Visar inlägg med etikett spår. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett spår. Visa alla inlägg

onsdag 12 maj 2021

Spår, promenadträning och löp

Tog semester i veckan då det ändå bara var två planerade dagar för mig på kontoret. Lyckost mig som dessutom fick så varmt väder och därmed orkade ut på en längre tur som även innebar spår! 

Spåret la jag först, det blev ca 550 meter med lite klurigheter. Dels längs en väg, sedan en tokvinkel och en loop. La godis i några tajta vinklar också för att få ner tempot. 

När spåret skulle ligga åkte jag och tog en träningspromenad. Tränade mycket fot men tyckte hon var lite ”skraj”, typ kolla sig över axeln hela tiden. Tänkte att hon är kanske miljökänslig och behöver bli mer trygg, noterade det iaf mentalt. Sedan la jag ut dirigering utan rakt spår men så hon såg, vände mig om och kastade en markering som hon fick hämta för att sedan vända om och dirigera. Första markeringen så lämnade hon bara av sen stack hon iväg för att ta dirigeringen på egen hand, men eftersom vi flyttat lite på oss så hittade hon den inte före mig, så vi gjorde om och jag fångade henne mentalt redan när hon tagit markeringen nästa gång. Dirigeringarna blev jättebra iaf! 
Vidare så gick vi till det sökområdet vi tränade på nyårsafton, för att hitta Pernillas dummy, men den hittade jag inte (Sirap engagerade sig inte i letandet). Då gick vi tillbaka och Sirap började med fasoner som att sätta sig och inte komma in. Jag orkar inte. 
Gå du, jag ligger bra här.. 

Kopplade henne och gick blandat lös och kopplad, tänker att även det är bra träning. Sen åkte vi till spårområdet och det gick riktigt bra! Förutom vid vägen, där gick det inte alls att spåra. Konstigt att hon tycker det då hon 1. Spårar jämt på asfalten hemma, 2. Inte är så rutinerad på spår att hon borde skapat sig den bilden. Aja, de andra svårigheterna märktes inte ens. Så glad över att hon tog loopen utan några som helst problem. 

Vid mål låg en burk med mat men hon orkade inte äta. La sig och hässjade bara, så vi tog oss till bilen för vatten och hemfärd. Nu hade jag iaf en nöjd hund för dagens jobb (för mig, semester för egenföretagare innebär ju bara att jag inte åker till min arbetsplats). 

Hemma pratade jag med Tess i telefon och nämnde det om att hon verkade rädd i skogen och att jag nog inte märkt det med andra för hennes lust att jobba är större. Då frågade hon om det inte bara kunde bero på att hon är på g in i löp, och jo, det skulle nog stämma baserat på att hon också börjat lägga sig och tugga på dummys istället för att komma in, det gjorde hon inför förra löpet. Orkar liksom inte jobba. Sen under tiden vi pratar går jag igenom Siraps kropp, klipper klorna mm (vi pratar länge i telefon, tack och lov för handsfree) och då ser jag en liten liten sårskorpa på vulvan. Tittar noggrannare och jo, visst är det lite blod där i. Så då fick vissa saker en förklaring. Sen hur det ska gå på söndagens prov blir intressant, men lika bra vi visar oss från vår värsta sida så kommer vi briljera i höst =P

söndag 30 september 2018

Träningsdag

I torsdags innan jobbet fick jag lite feeling och bestämde mig för att göra ett spår åt Nässla som hon kunde få gå efter jobbet. Jag körde på ett personspår, vilket så här i efterhand kanske var lite taskigt med tanke på att det blev 8 timmar liggtid varav de sista var i spöregn.
Röda är Nässla, lite avvikelser finns.
Det var såå svårt för Nässla och hon fick verkligen kämpa för att hitta och hålla spåret. Sen upplevde jag att hon ibland släpper spåret i onödan. Nu vet jag ju inte vad hon känner, men att hon viker av från ett spår hon har och går helt åt sidan eller så känns inte som hennes vanliga spårstil. Men jag ska gå lite mer färska spår och se om det är annorlunda på dem, iom att hon var likadan på spårprovet sist vi gick. Jag upplever att vi behöver få upp motivationen lite just nu. 

Trots att hon blev helt slut av spåret var hon helvild när vi kom hem igen. Hon härjade runt och gav mig både blåmärke och rivmärke på benet när hon försökte leka med mig på egen hand (hon tar en kampfläta och försöker fläta in den mellan mina fötter och sen kampar hon med den). Lägligt nog var det faktiskt träning på arenan så vi åkte dit och gjorde av med lite mer energi. Det blev en lurig bana som vår träningskompis byggde upp med rejäl frestelse. Fick till riktigt bra träning och ett och annat på listan att lägga extra krut på. 
Mattes fötter - oj oj!


torsdag 31 maj 2018

Spår i damm och hetta

På mina lediga onsdagar försöker jag få till lite aktiviteter under dagarna, men det är svårt att göra så mycket i den här värmen. Förra onsdagen spårade vi, hon var superduktig och jag provade att filma lite under spåret. Inte helt lätt och direkt blir hon lite slarvigare. Med andra ord (igen) vi är ett team som behöver fokus båda två för att det ska bli bra. 

