fredag 31 oktober 2014

Bok - Hunden som skäms, Myt eller sanning? Av Per Jensen

När jag slutade på mitt förra jobb fick jag ett stort presentkort på böcker av dem. Första gången jag handlade sa tjejen i kassan: "Oj, någon älskar dig!" och jag är beredd att hålla med om att det var något av det bättre jag fått. Med jämna mellanrum besöker jag bokhandeln och tar med mig någon ny bok hem. Det är dock sällan jag besöker djur/husdjursavdelningen för det är inte ofta jag är intresserad av några nya hundböcker, men denna gång hade jag under morgonen sett någon flash på fejjan om att Jensens nya bok hade kommit ut så jag kollade om den fanns och det gjorde den. 

Per Jensen är etolog och en av de föreläsarna som jag verkligen gillar. Det han säger är grundat i vetenskapen men han lägger fram det med respekt och kärlek för hunden samtidigt som det finns humor i det han säger. 

Den här boken sammanfattar några av de senaste årens forskning om hundens inre värld. Det är inte egna observationer, tyckanden och erfarenheter utan forskning som publicerats och därmed passerat mycket kritik och granskning. Det mesta har nog gått att läsa via hans blogg men här har han sammanställt forskningen i olika kapitel och knyter ihop de olika resultaten. 

Jag är glad att jag har läst mina terminer inom humanpsykologi, då blir de få termer och forskningsbegrepp som används ändå lättlästa, för annars kan man tro att 240 sidor forskning ska få en att somna (det har gjort det förr om jag säger så..) men med denna bok är det långt ifrån så! Varje kapitel börjar ungefär lika, där han beskriver en frågeställning utifrån vardagen, redovisar intressant forskning och sedan sammanfattar det på ett lättläst sätt. Men det som ändå känns unikt i boken är att i varje sammanfattande avslut så lyckas han bygga upp en sådan vördnad, respekt och kärlek för våra hundar och deras beteende mot oss. Inför varje nytt kapitel lyckas han förmedla sådant privilegium för att vi får ha våra hundar hos oss som förstår oss människor bättre än vad vi själva gör och flera gånger värkte det i mitt hjärta över glädjen att få ha ett helt eget exemplar av dessa djur nära mig. Att som forskare och etolog kunna få fram dessa känslor i en bok om forskning måste vara unikt!

Jag vill faktiskt inte skriva så mycket om själva forskningen, men kan avslöja att det är många saker som förvånar mig och skulle behöva få mig att ändra ett och annat om jag skulle få för mig att hålla grundkurs igen. Det enda viktiga som är kvar att säga om boken är: Läs den!

söndag 26 oktober 2014

Revansch!

På plats i dag igen! Hade samma plan som för gårdagen men med förändringen att träna mer innan och sen det lilla spåret vi gick på morgonen. Även på banvandringen tog jag med mig Nässla men mitt i den så vaknade min hjärna till liv och jag kom på det otroligt DUMMA i att ha med mig kampleksak att gå att belöna med där ute. Gick av plan och lämnade den och sen körde jag frekvenser som jag gick av lugnt och stilla och belönade utanför med godis, mycket bättre koncept!

Det blev ganska tidigt mitt startnummer och vi började med HtM. Valde på vägen in att avstå vår första snurr (har en i starten) för att inte riskera att hon började studsa. Tvärtom så var hon faktiskt ganska seg och det kändes som jag fick dra med henne runt, men allt satt i alla fall som det skulle! 

Klev av och skulle bara gå bort och kolla när nästa start var när jag fick veta att vi var på tur! Bara att ladda om och springa in för nästa program! Bra energinivå på Nässla, men något ligga och rulla på avstånd skulle hon ju då inte göra! Nåja, fick till en och sen flöt det på hyfsat och det var överlag betydligt bättre än gårdagen. 



