Lydnadstävling på Skultuna BK

Jag hade lite svårt att ladda om från agility på söndagen till lydnad på måndagen. Kände mig nästan lite oroad inför tävlingen under dagen (det var en kvällstävling), men kom till sans, det är ju bara på kul! Mitt mål var att se vad som händer när vi gör saker utomhus, det är ju första lydnadstävlingen ute, eller ens inte i vår egen hall. Rally kör vi ju utomhus men där kan man safea så himla mycket. Men sen läste jag startlistan, såg några kompisar och tänkte att det blir en trevlig kväll i solen, och det blev det! Målet blev att Sirap inte skulle fokusera bort från mig, utan bara på mig och woooow det gjorde hon verkligen! Känslan var magisk, hon var så med och reagerade inte på någonting runt omkring, trots att vi gick fot bara steg från rutan exempelvis. Sist vi startade rally så hade jag ju hennes rumpa vid mitt knä exempelvis, så att hon var följsam var en så härlig känsla. Sen visar ju tyvärr inte poängen på det. 

Du och jag

Fotgåendet var full kontakt men tyvärr (enligt domaren) för studsigt och vi fick en del sneda sitt. Bara en femma fick vi behålla, det tyckte jag var lite väl snålt baserat på vad vi fått på värre fot. Men aja, domaren dömer.

Läggande under gång satte hon sig på, så det blev 0. Vi hade tränat mer på de andra två, men det lilla vi tränat innan hade ändå suttit, men det får vi jobba vidare på. Vi behöver ha full förståelse för alla skiften.

Så bråttom till matte att jag inte hinner vänta!

Inkallande drog hon på TL. Har aldrig hänt så jag blev lite chockad. Dessutom satt hon snett i starten. 7 i betyg kvar.  

Ligger där hon ska!

Rutan sprang hon ut lite snett så jag kommenderade på nytt och hon hamnade perfekt. Vi fick dock 0 ändå vilket förvånar mig, trodde man fick avdrag bara.

På hopp-apport var jag lite orolig för den där skylten som låg placerad vid hindret men den struntade hon i fint! Tugg och hoppigt avslut tillsammans med SS start gav oss 8 i betyg. Hon hoppade till efter jag tagit apporten och fick sätta henne på nytt, så den var befogad. 

Fjärrdirigering nosade hon vid en växling och trampade samt enligt domaren rör sig framåt (det såg jag inte själv, men hon måste hasa med bakdelen för fram är det som rör sig). 7 fick vi behålla. 

Sändande runt kon - full pott! Extra kul eftersom hon sprang rakt igenom dem sist vi tävlade. 

Sittande i grupp - 8, hon studsade till innan vi skulle lämna dem. 

Helhet 10 - viktigast! 

När jag kom hem anmälde jag till två nya kvällstävlingar. Vi åker på semester nu så hinner inte träna, men sen har vi en vecka att teama ihop oss på igen. Det ska väl gå!? 

Mycket tävlingar leder till katastrof i bilen.. 

Tröstpriset, Sirap snodde det. Olydig lydnadshund.

Eländet. Har nog aldrig haft ett så dåligt lydnadsprotokoll någonsin. 

När man jobbat måste man få bli valp och snutta en stund

Det var jättekul att vara ute och tävla, Sirap är en härlig och glad hund som gör det roligt. Nu måste vi bara bli lite bättre också. På flera moment har vi tex SS start och det är ju extremt onödigt att dra på sig ett snett sitt när jag kan påverka det innan vi sätter oss. Så det ska vi jobba med på daglig basis. Att rätta till ett fotgående som är studsigt och långt fram (därav hon sätter sig snett) är ett lite större projekt och jag funderar på att jobba med det parallellt genom tex privatlektion hos Anna hos 3vallare. Sen behöver vi jobba mer med momenten under gång, både ordförståelse på de olika men också att vara kvar i position tills jag säger något annat (hon tjuvar gärna där). Det är ju också små enkla saker att träna hemma i trädgården. Behöver även få till mer kommendering för jag tror ju mer jag tränar desto mer riskerar hon att knalla.. Så nu kör vi!

 

Del två av Norgeturen

Det blev alltså att resa till mormor en dag tidigare så Nässla skulle få vila sina tassar. Det var en bra resa, skönt att få dela upp den på två turer istället för ett sträck som är det normala. Framme blev det som vanligt tomatsoppa och häng med mormor.

Nässlas tassar hade som jag skrev tidigare läkt snabbt under plåstren och jag kände att vi kunde ta lite längre turer, men på mildare underlag. Så vi tog på fredagen en tur på på Steinsfjellet, det är en promenad bara på grusväg och asfalt så milt (jämfört att hoppa mellan stenar som sliter) och dessutom till skillnad mot Hovden så fanns det gräs vid kanten att gå i. Men trots underlaget så är miljön så himla mysig.

Tänk att bo så här, 30 minuters promenad bort har man dessa utsikter! 

