lördag 31 mars 2012

Hur tänkte de här?

Varje vardagsmorgon går vi och hämtar dagens nummer av Metro, en gratistidning som tror att hela landet = Stockholm, men i vilket fall, det ger lite morgonlektyr och Nässla kan bära lite. De publicerar ofta felaktigheter (och när sambon ringde och påpekade ett fel i ett ämne han själv var insatt i skrev de inte en notis om det trots att hon sa att många andra ringt och kommenterat, för de hade ju ingen källa.. men vissa saker VET man bara) och igår blev jag faktiskt lite upprörd. Med laddning inför Earth hour idag hade de efterlyst av sina läsre bilder på när de gjorde något för miljön och det var lite cyklande folk och sånt. Men en bild var på en kvinna i Stockholm som stod och diskade för hand - under rinnande vatten!! "man kan diska med händerna för att spara på miljön" säger kvinnan. Alltså, allvarligt talat, tror hon på fullaste allvar att vatten inte har förbrukat någon energi på vägen till hennes kran? Bara för att det inte syns på ELräkningen så kommer det från tomma intet? En modern diskmaskin gör av med ca 10-20 liter vatten/disk, att diska under rinnande vatten förbrukar närmare 100 liter. Då ska man dessutom ha i åtanke att diskmaskinen tar kallvatten och det krävs mer energi att skapa varmvatten till kranen man diskar under. Men, bor man mitt i stan och inte betalar för vattnet är det väl lätt att vara naiv. Och obildad. Det värsta är att metro har belönat henne för den brillianta insatsen med 300 spänn. Jag tror jag ska tända alla lamporna ikväll, för då kan jag ju stänga av spara in kostnad för att köpa stearinljus = spara energi.. Kanske ta en bild och skicka till metro så kan de belöna mig för mitt brinnande miljöengagemang.

(Och om nu metro skulle ifrågastätta min källa på allmänkunskap så kan de titta på energimyndigheten.se. Eller typ hela internet.)

fredag 30 mars 2012

Okej jag tar det då..

Både Zandra och Sara har bara gett korta rapporter om gårdagens föreläsning och hänvisat till varandra och mig, så här kommer väl min syn av Bodfälts tankar om attityd i tävlingsträningen. Förutom tidpunkten (dvs normal sömntid för lilla Linn) var det mycket tänkvärt, även fast mycket var anpassat för lydnadstävling. Det jag kommer ta åt mig mer av är:
  • Du har bara en chans på tävling - träna för att lyckas direkt = inga omtag! Dessutom kan hunden tro att för många repetitioner av ett moment innebär att hunden gör det fel och bli osäker.
  • Ta ordentlig hjälp av träningsgruppen. Det är ju något man är duktig på när det kommer till jakten då man oftast jobbar en i taget men i rallyn gör vi nästan aldrig detta. Se till att ställa klockan, ge varje deltagare sin tid och be om de tjänster du vill att de andra ska göra åt dig: kommendera, döma, titta på din attityd, hundens attityd, kroppsspråk mm.
  • Se tävlingsplanen som en scen! Träna på att göra entre, skapa en startsignal hos hunden av att det är dags att gå ut som är väldigt positivt betingad. Få hunden att känna sig som en fåfäng skådis - "jag vill in - släpp in mig!" för att sedan gå därifrån med stolt rygg och buketten i högsta hugg (och inte nosa runt lite lullande). Betinga scenen.
Sen tog hon upp lite om kommenderingsträning som inte känns aktuellt för oss och sedan om inlärning och belning, vilket var mestadels repetition för våran del. Eva jobbar ju väldigt mycket på det sätt man även gör på Hundcampus, med att få hunden att säga "nehej du jag går inte på det där" med glimten i ögat. Och när hunden gör fel skrattar man åt hunden för att få lite jävlareanamma till nästa gång och att då använda felet som inlärning, för om hunden inte får göra fel vet den ju aldrig egentligen vad som faktiskt är rätt (men det ska inte göra ont att göra fel, får då hämmas inlärningen).

Jag tränade lite fot med störning, ska försöka få till ett pass om dagen. När vi kört två varv på "banan" lägger jag Nässla och masserar henne när det helt plötsligt kommer en tjej springande rätt igenom som gömmer sig bakom en sten - för sina hundar. Hon såg oss inte utan lekte där med hundarna ett bra tag innan hon såg oss och skämdes för att hon förstörde :) Men hon visste ju inte och hundarna brydde sig föga om oss. Så kan det gå. Då packade jag ihop och gick till fältet för lite dirigeringsträning. Nässla lyckades slarva bort en klöv i ett dike (nej, hon hade absolut inget att göra i diket med den!) vilket retade upp mig och det bara var att gå hem.

