 

Givetvis kommer flertalet felhanterade träningstillfällen leda till ett minne hos hunden där den lär sig göra fel om och om igen om träningen är dålig, det vet vi väl alla. Men att inte ens få chansen att göra ett fel känns faktiskt väldigt konstigt och om man gör det är det liksom kört och man måste få bort det illa kvickt. Tänk om jag tränar lite ligg med min hund i lydnaden och den reser sig upp. Jag skulle högst troligt ALDRIG vara med om att någon skulle lägga sig i och säga: "Tänk om det där hade vart en platsliggning, då hade det kunnat bli problem för dig, se till att få ur det där ur hunden omedelbums!". Faktiskt lite tragikomiskt att tänka på. 

Ett annat perspektiv kring det här med skadeskjutna fåglar kom upp när vi var hos 3Vallare och tränade, där hon pratade om vallningen, där många saker ändå är ganska lika. På båda våra grenar måste alltid djurskydden komma i första hand (rimligt ändå), men man glömmer bort att även hunden är ett djur som vi bör skydda i sammanhanget. Ibland kan man tom använda metoder som går emot djurskyddet hos hunden, för att vi ska våga lita på dem bland de andra djuren, även om det oftast "bara" handlar om att vi pressar dem lite för mycket. 

Även om det här är mina grundtankar kan jag ändå ryckas med och få panik när Sirap hänger över ett vilt, eller tänka att det är kört för att hon piper till en gång  av hundra. Jag skriver alltså det här för att påminna mig själv. Väcker det någon tanke hos dig får du gärna dela med dig. 

Lyxig träning i Kratte Masugn

I lördags var det dags för ytterligare en träningsträff med vårt lilla jaktträningsgäng. Sen sist jag var med hade gänget utökats med egentligen en person, men hon tog med sig en till som även de var så trevliga så nu är vi ännu fler. Känns jättebra med en liten grupp människor som alla vill föra hund på det sätt vi gör, med respekt för hunden och sina träningskompisar. Vi blev uppbjudna till Kratte-Masugn, SSRKs plats där de brukar arrangera prov. Superfina marker och även tillgång till båt. 

Med de förutsättningarna ville jag introducera markering på vatten för Sirap. Hon börjar bli säker på simmandet, men har aldrig fått ett kast till sig. Båtar trodde jag hon skulle kunna vara skeptisk mot så jag tänkte att det var ett bra tillfälle att få bra erfarenheter av det. 

När vi kom ner till vattnet när det var vår tur så började jag med att släppa henne och låta henne kolla av vattnet lite på egen tass. Det började med att hon blev lite rädd för åran på båten, men hon fick ändå plaska omkring där på sina egna villkor och släppte det. Sedan åkte Sofie ut och kastade. De första två kasten kom hon av sig lite på vägen in, det tramsades lite och andra gången blev hon rädd för någon pinne eller något som tänkte äta henne. Hon släppte dummyn och fick utforska området i vattnet själv. Dummyn hade blivit alldeles svart av dy, så den ville hon inte ta i munnen. Tydligen blir man för fin för sånt när man ska ha fejkbebisar.. 

Du och jag matte

På det tredje skicket kallade jag in henne när hon närmade sig kanten och då sprang hon hela vägen upp och lämnade i handen. Det hade jag tänkt bara skulle vara en bonus, men vi hade ändå värmt upp med avlämningar uppe vid bilen som jag tror var en bra påminnelse. Faktiskt så tänkte jag vid något tillfälle att jag skippar dummyn och bara kör handtarget men när jag satte ner handen började hon leta efter dummy kring sina fötter så uppenbarligen betyder min hand "lämna av" så det var ju ett bra bevis på det! 

När hon kändes säker på att gå i vattnet flyttade vi runt hörnet och hon fick en apport i vattnet från gungfly. Hon har aldrig hoppat i vatten utan fast mark under fötterna så jag trodde inte hon skulle göra det men hon klev i jättelugnt och fint. Tog sig upp med dummyn och sprang genom den tunga marken hela vägen fram och lämnade i hand. Här slutade vi vårt första pass, då jag tyckte vi inte kunde få bättre erfarenheter med oss från vår första gång i vatten. Det enda jag tog med mig som vi behövde träna mer på var att greppa dummyn i vattnet, då hon tog på hörnen varje gång. Men det tänker jag att jag kan göra när vi simmar tillsammans, bara betinga det lite då så tar det nog sig. 

