Fot-bingo

Under helgens pass kom vi båda fram till att vi skulle behöva kampanja lite fotgående och Tess släppte idén att vi skulle göra det i form av bingo för att göra det lite roligare. Vi hittade på 8 övningar var och slumpade in det i rutorna och har sedan 16 dagar på oss att utföra övningarna. Man får hitta på egna belöningar för en rad, två rader osv (till matten). Jag belönar mig med tillfredsställandet av att ha tränat på varje ruta och sen blir det storytel, en arbetsfri dag och slagstaglass på raderna. Full ruta och vi anmäler oss till någon kurs. 

Det är ju inte bara i apporteringen jag behöver denna träning utan även i skogen i brukset. Framförallt när man går fram till stigen (med koppel) men även när man har hittat figgen och ska gå tillbaka till stigen. Jag känner att jag vill hålla nolltolerans mot drag i koppel även i skogen, man får helt enkelt bara dra i sele/under jobb. 

 

Onlineträning för Anna Larsson

I höstas kände jag att jag stagnerade lite i fotgåendet. Vi hade en bra grund och jag hade viljan att träna, men då lydnadsfot aldrig varit min gren så visste jag inte hur jag skulle jobba vidare med momentet. Kollade runt lite för privatträningsalternativ men såg att Anna Larsson hade onlinecoachning - Perfekt! Jag tänker ju att en timmas privatträning orkar vare sig jag eller Sirap med, och så är det så lätt att glömma, eller att hela bilden inte kommer fram. Så vi filmade ihop ett litet klipp på klubben och skickade in till Anna. 

 

Utifrån det klippet, som visar ganska lagom hur vi hade det fick jag sen tillbaka 2 A4 sidor med tips! Oh my God, men så mycket bra som jag inte tänkt på. Som att hitta rätt tempo, checka in henne med att tagga upp henne innan och variera sättet som vi startar på. Så, några veckor senare skickade jag nästa klipp, som var så mycket bättre. 

Nu har vi anpassat tempot, mycket långsammare än jag är van vid, och har ett större engagemang. 

Styrkor och svagheter

Igår hade jag och Pernilla ett litet "jaktprov", där vi skulle testa flera delar tillsammans för att hitta brister och styrkor. Hennes kille var med som skytt och så kastade vi åt varandra, en hund i taget fick jobba. Vi körde dock inte vatten, men en enkelmarkering, skott, transport till sök, transport till markering, skott och markering. 

Eftersom Sirap är i slutet av sitt löp fick hon starta sist så jag tänkte att hon skulle sitta i bilen och ladda på ordentligt, men jag tror vi hamnade så långt in i skogen att hon inte förstod riktigt vad som pågick. Det var en lång sträcka till "provplatsen" så jag gjorde lite inkallningar och jobbade ihop oss på vägen. Vi började med en enkel markering utan skott (eftersom det var första gången med skott, så ville jag hon skulle komma in i jobbet först), där tänkte hon knalla.. Men hon var kopplad och sen kunde hon hitta markeringen, vilket hon gjorde jättefint, även fast hon inte hittade den direkt. Lugnt och sansat letade hon på nedfallsplatsen. Bra avlämning. 

Sen var det dags för detta och jag låter filmen tala: 

Alltså jättelugn och fin i fotgåendet 💜 Söket jobbade hon bra i, men hon verkade tycka att hittat dummy = slut på övningen.. Så inleveranserna var katastrofala. Jag valde dock inte att gå in i någon form av konflikt (eftersom vi redan har så det räcker när det kommer till att hon har saker i munnen) utan tog dem bara och la istället till det på min mentala to do list (och det ska vi träna på idag när Tess kommer). 

Efter det blev det ett fotgående tillbaka ner, lite vattenpaus och sedan ett skott med markering på ett annat ställe. Samma här, stadig och fin i skottet och ut fint och hämta markeringen men sen var det morsning korsning på båda funktionärerna istället för att komma in.. Så nu blir det stort fokus på inkallning och leverans, något som vi har brister på även i vårt bruks-sök. 

Clinic och kurs för Emma Willblad på hemmaplan

Förra hösten (tror jag det var?) så hade jag en privatlektion i fotgående för Emma Willblad. Vi fick mycket att träna på och den enda timmen var verkligen lärorik! Jag var imponerad och berättade detta för Zandra som då bokade in henne till klubben. I helgen var det dags och vi började på fredagen med en clinic med ca 55 deltagare och under lördagen var det kurs, 7 åhörare och 6 med hund. Jag valde att gå som åhörare då vi inte just nu fokuserar på fotgåendet, vi har ju ganska fullt upp med att få ihop ett bra freestyleprogram (pust och stön!) och jag VET ju egentligen vad vi behöver träna på. Nu i efterhand är jag väldigt nöjd med att jag tittade på, det var mycket lärorikt att se alla olika ekipage och höra Emmas kommentarer om alla. 

Emma visar hur det ska gå till med en av sina hundar

Jag tror jag har skrivit 13 sidor från båda dessa dagar, men jag kommer inte skriva så mycket av det här. Jag tycker helt enkelt att det är värt att du går en kurs själv för Emma, du kommer inte bli besviken! Jag känner att jag har massor av verktyg inför vårt återtagande av träningen och jag är övertygad om att det kommer att bli mycket träning ihop med Zandra då även hon verkar väldigt peppad, något jag aldrig varit med om att hon varit någongång när det kommer till fotgående i lydnaden ;-)

Även vi åhörare fick vara aktiva, kommendering i grupp så vi ska tänka på vart vi gör av fötterna, svårt värre!

Det var mycket pet i detaljer och mycket bara för mig som förare att tänka på. Det kommer bli en hel del torrgå och spela in kommendering för att kunna få in muskelminnet ORDENTLIGT innan hunden kommer med i träningen :-) Nu känner jag mig laddad för hundträning igen, riktigt kul! Även om vi som sagt kommer göra lite annat först.

