Frösus sork

Nämen va kul! Jättekul, verkligen. 

Fräsch hund

Nässla på väg upp för Hovdenut tänker att hon ska fräscha till sig lite. Mmmm..

När hon inte förstår sina gränser

Man kan ju tycka att efter två dagars vandring som åtminstone fått mig mör så borde Nässla nöja sig med att bara gå och kissa och sen gå in. Men nä, så här såg hon ut när hon i går kväll INTE fick gå rutten Hovdenut igen..

"om jag inte får gå där vill jag inte gå alls"

Om man inte ser någon annan ser de inte mig..

Hälsningar hund som vill bajsa anonymt.

Hunden saknar lydnaden?

Man kan ju ana det med tanke på att hon lagt upp sig och sin golden som
om de har platsliggning i trädgården.

Årets första spår och lerbad

Under vår lediga dag i torsdags passade jag och vesslan på att spåra lite. Orkade inget fancy med att åka iväg då det oftast ligger kvar snö betydligt längre i de andra skogarna än i vår egna lilla plätt vi har tillgång till. Dessutom tänkte jag att det var viktigast ATT vi gjorde det, snarare än att det skulle bli storslaget, Nässla bryr sig knappast om att det inte är större skog vi gör det i.. 

Så det blev ett litet virrvarr med pinnar och en burk med gotte till avslut. En liten loop där jag korsade spåret på en äng och en spetsvinkel innan slutet. Och man kan väl säga att Nässla kanske inte vilar sig till sin bästa form, för hon tappade bort sig lite på slutet och började äta gräs istället. Och eftersom jag numera alltid förlitar mig på hennes fenomenala spårförmåga hade jag inte riktigt memorerat vart jag gått, mer än att slutet låg vid en stubbe. Vi hittade åtminstone slutet och gick glada hem igen, dyngsura då himlen öppnat sig, och ändå lite nöjda. Väldigt nöjd visade det sig att Nässla blev för hon sov som en stock  resten av dagen! Inte ens grannens bil fick sig en utskällning när den passerade och hussen fick inte ens en blick när han kom hem. Älskar att ha en så trött hund! 

Jag har i någon vecka tänkt att nu börjar minsann Nässla bli lite gammal och vis, hon badar inte i bäcken trots att vi går vid den. Well, även om man blir gammal och slutar hoppa i så fort det finns en spricka på 4 cm så innebär det tydligen inte att man slutar upp att bada helt och lägga om till renlig flat! Jag hade inte med mig kameran så jag bjuder på en gammal goding som inte låg långt ifrån gårdagens sanning när hon tog sig ett dopp i ett dike, förvisso på egen tass. 

Punka

Har du någonsin sett en hund legat så här avslappnat mitt i en gatukorsning?

9 vadå?

På våra promenader har jag för det mesta med mig en leksak som Nässla ska få bära hem den sista biten (för att jag ska slippa offra mina vantar, som hon med jämna mellanrum doppar ner i kissfläckar när hon luktar). Nu har jag på några promenader kört lite lätt apporteringsträning, mest för att hålla kommandona i trim. Enkla valpövningar där jag droppar leksaken, går en bit, sätter henne, fortsätter gå och dirigerar ut henne. Inget allvarligt med risk för knät. 

MEN, hon har tydligen återgått till något form av valpstadie! För om hon märker det minsta lilla att jag droppar något (och det gör hon ju varje gång för hon är ett riktigt hököga!) så kan hon inte lyda och låta bli den! På riktigt, sist vi var ute så drog hon tre gånger och snodde den fast jag gjorde klart att hon skulle låta bli och den var nej. Blah, det slutade med att jag fick koppla henne när vi skulle gå vidare.. Det är då man undrar om hon är nio år eller nio månader.. 

Trädintresse

Det är väl provocerande för resten av världen, men jag och Nässla var faktiskt inte så ledsna igår morse när snön hade bemödat sig med att öka på sin mängd under senaste dygnet. Vi tog en sväng i orörd skog och jag upptäckte att Nässla visst har påbörjat ett nytt intresse för träd.. 

 

Eftersom hon skulle vara hemma själv i flera timmar ville jag aktivera henne lite extra och hon fick  ett godisträd. Såna där banala saker har vi knappt ägnat åt oss, så Nässla var faktiskt lite skeptisk. Dessutom flög frolicbitarna lätt iväg i närliggande snöhög så lätt blev det inte för henne. Kul dock att se hur hon står och balanserar på bakbenen för att nå de översta. 

Man kan liksom klämma sig in i de konstiga ställena sålänge det är en uppbuktnad.,
Det kommer bli dyrt det här för matten.. 

I går eftermiddag åkte vi inte till Eskilstuna och tog en promenad där för lite miljöombyte, då sprang Nässla fram till ett helt vanligt stort träd som stod upp och liksom tyckte att det kunde hon väl få godis för.. Hon är så fruktansvärt bra på att generalisera i träning! Men förutom det faktum att hon inte får för att hon tittar på något som hon TÄNKER att hon skulle kunna hoppa upp på om det gick så vill jag inte uppmuntra någon form av trädklättring, för rätt som det är kommer hon sitta där på en gren i ett träd annars. 

