söndag 23 augusti 2015

Dagens spår

På dagarna blir det mest vila för vovven, alldeles för varmt för att någon av oss ska orka hitta på något. Men, inte ens när jag rinner bort kan jag låta bli att lägga ett litet spår när jag är ledig! Sist jag gick i skogen var det så sinnessjukt mycket småsly och annat som gjorde det jobbigt i skogen så idag ville jag göra det enkelt för mig (och slippa använda en tröja) så jag gick på åkern och sedan över i gräset. Det började med 20 meter på gräsmatta men där tänkte jag att Nässla kunde få ha spelrum att bara försöka hitta ingången in på fältet i det jättehöga gräset. På bilden syns ju inte vilket gräs som är vad, men precis efter den tredje pinnen börjar vanligt kortklippt gräs. 

Det ser inte så jätteimponerande ut, men dels så är det ju jag som har mobilen och jag genar lite för att hinna med Nässla och dels är den inte helt 100% tillförlitlig. Mönstret är ju liksom exakt men det ser ut som att vi gått tre meter bredvid längst ner men det har vi inte (eftersom gräset är högt såg jag att hon gick helt i mitten hela tiden). Men nåja, istället för att gnälla över den visuella bilden kommer här istället en redogörelse:
Innan vi är framme vid gräset börjar hon spåra, inte på asfalten direkt, men hon får det i nosen och kommer igång (yeay!! vi kämpar ju med att det går att starta på andra ställen än i skogen!) och hon har spåret från steg 1, trots det korta gräset. Hon är jätteladdad och drar järnet!

In raka spåret, hittar första pinnen, spårar vidare klockrent till andra pinnen och kommer in i lyckan. Går halva, tappar bort sig lite och väljer då att söka in sig i spåret och då går hon alltså tillbaka och hittar spåret igen, vilket ändå var bra gjort. Vidare rakt fram, hittar nästa pinne och sen var det dags ut på gräset. Hon börjar starkt och kör på, lyfter på huvudet och tycker att man bara kan rusa rakt fram på gräset när det närmar sig asfalten och då väljer jag att bromsa och direkt blir hon då tveksam (för hon har ju inte spåret när hon har nosen i luften) och backar tillbaka. Jag backar också tills hon väljer att själv SPÅRA vidare vilket går ganska fort och när hon hänger längst fram i selen peppar jag på henne ordentligt. Full fräs till nästa pinne och efter det är det galopp till mål! Eller faktiskt förbi då jag gömde slutet ordentligt i gräs då jag inte ville att hon skulle vinda den då spåret var nära hela tiden. Så när hon spårade vidare kastade jag den helt enkelt över huvudet på henne :) 

Att gå såna här spontana personspår är jättekul med Nässla, hon är alltid mycket mer taggad än när vi kör viltspår själva. Hon drar och sliter oss framåt och jag får jättebra lärdom om henne inför de svårare spåren. Det går fort att göra och man kan träna på lite svårare saker eftersom hon taggar till så mycket och det inte blir samma konflikt som i blodspåret. Duktiga lilla vessla!

onsdag 19 augusti 2015

Ny titel

I helgen var det då äntligen dags för det fasansfulla examensprovet i vår rallydomarutbildning. Det var ett stekhett Katrineholm som tog emot oss och under dagarna två skrev och dömde vi tills hjärnorna brann och turligt nog gick det vägen! Jag blev godkänd och ni kan därför numera kalla mig Fröken RallylydnadsDomare ;-) Har redan fått en bokning som jag tackat ja till och det blir i höst på EHDK, sen blir det tvådagars här hemma på klubben i December, ni kommer väl och tävlar då? 