På vägen hem passerade vi fotbollsplan så vi tränade lite löst fotgående och hunden drar iväg och jag får psykbryt. Får in henne (vilket inte är lätt när jag är arg) och lägger henne ner för att själv gå iväg och svära lite på egen hand. Börjar om och kör lite moment istället och vi kunde lösa upp och ha lite trevligt när vi gick från plan. Som tur är så är det ingen rallyträning ikväll så vi kan ta lite vila. Ska nog BARA träna fotgående nu ett tag (förutom söndagens träning med frk) och hoppas på en nytändning när vi kommer ner till kursen i skåne.
 

torsdag 29 mars 2012

Heltidsjobb att inte jobba!

Om jag fick önska mig mer av en sak i livet så skulle det faktiskt inte vara pengar (även om det skulle komma på en tät andraplats) utan jag vill ha mer tid. Trots att jag är betydligt mer ledig än många andra så känner jag just nu att tiden inte räcker till. Hade en massiv to do list i morse när jag vaknade (eller jag började redan i går kväll att bocka av, typ en halvtimma innan sänggående, inte bra). Att kalendern dessutom fylls i mer och mer för varje timma som går gör inte saken bättre. Har suttit framför datorn och mailat, skrivit, mailat, skolarbetat och mailat lite till sen 7 i morse (nu är kl 14) med avbrott för ett kortare träningspass med Nässla. Hade tänkt träna själv i dag när jag var "ledig" men jag får inse att jag inte hinner det också :( Hushållet måste ha sitt underhåll också och sen är det inte många timmar innan Zandra kommer för våran föreläsning hos Eva Bodfält ikväll.

Men, trots stressen hann jag som sagt med ett pass med Nässla. Jag har ju fått för mig att glömma den lilla detaljen fotgåendemomenten i WT som vi ska tävla i. Jag var så inställd på att det bara är själva situationen som vi behöver träna på, men där har jag ju fel. Så idag tog jag med mig ett gäng klövar (suverän storlek som skapar samma arousal hos Nässla som fåglar, till mycket mindre plats och kladd) ut i skogen och tränade lite fotgående med störningsdofter. Gick bättre än väntat och det känns som hon förstår vad som krävs betydligt fortare nu. Givetvis var grisen Nässla tvungen att lägga sig i en dypöl precis innan vi åkte hem och jag är så förbannat less på att tvätta hunden varje gång vi kommer in så jag åkte till ett bad istället - och passade på att träna fotgående mot vatten. Det gick verkligen över förväntan! Nu är hon nöjd, jag har jobbat klart framför datorn och kan nu ägna mig åt resten på listan. Phu!

Inget viltspår?

Idag såg jag att ssrk östra uppdaterat datumet för det fasta vårprovet i viltspår till den 20 maj. Då räknar jag inte med att vara hemma, surt nog :( Jag vill ju gå på de fasta proven, varför är de så få som har det?? Om någon vet någon som anordnar fast prov för samtliga raser här i trakterna får ni gärna tipsa!

onsdag 28 mars 2012

Funktionär

Jag har anmält mig till jaktprov och fått plats! Dock utan hund och som funktionär ;) Det blir den 29 april i Vingåker, ÖKL, ska bli kul att se en hel dag och säkerligen få lära sig ett och annat nyttigt. Sen är jag av den meningen att när jag ska gå prov förväntar jag mig att SSRK ska stå för arbetet och då bör jag själv ställa upp för dem när jag har tid.

Igår var vi hos Jens och tränade bland annat dirigeringar, som vi måste ta tag i lite mer nu innan WT, som är om en och en halv vecka.. Vet inte hur jag lyckats förtränga det men fick en liten chock igår när jag kom på att det var så nära inpå.. För att inte glömma fotgåendet - herregud jag har massor att göra, synd att jag har skolarbete att ta hänsyn till också! På söndag har jag bokat in mig på träningsträff tillsammans med frk östra, hoppas det kan bli ett konstruktivt pass. Hoppas även hinna med lite träning i morgon fm då jag är ledig, på kvällen blir det Eva Bodfält föreläsning, skoj!

måndag 26 mars 2012

Är man trött

.. kan det vara oviktigt var rumpan håller hus..

söndag 25 mars 2012

Sol!