Privatträning i fotgående

I går var jag iväg till Österhaninge för en timmas privatträning i fotgående för Emma Willblad. Jag hade sett på hennes hemsida att hon har både kurser och clinics i fotgående och eftersom jag inte bor nära tänkte jag att vi kör på en timmas privatträning istället. Hade egentligen tänkt att ha det som belöning efter att vi blev klara med klass II i lydnaden men det blir inte alltid som man tänkt sig. 

Jag har ju egentligen inte tränat fotgåendet något mer ingående på egen hand och skulle säkert kunna göra upp en plan själv på hur jag vill göra, men momentet känns liksom svårt att definiera och när det finns så många saker att peta i så blir det svårare att veta vilken del man ska börja i. Genom att åka till någon annan som kan säga vad jag ska göra får jag en ände att börja i vilket kan vara det som behövs ibland. 

Jag fick med mig en del nyttiga saker som jag ska börja träna mer ingående direkt efter helgens freestyletävling. Mycket är övningar som är bäst om de görs dagligen vid matskål, promenader etc så det finns inga ursäkter sen.. Här listar jag lite för min egen tankes skull: 

• Lek innan. Fokus och attityd är viktigare än positionen för har hon glädjen kan man ta av det för att peta i positionen senare. Sätt upp ett mål innan för en raksträcka, tumma inte på längden. Vid blicksläpp spring tillbaka till utgångspositionen och låt henne kämpa för att klara av det, hon måste ta ansvar för att få belöningen. Om hon misslyckas tre gånger i rad måste du ha tempoändringar för att öka upp intresset från henne. Gå mycket, mycket långsamt och variera in andra tempon vartefter. Belöna stående i position rakt fram. Se till att belöningen inte ges förrän hon står i bra position, få in henne där muntligt efter belöningsordet är givet. 
• För att råda bot på att hon tränger ska en ny belöning med eget ord skapas. Det ska vara lek som kommer från höger sida men som hon bara får ta bakifrån. Lär in den och använd den sedan på raksträckor. 
• Jobba med vänstersvängar för sig (inga höger nu då hon ändå tränger och det inte är någon idé att börja med dessa ännu) och låt henne aldrig gå vidare när hon genar i en sväng. Jobba med vänstersvängar för sig och använd "Häng med" för att få henne att alltid göra rätt (ha med bakdelen), om hon inte hänger med tillräckligt fort - kliv åt höger, men gå aldrig framåt förrän hon är rak bredvid dig. 
• Ändra hennes landningsplats innan hon parkerar när hon kommer in i fot. Detta måste göras dagligen. Använd både kort koppel som gör att hon fysiskt inte kan komma någonstans och godis för att rätta till henne samt din egen röst. Inget sitt innan platsen är korrekt. 

Jag känner mig riktigt nöjd med privatträningen och det känns skönt med konkreta saker att jobba efter. Det enda som jag inte till hundra procent köpt är att flytta hundens position med hjälp av kopplet, men jag ska prova det lite ändå för det handlar nog mer om min egen känsla för det än Nässlas känsla. Hon svarade bra på det igår så det är värt att lägga in det med. Det handlar inte om koppelkorrigering utan bara att kopplet hindrar möjligheten att sätta sig för långt fram. Det var väldigt kul att få möjligheten att jobba med lek i fotgåendet eftersom det är något jag sällan kan ha eftersom hon blir för het, men med den typen av belöningsplacering tror jag att det kommer att få bra effekt ändå. På söndag startar vi projekt bra fotgående!

Ledigt

Skulle egentligen gått på lite after work med en fd kollega idag men det blev inställt pga sjukdom. Trist, men däremot skapar det tillfälle för lite träning ikväll. Körde ett pass fot på 1,5 km igår, visserligen utan utlagda störningar men ner till ån. Hon gick förvånansvärt sansat och med mig förutom då jag blev uppringd. Men vad ska man förvänta sig, lämnar jag henne så kan jag väl inte förvänta mig att hon ska vara kvar.

I går kväll fick lilla Tigger åka hem. Lilla söthunden. Han är verkligen lyhörd och gosig, synd att han var här en helg jag inte hann prova att jobba med honom. Ska bli spännande att se vad det blir av honom! Alla som träffade honom charmades av honom och hans lust för att gosa.

Något som är helt sjukt är min brist på nervositet. Jag ser verkligen fram emot morgondagen för att få se vad sjutton som kan komma att gå fel eller inte :)

Fyra timmars träning

De lediga dagarna närmaste veckan är få så nu gäller det att ta tillvara på den tid som finns. Idag blev det fyra timmars träning, lite lagom så där ;-)

Började med fotgående som ledde till ett sök med 10 vilt uppe vid klubben. Transportsträckan var ganska lång och fylld med både hästskit och viltavföring, men jag tappade inte bort henne till vare sig det eller viltet som redan låg ute :-) Däremot försvann hon vid ett tillfälle men då kissade hon, något som aldrig förekommer när jag rastar henne innan (vilket jag inte gjorde nu) så hon är förlåten. 

Söket var fantastiskt. Hon bara plockar in och är fullkomligt metodisk i sitt sökarbete. Jag har inte tänkt på det tidigare, men efter att vi höll i prov-provet så inser jag att hon jobbar grymt bra. Långt ut, långt in och mitt emellan. Vid ett tillfälle tog hon ett dopp i ett dike för att svalka av sig, men jag lät det bero, hade inget vatten med till henne och det var ett av dagens varma tillfällen (nu haglar det ordentligt!). Hoppas det regnar på tisdag. 