torsdag 19 april 2018

Ett bra spårteam

Igår var min "lediga" dag (läs jobbar hemifrån med min egna bokföringsfirma) och jag passade på att träna mig själv i löparspåret (alltså suck) och lägga ett spår åt Nässla. Saker hände och det fick ligga till sig länge och gro. På kvällen lyckades jag därför få med mig hussen och frågade om inte han tom kunde tänka sig att gå med Nässla. Jag gav honom bara två direktiv, dvs allt man behöver: Håll linan spänd och att hon drar sig framåt samt att inte gå om hon inte har nosen i backen. Det är ju allt jag gör så sen borde hon ju bara gå som tåget.. Det visade sig inte vara så enkelt dock.. De började, kom in på spåret men kom snabbt av sig och Nässla började äta djurspillning istället och hussen kokade av frustration. När jag tyckte det verkade påverka deras framtida relation tog jag över och spårade vidare med henne. Precis innan slutet när hon var inne i det så tyckte jag att hussen kunde ta över igen, och ja, det tog inte lång tid innan de var vilse igen. 
Hur kom jag framför spårekipaget? 
Så jag tog över snart och ganska omgående kunde Nässla hitta sin belöning på slutet. Jag har ju tänkt att Nässla är en spårbegåvning och KAN det här ordentligt, förvisso med lite sämre spårkondition just nu efter så långt uppehåll. Men igår fick jag svart på vitt att det är vi som ett TEAM som presterar bra. Dock på bekostnad av hussens självförtroende, stackarn. Dessutom vaknade han i morse med en fästing i ljumsken så jag gissar att det var sista gången i Nässlas livstid som vi lyckades vara alla tre tillsammans i spårskogen..  

måndag 9 april 2018

Årets första spår och lerbad

Under vår lediga dag i torsdags passade jag och vesslan på att spåra lite. Orkade inget fancy med att åka iväg då det oftast ligger kvar snö betydligt längre i de andra skogarna än i vår egna lilla plätt vi har tillgång till. Dessutom tänkte jag att det var viktigast ATT vi gjorde det, snarare än att det skulle bli storslaget, Nässla bryr sig knappast om att det inte är större skog vi gör det i.. 

Så det blev ett litet virrvarr med pinnar och en burk med gotte till avslut. En liten loop där jag korsade spåret på en äng och en spetsvinkel innan slutet. Och man kan väl säga att Nässla kanske inte vilar sig till sin bästa form, för hon tappade bort sig lite på slutet och började äta gräs istället. Och eftersom jag numera alltid förlitar mig på hennes fenomenala spårförmåga hade jag inte riktigt memorerat vart jag gått, mer än att slutet låg vid en stubbe. Vi hittade åtminstone slutet och gick glada hem igen, dyngsura då himlen öppnat sig, och ändå lite nöjda. Väldigt nöjd visade det sig att Nässla blev för hon sov som en stock  resten av dagen! Inte ens grannens bil fick sig en utskällning när den passerade och hussen fick inte ens en blick när han kom hem. Älskar att ha en så trött hund! 

Jag har i någon vecka tänkt att nu börjar minsann Nässla bli lite gammal och vis, hon badar inte i bäcken trots att vi går vid den. Well, även om man blir gammal och slutar hoppa i så fort det finns en spricka på 4 cm så innebär det tydligen inte att man slutar upp att bada helt och lägga om till renlig flat! Jag hade inte med mig kameran så jag bjuder på en gammal goding som inte låg långt ifrån gårdagens sanning när hon tog sig ett dopp i ett dike, förvisso på egen tass. 

torsdag 16 februari 2017

Spår och jaktlydnad

Ledig dag, snöfritt (typish) och plusgrader. Pälstussar från ett rådjur i garaget och färskfoderbollar i frysen. Ja, det är väl det som behövs för att göra Nässla nöjd. Åkte upp till vår lokala skog, la ett spår med 4 legor (gnuggad rådjurspäls) och under tiden det låg passade jag på att ta en promenad med Nässla. Hon var väl knappast lugn som en filbunke, att vänta när jag lägger spår i bilen har inte den effekten på henne direkt så promenaden blev intensiv och jag tänkte att det skulle bli bra träning att gå ett spår efter att hon bränt ut sig mentalt. På väg mot bilen genade jag genom skogen och passade på att påbörja årets jaktträning genom att gå fot hela vägen i skogen och det gick förvånandsvärt bra! Kanske för att jag jämför med de två sista gångerna jag försökt och hon istället haft nosen och huvudet hos ett dött rådjur några meter bort, men det var skönt att känna att vi kanske kan få till det här trots år av vila. En bit innan bilen kopplade jag dock upp henne och lät henne bete sig, vill inte att hon ska börja spåra från lydnad. 

Spåret gick jättebra, de har en tendens att gå bättre med lite liggtid. Hon stannade självmant vid varje lega, den första klickade jag och kastade fram en belöning vid, den andra var jag inte beredd på att den skulle vara just där, så det var ju hon som stannade själv och stod kvar tills jag kom fram. Den tredje gjorde hon en markering som var "to die for"! Hon stannade, vände upp och tittade på mig, när jag stannade frös hon med nosen på backen och visade 💖. Den sista var i svårare terräng, så jag hann inte riktigt se vad hon gjorde, men hon stod i alla fall kvar när jag kom fram till henne. Nu tänker jag dock att jag måste börja lära mig se att hon hittar även när jag inte vet var det finns och det kommer jag ju inte till förrän andra lägger spåren åt oss. Men än så länge är det för kallt för att lura ut hussen, så det får vänta lite. Sen vet jag inte om jag ska ha några spår utan legor för att få henne att inte stanna upp för mycket också i spåren. Förra gången tyckte jag att hon tappade lite fart pga markeringarna, men nu kändes det ändå som att hon inte tappade bort sig så jag tror jag kan avvakta lite med det. 

