måndag 30 juli 2012

Löphundar

Om Nässla hade varit lite piggare på att springa (med mig och inte med syrran eller andra potentiella lekkamrater) skulle jag ju kunna anmäla oss på det här. Nog skulle Nässla springa här tror jag, frågan är bara om hon springer framåt eller bakåt.. 

Nu har vi hushållat klart här, frysen är fylld, tältet på vinden, kläderna tvättade, golvet är rent och mat i magen, nu ska vi ut i skogen och leta bär och svamp med grannen. Hemma vill man ju vara så lite som möjligt just nu. 

Om en otrolig helg

Klockan 3:00 natten mellan torsdagen och fredagen gav vi oss iväg, sambon och hans bror skulle lämnas på arlanda för att roa sig i USA i en månad. Vid 5 var de lämnade och vad hittar man på då  de trakterna i väntan på att starta i avancerad klass i rally 12 timmar senare? Jag drog till Fjällnora, där jag hade tänkt att campa, för att kolla in campingen och alternativet skogen, där det var 100 kr billigare att campa. Bestämde mig för att inte snåla och ta in på campingen om det fanns plats, verkade lite väl myggigt där ute i skogen.. Men, receptionen öppnade inte förrän 10 så det var bara att hitta på något så länge. Tog bilen till Uppsala och hoppades att någon affär öppnade 7 så vi kunde handla lite frukost för att sen sova, men de jag hittade öppnade först 8 så jag tog en tupplur i bilen. Att kliva upp mitt i natten gör det sannerligen lätt att somna..

När frukost var intagen, Nässla hade fått prova på hundbadet och receptionen äntligen hade öppnat fick vi oss en campingplats, längst bort på den pyttelilla campingen med bara ett par permanentboende som grannar. Pratglada var de allt, var nog inte ofta de hade grannar på den sidan.. Slog upp tältet och sen levde jag, enligt min egen definition, det goda livet. Jag som är uppvuxen på camping älskar det livet när man inte kan göra något annat än att bara slappa. Ingen disk, ingen städning, ingenting av någonting. Så på med badkläderna och en t-shirt över det och sen begav vi oss till det jättefina hundbadet som hade egen brygga och en helt normal fin sandstrand så även hussar och mattar kunde bada med sina hundar. Det var ett tiotal hundar där som sprang runt och allt fungerade riktigt bra, själv hade jag Nässla någorlunda kopplad så hon inte skulle sno alla bollar som kastades ut för de andra hundarna. Vi simmade, badade och socialiserade innan vi gick tillbaka till tältet för att socialisera ytterligare med grannarna, sola, chilla och slappa. Det blev ju inte sämre över att vi hade typ sommarens första soldag och jag tog årets första dopp!



Otroligt härlig omgivning i Fjällnora. Har ju varit där i våras på WT men då var det blåsigt och blött och det blev inte riktigt samma perspektiv på stället. Med solen och ledigheten var det underbart. Vi badade lite till innan vi åkte in till Uppsala för att starta premiären i avancerad klass.
Idag var det bara avancerad och mästarklass, lagom lugnt med folk alltså.

Dagens bana bjuder på en hel del utmaningar..

Jag hade startnummer ett så det fanns inte så mycket tid för uppvärmning, bara springa och hämta hunden och försöka skapa någon slags kontakt. Rundan gick bra men Emma Berg var petig och lyckades hitta en del sneda moment och långsamma utföranden. Vi hamnade på en femteplats med 89 p och kommentaren "mycket snyggt backande!!" Tack, det är vi stolta över :) Med oss hem som pris fick vi en stranddyna, något jag tyckte jag behövde när jag låg på min hårda filt där vid bilen på campingen, så det passade perfekt nu när sommaren bestämt sig för att komma (stanna känns mer tveksamt idag..).

Tillbaka till campingen vid 22, då var det bara att värma en konservburk med soppa och hoppa till sängs. Sov som en stock och på natten när det blev riktigt kallt kröp Nässla upp mot mig och vi delade på värmen <3

Klockan ringde alldeles för tidigt kl 6 och det var bara att hoppa upp och slå ihop tältet och slänga in det i bilen (skönt att slippa packa ihop det metodiskt, det skulle ju upp igen på kvällen) och dra till Domarudden i Åkersberga för årets flatfestival. Anmälde och kollade in kartan över provområdet och såg att det var med en walk-up även i år. Attans, men vi kör väl på och ser hur det går tänkte jag. Hade tur och blev tilldelad söket som startruta, sen fick man välja lite själv, då tänkte jag ut den mest lämpliga planen för oss (som blev ändrad så klart vartefter). Här kommer rutorna i den ordning jag utförde dem:

Ruta 3 Sök
5 dummysar skulle plockas in under 4 minuter för full pott. Dummysarna hade olika poäng beroende på varifrån de kom, Nässla tog in 4, varav den sista var precis när tiden gick ut så den fick hon halva poängen på, vi startade dagen med 17,5 poäng.

Ruta 2 Dirigering
Inte någon längre dirigering men svår på så sätt att det gick en stig rakt fram men som sedan vek av. Den stigen följde Nässla en bit, tills hon var jäms med dit jag hade pekat och då vinklade in. Jag tänkte att jag skulle låta henne komma ut en bit så hon var jäms med innan jag blåste och vinklade, men hon vinklade ju in själv så jag peppade bara med ett ja och blåste närsök när hon var framme, klockade och tog in. Domaren (en av mina favoriter sen tidigare WT:n, inte för poängsättning utan för hans sätt) gav stort plus för att hon lyssnade klockrent på mina signaler men stort minus för att hon vek av. 15 poäng gavs vi här.

