Premiär i öppenklass

Igår var det KM i viltspår i FRK Bergslagen. Hade inte tänkt anmäla då vi inte tränat något alls inför den klassen, men när viltspåransvarig var lite uppgiven över det låga deltagarantalet så bestämde jag mig för att visa lite god medmänsklighet och åka dit. 

Vi hann gå ett spår innan som fick ligga över natten och jag blev ganska snart påmind om varför vi inte spårar så ofta, hon är rätt het milt sagt. Dessutom hade jag fortfarande ont i ryggen efter mitt lilla lyft som gick snett så det rosade inte på min upplevelse av det hela. Det fick helt enkelt gå som det gick på provet. 

Först börjar domaren med att påpeka att man kan vinna/förlora massor av poäng i startrutan, genom att markera med eller utan sin hund. Jaha, jag som var glad om vi ens skulle hitta ett spår ut kände mig lite stressad över den upplysningen och det fortsatte även när vi väl började köra. Jag ville inte missa uppsparket, inte för att vi skulle vinna, det blev bara en stressgrej för mig. Jag hittade den inte men däremot blev jag säker på att Sirap hade spåret när hon visade tydligt med nosen i backen. Skit i poängen tänkte jag, nu kör vi. 

Vi körde på och vi kom till både stigar och elljusspår, men domaren hängde på ändå. Vid ett ställe ringade hon som bara den och efter det kände jag att jag inte har koll på om hon är rätt eller inte, och mycket riktigt, en stund efter det ber domaren oss att komma tillbaka. Ett återtag och jag förstod att vi hade trillat ner till ett andrapris. Hon var verkligen helt slut, men kämpade på som bara den med att hitta rätt och snart så fick vi äntligen skott. Hon var lugn under skottet och strax därefter kom vi fram till klöven som hon markerade själv. Vi fick fina kommentarer av domaren och jag var verkligen så nöjd med Siraps arbete. Tycker inte man kan förvänta sig så mycket mer av oss som ekipage, jag som inte vet hur hon jobbar och hon som inte har särskilt mycket erfarenhet alls. Men det var ett fint tempo och bra uthållighet, inte alls likt det vi gör själva haha! Vi får nog boka in flera prov direkt hos domarna, så får vi riktig träning. Inget som vi prioriterar nu dock, nu ska matten arrangera en utställning (hej kom och hjälp mig?!?) och certiferas på jobbet innan något annat läggs in i kalendern. Stressnivån är milt sagt skyhög och jag ser fram emot att september ska ta slut och kraven med månaden. Synd, med tanke på att september annars är min favoritmånad, dumt att slösa den på stress. 

 

Officiell tävlingsdebut!

I tisdags var det min och Siraps officiella tävlingsdebut i rallyn, och vilken fin start vi fick då! Två kvalificerande resultat med finfina poäng, men framförallt fick Sirap ha väldigt kul på tävling. 

Det var en kvällstävling i Strängnäs, som jag började med att åka vilse till. När jag väl var på plats insåg jag att jag har dömt här förr, så hur jag kan vara så vilse fattar jag inte, då jag faktiskt är lite av ett geni när det kommer till spatial förmåga (dvs läsa kartor, hitta vägar etc). Men, vi hade gott om tid och jag började med att rasta Sirap lite. Det var mycket vrål på hundarna runt omkring i bilarna, så jag blev lite orolig att hon skulle stressa upp sig, men hon kändes ändå ganska cool. 

Tyvärr var det lite struligt i sekretariatet och det drog ut lite innan vi kom till start. Det gjorde också att hela kvällen drog ut på tiden så vi var klara först 22:00, precis lagom läggdags för mig i normala fall.. Men, det var väldans skönt att vara på tävlingsplats och bara mingla och slappna av. 

När vi kom var det ljust

Innan vi var klara var det mörkt

Vi hade ett lagom startnummer, 10-12 hundar före oss på varje bana. Jag tog ut Sirap, lät henne nosa omkring och slappa. Testade av lite moment och sedan igen till nosande/avslappning. Hon var faktiskt väldigt nosig och jag började panika lite över det faktum att hon verkade vara på en annan planet under den tidiga uppvärmningen men sen tränade vi lite där jag fick chans att belöna upp henne och jag tror det hjälpte, för när vi väl klev på plan var det 100% fokus! Hon var så taggad och studsade sig igenom hela banan, fast bara rakt upp. Precis så glad som jag vill att hon ska vara, för nu är vi inte ute för att vinna eller ta titel, utan nu är det för att skapa bra erfarenheter och glädje på plan inför framtida starter. Vårt värsta moment sitt stå satt som en smäck - och fick dessutom en extra kommentar av domaren att den var snygg! 98 poäng fick vi behålla :-) 

