Ibland känns det som att vi bara har rehabat diverse skador, men jag gjorde en liten tillbakablick för att redogöra vilka jaktmeriter vi tagit sen vi sist sågs. Först ut var FM 2023. Där placerade vi oss någonstans på mitten av väldans många startande. Minns inte så mycket mer än att jag var väldigt imponerad över ett markeringsarbete hon gjorde där hon skulle hämta två markeringar med lååånga avstånd på kalhygge. Vi avslutade också med 19 poäng på en markering precis ovanför vattenkanten där jag chansade att inte ge henne signaler och hon jobbade toppenfint utan att bada, till skillnad från många andra flattar.
 |
| Från FM 2023, en varm dag! |
Några månader senare åkte vi upp till Sundsvall för start på B-prov. Jag kände mig helt avslappnad inför det hela och nu skulle jag bara kolla av var Sirap befann sig. Tyvärr fick jag borrelia några dagar innan avfärd så jag gick på antibiotika och mådde skit om morgonen, men det gick bra ändå.
 |
| Hej Borrelia! |
Vi var där i två dagar, och hjälpte även till som funkis. Första dagen blev det en alldeles enorm väntan och Sirap var helt slut när det var hennes tur. Började väldigt fint, men vid tredje markeringen var hon någon helt annanstans och när vi väl kom vidare till söket gick hon typ ut och glodde på en and och där fick vi sluta. Passiviteten var strålande.
Dag två fick vi inte vänta alls, jag var mitt uppe i funkisgöra när provledningen ringde mig för att jag skulle gå upp och starta. Det var låååångt in i skogen och vi sprang i regnet. Väl på plats fick vi andas ut och jag var fortfarande rätt lugn. Sirap gjorde ett fint jobb på de två första markeringarna, jobbade bra i söket (jag safeade och visslade på första som jag såg hon funderade på, domaren kommenterade bara med att jag inte skulle vissla sen, men det behövdes inte heller). På vattenmarkeringen vågade hon dock inte kliva i helt spontant utan tvekade ganska länge. När hon väl var i fick hon svårt att ta sig upp och var nära att åka i under landkanten (en sekund för att jag hade gått fram och hjälpt henne) och då spottade hon ut viltet på land innan hon tog sig upp själv. På land tog hon upp den, skakade sig och kom in fint. Tyvärr ledde det till ett tredjepris. Dessutom pep hon i passiviteten, så hon hade inte fått högre även om resten sett fint ut. Inget hon brukar göra, så jag var rätt snopen, men vi satt inte bra till i förhållande till de andra heller.
 |
| En rosett ska man väl ändå ha för mattes första officiella pris på prov? |
 |
| Markerna, inte våra vanliga underlag. |
 |
| Kritik från den vi gick till pris på. |
Med dessa starter var vi ju sedan "diskade" från några fler starter på ett år. Försökte anmäla i maj, men blev bortlottad.
Däremot var vi med på WT hos FRK Bergslagen och där kom vi etta i NKL! Het men så duktig, det sämsta var den så kallade dirigeringen som var lite mer ett fritt sök.. Men i övrigt en stjärna.
 |
| Vår andra vinst på ett KM! |
Sedan fick Sirap jaga på riktigt. Det var underbart lät hon hälsa! Matten är inte lika förtjust, men jag är positivt överraskad över hur modig hon var, trodde faktiskt inte det.
Tyvärr avslutade hon det hela med att få in ett främmande föremål (vass?) i tassen så hon fick opereras någon dag senare. Rehab igen alltså.
Efter vintervila var vi med på Lopplådeläger. Sååå underbart att få komma iväg och bara hänga hund ett tag. Vi fick gå kurs för Grete Eklund, en av de tidigare klickertränarna med jakt. Idag håller hon inte längre kurser, förutom för vissa utvalda, så det var vi lyckosamma att få vara med på. Det var några härliga dagar i solsken med kul hundträning på fantastiska marker på Kratte Masugn. Vi åkte direkt därifrån vidare till Norge och startade på ett B-prov där!
 |
| Försöker få Sirap ut på en ö. Svårt! |
Jag tog in på ett airbnb i gamla Dröbak, jättemysig stad och trevligt boende. Jag har ju bara passerat genom tunneln som går där lite längre bort på mina resor till Norge, så det var en ny fin stad att uppleva.