Ruta 1 Vattenmarkering
Hörde något rykte om att vattenrutan nästan var tom på folk så jag gick dit, det fick liksom bära eller brista tänkte jag. De allra flesta hade taktiken att trötta ut hundarna innan de fick vara vid vatten, eftersom det inte bara är min som triggas av det.. Först var det fotgående ner mot vattnet för att sedan bli en dubbelmarkering från en båt, en in mot vassen och den andra ut på blankvatten. Tur att vi tränade båd hos Bitte i veckan! Hon gick bra fotgående och det blev ännu bättre av att underlaget var lite småhalt/brant så jag fick gå på sniskan. Då har hon mer fokus och tror att något kommer hända, tur för oss. Det kan hända att jag sa till henne någon gång, det minns jag faktiskt inte..
Dummysarna kastades, jag väntade på domarens signal (klapp på axeln) och skickade henne på valfri. Inga problem för någon markering, jag safeade lite genom att locka henne mot mig för att hon inte skulle släppa, vilket hon inte heller gjorde, men jag antar att det var det (eller om jag sa till vid fot?) som drog ner 2 poäng och vi fick alltså 18. Bra jobbat vid vatten om jag får säga det själv!

Ruta 4 Markering
Markeringen var jättesvår och det var tydligen många som missade den. I ÖKL var det en dubbel på linje och innan det ett fotgående. Nässla gick fint, satt fint och tyst och plockade den första klockrent. Den andra fick hon leta efter en stund men hon gjorde det lugnt och sansat och höll sig i rätt område så hon hittade den. Domaren tyckte hon jobbade jättefint trots att hon inte spikade och var nöjd med en hund som visste vad den skulle göra när den hittat, dvs att jag inte behövde vissla utan hon kom in själv, lämnade och satte sig vid sidan. Hon lovade oss höga poäng och vi fick 17.

Ruta 5 Walk up
Eftersom hon verkat sansad vid samtliga rutor bestämde jag mig för att gå walk-upen. Dessutom hittade jag en bekant som vi kunde gå med och då känns det genast lite bättre (varför nu det skulle kännas bättre att sabotera för någon jag pratat med tidigare??).
Walk-upen hade först fotgående tillsammans bakom skytt, markering för den ena hunden, dirigering för den andra för att sedan byta plats på hundarna och upprepa proceduren. Vi hade högst startnummer och fick börja med passiv/dirigering. Passiviteten gick bra, då la hon sig ner, men dirigeringen.. jösses.. Hon pep innan jag skickade henne och när jag väl skickade sprang hon förbi både störningsområdet och sin egen dummy för att ta den längst bort som var tänkt för parhunden.. Oooops... När vi bytte och gjorde markeringen tog hon den fint och precis som jag anande fick vi avdrag för halva momentet som gick åt pipan så vi fick 10p. Fast för mig var ju fotgåendet och stadgan värt 100p, vi gick ju ändå efter en livs levande skytt! Sen fick jag höra att de flesta hundarna hade haft problem med att ta sig förbi störningsområdet, well, som alltid med Nässla har hon inte problem med samma saker som de andra.. Hon tog sig förbi två utan problem.. Aja, skytten skrattade iallfall ;-)

Vi fick inte veta poängen på några rutor förutom söket direkt på plats så jag försökte lista ut lite själv vad vi kunde tänkas få på de olika rutorna. Kunde det räcka till ett godkänt resultat och uppflytt? Senare på dagen kom det upp en liten scoreboard vid samlingsplatsen och där fanns alla resultat som kommit in förutom ruta 4 som skulle vara hemlig så ingen skulle veta vem som vann. På de rutor som visades hade jag 60,5 p och skulle alltså behöva 15 på markeringen för att klara mig. Det var en lång väntan, domaren hade visserligen lovat höga poäng men tänk om hon inte gav mig 15..
På WT gör man inte som i rallyn där samtliga ekipage ropas upp, utan det är bara prispallen som ropas upp. Vi satte oss ner på gräset, för att vänta på att kunna kolla den fullständiga listan och sen åka hem. Men så blev det inte! Vi blev uppropade som trea! Herregud, det hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat tro! Vi som gjorde vår allra första start i nkl för ett år sen och nu får vi flytta upp i eliten om vi så vill. Fast, vi väntar gärna, vore ju skönt att ha lite mer förtoende för sig själv och sin hund innan man slåss med dem i elitklass :) Vi får ju ha max 3 godkända, vi har minimun 2. Nu svävade jag på rosor och nu kunde morgondagen gå precis hur som helst, vi var redan vinnare!!
Dagens vinst som syns lite dåligt: foder, sittunderlag, dummy, godis och en inbjudan att träna och tävla för att vara med i uttagningen till sektionskampen.
Vidare att leta upp Vaxholm strand camping. Hittade den och en plats bland alla tyskar på ängen att sova på. Kände mig lite som en deltagare i ett program på kanal 5 när jag strosade runt, det här var väl kanske inte min typ av camping.. trubadurer som skrålar, långa köer till toaletter och inget hundbad. Jaja, slog upp tältet och lagade middag på mitt söta lilla stormkök.
Mmm... fiskbullar. Praktisk campingmat kanske inte alltid är det godastee.

Fast om jag tröttnade på det fanns det någon som gärna kunde offra sig. Luften är fri hävdar hon.


