Igår upptäckte jag att det var ljust efter 16, så jag tog med mig hunden och åkte för lite stadgaträning i en halvtimma. Tog med mig bollkastaren och kaninbollen och var vid "våran" glömda fotbollsplan och tränade stadga och fotgående. Fotgåendet gick kanon hela tiden, hon har svårt att hålla sig när vi kommer dit och även så igår men när hon avvek från min sida så sa jag bara hennes namn och hon studsade snabbt tillbaka.
När det gäller stadgan gick det sisådär. Första - stannade kvar, andra icke och jag kände hur vi gick tillbaka tre steg på en gång. Fast så farligt var det faktiskt inte. Med tanke på att jag skippade externbelöning bakom oss och hade rätt sopig belöning öht (frolic) så är jag nöjd över att det till slut ordnade upp sig. Slutligen fick vi till en hel del kast där hon väntade på kommando och även kunde utföra lite andra moment innan jag skickade henne (fot, gå, sitt, ligg). När hon väl håller sig då håller hon i ordentligt!
En sak, det var förbannat svinkallt ute igår och när man har tunna vantar när det är så kallt och tar emot något från en blöt hundmun, ja då förfryser man ju på 10 minuter!
Ja, det är ju alltid smidigt att ha ett litet sidobord till hands när man ligger i soffan..
På tal om något helt annat, idag var jag i min lokal där allt mitt bohag är placerat och hämtade hem lite böcker. Skulle ha reda på en kokbok (som jag inte ens hittade, grr) men hittade några hundböcker jag glömt att jag hade/har saknat/inte har läst. Så nu har jag något att göra. Ja, när jag inte orkar läsa mer om ekonomi, ledarskap, management eller vad skjutsingen det är jag ägnar dagarna åt.
Varje advent är det en konferens inom hund som heter Adventure dog conference. Nu visas klipp från detta på Kunskapskanalen (de har tagit bort lite av de som gjorde för mycket reklam för sig själva eller som hade upphovsskyddat material). Eftersom det pågår nu när jag skriver antar jag att det är bättre att jag skriver upp nästa tillfälle:
Onsdagen 26 januari kl 16:00-19:00 på Kunskapskanalen. Efter detta kommer man att kunna titta på acd 2010 på UR play. Jag rekommenderar helt klart biten med Per Jensen, informativt och underhållande på samma gång!
Sen tycker jag Fredrik Steen var väldigt underhållande på scenen. Det svider att erkänna men så är det :D
Idag gjorde jag några tappra försök att filma mitt och Nässlas program i freestyle. Det fanns inte mycket som talade FÖR att det skulle gå bra. Allra helst att vi inte tränat ett enda av våra trick på 2-3 veckor.. Först åkte vi till vårat ställe vi brukar träna på sommaren med hopp om att det skulle gå att parkera där. Parkera gick bra, men själva planen hade ju massor med snö, även om det var ihoppressat skulle det nog varit med fara för båda våra liv om vi tränade där.
Åkte till ett annat ställe, ett ställe mitt i skogen som förra året var det enda plogade stället jag kunde ta Nässla och få lite träning. Det var plogat även nu, men hade också en tjock hinna av IS. Jag tänkte att det kanske går bara vi skippar hoppen.. Nää. Hon kunde inte gå slalom och när jag skickade ut henne drog hon jättelångt (vilket i efterhand var så uppenbart, hon sprang ju upp på första bästa vall för att kunna stå stabilt). Jag gav upp.
När hussen kom hem från jobbet och ville åka en sväng tog jag dock min chans igen! Han fick filma oss på en parkering som var både plogad och sandad. Det gick hyfsat bra med tanke på den dåliga underhållningen. Jag fick dock göra om ut-skicket och sen gick det bra. Dessutom märkte jag när jag gick där precis innan slutet att jag glömt bort hur programmet gick. Det var inte alls tanken att hon skulle gå fot innan vi var klara, men det håller vi hemligt ;)
Jag har (tack vare ett besök på en besökares blogg) upptäckt att blogger nu har funktionen med flikar, roligt! Så när jag har tid kommer jag att uppdatera och lägga in lite info om oss.