Sen fick Sirap vila lite i bilen, vi banvandrade på andra banan och då var det mörkt ute. Tog ut henne ganska tidigt för att hon skulle få vänja sig med mörkret och den nya platsen, men hon var lite väl taggad och arbetssugen, så jag var rädd hon skulle bränna ut sig. När det blev vår tur var hon lite splittrad på plan, hade bråttom framåt och lite mer störd av omgivningen (men ändå i relation till nybörjare och mörkret mycket väl godkänt så klart). Det ledde till lite mer avdrag, men i övrigt en glad skit (eller ja, två glada skitar) på plan ;-) 94 poäng hade vi kvar. 

Man kan ju tro att när man får 98 poäng hamnar man automatiskt på pallen, men icke! Det var så många på 99 och 100 poäng så vi hamnade på 7:e placering tror jag, helt otroligt. Där kan man ju se vikten av att inte jämföra sig med andra. 98 poäng i sig är ju otroligt bra, men sjua låter ju sådär. Men VÅR prestation är ju densamma oavsett att några andra fick 100 poäng, men det kan vara lätt att glömma. Jag fick ju ändå en liten tävlingsdjävul som kikade fram när jag först såg vår poäng, men den viftade jag snabbt bort. Jag vill INTE missunna mina medtävlande bra prestationer, vill jag så gärna hamna på prispallen kan jag ju börja med att TRÄNA inför en tävling. Eller ja, tränat har vi ju gjort, men kanske den rätta grenen och inte agility... 

Nu har jag redan bokat in mig på en till tävling, men det är för att jag ska döma där dagen efter och ändå behöver åka upp till Hudik med husvagn och hela köret. Då kan jag lika gärna passa på att tävla den dag jag inte dömer. Samma mål då, en hund som ska bli sugen att få gå ut på plan! 

Lite konkurrens så..

Vi hann knappt landa hemma innan jag plockade fram viltet för lite mer träning - här ska vi komma till rätta med det! I går körde vi ett pass på morgonen som gick sjukt bra. Sen på eftermiddagen körde vi ett till där hussen var med och hjälpte till. Då hängde hon lite över några vilt, och kaninen bar hon inte hela vägen in. Tack och lov att hussen var med för han behövde bara närma sig henne för att snålheten skulle slå till och hon minsann visst skulle bära allt vilt! 

Hon fick också kravlöst bära en hel oklädd and när vi promenerade efteråt. Även om hon släppte ibland för att kolla av fågeln, nosa i gräset eller undersöka det halva rådjuret hon hittade så bar hon ändå fågeln själv hela vägen. Duktig hund, vi hoppas hon snart blir så sugen på att greppa utan tveksamhet också. 

Domaruppdrag på Hudiksvall BHK 4-5 september 2021

Efter en dag hemma var det dags att packa husvagnen och resa vidare på "semester", nämligen till Hudik och mitt första officiella domaruppdrag för året. Var väl så där pepp, för man vet aldrig hur nya klubbar är, om det ligger bra till för campande (sov på klubbens parkering) eller om de är bra på att arrangera. Jag skulle döma alla 4 klasser själv första dagen och det skulle ju kunna bli rejäla dagar om klubben inte har koll. Tack och lov hade arrangören koll och allt flöt på bra! Dessutom låg klubbens parkering med havsutsikt, vilken lycka att komma dit på fredagskvällen!

Sirap tog det direkt på sin lott att vakta oss.

Här sover vi nog bra!

Solen sken och efter en middag i vagnen tog vi en tur ner till träningsplan och tränade lite. Insåg att Sirap inte är särskilt miljötränad på nya platser och vår rallykarriär snart kanske inte kommer flyta så bra som jag inbillat mig.. Vi fick i alla fall en ostörd natt och hade det mysigt ihop. 

Morgonpromenaden ner till havet

Nästa morgon var det upp med tuppen och träffa arrangörerna. Frukost och sedan banbygge. Vi byggde upp banorna på varsin bana, så var de klara utan ombyggnad mellan starterna. Först var det två nybörjarklasser. Det var ganska bra standard på dem, men det märktes också att det kanske brustit lite i miljöträningen. Kul så klart att det var väldigt många flattar med på dagens tävling, sällan man ser dem nere på våra breddgrader, men här verkar de vara aktiva inom rallyn på större nivå.

8 av 13 startande (61%) fick kvalificerande resultat. Vann på 100 poäng gjorde en dansk-svensk gårdshund. Tvåa var en liten blandras på 99 poäng och trea på 93 poäng var en mellanpudel. 