Lite skillnad mot gårdagens campingplats
Eftersom maten låg i magen redan vid 19 kändes det lite väl tidigt att hoppa i säng, jag vill ju inte gärna vakna 4 på morgonen när vi inte skulle vara på morgondagens tävling förrän kl 14. Så vi tog en lång promenad ner till Vaxholm centrum där vi delade på en gammeldags våffla (min favorit och jag upptäckte även en ny ljuvlig topping - noisette), det får man ju unna sig när man äter något så trist som fiskbullar till middag en lördagskväll. En man kom fram till Nässla och betedde sig underligt, som att det var kärlek vid första ögonkastet, han tog hennes huvud mellan sina händer och bara stirrade in i hennes ögon alldeles kärleksfullt efter han frågat vad det var för ras. Så stod han i vad som kändes i en evighet innan han gick vidare. Nässla brukar inte vara så positiv till att främmande tar på henne hur som helst men hon betedde sig som om han skulle vara en del i familjen och höll kontakten med honom. Konstigt, lite obehagligt men ändå fint på samma gång. Folk får gärna bli förälskade i min hund, jag vet att hon ändå följer med mig hem :) När vi suttit på kajen en stund började något form av coverband dra loss i en lastbil och jag kände mig återigen som om jag deltog i nån "dokumentär" på femman, typ Sandhamn, och gick hemåt. Denna gången i skogen längs med vattnet där det fanns en vandringsstig, mycket mysigt även om flip-flops kanske inte var det mest praktiska i samband med pissmyror stora som min stortå - huh!

Tillbaka la jag mig en stund utanför tältet för att lösa korsord på min fina nya madrass, Nässla var så trött så hon la sig PÅ mig och sov. Jag kände att jag var lika trött jag så vi gick in och däckade, trots allt ståhej utanför. Säga vad man vill om campande tyskar men jag gläds åt att se familjer som umgås med sina barn på riktigt. Spelar fotboll, sitter och pratar med dem och drar på utflykter.
På Norrtälje Lokala KennelKlubb.


Den här morgonen kunde vi ta sovmorgon och efter en promenad längs udden packade vi ihop och drog vidare. Hade alldeles för gott om tid innan det var dags för samling i Rimbo så jag hittade en liten stig i skogen där vi käkade lunch och slappade lite med en roman innan det blev dags att ge sig mot nästa start i rallyn. Startlistan var nästan densamma från fredagen, men själva hade vi turen att nästan få starta sist. Eftersom Nässla var segare än segast triggade jag upp henne rejält med både lever och vom och det gav resultat! En bris precis vid starten och sen två nos på konerna i spiralen men annars smärtfritt genom hela programmet. Emma gav extra kredit för snurren, läggandet och vändningen och det gjorde även några i publiken som var helimpade över våran snygga vändning. Själv såg jag ju inget eftersom jag snurrade åt andra hållet men jag får anta att de har rätt ;) Däremot blev honnören en katastrof! När vi klev in så dök hon ner nosen precis där vi skulle vara (jag misstänker starkt att någon innan kanske inte bara klappade sin hund när momentet var slut där) och hon nosade, nosade och sen vaknade hon till och satte sig upp. Blää, jag la henne ner och hon jobbade på fint efter det, tror helt enkelt inte att hon förstått att hon jobbade innan. Så hela 11 p avdrag i honnören och vi landade på 86p men idag fick vi ändå stå på prispallen som trea. Fick med oss ytterligare lite foder, en plankett och en rosa boll.
Det som förvånade mig i  helgen var att det var så många som inte har koll på reglerna i rallyn. Folk frågar under banvandringen hur 1-2-3 skylten ska gå till, borde man inte stött på den tidigare om man är i avancerad klass? Sen, nu när jag tittar på banan blir jag lite irriterad över att vi fick så "låga" poäng när banan ändå var så pass enkel. Banan fick vi ju bra poäng på, men den där honnören.. Måste verkligen träna på att det kan lukta där man ska ligga men ändå ha koll. Sen funderar jag på om jag ska skippa belöningen mellan momenten (det är olika beroende på domare, men för Emma fick vi belöna om vi var sansade) men jag tror jag har mer av att fortsätta gå som om vi inte bröt momentet. Dock skulle det nog knappast gå dessa gånger då det var domarutbildning och det blev ett jäkla konfererande mellan varje moment och det var lång väntan innan man fick gå ut på plan/rutan.

Lite roligt var att en av domareleverna var en gammal klasskompis från hundens hus, som rest ända från Umeå för att vara med. Henne tror jag att jag såg sist när jag var på checken-camp eller i den vevan så det var ju bra många år sen, 6 kanske? Ibland blir ju världen bra liten trots allt :)

Det var  helgen det, en riktigt trevlig helg både resultatmässigt och i övrigt. Sol, bad, slappa och nästan en känsla av semester. Idag blir det vila för Nässla, måsten för mig. Kylen är tomare än tommast, sen ska jag städa bort alla små störande samborester (typ skägg i handfatet, kalsonger bredvid tvättkorgen) och njuta av ordning och reda i en månad.

Just ja, måste tillägga. Hade fått världens finaste inlägg av Zandra i hennes blogg, det värmer så klart massor, men jag måste ju även säga att tack vare hennes enorma engagemang i rallyn kunde jag känna mig så säker i momenten och slippa små missar som många andra gör. Folk är stressade över hur länge de måste springa, tror att man inte får göra si eller så, men tack vare Zandra har jag full koll på sånt, typ :) Vilken tur att jag skickade iväg det där mailet och frågade om de kunde tänka sig att träna med oss, även om det kändes lite desperat då så har det varit en stor vinst!

torsdag 26 juli 2012

Vilket genrep!

De säger att genrepet ska gå dåligt för att stora uppgiften ska gå bra, om så är fallet är vi nog körda i helgen. Igår fick jag med både apporteringsträning och rally under dagen. Först apportering hos uppfödaren, där hon och jag åkte till sjön och bara tränade lugnt och stilla på avlämningar och dirigeringar. Nässla fick jättebra träning vid båden, då Bitte åkte ut med den men lät bli att kasta något, bra att kunna stå och slappna av och se en båt utan att något händer :) Den sista avlämningen vi gjorde efter ett riktigt långt linjetag på vatten var dessutom klockren, ett sånt där tillfälle där man såg att hon tänkte till. 