Idag fick vi äntligen njuta av solen! Jag och Zandra hade bokat in apporteringsträning och trots att de som skulle vart med hoppade av blev det en lång dag ändå. Fokus för våran del låg i sans, trots vilt och skott. Det märktes dock att arousalnivån gick upp rejält bara för att fåglarna kom in i bilden igen, så nu är det bara att ta tag i saken och träna ofta, ofta, ofta. Vid skotten var hon lugn, om inte försvann nog förväntningarna en del idag för det sköts mycket utan att något hände. Det enda egentligen hon fick jobba med var ett sök på tio vilt. Eller jobba och jobba, de nio första tog hon in på väldigt kort stund, kaninen, som låg längst bort bortom ett kärr tog lite längre tid, men hon streta på bra, en stor skillnad på engagemanget när det är vilt med.

Nää, vet ni vad, jag är helt slut i kolan, man blir verkligen trött av att hänga ute en hel dag i solen. Nu måste jag vila.

lördag 24 mars 2012

Spegel spegel på backen där..

..säg mig i vilket tillstånd matte är!

Japp, det är väl vad jag kan säga om gårdagens träningspass. Nässla gav utlopp för min känsla (eller nja, min känsla var väl knappast att springa ärevarv runt runt och runt träningsplan direkt, hon visade mest bara att jag inte var på humör) och det blev mest pannkaka av hela passet. Kändes som vi gick tillbaka ungefär 1,5 år i våran träning men jag är samtidigt rätt övertygad om att det var en engångsföreteelse med tanke på vad som varit i resten av livet. Nu har vi i familjen sovit i drygt 12 timmar och tagit oss helg, nu ska jag ta ut viltet så vi är redo för en kul dag i morrn. För DÅ ska jag vara med Nässla.

fredag 23 mars 2012

Hemma igen

Om du är intresserad av att bara läsa en hundig och glad rapport från veckan kan jag avvara dig det besvärdet redan här, detta inlägg är totalt ohundigt och mest bara en del i min egen terapi.

Nu är vi äntligen hemma efter en tuff vecka i Göteborg. Att rodda i ett dödsfall är inte det lättaste, när det dessutom har skett 40 mil hemifrån blir det betydligt svårare. Först och främst, man måste hitta till alla man ska ha kontakt med som polisen och hyresvärden och sen ska man hitta till soptippar, ta reda på vilka hjälporganisationer som finns och kan tänka sig att hämta de fina sakerna och sen träffa vänner och  bekanta till den avlidne. Eftersom jag är ett kontrollfreak hade jag planerat för det mesta och vi hade kartor, telefonnummer och bokat det mesta. Dock är ju livet alltid så att allt inte går att planera och tyvärr sattes våran plan ur spel redan när vi kom till dörren som var uppbruten. Visst, vi förstod att de hade behövt bryta sig in men den olustiga känslan att hamna utanför sin anhörigas dörr, där vi stått flera gånger förr i andra ärenden, och det ser ut som om brott har begåtts (men det visste vi att det inte hade gjort) gör ändå att kroppen reagerar. När vi sen kliver in möts vi av en stor pöl på golvet där han legat, blod och likvätska. Vi var verkligen inte beredda på det och allt praktiskt vi planerat försvann och en rejäl stress uppstår. I vilket fall, vi lyckas sansa oss och kommer igång.

Vi får ihop lite grejer och innan vi åker till boendet tar vi en sväng förbi tippen för att ha koll på exakt var den ligger inför morgondagen som kommer att kräva lite mer kastande. Döm om våran förvåning när vi kommer dit och inte egentligen får tippa. I Göteborg har man nämligen ett system att de boende får söka om ett kort som de sedan registrerar och får tippa fem gånger var med innan de faktureras. Eftersom svärfar var en ganska simpel man som inte köpte/slängde saker (och dessutom inte ens hade körkort att ta sig till tippen med) så hade inte han något kort. Jag gick in och pratade med en snäll kille som iallfall sa att han skulle släppa in mig idag och dagen därpå sen skulle vi glömma det (och äsch, det finns fler tippar, ni vet inte var vi var om ni ska skvallra). Men vilket absurt system, så egentligen skulle vi behövt hyra ett Thule släp (hyr här lämna där typ) och ta med oss allt skräp hem. Tur att göteborgarna är snälla!