torsdag 8 december 2016

Ledig dag

Hur spenderar man bäst lediga dagar? I skooooogen så klart! Gårdagens lediga dag började med Zandra och tjejerna i hallen när vi provbyggde helgens banor, sedan en promenad på byn, en lunch på den lokala (enda) asiatiska restaurangen och efter det åkte jag och spårade med Nässla och Lystra (att ha en bebis är gulligt, men inte helt praktiskt att ha på magen när man spårar efter våra vildingar så jag tog Lystra själv). Varsitt spår med pinnar för båda, Nässla fick lite svårigheter i form av spetsvinkel och lycka. Klarade allt galant, duktiga vovve!
Den här känslan 💕
Lystra har aldrig gått ett spår med bara pinnar så jag hade lagt ut pinnar och lite godis strösslat kring de flesta av dem och de som det inte fanns gotte kring tog hon spontant själv! Det ska nog bli en brukshund av henne också en vacker dag. Hon var lite osäker på vad hon skulle göra i spåret till en början, hon har ju ändå varit delaktig i en 6 månaders föräldraledighet (på dagen idag, grattis Junior 6 månader!), men efter den första pinnen peppade jag upp henne som attan och då blev det ett bra drag i linan 😅Som det ska alltså!

Föresten, i går kväll fick jag ett tips på min fejja om en hund som söker nytt hem. Att få hem en till hund just NU känns inte aktuellt, men det var ju från den kennel där den enda aktuella flattik jag just nu vet om och kan tänka mig finns, så när jag tittade på deras sida såg jag att de planerar att para henne nu i vinter. Ska jag ta kontakt? 😳😬🙈

torsdag 30 juni 2016

Balsam för själen

I går var vi lediga och bokade upp en dejt med blondinerna. Nässla har ju inte träffat dem sen innan vi var i Norge så ni må tro att hon laddade upp när de hoppade in i bilen! Blondinerna har ju fullt sjå med en tvåbent valp i huset så de har inte gjort så mycket sista tiden, men med tanke på hur det lät i bilen skulle man nog mer tro att det var Nässla som fått lega på sofflocket i månader. Jösses vad exalterad hon var när vi svängde in i skogen! Vi började med att lägga varsitt spår, Nässla fick ett personspår med pinnar och passivitet. Hon missade första pinnen vilket är tredje gången nu (note to self: nästa gång lägg en burk som första hittegömma) men var superduktig på (den mycket mer enkla) passiviteten. Hon la sig ner och vilade, tror hon var slutkörd efter att hon suttit i bilen och laddat när spåret las och de andra gick sina. 

Efter spåret la vi upp ett sök med 20 dummies. Först var Nässla lite väl taggad, men efter några apporter så kunde hon faktiskt tänka sig att ligga frivilligt. 
Trött och törstig!
Tycker tjerena skötte sig fint och det känns alltid så bra när de får jobba på det sättet att de blir helt slut, speciellt när man har försummat dem en längre tid. Vi har nog mycket struktur kvar för ett förstapris på B-prov just nu, men viktigast är att vi har kul på vägen och det hade vi igår.
En av varje kvar
När vi skulle släppa av tjejerna kan man ju tro att Nässla skulle vara trött men morsning korsning vad hon tjöt i högan sky när vi stannade utanför deras hus. Hon kunde ha party hela dagen lång hon, men istället blev det bara att följa med hem och lägga sig i poolen, tror hon var rätt nöjd med det med. En som var mindre nöjd var dammsugarmannen (husse) som kom hem och fick se hennes eftermäle på golvet, för när hon hade badat grävde hon en hel del i rabatten innan hon gick in och la sig inomhus, blöt och lerig. Oooops!
Njutningsfullt

tisdag 28 juni 2016

Spårdag

Det är lite dåligt med tid att hinna uppdatera, men jag väntar på lite bilder så ska ni åtminstone få en rapport från vårt senaste stora äventyr på Fristadstorget i Eskilstuna. Men ni får vara tålmodiga, nu får det bara bli en liten kortis om gårdagens spår. 

Tycker det har varit för varmt för Nässla att göra något (ibland börjar jag tom bli orolig för hennes hälsa, men sen så badar hon och är värre än vanligt så då blir jag lugn igen), men igår var det lite mulet och jag passade på att lägga ett spår åt henne. Det var inte så långt, kanske 800 meter, men fokus på att markera legor plus en passivitetsövning. Det var personspår med legor och hjortklöv som avslut (men det visade sig inte vara en belöning i Nässlas värld). Det var en kort liggtid så de som pysslar med viltspår kanske protesterar vilt, men jag tror inte det är det som är det viktiga. Nu ville jag att hon skulle reagera på förändringar i spåret (legor med blod och grävt med klöv) så jag la just belöningar (burkar med mat) under mossan vid legan. Lade ut fem stycken sådana, och det var absolut inga problem att hitta dem någon gång. Däremot vet jag inte om hon faktiskt kände burken direkt eller intresserade sig pga legan och sedan hittade burken, det går ju så pass fort. Den här gången var det burk vid varje lega, men nästa gång ska jag ha burkar på de första och bara markera upp legan och belöna om hon reagerar. 

Vad gäller passiviteten så gick det sämre.. Jösses vad svårt att sitta still i ett spår! Jag satte henne och gick fram kanske 20 meter, men hon började snart spåra på egen tass. Det här får jag helt enkelt göra ofta och lättare och belöna mer frekvent tills hon förstår. Hon kom av sig lite och ville "lyda" efter det, men kom ganska snart in i spåret, så jag får nog ändå ta det lugnt när jag väl tränar detta.