Det var inte bara gångturer vi tog, vi åkte även och hälsade på släkten, min morbror med familj har en husvagn de spenderar sommarhelgerna i. Eller flyttbar sommarstuga skulle jag kalla det, för jag har då aldrig gått på en husvaggnstoalett tidigare där man har en vanlig WC.. 

I husvagnenes ena kortsida, bakom mig tre rum plus badrum.

Jag gjorde inget särskilt utan hängde med mormor, stickade, fikade, åt, fikade igen, hälsade på släktingar (även de på kyrkogården) och promenerade. Andades, njöt och funderade över möjligheterna att kunna bosätta sig här i framtiden. 

Utsikten under den kortaste kissrundan

På söndagen var jag inte ensam under min tidiga morgonpromenad trots att jag vaknade som vanligt klockan 6. Klockan 7 gick nämligen starten till stadens första fullånga iron man så jag passade på att titta på den. Jag är lite väl känslig men kan inte låta bli att bli känslomässig när de ska göra såna här saker, det är ju en speciell känsla att stå på startlinjen efter all uppladdning. En iron man är sjukt lång och de skulle stänga målgången till midnatt så de hade ju några timmar på sig (först simma över 4 km, sedan cykla 18 mil och efter det springa ett marathon, dessutom i milt sagt kuperad terräng). 

Startsignalen och ner i vattnet!

Plask plask

Haugesund ligger ju bara någon timma från Europas regnigaste stad Bergen så jag packar alltid ner mina stövlar, någon dag regn får man liksom alltid, men den här gången kom det inte en droppe på mig förrän när jag gick till bilen för att åka hem! Tvärtom var det strålande sol och vi fick passa på att utnyttja sjöarna kring oss. 

Vi hittade den här lilla klippan i skogen och jag funderade på om jag skulle gå tillbaka dagen efter med baddräkt för att bada, men när det bara kokade hoppade jag istället i och badade i de kläder jag hade med mig. SÅ SKÖNT! (Förutom att hunden skulle simma på mig då hon inte hade något i munnen - hej blåmärken på armarna). Eftersom jag inte hade handduk heller var det bara att självtorka. 

Fri och så nöjd med livet!

Det blev bara en "riktig" tur på uppmärkt led, men den låg bara någon km från mormors lägenhet så egentligen var det bara en promenad (när går vi från att gå på tur till att gå promenad?). Men toppen vi skulle till var Orktjå. Det knäppa när man går den där leden och ser de steniga trappstegen först och sen en stund senare ser man cykelspår! Vad är det för norrmän som tycker att de där trapporna är en lämplig cykelstig?!

På den lilla toppen!

Sista dagen tänkte jag att vi skulle ta en tur runt Krokavatn, en tur jag tog förra året med en liten topp som heter Presten, enligt ut.no en pensionärstur, men jag minns den ändå som lite krävande. Men som sagt, vi har inte riktigt samma mått på vad som är krävande och inte.

Turen börjar med en lååååång trappa uppför. 

 När vi kom upp för "trapporna" började det droppa från träden, trots att det inte regnade. Det visade sig vara dimman som fastnade i träden och föll ner. När vi kom upp på första stenen såg vi inte ens vattnet framför oss och definitivt inget på andra sidan vattnet, dit vi egentligen skulle. Eftersom själva toppen var på andra sidan av bron och det också var där det blev lite tuffare bestämde jag mig för att avstå den turen. Tyckte inte det kändes värt att kämpa igenom det där vädret för att inte ens kunna se något på toppen, grattis till mig för mitt livs första vettiga tur-beslut! 

Stigen fortsätter egentligen till höger efter bron.

Så jag svängde ner och tog en annan väg tillbaka, det fick bli grusväg men säkert. Och den här miljön är ändå inte fy skam, jag älskar variationen!

Exakt inna jag knäppte av flög en fisk upp ovanför vattenytan, typiskt den inte kom med!

Till slut var stunden kommen för hemfärd, en lång tur vi startade redan klockan 8. Hade en längre promenad planerad uppe på haukeli för att ha något att se fram emot på den tråkiga resan. Vet dock inte vad som hände men jag var så trött när jag började åka att jag fick stanna redan efter en timma. Passade på att fota åtminstone ett vattenfall för Susann (även om jag gjorde det även förra året). Det fanns en tur där man kan gå upp längs med fallet, men jag går hellre runt och slipper gå upp och ner på samma väg, så vi avvaktade. 

Vattenfallet går ner i det vacka Åkrafjorden.

När vi väl kom till Haukeli visade det sig vara skitvarmt, men det kom jag på lagom när vi börjat traska och jag kände inte för att gå tillbaka och byta om (men dumt nog inte hämta vatten heller). Det blev att ta lite vatten här och där från sjön. Inte det fräschaste men det kokade. Se skillnaden från bilden ovan där det var fleece som gällde och den under där det var gassande sol. 

Till en början gick man genom ett stugområde på asfaltsväg. Rätt som det var, bredvid ett hus blev det till en liten stig att följa.

På ett ställe fick vi vada över det här. Jag som gick i mina gympaskor fick vada över barfota, men i värmen var det bara skönt. Fick sätta mig och självtorka igen på andra sidan.