Sen var det full fart till rallygänget och där körde vi samma bana som sist men på ett annat ställe med betydligt mer störningar. Nässla var dock i lagom uppvarvat mode (läs kunde lika gärna åkt hem och sovit) efter dagens apportering och skötte sig därför utmärkt. Bådar åtminstone gott för söndagens tävling ;)

Jag ska försöka vara skicklig och ha med mig kameran och dokumentera hela helgens äventyr, för det är jag övertygad om att det blir både i och utanför planen. 

måndag 23 juli 2012

Ett pass kvar..

..sen slänger vi oss ut i avancerad klass! Igår tränade vi på bana med Zandra, vi körde denna bana från Emma Berg. Trodde svårigheten skulle ligga i 8:ans frestelse och honnören men vi tragglade väl mest vid skylt nummer 6 och 2, den sista för att jag själv missuppfattade vad som stod.. På onsdag blir det den banan igen när det kommer lite mer folk, då ska vi vara i vilsta vid vatten så det blir en lagom svår störning..  Igår hamnade mest fokus på en bra känsla och bryta när hon får för sig att nosa istället för att hänga med mig. Snabba resultat gav det och jag hoppas jag kan komma ihåg att fortsätta så på onsdag. Inte helt dumt att bli av med de ovanorna eftersom jag lätt tappar henne då. 

Som tur är hinner jag inte vara nervös inför själva tävlingen eftersom jag ska tälta hela helgen och är mer fokuserad på att komma ihåg allt inför det :) I veckan ska jag också till uppfödaren och då kan jag känna av hur hon är i stadgan med tanke på lördagens WT och hennes förmåga att tycka Bittes skick är ballast i världen. Ska bli spännande att så vad helgens snitt blir, oj oj oj, kan gå hur som helst. 

fredag 20 juli 2012

Träning och en smärre hjärtattack

Den här veckan har Nässlas syster flyttat till uppfödaren inför valpningen vilket innebär att en av våra träningskompisar är otillgängliga. Av någon anledning hade Zandra också bestämt sig för att vara ohundig denna vecka men vilken glädje när hon ringde igår och berättade att de fått ändrade planer och kunde komma och träna lite med oss. Jag har ju väntat på att få göra de övningar vi lärt hos Eva och av någon anledning har jag inte fått arslet ur vagnen att göra det själv.. Men nu fick vi alltså träna på dirigeringar och sen på avlämningar i vatten. 

Efter helgen skaffade jag mig stängselpinnar för att få lite mer struktur på mina linjer och efter ett pass känner jag att de var verkligen värda det!  Snygga och raka linjetag med tydlighet för hund och matte. Fick också bra verktyg med mig från Eva om hur jag skulle göra när det inte går som jag vill, mest en bekräftelse på att så jag själv gjort är rätt, även om det finns många instruktörer/tränare som aldrig skulle göra så. Det verkar dock fungera över förväntan och vi kör vidare på det, nu betydligt mer konsekvent än tidigare. 

Sen åkte vi till ett ställe vid vatten för att träna avlämningar vid vatten och det blev stora framsteg snabbt för både Nässla och Lystra. På båda hundarna kunde man verkligen SE att de förstod vad det var vi ville, när de var på väg att skaka sig eller släppa men avbröt, på eget bevåg, för att komma in och göra rätt. Detta helt utan att ta i hunden eller säga åt den :) Sen märkte jag att Nässla flippade ur aningens stressmässigt och då gick inte så mycket bra förrän hon sansade sig, men det är ändå bra att få träna så här vid vatten för att få upp stressen lite och kunna träna ändå. Nu är min tanke att jag ska nöta det här och göra det till en normal sak och då även kunna blanda in fåglarna, utan att se dem som poslin, och bara träna, träna och träna, och få det till en vana att ALLTID komma in. Eller snarare, att jag ALDRIG ska behöva göra räddningar, för in har de kommit, sen är det jag som räddad dem från marken..

Jag har ingen egen film på mig och Nässla men jag lägger upp Zandras film som visar de övningar vi gjort i  stora drag. 


Just ja, hjärtattacken också. Den kom när vi precis stängt bagageluckan om hundarna och det kom en lösspringande pitbull (eller vad det nu var) i full fart utan någon människa i synhåll och med fullt fokus på hundarna. Fy sjutton alltså vad rädd jag blev och glad att vi hunnit få in dem, det där mötet hade inte blivit kul, för det var inte med lekinviter hunden kom.. Och vissa säger att de inte alls är rädda för denna typen av hund som de är för typ småhundar som kommer springande och är otrevliga. Ärligt talat hade min puls endast gått upp av irritation om det kommit en lös vavva, knappast av rädsla för min hunds säkerhet. 

måndag 16 juli 2012

Internat i Edsäng

Nu är jag hemma och laddad (och myggbiten kan jag tillägga) efter en underbar helg fylld med hundträning från tidig morgon till sen kväll med två suveräna instruktörer. De timmar under helgen som inte har varit av träningskaraktär har ägnats åt att lära känna nya bekantskaper vilket inte heller har varit fel. Tyvärr har vi jobbat nästan hela tiden så någon tid för fotografering har inte funnits, däremot var Lena Karlsson snäll nog att låta mig låna några bilder hon tagit under helgen. 

Fredagen började inte med någon mjukstart, uppdelade i två grupper fick vi börja med att gå på linje, med olika varianter av skick (linjetag till målområden, markering med efterföljande dirigering in i område med "staket" runt och ständiga störningsmarkeringar framör). Jag började med Nässla kopplad (man behöver ju inte göra sig ett namn direkt) men gick snart över till att ha henne lös då hon verkade totalt ointresserad av övningen i allmänhet, ville mest ligga och käka gräs. Linjen avslutades med markeringar och träning av stoppsignal för samtliga hundar i högt gräs. 

