torsdag 14 oktober 2021

Domaruppdrag på Hudiksvall BHK 2021-10-10

Det var ju inte bara jag som skulle tävla i helgen, även ett gäng fortsättningsklassare (okej, mycket litet gäng) och även ett lite större gäng mästarklassare skulle få starta, med mig som domare. Först ut fortsättningsklassen, där säkert 40-50 poäng totalt försvann i slalom och spiralen hos alla tävlande (bara på att de gick fel väg och trodde de var på den andra skylten, försvann nog även en del nos och bris där med). Av de 12 startande på min sida fick 5 kvalificerande resultat (41%). Vann gjorde en labrador på 91 poäng, tätt följd av en mellanpudel och en flatte på 90 och 89 poäng. 
Det blev en LÅÅÅNG paus däremellan, men passade ju bra när jag hade Sirap med mig, så kunde hon få vara ute och mingla lite. Svårigheten på min bana var att det hände saker hela tiden och svårast var nog avslutet, ett sändande till kon. Det var sista konen på slalomet, men det skulle jag säga inte spelade någon roll, det var någon som sprang fel men de flesta som tappade poäng där gjorde det för att de tittade på sina förare när de skickades iväg, och alltså sprang snett till höger istället för rakt ut. Tror många skulle vinna på ett förberedande kommando.. 

Av de 25 startande var det 6 (24%) som fick kvalificerande resultat. Vann på 99 poäng gjorde en labrador, tvåa kom en annan labbe på 97 poäng och trea en terv med 96 poäng. Många glada och trevliga tävlande, vilket gjorde det hela lite bättre så klart. Avslutade allt med att faktiskt komma upp för alla backar och komma hem helt trygg, om än sent. 


måndag 11 oktober 2021

Äventyr och tävling i Hudiksvall

I fredags bar det iväg för årets sista husvagnstripp, ännu en resa till Hudiksvall och deras BHK. Funderade först på att ta in på hotell istället, men när en annan domare hörde av sig och frågade om jag också skulle bo på klubben bestämde jag mig för att lära mig använda gasolen (sist gick ju proppen) så jag skulle överleva ett eventuellt strömavbrott. Jag lyckades få igång både kyl, värme och spis när jag provade, så nu har en helt ny värld öppnat sig för mig. 

Så på fredag morgon kopplade jag på vagnen, åkte till jobbet, jobbade och laddade för en lugn och skön helg. Solen sken, hösten var så där perfekt som hösten är och jag hade några timmar i bilen att prata med både kompisar och mamma. Bra dag! Tills jag var 100 meter från nattens läger.. För att komma till deras klubb svänger man av på en smal väg i grus, först en brant nedförsbacke, lite plant och sedan kommer en rejäl uppförsbacke. Eftersom vägen nere i sänkan var full av stora hål tog jag det lite lugnare än sist och kom därför inte upp för backen! Jag är allt annat än rutinerad på att backa med vagnen och nu gled den bakåt utan kontroll (för mig, kanske någon expert hade kunnat lösa detta betydligt bättre). En liten sväng och vips så var vagnen på tvärsan och bilen i kanten (som tack och lov inte var ett dike!). Jag fick panik och bara skakade när jag skulle försöka lösa situationen. Lyckades dock samla mig tillräckligt för att inte göra något mer än att ringa bärgaren. 
Under tiden jag väntar på bärgaren kommer en husvagn puttrandes på vägen och jag hinner inte fram att hindra Marie (domarkollegan som också skulle sova där) från att köra ner på vägen. Så typiskt (och sämsta tänkbara första möte), men vi lyckas tillsammans lotsa och backa upp ekipaget på den större vägen igen. Snart kom bärgaren och efter lite jobb fick han bort vagnen från sidan och vi stod rakt nere i sänkan igen. 

Bärgare är mina favorityrkesmän numera.
Bad bärgaren vänta tills jag kommit upp på kullen innan han åkte (och även vänta in Marie utifall att), och med ordentligt med sats kom vi båda upp. Halelulja. Ingen skada på vare sig bil eller vagn och snart var vi båda på plats med fungerande el trots värmen igång. Jag bjöd Marie på Max som plåster på såren för min osmidiga välkomstkommitté och vi kunde lära känna varandra lite. Hem och försöka sova, men med kroppen full med adrenalin gick det sådär. 