Dagens spår

Tycker jag inte hinner med så mycket alls, trots de ljusa kvällarna och korta arbetsdagarna. Men, det är väl så livet är när man inte är fattig student.. I dag var jag åtminstone ledig och då hann jag med ett spår med vesslan! Kul, tyckte vi båda! Det blev ett litet personspår som vi gick direkt, eller ja direkt efter jag klätt på mig, insåg när jag gick det i shorts att det skulle göra betydligt ondare med en hund som drar mig framåt bland alla brännässlor.. Hon gick spåret riktigt bra idag, trots att hon missade en pinne. Den missade hon inte för att hon gick fel utan hon märkte den aldrig trots att hon klev över den. Men de andra kom hon in med så fint!
En liten kortis i hemmaskogen
Höjdpunkten var helt klart när hon kom på en bit med asfalt. Först försökte hon hitta en egen logisk väg (dvs rakt över och in i gräset) men hon märkte ju ganska snart att det inte fanns något där. Då jobbade hon på riktigt fint. Hon spårade inte, men hon letade noga vilket är ett stort framsteg och väldigt nyttigt för henne och det kändes som första gången där hon verkligen ansträngde sig för att förstå vad som hände när hon är på asfalt. Asfalten syns inte på kartan men är den röda flärpen som går tillbaka mellan markering 4 och 5. 

Spår är en smidig aktivitet nu när det är så varmt och Nässla inte orkar göra så mycket. Det tar inte så lång tid, är skugga i skogen och hon blir trött och vi båda har kul (går ju alltid mycket lättare med personspår än vilt när jag lägger det). Det är nästan som att åka berg-och-dalbana emellanåt - när man måste blunda för att inte ögonen ska petas ut av grenar som swishar fram i ansiktet när man kutar fram efter en galen hund i spåret ;-)

tisdag 11 augusti 2015

Spånkorgscupen 2015

Spånkorg undrar ni? Ja det gjorde jag med, men efter någon dag förstod jag varför, det kommer nedan. Men spånkorgscupen är alltså en cup i viltspår som SSRK Dalarna arrangerar (ett av flera, de är flitiga viltspårare i det landskapet!). Jag och Nässla passade på att ta en liten minisemester med hyrd stuga på camping, och efter det oväntade besöket var det väl behövt med lite vila kan jag säga. 
På vägen upp stannade vi för lite rastning och bad..

Tills jag såg de här äckliga asen! Usch och fy, tre stycken huggormar - BLÄÄ!!
4 timmars bilfärd senare var jag framme på Våmåbadets camping, ett mysigt ställe.
Från campingen
Fredag eftermiddag blev det en middagsdejt med Madde och Teddy och koll av omgivningarna. En liten promenad och bad för hundarna och sen var det inte mycket ork kvar, så det blev lite vila. På lördagen skulle vi inte ha samling förrän efter lunch så jag och Nässla passade på att gå en längre runda med skattjakt på morgonen, först kring campingen och sedan inne i Mora. 
Vid campingen

En kvarn fanns i närheten, som gjort för en skatt!

Fina omgivningar

Vid infarten fanns det en egen liten by.. Eller vad det nu var..

Lite längre bort hittade jag anledningen till namnet på cupen - det är här man sitter och flätar korgar!

Ser ni den läckra husbilen bakom? Ett litet trehjuligt fordon med säng och tält, hela vägen från Tyskland. 
Efter lunchen begav vi oss till samlingsplatsen som var 5 minuter från campingen och då var det dags för ett ÖKL spår. Åkte, väntade på vår tur och gick, Nässla gjorde ett jättefint jobb. Det var ett väldigt lärorikt spår för mig då saker hände och jag kunde analysera hur hon jobbade när det blev en vinkel som hon tappade bort sig i. Efter spåret var det bara att åka hem och då blev det busapportera med Teddy, det var ju ändå Nässlas 7-årsdag! (och vi hade katalognummer 7 och fick gå spår 7!)
Busigt i vattnet
In till Orsa för lite middag och sedan gick jag och la mig i stugan redan kl 19. Visst, jag sov inte, men hade en tjock och bra bok att roa mig med. Det visade sig sen att de flesta på campingen hade däckat innan 22 så det var inte bara jag då.. Upp i ottan för nästa lottdragning och då fick vi gå ett av de senare spåren.
Förutsättningen
Vi var sist till vårt spår i vår grupp av tre så det blev en del väntan. Väl på plats var det bara att köra och det började med att Nässla tog spåret jättebra! Tyvärr visade det sig att hon bakspårade :/ Sen tog hon spåret igen åt rätt håll, stördes inte av den tidigare hunden som varit där och jobbade sig upp till den första spetsvinkeln där det blev mycket snurrande. Kanske inte så konstigt då det var på kalhygge och det var varmt. Snart kom hon fram till första legan där även jag kunde markera då hon visade den tydligt och jag såg massa päls. Hon tuffade vidare och sen hände något. Hon skulle bara luftvittra - hela tiden! Jag anade att hon inte gick på spåret, men eftersom dessa typer kan hitta på vad som helst när det kommer till de här plojspåren så vågade jag inte heller hålla emot. Så det gick långsamt och tveksamt hela vägen fram till första skottet. Då blev det istället överdrivet åt andra hållet och jag tror inte ens hon kopplade på nosen när hon kutade fram efter det. Skippade kanelbullen i hörnet och vips var vi redan vid nästa skottplats, där man även skulle sitta still i två minuter efter skottet. Det gick bra och sen sprang hon raka vägen till skottplatsen och hittade sin lilla älg.. Jag tyckte mest hon haft tur som hittat rätt och det var nog domaren på också.. Så det var inte med några förhoppningar om några under jag åkte tillbaka till prisutdelningen. 
Kartan över spåret (som vi givetvis inte såg innan)