Vi presterade tydligen så bra att vi faktiskt gick och vann HtM-klassen med uppflytt! På freestylen fick vi en tredjeplats och äntligen uppflytt! Här är poäng och domarkommentarer: 

HtM klass 1
Precision och samarbete: 8,3 & 7,9
Innehåll: 8,2 & 8,0
Tolkning av musik: 8,2 & 7,7

"Vilket svänigt program! Musiken passar er perfekt och ni visar upp ett snyggt och varierat program. Fina byten!"

"Trevligt program med många fina positioner och övergångar :) "

Freestyle klass 2
Precision och samabete: 8,0 & 7,9
Innehåll: 8,0 & 8,8
Tolkning av musik: 8,8 & 8,6

"Superfin kontakt m. något stopp i mitten som stör flytet något. I övrigt ett utmärkt samarbete. Mkt bra planering och en mycket bra tolkning där det mesta sitter på rätt ställe :) "

"Kul program, bra jobbat! Något stopp på mitten vid avståndsarbetet, annars fint flyt i programmet. Bra variation bland rörelserna :) "

Spårmorgon

Vintertid är ingen dålig tid, åtminstone inte söndagen den inträffar på! En extra timma (men samma sovmönster) gjorde att jag hade gott om tid nu på morgonen och passade på att gå ett litet spår med Nässla (kanske hon blir lite trött till tävlingen i eftermiddag). Struntade i asfalt den här gången då jag ska börja med nyinlärning vid sidan om för det (blev inget pass här om dagen, lederna + 4 grader + regn = katastrof för mig) men tog med en av svårigheterna från förra gången: att gå längs med skogen istället för in i skogen. Efter det vek jag in i skogen, gick genom ris och snår, rundade en liten sten och sen la jag ner bästa fleeceflätan. 

Hon tog början jättebra och hade inga problem att gå längs med skogen idag! Skogen var bra som vanligt, med risk för mitt liv (höll på att tappa brallorna!). Hon var på väg att gå runt stenen, men halvvägs vände hon och fortsatte på spåret, det får vi prova igen, kanske med större noggrannhet på vind och terräng. När vi går personspår är hon så fruktansvärt snabb att jag var tvungen att stoppa henne ibland, men fördelen är att jag ser att hon trots detta inte blir helt osäker. Visst funderar hon på om hon gjort fel, men kommer snabbt in i det så jag tror det här kan vara jättebra träning inför de finska spåren där det garanterat kommer bli stopp i spåret, och vi kan bygga upp hennes fortroende för att hon gör rätt trots att jag behöver stoppa henne. 

Nu är hon lite trött, så förhoppningsvis kanske hon är lite mer i balans inför dagens tävling ;-)

lördag 25 oktober 2014

Freestyle dag 1 Daladansen 2014

För ovanlighetens skulle tänkte jag att det skulle vara jag som rapporterar från dagens freestyletävling då Nässla har regisserat tillräckligt idag! Ja, så kan man nog sammanfatta dagens tävling där vi knappt hade något med som det var tänkt i programmet! Hon hoppade, studsade och skulle bara springa backandes runt mig idag.. Mina resultatmål uppnåddes inte och de andra målen var svåra att hålla sig till eftersom det inte var mycket som var som det skulle. Kändes riktigt dåligt, såg okej ut på filmen och när jag fick protokollen fick jag ändå lite hopp. I morgon blir det mycket mer uppvärmning så hoppas vi på en inte lika fullt taggad hund i vare sig Htm eller Freestylen. 

Domarkommentarer och poäng: 
Precision och samarbete: 7,3 7,3 
Innehåll: 7,2 8,3
Tolkning av musik 7,0 7,2

"Fint samarbete trots några missar och dubbelkommandon. Jobba på bättre flyt och ta tillvara på musikens tempoväxlingar. Snygga snurrar och grymt avslut!"

"Jättebra program anpassat till hund och svårighetsgrad. Bättre mot slutet när hon kom igång. Önskat mindre DK för högre poäng!"