8 av 12 startande (66%) fick kvalificerande resultat. Vann gjorde mellanpudeln på 92 poäng, tvåa blev d-s gårdshunden på 87 poäng och tredjeplatsen på 85 poäng delades mellan en blandis, tollare och en labbe.

Efter lunch och mingel för Sirap (som återigen visade att hon inte är världens coolaste i bruksklubbmiljö med lite ragg och flams) blev det dags för avancerad klass. De hade ovanligt hög nivå, kanske det kan vara bra för folk i den klassen att tvingas till bara träning i två år ;) Det är ju annars en klass många tror de kan chansa sig igenom, men jag upplevde att många var väl tränade för klassen. Däremot är det lätt gjort att förlora lite poäng och hamna på fel sida kvalificeratsträcket. 

6 av 9 startande (66%) fick kvalificerande poäng (rekord för mig?). Vann gjorde en MAS på 97 poäng (där dessutom föraren var en ung tjej, extra kul med duktiga ungdomar), tvåa en cavalier på 86 och trea en japansk spets på 85 poäng. 

Den här banan fick jag ändra första skylten på då det visade sig att arrangören missat att en person lämnat dispens. Så det blev skylt 306 där istället. Tänkte att det var en rolig utmaning, men banan verkade svår nog ändå. Endast 3 av de 9 startande (33%) fick kvalificerande resultat. Faktiskt samma prispall som tidigare, men med ändrad ordning - spetsen på 97 poäng, cavalieren på 86 poäng och MASen med 82 poäng.

När folk åkt hem och solen sken bestämde jag mig för att vi skulle åka och utforska naturen i området. Ville hitta en lagom lång tur då jag inte hade med mig fika, så hittade Hölick 3 mil utanför stan som såg fint ut i kommunens vandringsinformation. Det var verkligen en fullträff - så underbart ställe! 

Uppe på höjden blev det rullstensunderlag

Var tvungen att fota så jag skulle minnas vad det hette. Först upp i skogen för att sedan gå runt och hamna vid kusten. Mötte bara en familj och det precis när vi kom in i skogen. De hade också en flatt :D 

Först ut ett litet vattendrag in i grottorna

Grottan från andra hållet

Uppe på höjden, platser som aldrig gör sig rättvisa på mobilbilder..

Lite tjärn och frodig skog

Uppe på en rullstensås

På väg ner mot vattnet

Sen rätt som det var hamnade vi på en camping/stugby. Kanske man skulle ta in här nästa gång jag ska upp och döma? 

Tillbaka vid vagnen hade vi fått tillökning. Tyvärr hade en av de andra campinggästerna kopplat in sig på samma uttag som jag, vilket gjorde att strömmen hade gått och vi kom ju inte åt några proppskåp.. Blev så irriterad att jag gick och la mig, som tur var med 3 täcken, för det var en kall natt. 

Nästa dag fick jag sällskap av en annan domare, så jag behövde bara döma två klasser. Först ut var fortsättning, som nog inte hade så hög standard som det brukar vara. Åtminstone inte på min bana, som kanske också var i svåraste laget. Men många hade svårt för frestelsen, men i övrigt tyckte jag miljön verkade värst för de på min plan. 

9 av 20 startande (45%) fick kvalificerande resultat. Vann på 99 poäng gjorde en dansk-svensk gårdshund (samma förare som gårdagen), följt av en tollare på 97 poäng och en delad trea på 90 poäng med tysk spets (också en ung kille - kul!) och en sheltie.

I mästarklassen var det bara 4 av 20 (20%) som fick kvalificerande resultat, trots en del rutinerade ekipage. Någon gick in på fel sida, många förlorade mycket poäng på 123 steg. Vann gjorde en blandis på 100 poäng (som även vann med samma poäng på andra banan). På delad andraplats på 99 poäng kom en terv och en blandis. 

Tyvärr så råkade jag göra ett felaktigt lyft på lunchpausen vilket pajade min rygg totalt. Det var lite av en pärs att packa ihop och sitta och rulla hem i flera timmar efter det, men sen kväll var vi åtminstone hemma. Inga problem alls att köra vagnen själv, börjar få rutin på det, synd att säsongen typ är slut nu bara (och att jag är upptagen varje helg i all evighet). Nu är nästa domaruppdrag faktiskt på samma klubb i oktober, får se om jag anmäler till NKL dagen innan för mig och Sirap då :D 

 

Semester på Gotland

I julas gav jag mamma en resa i julklapp eller födelsedagspresent (hon fyller bara en vecka innan så svårt att minnas vilket det var). Jag skrev att vi fick se vart man kunde resa i år och hur det skulle passa sig. Har tänkt att vi skulle kunna åka ner till västkusten, kanske se Höganäs eller något sånt ställe. Hon kommer ju från norska västkusten och älskar havet. Men så rätt som det är, bara i förbifarten, nämner hon att hon alltid velat åka till Gotland (what, aldrig hört?) så då la jag det på minnet. Bokade datum, båt och boende och förra veckan var det dags. Hon visste inte vart vi skulle men gissade på en båt då jag inte var så flexibel med tiden och att Sirap skulle med. Vid avfarten från Södertälje var det inte så mycket att dölja längre.