Jag har införskaffat boken "Släpp kontrollen lös" och har sakta men säkert tagit mig igenom den. Den är främst för agilityhundar som inte kan vara lös på banan utan att reagera på andra hundar, hastiga rörelser etc. Främst reaktiva hundar, men även självkontroll, vilket var min anledning till att jag köpte boken. Nässla har inte fått någon impulskontrollknapp, eller så har den helt enkelt inte växt ut ännu. Egentligen är det väl ingen större fara, hon är inte aggressiv, men det är fruktansvärt irriterande att hon tror att varje gång hon släpps lös så är det tjooofadderattanlej. Som exempel kan jag ha henne med kopplet hängandes i backen en hel kurs, och när jag då tänker "Det här gick ju bra, jag provar att släppa" så klickar det till i lillhjärnan och hon springer till första bästa hund för lek :( Förr reagerade jag med att bli förbannad, vilket ledde till att hon sprang mer och mer och inte kom in. Nu får jag in henne hyfsat direkt, men en loop är ju tillräckligt om man är med hundar där det inte fungerar.
Jag kan inte säga att jag hittat en jättebra övning i boken som passar perfekt på problemet. För det är ju inte så att hon resten av kursen/träningen fokuserar på andra hundar, hon kan ha fullt fokus på mig (även överdrivet) men rätt som det är ser hon någon som kan vara kul i ögonvrån och vips så är hon borta. Däremot startade en del tankeverksamhet och jag har på promenader testat lite olika. Det jag jobbar med nu är att koppla loss henne men inte släppa iväg henne. Jag tränar kontakt med hög belöningsfrekvens och kopplar upp henne. Går några steg och gör om det. Betingar helt enkelt om koppelknäppet. Men den här sista biten vet jag inte riktigt vad jag ska göra med. Jag funderar på en bra tränare som skulle vara lämplig för just det här problemet men kan inte riktigt komma på någon.
Har du tips på övning eller bra tränare tar jag gärna emot :)
Idag var vi ute första gången på läääänge och tränade jakt. Det var bara jag och Nässla, men det var välplanerat och med vilt (eller ja, plastkaninen också). Så skönt att kunna ta sig ut i skogen, visserligen inte jättelätt att ta sig fram, men jämför man.. Sen fanns det en hel del snöfria plättar när vi väl var i skogen som jag kunde lägga viltet på (jag gillar inte att lägga apporterna i snö, förra vintern hade hon en tendens att bara springa och leta med synen efter sådant som avvek).
Först gick jag in i skogen utan hund för att lägga ut linjetaget (som jag inte gick i, utan kastade kaninbollen) och söket, som blev hyfsat brett/djupt. Eller nja, djupt, det beror ju på vad man jämför med, men tillräckligt för att jag ska känna att jag har koll på min hund iaf. Sen hämtade jag Nässla i bilen (bökigt, men jag vill ha bort synintrycket på sök) och hon fick efter lite nervarvning gå fot lös till platsen. När jag väl sansat mig så jag kunde låta henne sansa sig gick det jättebra! Hög belöningsfrekvens givetvis, men ändå så stort framsteg mot i höstas.
Jag älskar den här intelligenta looken =P
Gick till linjetaget först. Det gick inte bra första gången, då vek hon av och jag fick kalla in henne (vilket inte heller gick strålande nu när jag tänker på det) men hon kom in, vi gjorde om och gjorde rätt. Jag föredrar att kalla in och börja om istället för att dirigera runt. Och idag gick det bra.
Sen fick hon söka, det var kaninen, en skata och en and som låg ute. Och ja, hon är en stjärna på söket helt enkelt :) Dock, på sista apporten, skatan, sprang hon inte raka vägen in utan tog en lov förbi där hon hittat anden. Det är inget vi haft problem med, kanske har hänt en gång tidigare av alla sök, men jag ska ändå minnas det. Kanske skatan inte alls var lika rolig som en and och ett försök att hitta roligare saker gjordes? Vi får se nästa gång. Annars kom hon in i full baluns, ingen undersökning och inget släpp innan det var i min hand.