Jag kan inte säga så mycket om det hela, mer än att jag håller med i poäng och kommentarer (även om kanske samarbete värderades högt, men de vet ju inte hur det ska se ut för hon samarbetade inte mycket). Mycket dk blev det när jag ser på filmen och det var ju för att få henne att göra något rätt öht. Jag hoppas helt enkelt på revansch i morgon!

fredag 24 oktober 2014

Helgens mål - eller hur jag ska låta bli att stressa upp inför tävlingen

I helgen är det som sagt dags för tävling i Freestyle igen och detta är den gren som helt klart varvar upp mig mentalt. Dels att man inte bara blir bedömd över sitt utförande utan också för min egen planerande insats. Utförandet kan man alltid hitta ursäkter för att det inte går bra, men kritik på planeringen hamnar rakt på mig. En annan stressande sak för mig är alla mail och tanken på konkurrensen. Kanske hänger konkurrensen mer ihop med den delen att det beror på planeringen från mig, för i andra sporter har jag inte alls den tanken inför en tävling. Mailen då, jo, freestyle använder (tyvärr) inte SBK-tävling så startlistor, PM och all slags info mailas ut. Och denna arrangör mailar ofta. Vilket i sig är bra, men det stressar mig för då måste jag varje gång kolla igenom startlistorna och ser att den och den tillkommit etc. Jag blir alltså stressad över att se vilka som är mina medtävlanden! 

Nu vet ju varje rationell hjärna att det spelar ingen som helst roll för MIN prestation att jag ska tävla mot Eva Bodfält eller någon annan man känner igen. Men, om våra hjärnor hade funkat lika bra i praktiken som vi tycker de borde göra i teorin skulle vi ju inte ens behöva något som hette tävlingspsykologoi! Inspirerad av föreläsningen av Nina Svartberg och pushad av Zandra ska jag därför jobba med mitt fokus både inför och under denna tävling. För när man inte ens har som mål att vinna är det oerhört dumt att lägga tankar på att bli stressad för att mina medtävlande är duktiga! (Det är ju pinsamt att ens skriva det, men jag är övertygad om att jag inte är ensam).

Så då kommer jag lägga stort fokus på att ha uppgifter genom hela tävlingen som jag har uppskrivna och med mig. 

Resultatmål
  • Uppflyttningspoäng i samtliga kategorier på alla starter


Uppgiftsmål
  • Inför start:
    • Var väl förberedd, packa i god tid och se till att allt är med och ha startlistor klara
    • Banvandra först med Nässla och ha med leksak. Se till att hon har kollat av lokalen och träna på rulla och belöna med leksak. 
    • Lämna hunden och banvandra ordentligt utifrån lokalen. När det gäller HtM, hitta riktpunkter i lokalen för stegen. 
    • När ytan känns bra i banvandringen, gå igenom vilka hjälper jag behöver och var. 
    • Värm upp henne till en bra nivå. Var med henne hela vägen till start även om det krävs att vara ute i kylan. 
    • Belöna snurrar och spring utan att hoppa.
  • På plan tillsammans: 
    • Gå ett lugnt och sansat varv på plan innan vi ställer upp
    • Se till att fånga upp henne innan slalom
    • Se till avstånd och lugn innan hopp
    • Dubbla kommandon vid rullningarna 
    • Beröm och hjälp henne att sansa sig i samband och efter snurrarna
    • Fånga upp henne inför slalomet
    • Var tydlig när hon ska runt och mellan
    • Tydliga och dubbla kommandon vid läggandet och rullandet mellan benen
    • När vi är klara ska vi gå av mellan benen lugnt innan hon belönas
  • Om hon studsar, ta in henne i fot och gå bara tills hon sansar sig, skit i programmet tills hon varvat ner och återta det när hon känns samlad
Okej, jag är redo, håll tummarna!

torsdag 23 oktober 2014

Världens sämsta träningspass

Ledig idag och då är ambitionsnivån stor! Först lite träning ute på att rulla, momentet gick bra men då jag körde med en kampistuss höll jag på att få mitt öga utpetat av en flattK9tand.. Kommer nog se ut som att jag är ett offer för hustrumisshandlare i morgon men det är alltså bara verket av min odåga till hund. 

