fredag 7 januari 2022

Viltträning

I onsdags var jag inbokad på kurs för en ny instruktör, vilket inte sker särskilt ofta eftersom jag inte vill riskera att behöva hamna i otrevliga situationer som jag inte känner att jag kan säga ifrån om. När det gäller de flesta hundsporter spelar det inte så stor roll, det är sällan man riskerar att hamna hos en instruktör som vill få dig att lära rally genom att korrigeringsträna din hund men när det kommer till jakten är ju det allt annat än självklart och jag går hellre dit jag vet att de uttalat jobbar med klickertänk eller liknande. Men nu visste jag inte, men då hemsidan inte innehåll något flum om "vi arbetar med hundens naturliga språk" (omskrivning för ledarskap, vilket på något sätt oftast handlar om koppelkorrigeringar) eller uttalat om krav utan snarare att hundträning ska vara skoj så chansade jag. Det var en dagsträning med vilt, vilket passade oss bra, då Sirap varit rätt okej på vilt när vi tränat hemma, så jag ville testa av det på nytt vilt och i en annan situation. 

Kursen hade 6 deltagare, vilket var alldeles lagom. Det var jag och Tess som var utbölingar, då resten hade goldens. Kul att se så många golden på en kurs faktiskt, en av dem kände jag dessutom igen från rallyn. Vid presentationen sa jag att jag har en känslig hund och inte vill att någon ryar åt henne om de står ute som funktionär. Det är ju tyvärr inte ovanligt att någon hund som gör något med viltet får en kastare efter sig som ryar åt den och skulle det hända skulle nog Sirap bli väldigt skeptisk mot liknande situationer, och jag kände mig nöjd över att fått ut det direkt. Känns liksom extra viktigt när man inte känner de som är där. 
Sirap har hämtat en fasan, som hon aldrig stött på tidigare,
så efter hon lämnat undersöker vi den tillsammans.
Vi började med lite enkla markering/dirigeringsövningar, med och utan skott. Sirap tog viltet bra och lämnade av när det gällde and och duva. När hon fick prova trut var hon lite sådär med att lämna den, utan skulle undersöka den på vägen. Vi provade några gånger, men det hände inte så mycket i processen, så vi gick vidare. Däremot var de här basgrejerna heeeelt som bortblåsta! Gå fot, inte hoppa när jag lämnar över till "domaren", sitta kvar när jag pratade osv. Inte något katastrof men det måste jag verkligen träna på! Hon blev väldigt splittrad av att komma in i området, skällde på kastaren (blev lite rädd), skulle undersöka alla högar med vilt osv. Så grundträningen är det absolut dags att ta tag i, och det kan vi ju göra även fast det är snö ute.  

Korvgrillarlunch i skogen - mys!
Efter lunch var det dags för sök och då gick vi i par. Sirap fick vara passiv på de två första skicken. Hon tog först en kråka och på vägen in sprang hon in i en trut och vi såg på henne att hon var på väg att byta, men jag lyckades bryta och kunde hurra glatt så fort hon bytte tanke. Det blev nog lite mycket för det blev en liten dödsskakning av kråkan strax innan hon kom in med den till mig, men det ser jag som ett icke-problem. Den gick inte sönder, fick sig bara en liten åktur.. Nästa vilt var en fasan som hon aldrig tagit förut så den spottade hon ut framför mig för att lukta på. Jag tog upp den, lät henne lukta och så la jag ut den på nytt och då kom hon in med den vad jag minns. Sedan fick hon vara passiv (inga problem) och hon tog in en till kråka och på sista fick hon söka länge innan hon hittade en trut som hon tog direkt och kom hela vägen in med. Då blev det stort jubel och vi kunde inte avslutat bättre än så! 

Det som instruktören påpekade med Sirap på söket var att hon inte tar raka vägen in, vilket kan bli problem då hon kan springa på annat vilt, och på vatten inte är önskvärt på prov. Jag har inte upplevt det som ett problem tidigare, men ska givetvis hålla koll på hur hon gör framåt. Och nu känner jag mig peppad på att dra igång jaktträningen igen, med fokus på hygienfaktorerna som fotgående, sitta kvar osv, men också mycket viltträning så det blir något man gör naturligt, för nu verkar faktiskt det mesta släppt.