Tur nog  hade vi bestämt att bo på vandrarhem och inte i lägenheten vi städade som några föreslog. Förutom det faktum att det stank något för jävligt av pölen (trots mr muscle och glade i stora lass) så kändes allt vi gjorde i lägenheten fel, det var intrång. Vi vet att han aldrig skulle neka oss att vara där men när han nu inte bjudit oss kändes det inte rätt, inte ens att sitta i hans soffa kunde vi förmå oss med. Att rota igenom någons hela liv, välja vad som vi (läs Tomas) vill ha själv och vad som ska kastas är så absurt, någonstans skriker sinnet att det här har vi inte rätt till.

Grannar kom förbi och pratade, berättade om deras bild av vad som hänt och hur de kände för honom. Erbjöd sig sin hjälp och gav tips om vilka i bostadsbolaget vi skulle prata med. Nästan alla vi mötte där nere har varit så genuint snälla mot oss, tom parkeringsvakten var underbar! Dock fanns det ett gäng som vi hade bekymmer med och det var de som äger lägenheten. Inte på något sätt kunde de tänka sig att ställa upp för oss. Exempelvis skulle lägenheten städas ur och klara en normal besiktning trots att den ska genomgå renovering (detta beslöt vi dock att anlita firma till, vi hade absolut inte klarat det också) och då kände de honom eftersom han jobbat för dem i alla år. Snålt tycker vi. Sen skulle vi också få betala dörren, det hade de minsann ingen försäkring för. När vi däremot pratat med både försäkringsbolag och polis har vi fått veta att det ska vara ägarna som står för det. Får se vad Fonus säger idag, de borde ha erfarenhet av saken. Men det som skrämde oss mest var att de kommenterade att de inte hade kommit in lägenheten (alltså efter att de hämtat honom) för att polisen låst även sjutillhållarlåset. Vad skulle de in där och göra?! (när vi pratade med grannarna och vi undrade varför de inte använt huvudnyckel för att ta sig in för att hämta honom berättade de att de inte har det längre för att det missbrukats av hyresvärden). Känns bra att de inte lyckades ta sig in, för de om några har inte rätt att rota i hans saker. Men vilka muppar.

Ja, det var väl i stora drag vad som föregått under veckan, sorgearbete kombinerat med hårt arbete lite om vartannat. Och ja, vi har även (tack vare bästa Jens) lärt oss hur man får bort liklukt. Klorin är grejen. Det var en lärdom jag hade kunnat klara mig utan.

söndag 18 mars 2012

Lyckad dag trots olycka

Idag var jag en sväng till Ågesta för lite träning med inte mindre än 8 andra flattifnattar :) Jens och Hanna och en till var de enda jag kände igen sen tidigare så lite nervös blir jag allt på hur lilla soppan ska bete sig. Tydligen alldeles onödigt, för hon skötte sig jättefint :) Började med två långa linjetag som lyckades fint, sen skickade vi på linjetag in i område med närsök, gjorde det också två gånger vilket gick jättebra. Lugnt och sansat och lyssnade/tittade på mina anvisningar. Sen blev det mycket passivitet också, många att vänta och titta på, och här gick det fint också. Lugn, tyst och någorlunda ointresserad av vad de andra gör. Enda gången hon gick bananas var när någon annan hund lekte, då skulle ju hon vara med, annars brydde hon sig inte. Dagens guldkorn var helt klart hennes fotgående, full kontakt och jag tror vi imponerade lite också ;) Hörde iallfall en husse som sa åt sin hund att titta på Nässla och lära sig :P
Avslutade med 6 skott som andra hundar fick ta. Nog var det spännande (speciellt när vi stod längst fram, dvs man skulle kunna tro att det var hennes tur) men hon var tyst och stilla som en sten! Nästa söndag blir det skotträning ordenligt (om Zandra vågar skjuta, men jag ska ha lite skjutskola för henne först) så det bådar gott för framtiden. Ska också ta med mig massa vilt, det börjar bli dags nu för lilla fröken. 