När vi var klara där tog vi en liten promenad i skogen, tränade lite närsökssignal, stoppsignal (som inte alls gick) och gjorde någon markering. Fick kryssa massor i min träningslogg, dock tre röda med (inkallning, stanna och linjetag). Men nu vet jag ju också vad vi ska träna på till nästa gång och jag tycker inte de röda kryssen var orättvisa ;) Dagens skörd
Jag har flera personer som jag ser upp till, Bob Bailey är en av dem. Här kommer en lång utsaga om varför :)
Breland var ett par som var studenter hos Skinner – mannen med boxarna, och de började på tidigt 40 tal träna djur utanför Skinners laboratorium och startade ett eget företag där de tränade djur. Det som var så unikt för Brelands var att de använde sig utav operant inlärning, att bara belöna det rätta beteendet för att få fram rätt beteende.
Deras mål var att göra det hela så effektivt som möjligt, de drev ju ändå ett företag, så det var bara positiv förstärkning som gällde. Det som vi idag skulle kalla klickerträning. Jag ska ge er några exempel på djur som de har tränat: De gjorde flyttbara zoo´s – iq zoo, där besökaren bland annat kunde spela luffarschack mot en fågel och fågeln var den som vann. De tränade mycket djur för TV och reklam (jo, redan på 40 talet var det i den branschen pengarna fanns..) En kanin som apporterar kritor, en annan som drar bort ett draperi, fåglar som skjuter av gevär, grisar som lägger pengar i en spargris, katter som gör alla möjliga tricks. Bob Bailey tog över när Keller Breland dog och de fortsatte att träna djur, en del för den amerikanska militären: Kråkor fick lära sig att flyga till vissa fönster med en kamera och fotografera in genom fönstret (kom ihåg en fågels naturliga fallenhet för att picka mot fönstret som den absolut inte fick göra nu), för att sedan flyga tillbaka. Duvor som flög framför militärkonvojer och talade om utifall någon låg på span efter vägen. Delfiner som hittar minor i havet och talar om var de finns någonstans. (Dessa delfiner var fria, de hade möjlighet att simma ut till de andra fria delfinerna). Katter som spionerade på exempelvis ryssar, här är en katt han berättat om: De öppnade bara dörren fort på bilen, katten kunde hoppa ut i farten. Den gick in genom dörrarna på flygplatsen (sådana automatiska dörrar) där den gick runt helt lugnt bland massorna för att sedan sätta sig bredvid de som de skulle spionera på. Katten hade på sig hörselutrustning, sådan som vi använder idag för de med nedsatt hörsel, för att spela in ryssarnas samtal och när det var klart gick den ut genom dörrarna igen och hoppade in i bilen. Helt fantastiskt.
Bob Bailey har alltid letat efter gränserna i djurträning och han har tom tränat kackerlackor till att släcka lampor. Hur då? Jo han använder deras motivation, som i detta fall är mörker.. Bob har tränat flera tusentals djur av alla dess arter och han har nästan aldrig använt sig av bestraffning. De gånger han har gjort det (och enligt honom själv kan han räkna de tillfällena på en hand) har det handlat om fara för djuret, tränaren eller omgivningen. Han har aldrig använt det för att få ett beteende. Så uppenbarligen, med rätt motivation kan du lära vilket djur du vill nästan vad du vill, det har ju dessa visat. Men hur kommer det sig då att vi inte har kommit längre? Detta kom igång på 40 talet, över 60 år sedan! Varför har vi inte kommit längre i djurträning?
Varför fortsätter vi att vara fysiska med våra hundar? För att vi kan utan att hundarna lämnar oss? Skulle någon duva, delfin eller kråka komma tillbaka om man korrigerade dem till rätt position? Operant inlärning funkar för alla djur, alla tränare, alla beteenden och alla miljöer. Gör det värt att göra det du vill istället för att göra något annat. Om du inte kan belöna, lär dig belöna istället för att straffa. Vi vet ju att bestraffning funkar och det kan vara väldigt effektivt, men du kan få andra problem då djur lätt generaliserar. Som exempel kan jag ta min mammas katt: Pappa råkade klämma katten i dörren. Blev den rädd för dörrar? Nej. Blev den rädd för pappa? Nej. Den blev rädd för pappas jacka för det var den som katten såg när den klämdes. Vad händer när du trycker av elhalsbandet när hunden sticker efter ett rådjur? Blir den rädd för att jaga rådjur, hoppa över diken eller var det dig den såg i just det ögonblicket?
Är det inte otroligt att han kan träna krabbor, kackerlackor, ödlor och alla tänkbara djur och hitta motivationer till dem, och vi kan inte ens hitta tillräckligt bra motivationer för att lära hunden det vi vill?
