måndag 31 januari 2022

Lite apporteringsträning i stormen

Inför Åreresan behöver jag och Tess testa att köra hundarna tillsammans i en bil, dvs en bur. Prim har återgått till okastrerad hanhund efter att allt det kemiska lämnat kroppen och vi var inte säkra på att han skulle låta bli Sirap, så vi behövde en test-tur. Så vi bokade upp lite apporteringsträning med Pernilla och åkte till Vittinge för träning tillsammans. Bilfärden gick bra, Sirap tillät inte ens att Prim tittade på henne i buren vilket han respekterade. Träningen gick också bra. Jag började med lite fotgående mellan Pernilla och Tess som svängde med dummys och fjäderklädda dummys. Sirap förstod fort och gjorde det till en övning. 
Haylee med kaninen
Planen var att göra en bra grunduppvärmning för att lyckas med en liten slinga som vi skulle göra efter vi grillat lite korv. Slingan blev för Sirap: Lite fotgående framåt mot funkis som hade en kaja. Vi stannar och tittar när kajan läggs ut. Vänder bort, går tillbaka och ställer upp för en markering av en duva. Tar markeringen, går tillbaka fotgående lite längre, gör en dirigering till kråkan. Vänder och går tillbaka och tar markering på samma plats, denna gång en and. 
Livskvalitet
Mitt mål var en bra vilthantering och det skulle jag säga att vi verkligen fick! Hon tvekade inte på något upptag och allt såg så bra ut! Däremot knallade hon på dirigeringen - i den nivån att vi inte ens hade gått klart, hon drog under transporten. Dessutom var hon extremt het, vilket jag tror beror på flera saker, dels att de satt i bilen och såg allt jobbas innan, dels att hon suttit med Prim och han är ju väldigt orolig i bilen. Hon satt och skakade när Therese la ut fågeln.. Fotgåendet var hett och inte så harmoniskt som det varit på passet innan.. Men jaja, vi får mer att träna på. Vi har bestämt att ta slut på allt vilt nu under våren, så det är bara att strössla på varje träning. Nu ska vi bara vänta på när proven kommer ut så vi kan planera för dem också!

 

söndag 23 januari 2022

Premiär på agilitytävling

Söndagen 23 januari var det dags för vår agilitypremiär! Alltid lite läskigt med nya saker, även om jag kanske inte skakade inför start. Vi hade haft ett jättebra genrep som såg ut så här: 
Clear round trots att hon tjuvstartade alltså. 

Jag hade inga förhoppningar på första loppet som var agility, tänkte att hon behöver få landa i miljön och testa på nya kontaktfältshinder och bara få positiva erfarenheter. Det började med ett hopp  - slalom - tunnel och sedan tillbaka och bredvid slalomet stod vippbrädan. Sirap tjuvade och kutade in i halva slalomet och innan jag hann reagera stod hon på vippbrädan (utan att ha passerat någon tunnel). Hon hade ignorerat domaren som var precis där emellan så det var jag jättenöjd över, samt över hennes entusiasm över att hoppa upp hela vägen på vippen. Ett snabbt beslut så tjoade jag av glädje och körde vidare med en disk. Även balansbommen tog hon med gott mod och jag var jättenöjd!

Till nästa lopp var det hopp och här tänkte jag faktiskt att vi har en chans. Nu hade hon vart i miljön och även fått fräsa ur lite. Faktiskt gjorde vi hela loppet jättesnyggt förutom att hon rev två hinder. Så typiskt, tror jag var för snabb och hon blev stressad och satsade för mycket framåt. Domaren haffade mig och var imponerad över hur duktig hon var på andra loppet som gjorde det "felfritt" med tanke på hennes kaos på första loppet. 

Vid tredje loppet som också var hopp tänkte jag att vi ändå hade goda förutsättningar. Jag skulle ta det lite lugnare och vi borde kunna köra felfritt. Well.. Sirap drog rakt över plan och väl där tog hon lite hinder på måfå.. Tror hon triggades för mycket av att se andra hundar innan, det var lite struligt där uppe och mycket tjo och tjim. Så synd att vi inte kunde visa vad vi gick för, men nu fick jag lite saker med mig. Dels behöver hon störningsträna och lära sig lyssna trots att hon tror att hon vet vart hon ska. Dels behöver vi träna hopp i hög fart. 

På första passet efter tävlingen fokuserar vi på störningar med lock och
leksak på sidorna om slalomet. Fokus oavsett vad som händer omkring. 

Nästa tävling blir i Lindesberg helgen efter vi kommer hem från Åre, dvs inte så mycket träning på det inför. Håll tummarna! 

lördag 22 januari 2022

Dragträning

I februari är det tänkt att vi ska åka till Åre och träna lite hund med Ullis (med renfarmen) och även passa på att åka lite längdskidor. Varje gång vi tänkt springa med hundarna har snön kommit och lagom tills vi hunnit planera in att vi ska åka skidor i snön har den smält. Men vi lyckades tajma in att köra lite spark på en liten fotbollsplan iaf!

Det var dock is under snön så jag höll på att dö. Det var dessutom jobbigare man trodde att köra spark, så även om min initiala tanke var att jag ska köpa en sån här till mig själv (vi har inte så mycket grusade vägar här, och denna hade medar under för glid på snö) så ångrade jag mig snart. Det som var riktigt positivt var dock att Sirap inte alls verkade stressad över att ha något bakom sig, hon tyckte om sparken, vilket bådar gott för skidåkningen. Och kanske det även finns en möjlighet att köra lite cykel efter henne i vår/höst. 

fredag 21 januari 2022

Ohundig fredagskväll

Eftersom Tomas fick låna Sirap och testa agility var det inte mer än rätt att jag sen fick låna hans RC bil och provköra lite. MK Eskil har fått en ny hall som vi lånade en fredagskväll och passade på att köra med mamma, min bror och mammas numera fulltids fosterbarn. Sirap fick givetvis också följa med och hon gick bananas därinne när hon var lös - sprang och letade efter agilityhindren tror jag.. 
När vi körde fick hon vara uppbunden och tugga ben
istället, en liten bil gör ont i hög fart.