Själva spåret gick jättefint, inga problem förutom att hitta klöven som hon egentligen gick förbi. Jag höll i linan och hon hittade den då med lite hjälp, men hon ville egentligen fortsätta spåra. När det sen visade sig vara en hjortklöv blev hon inte begeistrad. Hon kunde bära den, men det är inte samma delikatess som rådjur, för de försöker hon äta upp på vägen till bilen. Efteråt blev det lite hopp och lek men hon gick bara och släpade bakom mig i skogen, så då blev det hem och sova för henne :) Gammeltanta!

onsdag 25 maj 2016

Att spåra en buse som heter husse

Vi har tur här i huset som har världens bästa husse (men det betyder inte att man inte kan bli lite irriterad ibland) som helt plötsligt har fått för sig att det är kul att springa och gömma sig i skogen så Nässla får spåra upp honom. Ja, jag vet att en gömd person egentligen ska SÖKAS upp, men vi kör ju på spår och det går alldeles utmärkt! Ja, förutom att hussen och matten inte helt pratat ihop sig innan hussen springer ut i skogen.. 
Istället för snitslar
I fredags försökte vi oss på ett litet försök på kvällen, som började riktigt bra men som slutade med att jag och Nässla gick vilse, på riktigt, och hussen var lite bitter över att han dels fått massa myggbett och dels att en tjej såg honom i skogen och kanske blev rädd för psykopaten som satt ensam på en sten och glodde i skogen. Det som hände var att Nässla började vädra och då anade jag att han var nära och sen irrade bort sig. Hon spårade dock så jag trodde att kanske hade hussen fått feeling och utökat spåret rejält, men efter att vi aldrig hittade den där sista pinnen (eller hussen) så ringde jag honom och vi kunde konstatera att vi var vilse. Jag hade bara tagit med min företagsmobil som jag inte har något internet på och kunde därför inte ta till något annat än en kompass. Gissa hur mycket nytta man har av en kompass när man inte vet i vilket riktning man bör gå.. Efter mycket ylande från hussen (som vi skrämmande nog inte hörde trots att det bara var några hundra meter mellan oss, och han skriker högt kan jag lova!), irrande i vildsvinsbo och traskande mot "solen" så hittade jag äntligen en stig och snart var vi samlade som familj igen. Nåja, Nässla var åtminstone nöjd men jag trodde aldrig att hussen skulle gå med på att göra om det. 

Well, ibland har jag fel och döm om min förvåning när jag föreslog ett nytt spår i går när vi var uttråkade och han sa ja! Men den här gången kom vi överens om att han skulle hela tiden hålla ett vänstervarv. Sagt och gjort, vi åkte till rullstensåsen där det är mycket mer öppet och mindre mygg och körde. Husse gick, vi väntade och sen hakade vi på. Pinnar plockades in och jag kände mig väldans säker på hennes spårande. Men sen, efter pinne 6, så var vi mitt på stenåsen, alltså massa små runda stenar och där gick spåret väldigt nära spåret där det gått i början och hon drogs hela tiden till det. Jag som visste att hussen inte skulle göra så denna gång (för det var ju det som tog oss fel förra gången) höll emot och gick tillbaka en bra bit där jag var 100% säker på att han gått (hon markerade på en sten, vilket han senare bekräftade att han suttit en stund på). Återigen hamnade vi mot det andra spåret, dock efter att vi hittat pinnen och döm om min förvåning när jag ser hussen längre bort, längs med spåret vi gått tidigare. Han har alltså korsat spåret och gått bredvid det tidigare spåret och stått precis bredvid oss nästan hela tiden vi irrat. Jag trodde han hade gett upp och bara traskat från sin slutpunkt så jag släppte Nässla, men hon sprang ner i skogen (alltså spåret) medans jag genade till hussen. Jag väntade dock på Nässla, som frispårade sig fram hela vägen till honom. Han hade alltså fått lite feeling och jag litade inte på min hund. Så kan det gå! Men Nässla skötte ju sig galant och kunde återta sitt jobb trots mitt nekande och återtagande, så jag är grymt nöjd med henne. Kan säga att hon var rätt spak efter det. 

Hussen hade tyckt det var jättekul att se oss jobba på, för han hade ju även sett oss när vi språrade tidigare eftersom det var så öppet (men jag såg aldrig honom). Han ville tom få prova byta roll vid tillfälle! Jag är imponerad!! 

tisdag 22 mars 2016

En perfekt helg!

Första lediga helgen på länge och vår i luften, den här helgen skulle inte gå till spillo! Vaknade som vanligt innan 6 på morgonen och passade på att vara effektiv. Tvättade fönster, lagade lite matlådor,  några maskiner tvätt och badrummet blev skinande rent innan klockan ens var 11 och då bestämde jag mig för en lång vandringstur i Eskilstuna. Det fick bli lite geocatching längs en av etapperna på Gyllenhemska leden utanför Sundbyholm (vid Mälaren). 
Många partier går med sjöutsikt, men oftast är det hus emellan och stigen går i skogen.

Eftersom det är barnkammardags i naturen var det koppel på bajsätarn.

