lördag 21 augusti 2021

Viltträning

Det finns en del som vi ligger efter på rejält vad gäller b-provsträningen och det är vilt. Det är av förklarliga orsaker inte helt lätt att träna, då det kräver planering och är ganska äckligt. Känns liksom inte värt att tina en fågel för att man ska gå på en promenad och göra lite övningar bara (och eh, ja man kanske inte tränar med döda fåglar på en vanlig promenad heller som någon galning). Men förutom för att det är jobbigt i sig så har vi dels inte kunnat träna under utredningen och sen inte heller när hon har varit hormonell. Då har hon sett ut som att hon fått en spya i munnen varje gång hon satt tänderna runt ett vilt, så givetvis gör vi inget då. Bara det att löp och skendräktighet varar i typ tre månader så det är ju mycket träningstid som försvinner. I vilket fall, nu finns det inga hormoner kvar så vi är redo att sätta upp en plan. 
I går kom Tess och sov över till idag med planen att träna vilt i två dagar eftersom vi ändå då hade tagit fram viltet. Inför det har jag tagit ut och provat lite här och där med ett par vilt och det har funkat ganska bra så länge viltet är litet. Hon verkar inte helt få till det att stoppa vilt i munnen när det är för stort, vilket jag även märker på kanindummyn i tre delar som jag har. 

Igår testade vi bara lite status, där vi började med vingade dummys och sedan gick vi över på kajor och kråkor. Kajorna gick bra och de fick jag även i hand, men kråkan la hon sig med istället. Jag tror hon var lite utbränd, för det var mycket hysteri och lite hjärna generellt. Vi klurade lite och kom fram till att oavsett avlämning så är det absolut viktigaste att hon greppar fort. Utan grepp kan vi inte träna avlämningar eller att hålla i munnen. Så jag struntar i vad som händer efter hon greppat så länge hon tar ett vilt och sedan vänder upp mot mig. 

För att lyckas med snabba upptag på dagens träning, då även Pernilla och Pernilla var med hade jag med lite strumpor och eltejp, och täckte över eventuella sår samt skapar en lite bättre yta att greppa. Då finns det inte så mycket att pyssla med, inget som är äckligt och skapar en bra rutin om var man greppar på fågeln. 

Det gick väldigt bra att hålla sig till den planen (sen var hon het som eld och knallade hej vilt..) och förutom typ första gången på anden då hon inte riktigt fick till det med att stoppa den i munnen så tog hon och kom in. Jag belönade friskt med vom i skål, så det fanns en tydlig belöning. Efter första passet tog hon ena anden och bar den helt avslappnat till bilarna, inte med hög svans och inte med tjat, bara som att här går jag med en fågel i munnen helt normalt. Så det tänker jag ta med mig, att alltså ta med mig en fågel ut på promenad (i skogen, behöver inte stämplas som en djurplågare inne i byn) så kan hon få gå med den på detta sätt. Då skapar hon sig en vana att ha den i munnen och jag tror hon kommer börja gilla det mer då. 

Nästa pass provade vi att kasta ut först ett klätt vilt och efter det ett vanligt vilt av samma sort. Kråkan tog hon rätt direkt, men anden buffade hon lite på sista gången. Jag gick nog lite för fort fram där med tanke på att jag bara vill ha snabba upptag (inte glömma, det är viktigast!).

När jag kom hem var det flera vilt som egentligen skulle ha kastats, men de funkade ju perfekt att klä in, så det gjorde jag. Då har jag en liten hög att välja på och kan prova lägga ut ett sök när jag tränar själv. Det ofräscha märks ju inte med en strumpa över såret - genialt! Jag tror också ett sök kan vara bra ur aspekten att skynda in, för det finns ju fler att få springa ut till. Vi får se om några dagar när jag kan plocka ut dem ur frysen igen. 