Eftersom grannarna varit så snälla och tagit ut Nässla nu i några dagar passade jag på att göra ett litet blomsterarrangemang till dem. Härliga påskfärger, jag vill nästan behålla det själv..

Vad vi gör?

Ja alltså nästan en hel månad hann passera utan några lägesrapporter från Kungsör, så jag förstår att ni är spända över förväntan över vad vi egentligen pysslar med! Men det är inte mer upphetsande än så att jag jobbar som ekonom och tydligen har svinmycket att göra i januari/februari. Sen råkade jag bestämma mig för att läsa ikapp en kurs jag saknar för att få dubbelexamen på högskolan och den gick visst exakt nu. (Kvantitativ metod om ni undrar, oerhört upphetsande). Sen som lite grädde på moset så skulle visst min administratör (kollegan vars jobb jag gör när hon är borta) åka till Thailand i två veckor också! Och tydligen var detta saker jag inte alls tänkte på när jag la planeringen för vinterns rallytävlingar på klubben, för de ska visst börja nu, med lottningar, planeringar och funktionärsutdelning. 

Jag har alltså gått runt i en dvala med en känsla av att jag glömt något hela tiden och det har varken funnits tid att läsa eller skriva någon blogg. Men nu känner jag att jag har kontroll över det som händer så jag hoppas  på en liten comeback! Jag har ju ändå en pajsare till hund som har ett otroligt spännande liv. Se bara: 

Alltså här var hon så söt för först satt hon bara bredvid den och tyckte det skulle ge godis.
"Jag SER något att klättra upp på, godis tack!"

En buckla på vägen - det ska väl ändå ge godis?

Nu pratar vi!

När stenarna är slut får hunden punka och orkar inte gå en meter till.. 

Trasig bänk ska väl ge godis?

Den här borde ge ett ben, minst!

Inte för att tjata men.. 

Jag får trösta mig med att det ändå är bra träning för henne. Och att hon inte sticker längre än till närmaste sten om hon är lös i skogen så här i barnkammartider. 

Lyxen med en hall

Hur lyxigt är det inte med en egen enorm hundhall att spendera fredagskvällarna i? Vi är inte så jätteträningspepp så här utan några planerade tävlingar men eftersom våra kompisar är på plats blir det ändå av. Nässla har hur kul som helst! 

"Paus"

"Nej jag tänker inte komma fram till dig och bli kopplad och tvingas vila!"

Chief Bisciut

Jag vet inte hur det gick till men Nässla skapade sig en egen rutin helt plötsligt. På kvällarna släpper vi bara ut henne på tomten för att kissa (eftersom det är helt onödigt att göra sig besväret att klä på sig och tro att vi kan gå en promenad efter 19, för vi kommer max 50 meter utan konflikt). Först började hon att lägga sig där ute och glo, kanske skälla på någon granne, men bråttom in hade hon åtminstone inte. Hur ska vi lösa det tänkte hundtränaren i mig och jag började helt enkelt belöna henne när hon kom in och vips hade vi en hund som sprang ut, kissade och sprang in igen. Halleluja! MEN, en kväll kom hon in och jag gav henne en godis från fickan och gick och la mig. Hon la sig också men blängde suckandes på mig och visade med hela kroppen att hon hade ärenden ut i hallen. Ja, för i hallen ligger kexen som hon minsann fått någon gång och kex ska man tydligen ha när man kissat, allt annat godis räknas inte. Tydligen. Bara att kliva upp och gå ut och hämta ett kex och sedär, sen la hon sig och sov. Nu måste vi ge ett kex när hon kommer in från kvällskissandet, hon är 100% fokuserad på sitt kex när hon kommer in, scannar av rummet "vart är kexet!?". Kan tro jag skrattade när jag snubblade över den här bilden på fejjan, Nässlas riktiga namn blev Chief Biscuit. Kunde inte vara mer rätt.

Nässlas julklapp

Så Nässla fick en golden retriever i julklapp. Några frågor på det? De är bästisar nu så klart. 

Bulltjuven - eller när matte får skämmas som en hund

Som ni vet hänger Nässla med mig på jobbet. De flesta kollegor har faktiskt egna hundar (men bara en till är med dit) och tycker det är ganska mysigt med hund att kela med emellanåt, men vissa tolererar det bara. En som bara tolererar det är min VD. Av den anledningen har jag tyckt det är viktigt att hålla Nässla kort och att hon inte ska märkas, jag vill inte bli av med detta fantastiska privilegie. I torsdags misslyckades jag dock med det när jag gick ner en våning för att leta efter en låda. Kvar var Nässla som nosade sig in på chefens kontor och hittade en nygräddad kanelbulle och snodde den. Vår administratör märkte att hon hade något i munnen när hon försökte smyga sig förbi så hon hann bara käka upp det gottigaste i mitten. Det var ju faktiskt väldigt roligt med en bulle som hade ett stort hål i mitten signerat Nässla men jag skämdes lite inför chefen. Jag förklarade att kanske tyckte inte Nässla att han var i form efter sin semester i Dubai han hade förra veckan och han skrattade och sa att han inte var sugen längre, för det stämde nog. 