Vi hittade lite troll under en stubbe. De var faktiskt inte en del av geocachningen, utan bara en gullig grej i skogen.
Fem timmar senare och någon mil i benen däckade Nässla i bädden och jag åt en pizza utan ett uns av dåligt samvete ;-)

På lördagen var det dags för exkursion som en del i jägarexamensutbildningen. Vi var utanför Västerås för att kolla på olika typer av fällor, lära oss om säker vapenhantering och så klart fika i skogen - bästa! 
En del av gänget!
När vi kom hem var det Nässlas tur att roas och jag la ett spår till henne på vägen hem. Inte så långt, men svårt på kort gräs/grusgångar. Det gick fort och alla pinnar kom till mig. Efter spåret frågade Nässla om hon fick bada och jag sa ja. Jag trodde det var renare än det faktiskt var..
Bästa belöningen efter ett spår!

Sen rulla sig lite för den extra touchen av fräschör
När vi kom tillbaka till bilen bestämde jag mig för att också kasta lite dummies till henne, det var ju så länge sen sist. Jösses amalia, vad kul hon tyckte det var, var länge sen jag såg henne springa så fort!! Filmade det sista skicket när hon var lite mer normal, gulle.



Jag måste ta tag i den här träningen igen, nu när det är vår och dags att hänga mer i skogen! Kanske ett WT till hösten ändå? 

Hemma blev det dusch av skitig hund och sen slappa efter en perfekt helg :) Tänk vad skönt det kan vara att bara få vara och traska i skogen med sin bästis.

söndag 20 december 2015

Spårdag mellan festligheterna

I går var jag helt ledig förutom lite festligheter på kvällen och när jag vid lunch började känna mig vresig insåg jag att det bara fanns en sak att göra - ut i skogen med hunden! Det fick bli ett långt spår med endast en lycka och vid några ställen lite annorlunda underlag (sten och sand), fokus fick ligga på uthålligheten. 
Ser bra ut!
Nässla spårade på riktigt bra och som väntat blev mitt humör mycket bättre :) Hon är snabb och het, men distansen var helt klart jobbig för henne.
Inte helt lätt att gå på, eller nosa på heller skulle jag tro

En mycket nöjd men sliten vessla vid spårslutet
Efter spåret tog vi en liten sväng på de fina vandringslederna i området. Inte en kotte till fots, bara ett gäng på cross kom åkandes. Skönt.
Nässla vill gå in där skylten pekar men jag vet att det finns en del källor där och jag var inte intresserad av att duscha hunden denna dag

Jag är lite upprörd - fleecetröja och svettas så här den 19 december?!

lördag 14 november 2015

Kampanj på plats

I natt hade jag en dröm om att jag och Nässla tävlade lydnad i hallen. På gruppmomenten skulle hundarna sitta exakt bredvid varandra, alltså inte ens 20 cm mellan dem. Detta ledde till att Nässla inte klarade av momenten utan la sig på sittandet och ville inte vara kvar på läggandet. Självklart. Jag vaknade och tänkte att jag kan inte tävla henne när hon inte är helt trygg på platsliggningen. Det är inte schyst mot henne! Det är egentligen skit samma hur samtliga moment går, men mår hon inte bra på tävling har vi inte på tävling att göra. Punkt. 

Så nu blir det kampanj på platsliggning, även om vi inte har tillgång till arenan för all den träningen, men jag tänker att får hon göra det tillräckligt många gånger kommer det förhoppningsvis generaliseras. Så jag studsade upp och gjorde några dolda platser hemma som var långa, då jag vet att hon inte är stressad hemma när vi tränar det. Sen åkte vi till klubben och körde lite mer ute. Använde den där avståndsbelönaren (som inte räckte fullt så långt jag hade önskat) och gjorde MÅNGA repetitioner. Och så ska jag fortsätta, hela vägen fram till tävlingen. Nässla SKA känna sig lugn och trygg även om hon inte ser mig när vi tävlar, annars får det vara. 

När vi ändå var på klubben passade jag på att gå ett spår med henne då jag ska iväg på hundfria aktiviteter och hon ska vara hemma med hussen under kvällen och morgondagen. Hade glömt mobilerna hemma så det blev inget reggat, men det var ett ganska kort spår, kanske 400 meter, som slutade på grusvägen. Hon slarvade en hel del (det blåste och hon ville hellre vinda) men det värsta var när hon 50 meter innan slutet kliver av spåret och äter människobajs! Gaaaaah! Då var det slutspårat för fröken och det blev raka vägen till fängelset utan att passera gå! Varför bajsar folk där när det finns ett dass 100 meter bort?! I det läget finns det inget "Man måste sluta när det går bra så hunden har bra motivation till nästa pass", det var bara att åka hem, skicka ut hunden med ett grisöra på baksidan för lite rensning av tänderna. Uuuurk! 

Ni behöver inte oroa er, vi är sams nu ;-) Nu laddar jag för Madonna!

lördag 19 september 2015

Spår, svamp och packning

Jag och Nässla är ensamma hemma, något jag i normala fall är van vid och tycker är skönt. Men när sambon inte kan nås på telefon eller chat så känns det faktiskt tomt även för mig. Snacka om att man gjort sig van att kunna vara nåbar hela tiden. Men om två dygn så är vi förhoppningsvis i samma land! För att inte grubbla totalt så har jag hållit mig sysselsatt. Biblioteket, upp till klubben och låna en chipläsare inför KM och gå ett spår. Hämta Nässla och gå spåret med efterföljande svampplock (där jag såg under spårets gång). 

Spåret var på det gamla vanliga stället och idag provade jag två utmaningar, ett garnnystan (den blå bollen) där jag gick runt och runt i samma härva en stund. Den andra utmaningen var mycket väg. 