Det var lyckan, olyckan kommer här. Igår kväll knackade det på dörren och vi blev något snopna av att möta Kling och Klang som sa att de hade dåliga nyheter. Det visade sig att Tomas pappa har hittats död i sin lägenhet i Göteborg. Fast man vet att döden drabbar oss alla förtränger man ändå att en själv och ens nära och kära ska behöva begravas och det känns lite tungt. Han bodde ensam och har bara sina söner här (4 timmar bort) och förutom sorgen måste vi nu också ta tag i den biten. Vi har gjort en lång lista med allt att tänka på och frågor som snurrar i huvudet kring allt det praktiska så i morgon bitti börjar vi rodda ordentligt i saken, vi hoppas kunna åka till Göteborg tidigt i veckan och få klart lägenheten så iallafall den biten blir ur världen. Då kan vi sen fokusera på begravningen utan att ha lägenhetsstök i tankarna. För att dra en liten klyscha i såna här sammanhang - ta hand om varandra.

lördag 17 mars 2012

Allergi eller?

Som vanligt när jag har en tråkig jätteviktig uppgift att göra hittar jag lite annat smått att sysselsätta mig med. Jag övertalar mig dock om att det är bra för min inlärning att ta lite micropauser. Idag i min micropaus gjorde jag en liten flatsökning på blocket, bara så där, man kan ibland få sig lite överaskningar där. Idag möttes jag av denna bild:
Om man läser i annonserna på de två i mitten inser man att det här handlar om samma hund. Det är nämligen samma namn och samma procent i blandningen. Och visst, läser man annonsen över så ser man att personen som hämtade hunden blev allergisk under natten och då är det klart man kan behöva omplacera igen. Det jag reagerar på är priset. Om man nu blev allergisk och måste omplacera fortast möjligt, lägger man verkligen till 3000 spänn på priset då? Jag tycker gott att folk kan göra goda affärer på blocket, hitta något billigt och sälja det dyrare dagarna efter, men att blanda in djur är bara för jävligt.

fredag 16 mars 2012

Piggelin!

Jag har i några år kämpat lite med att gå ner drygt tio kilo i vikt utan några större framsteg. När jag tittat på människor omkring mig har jag nästan blivit galen när jag ser vad andra stoppar i sig och håller vikten när jag själv sköter maten så himla mycket bättre och jag går upp i vikt bara av att ha en vilodag. Jag "tror" inte på några dieter utan vill kunna äta vettigt, allsidigt och gott men ändå må bra och inte känna att jag gör en uppoffring och sakna saker.

Jag har problem med gallan om jag äter mycket fett vilket gör att jag håller mig undan det (inte i extrem form utan det handlar om att jag låter bli exempelvis riktig bea för att inte vara illamående i ett halvt dygn). Förr hade jag mycket problem med mina leder, när det regnade orkade jag inte gå ut pga smärta och på mornarna kunde jag inte gå ner för trappen för att det gjorde för ont, men med en vegetarisk (fisk dock) kost har det blivit hundra gånger bättre, nu känner jag mest bara av det vid lågtryck på vintern. Träningen har givetvis hjälpt till att förbättra saken.

Så, om jag vill äta sunt men inte med någon diet (om det finns någon sund sådan?) fanns det kvar att räkna kalorier och en normal tjej ska ju ha ungefär 1500kcal/dag. Har inte räknat jättenoga, en smörklick mer eller mindre, men jag har hållt mig där - utan att gå ner något. Lägg dessutom till träning, att ta sig genom en tjejklassiker har ju inte skett genom att jag legat på sofflocket direkt. Men nä, några gram ner för att gå upp allt dagen efter då jag inte tränar.. Hopplöst!

Vi är ju rätt duktiga (människor i allmänhet) på att investera i allt - men när det kommer till oss själva är vi ganska snåla. Hunden kan få åka och simma för flera hundar i månaden, gå kurser (okej, de är ju roliga för mig med), få fint täcke, foder osv. Jag tänkte att nu ska jag investera såna pengar i mig själv och kontaktade en tjej jag hittat på nätet som driver kost- och motionsrådgivning. Har läst hennes blogg och tycker hon har en sund inställning till träning och kost (okej, hon tränar väl kanske lite väl mycket i min smak). Köpte mig lite rådgivning anpassat efter mina villkor och efter en första analys fick jag fram att näringsmässigt får jag i mig vad jag behöver (aningens för mycket fett men hon antog att det berodde på fettisdagen som ingick i veckan som jag redovisade), energimässigt också. MEN jag fördelade maten helt skevt, något som många gör. Lite mat på morgonen för att sedan öka på under dagen (och även samma mönster i veckorna - snålt i veckan för att "festa till" på helgen). Kroppen går med andra ord i sparlåga och när den väl får mer mat lagrar den eftersom den kommer svältas dagen efter igen.. Så hon skickade förslag på hur jag kan äta istället, något jag gjort i lite mer än en vecka. Man får inte ett strikt schema, hon tror inte heller på sånt, utan det handlar om att lära sig och anpassa efter sitt eget liv, smak och tycke, däremot får man menyförslag, som jag till stor del anammat. Det har inte inneburit några större förändringar i middag/lunchens innehåll, däremot får jag äta stooooor frukost (vilket jag älskar, frukost är helt klart min favoritmåltid) och mellanmål så jag äter var tredje timma. Med mellanmålen minskar dock middagen eftersom det inte finns så stor hunger då, även om det inte handlar om några revolutionerande minskningar.