Till nästa pass ville jag köra ett sök mot/längs med vattnet. Fick utlagt 6 apporter, varav 3 pyttisar, i marken man ser på bilden ovan framför vattnet. Vid första skicket sprang hon rakt ut i vattnet (där vår sista markering var), men hon vände upp direkt och började jobba på land. Det var väldigt svårt men hon kämpade på bra. Förutom att hon hittade 5 av dem så fick vi även mycket bra erfarenhet av att det kom en hund som gick bredvid och som sedan ställde sig bakom oss. Hon passerade den och kollade in honom lite men fortsatte söka på. Och allt var så lugnt och sansat, det kändes verkligen bra. 

Efter att vi sökt skulle Sirap vara statist åt Prim, som har problem med att han tycker alla apporter är till honom. Tess strategi är att bygga upp lärdomen att när någon annan får en apport kommer du få en annan som är mycket häftigare (eftersom han slänger sig i kopplet för att springa fram och ta den). Så planen var att vi stod typ rygg mot rygg, de mot vattnet. Sirap fick en fjösmarkering precis framför oss (så vi kunde köra i koppel) och så fort jag skickade på apport fick han kastat en markering i vatten. Vi gjorde detta några gånger och flyttade oss lite så vi hamnade lite närmare en gemensam linje. För Prim funkade det jättebra, och det blev även suverän träning för Sirap! Hon kom in och lekte med mig trots att han fick flyga i vattnet och ha det asballt. Så även om träningen var för honom fick även hon bra minnen med sig. När det var klart hängde vi kvar lite där nere och körde lite godissök och passivitet när han fick flera andra vattenmarkeringar. Den sista missade jag lite och då flög hon fram i kopplet, men jag tror hon var för trött och jag stod för nära bara. Vi hade många bra repetitioner av passivitet före det. Jag tror däremot att hon hamnar lite i ingemansland i passiviteten, och inte vet vad hon ska göra riktigt. Det finns viss frustration och hon kan inte riktigt vara stilla när en annan jobbar, inte att hon drar sig fram, utan mer inte vet vad som väntas av henne. Så det ska jag köra på nästa gång, köra sök med annan hund där hon får sitta på plattform på sin väntan. 

Vi satt kvar och fikade och snackade skit till sen kväll, en riktigt perfekt hundtränardag alltså! Tror alla var så nöjda över sina pass och över att hittat ett sånt bra gäng där man kan känna sig trygg och få många bra tips av andra. 

På torsdag och fredag ska vi åka ner på privatträning med två andra hos Petronella och sen i bilen på väg hem kom jag på vad vi ska fokusera på: Att släppa fokus på funktionärer/människor/miljön. Vi får se om hon har något bra tips. 

Kursavslutning på söket

Torsdagen blev en riktigt lång dag, efter vår avslutning på hoopers så drog vi nästan raka vägen till skogen där vi hade avslut på sökkursen. Nu var vi så rutinerade att det var vår tur att få "tävla". Jättekul att få testa av kunskaperna för en kunnig tävlingsmänniska, och på köpet även en del bra tips. 

After work-out tungan

När vi kom fram till rutan var Sirap ganska låst vid att hon fått vittring på figgen. Jag trodde nästan hon skulle tjuva, men hon följde ändå med lugnt och fint, jag riktade upp henne rakt ut (och inte mot figgen som var lite mer på mitten) och hon tog det jättefint! Sprang rakt fram och i höjd med figgen vek hon av. In direkt med rullen och en fin avlämning. Däremot kände jag inte att hon hade full koll på nästa aktivitet, hon la sig och rullade på väg ut till figgen, och även på vägen in.. Tillbaka upp så sökte hon av hela rutan fint på nästa skick, rakt ut i hörnet och sedan över hela rutan till figgen. Kanske hade det varit mer optimalt att hon kommit in och jag hade gjort tomskick åt andra hållet, men rutan är så liten så domaren tyckte inte att det gör så mycket i appell. Även här tog hon rullen och kom in fint. Lite mer fart ut igen, men jag upplever inte att hon förstår vad som väntas av henne. 