Sen är planen (som man alltid lyckas hålla när det gäller vilt 😂) att jag ska antingen skära upp lite i tyget/minska på det, eller att jag går över till att tejpa ihop viltet direkt (så vingarna täcker eventuella snuskhål/kala fläckar), vi får se lite. Troligtvis blir det något helt annat.. 

I morgon börjar vi på ny kurs föresten, då blir det agility på klubben.

lördag 14 augusti 2021

Hur det går med allergin

Den som har hjärnan med sig kanske undrar hur det kan komma sig att vi tävlade trots att vi går på utredning. Jo, då har jag lite uppdatering att komma med, vi har nämligen avslutat medicineringen på eget bevåg. 

När vi var i Eksjö första gången var Sirap skendräktig och åt inte knappt. Eftersom hon inte åt så fick jag inte heller i henne sin medicin, men märkte att hon inte verkade ha någon klåda ändå. Så en tanke (och förhoppning!) väcktes och  jag rådfrågade Susann om jag skulle testa teorin om att hon kanske är allergisk mot just allergifodret. Eftersom hon själv har hund som är allergisk mot det så uppmuntrade hon mig att testa, så vi gick över på ris + nöt under en tid för att rensa ur kroppen. De första dagarna kliade hon lite, men troligtvis för att fodret fanns kvar i systemet (enligt mina förhoppningar). Efter 14 dagar, då hon inte kliat sig på ett tag, gav jag allergifodret, vilket gick bra i ett par dagar, men efter ungefär 5 dagar var alla symptom tillbaka. Slutade direkt och klådan avtog. 
Så, nu känns det som att jag kan anta att hon är allergisk mot fodret och (förhoppningsvis) inte mot något i luften, som kvalster eller damm. För rent har vi inte haft det denna tid. Så jag kommer avboka min tid hos veterinären för ett pricktest och bespara mig alla de tusenlappar det skulle kosta. För ett pricktest visar alltid något, vilket innebär att man går på de allergener som hon reagerar mest på. Med andra ord, vi skulle kunna bli medicinerade för både damm och kvalster, trots att hon nu uppenbarligen inte reagerar på det. Att hon är allergisk mot allergifodret förklarar varför hon reagerade direkt hon slutade med medicinen innan provokationen.. 

I vilket fall, jag ropar inte hej än, men hyser stor förhoppning om att det bara är något födoämne. Jag ska dubbelkolla fodret genom att testa det igen om någon vecka för att se om resultatet blir detsamma. Jag har dessutom fryst in fodret för att se så det inte beror på kvalster i fodret. Så vi får se. 

Oavsett vilket så är hon ju nu utan medicinering vilket innebär att vi får tävla! Jag har mentalt gått bananas över detta, men stoppas (turligt nog) av att kalendern är fullproppad (av vad? Jag dömer ju bara en gång i höst?!). Jag har hittat en kvällstävling i rallylydnad som vi är anmälda till, så jag hoppas vi kommer med. Sedan kommer jag nog tävla alla KM vi har i höst i flatklubben: utställning (inoff), viltspår (ÖKL officiellt, första spåret i den klassen) och slutligen jakt (inoff WT). Den sista har vi tur på, den är tre dagar före hennes två-årsdag vilket innebär att hon får starta i UKL. 

Ja, som ni ser, tur att min kalender ändå är full 😅

fredag 13 augusti 2021

En till semester i Eksjö

Eftersom jag anpassade min semester på jobbet efter när andra tagit tog jag bara två veckor semester först. Det är ju givetvis för lite, för finns det något jag inte vill spara på så är det lediga dagar! Däremot behöver man ju inte ta dem exakt när alla andra är lediga, så det passar mig bra att hatta lite. Bestämde mig för att ta en vecka då flatmästerskapet äger rum, då det i år även var uppdelat på 4 dagar istället för 2. Då skulle jag hinna mingla, se många intressanta hundar och bara njuta i flera dagar tänkte jag. Skickade frågan på fejjan om det gick att vara publik, men arrangörerna gjorde klart att man inte var önskvärd på plats för de ville följa FHM rekommendationer. DET förstår jag, men att vi skulle bli mer än 600 pers när inte ens 100 hundar startade per dag kändes inte rimligt, men jag är inte den som startar ett tjafs på internet så jag blev bara sur på min egen kammare och gjorde istället om planen. 