Lustigt nog (?) säger vissa idag att denna form av inlärning är att förmänskliga hunden. Operant inlärning var ett resultat på forskning baserat på just djur, och humanisterna kritiserade det för att det gjorde människan till ett djur eller ett objekt. Ironiskt.
Igår såg jag att på ena stället vi promenerar var det barmark en bra bit. Det ligger vid vattnet så det har väl blåst bort allting. Kanske dags för träning ;) Men först ett besök till tandläkaren för mig.
Idag fick jag hjärtat i halsgropen när jag såg en liten vovve hålla på att bli påkörd! Hunden hade flexikoppel på sig och gick någon meter bakom sin matte när den fick syn på mig och Nässla som gick på andra sidan gatan. Det var tillräckligt för att hunden bestämde sig för att traska över på eget bevåg utan mattes medvetande, som tur var såg bilen och hann stanna.
Dessa koppel har sina fördelar men framförallt sina nackdelar. Att gå med det i stan bland trafik utan koll på sin hund är ju galet! Mig veterligen så täcker inte en försäkring en olycka som sker i flexikoppel eftersom det räknas som att hunden är lös och utom kontroll. Att dessutom låta hunden springa åt alla håll i full baluns (och bli motionerad på köpet?) för att sedan få tvärnit här och där och bli inhalad sakta men säkert.. nää..
Däremot tycker jag att de kan ha sina fördelar, där hunden måste vara kopplad men där den ändå kan ha lite mer frihet. Under förutsättning att hunden kan kommuniceras med, att jag kan få in hunden till mig, få den att stanna osv utan att dra i en ytterst tunn lina. Själv använder jag flexit ute på landet hos pappa då hon sitter fast i en skruv i marken (under uppsyn). Då kan hon röra sig lite mer flexibelt utan att det hela tiden trasslar sig (tänk er 10 meter lina + flat) och grannen känner sig lugn över att hon sitter fast (hundrädd).
Jag använder det också när jag går spåret i skogen (inte spår som i spåra utan spår som i motionera). Där ska hundarna vara kopplade men med flexit får hunden ändå en chans att nosa lite och röra sig mer i sitt tempo. En bra kompromiss i skogen där ingen trafik finns. Helt enkelt, där jag skulle kunna ha henne lös men av respekt för andra vill ha henne kopplad passar flexit fint.
Fast jag kan ju dra en liten skräckhistoria.. När Nässla en gång kände lukten av något i en buskage och hoppade in i snåret fick jag panik (för att det skulle bli trassel) och ylade neeeeeeej, vilket ledde till att Nässla gav den respons hon brukar när hon tycker något blir jobbigt, dvs får flattefnatt! Flattefnatt+redan intrasslad i buskar+en skog= en dålig kombination. Det blev också en nedåtgående spiral, ju mer jag kände paniken komma desto värre blev hon. Det slutade med att jag höll på att kissa på mig av garv medans Nässla satt fast i en buske lite snopen :D Att lära en hund gå i koppel fint är ett projekt, att lära en hund gå fint i flexikoppel är värre!!
Ja, vad gör man inte när det är snö och man knappt orkar ta sig fram i skogen? Jo man får helt enkelt passa på när husse är borta och träna med vilt inomhus. Nu behöver det inte bli så äckligt som det låter, tog bara in en liten skata, sen kunde jag använda mig av min kanin som är så lik en äkta det bara går. Och tro mig, hon triggas på den fast den inte är riktig.. Eftersom man inte kan träna på direkt djupa sök i en liten tvåa får man helt enkelt improvisera. Jag tränade på att varva ner innan (ja hon var extremt triggad på kaninen, vilket gör att det känns ännu bättre att träna inne i en lugn miljö och inte börja i skogen som i sig triggar), låta bli de som är tagna/ligger bakom oss samt att jag ska kunna hantera viltet utan hennes delaktighet. Jag lade också viltet väldigt dolt och svåråtkomligt så hon ändå fick kämpa lite. Nu är hon trött, mohahaha!
Fick en fråga om jag inte kan förklara vad linjetag är, och visst! Linjetag är en dirigering där hunden ska springa rakt fram bort från mig. Om en jägare under jakt säger att fågeln föll i dungen där borta så är det bättre att skicka hunden rakt på istället för att låta den söka stort när man ändå vet var viltet finns.