Domaren tyckte vi ska jobba upp figurantintresset mycket mer, och då på påviset. Hunden ska dra ut en dit, verkligen vilja ut igen och jag håller helt med henne. Tänker att jag ska träna in det genom att figgen får ta med henne ut, sätta rullen i munnen och skicka in henne till mig och så springer vi båda ut och busar med figgen efter det. Då får man in den delen som brister utan att behöva trötta ut hunden i ett sök. Vidare känner jag själv att jag måste bli tydligare i rutinerna efter påvis, så hon förstår att vi fortfarande jobbar. Nu tar hon upphittandet som att jobbet är klart och då kan man rulla, chilla osv. Förvisso att hon inte drar i kopplet, men det stör ju ändå (speciellt mig!). 

Efteråt på avslutningsfikat fick vi många bra tips på hur man kan jobba med att lära hunden söka av rutan hela vägen och hur man kan göra skicken och lära hunden gå i det mönster som är önskvärt. Det blir ett bra projekt tills kurserna drar igång igen i höst. 

 

Vår första bana i Hoopers

I går var det "avslutning" på vår tid som projektekipage och vi testade faktiskt att köra en hel bana då det ändå kändes som att Sirap skulle klara av det. Det går inte fort men hon känns trygg och jag tänker att fart kommer med säkerhet. Håll i minnet att vi aldrig provat denna gren innan och vårt första tillfälle var två veckor sedan. 

Hoopers

Jag är generellt en bakåtsträvare och alltid lite skeptisk till nya hundsporter. Ett ganska tråkigt drag, men jag har aldrig varit snabb på trender utan snarare haft som signum att gå min egen (trotsiga) väg. Nosework har jag inte blivit entusiastisk över och har knappt ens noterat att det kommer en ny specialsöksgren snart. Rallyn var jag relativt sen på bollen (men desto mer väl inne) och det är säkert en del annat som passerat mig utan att jag ens noterat att det existerar. 

Så, för den som är inne i svängen vet ni ju att Hoopers är det coolaste just nu. Jag tänkte inte bli indragen i det (än på ett tag åtminstone) men så var jag och dömde ett litet KM i grannkommunen när de frågade om jag kört någon agility. Det visade sig att en där skulle utbilda sig till hoopers-instruktör och behövde ett projektekipage som aldrig kört agility och eftersom klubben är främst en agilityklubb var det lite svårt för henne att hitta en lämplig hund. Tills vi kom då. Då det ligger på vägen hem från jobbet och jag ändå är sugen på att prova agility men dessutom nojig för skaderisken så tackade jag självklart ja. Så nu har vi tränat där två dagar i veckan efter jobbet och det har varit jätteroligt! Sirap är som vanligt smart och tycker det är superkul, jobbar glatt för sitt tråkiga torrfoder (som hon knappt ens vill äta nu) och springer med full fart genom de kombinationer vi fått. I dag är det sista tillfället, så nu blir det träning på egen hand, men det ska nog gå bra då vi har hinder på klubben i hallen. Så fort inomhussäsongen drar igång då, för nu har vi fullt upp med det ena och det andra! 

Första semestern 2021

I fredags tog jag och hussen en semesterdag för att inviga vår husvagn för säsongen. Det blev en tur till Skövde och Billingen, där husse kunde cykla och jag och Sirap kanske vandra. 

Först vattna alla blommor och plantor ordentligt, en varm helg väntade.
Ser inte mina egenodlade Petunior lite väl blommiga ut?!

Jag vet inte om vi hade tur eller otur med vädret men det var över 30 grader. Svetten rann innan vi ens hann få upp markisen, fort som attan upp med silvershade-duken för lite skugga till oss och vagnen! Jag tror att ledigheten var välbehövd för min del, jag somnade på vägen ner och låg däckad hela eftermiddagen, medans hussen provade cykelspåren. 

Svalka under vagnen för Sirap

Dyra cyklar får bo i husvagnen.. 

Medan husse cyklade låg vi och slappade med Kong

Du och jag matte 💓

På kvällen promenerade vi ner till en liten sjö där jag och Sirap simmade lite tillsammans medans husse vaktade kläderna. Sirap har fått börja om med badningen i år, hon hade liksom glömt bort när säsongen startade att hon faktiskt kunde simma. Jag har dessutom tagit det väldigt lugnt och inte kastat något åt henne än, tycker hon kan bli lite väl het när andra hundar badar/busar ändå. Hon är i vilket fall väldigt behaglig att simma med, inget klättrande utan vänder framför mig och håller sig fint vid sidan. 