 |
| Dröbak på kvällen |
 |
| Skoleboll, ett måste i Norge. Här på väntan på provet. |
 |
| I detta annex sov vi innan provet |
Provet gick inte så bra. Det var en het dag uppe på en topp och det blev som en gryta. Provet i sig var väldigt sjyst upplagt, först två enkelmarkeringar på land, som hon tog fint, fotgående till söket på en myr, där de bara behövde ta två apporter innan de fick gå fot tillbaka till vattnet och få två markeringar där innan de gick tillbaka till söket och avslutade där. Jag bröt dock i söket för Sirap var helt slut. Tog irrationella vägar, använde inte nosen och jag förstod att hon skulle sluta jobba. Kanske var det för varmt, hon har får dålig kondis, eller det blev för mycket med kursdagar innan, men det visade sig dessutom att hon började löpa någon dag efter. I vilket fall, för svårt den gången. Domaren tyckte jag skulle skicka henne i vattnet så hon iaf fick svalka sig, och ja, hon tog apporten, klättrade upp, spottade ut den och la sig och vilade istället för att komma in. Det är Sirap det, jag känner iaf min hund.
 |
| Mer lydnad behövs, vavava? |
Trots att provet gick som det gick fick jag mersmak för mer start i Norge och jag anmälde till Trondheim. De har ett stort tvådagars som brukar vara ett riktigt arrangemang. Jag hyrde en stuga och passade på att jobba på distans kombinerat med vandring några dagar kring starten. Jag kom tyvärr bara med på en av de två starterna.
 |
| Paus efter provet i väntan på prisutdelning. Varmt även här. |
 |
| Terrängen på provet |
 |
| Den hyrda lilla stugan och utsikten jag jobbade vid |
 |
| Livet! |
Provet gick ömsom bra och ömsom dåligt. Jag skulle nog värma upp henne bättre med framförallt mer fotgående, tror inte det är skadligt när det kommer till henne. Hon var såå het och ville inte gå nära mig och jag kände att om jag inte säger till nu kommer jag få dras med massa skit länge.
Provet började med ett långt fotgående till två enkelmarkeringar. I Norge måste man vänta på att domaren säger ens namn innan varje skick förutom sök. Var lite orolig för stadgan men den satt bra och markeringarna var det inga fel på. Vidare fot till ett sökområde. Där jobbade hon fint, men fick några såna där tillfällen där hon "hänger" lite. Eller mer glor på mig och undrar om hon VERKLIGEN behöver ta den? Hennes attityd kommer fram. Men hon gjorde iaf jobbet, och var den enda hunden som hittade den som låg i vattenkanten. Sen kort fotgeånde till vattenmarkeringen. Den var inte långt ut i vattnet men däremot extremt lång sträcka på land, så den tappade hon på vägen. Det ihop med det bristande fotgåendet gjorde att vi bara fick ett andrapris denna gång.
 |
| Jättefin kritik |
Efter provet var det jättetrevlig väntan på prisutdelningen och middag (som jag tyvärr inte var med på). Några hade sett oss och var dels imponerade över Siraps energi men också fundersamma över varför jag klev bort från Sirap under markeringarna. De hade tom frågat domaren om det var okej, som hade fått kolla i regelboken och jo, där stod det väl inget om det. Jag kliver alltså ett steg bakåt för att ge fri sikt under markeringarna men det trodde de jag gjorde för att få en stadigare hund (yeah right). Trevligt att få prata om de olika erfarenheterna mellan de olika länderna.
Under hösten startade vi även på FRK Östras WT, och det var antingen höga poäng eller nollor. Jag insåg att när det är övningar utan fotgående så sitter hon och laddar från det vi kliver fram och då har hon svårt att hålla i sig ytterligare när hon måste vänta. Så det ska jag jobba fram en taktik för, antingen om jag kan placera henne tex nos-näsa när vi går in på såna stationer, eller om jag lyckas träna bort det. Vi kom även med på ett officiellt WT under hösten, här hemma i Örsundsbro tom! MEN, givetvis skadade hon sig på träning och blev blockhalt så ingen officiell start för oss.
I mars nu bestämde jag mig för att jag under april skulle lägga allt fokus på B-provsträning och se till att komma till start i slutet av månaden. Men jag anmälde liksom aldrig. Öppnade upp SKK start och kände att njaeee jag är nog inte så sugen. Trött på att hålla på med viltet och BARA träna apportering. När det istället dök upp en efteranmälan till vår klubb och lydnad klass 1 så anmälde jag utan att blinka. Då förstod jag att jag inte alls är sugen på det här med B-prov. Man investerar så himla mycket tid och så är det så lite som gör att det inte blir ett pris. OM man ens kommer med, de är redan överanmälda. Så just nu är jag inte sugen på svenska B-prov, utan vill hellre göra mycket av annat - lydnad, rally, viltspår, kanske agility och freeestyle. Däremot blev jag sugen att starta mer i Norge, så det kanske jag gör. Tyvärr får man inte längre använda den meriten för start i Sverige då vi numera kräver viltmerit för start (de har inget vilt i Norge). Men då får jag väl fortsätta åka dit, det är inte fy skam det heller.