Vår första bana för dagen
Nästa morgon var vi uppe tidigt och vi var ju faktiskt där som tävlande denna dag! Väldigt lyxigt att bara kliva rakt ut till tävlingen måste jag säga. Förutom den enorma träningsvärken jag hade i höger skinka/lår efter gårdagens panikbromsning kändes det toppen. Vi startade som femte ekipage på vår bana, som var för Marie. 
Vi laddade genom att påminna om momenten och belöna upp dem och fokus. Väl på plan hade Sirap jättekul och var väldigt studsig. Vi fick 3 poängs avdrag på startskylten (eller första, minns inte riktigt), då hon studsade och blev lite sned. Sedan fick vi FF3 på vänstersvängen, det stod inget om varför, så jag antar att vi stannade. Sedan på sista ligget satte hon sig så där fick vi fel övning. Vi fick också 3 på helheten för studsig hund. Så 81 poäng hade vi kvar där, och en hund som studsade och hade kul - precis som jag vill ha det! 
Bana två för dagen
Den andra banan var väldigt tajt, och många tävlande muttrade om att det var för svårt, lätt att gå vilse osv. Jag tyckte den såg svår ut från sidan, men när man väl var på kändes det ändå helt överkomligt. Tajt absolut, men inget som inte kändes görbart. Det enda var att det blev väldigt trångt på banvandringen, så jag väntade till sista minuten och gick då istället för att vara säker på att få gå själv och få rätt vinklar. Behöver bara ett varv, men när det finns risk att gå vilse vill jag ändå ha testat det i exakt rätt väg och inte i en kö. 

Sirap var i bra fokus när vi klev på och vi hade sånt flyt genom hela banan. När vi klev av noterade jag att hon förstod att hon var färdig vid bandet (efter fjärde tävlingen!) och vi hade sån fest. Jag var supernöjd med vår runda! När vi började gå iväg funderade jag på om vi gjort några misstag och jag kunde inte på rak arm komma på något. Kanske hade hon studsat och trängt mig någonstans, dessutom har jag aldrig tävlat för den domaren tidigare så jag visste inte hennes preferenser. Men över 95 tyckte jag vi borde hamna. 

Med planerna i bakgrunden
Vid prisutdelningen blev det ju fest när de ropade upp tvåan på 99 poäng och vi fortfarande inte fått vårt protokoll - vår (och min) första 100 poängare!! 
Fina kommentarer dessutom!

Titel och 100 poäng - vilken dag!

Hur skulle vi fira det här då? Det fick bli en tur till Hölick även denna gång, varför skippa något man vet är fint? Vi var ju färdiga till lunch och skulle inte riskera mörkret innan vi var klara. Det blev några timmars vandring och när vi väl var tillbaka blev det våtservetssdusch och middag, raka vägen ner i säng. Klockan 20 som jag som en stock och gjorde det till nästa morgon. 




Skogsbad <3

 

tisdag 5 oktober 2021

Draghundsinstruktör

Har jag sagt att jag håller på att utbilda mig till draghundsinstruktör? Jag tror jag glömt bort det, det har liksom gått i ett och jag har nog inte riktigt hunnit med det. Jag ville ju egentligen bara köra lite drag, men då inga utbildningar fanns i närheten och den jag hittade på distans var rätt dyr i jämförelse med att utbilda sig till instruktör tänkte jag att jag kör på hela kalaset på en gång. Bra kunskapsmässigt, kanske inte lika bra tidsmässigt med tanke på hur lite fritid jag hade sedan innan. Men jag är ändå nöjd jag kör hela paketet, för jag känner att jag får en bra djup kunskap som jag saknat gällande friskvården, och den passar ju även in nu när vi börjat med agilityn. 

Nu har vi precis påbörjat modul två som innebär att börja dra, samt att träna kommandon och skadeförebyggande. Jag ska även börja instruera en projekthund med ägare i samma moment, vi  har vår första träff på onsdag. De tidigare fyra veckorna har jag styrketränat med hunden, utan förare. Det ska bli spännande om Sirap blir pepp på att dra, just nu blir hon bara extremt kränkt av att få på sig vilken form av sele som helst och extra mycket med dragselen. Jag och Tess har dessutom planerat in lite hundträningssemester i Åre i februari och då tänkte vi att vi kan ju åka skidor med hundarna på eftermiddagarna, så jag hoppas verkligen hon vill hjälpa mig framåt och att vi gör det kontrollerat tills dess =D

Från fotografen


Vilken tur man har när ens vän ska utöka sin portfolio på bilder och ber oss vara modeller. Så glad att jag fått såna här bilder på mig och Sirap, det kommer bli ett måste framöver på alla blivande fyrbeningar jag tar hem. 