Sen åkte vi till ett ställe med vatten där jag gick lite fot igen. Först var hon lite borta, men det löste sig snabbt. För att vara första tillfället med chans att bada för i år tyckte jag att det var harmlöst och vi jobbade ju på längs med vattnet ett bra tag där det bara blev bättre och bättre, och med tanke på att vi förhoppningsvis har en chans att bada av oss innan provet borde det vara okej, utifrån dagens pass. 

Efter det åkte jag till ett annat vattenställe och gjorde om det hela - nytt vatten = ny utmaning. Typ inga problem, däremot var det väldigt kallt i vattnet så några fina avlämningar blev det inte, men som sagt, de skiter jag faktiskt i. 

När vi var klara där åkte jag tillbaka upp på bruks och tränade rally med Zandra och Ann-Sofie. Först låg det en kanindummy i frestelsen men då kunde inte Nässla mycket och jag blev sur så jag bröt. Tog bort kaninen och bytte den mot en boll och då kunde även Nässla tänka! Dock var det långt ifrån perfekt, men det är ju bra om matten kan gå en bana och känna att det är kul. 

Nu kan hon få vila, tills i morgon bitti då vi ska träna lite igen med några i Eskilstuna, efter det ska jag skriva för EHDK och deras rallytävling. Hoppas det inte haglar då!

Dagens skämt!

Håhå dagens spår är helt klart likaså dagens skämt! Herregud vad hunden INTE jobbade bra. "Nä men jag springer på lite här så kommer jag nog rätt nån gång". Fast det gjorde hon inte, jag tog klövern själv, den förtjänade hon inte idag.

Däremot fick hon den när vi tränade fortgående bakom skytt som faktiskt sköt idag och det gick ju i alla fall bra !

Min taktik

Om ni inte redan förstått det så handlar mitt stora träningsmål inför jaktprovet att Nässla ska hålla i sig trots viltdofter och vatten. Allt annat vet jag att hon med enkelhet kammar hem (men jag vet också att allt kan hända). Hon söker brett och djup men har ändå nosen på tidigt i söket och brukar inte lämna området och hamna exempelvis bakom mig. Hon tar alla typer av vilt och springer fort in och lämnar av i hand. Hon klarar av enkla markeringar, speciellt när det är vilt och hon har mer doft att gå på. Hon tar sig genom vilket typ av vass som helst med en snabb och effektiv simstil. Hade man fått ha henne i koppel hade det liksom inte ens funnit någon tveksamhet från min sida. Men, nu är det som det är och problemet ligger i att hon kan dra och bada/springa rätt fram när det blir för mycket att hålla i sig. Fot kan hon ju gå, men när hon får vilt i nosen kan hon lätt glömma bort att jag var med henne och när hon väl lämnat mig så kan benen komma i språng - även fast hon snart kommer tillbaka när hon gjort det. Det här är ju min stora mardröm inför starten (även om jag försöker intala mig själv att det inte alls är någon fara OM det händer, det drabbar ju ingen annan hund och förare). 

Nu har jag jobbat länge med det här och grunden är att jag lägger ut vilt och använder det som störning.  Vilt ska alltid finnas i miljön och det ska inte vara något konstigt. Har funkat, men inte helt fullt ut, hon får ändå tillfällen då hon tappar bort sig (även om hon inte drar) och de där tre sekunderna hon tappar bort sig är för mig alldeles för mycket då det innebär att hon kan lämna mig även fysiskt. Klassiskt klickerskt är ju att låta hunden så fort den hållt i sig en kvarts sekund få springa fram till det som var störning, och det funkar väl MEN det blir så mycket bök omkring. Det tar tid, hon väljer en annan störning än den jag tänkt, hon ska sen släppa och ja.. Det tar tid för en belöning och det är inte alltid hon förstår vad som är belöningen. Dessutom vill jag gärna ta bort dragningen framåt, dit finns det dragning så det räcker och blir över. 

Nu under några pass så har jag kommit på vilken belöning som triumfar vilt - nämligen vilt! Jag skrev om det här förra året redan, men använde det inte på det här sättet. Jag använder mig av klövar som belöning, och en klöv (i någorlunda bra storlek) är inga problem att ha i fickan. Belöningen kommer som en jaktlek/kast bakåt, alltså bort från dofterna/störningen. Jag tycker om att använda jaktleken/kast med henne för hon tycks ha gott av att få fräsa ur, det är jobbigt för henne att hålla i sig (och ni som hängt med ett tag, ni vet nog verkligen vad jag menar). 

Så här går övningen till: 

• Jag går ut och lägger ut vilt i skogen eller på fältet, beroende på hur vinden ligger. Nässla får vara kvar inne för då vet jag att hon triggar upp sig lite (lika bra att träna på högre stressnivå då hon inte kommer vara lugn och avslappnad på ett prov). Har jag något vilt med mig som går att dra i backen gör jag det, så får vi ett spår där vi ska gå. Inte för att hon ska spåra utan för att det finns dofter som stör. 
• Jag hämtar den uppvarvade hunden och går fram till en för mig tydlig startpunkt, så jag själv vet att nu börjar vi och då ska det vara fullt fokus. Ger arbetskommandot "Ska vi jobba?!" och belönar det med lever, betingar det alltid några extra gånger vid varje pass och hon lyssnar bra på det nu. Kopplar loss och börjar gå. 
• Belönar mycket i början med godis som jag kastar iväg. Även här är det mer värt för henne med lite jaktbelöning. 
• Försöker ta vind på viltet och här läser jag bara hund. I början när hon inte kunde det här så tog det så klart längre tid, men så är det ju. Läser henne och ser att hon fått något i nosen, så fort hon "vaknar till" och kommer tillbaka mentalt till mig belönar jag med att kasta klöven bakåt. När vi sen fortsätter jobba brukar hon inte svara upp på viltdoften igen och då belönar jag på nytt, för onekligen finns den i hennes nos. 
• Återigen är det inte de tillfällen då hon är med mig som är problemet så då går jag vidare och försöker vinda på något nytt vilt och så kör vi samma procedur där. Nytt vilt ger så klart nytt intresse och det är bara att repetera. 
• Det går också bra att köra på samma vilt fler gånger, bara man ser till att riktigt komma ur position så hon har glömt det innan man börjar om igen, så det liksom blir en överraskning för henne. 