Så, har det hänt något då? Förutom det faktum att jag får njuta av god frukost varje morgon så har jag gått ner 1 kg på en vecka =D Nu kanske inte det låter som någon revolutionerande viktminskning eftersom det finns dieter som får en att tappa flera kilo i veckan men kom ihåg att jag inte tagit bort något, snarare lagt till! Dessutom var vi ju bortresta förra helgen vilket innebar mycket sämre mat än normalt och jag har inte hunnit träna en enda gång under tiden heller. Den vikten jag har nu hade jag förra sommaren när jag cyklade flera mil i veckan inför vättern. Nu gör jag inte så mycket mer än skriver på en hemtenta och sköter hemmet.. Jo, för att återgå till rubriken också, jag har blivit helt sjukt pigg! Vet inte om det har med maten att göra men jag vaknar (av mig själv) mellan 5-6 på morgonen och sen är jag vaken till någonstans efter 22 (fast igår var det en bra film till midnatt, men ändå upp av mig själv kl 6). Helt sjukt (men bra!).

Vi får se hur det går med det här nu i framtiden, det är beräknat att jag ska gå ner 0.5 kg i veckan eftersom det är en sund viktnedgång. Då får jag äta drygt 2100 kcal med min aktivitetsnivå, lite skillnad mot vad mallen säger.. Men nu ska jag återgå till att skriva betydligt tråkigare saker, har en hemtenta som ska vara klar på söndag kväll som jag förhalat aningen (inte blev det väl bättre av att ägna en halvtimma åt det här inlägget heller). Men ikväll blir det rallyträning, skoj att få komma ut lite bland folk också :)

onsdag 14 mars 2012

Fredagens bana

Gårdagens pass

Lovade en aningen längre rapport från gårdagen, nu har några av måstena bokats av och jag har lite tid (om ej så mycket energi) att skriva lite bättre om passet eftersom det var ett pass som förtjänar uppmärksamhet.

Måste erkänna att passet inte började särskilt bra, då vi provade långa dirigeringar, någorlunda osynliga. Nässla litade inte alls på mig och jag fick inte alls ut henne dit jag ville. Efter säkert tio minuters traggel lyckades jag äntligen, till hela träningssällskapets glädje. Phu! Där insåg jag att jag ska backa bandet och göra hundra lyckade linjetag innan jag ger mig på såna svårigheter igen eftersom de tär alldeles för mycket på hennes förtroende för mina signaler och på mitt förtroende för henne.
Flaxen är söt på bild men hennes röstkapacitet kan göra att man önskar man hade en spade att gräva ner henne med ibland.





 Innan vi röjde vidare med opedagogiska övningar tog jag och lärde Gucci att leta upp föremål. Gott gry i lillfisen. En gångs kampande tog det för att hon skulle lära sig att komma in med grejerna till mig.
Kamphund

För att släppa krävs det en liten muta.
Vi körde sedan ytterligare långa markeringar, denna gång med synintryck men med störningsmarkering. Nässla stördes inte av markeringen till skillnad från någon annan liten blomsterhund.. Vi passade också på att jobba mer i par och stå rätt i förhållande till skicken om man tänker att vi går på WT.
Efter linjetagen fick Thisbe en dubbelmarkering i gräs. Nemas problemas.

 Efter detta blev det hopp och lek för tjejerna. Skönt att kunna njuta av solen och bli lite svettig :)
Döda!!

"Jag dööör"

"Nää vi bara skoja lite.."





