Viltträning

I onsdags var jag inbokad på kurs för en ny instruktör, vilket inte sker särskilt ofta eftersom jag inte vill riskera att behöva hamna i otrevliga situationer som jag inte känner att jag kan säga ifrån om. När det gäller de flesta hundsporter spelar det inte så stor roll, det är sällan man riskerar att hamna hos en instruktör som vill få dig att lära rally genom att korrigeringsträna din hund men när det kommer till jakten är ju det allt annat än självklart och jag går hellre dit jag vet att de uttalat jobbar med klickertänk eller liknande. Men nu visste jag inte, men då hemsidan inte innehåll något flum om "vi arbetar med hundens naturliga språk" (omskrivning för ledarskap, vilket på något sätt oftast handlar om koppelkorrigeringar) eller uttalat om krav utan snarare att hundträning ska vara skoj så chansade jag. Det var en dagsträning med vilt, vilket passade oss bra, då Sirap varit rätt okej på vilt när vi tränat hemma, så jag ville testa av det på nytt vilt och i en annan situation. 

Kursen hade 6 deltagare, vilket var alldeles lagom. Det var jag och Tess som var utbölingar, då resten hade goldens. Kul att se så många golden på en kurs faktiskt, en av dem kände jag dessutom igen från rallyn. Vid presentationen sa jag att jag har en känslig hund och inte vill att någon ryar åt henne om de står ute som funktionär. Det är ju tyvärr inte ovanligt att någon hund som gör något med viltet får en kastare efter sig som ryar åt den och skulle det hända skulle nog Sirap bli väldigt skeptisk mot liknande situationer, och jag kände mig nöjd över att fått ut det direkt. Känns liksom extra viktigt när man inte känner de som är där. 

Sirap har hämtat en fasan, som hon aldrig stött på tidigare,
så efter hon lämnat undersöker vi den tillsammans.

Vi började med lite enkla markering/dirigeringsövningar, med och utan skott. Sirap tog viltet bra och lämnade av när det gällde and och duva. När hon fick prova trut var hon lite sådär med att lämna den, utan skulle undersöka den på vägen. Vi provade några gånger, men det hände inte så mycket i processen, så vi gick vidare. Däremot var de här basgrejerna heeeelt som bortblåsta! Gå fot, inte hoppa när jag lämnar över till "domaren", sitta kvar när jag pratade osv. Inte något katastrof men det måste jag verkligen träna på! Hon blev väldigt splittrad av att komma in i området, skällde på kastaren (blev lite rädd), skulle undersöka alla högar med vilt osv. Så grundträningen är det absolut dags att ta tag i, och det kan vi ju göra även fast det är snö ute.  

Korvgrillarlunch i skogen - mys!

Efter lunch var det dags för sök och då gick vi i par. Sirap fick vara passiv på de två första skicken. Hon tog först en kråka och på vägen in sprang hon in i en trut och vi såg på henne att hon var på väg att byta, men jag lyckades bryta och kunde hurra glatt så fort hon bytte tanke. Det blev nog lite mycket för det blev en liten dödsskakning av kråkan strax innan hon kom in med den till mig, men det ser jag som ett icke-problem. Den gick inte sönder, fick sig bara en liten åktur.. Nästa vilt var en fasan som hon aldrig tagit förut så den spottade hon ut framför mig för att lukta på. Jag tog upp den, lät henne lukta och så la jag ut den på nytt och då kom hon in med den vad jag minns. Sedan fick hon vara passiv (inga problem) och hon tog in en till kråka och på sista fick hon söka länge innan hon hittade en trut som hon tog direkt och kom hela vägen in med. Då blev det stort jubel och vi kunde inte avslutat bättre än så! 

Det som instruktören påpekade med Sirap på söket var att hon inte tar raka vägen in, vilket kan bli problem då hon kan springa på annat vilt, och på vatten inte är önskvärt på prov. Jag har inte upplevt det som ett problem tidigare, men ska givetvis hålla koll på hur hon gör framåt. Och nu känner jag mig peppad på att dra igång jaktträningen igen, med fokus på hygienfaktorerna som fotgående, sitta kvar osv, men också mycket viltträning så det blir något man gör naturligt, för nu verkar faktiskt det mesta släppt.  