Det här har jag gjort några gånger nu och jag ser verkligen att det tar! Nyss hade vi ett pass och jag tror inte hon lämnade mig mentalt en enda gång under en sådan tid att det kändes kritiskt för mig. Visst får hon vittring och jag ser att hon vädrar men jag ser också hur hon snabbt korrigerar sig själv och kommer tillbaka mentalt till mig!! Förstår ni vilken vinst det är? Och hur bra belönad hon blir för det ;-)

Vi har inte börjat träna vatten ännu (och träna vatten för mig handlar inte om att bada eller hålla fast på vägen upp, för det ärligt talat skiter jag i på detta prov, utan det handlar om att hålla i sig fast det finns vatten framför nosen) och jag kommer köra på samma taktik där. Så fort hon är med mig istället för att tänka tanken att bada kommer hon att bli belönad med jaktlek på klöven. Jag behöver helt enkelt lite extra dragning bakåt och inte bara belöna med det hon egentligen vill ha för att hon lyder. Tror det kommer funka bra! 

Nu kör vi (igen)!

Idag är det bara två veckor kvar, Nässla är frisk så nu är det bara att köra på. Givetvis vill jag inte överanstränga henne så fokus ligger på att hålla fokus. För att stilla min oro tänkte jag få till två pass om dagen och jag lyckades hålla det idag åtminstone.

I morse körde jag på ett pass mellan rådjursklövar där hon ofta fick hämta dem. Sen gick vi bara länge i skogen vid sidan utan att något hände.

Till kvällen fick jag med husse ut och han skulle leka skytt med bollkastare vilket han skötte fint! Nässla skötte sig sååå bra och lämnade inte min sida trots att husse sa "ta den!" och puttade på henne huvud med kastaren. Jag tror hon försöker skapa någon falsk förhoppning hos mig..

Utvärdering 2.0

La om träningen lite efter att jag gjorde förra utvärderingen. Har väl bara kört tre pass sedan dess, men idag kändes det som att det blev lite framsteg. Igår drog jag truten längs backen där jag gick för att verkligen dofta in vägen men använde lek som belöning. Hon taggar mycket mot mig när jag börjar med lek, men snart blir hon ganska slut i pallet av det. Antar att det inte är leken i sig, men det ger en möjlighet att fräsa ur som hon har behov av när hon blir frustrerad av att inte få springa fram på en gång. Vid ett tillfälle tappade jag dock henne rätt rejält, när hon väl fick ner nosen i spåret. Då kör jag min vanliga felmarkering vilket är att jag "ojojojoj!" springer åt andra hållet och då kom hon och ansträngde sig något mer nästa gång. 

Då truten behövde gå i pension och inget annat fanns upptinat idag (ska bli av det mesta till jaktprovet på söndag) tog jag två klövar idag (vildsvin och älg) som jag drog och la och gjorde "hinderbana" av (ni som läste förra året vet mina övningar) och då kändes det som att det verkligen kopplade på ett annat sätt. Well, det funkade ju förra året, varför skulle det inte göra det i år.. Ibland är min logiska förmåga kvar på jobbet tror jag. Ska fortsätta på det här spåret, tror det är rätt väg. Blir inget spring av saken då, bara lugnt fotgående med lek vid varje delmål. 

När man har fått en klöv från ett vildsvin har min svans en tendens att bli väääldigt hög. Ville helst inte ens komma in till matte med den, men matte är ju ändå min matte så till slut ville jag ändå vara ganska nära henne.

Nu är det bara att vi jobbar vidare på det här konceptet och ser var vi hamnar om några dagar. Vilket slit för lite fotgående!

Utvärdering

Vi har ju tränat ett vilt om dagen (minst - men med undantag för två dagar då tiden runnit iväg) ett tag nu och det är dags att utvärdera träningen. Kommer vi någonstans egentligen? Ärligt talat, det känns inte som det. Idag var jag ute med Nässla, hade lagt två vilt i skogen innan jag hämtade henne. Gick ett varv men blev själv irriterad då hon inte var med mig för fem öre. Gick hem utan att hon fick apportera och tänkte om. Vad kan jag prova för att få henne mer alert till mig, som hon var i höstas? 

Tog med mig boll på snöre och visst gick hon bättre, men i lukternas kärna tappade jag ändå bort henne lite. Inte till en annan värld, bara till grannen.. Men ändå.. Börjar tvivla på att vi ska få till det här på en månad, men samtidigt blir det ju ingen förbättring om jag inte gör något alls. Känns ju inte som att man ska behöva lägga ut ett sök på fem vilt innan start för att ha en hund med lämplig energinivå direkt. 

Jag har inte jättebra plan på hur jag ska fortsätta nu, men jag antar att jag kan prova lägga i de olika klövarna jag har, de är roligare att jobba mot då de triggar mer på henne och vi kan kampa och ha kul med dem. Har både älg, vildsvin och rådjur så variation finns. I morgon ska jag försöka få med mig husse som skytt (gå med bollkastare), det lär vara jäkligt svårt bara det. Alltså det svåra är att:

1. få med husse
2. få nässla att gå fot
3. få husse att inte bli irriterad för att nässla inte går fot 

Jeje.. Någon med ett universaltips? Mottages tacksamt!