Klara hos Sofie gick vi över till Eva som lät oss gå på linje och nu vaknade Nässla till liv. Vet inte om det var Eva, skuggan eller behov av uppvärmning som gjorde det men hon var med mig nu. När vi gått en bit fick alla, en efter en skicka sin hund till ett närsöksområde och skicket skedde förbi samtliga hundar i ledet så det blev bra stadgeträning. Trots att andra hundar knallade (vilket skapar något speciellt och kan trigga fler, typ Nässla) så var hon stadig. 
Sen fick vi en luring av Eva! Vi skulle ha på oss ögonbindel när hunden fick markeringar och när de/den var kastade skulle vi ta av oss den, skicka hunden och sen avgöra om det fanns en eller två kastade dummysar. Läskigt värre att behöva lita på hunden så mycket (att stå där utan att se och förvänta sig att hunden sitter kvar är skrämmande nog för mig) och sen att kunna läsa hund bra nog. Nässla gjorde det dock väldigt lätt för mig eftersom hon blir så pass splittrad vid dubbla och sprang rakt fram och gjorde en vändning för att ta den andra. 
Hos Eva avslutade vi med dubbelmarkeringar framför och bakom närsöksområdet (eller enkla för de som ville) och det var inga problem för någon av hundarna. 

En tuff start så där på fredagskväll men det avslutades med en god middag innan vi fick gå och sova. Själv sover jag aldrig bra på nya ställen första natten så det var lite sisådär men det gick an.
Någon som däremot har lätt att slappna av bara något tar på henne är denna lilla tös. Kanske du känner igen henne Zandra?
Lördagen började med frukost (läs hotellfrukost) och sen delades vi upp i par, som vi fick gå med resten av dagen. Jag och Nässla parades ihop med en annan flattik i samma ålder. Vi skulle gå en väg ner till sjön och på vägen fick vi göra några olika övningar för Eva och Sofie, bra upplägg som gjorde att vi inte behövde vänta länge. Vårat par fick börja med ett närsök för Sofie. När båda hundarna tagit upp två dummysar fick de varsitt skott och kast bakom området. No problem. 

Evas station var en dubbelmarkering med stor riktningsförändring, med skott, och för parhunden ett linjetag utan syninstryck, i korridor men över stockar (och sedan blev det byte, så båda hundarna fick göra samma). Nässla fick börja med markeringen och gjorde alla övningar fint. Eller ja, om man bortser från incidenten att hon hoppade upp och skulle ta snitseln på linjetaget istället för dummyn till att börja med.. 

På vägen ner mot nästa station fick vi gå en i taget efter skytten (Sofie) samtidigt som Eva gick bredvid och gav feedback till oss. Suverän övning! 

Nästa övning var i jättehögt gräs och bestod av en markering som hamnade i högt gräs, stoppsignal för nästa hund, för att sedan göra en dubbelmarkering med riktningsförändringar och sedan skicka bakåt i högt gräs på ett dolt linjetag. Nässla hade svårt för den första markeringen men jobbade lugnt på utan att ge upp, jag trodde hon skulle det då det var riktigt varmt ute. 

Nu fick vi äntligen gå till vattnet och ni kan väl aldrig gissa vad Nässla gjorde? Hoppade i så fort jag kopplade loss så klart.. Började med att träna lite avlämningar, fick en lång markering som hon släppte framför mig så det var bara att fortsätta träna avlämningar. Givetvis funkade varenda en efter det..
Eva-Britt och flatten Ronja visar att de kan lämna i hand för Eva. 




Nu blev det avbrott för lunch och efter det fick vi åka på en rejäl utflykt för att komma till ett annat vattenhål där vi skulle få gå på "prov" och nu fick vi köra på vilt. Här var enda stunden som det blev vila för alla då vi valde att bara köra ett par i taget för att kunna kolla uthålligheten på dem. Först var det vattenarbete med en dubbelmarkering på linje och sen ett linjetag längs med vattnet. Efter det fot upp till vägen där de skulle få söka. Jag såg ju framför mig hur Nässla när hon kopplades loss skulle springa i och bada men här kom ett av helgens guldkorn (även om det har en hel del brister), hon gick fot med mig ner till vattnet, knallade inte och var tyst. Däremot var hon tvungen att kissa när hon plockat upp den första fågeln (men det bryr jag mig inte om, hon brukar inte göra det utan var dåligt rastad) och jag tror att samtliga inleveranser var räddningar.. Sen var hon ofokuserad vid min sida, jag fick säga åt henne att hon skulle komma in vid sidan när hon lämnat av och så, något som inte heller brukar vara något, men det är ju stressen av vatten, skott och vilt så jag är ändå förvånad att det gick så pass bra som det borde.
Här skickar jag på linjetag


Tjärn - om Nässla själv får välja!
Sen visade Nässla upp sitt rätta jag - när vi skulle gå till söket sa hon att hon var absolut inte klar med att bada och sprang tillbaka. Jag hämtade henne och gick upp och halvvägs stannar hon och jag blir irriterad och bara fortsätter gå, tänker att hon kommer väl efter. Yeah right.. Hon skiter väl i om hon är ensam vid sjön. Efter lite om och men så kommer vi iallafall till sökområdet och hon jobbar bra men är inte speciellt spontan med att ta upp viltet. Inte heller något jag oroar mig för, tror det är en effekt av brand i skallen och länge sedan vi hade vilt i träningen. 

Nu var vi verkligen slut i kolan och det var gott med middag, efterätt och ett glas vin som Lena bjöd på - tack! Den här natten sov jag som en stock, tills Nässla väckte mig och behövde spy på morgonen. 