söndag 3 oktober 2021

KM i apportering/WT i Lånsta 2021-10-02

I går var det dags för vår jaktprovspremiär, då vi startade på klubbens mästerskap i apportering, som går som ett WT. I normala fall brukar vi vara max 20 personer, men i år var vi över 40 anmälda! Vi vill ha det som en plats där nya ska våga starta så det är bara för medlemmarna och deras flattar, och gratis anmälan. Riktiga domare var på plats och två timmar innan började det faktiskt pirra rejält i min mage. Det genrep vi hade i tisdags hjälpte väl knappast till, då hon knallapporterade och sprang runt i skogen helt okontaktbar under mestadelen av passet. Så pass att jag i onsdags pratade med Tess och ville lägga ner jaktträningen och inte alls var sugen på att starta på något KM, för vad ska hon ha med sig om hon knallar rakt igenom? Tess sa åt mig att bryta om så var fallet, och Lena som arrangerat sa åt mig att diska mig och börja träna istället, alltså koppla henne på platsen och göra rutorna utom tävlan. 

Sirap tävlade i unghundsklass, med tre dagar tillgodo (på måndag fyller hon 2 år och då flyttas hon upp i NKL). Lite taskigt mot våra konkurrenter som bara var kring 10 månader, men så är ju reglerna och nästa år får de istället ha åldern på sin sida. 
Efter rutorna chillar vi i miljön

Jag var på plats i god tid så jag skulle hinna rasta av, träna lite stadga och belöna upp fotgåendet plus att hon skulle få en chans att landa i miljön. Först ut var valpen, som var ensam i sin klass och skulle göra sitt innan skjutningarna började. Sedan fick unghund börja gå slingan, i sin startordning, vi hade nummer 4 så tredje ut eftersom ettan var valpen. Här kommer beskrivning av rutorna som jag minns det, jag var rätt nervös så kan ha mindre blackouts här och där. Var dessutom dum nog att inte gå att kolla in rutorna i efterhand för att fota och dokumentera efteråt när NKL/ÖKL gick. 

Ruta 1. Fotgående och markering, skick efter att domaren sagt startnummer
Här skulle man börja med ett ca fem meter långt fotgående, sedan kom skott och markering ungefär 40-50 meter ut. Skogsterräng. Jag hade mutat Sirap med någon större köttbit innan vi klev in så hon var lite fotgåendeladdad och hängde med glatt och fint, på slutet svävade hon ut lite, men jag sa inget om det, tror inte det syns lika mycket som det känns. Förutom att det var första starten på hundra år och med ny hund så fick jag dessutom med mig ett helt publikhav. Pulsen var skyhög! Sirap var stadig, men missade markeringen något, letade en stund i området och hittade sedan. Lämnade av fint, kanske något hög fart in. 16 poäng (vilket jag skulle tro berodde helt på den stunden det tog att hitta apporten). Vi var den enda unghunden som fick poäng på rutan. 

Ruta 2. Markering med dold kastare, skick efter att domaren sagt startnummer
Efter skott kom markeringen ungefär 30-40 meter ut, i skogsterräng, tror det var ganska granigt på vägen ut men att själva nedslagsplatsen var mer öppen. Trots att Sirap var helt uppvarvad på vägen dit (och inte skulle ta någon godbit för bra jobb på rutan innan) så packar hon ihop sig själv när vi kopplar loss. Det gjorde hon på alla rutor och hon var minst sagt ivrig där emellan. Hon satt stadigt, hade även här problem att hitta apporten, letade lite längre än förra (tror jag), när hon hittade den upptäckte hon kastaren på vägen in och stannade och tittade på hen. Jag visslade och hon kom in, jag fumlade med apporten. 12 poäng

Ruta 3. Markering och sedan dirigering till samma plats, skick efter att domaren sagt startnummer på första. 
Blev lite chockad när jag kom till rutan och värden sa att det var en dirigering med. Visste att det är nytt att nybörjare får ha det, men det har vi inte tränat på än så värst. Jag tänkte att vi kan nog lösa det med lite tur.. Även här fick vi ställa upp direkt på rätt plats, skott och markering ungefär 20 meter in i skogen. Hon var stadig och hämtade hem apporten direkt. På nästa skick var jag så uppvarvad att jag slarvade alldeles för mycket med skicket och hon tittade på skytten istället och sprang givetvis dit. Jag förstod det typ direkt jag sa "ja" men då var det försent. Eftersom vi inte tränat något höger eller vänster (eller så mycket annat heller i dirigeringar) lät jag henne leta lite fritt, men efter en stund kallade jag in och sa till domaren att det där var över vår kunskapsnivå. Då fick vi beröm av domaren som bröt istället för att göra om och vi fick behålla 10 poäng för markeringen som var perfekt. 

