På dagarna blir det mest vila för vovven, alldeles för varmt för att någon av oss ska orka hitta på något. Men, inte ens när jag rinner bort kan jag låta bli att lägga ett litet spår när jag är ledig! Sist jag gick i skogen var det så sinnessjukt mycket småsly och annat som gjorde det jobbigt i skogen så idag ville jag göra det enkelt för mig (och slippa använda en tröja) så jag gick på åkern och sedan över i gräset. Det började med 20 meter på gräsmatta men där tänkte jag att Nässla kunde få ha spelrum att bara försöka hitta ingången in på fältet i det jättehöga gräset. På bilden syns ju inte vilket gräs som är vad, men precis efter den tredje pinnen börjar vanligt kortklippt gräs.
Det ser inte så jätteimponerande ut, men dels så är det ju jag som har mobilen och jag genar lite för att hinna med Nässla och dels är den inte helt 100% tillförlitlig. Mönstret är ju liksom exakt men det ser ut som att vi gått tre meter bredvid längst ner men det har vi inte (eftersom gräset är högt såg jag att hon gick helt i mitten hela tiden). Men nåja, istället för att gnälla över den visuella bilden kommer här istället en redogörelse:
Innan vi är framme vid gräset börjar hon spåra, inte på asfalten direkt, men hon får det i nosen och kommer igång (yeay!! vi kämpar ju med att det går att starta på andra ställen än i skogen!) och hon har spåret från steg 1, trots det korta gräset. Hon är jätteladdad och drar järnet!
In raka spåret, hittar första pinnen, spårar vidare klockrent till andra pinnen och kommer in i lyckan. Går halva, tappar bort sig lite och väljer då att söka in sig i spåret och då går hon alltså tillbaka och hittar spåret igen, vilket ändå var bra gjort. Vidare rakt fram, hittar nästa pinne och sen var det dags ut på gräset. Hon börjar starkt och kör på, lyfter på huvudet och tycker att man bara kan rusa rakt fram på gräset när det närmar sig asfalten och då väljer jag att bromsa och direkt blir hon då tveksam (för hon har ju inte spåret när hon har nosen i luften) och backar tillbaka. Jag backar också tills hon väljer att själv SPÅRA vidare vilket går ganska fort och när hon hänger längst fram i selen peppar jag på henne ordentligt. Full fräs till nästa pinne och efter det är det galopp till mål! Eller faktiskt förbi då jag gömde slutet ordentligt i gräs då jag inte ville att hon skulle vinda den då spåret var nära hela tiden. Så när hon spårade vidare kastade jag den helt enkelt över huvudet på henne :)
Att gå såna här spontana personspår är jättekul med Nässla, hon är alltid mycket mer taggad än när vi kör viltspår själva. Hon drar och sliter oss framåt och jag får jättebra lärdom om henne inför de svårare spåren. Det går fort att göra och man kan träna på lite svårare saker eftersom hon taggar till så mycket och det inte blir samma konflikt som i blodspåret. Duktiga lilla vessla!