Noll koll

Ja det är vad jag hör över måndagen just nu.. Inget meddelande om jag kommit med eller inte på WT som anordnas i Frk Bergslagens regi. Hur svårt ska det vara? Jag har iaf mailat, får se om jag får något besked..

Besked eller inte, jag har varit duktig och tragglat vidare med fotgående och mitt vilt (praktisk övning eftersom det inte ens kräver tinade fåglar). I onsdags sken solen i gläntorna och jag hittade en "ny" skog att traska runt i. Hade samma upplägg som sist: en bana, linjetag och fortsätta med banan. Den här gången kom jag ihåg att fota miljön för linjetagen:

En bit bakom granen

Hur beskriver jag här då? Där uppe, en bit bort ;)

Att springa rakt bort var väl inget större problem, lydnaden däremot var värre denna gång. Till måndag (om vi kommer med) ska jag betinga stopp och inkallning lite innan jobb.

Om man sköter sig får man hämta. Bästa delen säger Nässla

Det var det där med diken.. Jag blir så less.

Bara att stanna till vid ån på vägen hem för att slippa duscha av hundskrället

När grisen (vad är det här för mutanthund? Gris, hök, get och hund, allt i ett!) väl badat i diket passade jag på att stanna vid ån på vägen hem och träna fotgående där också. Hon är väldigt cool vid vatten just nu, vet inte om det är något fel eller om hon kanske kan börjat dämpa sig.. Tiden får utvisa saken.

Annars så tragglar jag med en grupphemtenta (mindre spännande) samtidigt som jag jobbade igår kväll (absolut inte spännande nånstans!). Som pricken över i:et förbereder vi oss för begravningen som är på tisdag, som vi av flera olika anledningar, givna så klart men även annat tjall, inte alls ser fram emot.

Just ja!

Vi var ju på en gratisföreläsning med Maria Brendel i onsdags. Nivån var ganska låg (typ klickerkurs teori) så det var ju kanske inte jättemånga aha-upplevelser direkt. Men, som med allt finns det ju saker att ta till sig och en sak som jag ska skriva upp i träningsdagbokens insida är: "Hunden förändras med träning". Jag kan tycka att iallfall jag har en tendens att inte se till de förändringar som faktiskt skett och ibland kan man nog behöva stanna upp lite och utvärdera hur min hund faktiskt är NU och inte hur den har varit. Exempelvis tänker jag på rak arm att min hund är en knallare när det kommer till markeringar, men förutom incidenten med apportkastarens premiär kan jag inte ens minnas sist hon knallade. Sen gillar jag också inställningen att tävlingen är ett kvitto på hur träningen faktiskt går. Ska försöka tänka så framförallt inom jaktbiten. Ytterligare en påminnelse jag måste ta med mig är att under shapingpass bara träna ett beteende per pass.

Det värsta med föreläsningen var det klassiska på slutet när någon hundägare kommer med "tips". Vid såna tillfällen vill jag bara springa tjutande rakt ut ur lokalen. Men, jag håller mig och skruvar på mig när det kryper i skinnet. Förlåt karma. 

Vi jobbar på

Inför måndagens start på WT tragglar vi på, fokus ligger på fotgående och linjetag. Igår blev stora fokus på fot, då jag tog med mig en bunt fåglar ut i skogen och gjorde en liten bana. Jag tänkte lite på det Bodfält sa om att gå in på scenen och det är något jag vill känna även på jaktprov och liknande situationer. Jag frågade henne om det var något hon själv använde men det gjorde hon inte då hon inte behöver trigga hunden dit. Och det håller jag med om, visst behöver de inte triggas, men jag vill ändå ha känslan av att vi - du och jag, går ut på scenen tillsammans. Dessutom hade jag "du har bara en chans på tävling på dig" i huvudet så det tänkte jag på också. Så, hur gjorde jag då? Först och främst, när vi är själva kan jag passa på att trigga henne på alla sätt jag kan, dvs smaskiga fåglar, kaniner och klövar, lämnar Nässla i bilen så hon ser mig gå in i skogen. Det blir hon tokstressad av vilket ger mig den känslan jag behöver jobba med hos henne.

Lägger ut, hämtar henne och låter henne rasta av sig (jag gav henne chansen, hon tyckte inte det behövdes) och går till "starten". Belönar kontakt med lek hos mig vilket hon gärna tar emot. Kanske inte för att det är det hon vill göra utan för att hon nog gladeligen fräser ur sig. Efter ett par lekpass efter kontakt (dvs inte aktivt mot fåglarna) studsar hon upp på min sida och verkligen poängterar med hela sitt kroppspråk att nu får vi sluta larva och jobba ordentligt istället.. Så vi kör på. Jag hade delat upp banan så efter halva sträckan hade jag lagt ut två linjetag åt varsitt håll. Tänk er ett kors, vi kommer nedifrån, vid krysset stannar vi och har linjetag i två riktningar, och sedan fortsätter stigen upp igen.

Linjetagen hade jag ju också lagt ut när hon inte såg, vi var på helt ny mark och jättetät terräng. Avståndet fick anpassas efter det och det blev kanske 40 meter i båda riktningarna, la ut två på varje ställe. Hon gick sansat hela vägen till "stationen", skickades på linjetag i båda riktningarna, tog dem JÄTTEfint, vi fortsatte upp på stigen, rundade, gick tillbaka och skickade på de andra två som låg kvar, nemas problemas. Så lullade vi runt där ett tag, några gånger försvinner hon in i sin egna lilla värld, men de tillfällena minskar och är lättare att bryta.