Ruta 4. Markering på ett sandtag. Skick på eget bevåg. 
Nu hade vi flyttat oss ner till grustaget och där började vi med en apport som landade på en kulle precis framför oss, max 10 meter fram. Jag blev lite stressad att det blev för triggande då vi såg apporten hela tiden, men hon satt stadigt och det var ju inga problem. Hon satte huvudet rätt ner i sanden när hon skulle greppa och blev helt brun runt och i hela nosen så det var svårt att hålla sig för skratt. Hela momentet tog typ 3 sekunder och vi fick full pott, 20 poäng. 

Ruta 5. Fotgående ca 3 meter. Lång markering, skick på eget bevåg. 
Ojojoj, vilken svår ruta detta var. Skytten stod ca 2-3 meter bredvid och bara någon meter framåt, och kastet kom över ett uppväxt grusfält (alltså små björkar på ca 1 meter) med en dold nedslagsplats, men framför stora stenar så själva kastet syntes. Det var nog närmare 100 meter till nedslagsplatsen och förutom att det i sig hade varit en svår markering så kunde skytten göra att hunden missade allt om den hade ögonen mot skytten istället. Jag placerade oss strategiskt (inte för att jag var så smart, utan för att domaren påminde oss om att skytten kan göra det svårt) och vinklade henne bort lite från skytten. Skott och kast, som i sig var tydligt, ljus dummy mot den mörka bakgrunden. Sirap var väl på gränsen till stadig, hade jag inte sagt apport just då hade hon knallat (men det dolde jag för domaren så klart genom att hålla tyst om). Hon hade lite svårt att hitta nedlsagsplatsen, stannade en del innan och fick söka sig fram till platsen, men löste det ändå fint med tanke på svårighetsgraden. 16 poäng. 

Sen blev det en lång väntan där vi minglade, pratade med kompisar, hjälpte till med beräkningen och förberedde priserna. Jag var nöjd att vi fått poäng på alla rutor, då jag anade (men inte visste helt) att vi ändå klarade oss utan nollning på sista pga en eventuell knallning. Det visade sig stämma, och vi vann vår klass! 

Jag förstod senare att vi hade samma upplägg som nybörjarhundarna, bara att de fick ett skott i transporten på ruta 1, i övrigt exakt samma. Och tittar man då på poängen på alla de hundarna så blir jag ännu mer stolt över lilla Pirran som fick poäng på alla rutor. 

Vinst eller inte, jag tycker det blev en bra erfarenhet för oss båda och jag vet att Sirap kan när det gäller. Domarna var fantastiska, som verkligen ville hjälpa oss med unghundar till en bra dag. Jag kom till insikt att vi nog ska vänta med WT tills vi är klara med B-prov nybörjarklass, då nybörjarklass i detta känns som ett steg svårare momentmässigt än B-proven. Det känns ändå bra att få välja bort, för då vet jag att jag fokuserar på rätt sak. Så nu är vi laddade för att komma i form för b-provsstart! 




 

tisdag 28 september 2021

Prioritera och välja bort

Nu har inomhussäsongen startat lite smått och kurserna utomhus börjar ta slut. I söndags var det avslut på agilityn, som har varit sååå rolig och som jag vill fortsätta med. Sökkursen har sitt sista tillfälle i morgon, men den känner jag mig inte alls lika entusiastisk över så här 4 terminer senare. Kanske för att vi mixats ihop med en annan grupp, eller för att vi inte tävlar, jag vet inte riktigt men ska försöka sortera mina tankar här i ett inlägg. 
Söttaxen Gucci, har ingenting med texten att göra
men är så söt att hon förtjänar att synas även 10 år senare
Sist vi tränade i hallen så hade jag ingen plan och visste inte vad jag ville träna och varför. Det är ju ett ganska lyxigt och angenämt problem kanske, men samtidigt onödigt. Vilka grenar ska jag satsa på nu och varför? 

Rally - Jag kommer inte satsa på rallyn i sig för att komma upp i klasserna. Nu använder vi det som en trygg plats att testa att tävla på, vid de tillfällen det passar. Eventuellt att jag går upp i fortsättning om vi blir uppflyttade, men avancerad kommer jag definitivt avvakta med.  Anledningen är att det är en bra sport för senare, och så länge jag inte har dötid att träna in högerhandling och momenten så avvaktar jag. Kommer inte träna aktivt för att kunna starta så att säga. Så vi väntar tills hon blir lite äldre. 

