Domaruppdrag utan banskiss - hemmaplan i Avancerad klass 2018-03-22

Edit, tack vare facebook kan jag nu uppdatera med bild 😅

Jodå, banskiss fanns, med betoning på fanns. För det finns inte längre kvar på min dator så tyvärr kan jag inte lägga upp den här i bloggen. Jag var lite för snabb på kastaknappen och det är min första banskiss som inte finns sparad och dokumenterad. Och nej till er som tycker att det bara är att gå till papperskorgen, det är inte ett dokument som är kastat, bara en bild i en Power point. Nåja, inte gråta över raderade banskisser, jag kan den nog utantill så här kommer den i skrift 😇

Start på höger sida. Sitt/ligg/stå, sidbyte framför, skicka över hinder, sitt sidbyte framför sitt, 270 grader vänster, sitt sidosteg  höger sitt, helt om från varandra, sitt sväng vänster ta ett steg kalla in sitt, sitt gå ifrån kalla in, sitt stå ligg, 270 grader vänster, helt om mot varandra, sväng höger, stå framför vänster ingång, sitt sväng höger ett steg sitt, sväng höger sitt, mål. 

Betydligt roligare att ha det på bild måste jag säga, men jag tyckte det var en ganska lätt, men kanske lite tråkig bana med alla sitten. Men jag ville komplettera och ha annorlunda skyltar mot de som Hans körde på banan bredvid. Det syntes på prisutdelningen att det passar olika ekipage olika bra, för många som låg i toppen på min sida var ganska långt ner på Hans bana. Men så är det, man kan olika saker. 

Det som många hade svårt för var som vanligt sidbyte från varandra, mycket högerhandling (även om det var väldigt hög klass för att vara AKL) och sedan missförstånd hos förare på vilken övning de skulle göra (ta ett steg, kalla in etc). 

Vann gjorde en tollare på 100 poäng, tvåa kom en sheltie på 99 poäng och delad trea blev en aussie och en weimeraner på 97 poäng. 

Nu dröjer det inte länge innan nästa tävling jag dömer, annandag påsk åker jag till Lindesberg och hoppas på solsken och duktiga nybörjarhundar :) 

Punka

Har du någonsin sett en hund legat så här avslappnat mitt i en gatukorsning?

9 vadå?

På våra promenader har jag för det mesta med mig en leksak som Nässla ska få bära hem den sista biten (för att jag ska slippa offra mina vantar, som hon med jämna mellanrum doppar ner i kissfläckar när hon luktar). Nu har jag på några promenader kört lite lätt apporteringsträning, mest för att hålla kommandona i trim. Enkla valpövningar där jag droppar leksaken, går en bit, sätter henne, fortsätter gå och dirigerar ut henne. Inget allvarligt med risk för knät. 

MEN, hon har tydligen återgått till något form av valpstadie! För om hon märker det minsta lilla att jag droppar något (och det gör hon ju varje gång för hon är ett riktigt hököga!) så kan hon inte lyda och låta bli den! På riktigt, sist vi var ute så drog hon tre gånger och snodde den fast jag gjorde klart att hon skulle låta bli och den var nej. Blah, det slutade med att jag fick koppla henne när vi skulle gå vidare.. Det är då man undrar om hon är nio år eller nio månader.. 

Bara massa fikapaus?

Vilken solig och härlig helg, och här sitter jag inne och tar en paus i bokförandet! Nejdå, helt rimligt, vi hade nämligen en tidig morgon och kidnappade en barnfamilj för att kunna dra iväg och dricka varm choklad utomhus. Jag själv har gjort valet att inte (försöka) skaffa barn, men en av få gånger när jag känner att det hade varit kul att vara förälder är just såna här dagar när jag tänker att då skulle jag minsann vara ute och fika, gå i skogen och allt sånt där föräldramysigt. Så nu har vi stillat det behovet ett tag genom en morgon i skogen med utefika. Med oss var också golden Lovis, som fyllde tio år idag. Hon firade det genom att äta massor av harlortar. Nässla hade redan firat henne i förskott och har satt i sig i runda slängar 5 kg hästbajs i morse, så hon fick snällt vara kopplad. Emellanåt var det lite generell godisutdelning, då både hundar och barn stod villigt framför och ville smaka. 