Efter att jag fått bitmärke i ansiktet bestämde jag mig för att lägga ett spår i skogen vid huset. Började med att gå längs med skogen några meter innan jag vek in, gick en vända i skogen, passerade en hög med bajs (från människa, då jag antar att inga andra lämnar en hög med papper på!) och fick lite småångest, korsade en cykelväg lite på sniskan innan jag la ner slutet. Borde väl inte vara så svårt..

Hämtar hunden, som vid skogen  uppenbarligen INTE vet vad nosen är till för utan ska bara plöja rakt in i skogen. När jag håller emot försöker hon bara i en annan riktning, om och om igen.. Men suck!! Till slut vindar hon och kommer in på spåret jag gått trots att det är längs vägen, hon är mycket osäker tills det vinklar in i skogen och då jävlar är det som att starta en jetmotor! Här hade vi ett långt parti av hund springer som en galning genom skogen och matte gör allt för att stå kvar på benen och inte släppa linan, dvs Nässla har väldigt kul och hög motivation - Bra! När vi närmar oss skiten håller jag emot, tänker INTE tillåta henne att käka av det på vägen. Halar in linan och hon står och hänger och vill ta det, men sen rätt som det är tar hon rätt beslut och slänger sig mot spårets riktning istället och jag släpper efter med stort beröm. Genom snår och fan och hans moster ytterligare en gång med ett tempo som skulle kunna gett mig ytterligare en blåtira och så är vi framme vid vägen. Då säger Nässla att vägar är till för att korsas MED HUVUDET HÖGT UTAN ATT LUKTA och jag blir så less!! Hon försöker ju inte ens! Bara för att hon står på en väg så slutar hon att nosa. Springer random in i olika riktningar mot skogen på båda sidorna i hopp om att hitta något spår, men eftersom jag sneddade gör hon inte det. Jag provar ALLT, men nej, det går bara inte. Usch och fy för såna här skitpass! 

Jag förstår ju att det inte är hennes fel, hon har ju aldrig lärt sig att man kan spåra även där och det kommer inte bli bättre av att jag provar det en gång i halvåret och blir frustrerad över att det inte går. Vi har ju egentligen inget behov av att kunna det och jag skulle kunna skita i att lägga spår så, men nej, så funkar inte jag. Jag vill satsa STORT på spår och då måste hon kunna alla slags underlag, även vägar. Så i kväll ska jag försöka ta mig i kragen och åka till en parkering för att göra ett 40 meters spår mitt på asfalt med näring i. Om jag hinner bli på bra humör vill säga. Fast å andra sidan, såg att stressade förare inte alls behöver påverka hundens prestation negativt.. 

Jag ska åtminstone skona er med att vara negativ hela vägen, så spårets stora positiva: 
  • Hon valde spåret före en hög med skit (tids nog)!

onsdag 22 oktober 2014

Alltid är det nåt!

I helgen är det dags att ta upp det här med Freestyletävling igen då vi drar till Fagersta för lite tävling igen. Två starter i FS II och en premiär i Htm I! Det ska verkligen bli spännande, för det finns nog ingen annan sport som gör mig så nervös just nu (jaktprov så klart men det är en annan femma). Htm programmet känner jag mig ganska lugn med. Själva programmet är bra nu, det gäller bara att Nässla bestämmer sig för att gå med alla tassarna i backen när det väl beger sig, ibland har hon nämligen fått för sig att hon är en studsboll! Freestyleprogrammet i sig är bra, men det går lite troll i ett trix som jag verkligen måste nöta nu i dagarna. Hon vill nämligen inte rulla mer än en gång, då hon kräver belöning efter varje rullning. Nåja, vi har ju hela tre dagar på oss så vi ska nog kunna få bukt på det, annars får jag tänka ut en nödlösning parallellt.. 