Sök/Bruks - Här känner jag mig klar i lydnaden för att tävla (om jag bara tränar lite mer platsliggning), känner ömsom vin och ömsom vatten vid träningarna av söket. Kanske som sagt för att vi bytt grupp och det inte är lika rolig stämning som vi haft tidigare, eller för att vi bara gör samma sak. Jag ser egentligen två alternativ här: lägga grenen på hyllan eller anmäla till tävling och se hur det egentligen går till och var vi står oss. Det finns ju brukstävlingar även i november så jag får fundera på om vi kanske ska göra det så. Bestämmer mig innan oktober är slut, annars blir det vila till nästa år. 

Jakt - Det är det jag vill träna och känner att jag fått avstå för att hinna med allt annat i livet just nu. Svårt däremot att träna inomhus, så den gör inte avkall på annan träning. En bra plan ska göras, så vi är startklara i vår. Vi startar på KM i helgen, det ska bli spännande med första provet iaf!

Agility - En bra vintersport, det enda kruxet är att dela hallen, men för att lära in det lilla jag behöver kan jag absolut använda träningskortet för det, och sen får jag säkert ihop en större grupp om vi ska banträna. Det ska vi nog satsa på seriöst. 

Lydnad/FS/HTM - Känner väl inte att jag brinner för det just nu. Kanske hade gjort det om det fanns tävlingar i hallen, men är för bekväm för att starta det någon annanstans just nu 😅 Det kan vänta.

Viltspår - Dålig på att träna det, tror mer på att försöka gå färdiga spår nu till att börja med så jag lär känna henne bättre på riktigt. Får avvakta älgjakten och sedan boka in något rörligt spår. Ingen brådska. 

Okej, så sett till detta så är det agility inne och jakt ute nu då. Känns ändå LIIITE tråkigt utan någon momentinlärning känner jag nu när jag skriver upp det så här.. Alltså, vad trött jag blir på mig själv. 
 

måndag 20 september 2021

Premiär i öppenklass

Igår var det KM i viltspår i FRK Bergslagen. Hade inte tänkt anmäla då vi inte tränat något alls inför den klassen, men när viltspåransvarig var lite uppgiven över det låga deltagarantalet så bestämde jag mig för att visa lite god medmänsklighet och åka dit. 

Vi hann gå ett spår innan som fick ligga över natten och jag blev ganska snart påmind om varför vi inte spårar så ofta, hon är rätt het milt sagt. Dessutom hade jag fortfarande ont i ryggen efter mitt lilla lyft som gick snett så det rosade inte på min upplevelse av det hela. Det fick helt enkelt gå som det gick på provet. 

Först börjar domaren med att påpeka att man kan vinna/förlora massor av poäng i startrutan, genom att markera med eller utan sin hund. Jaha, jag som var glad om vi ens skulle hitta ett spår ut kände mig lite stressad över den upplysningen och det fortsatte även när vi väl började köra. Jag ville inte missa uppsparket, inte för att vi skulle vinna, det blev bara en stressgrej för mig. Jag hittade den inte men däremot blev jag säker på att Sirap hade spåret när hon visade tydligt med nosen i backen. Skit i poängen tänkte jag, nu kör vi. 
Vi körde på och vi kom till både stigar och elljusspår, men domaren hängde på ändå. Vid ett ställe ringade hon som bara den och efter det kände jag att jag inte har koll på om hon är rätt eller inte, och mycket riktigt, en stund efter det ber domaren oss att komma tillbaka. Ett återtag och jag förstod att vi hade trillat ner till ett andrapris. Hon var verkligen helt slut, men kämpade på som bara den med att hitta rätt och snart så fick vi äntligen skott. Hon var lugn under skottet och strax därefter kom vi fram till klöven som hon markerade själv. Vi fick fina kommentarer av domaren och jag var verkligen så nöjd med Siraps arbete. Tycker inte man kan förvänta sig så mycket mer av oss som ekipage, jag som inte vet hur hon jobbar och hon som inte har särskilt mycket erfarenhet alls. Men det var ett fint tempo och bra uthållighet, inte alls likt det vi gör själva haha! Vi får nog boka in flera prov direkt hos domarna, så får vi riktig träning. Inget som vi prioriterar nu dock, nu ska matten arrangera en utställning (hej kom och hjälp mig?!?) och certiferas på jobbet innan något annat läggs in i kalendern. Stressnivån är milt sagt skyhög och jag ser fram emot att september ska ta slut och kraven med månaden. Synd, med tanke på att september annars är min favoritmånad, dumt att slösa den på stress.