Del två av Norgeturen

Det blev alltså att resa till mormor en dag tidigare så Nässla skulle få vila sina tassar. Det var en bra resa, skönt att få dela upp den på två turer istället för ett sträck som är det normala. Framme blev det som vanligt tomatsoppa och häng med mormor.

Nässlas tassar hade som jag skrev tidigare läkt snabbt under plåstren och jag kände att vi kunde ta lite längre turer, men på mildare underlag. Så vi tog på fredagen en tur på på Steinsfjellet, det är en promenad bara på grusväg och asfalt så milt (jämfört att hoppa mellan stenar som sliter) och dessutom till skillnad mot Hovden så fanns det gräs vid kanten att gå i. Men trots underlaget så är miljön så himla mysig.

Tänk att bo så här, 30 minuters promenad bort har man dessa utsikter! 

Det var inte bara gångturer vi tog, vi åkte även och hälsade på släkten, min morbror med familj har en husvagn de spenderar sommarhelgerna i. Eller flyttbar sommarstuga skulle jag kalla det, för jag har då aldrig gått på en husvaggnstoalett tidigare där man har en vanlig WC.. 

I husvagnenes ena kortsida, bakom mig tre rum plus badrum.

Jag gjorde inget särskilt utan hängde med mormor, stickade, fikade, åt, fikade igen, hälsade på släktingar (även de på kyrkogården) och promenerade. Andades, njöt och funderade över möjligheterna att kunna bosätta sig här i framtiden. 

Utsikten under den kortaste kissrundan

På söndagen var jag inte ensam under min tidiga morgonpromenad trots att jag vaknade som vanligt klockan 6. Klockan 7 gick nämligen starten till stadens första fullånga iron man så jag passade på att titta på den. Jag är lite väl känslig men kan inte låta bli att bli känslomässig när de ska göra såna här saker, det är ju en speciell känsla att stå på startlinjen efter all uppladdning. En iron man är sjukt lång och de skulle stänga målgången till midnatt så de hade ju några timmar på sig (först simma över 4 km, sedan cykla 18 mil och efter det springa ett marathon, dessutom i milt sagt kuperad terräng). 

Startsignalen och ner i vattnet!

Plask plask

Haugesund ligger ju bara någon timma från Europas regnigaste stad Bergen så jag packar alltid ner mina stövlar, någon dag regn får man liksom alltid, men den här gången kom det inte en droppe på mig förrän när jag gick till bilen för att åka hem! Tvärtom var det strålande sol och vi fick passa på att utnyttja sjöarna kring oss. 

Vi hittade den här lilla klippan i skogen och jag funderade på om jag skulle gå tillbaka dagen efter med baddräkt för att bada, men när det bara kokade hoppade jag istället i och badade i de kläder jag hade med mig. SÅ SKÖNT! (Förutom att hunden skulle simma på mig då hon inte hade något i munnen - hej blåmärken på armarna). Eftersom jag inte hade handduk heller var det bara att självtorka. 

Fri och så nöjd med livet!

Det blev bara en "riktig" tur på uppmärkt led, men den låg bara någon km från mormors lägenhet så egentligen var det bara en promenad (när går vi från att gå på tur till att gå promenad?). Men toppen vi skulle till var Orktjå. Det knäppa när man går den där leden och ser de steniga trappstegen först och sen en stund senare ser man cykelspår! Vad är det för norrmän som tycker att de där trapporna är en lämplig cykelstig?!

På den lilla toppen!

Sista dagen tänkte jag att vi skulle ta en tur runt Krokavatn, en tur jag tog förra året med en liten topp som heter Presten, enligt ut.no en pensionärstur, men jag minns den ändå som lite krävande. Men som sagt, vi har inte riktigt samma mått på vad som är krävande och inte.

Turen börjar med en lååååång trappa uppför. 

 När vi kom upp för "trapporna" började det droppa från träden, trots att det inte regnade. Det visade sig vara dimman som fastnade i träden och föll ner. När vi kom upp på första stenen såg vi inte ens vattnet framför oss och definitivt inget på andra sidan vattnet, dit vi egentligen skulle. Eftersom själva toppen var på andra sidan av bron och det också var där det blev lite tuffare bestämde jag mig för att avstå den turen. Tyckte inte det kändes värt att kämpa igenom det där vädret för att inte ens kunna se något på toppen, grattis till mig för mitt livs första vettiga tur-beslut! 

Stigen fortsätter egentligen till höger efter bron.

Så jag svängde ner och tog en annan väg tillbaka, det fick bli grusväg men säkert. Och den här miljön är ändå inte fy skam, jag älskar variationen!

Exakt inna jag knäppte av flög en fisk upp ovanför vattenytan, typiskt den inte kom med!