I går kväll var vi på klubbens öppna träning och Nässlas ögon var som två svarta tefat - klotrunda. Det kändes nästan som att hon gick på speed och hon är taggad till tusen på våra pass. Det är givetvis kul, men det bildas också en ond cirkel av det - hon lyssnar inte och jag blir frustrerad - hon blir "rädd" för mig osv.. Kanske är det så att hon har mycket fysisk energi då det faktiskt inte blir så många lösa rundor som vi har haft förr i tiden, så i morse bestämde jag mig för att gå ett litet spår och fräsa ur henne. Det blev ett kort på lite gräs/asfalt/äng bakom huset och nog fräste hon allt! Nästan så hon sprang fram på bakbenen för att hon hade så bråttom. Emellanåt sprang hon tillbaka till mig och skulle vara "lydig" så det blev ju bra träning för mig att försöka få tillbaka henne i spåret då. Ska försöka få till fler såna här om mornarna, har ju ganska gott om tid för det så det är dumt att låta bli. 


torsdag 16 oktober 2014

Jag är med på radio!

I måndags fick jag mail från SR Sörmland med frågan om jag ville komma och prata lite på ett program om hundar. För roligt att tacka nej till så självklart gjorde jag det och i dag var det alltså dags för min första livesändning i radio! Jag blev jättenervös men när jag lyssnar på det låter det faktiskt väldigt bra och jag är nöjd med min insats. Ordinarie programledare också tydligen för han mailade igen och bad mig komma fler gånger :-) 

onsdag 15 oktober 2014

Hur det går till att ta det Norska viltspårchampionatet

När jag försökte googla för min egen del om hur det skulle gå till att ta det norska vilstpårschampionatet hittade jag inte jättemycket till användning så därför tänkte jag göra ett eget inlägg som kanske kan vara till hjälp till någon som vill prova på lyckan i underbara Norge. 

Om du har det svenska viltspårschampionatet är det följande som krävs för att komplettera till ett norskt: 
  • Ett förstapris på samlat prov i Norge
  • Två officiella utställningsmeriter varav det ena måste vara efter att hunden är över två år. Lägst Good. 
Det går bra att ta dessa meriter innan du är klar med ditt championat i Sverige och ansöka om det i efterhand. 

Inför resan:
Först och främst måste du ju träna, men hur spåret är upplagt skriver jag mer om nedan. Sedan är det bra att hitta en lämplig plats att göra provet på, lista över prov finner du på nkk.no - terminslister - prover. Medlemskap krävs, tillhörande SKK brukar räcka, hör med den klubben som arrangerar vilka krav de har. Hos Norsk Retrieverklubb funkade det bra att vara medlem i SSRK.

Skicka in din anmälan enligt anvisningarna, jag fick maila till ansvarig för att få en blankett och då talar de om vart den behöver skickas (min erfarenhet är att det är mycket lättare att skicka saker via mail i Norge än här hemma). Även om det står att du ska betala vid anmälan så gör inte det! Det brukar vara bortlottning och då vill inte arrangören att du betalar in innan. Dessutom kostar det massor extra att betala till Norge eftersom du måste stå både för din och mottagarens bankkostnader så det bästa är att höra om du kan betala på plats. Det skadar inte att ta med sig kontanter i övrigt heller då de är duktiga på att ha med sig fika till försäljning :-)

Boka tid för avmaskning och eventuellt inköp av pass hos veterinären om du inte har det sedan tidigare. Det är väldigt noga med vilka dagar inför du får avmaska och inte alla kliniker kan ta emot på kort varsel när du i panik upptäcker att även det behövs. Pass med avmaskning kostar runt 500 kronor. Har du redan ett pass betalar du givetvis bara för avmaskningen. 

Viktigt att tänka på är att vissa raser är förbjudna i Norge och även om du inte tänker bosätta dig där får inte de raserna tas över gränsen. Om du försöker finns en stor risk att polisen beslagtar din hund vid gränsen. Lista över raser hittar du här.

Packningen är densamma som vid våra egna prov, vaccinationsintyg och stamtavlan. 