Bjuder ni på muffins?

Och på tal om fika så måste jag visa min goda tårta jag lagade och bjöd mina kollegor på. Skulle baka den till Susann när hon skulle komma på besök för drygt ett år sedan, men den hamnade i komposten, så ett år senare vågade jag mig på en revansch. Och så bra den blev då! Heaven and hell heter tårtan, det är angel cake bottnar (de vita, har lite mandelsmak) och devils food cake (choklad) med jordnötscreme mellan. Täckt med chokladganache. Kollegorna uppskattade den, och jag med, vilket är ovanligt då jag brukar bli lite "mätt" bara av att baka dem. 

Innan uppskurning

I morgon ska jag träffa en annan kompis och gå på det stora tårtkalaset, en tårtbuffé de har här i Kungsör som ska vara populär. Jag borde träna lite nu helt enkelt, men ska först se om jag klarar av att sätta in lite solskydd på nya bilen, om det inte är för kallt i garaget. Föredrar tonade rutor så folk inte ser att det sitter en hund i bilen alldeles tydligt.

Till stortstan på besök

Det är lagom upphetsande att ta långpromenader i Kungsör så här års. Ja, det är ju inte upphetsande på sommaren heller, men vintertid blir vi lite väl begränsade tycker jag. Så i söndags tog vi vårt pick och pack och åkte in till våra gamla hoods i Eskilstuna och tog en sväng där. Lite, men bara märkbart lite, lättare att gå med Nässla där. Hon är liksom så uttråkad i koppel så hon vill liksom inte röra sig framåt särskilt mycket så länge det inte är stall i sikte. (Stall = godis lite här och var)

Vi såg ett ufo i Vilsta. Ser ni det?

På vägen passade vi på att hälsa på hos Hussen och hans hobbylokal. De ska ha tävling där i helgen och byggde om banan, Nässla hjälpte till lite. 

Hittade också lite konstverk på vägen. De går givetvis att hoppa upp på om nu någon trodde något annat. 

Sirap i öronen

Ser ni hunden? Inte jag heller!

Jag har inga problem att ha Nässla lös, totalt ointresserad av vilt när vi inte jobbar. Deras avföring däremot, ja då får man tydligen sirap i öronen.. Jag visslade men hon stod kvar och glufsade, när hon väl kommer springandes så kikar hon direkt i min hand och undrar vart inkallningsgotten är, för hon hörde minsann att jag kallade in. Det var bara ingen som sa att man faktiskt måste komma direkt för att få godiset!

Trädintresse

Det är väl provocerande för resten av världen, men jag och Nässla var faktiskt inte så ledsna igår morse när snön hade bemödat sig med att öka på sin mängd under senaste dygnet. Vi tog en sväng i orörd skog och jag upptäckte att Nässla visst har påbörjat ett nytt intresse för träd.. 

 

Eftersom hon skulle vara hemma själv i flera timmar ville jag aktivera henne lite extra och hon fick  ett godisträd. Såna där banala saker har vi knappt ägnat åt oss, så Nässla var faktiskt lite skeptisk. Dessutom flög frolicbitarna lätt iväg i närliggande snöhög så lätt blev det inte för henne. Kul dock att se hur hon står och balanserar på bakbenen för att nå de översta. 

Man kan liksom klämma sig in i de konstiga ställena sålänge det är en uppbuktnad.,
Det kommer bli dyrt det här för matten.. 

I går eftermiddag åkte vi inte till Eskilstuna och tog en promenad där för lite miljöombyte, då sprang Nässla fram till ett helt vanligt stort träd som stod upp och liksom tyckte att det kunde hon väl få godis för.. Hon är så fruktansvärt bra på att generalisera i träning! Men förutom det faktum att hon inte får för att hon tittar på något som hon TÄNKER att hon skulle kunna hoppa upp på om det gick så vill jag inte uppmuntra någon form av trädklättring, för rätt som det är kommer hon sitta där på en gren i ett träd annars. 