Till slut var stunden kommen för hemfärd, en lång tur vi startade redan klockan 8. Hade en längre promenad planerad uppe på haukeli för att ha något att se fram emot på den tråkiga resan. Vet dock inte vad som hände men jag var så trött när jag började åka att jag fick stanna redan efter en timma. Passade på att fota åtminstone ett vattenfall för Susann (även om jag gjorde det även förra året). Det fanns en tur där man kan gå upp längs med fallet, men jag går hellre runt och slipper gå upp och ner på samma väg, så vi avvaktade. 

Vattenfallet går ner i det vacka Åkrafjorden.

När vi väl kom till Haukeli visade det sig vara skitvarmt, men det kom jag på lagom när vi börjat traska och jag kände inte för att gå tillbaka och byta om (men dumt nog inte hämta vatten heller). Det blev att ta lite vatten här och där från sjön. Inte det fräschaste men det kokade. Se skillnaden från bilden ovan där det var fleece som gällde och den under där det var gassande sol. 

Till en början gick man genom ett stugområde på asfaltsväg. Rätt som det var, bredvid ett hus blev det till en liten stig att följa.

På ett ställe fick vi vada över det här. Jag som gick i mina gympaskor fick vada över barfota, men i värmen var det bara skönt. Fick sätta mig och självtorka igen på andra sidan.

Var lite tveksam till att gå över den här lilla rangliga saken ovanför ett vattenfall, men innan jag funderat klart hade Nässla redan traskat över och med tanke på att hon gick i flexikoppel hade jag då inte så mycket val.. Vi överlevde!

Inte lätt med selfie :-P

På slutet blev jag faktiskt helt slut och var inte ett dugg sugen på att ta en extra loop förbi den andra sjön så jag genade genom stugbyn i den gassande solen. Vet inte hur vi fick ihop det med enligt min app gick jag 1,1 mil trots att jag genade och vi gick i närmare tre timmar. Pust, nu var det skönt att få sätta sig i en snart sval bil och resa hem hela vägen. 

23:30 kom vi hem till hussen så trots att det bara är 70 mil tar det sin lilla tid. I dessa fall har jag lastbilsblåsa och behöver inte stanna ofta, man vill bara framåt. Men med ljudbok/poddar är det helt överkomligt och den lilla trippen mitt på dagen höjde också motivationen. 

Jag har en vecka semester kvar den här perioden och i morgon byter jag ut vilan och lugnet mot en storstad och åker till Budapest några dagar med min bror. Hoppas det är lite svalare än här hemma, jag orkar inte med den här värmen!

När hon inte förstår sina gränser

Man kan ju tycka att efter två dagars vandring som åtminstone fått mig mör så borde Nässla nöja sig med att bara gå och kissa och sen gå in. Men nä, så här såg hon ut när hon i går kväll INTE fick gå rutten Hovdenut igen..

"om jag inte får gå där vill jag inte gå alls"

Vad vi gör?

Ja alltså nästan en hel månad hann passera utan några lägesrapporter från Kungsör, så jag förstår att ni är spända över förväntan över vad vi egentligen pysslar med! Men det är inte mer upphetsande än så att jag jobbar som ekonom och tydligen har svinmycket att göra i januari/februari. Sen råkade jag bestämma mig för att läsa ikapp en kurs jag saknar för att få dubbelexamen på högskolan och den gick visst exakt nu. (Kvantitativ metod om ni undrar, oerhört upphetsande). Sen som lite grädde på moset så skulle visst min administratör (kollegan vars jobb jag gör när hon är borta) åka till Thailand i två veckor också! Och tydligen var detta saker jag inte alls tänkte på när jag la planeringen för vinterns rallytävlingar på klubben, för de ska visst börja nu, med lottningar, planeringar och funktionärsutdelning. 

Jag har alltså gått runt i en dvala med en känsla av att jag glömt något hela tiden och det har varken funnits tid att läsa eller skriva någon blogg. Men nu känner jag att jag har kontroll över det som händer så jag hoppas  på en liten comeback! Jag har ju ändå en pajsare till hund som har ett otroligt spännande liv. Se bara: 

Alltså här var hon så söt för först satt hon bara bredvid den och tyckte det skulle ge godis.
"Jag SER något att klättra upp på, godis tack!"

En buckla på vägen - det ska väl ändå ge godis?

Nu pratar vi!

När stenarna är slut får hunden punka och orkar inte gå en meter till.. 

Trasig bänk ska väl ge godis?

Den här borde ge ett ben, minst!

Inte för att tjata men.. 

Jag får trösta mig med att det ändå är bra träning för henne. Och att hon inte sticker längre än till närmaste sten om hon är lös i skogen så här i barnkammartider. 

Byte av rasgrupp

Jag tror att Nässla vill konvertera från apportör till grythund. Förutom små nya hål i gräsmattan (grrr!) så passar hon på att ta sig in i alla hålor hon kan, allt från att krypa in under klubbhuset på Granhammar till detta, ner i marken i skogen. I min värld känns hon lite för stor för sånt men tydligen inte i hennes värld. 

Praktik i grytet

Ända mot ända..

..kan ingenting hända. Nässla sover med grisen.