Provet
Gemensamt med svenska prov är inte så stor, det är längden och liggtiden. Det som skiljer är alltså: 
  • Endast blod droppas under spåret och det ska vara två bloduppehåll, varav ett i en vinkel. På slutet finns dock en klöv som hunden ska markera. 
  • Starten får du påvisad av domaren, även riktningen. Det ligger dock förslag om att ändra till sådan start som vi har i ökl spår i Sverige så det kan ändras. 
  • Inget skott förekommer. 
  • Domaren är inte spårläggare så du har både spårläggare och domare som går med dig i spåret. 
  • Spåret kan gå genom all slags terräng med medföljande störningar. Det är inte ovanligt att det går genom en fårhage där fåren står och betar.. Det finns inte heller några större krav på vinklar och spåret känns mycket mer "spontant" lagt än ett svenskt. 
  • Det finns en lega i spåret som är bra om ni markerar, men som jag förstod det var det inte ett krav. 
  • Domaren dömer mer på samarbetet mellan hund och förare än de svenska proven så känn dig trygg i att kunna läsa din hund och samarbeta väl med den i spåret innan ni åker dit. 
  • Eftersom vi inte har krav på fasta prov i Sverige blir det lite svårare för våra svenska ekipage som åker dit som aldrig gått på ett fast prov, och hunden inte är van vid att vänta vid spåren på sin tur. Ett tips är att starta på fast prov hemma innan du åker dit för det kan bli väldigt lång väntan innan det är din tur. Jag själv startade sist och fick inte gå förrän 16, trots att samlingen var 10. 
Hemma igen
Om du fick ett förstapris så får du när du kommer hem ta kontakt med den personen som är ansvarig för championat inom din rasgrupp på NKK. Listan över ansvariga hittar du här. Ta kontakt och du får ett formulär att fylla i och efter några dagar så får du mail med beviset. Själv vidarebefordrade jag mailet direkt till reg@skk.se men jag vet inte om det verkligen behövdes då de inte är lika bra på att svara som norrmännen.. Men kort därefter kom det i alla fall upp på Hunddata. Om du har fått championatet registrerat men inte behövde kontakta SKK själva kan ni ju kommentera så korrigerar jag informationen. 

onsdag 8 oktober 2014

Avslut på spårkurs

Det har blivit mycket spår med både kurs som deltagare och även att jag under fyra veckor hållt spårkurs. I går kväll var det avslut och då hundarna varit riktigt duktiga så passade jag på att göra ett rätt svårt slutprov för dem :-) I morse när jag vaknade tänkte jag på varför jag inte gör sånt för mig själv och nu känner jag att det finns ju en hel del att prova på att busa i spåren! 

Spåren var ca 400 meter långa (ville vara säker på att vi skulle hinna) där de inte fick så mycket till start, beroende på nivån. Till den ena berättade jag att en person sett försvunnit in på en stig i skogen, men att man inte vet mer än att den hade lite föremål med sig och vid det tredje så har de hittat personen. Från stigen vek jag av tvärt in i skogen, kom snart ut på ett kalhygge där jag senare korsade spåret med en klöv (viltstörning). Strax efter att störningen var hade jag lagt en liten burk som hunden skulle hitta. Fortsatte över ett litet kärr, ut på nästa kalhygge där jag hade tömt en flaska blod på en fläck. Vidare upp på en skogskulle där det låg en "kanin" tappad längs med spåret, fortsatte sedan ut på nyplöjt kalhygge och upp i skogen där vanten till personen låg. Verkligen så kul att se hur hunden lyckas lösa allt trots mina försök att försvåra. Jag berättade inget om viltstörningen när hunden reagerade heller, utan det fick hon se först när Nässla gick det spåret ;-) 

Nu känner jag mig peppad att komma ut och hinna spåra lite enligt plan efter finska viltspårskursen och gårdagen gjorde mig ännu mer pepp på att det finns himla mycket kul att hitta på för att lura mig själv som förare. 

måndag 6 oktober 2014

Vad jag lärt mig om finska viltspår då

Här kommer en liten sammanfattning över de lärdomar jag fick under helgens kurs om finska viltspår. 

Spåret börjar redan dagen innan då du som ekipage också är med och lägger spåren. Om du inte vill göra detta får du betala dig fri, ca 1000 kr för detta. 
Spåret börjar med ett skott, då står ekipagen och väntar en bit bort och de hundar som inte klarar av passiviteten (eller visar rädsla) skickas hem. När domaren tycker du får gå så är det bara att ladda på! 