Vi hade bokat plats i djursalongen, men där var det proppat med folk, tack och lov sken solen så vi satte oss på däck. 

Siraps första resa

Väl framme var det 35 minuters bilresa till boendet, vi bodde strax utanför Ljugarn. Tänkte att Gotland var så pass lite att det gick bra, men det var större än jag mindes det. Nåja, det blev en stillsam natt åtminstone och vi bodde i egen stuga och kunde känna oss trygga. De dagarna var där ägnades åt lite utforskande med raukar, svampplockning, god mat och sightseeing i Visby. 

Vi skulle kolla på medeltida gravar men började plocka svamp

Ett ganska lugnt Visby

Den godaste falafeln jag någonsin ätit!
På Meat in Bread om ni mot förmodan tänkte åka dit och prova. 

När vi skulle åka hem var det lite mindre sol och dessutom senare mot kvällen, så vi pälsade på oss ordentligt och tog även med oss filt, vi litade inte på att vi skulle kunna sitta tryggt inne i salen. Så vi satt där själva i blåsten på däck, men hellre det än att bli smittad av ni vet vad. 

Väl hemma var det bara en dag hemma innan nästa äventyr skulle börja. Jag var helt slut och orkade knappt ta mig ur soffan. Först tänkte jag att det kanske bara var intensiva dagar och det faktum att jag börjar bli äldre, men nu undrar jag inte om det kanske också var en effekt av åksjuketabletterna. Tror jag blir lite "bakis" av dem. 

Home sweet home, en solig dag på vårt gärde.

Viltträning

Det finns en del som vi ligger efter på rejält vad gäller b-provsträningen och det är vilt. Det är av förklarliga orsaker inte helt lätt att träna, då det kräver planering och är ganska äckligt. Känns liksom inte värt att tina en fågel för att man ska gå på en promenad och göra lite övningar bara (och eh, ja man kanske inte tränar med döda fåglar på en vanlig promenad heller som någon galning). Men förutom för att det är jobbigt i sig så har vi dels inte kunnat träna under utredningen och sen inte heller när hon har varit hormonell. Då har hon sett ut som att hon fått en spya i munnen varje gång hon satt tänderna runt ett vilt, så givetvis gör vi inget då. Bara det att löp och skendräktighet varar i typ tre månader så det är ju mycket träningstid som försvinner. I vilket fall, nu finns det inga hormoner kvar så vi är redo att sätta upp en plan. 

I går kom Tess och sov över till idag med planen att träna vilt i två dagar eftersom vi ändå då hade tagit fram viltet. Inför det har jag tagit ut och provat lite här och där med ett par vilt och det har funkat ganska bra så länge viltet är litet. Hon verkar inte helt få till det att stoppa vilt i munnen när det är för stort, vilket jag även märker på kanindummyn i tre delar som jag har. 

Igår testade vi bara lite status, där vi började med vingade dummys och sedan gick vi över på kajor och kråkor. Kajorna gick bra och de fick jag även i hand, men kråkan la hon sig med istället. Jag tror hon var lite utbränd, för det var mycket hysteri och lite hjärna generellt. Vi klurade lite och kom fram till att oavsett avlämning så är det absolut viktigaste att hon greppar fort. Utan grepp kan vi inte träna avlämningar eller att hålla i munnen. Så jag struntar i vad som händer efter hon greppat så länge hon tar ett vilt och sedan vänder upp mot mig. 

För att lyckas med snabba upptag på dagens träning, då även Pernilla och Pernilla var med hade jag med lite strumpor och eltejp, och täckte över eventuella sår samt skapar en lite bättre yta att greppa. Då finns det inte så mycket att pyssla med, inget som är äckligt och skapar en bra rutin om var man greppar på fågeln. 