Fick även en ofrivillig störning när det kom ett gäng i tights som skulle träna intervaller i backen. Själva backen gick inte mitt spår i, men de la liggunderlag och grejer där jag kom ut från skogen och skulle gå ut på vägen, vilket störde Nässla lite (den första röda härvan). Hon fick söka upp spåret helt från bilen vilket hon gjorde bra (fick inte igång den helt i starten när spåret lades, därav bara rött spår i början). Sen tuffade hon på bra, gick i princip rakt igenom nystanet, plockade alla pinnar och blev bara lite störd på stället där de legat innan den stora svårigheten VÄGEN kom. Hon börjar med att spåra men sen går hon på erfarenhet. Spåret SKA gå över vägen. Spåret SKA gå in i skogen. Provade flera gånger att bara ta sats och hoppas på det bästa. Eftersom det är en väg med trafik valde jag att ha kort lina och inte ge henne för mycket svängrum om det skulle komma en bil, men det var helt uppenbart att på vägen går man PUNKT. Jag är i alla fall stolt över mig själv som kunde hålla humöret uppe och till slut så kom vi åtminstone till den delen där spåret gick upp i skogen igen. Swisch och swosch så var vi strax i mål!

Efter det blev det lite hopp och lek, svampplock (som blev lunch) och nu vila. Nässla verkar lite nöjd. Strax blir det avfärd in till Eskilstuna för milen i spåret och kvällen bör jag städa och packa inför morgondagens avfärd. 
Ett öga öppet, OM det kommer någon bil på gatan som behöver sig en avhyvling. 

lördag 12 september 2015

Nu är allt i sin ordning!

Det har varit en hel del med arrangemanget av spårprovet men igår gick ÄNTLIGEN allt iväg och idag ringde jag det sista samtalet gällande allt. SÅ skönt att kunna lägga det till handlingarna (nåja, själva provet är kvar) och slippa känna sig stressad. Med mindre stress kommer förhoppningsvis mer uppdateringar och jag börjar med en lite längre nu, för här händer det grejer!

Som exempel så var jag och Nässla och spårade i förrigår och som ni kan se på bilden var hon skiiiiitduktig! Hon blev inte ens störd när jag ramlade bakom henne :-P Jag fick ett rejält löparpass bakom henne i skogen och det känns som en bra uppladdning inför morgondagens viltspårsprov, hon har motivationen och jag förstår henne bättre och bättre!
Ett litet fusk i "fingret" där uppe, annars full pott!
Nu håller vi bara tummarna för att vi får ett litet vilt som stör oss i spåret i morrn (och att Nässla klarar av det så klart!). Vi vill ju till SM-kval 2016!! Och på tal om viltspår så har jag haft en del kontakt med ansvarig i SSRK och hon tyckte jag skulle utbilda mig till domare. Och av en tanke föddes en annan osv, så nu har jag faktiskt anmält mig till en kurs i jägarexamen. Jag tänker inte skjuta några djur, men tänker mig att kunskapen är bra ur både viltspår och apporteringssynpunkt och kanske vi får komma in mer i eftersöket om vi gör detta. Så om drygt en månad börjar den kursen! 

Tro inte att det är den enda utbildningen jag har anmält mig till heller. 2015/2016 får verkligen bli år för vidareutbildning. Visst har jag gått en del kurser och lärt mig massor under åren, men i år har jag hittat utbildningar som jag hoppas kan vara ett steg till i utvecklingen. Som jag skrivit förr ska jag om en månad åka på Clicker expo i Warwickshire till att börja med, alldeles ensam. Några veckor efter det åker jag och Zandra ner till Trollhättan och kursar i TAGteach hos Eva Bertilsson. Sedan blir det lite kursvila men i mars nästa år blir det även Do As I Do med Claudia Fugazza. Har läst lite i boken och det går säkert att göra det på egen tass, men å andra sidan får man passa på när det kommer något nytt. Som om det inte vore nog har jag även anmält mig till en onlinekurs i programutveckling i Freestyle, det kan vi verkligen behöva! 

När jag inte spenderar mina pengar hej vilt på kurser så är det bara det gamla vanliga, ni vet..  

Nässla vill inte gå ens på morgonkisspromenad..

För hon har ett äpple!
Men hon börjar bli lite piggare på att gå, tror hon mår lite bättre av att det är svalt ute. Ibland glömmer hon även helt bort att protestera! :-O Och gå blir det mycket av nu, på helgerna blir det nästan 1,5 mil om dagen och vardagar mellan 5-10km. Det är ju bara några veckor kvar till Tjurruset så det är bra att få upp lite flås, även om det mest varit gång. Men lite spring har jag fått till och jag tror det kommer att gå bra att springa också. I tisdags promenerade vi till klubben och det var ju spännande. Jenni skulle träna på sina TL-skills i brukslydnad inför klubbens tävling om några veckor och Nässla fick vara försökshund. Kan ju säga att jag är rätt nöjd med att det inte blir någon brukstävling för oss då som Nässla höll på ;-) Däremot jobbar vi hårdare med lydnaden. Snart innesäsong och då är det ju dumt att låta bli att tävla på vår egen tävling i november. Så nu är vi i full gång med lydnaden igen. Just nu ligger fokus på att Nässla ska behålla fokus under fritt följ och det tar sig! Sen är vi och pillar lite i alla moment, det behövs ju minst sagt. 

Medan jag och Nässla spårar och leker lydnad så gör syrran något mycket viktigare, nämligen tar hand om sina tio små valpar som är en vecka idag! Så gulliga och självklart är jag ovanligt sugen... 