Lättast är att träna på en stig då det blir naturligare för hunden att följa linjen. Men hunden ska även klara av det i skog, på fält, över hinder, bredvid (eller i) vatten osv. Min erfarenhet när jag har varit och tittat på prov att det är denna övning som de flesta har svårt med. Men det är ju också den delen i ett jaktprov förutom fotågendet/stadgan som inte kommer naturligt för hunden. Att markera och söka är ju liksom deras grej.
Ett linjetag kan antingen vara direkt på viltet/dummyn så hunden ser det, ibland kan man behöva tala om för hunden att den måste söka där den befinner sig (närsök). Då måste man först stanna hunden med visselpipan och när hunden tittar på föraren säger man "sök där" eller visslar en viss signal. Hunden ska inte alltid ha förväntan på att den kommer SE dummyn, den måste lyssna på föraren.
Man behöver så klart inte alltid skicka hunden på vilt/dummy, jag brukar använda skål med belöning också (eller när jag går på promenad och passar på att träna tar jag det jag har, typ en tennisboll). Godis är bra för den delen att det blir lite lugnare, hunden kan lätt få en hög arousalnivå när man kör med dummy och om man vill få många snabba belöningar där hunden har koll på vad den faktiskt gör tycker jag skålen är jättebra. (Men det gäller att ha en skål som hunden inte klarar av att apportera *veta*)
Jag har tidigare lagt upp lite filmer, här kommer några:
Här är ett ganska långt linjetag på en öppen plan, inga riktmärken för hunden att gå efter/på (tex en stig/skogskant). Eftersom man knappt kan se mig längst bort på filmen kan man ju ana att hunden inte ser skålen när den startar heller, men hon är medveten om att den finns där.
Här är ett liknande men i slutet av linjetaget måste hunden gå in i en annan terräng, men ganska snart där inne ligger dummyn. Jag minns inte om hon såg den innan eller inte, men med tanke på mitt pepp på slutet så tror jag inte det.
Här är ett helt dolt (dvs hunden har inte sett oss lägga ut) och ingen stig att gå efter. Ganska svårt (för en ovan hund) men desto kortare.
Här gör vi synliga linjetag men med störning. Hon ska ju ta den jag pekar på, inte den första bästa hon själv ser. (Det ligger två dummysar vid på vägen ut hon springer mellan).
Avslutar med min favorit ;) En ganska gammal film där vi tränar linjetag över hinder. Ja, resten står beskrivet i filmen.
Idag fick Nässla bära lite på sista promenaden, det var första gången sen jag köpte väskan. Hon har vuxit i den lite bättre nu och jag började med ett par dummysar som vikt på sista kissrundan. Hon verkade inte ens märka att hon hade på sig väskan och när vi kom in i trappen tog jag av den så hon fick bära hem den i munnen, då var hon nöjd!
Vi har inte gjort så mycket idag, hon fick lite massage förut, mest för att lära henne ta emot massage utan att spreta :/ Det går bättre iaf, och hon får ju faktiskt välja själv att komma och bli masserad. Jag sätter mig på golvet och givetvis kommer hon fram och då börjar jag gojsa med hennes nacke/halsskinn tills hennes huvud sjunker ner på golvet. Till slut står hon med rumpan upp i vädret och huvudet mot mattan innan hon släpper ner baken också :) Det blir bra med en liten rutin att lära henne koppla av vid massage, förhoppningsvis kan jag ta med det vidare i övrig träning.
Ja just ja, jag kokade broccoli idag och lät de svalna på balkonen. Nässla hade fått smaka en innan och låg sen vid balkongdörren och stirrade ut på tallriken.. Som om det vore en köttbit, det var visst inte äckligt med broccoli!