Så istället för att jag och Tess fick lära oss lite om ÖKL och Elit på WT hyrde vi istället samma stuga som sist i Eksjö, med tillhörande träningsmarker. Ingen instruktör, utan bara chill med lite träning, god mat och bad och SUP-ande. Perfekt semester alltså! Det fanns bara ett smolk i bägaren, nämligen den enorma mängd med flugor, jag har jobbat som avbytare på mjölkgård men aldrig sett så mycket flugor i hela mitt liv!
Atlas med sin lyckade jakt ;) Nejdå, han var med och la ut som medstjälpare.

När matte går med Atlas för att spåra finns det en annan lillebror som
 är mycket upprörd över sakers ting.

Första kvällen var bara chill, vi passade på att paddla och bada eftersom det var fint väder (utan bildbevid pga vill ha kvar mobilen). Nästa dag började vi med att träna markeringar/dirigeringar och senare dubbelmarkeringar. Det var Siraps första dubbla men hon klarade av dem väldigt bra! Inget splittrande att hon ville springa emellan eller byta. Dirigeringarna gick också bra, men de var ganska lätta. Efter det blev det lite bad igen, där vi även körde markering på vatten när vi ändå skulle bada och Tess kunde vara i och ta om hon knallade. Fast hon knallade aldrig, så det gick ju bra, förbättringen ligger nu i avlämningarna och att hon inte ska släppa apporten i vattnet. 

På eftermiddagen blev det ett gemensamt sök för Sirap och Prim, på vingade/pälsade dummies. Prim behöver träna mer på konkurrensen och båda behöver träna uthålligheten i söket. Jag var aldrig orolig över att Sirap skulle dra i söket, så hon känns väldigt stadig fast hon jobbar i par. 
Passiv i söket

Området för sök, bra terräng med full överblick

Konstigt att hur kort tid man än ska bort packar man för månader med hund.. 

Ser ni flugorna på rutan? Man är inte så sugen på att kliva ut..
Nästa dag blev det träning med skott. Först började vi med samma övning som dagen innan där vi kombinerat markering och dirigering, men det blev jättesvårt för båda hundarna när det var skott. Även fast de hittade de dummies som låg för linjetag så sprang de bara över för att springa in i skogen och hämta det som "var skjutet". När de var både taggade och trötta av skotten avslutade vi med ett sök med viltdummies, där de fick jobba parallellt. De var aningen mer sugna och Sirap väntade inte in något kommande för att springa ut och leta. Hon knallade inte när Prim jobbade men när jag ställde upp. Sen avslutade hon hela kalaset med att lägga sig med apporten när hon hittat den allra sista. Är man slut så är man liksom.. En riktig liten prinsessa tydligen. 

Lagom tills vi skulle åka hem kom regnvädret, vi hade klarat oss hela helgen. Jag utmanade ödet genom att låta bli och tanka då det både regnade och jag var kissnödig. Det visade sig dagen därpå att jag hade hela 3 dl bensin kvar i tanken :-D 
Inte bara skuffen är full med grejer. Det fick bli storstädning!

Sådärja!

Njutningen av en ren bil.. 
Sirap kom hem och checkade ut så att säga.. 
Nu har jag en semestervecka kvar att ta ut i sommar, det blir några dagar på Gotland i september, en julklapp som mamma fick (men hon vet inte vart vi ska). Vi har hyrt en stuga ute på vischan, där hon jag och Sirap tar in, så får vi se vad vi hittar på. Bara hoppas det inte blir en våg till av ni vet vad innan dess.