Dagens guldkorn var helt klart att Nässla var lös hela tiden (förutom när jag kampade första gången med flaxen) och låg ner stadigt när jag sköt med apportkastaren! Nu tror jag det är dags att plocka fram viltet, skoj! Var iväg idag och köpte några kaniner till som ska få följa med i framtiden. Lite sol och framgång - ja då blir man taggad!

Vårtecken

Tecken nummer ett: bilen börjar stinka när solen ligger på (nu tycker de som inte har hund att bilen stinker oavsett, men det är inte mitt problem att deras luktsinne inte är till deras fördel).

Tecken nummer två: Massor av handdukar i tvätten efter att hunden duschas ungefär 324 gånger om dagen.

Tecken nummer tre: Årets första grässpya.

tisdag 13 mars 2012

En liten bild..

säger en hel del om systrarna sisters intressen här i livet..
..dvs Nässla är en pajas, syster Thisbe tycker det är viktigare att hämta dummysar. Söttjejerna <3

Bättre rapport kommer, nu hag jag lite tidsbrist.

söndag 11 mars 2012

Diskade

När jag anmälde oss till tävling i ridhus räknade jag med att det kunde bli aningens tufft med hästskiten men jag anade inte att vi skulle diska oss..
Det började inget vidare när domaren först sa att det var helt okej att vi var inne i ridhuset när de andra tävlade (i fkl var det bara en bana) bara hundarna var tysta och skötsamma. Dock tyckte funktionärerna att så skulle det inte alls gå till för det kunde ju störa tävlande hund (publik, med eller utan hund, kunde bara uppehålla sig längs med ena kortsidan) och dessutom är ju hunden lös och då kunde det ju bli jättehemskt om hunden drog iväg till publiken (och då undrar jag hur dessa gör när de tävlar på sommaren, måste alla sitta och vänta på sin tur i bilen för att inte störa de lösa hundarna?). Så då var det bara att ta ut packning och vänta utanför. Hade skapligt gott mod eftersom det inte fanns någon 8:ans frestelse med i banan och den kändes väldigt lätt. Well.. Det fanns en frestelse i banan i form av en skottkärra med hästbajs som stod i hörnet av banan (ja, i banan, inte utanför eller vid publiken eller något annat lämpligare ställe). Kärran stod rakt fram från starten och redan direkt försvann Nässla in i hästbajsvärlden och kunde inte heller vända rumpan till den (vilket var oerhört frustrerande när vi gjorde sitt framför, ett steg bak osv..). Lyckades efter den skylten få med mig henne men det kändes som att jag fick dra henne med en mental tråd och ett tag undrade jag nästan om hon blev rätt för något i hörnet för hon verkade alldeles låg men fortsatte med mig resten av banan till den näst sista skylten som var hopp (i språng) och jag hann bara säga "hopp.." så kutade hon i full gallopp och tog för sig av skottkärrans delikata innehåll. Antar att hon hörde "hopp och lek" eller nåt.. Kände inte att jag ville stå där och försöka få in henne och fortsätta trots att vi nästan var i mål, det där skulle brytas även om vi var på tävlingsplan. Så jag gick och hämtade henne i halsbandet (diskade oss) och tackade för mig. Jag har det på film men kommer nog inte lägga upp det förrän jag får lite distans till det, än är jag för besviken på situationen.

Efter tävlingen gick jag en promenad, messade lite med Zandra och beslöt mig för att åka hem. Om skottkärran stod kvar även i nästa omgång skulle det vara helt menlöst när det inte går att träna saken emellan. Som att gå in och säga åt Nässla "varsågod, skit i vad jag har att säga, jag kan ändå inte göra något åt saken". Om de mot förmodan skulle plocka bort skiten tror jag ändå inte heller Nässla skulle fungera så länge hon inte fått bekräftelse på saken så därför var det lika bra att göra så.

Läxan lärd, aldrig mer ridhus. Vi har alldeles för fina hundträningslokaler runt oss för att offra bra träning och samspel på skitsaker.

torsdag 8 mars 2012

Bäbisar

Idag har vi varit hos uppfödartanten och pussat på tvåveckors sötvalpar (eller tjockvalpar). Lite träning hann vi med också, fotgående-träningsbana i skogen (med jättesvåra vildsvinsklövar som störde alla), ett misslyckat (för mig) linjetag, ett lyckat och en mycket lyckad dirigering. Nässla hann med att vara halt men även att bli bra igen.