Idag orkade jag inte släpa på fåglar och åka iväg så jag tog med mig tre leksaker och tränade dirigeringar istället. Leksaker för att hålla upp intresset och glädjen i momentet, tycker hon har svårt att fokusera länge när vi är själva och kör med dummysar. Dessutom är ju leksakerna betydligt smidigare att släpa med sig.. Började med ett fotgående utan störningar i skogen fram till fältet, det är en bra bit och för Nässla är det svårt att jobba även utan störningar. Dock märktes det verkligen att vi har tränat för nu gick hon där, vi gick alldeles avslappnat som på promenad men hon gick bredvid. Den känslan, av att ha solen i ögonen och hunden på vänster sida utan tjat - den är fantastisk! Vid ett tillfälle sa hon att hon skulle skita och traskade iväg men kom snabbt av sig, då tog jag bara in henne, satte, sa fot och fortsatte. Försöker också komma ihåg att vara tydlig, speciellt när det är över.

På fältet möttes vi av ett rådjur. Nässla såg det dock inte eftersom hon hade fullt sjå att vittra den (eller dennes bajs, mer troligt). Den studsade iväg och det var inga problem att jobba där efteråt. Jag har ritat en liten karta över hur vi gjorde idag:

Den blåa bredare linjen representerar ett dike. De röda märkerna visar varifrån jag skickade och siffrorna i vilken ordning jag skickade från. Inga leksaker fick hon se när jag la ut. Den stora gråa pricken är en risdunge som jag använde som utgångspunkt från skick och målområde.

Den första skickade jag bara rakt fram till den första som låg längs med vägen. Nästa blev det stopp där den legat för att rikta om till vänster. Hon hamnade lite fel och jag fick dirigera henne lite mer för att hamna rätt men hon lyssnade väldigt bra på signalerna. Slutligen fick hon ta den rakt ut.

Eftersom diket sist blev en källa till konflikt och jag vet att hon förr eller senare kommer hoppa i fick det bli en belöning idag. När hon lyckades med andra dirigeringen sa jag "hopp i" och hon gjorde det gladeligen. Det var dessutom väldigt soligt så draget till vattnet var så klart ännu större. Då kunde hon ligga där i och coola ner sig i tre sekunder och sen var hon redo för nästa jobb. Mycket bra plan, jag tror jag vann en hel del uthållighet på det. Och så klart, vinsten på att slippa bråka, jag vet ju att hur jag än gör så vinner hon den kampen varje gång (den att jag ska slippa duscha henne när vi kommer hem).

Platsen vi var på är ett stort fält med ett vattendrag emellan, så när vi hämtat in de tre första smög jag ut leksakerna igen i området med gräs. Inte lätt med det där hökögat till hund kan jag säga, men jag fick till det. Gick bort till fjärde skickplatsen, vilket enligt kartan är ca 180 meter. Här var ju en enklare variant eftersom hon alltid har lätt att springa tillbaka samma väg vi gått, men å andra sidan är distansen inte att leka med. En svårighet kan få en annan förenkling.  Sen gick vi runt fältet så vi kom längst upp på andra sidan och rakt på från andra hållet (skickplats nr 5). Man har ju haft någon fantasi om att det är lätt för hunden att minnas ett område från olika riktningar men jag tror inte det längre. Jag kunde knappt själv se vart jag skulle skicka henne eftersom det också är vass i diket men tillslut såg jag rätt område och kunde skicka henne över diket. Blev väl kanske strax under 100 meter så det var ändå ett rejält skick, och även det tog hon fint (förutom att hon sprang förbi området först och var på väg ut på de första linjetagen men en broms och söksignal så räddade jag situationen). Så visst, lite dragning fanns ju förbi  mot tidigare målområdet, men ändå, jag tycker ändå det var en utmaning. Sen fortsatte vi vidare på andra sidan runt diket och skickade från helt andra hållet där vi inte alls gått under dagen. Lite närmare avstånd och det gick jättefint. Vad skönt att man får känna så helt igenom om ett pass, eller hur?!

Okej jag tar det då..

Både Zandra och Sara har bara gett korta rapporter om gårdagens föreläsning och hänvisat till varandra och mig, så här kommer väl min syn av Bodfälts tankar om attityd i tävlingsträningen. Förutom tidpunkten (dvs normal sömntid för lilla Linn) var det mycket tänkvärt, även fast mycket var anpassat för lydnadstävling. Det jag kommer ta åt mig mer av är:

• Du har bara en chans på tävling - träna för att lyckas direkt = inga omtag! Dessutom kan hunden tro att för många repetitioner av ett moment innebär att hunden gör det fel och bli osäker.
• Ta ordentlig hjälp av träningsgruppen. Det är ju något man är duktig på när det kommer till jakten då man oftast jobbar en i taget men i rallyn gör vi nästan aldrig detta. Se till att ställa klockan, ge varje deltagare sin tid och be om de tjänster du vill att de andra ska göra åt dig: kommendera, döma, titta på din attityd, hundens attityd, kroppsspråk mm.
• Se tävlingsplanen som en scen! Träna på att göra entre, skapa en startsignal hos hunden av att det är dags att gå ut som är väldigt positivt betingad. Få hunden att känna sig som en fåfäng skådis - "jag vill in - släpp in mig!" för att sedan gå därifrån med stolt rygg och buketten i högsta hugg (och inte nosa runt lite lullande). Betinga scenen.

Sen tog hon upp lite om kommenderingsträning som inte känns aktuellt för oss och sedan om inlärning och belning, vilket var mestadels repetition för våran del. Eva jobbar ju väldigt mycket på det sätt man även gör på Hundcampus, med att få hunden att säga "nehej du jag går inte på det där" med glimten i ögat. Och när hunden gör fel skrattar man åt hunden för att få lite jävlareanamma till nästa gång och att då använda felet som inlärning, för om hunden inte får göra fel vet den ju aldrig egentligen vad som faktiskt är rätt (men det ska inte göra ont att göra fel, får då hämmas inlärningen).