Bild stulen från internet, jag glömde fota bullen det handlar om

Nässla hade inga skrupler och skämdes inte som en hund, däremot köpte jag med mig två kransar till jobbet igår och när alla undrade varför chefen bjöd på fika fick ju alla åtminstone ett gott skratt när de fick höra historien om bulltjuven. De var dessutom ganska tacksamma för det 😜

Ny hobby?

Som vi njuter av att kunna gå i skogen, jag vet att jag tjatar men har man varit utan det inser man verkligen vad det gör för själen att få traska på utan att tänka på att det kan ta för lång tid eller vara orolig över Nässlas knä. Nu har vi helt enkelt normala saker att oroa oss för. Som det där med att en hund helt plötsligt finner det som ett bra intresse att rulla sig i bajs! 

Luktar mumma!

Jag sitter i godan ro och plockar svamp när jag hör njutande hummanden bakom mig. Och där ligger hon på en illaluktande hög och gnor in skallen. Usch! Hon har inte gjort så tidigare, jag hoppas det är något med årstidens grisbajs och inte en blivande vana. 

Vi tog en tur dagen efter, nyduschad och fräsch, men med reflexväst eftersom det var pågående älgjakt ute. Tur var väl det för hon rullade sig igen, men den här gången hamnade det bara på västen. Betydligt lättare att stoppa en reflex i tvätten än spola av, shamponera, spola av och torka en hund med snorig näsa och halvfeber. Nu hoppas jag att två gånger bara var en gång för mycket och att vi inte tar en tredje gång eftersom det enligt ordspråket bildar en vana. 

Tipspromenad

Livet leker nu när vi kan gå längre turer i skogen, så pass mycket att vi faktiskt åker iväg till våra tidigare domäner även om det blir några mil på bilen. I söndags tog vi en tur till Vilstaskogen och gick ca 7 km. Nässla var inte alls sugen att gå och vi hamnade i en rejäl konflikt i början, så pass att hade någon annan varit i mina skor hade den nog kunnat bli rädd för henne. Hon kan liksom inte hantera sin frustration över att inte få som hon vill.. Men jag kunde ta mig igenom det hela och snart gick hon på som vanligt, tills varenda gång vägen vek av för då skulle hon minsann gå just den vägen vi inte gick.. 

På en annan slinga finns det tipspromenad som vi inte gick just då, men vi passerade en skylt med just den här frågan vilket var lite kul.

Vad gör nässlor? 

Mitt svar är: Massor. Bränns. Svider. Bråkar. Bestämmer vägen. Pajsar sig. Tänker. Busar. Stjäl ens hjärta. 

Den här alltså..

Så jag försökte gå en liten promenad på lunchen med pajsaren, men hon tyckte visst att vi skulle gå lite längre än vad jag tänkt. Hon är minst sagt tydlig med vad hon tycker om mitt vägval..

Grävmaskinen

Nässlas hobby med att gräva börjar gå överstyr känner jag. I helgen på provet var det så varmt att hon grävde ner sig bredvid en sten och i morse när jag satt och käkade tyckte jag att jag hörde något knasigt ljud från altanen. Jodå, långt hade hon kommit också! 

Blicken, ser ganska skyldig ut.. 

Medstjälparen

Försöker se till att tomaterna inte torkar ut, någon annan har en egen agenda..

Hunden som ska bestämma allt

Sist vi var hos Anna undrade jag hur vi kan öka på våra promenader i lämpligt tempo. Inte för att jag behöver gå längre med Nässla nu, hon är grymt osugen på att promenera i solen ändå, men för att jag ska veta och ha konkreta siffror att röra mig efter. Har liksom insett att en rastrunda i mina ögon är en långpromenad i någon annans och därför blir det svårt att inte ha hård fakta istället för flummiga begrepp. Speciellt när det handlar om att hunden kan bli halt igen. Hon undrade hur länge vi gick idag och jag sa att det är svårt att säga tid eftersom jag låter henne lunka, lukta och så att hon håller på att lägger sig. Då såg jag paniken i Annas ögon - lägger sig!? Ja, alltså inte för att hon har ont och inte vill gå mer, bara att hon vill bestämma saker fick jag snabbt förklara. Som när en gubbe en gång gav Nässla en bit kött under torgdagen och Nässla i minst en vecka efter det absolut inte KUNDE gå åt något annat håll än torget.. 

Jag tar det ändå lugnt med promenaderna, vill inte riskera något, men igår lunkade vi i sakta mak upp till skogen för att kolla om det fanns lite svamp. Det blev bara en kort koll precis i början av skogen för att inte gå för långt (även om jag tänker att gå kopplad i skogen ändå måste anses som bra träning) men det var någon som var missnöjd när jag berättade att det var dags att vända.