 

söndag 16 januari 2022

Simträning

Noterade av en slump att vi fått ett hundsim till Västmanland (förutom Strömsholm, som inte är helt tillgänglig om det inte handlar om rehab). Lyxigt värre och det måste vi passa på att utnyttja bestämde sig jag och Tess som bokade körkortet med kompispris. Hundarna orkar ju inte simma en timma ändå, så passar ganska bra att dela på det och få ner priset. 
Paus i simmandet
Sirap gjorde första gången bra, andra blev riktigt dålig och hon fick lite panik av att tvingas ner. Tredje gången med instruktör gick det lite bättre, men hon fick inte riktigt något sug på att bada, däremot har hon suttit bredvid och varit rabiat. Så är hon ju inte vid vatten generellt och eftersom hon egentligen inte ens vill i fattar jag inte vad det grundar sig i. I vilket fall. vi har inte hunnit med några fler pass sen vi fick vårt "tillstånd" att simma själva, men vi ska nog få till det snart och göra det lite lugnare och klokare på egen hand.  

Även vibb och gångband finns att nyttja under
tiden de andra hundarna simmar. 

fredag 7 januari 2022

Viltträning

I onsdags var jag inbokad på kurs för en ny instruktör, vilket inte sker särskilt ofta eftersom jag inte vill riskera att behöva hamna i otrevliga situationer som jag inte känner att jag kan säga ifrån om. När det gäller de flesta hundsporter spelar det inte så stor roll, det är sällan man riskerar att hamna hos en instruktör som vill få dig att lära rally genom att korrigeringsträna din hund men när det kommer till jakten är ju det allt annat än självklart och jag går hellre dit jag vet att de uttalat jobbar med klickertänk eller liknande. Men nu visste jag inte, men då hemsidan inte innehåll något flum om "vi arbetar med hundens naturliga språk" (omskrivning för ledarskap, vilket på något sätt oftast handlar om koppelkorrigeringar) eller uttalat om krav utan snarare att hundträning ska vara skoj så chansade jag. Det var en dagsträning med vilt, vilket passade oss bra, då Sirap varit rätt okej på vilt när vi tränat hemma, så jag ville testa av det på nytt vilt och i en annan situation. 

Kursen hade 6 deltagare, vilket var alldeles lagom. Det var jag och Tess som var utbölingar, då resten hade goldens. Kul att se så många golden på en kurs faktiskt, en av dem kände jag dessutom igen från rallyn. Vid presentationen sa jag att jag har en känslig hund och inte vill att någon ryar åt henne om de står ute som funktionär. Det är ju tyvärr inte ovanligt att någon hund som gör något med viltet får en kastare efter sig som ryar åt den och skulle det hända skulle nog Sirap bli väldigt skeptisk mot liknande situationer, och jag kände mig nöjd över att fått ut det direkt. Känns liksom extra viktigt när man inte känner de som är där. 
Sirap har hämtat en fasan, som hon aldrig stött på tidigare,
så efter hon lämnat undersöker vi den tillsammans.
Vi började med lite enkla markering/dirigeringsövningar, med och utan skott. Sirap tog viltet bra och lämnade av när det gällde and och duva. När hon fick prova trut var hon lite sådär med att lämna den, utan skulle undersöka den på vägen. Vi provade några gånger, men det hände inte så mycket i processen, så vi gick vidare. Däremot var de här basgrejerna heeeelt som bortblåsta! Gå fot, inte hoppa när jag lämnar över till "domaren", sitta kvar när jag pratade osv. Inte något katastrof men det måste jag verkligen träna på! Hon blev väldigt splittrad av att komma in i området, skällde på kastaren (blev lite rädd), skulle undersöka alla högar med vilt osv. Så grundträningen är det absolut dags att ta tag i, och det kan vi ju göra även fast det är snö ute.  

Korvgrillarlunch i skogen - mys!
Efter lunch var det dags för sök och då gick vi i par. Sirap fick vara passiv på de två första skicken. Hon tog först en kråka och på vägen in sprang hon in i en trut och vi såg på henne att hon var på väg att byta, men jag lyckades bryta och kunde hurra glatt så fort hon bytte tanke. Det blev nog lite mycket för det blev en liten dödsskakning av kråkan strax innan hon kom in med den till mig, men det ser jag som ett icke-problem. Den gick inte sönder, fick sig bara en liten åktur.. Nästa vilt var en fasan som hon aldrig tagit förut så den spottade hon ut framför mig för att lukta på. Jag tog upp den, lät henne lukta och så la jag ut den på nytt och då kom hon in med den vad jag minns. Sedan fick hon vara passiv (inga problem) och hon tog in en till kråka och på sista fick hon söka länge innan hon hittade en trut som hon tog direkt och kom hela vägen in med. Då blev det stort jubel och vi kunde inte avslutat bättre än så! 

Det som instruktören påpekade med Sirap på söket var att hon inte tar raka vägen in, vilket kan bli problem då hon kan springa på annat vilt, och på vatten inte är önskvärt på prov. Jag har inte upplevt det som ett problem tidigare, men ska givetvis hålla koll på hur hon gör framåt. Och nu känner jag mig peppad på att dra igång jaktträningen igen, med fokus på hygienfaktorerna som fotgående, sitta kvar osv, men också mycket viltträning så det blir något man gör naturligt, för nu verkar faktiskt det mesta släppt.