Vaknade till ett regnväder och efter frukost och städning av rummet var det dags för mer träning. Eva och Sofie hade väl fått se prov på dåliga avlämningar från vattnet hos så gott som samtliga för det var vad förmiddagens träning handlade om. Hos Sofie fick vi börja med avlämningsövningar för att sedan jobba i par och ta vattendirigering längs land efter störningsmarkering. Här är jag ljuvligt glad över att hon var med mig (och inte i vattnet, när hon inte skulle hämta då) från det att jag kopplade loss henne tills vi var klara. Ingen knallning trots att Sofie sköt med apportkastaren precis bredvid oss! Otroligt!! Här blev svårigheten att vi skulle skicka på linjetaget när den andra hunden hämtat sin markering. Nässla visste vart hon skulle men tog först en omväg på land för att gå ur vägen för den andra hunden och då tror jag att hon blev så splittrad på vart hon egentligen skulle och simmade istället ut till parhunden, men väl framme fick jag kontakt med henne och kunde rikta henne till rätt ställe och avsluta övningen väl.
Plura och Garbo spanar in Karin och Miso samt Malin och Iver som ska få jobba lite, än så länge torra.. 
Efter det här fick vi gå igenom en bäck för att komma till Eva där det blev ännu hårdare fokus på avlämningar och att hålla fast. Suveräna övningar med många rep på just det vi vill ha. Ska helt klart jobba vidare med det här. Mitt i störtskuren var vi klara, klev återigen genom bäcken för att gå tillbaka och få lite mat i magen (och ni ska veta vilken lyx det är att inte behöva tänka på en enda måltid under såna här dagar, en husbonde som sköter det är inte fel!). Efter lunchen frågade de om vi ville göra något mer och som tur var så var vi fler som var taggade så två övningar till fick vi med oss. 

Hos Sofie fick vi göra två enkelmarkeringar med skott där hon var dold och markeringarna hamnade i högt gräs utan några vidare referenspunkter. Här kunde man ana viss trötthet då Nässla på mitt apportkommando slänger sig på en av apporterna som ligger bredvid oss och tar med den ner. Hon stannar dock på mitt nej och kommer in så vi kan göra om det, då lite framför dummysarna så hon slipper ta med en.. Väl där nere så springer hon till Sofie med den och jag hör i busken "Gå till din matte!" och konstigt nog är det inte första gången jag hör något sånt.. Hon kom ialla fall så vi kunde göra nästa markering prickfritt. 

Hos Eva gjorde vi dirigeringar och här fick jag bekräftelse på att så jag själv gör är helt rätt och jag fick även verktyg till att förbättra det ännu mer. 

Avslutningsvis hade vi en liten tävling där vi på en minut skulle få hunden att apportera en kanadagås. Nässla var supertaggad men när hon kom fram tyckte hon att det var bättre att käka gräs istället för att ens försöka.. Jaja, vi var inte ensamma om det och vinnare blev Helena och Lystra, som var den enda i tävlingen som hämtade den långt nog. 

Förutom det faktum att helgen har varit så otroligt rolig och trivsam, en riktig energikick för träningen och förtroendet för min hund och vårat sätt att träna, liksom den suveräna stadgan hon har haft hela helgen ligger det stora guldkornet i Evas kommentar på fredagskvällen när hon ger mig stort kredit för vilka framsteg vi har gjort, så stora att hon tyckte de var värda att lyftas fram. Även om jag vet att vi har gjort framsteg så känns det ändå så skönt att få bekräftelse på det och det faktum att jag jobbat hårt för det och inte fått det gratis. 

Förra året drog hon i vattnet direkt, i år hann vi göra några övningar innan hon drog, vem vet - nästa år kanske vi kan göra ett prov innan hon hoppar i ;-)

torsdag 12 juli 2012

Två dagars träning

Jag sitter inte bara och är bitter på internet, ska väga upp med att jag faktiskt också varit ute och varit social och tränat och haft trevligt :) Igår gjorde jag ett WT till Zandra, i den mån man kan arrangera ett WT som en enkel person utan domarkunskaper, men mest för att faktiskt utmana dem lite och visa att de kan mer än de tror. Lystra var taggad och skötte sig jättebra! Givetvis fick Zandra ställa upp och kasta lite dummysar till oss också efter att de var klara, det var en del av planen (bra med en plan!) att Nässla skulle få vara passiv under hela tiden för att komma upp lite i arousal. 

Vi gick det baklänges från hur de gjorde det och med svårare övningar och det gick bra, hon storknade lite på söket som var det sista. Ville helst bara lägga sig i diket men då diket var framför mig precis kunde jag avstyra de planerna och hon gick ut och hittade den sista (och fick bada i diket som belöning istället). 

Idag åkte vi till Jens, måste ju passa på då det snart blir 10 ofrivilliga veckor av uppehåll, då Thisbe ska ha valpar om ni missat det (Susanne, du har väl inte missat *host host*). Idag fick även Kim, som Jens lärt känna genom att de träffats där ute, följa med för att börja träna med sin lilla flattetik. Kim träffade jag föresten själv för flera år sen just i ågesta då vi gick en sökutbildning tillsammans som instruktörer. Jag gick dessutom utställningskurs för honom när Nässla var en liten skit som tyckte gubbar inte hade på henne att klämma och vi ville träna lite på det. Världen är liten med andra ord. Vi tränade lite lugnt med varsin övning i taget och förutom den första dubbelmarkeringen så tyckte jag att Nässla visade upp sig med bravur! Hon lyssnar verkligen på vad jag har att säga. Till skillnad mot någon annan, jag nämner inga namn men du vet nog vem jag menar Jens ;) Fast även den lilla dräktiga skiten (som trots valpar i magen springer dubbelt så fort som Nässla) bestämde sig ändå för att lyssna på hussen till slut och oj vad fint det såg ut då! Det gäller bara att hussen har medarbetare som är snabbare än hunden. Kan förtydliga här att det inte handlade om att springa ut och ta tag i olydig hund, utan helt enkelt bara förhindra självbelöning. Sen ska vi givetvis ge credit till hennes otroliga markeringsförmåga. Gjorde en dubbelmarkering av varianten där man kastar, vänder bort hunden, tar bort dummysar och istället gräver ner två valpdummysar på stället, för att lära hunden att du kommer inte springa på en dummy hur som helst. Thisbe springer rakt fram till platsen och bara plockar upp dem, båda två, utan att ens tveka. Så snyggt! 

onsdag 11 juli 2012

Forum alltså..