Det gick väldigt bra att hålla sig till den planen (sen var hon het som eld och knallade hej vilt..) och förutom typ första gången på anden då hon inte riktigt fick till det med att stoppa den i munnen så tog hon och kom in. Jag belönade friskt med vom i skål, så det fanns en tydlig belöning. Efter första passet tog hon ena anden och bar den helt avslappnat till bilarna, inte med hög svans och inte med tjat, bara som att här går jag med en fågel i munnen helt normalt. Så det tänker jag ta med mig, att alltså ta med mig en fågel ut på promenad (i skogen, behöver inte stämplas som en djurplågare inne i byn) så kan hon få gå med den på detta sätt. Då skapar hon sig en vana att ha den i munnen och jag tror hon kommer börja gilla det mer då. 

Nästa pass provade vi att kasta ut först ett klätt vilt och efter det ett vanligt vilt av samma sort. Kråkan tog hon rätt direkt, men anden buffade hon lite på sista gången. Jag gick nog lite för fort fram där med tanke på att jag bara vill ha snabba upptag (inte glömma, det är viktigast!).

När jag kom hem var det flera vilt som egentligen skulle ha kastats, men de funkade ju perfekt att klä in, så det gjorde jag. Då har jag en liten hög att välja på och kan prova lägga ut ett sök när jag tränar själv. Det ofräscha märks ju inte med en strumpa över såret - genialt! Jag tror också ett sök kan vara bra ur aspekten att skynda in, för det finns ju fler att få springa ut till. Vi får se om några dagar när jag kan plocka ut dem ur frysen igen. 

Sen är planen (som man alltid lyckas hålla när det gäller vilt 😂) att jag ska antingen skära upp lite i tyget/minska på det, eller att jag går över till att tejpa ihop viltet direkt (så vingarna täcker eventuella snuskhål/kala fläckar), vi får se lite. Troligtvis blir det något helt annat.. 

I morgon börjar vi på ny kurs föresten, då blir det agility på klubben.

Hur det går med allergin

Den som har hjärnan med sig kanske undrar hur det kan komma sig att vi tävlade trots att vi går på utredning. Jo, då har jag lite uppdatering att komma med, vi har nämligen avslutat medicineringen på eget bevåg. 

När vi var i Eksjö första gången var Sirap skendräktig och åt inte knappt. Eftersom hon inte åt så fick jag inte heller i henne sin medicin, men märkte att hon inte verkade ha någon klåda ändå. Så en tanke (och förhoppning!) väcktes och  jag rådfrågade Susann om jag skulle testa teorin om att hon kanske är allergisk mot just allergifodret. Eftersom hon själv har hund som är allergisk mot det så uppmuntrade hon mig att testa, så vi gick över på ris + nöt under en tid för att rensa ur kroppen. De första dagarna kliade hon lite, men troligtvis för att fodret fanns kvar i systemet (enligt mina förhoppningar). Efter 14 dagar, då hon inte kliat sig på ett tag, gav jag allergifodret, vilket gick bra i ett par dagar, men efter ungefär 5 dagar var alla symptom tillbaka. Slutade direkt och klådan avtog. 

Så, nu känns det som att jag kan anta att hon är allergisk mot fodret och (förhoppningsvis) inte mot något i luften, som kvalster eller damm. För rent har vi inte haft det denna tid. Så jag kommer avboka min tid hos veterinären för ett pricktest och bespara mig alla de tusenlappar det skulle kosta. För ett pricktest visar alltid något, vilket innebär att man går på de allergener som hon reagerar mest på. Med andra ord, vi skulle kunna bli medicinerade för både damm och kvalster, trots att hon nu uppenbarligen inte reagerar på det. Att hon är allergisk mot allergifodret förklarar varför hon reagerade direkt hon slutade med medicinen innan provokationen.. 

I vilket fall, jag ropar inte hej än, men hyser stor förhoppning om att det bara är något födoämne. Jag ska dubbelkolla fodret genom att testa det igen om någon vecka för att se om resultatet blir detsamma. Jag har dessutom fryst in fodret för att se så det inte beror på kvalster i fodret. Så vi får se. 

Oavsett vilket så är hon ju nu utan medicinering vilket innebär att vi får tävla! Jag har mentalt gått bananas över detta, men stoppas (turligt nog) av att kalendern är fullproppad (av vad? Jag dömer ju bara en gång i höst?!). Jag har hittat en kvällstävling i rallylydnad som vi är anmälda till, så jag hoppas vi kommer med. Sedan kommer jag nog tävla alla KM vi har i höst i flatklubben: utställning (inoff), viltspår (ÖKL officiellt, första spåret i den klassen) och slutligen jakt (inoff WT). Den sista har vi tur på, den är tre dagar före hennes två-årsdag vilket innebär att hon får starta i UKL. 

Ja, som ni ser, tur att min kalender ändå är full 😅