Nu har jag äntligen skrivit ut min träningslogg för jaktbiten. Jag har länge funderat på hur jag ska lägga upp det för att det ska göra någon nytta och jag använder den. Jag har ju redan en träningsdagbok med olika flikar för olika aktiviteter som specialsök, jakt och spår. Den är bra, för när jag inte vet vad jag ska träna på går jag tillbaka och tittar på mina anteckningar och läser att "fotgående i skog, måste tränas" och så får jag lite energi att ta tag i det. Dock antecknas inte mindre träningspass och ibland glöms den bort helt :( Ibland vill man helt enkelt inte sätta sig ner och skriva upp allt som gick dåligt eller så kommer saker i vägen. Men nu har jag gjort en logg som har ett kryss-system vilket jag tror kan passa. Först har jag listan på alla saker vi ska kunna och till vänster om det är det bara en tabell med rutor. Längst upp skriver jag datumet och så kryssar jag i de moment vi gjort. Jag har ju en sån finurlig penna också, så jag tänkte att alla moment som går bra blir ett grönt kryss, de som går dåligt ett rött, så vet jag vad jag måste träna på, dels röda kryss, men även de rader som är tomma.
Ikväll läste jag ut Släpp kontrollen lös. Långt ifrån alla övningar i boken kändes ämmade för oss, men jag blev ändå inspirerad för de övningar som kan passa. Anledningen till att jag läste boken var att jag vill hitta en lösning på Nässlas brist på impuslkontroll. Bland annat står det att man inte ska koppla lös hunden och tjoho nu är du fri, utan träna på andra sätt med tex premacks princip. Jag gick till en närliggande tom men plogad parkering med vallar och släppte henne (utan att ge henne frikommando) och började jobba. Ett kort pass, säkert inte mer än en kvart (högt räknat, det var säkert bara fem minuter egentligen) där hon hela tiden höll sig hos mig och gjorde vad hon skulle, utan att känna "hon klickade loss haken på kopplet, ut och spring!!" Så bara attityden får en tia av tio möjliga :) Det vi gjorde var att träna linjetag över snövallarna (hinder) vilket vi knappt inte gjort alls tidigare. Hon fick ta de med synintryck (givetvis) men inte kast, utan jag la dem där när hon såg och så gick vi runt vallen och jag skickade henne 5 gånger på olika sätt. Jag kopplade henne, gick lite, kopplade loss och bara tränade på att vara nära och så gick vi hem :) Nu sitter jag här och kryssar, enbart grönt (yeay, bra start på loggen). Dessa rutor får ett kryss:
Fotposition före arbete
Fotposition efter arbete (dvs när hon lämnat av en dummy ska hon komma in och sitta fot, inte lulla runt med annat)
Springa rakt fram över hinder
Lämna av i handen - dummys
Hålla fast föremålet - på land
Även om jag bara gick ut för att träna en sak (linjetag) så ser jag med listan att även en del andra kriterier/moment blev tränade. Kul! Det jag också noterat när jag gick igenom alla moment som står att jag kunde ju kommit ihåg att betinga det muntliga kommandot för linjetag.. Ajaj, något att tänka på till nästa gång.
Jag har också försökt göra upp en plan till nästa tillfälle vi ska träna inomhus. Eftersom vi kommer att bli betydligt fler (i lördags var vi två, nu är det 10 intresserade) så måste jag tänka mig för vad vi gör. Jag kommer inte att ha henne lös, kanske kan hon få jobba med kopplet i backen. Annars ska vi jobba på passiviteten. Sist vi var där så sa hon ingenting när hon blev uppbunden och jag gjorde annat, ett bra ställe att fortsätta den träningen på med andra ord. Och har vi tur får vi med en flatte till, vilket kommer räcka och bli över som extra svår störning tror jag. Vi får se!
Är du sugen på att träna inomhus och bor i närheten av Kungsör? Vi har bokat hallen fredagen den 28 januari 16-17 om ni vill vara med och träna och dra ner på kostnaden. Hör av er om ni vill med!
Som det ser ut just nu är det fullt den dagen :) Men senare kanske!
Jag tänkte jag ska berätta lite om min förra hund, lilla (eller Balla) Lajka. Hon blev "min" när hon var runt fyra år och var en blandning mellan flat och labrador. Hon skapade vägen in i hundvärlden för mig.