Gullrumpor!!
Men vad är väl en bal på slottet när man har Nässla? Nej hon ger mig huvudbry så det räcker och blir över, hon behöver ingen lillesyrra än på ett tag :)

tisdag 8 september 2015

Snäll husse!

Hussen är inte den som frivilligt hänger med på hundaktiviteter.. Speciellt inte efter att han var med när jag gråtandes åkte från en rallytävling i Fagersta då vi fryst i en evighet bara för att sen gå in och bryta då Nässla stack för att äta hästskit, eller den gången jag lovade dyrt och heligt att i Norge finns det inga knott i skogen och det slutade med att han satt i bilen mitt i norska Finnskogen från 9-16 i väntan på att jag skulle få gå mitt spår för att slippa alla små blodsugandes as.. För de flesta aktiviteter är i skogen och där finns mygg och det HATAR hussen. Så mycket att det brukar mest bli otrevligt om jag lyckas övertala honom att följa med och kasta en apport eller två. 


I går när jag kom hem var hussen mentalt slutkörd pga sitt jobb. Jag lyssnade på honom i över en timma och vi pratade och kunde peppa upp honom till slut. Så mycket att han tom gick med på att lägga ett spår till Nässla (som var ovanligt besvärlig i går!!) och sen gå med när hon fick gå det. Chockad över att han sa ja (mot att vi skulle stanna på vägen hem och köpa Texas Pecanöt) så var det bara att slänga sig i bilen och åka upp till skogen. Gav honom två pinnar och en godisburk och skickade ut honom med "Försök få henne att inte hitta dig, var en brottsling!". Han sprang (!) ner för vägen, vek in i skogen och var borta en stund för att lura Nässla. Direkt när han var tillbaka fick Nässla gå. Och hon var het, så där perfekt het för att gå ett spår. Först försökte hon vinda på vägen men kände snart vittringen på gruset och började spåra (halelulja!) och sen var det fullt ös medvetslös. Hon missade båda pinnarna (men jag tror hussen kan ha lagt dem inte i spåret utan på någon stubbe vid sidan om eller så) men var annars precis där han gått. Hussen var grymt imponerad över Nässlas jobb och när hon sen fastnade lite i återgången (längst ner till höger på bild) så sa han: "Nästa gång jag gör får jag göra lite såna för det behöver hon träna på!" Kul att han blir så imponerad att han tom kan tänka sig att göra om det, detta måste vi ta tillvara på!

Odrägligheten då? Troligtvis är hon inne i en period av extra hunger just nu. Trots att hon fick lite extra mat i går kväll så väcktes vi kl 4 i morse av att hon var tvungen att kräkas. Det gör hon bara av vissa ben (som hon inte åt igår) eller om magen är tom. Så nu blir det extra portioner med havregryn för fröken. 

fredag 4 september 2015

Tisdagens spår

Lite sent, men i tisdags var jag ledig och passade på att gå ett litet spår med vesslan här i krokarna. Det var ett personspår med tre pinnar och godisavslut som gick längs vägar, över vägar, på en bmx-bana och över en fotbollsplan, förutom lite hederlig enkel skog. 
Ser ut som att koordinaterna är lite snett till en början, för det var på vägen och jag VET att hon gick exakt rätt. 
Som man ser på bilden så var det vid vägen som det var lite svårare, på båda övergångarna hade hon lite svårt att lokalisera spåret (kanske inte helt konstigt, det åker ju bilar där), men jag hade tålamod och hon fick lösa det på egen tass, vilket hon till slut gjorde :) Fotbollsplanen var svår och hon ville gärna bara springa på med nosen i vädret men jag körde på att så fort nosen var uppe så stannade jag och spände linan och då gick även det framåt med nosen i backen, även om det var väldigt svajigt.

Mitt fokus på spår har annars den sista tiden legat i att försöka arrangera ett KM för flatklubben där jag är viltspårsansvarig. Hade domare klart till att börja med, men med ett avhopp och fler anmälda än tänkt (dubbla antal mot förra året) så blev det lite av ett katastrofläge när INGEN domare i trakten kunde. Frågade över 10 stycken! Hittade dock i veckan två stycken som kan tänka sig att döma, så det verkar ändå lösa sig, men fy vilken magsårspärs det här har varit! Dum som jag är så är den dessutom EFTER min USA-resa så då ska det hänga över mig på semestern.. Aja, får helt enkelt försöka fokusera på rätt sak och utnyttja lite av de små mindfullnesstips jag fick igår på Kolsvas bibliotek där jag och Zandra var på en föreläsning i ämnet. Finns en hel del saker att ta åt sig av i den livsstilen (eller vad man nu kallar det).  

söndag 23 augusti 2015

Dagens spår

På dagarna blir det mest vila för vovven, alldeles för varmt för att någon av oss ska orka hitta på något. Men, inte ens när jag rinner bort kan jag låta bli att lägga ett litet spår när jag är ledig! Sist jag gick i skogen var det så sinnessjukt mycket småsly och annat som gjorde det jobbigt i skogen så idag ville jag göra det enkelt för mig (och slippa använda en tröja) så jag gick på åkern och sedan över i gräset. Det började med 20 meter på gräsmatta men där tänkte jag att Nässla kunde få ha spelrum att bara försöka hitta ingången in på fältet i det jättehöga gräset. På bilden syns ju inte vilket gräs som är vad, men precis efter den tredje pinnen börjar vanligt kortklippt gräs. 