Under prisutdelningen

Poängen från de två spåren, vi hade startnr 7. 
Som ni ser blev det inget höjdarresultat, men så kan det gå. Den hunden som gick bäst på söndagen fick "bara" en tvåa under lördagen så det är inte givet hur det ska gå! Vi slutade denna gång på plats 14 av 17 startande, men vi tar revansch nästa gång. 

På lördagen fick vi ett förstapris, det 7:e förstapriset i raden (eller 8:e om man även räknar in det norska spåret) :)
Ett litet stopp på vägen hem i skogarna utanför Ludvika. Så mysigt i skogarna i Dalarna så jag vill ha sommarstuga där!
Nu dröjer det en månad till nästa spårprov, bara ett vanligt öppen, men det ska bli så kul! Det är verkligen trevligt på dessa prov och ni som bara går rörliga missar ju helt klart något!

fredag 7 augusti 2015

Prova något nytt!

Vid den sista beställningen av silverfiltar så passade jag på att beställa ett silvershade-täcke till Nässla. Förvisso har inte solen skinit jättemycket denna sommar här i Sverige (till skillnad mot USA där fabriken stod stilla pga materialbrist!) men Nässla blir jättejättevarm i solen. Inte så konstigt med sin svarta päls.. Så, när produkten ändå är så bra så tänkte jag att jag ska prova ha den på Nässla under promenader soliga dagar. 
Skulle jag sälja den skulle den hamna på ca 360kr, men det är tyvärr för många alternativ med både färger och storlekar för att jag ska kunna lagerhålla dem. 
Man kan blöta den så vattnet kyler ytterligare om det blåser lite, men däremot är det viktigt att inte låta hunden ha den på sig i skuggan, då värmen då istället lägger sig mellan hunden och filten! Alltså inte utan uppsyn. Jag trodde den skulle vara otymplig och obekväm men den var jättemjuk och lätt, tror inte Nässla kommer vara besvärad av den. Den var ju också rätt snygg, lite partykula över det hela. Nässla låter hälsa att om det inte vore för att hon ska på viltspårscup i helgen skulle hon gladeligen åkt till medeltidsdagarna i Arboga och hoppat upp på en häst!
Riddaren av Hagalundsgatan!

Ett oväntat besök

Det kanske inte är så många här som vet men för länge sen hade jag min första kärlek boende hos mig. Som sig bör med stora kärlekar gick även han på fyra ben ;-) Jag skrev ett inlägg 2010 om honom som du kan läsa här. Sedan Nässla kom in i mitt liv har jag tänkt att han nog gått vidare, för han föddes ju ändå 1999, men jag har aldrig vetat vad som hänt honom sen den dagen jag åkte och lämnade honom på den där gården. 