Spåren är 1400 meter med 5 dl blod, utlagd med käpp. Klöven dras inte, men det finns fyra legor där den gnuggas i spåret som ekipaget ska påvisa för domaren. Klöven ligger i slutet och ska markeras av hunden, men man får avdrag om hunden tar i klöven innan domaren sagt att provet är slut. 

Linan ska vara 6 meter och du får aldrig släppa linan, där hunden går ska även föraren gå, även om det är under en stock eller igenom granris. Linan ska alltid vara spänd och backar hunden ska du som förare backa så linan jämt är spänd. Föraren får aldrig prata med hunden under spåret så det gäller att den vet vad den ska göra när linan är på eller om den slutar jobba i spåret. 

Ekipaget börjar med 50 poäng och får avdrag efter spårets gång beroende på de misstag som görs. Max tid för spåret är 45 minuter.

Det kanske inte låter så avancerat att bara göra ett dubbelt så långt spår men utan klöv och med samma blodmängd. Hade det varit bara det hade jag anmält oss till i vår för spårprov i Finland. MEN, jag lovar att alla andra regler de har (som se säkert var fulla av koskenkorva när de bestämde) inte är en dans på rosor att genomföra!! Vi gick ett kortare spår i går, bara ca 300 meter och jag kan säga att jag var inte mild i mina tankar då. En hel del svordomar passerade min mun och ett tag tänkte jag slänga min ryggsäck dit pepparn växer! Inte blev det bättre av att jag trampade ner mellan två stenblock och fick en rejäl smäll på smalbenet precis i början. Tackar mig själv för att jag gick i gummistövlar för då fick jag bara ett blåmärke på en dm. Utan hade väl benet gått av. 

Så, för att vi ens ska kunna tänka tanken att åka till Finland och starta i viltspår ska vi träna på följande:
  • Distans, fast med normal handling
  • Spår med käpp, utan klöv, normal handling
  • Belöna vid legor, normal handling och kortare spår
  • Ett grepp på linan, kortare och lätt terräng
  • Ett grepp på linan, kortare men finsk helvetesterräng
  • Ta en sup och sätt ihop allt..  
Om kursen då. Spårkurser är alltid svåra att genomföra, då det blir mycket väntan etc. Jag har också svårt för många instruktörer/domare inom spår då jag inte alltid tycker att de verkar ha belägg för vissa saker de säger, mest bara att går det inte bra beror det på att hunden tycker det är för lätt. Den här instruktören tycker jag var skön, det var liksom inget snack om att vi fick inte göra si eller så i själva spårläggandet utan hon tyckte att alla svårigheter var bra men att man fick ha med det i tanken om det inte gick bra (exakt så säger jag själv). När en hund gick ett spår fick spårläggaren följa med och plocka snitslar med sin hund, vilket jag gillar av många anledningar, men som kan vara tabu med stora bokstäver för de flesta andra. Jag gillar när man har tänker kring spår som vilket moment som helst och är lite chill om det, det var denna instruktör och jag gillade henne! Avslutar med ett citat hon gav till en kursdeltagare som mest är kul för mig som var där, men det är för mitt eget minne: 

"Nä men sitt du där med din sjuttitalsmetod så går vi andra spåret så länge!"

lördag 4 oktober 2014

Finskt viltspår

Idag var det dag ett av två på kursen i finska viltspår som jag går på Apollogruppen. En trevlig dag har det varit och det känns skönt att gå för spårinstruktör som inte kommer med massa saker som man själv inte tror på. Hon står mest bara på sidan och applåderar när någon hund väljer vägar där man får krypa lite som förare:

'
Filmen visar en av kursdeltagarna från när hon gick kursen vid ett tidigare tillfälle och instruktörens "hejarrop" vid sidan om. Jag tänkte berätta mer om vad vi lärt oss i morrn, men kan avslöja att det finns ju en hel del sätt att försvåra spåren på..