Eftersom grannarna varit så snälla och tagit ut Nässla nu i några dagar passade jag på att göra ett litet blomsterarrangemang till dem. Härliga påskfärger, jag vill nästan behålla det själv..

Domaruppdrag kvällstävling Kungsörs BHK 8 mars

Helt tävlingsbakis idag, har ni varit med om det? Brukar väl mest uppstå i samband med när man själv tävlar, men gårdagens kvällstävling blev lite av en riktigt fest även för mig som arrangör och domare. Nästa kvällstävling som går om två veckor är för övrigt sista gången jag både dömer och arrangerar samtidigt, jag vill kunna vara med och vara funkis istället när det är hemma framöver. 

Det var en fortsättningsklass, eller ja två, som skulle dömas. Tyvärr hade vi vart tvungna att göra en hel del bortlottningar vilket innebar att det fanns reserver, det ströks och det skulle justeras. Inga problem med en vanlig tävling, men när banvandringarna är parallella så kräver det lite mer tankeverksamhet. Till slut fick vi ihop det men då var min hjärna bra förvirrad och jag fick inte alls till en så bra samling som jag ville, men när jag väl kom ut för att döma så gick det bra att koppla av och bara fokusera på ekipagen på plan. 

Svårigheten på den här banan tänkte jag att det var mycket sitt, kombinerat med spring. Det var inte så många som föll för springet, utan det var ganska blandat vad svårigheterna var för ekipagen. Flera fel övning där ekipagen gick på varsin sida om konen i slalomet och några som glömde att ta ett steg efter sitt sväng höger ett steg sitt. 

Vinnare på min bana var en rutinerad förare med sin tollare och de kammade hem hundringen. Tvåa blev en delad plats på 97 poäng med en sheltie och en bc. 

Som vanligt när vi arrangerar så slås man av hur bra klubbkompisar jag har! Tyvärr krockade en klubbkompis på väg till lokalen, men vi var ändå någon extra på plats och vi kunde lösa det. Och som de löste allt, med full koll och ordning och reda. När prisutdelningen varit kunde alla bara åka hem för någon hade passat på att städat toaletterna och någon hade ... ja ni vet. Fantastiskt! 

Nu ser jag fram emot att rita upp en klurig bana för AKL som går om två veckor! Ser också fram emot att det inte är några reserver så det kommer kännas som att det går som en dans att arrangera har jag fått för mig 😉

Vad vi gör?

Ja alltså nästan en hel månad hann passera utan några lägesrapporter från Kungsör, så jag förstår att ni är spända över förväntan över vad vi egentligen pysslar med! Men det är inte mer upphetsande än så att jag jobbar som ekonom och tydligen har svinmycket att göra i januari/februari. Sen råkade jag bestämma mig för att läsa ikapp en kurs jag saknar för att få dubbelexamen på högskolan och den gick visst exakt nu. (Kvantitativ metod om ni undrar, oerhört upphetsande). Sen som lite grädde på moset så skulle visst min administratör (kollegan vars jobb jag gör när hon är borta) åka till Thailand i två veckor också! Och tydligen var detta saker jag inte alls tänkte på när jag la planeringen för vinterns rallytävlingar på klubben, för de ska visst börja nu, med lottningar, planeringar och funktionärsutdelning. 

Jag har alltså gått runt i en dvala med en känsla av att jag glömt något hela tiden och det har varken funnits tid att läsa eller skriva någon blogg. Men nu känner jag att jag har kontroll över det som händer så jag hoppas  på en liten comeback! Jag har ju ändå en pajsare till hund som har ett otroligt spännande liv. Se bara: 

Alltså här var hon så söt för först satt hon bara bredvid den och tyckte det skulle ge godis.
"Jag SER något att klättra upp på, godis tack!"