 

Jul, mellandagschill och nyår

Så här års brukar det väl vara dags för utvärderingar och planer inför det nya året, men jag vet inte om det blir något sånt för oss. Tävlingskarriären finns väl summerad under oktober månad, typ och planerna för nästa år känns ju hur instabila som helst ;-) Jag brukar varje år sätta mig själv och göra upp planer, mål och önskningar för nästkommande år samtidigt som jag summerar det tidigare, men i år fick jag ingen feeling. Jag gjorde det, men det känns inte som att jag gör det för att se fram emot det, utan för att jag ska. Så jag struntar i det. Kanske får jag en annan lust innan året är slut, eller i början av året, båda sakerna är ju helt okej. Jag kan faktiskt planera när som helst. Sparmålen desamma, tävlingsmålen desamma, jobbmålen desamma, resor desamma (obefintliga). 

En sak jag SKA göra nästa år är att bli klar draghundsinstruktör. 
Här pluggar vi. 

En annan sak som jag ska fortsätta med är min styrketräning och yoga. 
Inte för att det kommer ett 1 januari utan för att jag vill kunna röra på mig som en normal
människa även efter 40..

Julen då? Den blev nästintill inställd. Vi firar ju inte storslaget med den största delen av släkten i Norge och när det dessutom visade sig ett par dagar innan jul att mamma hade NIVETVAD så blev det liksom inte så mycket alls. Pappa och bror var över på middag under ett par timmar, resten av dagen spenderade jag i hundarenan och tränade lite agility då det var öppet för de medlemmar som av olika anledningar hellre ville vara där. Trodde jag skulle vara ensam men vi blev ett gäng som baxade ut lite hinder och kombinerade banor med glögg :) Mysigt! 

Sirap öppnade sitt livs första paket, hon brukar ju bara ta dem och vara snål
utan att veta att det finns något inuti att komma åt också.. Detta blev den enda julklappen som 
öppnades på jul, resten sparar vi tills vi kan fira med mamma.

Julafton som bäst ;) 

Vi skulle ju egentligen sprungit tunnelrace på annandag, en tradition i hundarenan, men den blev så klart inställd. Vi var några som istället hyrde hallen och tränade, jag och Sirap med fokus på kontaktfält och med tusen andra kvitton på saker vi kan träna på vid andra tillfällen.. Jag hade så tråkigt att jag anmält till två agilitytävlingar i början av nästa år, så får vi se om de blir av. Det var inte så många tävlande än på den första så den kan nog absolut bli av. Däremot blev den inofficiella jag tänkt att vi skulle vara med på för att få vara i lokalen innan inställd, så det får bli ett test direkt med att se hur hon hanterar en helt ny miljö. 

Jag jobbar nu i mellandagarna, besöket till uppfödaren i norr blev inställd och det är nog lika bra med smittläget. Så vi får se vad vi fyller dagarna med istället om jag tar ledigt någon dag. Lite för kallt för uteträning och kanske onödigt att spendera ALLA pengar på att hyra hall.. 

 

Frsächt

I onsdags morse var det spårläggning. Eller "slinta med flaskan med blod så den flyger ur näven och passar på att ta ett varv i luften och sprida ut på olämpliga ställen". Kul sport, verkligen. 

Domaruppdrag för Västerås KK - KM med skoj 2021-12-12

Ja öppet hus var inte det sista jag gjorde på klubben i helgen, på kvällen åkte jag tillbaka ner för att ha en liten bedömning av några från Västerås Kennelklubb i rallylydnad så de skulle få kora sin klubbmästare för året. Jag fick nöjet att lägga till lite bus. Första busskylten var sitt på stol-hund går runt. Nästa balans/inte nudda mark, där hunden fick gå på plattformar och förarna på balansbollar (platta, jag är inte grym). Sista buset var att förarna skulle byta roller med sina hundar och de fick både snurra och backa istället för sina hundar :D 

Det var inte så många som deltog och resultatet var inofficiellt, men det var iaf en sheltie som vann. En trevlig kväll som avslut på en helg helt i hundarenans tecken. 
 

Öppet hus på klubben

Förra helgen bodde jag nästan på hundarenan. På lördagen var det SM i freestyle och htm och vi kikade inom för att heja på vår klubbkamrat på väg ut i spårskogen. En del program är ju samma som på den tiden jag tävlade med Nässla, men några nya guldkorn var det, bland annat årets andraplacering i FS, ett helt otroligt program som gjorde mig gråtfärdig. 