På lördagen blev det jättetidig uppgång för att hinna motionera något innan värmen blev för intensiv. De hade en vandringsled men den delen vi gick för att bada var på asfalt så jag tog ett motionsspår i tuff terräng (enligt beskrivningen). Hussen cyklade motsatt riktning och man kan väl säga att beskrivningen stämde. 

En av dalarna man skulle ner och upp ur. Fick lite Norgekänsla 
(med betoning på lite)

Varje vattendrag fick användas för svalka

Nästan tillbaka i startområdet träffade vi ett rådjur 

Efter drygt 1 km lång uppförsbacke fick vi åtminstone full utsikt. 

Efter turen blev det dusch, vila och lunch innan vi åkte bilen (med AC, hallelulja) till Hjo för att äta glass. En jättemysig stad och prisvärd glass, men herregud vad mycket trafik det var överallt. Trafiken var bara avstängd på nätterna, men personligen förstår jag inte vitsen med att det ska komma en bil farandes mitt på ett torg. Det var också extremt mycket folk och pandemin är tydligen över nu.. 

Hussen som cyklat vättern några gånger var glad över att få se miljön i ett mer avslappnat mode. Jag och Sirap badade i hamnen, medans hussen skämdes över våra påhitt. Sen tog vi en promenad, hamnade lite vilse och var överlyckliga (men dyngsvettiga) över att hitta bilen (AC) igen. 

På gatorna i Hjo

När vi kom tillbaka till campingen öppnade sig himlen, kort och intensivt och vi fick en anledning till att bara sitta där som fån och glo och vila ut. Sånt man gör på husvagnssemester alltså! 

På kvällen tog jag årets premiärtur på min cykel. Hade egentligen velat avstå, men då hussen svor något enormt när han stoppade in min cykel i vagnen vågade jag inte hoppa den turen. Och bra var väl ändå det, för när man väl är i sadeln är det ju bara härligt! Lagom blött ute efter regnet och jag tog det andra milspåret, det lite flackare än det vi gick på morgonen. Avslutade med slangbellan, ett 500 meter lite tekniskt spår. Efter duschen hade det anlänt ganska många gäster till campingen, och den lugna kvällen dagen innan var ett minne blott. Dessutom var det svinvarmt, kroppen jobbade och Sirap bökade upp och ner och var allmänt missnöjd. Förutom det så delar jag och hussen och hunden på lika mycket plats som en av oss har i normala fall, så ja, det var väl lite googlande på nya vagnar morgonen därpå.. Eftersom Sirap dessutom var så aktiv under natten var hon tom i magen på morgonen och jag fick springa ut i bara täcket och kräkas med henne. Fantastiskt.

Den här morgonen tog vi bara en kortare promenad runt en sjö, med gott om tillfällen att svalka oss. Sedan var det bara vila och packa ihop vagnen, vilket blev allt annat än en vila pga den oerhörda hettan. Något så enkelt som att dra igen en dragkedja kan verkligen pressa musten ur en. Väl i bilen gick resan hem smärtfritt och förutom lite lite mer lust på en något större sovplats i vagnen är vi ändå taggade för nästa semester :-) 

 

Sökstjärnan!

Nu är det inte många veckor kvar på vår sök-kurs på klubben. På torsdag tränar vi själva och veckan efter är det avslutning med "tävling". Det ska bli jättekul att testa mina nerver i det sammanhanget! Vi hade ett tävlingslikt upplägg förra torsdagen och förutom att Sirap blev lite mer kvar hos figgen då de inte hade filten över sig så var hon alldeles strålande! 

Väntar på vår tur, utan någon aning om var figgarna finns. 

Jag värmde upp med att träna fot ut mot skogen från stigen, alltså att hålla i sig och jag såg att hon laddade upp för att springa ut, trots att det inte fanns någon vittring ut. Då vet jag att våra ritualer ändå sitter, jag blev lyrisk! När det var vår tur ställde jag upp, riktade henne lite lite utåt från rutan och hon sprang raka vägen ut, vinklade in på slutet och tog figgen! Var som sagt kvar där en liten stund (tror även figgen hade nykokt kyckling i fickan som nog var lite väl frestande), men sen kom hon tillbaka. Vi gick ut samlat och hämtade henne (det momentet tycker jag dock inte hon har sån jättetydlig förståelse för än), hon la sig framför figgen och vilade/fikade lite. 