Var lite tveksam till att gå över den här lilla rangliga saken ovanför ett vattenfall, men innan jag funderat klart hade Nässla redan traskat över och med tanke på att hon gick i flexikoppel hade jag då inte så mycket val.. Vi överlevde!

Inte lätt med selfie :-P

På slutet blev jag faktiskt helt slut och var inte ett dugg sugen på att ta en extra loop förbi den andra sjön så jag genade genom stugbyn i den gassande solen. Vet inte hur vi fick ihop det med enligt min app gick jag 1,1 mil trots att jag genade och vi gick i närmare tre timmar. Pust, nu var det skönt att få sätta sig i en snart sval bil och resa hem hela vägen. 

23:30 kom vi hem till hussen så trots att det bara är 70 mil tar det sin lilla tid. I dessa fall har jag lastbilsblåsa och behöver inte stanna ofta, man vill bara framåt. Men med ljudbok/poddar är det helt överkomligt och den lilla trippen mitt på dagen höjde också motivationen. 

Jag har en vecka semester kvar den här perioden och i morgon byter jag ut vilan och lugnet mot en storstad och åker till Budapest några dagar med min bror. Hoppas det är lite svalare än här hemma, jag orkar inte med den här värmen!

Live från semestern i Norge

Med familj i Norge försöker jag passa på att åka dit så ofta jag kan och dessutom kallar miljön på mig. Jag skulle gärna kunna tänka mig att bo där och älskar det aktiva liv som naturen bjuder in till! Att man dessutom kan ta med sig hunden dit gör ju inte saken sämre. I år passade vi på att ta en gemensam semester ihop med hussens bror, som aldrig varit i Norge och generellt har lite svårt att ta sig för saker. Fast den gemensamma semestern sträcker sig bara till Hovden, min mosters stuga (läs fullstora villa fast används bara på semestrar och helger), de kommer åka hem i slutet av veckan när jag fortsätter vidare till västkusten och min mormor i Haugesund. På de två dagarna vi har haft här har vi ändå hunnit med två vandringar, bli solbrända och jag sov 11 timmar i natt, däckade redan kl 20 i går kväll.. Semester alltså. 

Utsikten från stugan, sent in på natten med mina mått mätt, solen går ner en timma senare här. 

Utsikten på morgonpromenaden, det som vintertid är skidbacke syns i bakgrunden

Varmt och gött, lite solande innan vandringen upp på Hovdenut. Vem behöver playan?

Skickade bild till min vildmarks och hundintresserade kollega med denna utsikt, halvvägs upp på Hovdenut (som är ca 1100 möh)

På toppen, fikapaus så klart!

Familjebild, hussen blir samtidigt biten av en broms 😹

Nässla med hussen

Norrmännen är ju lite roliga när det kommer till att gradera svårighetsgrad på en tur och den vi gick på Hovdenut har näst svåraste markeringen, men funkar för femåringar. Vi blev ompromenerade av en kvinna med labradåre som såg ut som att hon bara tog en tur runt kvarteret medans vi pausade och stånkade. När hussen pratade med henne och sa att det var konstigt att den här turen var för femåringar sa hon att nejdå, det är inget problem, bara man har tid på sig. Och folk tror att norrmännen dopar sig i skidspåret, men här är svaret, innan de ens går till skolan tar de turer som svenskar anser vara vandringar once in a lifetime (okej, svenskar är lite dåliga att jämföra med eftersom de anser sig vara i naturen när de sitter bredvid elljusspåret två meter in och tycker det är relevant med hela tänkbara vandringsutrustningen). För att ta en lugnare tur idag när jag skulle gå själv så tänkte jag ta en lite lättare graderad tur och hittade en lämplig för familjeturer och även denna från fem år, dock lite längre på 6,7 km.  

Börjar rimligt

Härifrån ser man berget vi besteg dagen innan, det till vänster

Nässla får bada i varje pöl och hon håller verkligen humöret och flåset uppe!

På toppen av Hartevassnuten, inte riktigt 1100 möh där vi såklart signerade turboken. Trots vår tidiga tur på en vardag var vi inte först. 

Vi tog en frukost på toppen. Älska att de har markerat stigen med hjärtan!

När jag hämtat kameran hittade jag Nässla så här, på hjärtat spanande ut över vyerna. 

Svårt att få med på bild hur fantastiskt det är!

Här börjar då mina invändningar mot norrmännens "bara vandra lätt mellan  högdrag och små vatten" och "lämpligt för femåringar". Det där var inte vandra lätt!

En rejäl sträcka likadan som detta steg framför mig dök upp strax bakom hörnet igen. Jag är glad det var varmt och torrt!

Äntligen hittade vi lite snö!! Jag hade också lust att kasta mig i, så varmt var det, men jag stod emot. 

Ännu en fikapaus.. Energipåfyllning behövs. 

När vi kom ner till den vanliga vägen la sig Nässla och vilade i en pöl. Hon låg still så här ett bra tag, fullt beslutsam på att inte gå vidare.

Svårt att se att det ens är vatten i där nere.