Förr var det väl mest forum man hängde på och fick lära sig ett och annat om hur mänskligheten (bakom tagentbordet?) är beskaffad, men nu har det även spridit sig till Facebook och olika grupper man är med i kan bilda små trådar av diskussioner, av alla dess slag. Jag brukar sällan läsa för jag blir så matt, ibland undrar man ju om folk VILL missförstå och ofta blir man mörkrädd.. Som i gruppen för de som vill träffas och ta hundpromenader i min stad, där någon frågade om vad de andra tyckte om övningen ryggsäcken. Folk vet inte vad det är och jag förklarar övningen. Någon svarar: 

"Påminner delvis om hästkillen Stefan Forsman (har jag för mig han heter) som binder eller fäller hästen så den måste genomleva det som gör den skräckslagen och upptäcka att det som den ansåg livshotande faktiskt inte är det! Kan rädda livet både på häst och ryttare/ kusk! Men ... till normaldjuret???"

Eh? Knappast va? Jag förklarar att det absolut inte alls handlar om något sånt bla bla bla.. Försöker vara så pedagogisk det bara går. Andra svara så klart också att hen är helt ute och cyklar med sin tolkning. Och svaret då: 

Känner mest för att göra min hund så trygg med mig så det inte behövs såna här "tillkonstrade" metoder! men visst inser att det säkert kan fungera om man lyckas förmedla lugn och trygghet mitt i "stormens öga", vilket faktiskt var/är Stefan Forsmans avsikt oxå!Appropå metoder, tror de flesta fungerar rätt bra om man konsekvent tillämpar dem och inte gör si idag och så i morgon! Regler bör generellt sett vara fasta!

Ursäkta men här lägger jag ner. Så om två saker har samma syfte men tillämpas på olika sätt kan man ändå se det som samma sak? Och när sjutton blev ryggsäcken en tillkonstrad metod? Och varför har man så fruktansvärt behov av att argumentera MOT något som man inte ens sett på bild eller ens hört talas om innan denna dag? 

Jag tror jag ska återgå till vilan från allmänhetens åsikter om hund, åtminstone tills PMSen lämnat min kropp. Tills vidare lämnar jag er med den här klassikern, som är klockren.

Hur många forumsmedlemmar behövs det för att byta en glödlampa?


1 för att byta glödlampan och posta att den har blivit utbytt. 


14 som delar liknande erfarenheter av att byta glödlampor och ger förslag på hur glödlamporna skulle kunna bytas på annat sätt. 


7 som varnar för farorna med att byta glödlampor


10 som påpekar stavfel och grammatiska fel i tråden om hur man byter glödlampor.


5 som anmärker på språkpoliserna. 


3 språkpoliser som hackar tillbaka på de som anmärkte på språkpoliserna. 


6 som argumenterar om det heter "glöd lampa" eller "glödlampa" och ytterligeare 6 som idiotförklarar de 6 första. 


2 yrkesmän som arbetat i glödlampsindustrin och menar att den korrekta benämningen är "lampa".


15 besserwissers som hävdar med bestämdhet att de också arbetat med glödlampor och att "glödlampa" är det korrekta uttrycket. 


19 som postar att det här forumet inte behandlar byte av glödlampor och ber moderatorn flytta tråden. 


11 som försvarar att tråden är på detta forum för att vi alla använder oss av glödlampor och det därför är en relevant diskussion. 


36 som debatterar vilken utbytesmetod som är bäst, var man köper de bästa glödlamporna, vilket glödlampsmärke som är bäst och vilket som är sämst. 


7 som postar länkar till siter där man kan se olika typer av glödlampor. 


2 som påpekar att det finns sökfunktion på forumet och att man kan hitta svaret om man söker där. 


4 som postar inlägg om att länkarna inte fungerar och själva postar rätt länkar. 


3 som postar länkar från ovanstående länkar med relevant innehåll för de som behöver ytterligare länkar om glödlampor.


13 som citerar inlägg med hela innehållet inklusive alla föregående signaturers inlägg och skriver "jag håller med".


5 som PM:ar sina närmaste vänner och ondgör sig över trådens utveckling (och med tanke på dagens chat-attack med Zandra får jag nog mig sålla mig hit, mohahaha). 


4 som skriver "Hade vi inte den här diskussionen uppe i en annan tråd nyss?".


2 som länkar till den föregående tråden. 


13 som skriver "Gör en Googlesökning på byte av glödlampor innan ni postar inlägg om hur man byter glödlampor!"


1 forumsmedlem som efter 6 månader hittar tråden på sidan 126, postar ett inlägg och startar om alltihop igen. 

tisdag 10 juli 2012

Honnören

Igår hade vi banträning i Kungsör, en ganska enkel bana, men givetvis något nytt att träna på. Den här gången kände jag att hon var väldigt störningskänslig och jag har min aning om att så fort det kommer en frestelse på banan kommer hon att ha fruktansvärt svårt att hålla sig på höger sida.. Så det blir det nästa gång, och under veckan blir det fortsätta nöta högerhandling under promenaden. Märkte dock att när det var vänsterhandling (alltså helt vanligt fot) så tappade jag henne lite, men när hon kom in på höger var hon med.. Kan man ana en ojämnt fördelad belöning kanske? 