Lajka hade en del problem, dels "riktiga" problem, som ryggsmärtor (L7S1) och rädslor för ljud av många slag. Dessutom hade hon lite små störande saker för sig som vi av olika anledningar fick jobba med. En sådan sak var att hon öppnade dörren själv. Eftersom vi hade en ny dörr på huset blev detta snart ett stort problem - vi ville inte ha rispor på dörren! Vi försökte med att springa fort som attan och skälla på henne när hon hoppade på dörren (hon var ute och ville in, vi bodde på landet). Att korrigera henne på något sätt gick inte, det enda tänkbara var vatten och hur skulle vi få till det? Givetvis kunde vi låsa så hon inte lärde sig men hon hade lyckats så många gånger att hon försökte ju flera gånger och då skulle ju dörren hinna bli ful. Som en nödlösning satte vi upp tre kompostgaller framför dörren (så den gick att öppna men hunden kom inte fram till den). Vilken brilliant idé! Nu skällde hon när hon ville in och dörren förblev hel. Efter ett tag kunde vi också ta bort gallret med samma effekt förutom när hon blev rädd för smällar eller (av någon lustig anledning) när katten ville in.. Hon öppnade alltså dörren för honom.Du och jag Lajka, du och jag..
Ett annat mindre problem var att det inte gick att koppla henne när hon var utomhus (vilket hon i princip alltid var). Kom man med kopplet höll hon sig konstant 2 meter i från mig (gaah, det om något är väl grymt frustrerande?!). Jag ville ta ut henne på promenad i bygden men vägrade att göra det om jag inte kunde koppla henne när jag behövde. Jag lurade in henne, kopplade och tog en promenad. Tre gånger gjorde jag detta och efter det kom hon springandes till mig när jag kom ut med kopplet! Tre gånger! Det är ingenting, men väl värt det.
Väl i kopplet tyckte jag att hon drog lite. Med Barbro Börjesson som enda influens i hur man tränar hund ryckte jag till vid något tillfälle men kände direkt olust själv. Här rycker jag till i nacken på en hund som har en diagnos på sin rygg. Dessutom, varför gör jag så mot min största skatt här i livet? Det kändes inte alls bra och jag kämpade vidare på promenaden med att hala in henne varje gång hon gick längst fram och grubblade på en bättre lösning. Jag åkte in till stan och inhandlade en sele, ett koppel och ett flexikoppel (det har sina nackdelar och sina fördelar, det kan jag ta en annan gång). Detta var en sån lantishund som bara hade ett retrieverkoppel, inget mer. Okej, det kanske inte är den optimala lösningen för att få en hund att gå fint, men när hon fick på sig flexit gick hon bra. Det var inte det att hon hängde i kopplet och skulle fram, det var att hon behövde ett annat tempo för sin gångart. När hon kunde gå i sitt tempo var hon nöjd och vi hade aldrig några problem med att hon drog i kopplet på våra promenader. Iom hennes ryggproblem löste sig dragandet med att hon fick gå i sitt eget tempo.
Ett annat litet problem var att hon hoppade upp på bilar som kom in på gården. Med risk för hennes säkerhet och bilarnas lack fick vi göra något åt det. Att försöka hinna höra bilen före henne gick inte utan jag lärde henne att komma till mig så fort hon hörde ljudet av en närmande bil för då blev det godissök i gräsmattan. Bara någon gång krävdes för att hon sedan stod vid dörren och pekade mot bilen och sa "Ge mig godis, vi har besök" :)
Sen hade vi ju de stora problemen med rädslor för ljud. Jag vet inte hur det hade börjat, men hon var rädd för åska (när man har en åskrädd hund inser man hur ofta det mullrar lite i himlen), fyverkerier och skott. Skotten utvecklades sedan till att bli en rädsla för män i gröna kläder (jägare) och senare blev hon även rädd för svetsen som hade ett speciellt ljud. (Skulle hon höra det där nya pyschljudet på burk skulle hon bli livrädd, tänk på det om ni använder det på era egna hundar i närheten av andra). Hon fick lugnande under riktigt jobbiga åskdagar men det hjälpte ju inte riktigt heller. Jag började träna med positiva associationer när det smällde, tex när dåvarande sambon hade sina vänner över på paintball i skogen tog vi en promenad och letade godis och hade det mysigt. Sedan var det andra saker som hjälpte till också. Massage, positiv träning och att få synas höjde hennes självfötroende som gjorde att hon kunde hantera sina rädslor på ett annat sätt. Hon blev aldrig fri från rädslan men topparna minskade ner drastiskt när hon hade bättre självförtroende och förtroende för mig.
Nää, det blev ingen film (som jag kan lägga upp iallafall) från dagens träning i Kungsörs inomhushall. Vi körde en testrunda som gick jättefint (när hon hade landat) men så fort jag startade kameran gick det åt skogen. Men, men vid senare tillfälle helt enkelt.