I går när jag var på jobbet fick jag det mest underliga samtal någonsin - en tjej hade tagit denna katt till veterinären och undrade om det var min. Hon skickade en bild och direkt kom tårarna, ja visst var det han! Hon sa att han var väldigt illa däran och inte ville släppa ut honom på gatan igen och undrade om jag kunde ta ansvar för honom. Självklart åkte jag direkt och hämtade hem honom. Han hade halsband så jag visste att någon skulle vilja ha hem honom igen, men det kändes ändå så bra att få träffa honom efter nio långa år!
Nässla och Ester, något jag aldrig trott ens i min vildaste fantasi att jag skulle fota ihop
Nässla gillar ju att jaga katter (vilket hon också SKA när de är på vår tomt och bajsar och äcklar sig) och jag har alltid känt "Tänk om Nässla kunde fått växa upp med Ester, vilken bra katt hon hade fått lära känna då". Han var alltid så trygg kring hundar. Kom det ut valpar på gården gick han fram och la sig och gosade med dem. De vuxna, som inte var galna, gick han fram och strök sig mot benen på. På vår egen hund Lajka brukade han gömma sig bakom buskarna för att flyga fram och skrämma henne :-D I går fick de äntligen träffas och han var verkligen lika cool som han var förr, bara gick fram, knallade under magen på henne och hoppade upp och strök sig mot henne <3 nbsp="" p="">
Ester idag, 16 år gammal, mager och inte i sitt livs form
Redan i går kväll kom det fram vem som var ägaren. Tydligen hade hon som fick honom flyttat och i samband med det gav hon bort katten till grannflickan. Flickan flyttade sedan till Stockholm där han nu hittats stryka omkring. Just nu väntar jag bara på att åka och lämna tillbaka honom. Även om han på ett sätt är min katt så är han också någon annans katt. Någon som haft honom i många år och som älskar honom precis som jag gjort det. Det gör mig inget att igen bli av med honom, jag är bara så oerhört tacksam över att han traskade in här igår och vände upp och ner på alla mina känslor. Jag tror inte ens jag gråtit så här mycket sen jag var tvungen att lämna bort honom första gången! 
"Konstig typ" säger Nässla
Nu finns det en slags ologisk logik i att han kom hit. Vi gjorde ett ägarbyte när jag lämnade honom men kvinnan måste ha struntat i att skicka in papperna. Så enligt djur-IDs register stod jag fortfarande som ägare. På så sätt är det ju inte en slump att han hamnade just här. Men jag tror ändå att att min gyllene armékatt kom traskande för att säga hejdå på riktigt. Det är snart dags för honom och det här var det bästa som kunde hända mig. Som jag har saknat honom!
Den enda katten i mitt liv, rakt på mitt hjärta!

onsdag 5 augusti 2015

Pysselstuga

Nya grejer i freestyleprogrammet innebär att synålen måste fram igen. Hade tur att hitta bra material i samband med garderobsrensningen i morse, det här kommer bli bra!
Vad det ska bli får ni se sen!

söndag 2 augusti 2015

Clinic och kurs för Emma Willblad på hemmaplan

Förra hösten (tror jag det var?) så hade jag en privatlektion i fotgående för Emma Willblad. Vi fick mycket att träna på och den enda timmen var verkligen lärorik! Jag var imponerad och berättade detta för Zandra som då bokade in henne till klubben. I helgen var det dags och vi började på fredagen med en clinic med ca 55 deltagare och under lördagen var det kurs, 7 åhörare och 6 med hund. Jag valde att gå som åhörare då vi inte just nu fokuserar på fotgåendet, vi har ju ganska fullt upp med att få ihop ett bra freestyleprogram (pust och stön!) och jag VET ju egentligen vad vi behöver träna på. Nu i efterhand är jag väldigt nöjd med att jag tittade på, det var mycket lärorikt att se alla olika ekipage och höra Emmas kommentarer om alla. 
Emma visar hur det ska gå till med en av sina hundar
Jag tror jag har skrivit 13 sidor från båda dessa dagar, men jag kommer inte skriva så mycket av det här. Jag tycker helt enkelt att det är värt att du går en kurs själv för Emma, du kommer inte bli besviken! Jag känner att jag har massor av verktyg inför vårt återtagande av träningen och jag är övertygad om att det kommer att bli mycket träning ihop med Zandra då även hon verkar väldigt peppad, något jag aldrig varit med om att hon varit någongång när det kommer till fotgående i lydnaden ;-)
Även vi åhörare fick vara aktiva, kommendering i grupp så vi ska tänka på vart vi gör av fötterna, svårt värre!
Det var mycket pet i detaljer och mycket bara för mig som förare att tänka på. Det kommer bli en hel del torrgå och spela in kommendering för att kunna få in muskelminnet ORDENTLIGT innan hunden kommer med i träningen :-) Nu känner jag mig laddad för hundträning igen, riktigt kul! Även om vi som sagt kommer göra lite annat först.