Jag tränade lite fot med störning, ska försöka få till ett pass om dagen. När vi kört två varv på "banan" lägger jag Nässla och masserar henne när det helt plötsligt kommer en tjej springande rätt igenom som gömmer sig bakom en sten - för sina hundar. Hon såg oss inte utan lekte där med hundarna ett bra tag innan hon såg oss och skämdes för att hon förstörde :) Men hon visste ju inte och hundarna brydde sig föga om oss. Så kan det gå. Då packade jag ihop och gick till fältet för lite dirigeringsträning. Nässla lyckades slarva bort en klöv i ett dike (nej, hon hade absolut inget att göra i diket med den!) vilket retade upp mig och det bara var att gå hem.

På vägen hem passerade vi fotbollsplan så vi tränade lite löst fotgående och hunden drar iväg och jag får psykbryt. Får in henne (vilket inte är lätt när jag är arg) och lägger henne ner för att själv gå iväg och svära lite på egen hand. Börjar om och kör lite moment istället och vi kunde lösa upp och ha lite trevligt när vi gick från plan. Som tur är så är det ingen rallyträning ikväll så vi kan ta lite vila. Ska nog BARA träna fotgående nu ett tag (förutom söndagens träning med frk) och hoppas på en nytändning när vi kommer ner till kursen i skåne.

 

Heltidsjobb att inte jobba!

Om jag fick önska mig mer av en sak i livet så skulle det faktiskt inte vara pengar (även om det skulle komma på en tät andraplats) utan jag vill ha mer tid. Trots att jag är betydligt mer ledig än många andra så känner jag just nu att tiden inte räcker till. Hade en massiv to do list i morse när jag vaknade (eller jag började redan i går kväll att bocka av, typ en halvtimma innan sänggående, inte bra). Att kalendern dessutom fylls i mer och mer för varje timma som går gör inte saken bättre. Har suttit framför datorn och mailat, skrivit, mailat, skolarbetat och mailat lite till sen 7 i morse (nu är kl 14) med avbrott för ett kortare träningspass med Nässla. Hade tänkt träna själv i dag när jag var "ledig" men jag får inse att jag inte hinner det också :( Hushållet måste ha sitt underhåll också och sen är det inte många timmar innan Zandra kommer för våran föreläsning hos Eva Bodfält ikväll.

Men, trots stressen hann jag som sagt med ett pass med Nässla. Jag har ju fått för mig att glömma den lilla detaljen fotgåendemomenten i WT som vi ska tävla i. Jag var så inställd på att det bara är själva situationen som vi behöver träna på, men där har jag ju fel. Så idag tog jag med mig ett gäng klövar (suverän storlek som skapar samma arousal hos Nässla som fåglar, till mycket mindre plats och kladd) ut i skogen och tränade lite fotgående med störningsdofter. Gick bättre än väntat och det känns som hon förstår vad som krävs betydligt fortare nu. Givetvis var grisen Nässla tvungen att lägga sig i en dypöl precis innan vi åkte hem och jag är så förbannat less på att tvätta hunden varje gång vi kommer in så jag åkte till ett bad istället - och passade på att träna fotgående mot vatten. Det gick verkligen över förväntan! Nu är hon nöjd, jag har jobbat klart framför datorn och kan nu ägna mig åt resten på listan. Phu!

Rastgården

Ja det är ju ett suveränt ställe! Speciellt det faktum att kommunen tyckte det var en bra idé att placera den några hundra meter hemifrån mig, vilket gör att jag kan utnyttja den :) Nu vet jag några av er tänker "är du en sån där lat hundägare som låter hunden rasta sig själv och leka med alla hundar?" men nejdå. Det överlåter jag till andra (även om vi har en eller två kompisar vi faktiskt låter leka där, men inte någon regelbunden basis). Däremot är det ju kanon för att träna fotgående med doftstörning eftersom jag slipper anstränga mig (läs tina fåglar, lägga ut dem i skogen, träna och sen hämta in allt jag gömt, frysa in det igen). Dofterna från rastparken är nämligen sååå balla så det är på gränsen till okontaktbarhet vilket ger oss ett ypperligt tillfälle att träna fotgående in dit, utan att jag behöver anstränga mig mer än att se till att rätt kriterier uppfylls. Hon är lika road av att komma in i parken trots att det inte finns hundar, så när hon gått fint får hon lattja lite där inne innan vi går igen. Perfekt!

På tal om något helt annat, idag fick jag betyget på min C-uppsats och äntligen finns det rättvisa och vi fick högsta betyg! Tjoo! Senare på dagen fick jag dessutom veta att mamma fick det ettåriga vikariatet på sin arbetsplats hon sökt (skulle annars blivit varslad om en månad) och hon riskerar nu inte att flytta till Norge utan stannar kvar här. Skönt! Nu kan vi ta helg med glädje! Och hur firar man bäst, jo så klart genom hundträning, ska träffa Zandra i morrn, lite apporteringsövningar, promenad och sen träning inomhus (skönt) då vi ska köra rally på den här banan:

Nu kommer 8ans frestelse tidigt i banan och det är den vi ska fokusera mest på. Eller fokusera på att låta bli att fokusera på den. Ja ni förstår ;)

Guldkorn

Har ju glömt att skriva om gårdagens guldkorn. Vi var och tog en promenad i snön hos Jens (för första gången har Stockholm mer snö än vad vi har!) och vi körde på samma koncept som sist dvs ingen träning, bara nöje för hundarna och oss :) Dock kan vi ju inte hålla oss helt så vi gjorde varsitt skott (utan kast) och efter det en dubbelmarkering i skogen.