På söndagen var det öppet hus från klubbens sida i hundarenan och jag skulle demonstrera Rallylydnad. Först ut klockan 9 var Ann-Sofie med freestyle och jag väntade mig ganska svag uppslutning så tidigt på söndag morgon, så gissa att jag blev förvånad när jag kom in och läktaren redan var full! Det blev toppendag där vi visade och besökarna fick testa freestyle, rally, IGP (endast uppvisning), Maria Brandel visade lite från lydnaden som de tävlade VM i år, agility, hoopers, kongsök och aktiveringsbana. Det fanns även en fotohörna som vi passade på att testa med flattar av varje färg när de väl fanns på plats samtidigt. 

Så duktiga och fina flattar! Eller?... 

Behind the scenes.. 

Genomgång av kongsök

God jul!

Vi fick visa upp hur agility ser ut, jag hann inte banvandra men lyckades ta oss igenom banan felfritt! Yeay! 

På besök på Tomteland

I helgen blev det en liten semester (?) för mig, Pirran, mamma och Melvin (Pirran är Siraps nya smeknamn - Siri-piri - Pirran). Vi tog bilen och styrde upp till Mora för ett besök på Tomteland, där även hundar är välkomna. Blev dock inte så mycket bilder pga alldeles för kallt för att ta upp mobilen. 

Vi hyrde stuga på Mora Park och jag misstänker mer och mer att min hund har ett stycke bordercollie gen i sig. Nu blev hon nämligen rädd för golvet i stugan (när vi var på Gotland blev hon rädd för taklampan!) och att det var halt när hon skulle hoppa upp och ner från sängen. Alltså ingen fara när hon rörde sig normalt på golvet, men när hon skulle upp i sängen blev det panik, och sen låg hon spänd hela första natten och kunde inte sova pga någon gång skulle hon behöva hoppa ner. Mitt i natten hoppade hon ner och då väckte hon så klart 8-åringen som är milt sagt nervöst lagd när det kommer till nätter.. Och han väckte så klart mamma då.. Så ja, vila blev det ju knappast.. 

Bästisar!

Natt två var Sirap dock så trött att hon kunde sova natten igenom på sängen, även om hon började pipa när hon skulle hoppa ner på morgonen. Besöket på parken gick bra, där blev hon inte rädd för vare sig skådespelare eller hästar, däremot fick hon ju i sig det ena och det andra som barnen kastat omkring sig.  

På gågatan i Mora

Det var så klart inte bara elände att åka bort (men man uppskattar hemma mer och mer), och det var mysigt att få vara i lite mer snö än vi har här hemma och få lite julfeeling. Jag har dessutom fullsmockat varje helg så det är skönt att inte ha några måsten en hel helg. Nästa planerade tripp är troligtvis till Sundsvall i mellandagarna, då får jag väl hitta ett hotell med heltäckningsmatta.. Vad vi ska göra i Sundsvall? Hälsa på två mellanpudlar som enligt plan ska ha bebisar nästa år och se om vi klickar med uppfödarna =D Lite tidigt kanske, men jag känner mig själv och vet att om jag väntar tills Sirap blir fem så kommer det inte in någon till hund och utan hund vill jag inte vara en gång till om jag slipper.. 

 

Agility dipp och boost

Förrförra onsdagen var jag och hälsade på Jens och på vägen dit passade jag på att hyra en timma på AW arena, en agilityhall längs med vägen mot Nynäshamn. Den del av hallen jag hyrde hade en enorm bana stod uppe, men även nummerskyltar enligt nedan. Kanske lite svårtolkat men det jag kan säga är att det var skitasvår bana och jag började tappa hoppet om att jag skulle kunna hålla på med agility. Dels att jag inte minns, plus att det var så himla svårt. Vi ägnade tid åt ett par kombinationer bara, men hade inte ens en suck att med träning kunna springa hela banan. 

Men som tur är så har jag fått mig träningskamrater som har koll, och sist vi tränade byggde vi ett par banor som faktiskt är för klass 1. De två första banorna sprang Sirap ur slalomet, men när Lina kommenterade att jag höll mig för långt bakom så såg det ut så här på vårt första försök på bana nummer tre, såå nöjd! På min instagram la jag in låten Unstoppable med Sia, vilken boost det var att få titta på med den låten, kände att nu jäklar tar vi över allt!