Ljuvligt att få träna inomhus nu när det tom regnar! Det var dessutom riktigt varmt :) Vi ska boka lokalen för flera tillfällen, är ni någon som är sugen att hänga på - gör det!!
Igår hade vi kursavslut och således uppvisning av våra program på freestylekursen. Jag blev jättenervös när musiken drog igång och då är vi bara 4 deltagare :O Jag vill inte tänka mig att gå på prov med de här dåliga nerverna, usch! I vilket fall, det gick jättebra, Nässla gjorde allt som hon skulle förutom att hon vid ett tillfälle bjöd på ett extra beteende. Men, med tanke på hur hon var när vi kom dit så är jag jättenöjd, för då kunde hon inte tänka alls. Spinn sa jag och hon rullade sig in i workposition :S
Det blev inte filmat men i morgon ska vi åka och träna inomhus i Kungsörs hundhall, kanske vi filmar då :)
Man skulle ju nästan kunna tro att Nässla inte är ett dugg förtjust i freestylen eftersom hon käkade upp vårat program som vi ska visa upp i morgon kväll (oooh, lite för nära inpå). Men vi tränade lite kombinationer igår och då verkade hon inte så bitter iaf ;)
Det viktigaste i mina planer glömde jag ju, att lyssna på min magkänsla för när jag ska sluta och vilka övningar vi ska göra (i jakt då framförallt). 2010 åkte jag från träning för många gånger irriterad över att jag inte gjorde vad jag hade tänkt mig.
Sen ska jag också bli mycket bättre på att ge Nässla massage.
Ja, då var det kanske dags att ge mina planer för året då. Jag känner mig inte jättepepp på något speciellt faktiskt och dessutom har jag ju min enorma lista som går ut i november i år. Men lite ska vi göra och det är detta:
Klara av hela vårat fresstyleprogram i ett svep med musik och utan (synliga) fel.
Starta i 3 öppenklass i vilstpår, jag vill ju ha championatet men vi får se hur hon sköter sig. I vilket fall ska vi iallfall starta.
Vad gäller jaktprov så vill jag gå prov men bara tanken på det gör mig illamående. Så jag ska nog främst ägna året åt att förbereda både mig själv och Nässla mentalt för en sådan tillställning. Jag kommer iallafall åka till Eva för en privatträning och genomgång på vad vi behöver träna på för att klara av det.
Gå någon kurs på klubben (bara inte vanlig vardagslydnad). Om vi hittar någon som passar oss.
Vi får se, planer brukar ändras en hel del över tid :)
Jag vet att jag skulle ge våra planer för 2011 men jag vet ärligt talat inte ännu vad jag ska ha, tar det efter vidare eftertanke. Något vi däremot gjort idag är att träna backa in mellan mina ben från avstånd. Hon har ju backat mycket spontant själv, så när det väl satt har jag gjort följande:
Lagt en godbit framför henne, ställt/satt (nu kör jag sitt, annars flamsar hon bara runt) henne och själv ställt mig en liten liten bit bakom och visat tecken och sagt backa. Eftersom hon har sån motivation framåt vill hon ändå inte vända sig mot mig och backar därför fint.
Härifrån har jag ökat avstånden så hon kan göra det väldigt långt.
Eftersom hon sällan står med ryggen mot mig på avståndet (vilket jag inte heller vill, hon ska ju titta på mig för att få veta vad hon ska göra härnäst) så var nästa steg att få henne att vända sig om bort från mig när hon är ute och sedan backa in. Här tänkte jag att jag tar in det tunga artilleriet och helt enkelt höjde belöningen till kaninbollen. Jag lägger kaninbollen bakom henne, sätter henne någon meter ifrån och går till min utgångsposition (och givetvis i början är den jättenära, nu höjer vi svårigheterna och får gå tillbaka i det andra kriteriet nämligen avståndet). Därifrån ger jag samma teckenkommando som tidigare (säger inte backa eftersom det skulle betyda att hon gick bort från mig) och eftersom hon hellre vill ha bollen vänder hon sig direkt och backar med ögonen på bollen! Det har gått jättebra, filmen är dock lite suddig (och flamsig i mitten, Nässla är verkligen jättetrött och ögonen var i kors..). Men ni borde iallafall se hur duktig hon är!