Det som gick över förväntan var iallafall honnören. Mycket lättare att göra ute i ringen och vi kom upp i 60 sekunder utan att det kändes som en risk att hon skulle byta ställning. Däremot dumpar jag nog hakan i backen på bekostnad av kroppshållningen, annars är risken att hon tittar upp, lägger ner hakan, tittar upp, lägger ner osv och inom rallyn har de en tendens att döma sånt för att hunden nosar. Då är det bättre hon glor på mig. 

måndag 9 juli 2012

Lite för gott del 2

..när hunden vaknar 04:30 och försöker säga "äuhm är det inte dags för frukost nu?" så vet man att maten kanske var lite för god..

söndag 8 juli 2012

Lite för gott kanske..

Maten fick väl godkänd av Nässla, matskålen fick följa med två gånger upp i sängen med förhoppningen att någon skulle känna sig manad att fylla på.. 

Problemet nu är att jag tänkte försöka ge mat utan spannmål under en period men då finns det bara alldeles för gott godis kvar. När godiset är för gott kan Nässla inte tänka.. Det funkar så klart på många moment, där vi bara finslipar men det vi tränar mest på (ligg/stå/sitt still) är hopplöst just nu. Suck, där har torrfoder verkligen varit grejen. Men, jag tragglar på, kanske jag kommer på något som är inte lika gott, någon med förslag får gärna tipsa!

lördag 7 juli 2012

Tjockis!

Nässla har visst blivit en tjockis (igen) utan att jag lagt märke till det själv (har fullt sjå med min egen vikt) men när till och med ohundiga grannen lägger märke till det så är det dags att ta åt sig. Det har ju gått bara på någon vecka men det stämmer, då även en våg har visat på hela 30kg! Huh, antar att det är all nyinlärning till avancerad klass som ställer till det, kombinerat med värmen då inte hon följer med på våra långpromenader. I morgon börjar hon dock på sin diet, vilken jag tror hon kommer att uppskatta då det blir vom og hundemat, färskfoder med lax. Det är inte för att hon ska gå ner i vikt utan för att jag hoppas på att hennes hud och pälskvalitet ska bli bättre, i dagsläget är den katastrofal. Fäller året om och pälsen ser alldeles matt och död ut. Men förhoppningsvis kommer den dosen även att göra att vikten stabiliseras. Nu ska jag ladda upp med spannmålsfritt godis också, så jag inte sabbar det med att belöna med det jag försöker ta bort i fodret. Sen, om jag ser något resultat, kan jag sakta lägga till det som belöning tänkte jag. 

fredag 6 juli 2012

Tax ska du ha!

Igår var det dags för ytterligare en träningsdejt hos Jens och jag lyckades tom ta några bilder! Wow, och ännu mer sensation är att jag startade min gammeldator och la in bilderna och dessutom passade på att ladda ner de bilder jag fick av Jens förra veckan vi var där. Bjuder på de först.
Kan ni gissa vem som är vem?


Här tränade vi dirigering över terrängbyte och man kan säga att hunden kom från det nedre vänstra hörnet in dit hon är nu för att hitta rätt, inte helt lätt med andra ord!

Fast de är ju skickliga, våra töser!



Tjooooo!




Det gäller att hålla ihop med världens bästaste syster.

Eftersom de nu slagit gräset plus den lilla parentesen att Thisbe nu är bekräftad dräktig (och husse är aaaaningens hönsmamma just nu) så höll vi oss på fältet igår där vi tränade dirigeringar och närsök. Vi fick gå tillbaka ganska långt just igår på dirigeringen men däremot har jag ett extremt kvitto på att min hund VILL lyssna på mig (till skillnad mot kanske en annan liten svarting som inte drar ner på tempot bara för att det ligger några små embryon i magen). När vi skickade ut på närsök fick givetvis taxen vara med och leta och hon är ju bara för söt! Tredje gången hon är med och leker den här leken och först tyckte hon det var lite konstigt med det avståndet och ingen synlig retning, men sen traskade hon  ut dit och plockade en dummy och kom in. Lämnar i handen gör hon också!

Hur söt får man vara då? Inte konstigt hon kallas för söttaxen av alla som kommer i hennes väg.

När jag jobbade med Gucci (söttaxen alltså) fick Nässla ligga i gräset och vila, hon låg där snällt utan att ladda på något sätt. Värme eller duktig?

"Vadå D-U-K-T-I-G??" 

En Nässla bland nässlorna <3
Och om ni är intresserade av en liten systervalp till Nässla så ska ni omedelbums ta kontakt med uppfödaren!

tisdag 3 juli 2012

Alltid är det något!

Idag fick vi äntligen till en banträning och många hundar var det på plats, bara retrievers idag. Som sig bör när vi går banan kommer vi på nya saker att träna på och idag var det något som kan tyckas så simpelt som sitt, vänd vänster sitt, i högerhandling. När jag svänger vänster vill hon komma upp framför mig, vem hade väntat sig det liksom? Bara att träna under promenader nu med andra ord. 

Vi provade också på honnören när Zandra skulle visa upp avancerad bana för nybörjarna och det gick väl sådär.. Efter en lång stund satte hon sig på rumpan och efter det kom hon ur position helt och när jag började strula om det la hon sig ner istället :/ Den får vi med andra ord inte heller glömma! 

I morrn blir det norgebesök som vi ska fokusera på, så då hinner vi nog inte det tyvärr..