Det ser inte så jätteimponerande ut, men dels så är det ju jag som har mobilen och jag genar lite för att hinna med Nässla och dels är den inte helt 100% tillförlitlig. Mönstret är ju liksom exakt men det ser ut som att vi gått tre meter bredvid längst ner men det har vi inte (eftersom gräset är högt såg jag att hon gick helt i mitten hela tiden). Men nåja, istället för att gnälla över den visuella bilden kommer här istället en redogörelse:
Innan vi är framme vid gräset börjar hon spåra, inte på asfalten direkt, men hon får det i nosen och kommer igång (yeay!! vi kämpar ju med att det går att starta på andra ställen än i skogen!) och hon har spåret från steg 1, trots det korta gräset. Hon är jätteladdad och drar järnet!

In raka spåret, hittar första pinnen, spårar vidare klockrent till andra pinnen och kommer in i lyckan. Går halva, tappar bort sig lite och väljer då att söka in sig i spåret och då går hon alltså tillbaka och hittar spåret igen, vilket ändå var bra gjort. Vidare rakt fram, hittar nästa pinne och sen var det dags ut på gräset. Hon börjar starkt och kör på, lyfter på huvudet och tycker att man bara kan rusa rakt fram på gräset när det närmar sig asfalten och då väljer jag att bromsa och direkt blir hon då tveksam (för hon har ju inte spåret när hon har nosen i luften) och backar tillbaka. Jag backar också tills hon väljer att själv SPÅRA vidare vilket går ganska fort och när hon hänger längst fram i selen peppar jag på henne ordentligt. Full fräs till nästa pinne och efter det är det galopp till mål! Eller faktiskt förbi då jag gömde slutet ordentligt i gräs då jag inte ville att hon skulle vinda den då spåret var nära hela tiden. Så när hon spårade vidare kastade jag den helt enkelt över huvudet på henne :) 

Att gå såna här spontana personspår är jättekul med Nässla, hon är alltid mycket mer taggad än när vi kör viltspår själva. Hon drar och sliter oss framåt och jag får jättebra lärdom om henne inför de svårare spåren. Det går fort att göra och man kan träna på lite svårare saker eftersom hon taggar till så mycket och det inte blir samma konflikt som i blodspåret. Duktiga lilla vessla!

onsdag 19 augusti 2015

Dagens spår

Tycker jag inte hinner med så mycket alls, trots de ljusa kvällarna och korta arbetsdagarna. Men, det är väl så livet är när man inte är fattig student.. I dag var jag åtminstone ledig och då hann jag med ett spår med vesslan! Kul, tyckte vi båda! Det blev ett litet personspår som vi gick direkt, eller ja direkt efter jag klätt på mig, insåg när jag gick det i shorts att det skulle göra betydligt ondare med en hund som drar mig framåt bland alla brännässlor.. Hon gick spåret riktigt bra idag, trots att hon missade en pinne. Den missade hon inte för att hon gick fel utan hon märkte den aldrig trots att hon klev över den. Men de andra kom hon in med så fint!
En liten kortis i hemmaskogen
Höjdpunkten var helt klart när hon kom på en bit med asfalt. Först försökte hon hitta en egen logisk väg (dvs rakt över och in i gräset) men hon märkte ju ganska snart att det inte fanns något där. Då jobbade hon på riktigt fint. Hon spårade inte, men hon letade noga vilket är ett stort framsteg och väldigt nyttigt för henne och det kändes som första gången där hon verkligen ansträngde sig för att förstå vad som hände när hon är på asfalt. Asfalten syns inte på kartan men är den röda flärpen som går tillbaka mellan markering 4 och 5. 

Spår är en smidig aktivitet nu när det är så varmt och Nässla inte orkar göra så mycket. Det tar inte så lång tid, är skugga i skogen och hon blir trött och vi båda har kul (går ju alltid mycket lättare med personspår än vilt när jag lägger det). Det är nästan som att åka berg-och-dalbana emellanåt - när man måste blunda för att inte ögonen ska petas ut av grenar som swishar fram i ansiktet när man kutar fram efter en galen hund i spåret ;-)

måndag 1 juni 2015

Spår med nonchalant hund

I går skulle jag och hussen till storstaden för att gå att kolla på Gabriel Iglesias och då skulle Nässla få vara hemma lite längre än vanligt. För att trötta ut henne tänkte jag att jag åker till klubben, går spår och tränar lite allmänt. Spåret blev som nedan.


 Hon spårar bra när hon väl jobbar men hon var extremt nonchalant under spåret! Ställde sig och käkade gräs, grävde upp lite tryffel och höll på men när jag sa till henne hade hon full koll och fortsatte spåra. Sista pinnen hon hittade brydde hon sig inte heller att ge till mig utan traskade drygt vidare med den.. Vet inte om hon bara hade en "dålig" dag (svårt att säga så eftersom hon ändå utförde det hon skulle bra, när hon väl ville göra det) eller om hon tyckte det inte ens är så svårt att man behöver anstränga sig?! Jag måste nästa gång se till att det blir ett blodspår som ligger över natten, så får hon kämpa lite för att ta sig runt. 

Efter spåret körde vi lite larvagility! Jag storknar nästan över hur Nässla bara sprang igenom slalomen som om hon redan tränat det tio gånger innan :D Sen hoppade vi lite och gick över en bom (eller vad det heter, som stod stilla). Det är läskigt nog när man heter Nässla och är rädd för höjder så jag misstänker att hon sov gott hela kvällen efter det :)