Inför skottet förberedde jag externbelöning bakåt och hade henne kopplad, bara för att hon inte skulle få chansen att springa, springa och springa. Döm om min förvåning när hon sitter helt stadigt utan att ens rycka till i skottet! Kopplet och att vi var på ny plats tror jag påverkade det, men helt klart så skönt att det gick bra och där lämnade jag det. Det var guldkornet helt klart. Thisbe däremot gjorde en Nässla, tror hon haft några pass med apport på kastaren och fått en annan förväntan.

De fick sen en varsin dubbelmarkering och Nässla löste sin fint. Thisbe fick en lite svårare genom att den första hamnade bakom en sten och den andra betydligt närmare än vanligt. Stenen hade inte varit något problem om Thisbe inte hade eld under tassarna de första minutrarna, sött men kanske inte effektivt ;)

I vardagen har jag själv blivit bättre på att bara knalla in i närliggande skog och träna fotgående i snår och ris, det går bättre och bättre! Finns ju ingen anledning till att jag måste gå på asfalten bara för att vi bara ska rasta, eller hur? Skapar också tydlig start och slutritual som jag tror Nässla behöver. Ja, det var nog det, i morrn ska jag lägga spår till lilla Lystra och efter det tar vi oss en liten promenad, trevligt.

Dirigeringar

Idag var kalendern tom, men istället för att slöa bort dagen framför datorn har jag sett till att få en del gjort. Mathandlande, tvätt, bakning, disk och sen det bästa - hundträning. Tog med mig några frysta fåglar och klövar tillsammans med dummy och bollkastare ut i "våran" skog. Planen var fotgående bland viltet och sedan dirigeringsträning med fokus på stanna och ta mina signaler, något som det har slarvats en del på slutet (ja, innan skadan alltså).

Bollkastare är ju en underbar uppfinning, med den kan jag kasta jättelånga dubbelmarkeringar och eftersom de blir långa hinner jag när hon är borta kasta några åt andra håll som jag sedan kan skicka henne på linjetag, det gjorde jag idag. Det var inte så långa linjetag/dirigeringar, utan fokus låg som sagt på att lyssna/titta på mig. Däremot blev några svårare genom att vara över stock och sten, plus att det inte fanns dofter från mig i områdena hon skulle till. Å just ja, inga stigar heller, vi var mitt i skogen. Med tanke på de förutsättningarna gick det oväntat bra idag. En gång när jag skickade henne på "ut" (bara muntligt) vände hon sig om och sen stod hon helt förstenad, inte ens svansen rörde sig. Så stod hon länge och verkligen funderade, för bakom henne var det ett ENORMT träd som låg i vägen. Tillslut tog hon min maning av "ja" och tog sig försiktigt framåt och sen lyssnade hon på kommandot hopp och kom över. Jag tycker det är bra när hon stannar upp och verkligen blir fundersam för då får jag för mig att hon faktiskt tänker och är medveten om vad det är hon gör. Däremot upptäckte jag att vi måste träna mer på närsökssignalen, speciellt med mitt handtecken, för när jag visade det ville hon gärna komma upp till där jag pekade..

Fotgåendet var inga problem efter hon upptäckt klöven. Då gick hon så där "jaha, den här leken, ja den går ju till så här" *stirra på matte*.. Fåglarna verkade inte så där intressanta, kan vara för att de var frysta, men också att hon såg mig lägga ut, dvs nyfikenheten av vad hon känner är inte lika stor.

Kan tro Nässla var glad över hopp och lek kommandot sen i skogen. Två flattefnatt fick hon till, vilken glädje :) Tassen har varit utan strumpa sedan i söndags och inget har hänt, peppar peppar.

Nu ska jag lägga mig i sängen och vila ett tag, åkte längdskidor igår (det finns ett område där de gjort i ordning backe och slinga några mil bort) och så mycket har jag inte skrattat på länge. Nu har jag träningsvärk de luxe dock, så vilan behövs =P

Utvärdering av första passet med nya knep

Gjorde mig en liten hinderbana idag som Nässla skulle få ta sig igenom fotgåendes. Så här såg den ut:

Startar längst upp, avslutar vid ikeakassen. Bruna pluppar är träd/buskar, glömde rita in det.

Första omgången blev det lite hejbaberibba första gången jag lät henne ta belöning, hon visste inte riktigt vilken hon skulle ta och var som en flipperkula. Efter några gångers belöning fick jag till det hur jag skulle göra för att hon skulle förstå. När vi kom till klöven började hon verkligen förstå leken. När vi kommit i "mål" efter första varvet tog jag med mig ikeakassen, gick runt och började om och då fick hon plocka in alla föremål ett och ett (efter ett fint fot förstås). På andra varvet insåg jag värdet på vissa föremål (och bristen av värdet på andra). Att ha en boll bland fåglarna var ju exempelvis rätt menlöst. Fann också att klöven slog nog högst av allt. Rätt bra faktiskt visade det sig eftersom en klöv är ju betydligt smidigare att träna med än en fågel. Håller för att kastas, hämtas och dreglas på betydligt fler gånger än en stackars liten kaja.. Vi avslutade med att träna uthållighet i fotgåendet mot just klöven efteråt på grusvägen, inte så lätt som man kan tro, trots att hon kan den leken..

En annan sak jag tänkte på gällande klöven är att viltspåret verkligen är försummat i träningen som varit och jag har inte insett hur kul hon verkligen tycker det är, eller snarare hur mycket värd klöven är. Viltspåret har varit en liten del på hörnet för meritering och lite för att hon verkar tycka det är kul, men det här gav en annan insikt om vad hon egentligen tycker om. Men lugn bara, vi kommer fortsätta med apporteringen också ;-)

En annan sak som jag erfarade idag var att trots att hon fick hopp och lek i skogen (tjohoooo hälsar Nässla) märktes det inget på tassen. Hon hade visserligen strumpan på sig, men nu tror jag vi är godkända för ett besök hos bästaste syster Thisbe (och bästaste hussen Jens). Äntligen!