En buckla på vägen - det ska väl ändå ge godis?

Nu pratar vi!

När stenarna är slut får hunden punka och orkar inte gå en meter till.. 

Trasig bänk ska väl ge godis?

Den här borde ge ett ben, minst!

Inte för att tjata men.. 

Jag får trösta mig med att det ändå är bra träning för henne. Och att hon inte sticker längre än till närmaste sten om hon är lös i skogen så här i barnkammartider. 

Bitiga dagar

Is i skägget

I lördags åkte jag ner till Borås och köpte en ny bättre begagnad bil. Eftersom det skulle bli världens tråkigaste dag för Nässla passade vi på att ta en långpromenad i skogen på morgonen. 15 minus gav lite is och frost i skägget. Det finns föresten få tillfällen i livet som jag verkligen lever i nuet som när jag är med Nässla. Den där glada svarta typen som är så söt att man vill äta upp henne hela tiden, det går inte att vara ledsen eller deprimerad ihop med henne. Frustrerad kan man dock vara, många gånger om dagen. 

Hundlekgård i Kungsör

Blev lite snopen när jag var på långtur med Nässla för någon vecka sedan och upptäckte den här:

Anvisningar för hundrastparken

I en så här liten kommun kan man ju tänka att man borde ha koll på att det finns en rastplats, men tydligen inte. Och då står ändå min klubb som ansvarig för den. Aja, jag har väl helt enkelt levt i min egna bubbla ett tag.. 

Dagen efter tog vi en promenad med våra bästisar och passade på att rasta både barn och hundar där inne. Det var kul sa Nässla som fick vara lös med andra hundar för första gången på ett år nästan. 

Barn och hundar fanns det ganska kul i rasthagen.

Vid det här laget hade Nässlas kur på 60 dagar gått ut sedan ett par veckor och jag ville se om hon klarade lite mer belastning än normalt. Vi har ju alltså rört oss ganska normalt under den här tiden med lösa skogspromenader samt koppelpromenader som är upp till två timmar. Tyckte ändå hon var lite sämre någon vecka efter tabletterna tog slut (på den nivån att endast jag noterade det, ingen annan så klart) så jag ville ändå släppa henne lös tillsammans med Lystra under väldigt kontrollerad form, för att se om det uppstod någon hälta. Lika bra att upptäcka det nu istället för om tre månader tänkte jag. Och ja, någon rusning som på bilden (som inte alls är olik det hon röjer i skogen på egen tass) räckte för att hon skulle vara halt ett steg på kvällen sen. Så jag bokade en tid dagen därpå hos Arninge och våran ortoped. 

Det är ju ganska sjukt att hade jag inte sett henne just DEN gången hon reste sig hade jag aldrig noterat någon skada, det var enda gången, dagen efter fräsch som vanligt. Veterinären tyckte att hon ändå svarat så bra på antiinflammatoriska att det var värt att fortsätta, och ja, hon reagerade inte alls lika mycket på hans provocerande så jag upplevde också att det var lite bättre nu. Så nu fick vi en annan kur som kommer att pågå längre, men där man bara ger tablett dag 1, 15 och sedan därefter 4 ggr med 28 dagar mellan. Det innebär att det inte blir någon tävlingssäsong för oss i år (åtminstone inte innan augusti). Först blev jag lite deprimerad över det, men sen insåg jag att det gör inget så länge hon kan vara med och gå ut och gå. Det är faktiskt värt tusen gånger mer än tävlingar. Om det inte hjälper sen vet jag inte vad nästa steg blir, men jag skulle kunna tänka mig att det snarare blir livslång smärtstillande vid behov snarare än operation. Veterinären tror att det är menisken som är inflammerad (den knakar en del när man böjer hennes knä) och de blir sällan bra trots operation och han tycker det är onödigt att då operera en hund som ändå är 10 år. Och ja, så fräsch som hon ändå är nu kan jag stå ut med, även om det innebär mediciner.