Nästa skick gjorde jag ett misstag då jag inte skickade henne rakt ut bakom förra skicket utan gick in en liten bit på stigen. Lite orutin, samt att jag noterade att hon hade lite vind i nosen och gärna ville dit, då ville jag inte skicka rakt åt ett annat håll. Dessutom klev jag av stigen och det får man tydligen inte göra.. Men hon sprang hyfsat rakt på och även här hängde hon en extra stund innan hon vände och kom tillbaka. Påviset var likadant, inte fullt drag ut men väl på plats la hon sig framför figgen, vilket är exemplariskt då det inte ska ske någon våldtäkt av stackars vilsen person i skogen.  

Min tur som figge, ganska mysigt ändå!

Avslutningen blir bara på själva söket, lydnaden kommer vi ha en inoff tävling vid ett annat tillfälle, så det slipper vi hårdträna inför just nu. Ska bli tråkigt med sommaruppehåll, men samtidigt skönt att vila lite, tycker vi tränar så himla mycket just nu av massa olika grenar. Kul, men tidskrävande, tom hussen har börjat undra när vi ska ses.. 

 

Hundvakt

Den här helgen har vi varit hundvakt åt Atlas, Tess ena jaktlabbe som även bodde här när jag hade Nässla. Det är ju intressant att se Siraps beteende och jag undrar om vi ens kommer kunna skaffa en hund till 🙈 Snålare hund får man ju leta efter! Hon ska gå emellan, skäller och blir förbannad om jag klappar honom och hittar småsaker som hon ska äga och vägrar lämna ifrån sig.. Aja, vi överlever, men knäpp är hon. 

"Ursäkta men den där är min!"

Sirap trycker på vattnet och Atlas får dricka

Lika hungriga båda två. Och lika duktiga på att bryta ut i ett omotiverat
skällande på gud vet vad.

 

Träningscamp hos 3vallare

Förra helgen måste kändes som det mest normala jag varit med om sedan någon åt en illa vald fladdermus i Kina 2019. Vi var nämligen iväg på kurs hela helgen! Det var en Bootcamp i att bli en bättre tränare hos Anna Larsson på 3vallare. Tess skulle också gå, och för att spara en timmas enkel resväg sov hon över hos oss. På fredagskvällen blev det grillning (utan majskolv) och ett besök på klubbens nya hinderbana, den har verkligen blivit bra nu och Sirap utvecklas varje gång vi går dit!

Tungan..

Vi hade tur med vädret, om man med tur menar att det är bättre med hetta än med spöregn. Men fint väder bidrar ju ändå till att göra det betydligt trevligare och hennes plan är ändå rätt skuggig så det blev bra. Vi börjad med lite teori och torrträning på varandra. Många kloka små saker att anteckna, som exempelvis att även belöna upp vardagen om man vill att det ska funka i svårare situationer. Exempelvis, vi som instruktörer är ju väldigt duktiga på att säga "belöna med torrfoder när du bara tränar lite lättare inkallningar". Men då hjärntvättar vi hunden bara med att en inkallning är värd en torrfoder, och faktiskt inte jättevärt i samband med en större frestelse. Utan då ska vi istället köra med suveräna belöningar även där, men istället variera. 

Sedan fick vi träna på att kedja moment (där det lottades ut olika kedjor för att utmana oss själva) och olika sätt att göra ingångar på plan på. Finurlade lite på när vilken typ av ingång kan passa bättre än andra, exempelvis kanske jag inte behöver leka mig fram till en skogsövning, men ut på en lydnadsplan kan det vara rätt sätt. 

Belönar blick framåt i ett framförgåendes stopp

Sedan fick vi även träna på att göra en träningsplan med alla de olika detaljerna i det. Vad är kriteriet, vad ska vi vara lite bättre på när passet är slut, hur många repetitioner, hur ska jag ta mig till träningsplatsen, hur lång paus osv. Många bra detaljer och jag kom fram till att själva klickandet var det svåraste att hålla sig till planen, men så länge man höll på antal rep osv så gjorde det inget, för då stannade man och kunde justera vart eftersom. 

Det var en jättebra helg, med en suverän instruktör, kanonväder och trevliga kurskamrater. Jag fick mycket nya idéer och blev sugen på att återuppta tricktränandet utan att ha något mål för respektive trick mer än att ha något att träna på. Varför har vi slutat med det?