I morrn åkte jag på att jobba, jag som hade planerat att slappa, packa och njuta men icke sa nicke. Känner mig aningen stressad nu istället över allt som måste göras. Ses!

måndag 5 mars 2012

Om man inte har något att göra..

Om man inte har något att göra kan man ju alltid ta ut flatten på lite dirigeringsträning, det fördriver lätt en timma inklusive promenaden till fältet. Sen har du ytterligare en timmas tidsfördriv på tvätt och tillhörande torkning av flatten.

"Va?! Du behöver inte alls tvätta mig, jag gör det själv!"

"Jag är rätt övertygad om att det här räknas som en sten. Ge mig en godis nu"
Dirigeringsträningen då, mycket nötande blir det och det av den enkla anledningen att vid varje pass kommer jag på minst två nya saker jag måste träna på.. Idag ville jag få att hon faktiskt får springa ett helt linjetag och där hitta något, på långt avstånd. Man kan ju tro att det skulle vara för enkelt för en hund att lägga fler dummys på samma ställe för att då vet de till nästa gång.. Well.. så är det inte. Gjorde tre skick till samma ställe idag, tredje gången fick jag bryta för hon var helt övertygad om att jag (återigen) inte alls visste att det fanns något där. Lät henne vila en stund och när jag skickade igen sen fick jag ut henne till rätt område och hon kunde lyckas (eller rättare sagt, jag lyckades). Det här med att ha på samma ställe föresten, sist vi tränade med Thisbe hade jag ju lagt ett område med 4 dummysar till systrarna. Thisbe sprang ut spikrakt första gången men bytte dummy där ute (och då kan man tycka att hon bör vara medveten om att det finns fler till nästa skick!) men på nästa skick (som hon fick direkt) sprang hon inte alls till samma ställe. Det var precis som hon resonerade att där har jag hämtat, då finns det inga fler där. Så detta är något jag ska fortsätta med, inte för att jag tror det är något som kommer förekomma på prov utan för att jag kan. Kan tycka det borde vara en form av succeträning men ack så fel jag hade..

söndag 4 mars 2012

Apportering och fotografering

Idag kom vi ut i solen tack vare Zandra då vi åkte dit och tränade lite apportering. Jag ville träna stoppsignal på lååånga avstånd vilket jag också fick till strålande och jag är mycket nöjd med passet :) Ibland känns det som att det blir varannan gång, skulle vara mer praktiskt med var tionde gång då det inte går lika bra, kan det bli bättre med bra träning tro??

Efter vi tränat fotade Zandra lite och Nässla fick leka utställningshund. Förutom att hon sträcker ut bakbenen så är hon så klart världsafin. Speciellt hennes uttryck som Zandra tyckte var typiska henne, förstår inte vad hon menar..




Vi tackar Zandra för bilder, bra träning och fruktsallad! :)

lördag 3 mars 2012

fredag 2 mars 2012

Träning och bus

Igår var vi hos Jens, Thisbe och Gucci, vi hade en heldag där med träning och middag, myysigt! Jag fotade lite själv, men de flesta bilderna har jag snott av Jens.


Här kanske det ser väldigt snyggt ut, hon står där alldeles stadigt och väntar på mitt kommando.. Well, det var inte så det var, förutom att det faktum att hon stod stadigt med kommentaren: "Ja, jag ser att du pekar dit men jag förstår inte varför jag ska springa dit du pekar för nu har jag varit där nere och letat i 20 minuter och hundra gånger utan att hitta något så varför ska jag slösa min sista energi på att lyssna på någon som uppenbarligen ljuger?"
Jaja, när en övning på 30 minuter inte resulterar i mer än halsont (hos mig) och förvirring (hos Nässla) är det bättre att ha lite hopp och lek en stund.

För att hundarna skulle få fräsa ur lite efter den mindre lyckade övningen innan som nötte en hel del på frustrationskontot lär vi de ta varsin dubbelmarkering med skott. Här var dagens guldkorn när Nässla satt stadig som en sten <3 Trött? Nejdå, när hon väl sprang hann inte ens benen med, det var synd det inte kom på film för snabbt var det.

Vi avslutade med ett sök där Nässla sken i lydnaden och Thisbe i nosarbetet och när vi gick tillbaka hittade Nässla lite energi för att döda taxen (eller Flaxen som den döpts om till eftersom hon tror hon är en flat).