Första utlandsresan sedan pandemin

Efter vårt agilitylopp stannade vi kvar hos Therese i Västerås då Sirap skulle få campera där medans matten åkte till England på jobbresa. Efter allt som hänt skulle det bli skönt att komma bort, men ändå lite jobbigt att lämna bort Sirap på hennes första övernattning borta utan mig. Ja, jag har blivit lite hönsig och inte blev det bättre av att hon pep den gången jag lämnade henne för en natt på hotell, då bodde hon ändå hemma och dåvarande hussen var med henne.. Så även om hon inte införskaffades som en riktig pandemihund har hon ändå uppfostrats i den tiden och blivit bortskämd med att alltid ha mig hos sig.. 

Till resan då, det var en jobbresa där jag och två kollegor skulle hälsa på ett företag som är kollega i branschen (men vi är uppdelade på regioner och konkurrerar inte) och lära oss mer om vad de hade för svårigheter med sin ackreditering (jätteupphetsande, jag vet) och dagen efter hälsade vi på en leverantör och passade på att även fråga dem lite kring deras ackreditering (vi har som mål att ackreditera oss i år, och det är jag som driver det projektet). De två jag reser med är båda äventyrliga så jag räknade med att inte bara behöva sitta på rummet mellan passen. 

Den första resan gick till Malvern, det blev en lång dag med flyg, hyrbil (i England!!) och till sist var vi framme efter hjärtat i halsgropen då kollegan kanske inte var bäst i världen på vänstertrafik. Malvern ligger vid två kullar som vi tänkte gå upp för men det blev lite sent så när den ena kollegan sa att han skulle springa upp avstod jag och gick och käkade med den andra kollegan istället. 

Företaget vi hälsade på låg mitt ute på landet, mysigt!

Efter tisdagens långa men trevliga besök hos vår branschkollega gick resan vidare till landsbygden. Ett jättefint hotell mitt på vischan där jag fick något som nog var en "billigare" bröllopssvit, medans killarna hade förvisso nyare men betydligt mindre boende. 

Mitt rum, eller ja den del av den som fick plats på bild

Efter incheckning tog vi en biltur till närmaste ort och käkade med världens sämsta service. Ena kollegan började bli lite irriterad och jag bestämde mig för att spendera kvällen själv då den andra skulle ut och springa även ikväll. Hittade en liten stig som jag följde en bit innan jag vände hem igen. När jag kom hem skulle jag lägga upp bilden ovan på min instagtram och slogs av ensamheten och hur jag nu vandrar själv på stigen. När man i 17 år har vant sig med att skicka rapporter hem och berätta om hur dagen varit är det svårt att vänja sig med tanken att det nu är lite menlöst att göra dessa mentala anteckningar om vad som skett. Med detta blev det lite svårt att somna och jag vaknade sedan med ett ryck från en mardröm (eller ja dröm om sanningen typ), så det var inte mycket sömn för mig, trots perfekta förutsättningar. Antar att det är så med sorgen, den går upp och ner och kommer när man minst anar det. 

Eftersom det blev en tidig morgon passade jag på att ta en morgonpromenad. Laddade ner kartan över public path ner till mobilen och hittade en runda på ca 6 km. 

En del av hotellet, detta är den nya delen där de har bröllop och fester

Efter promenaden var det gott med lite frukost, där vi fick testa på denna populära sak, som inte var särskilt god.. 

Trädgården på hotellet

Efter frukost var det dags att åka iväg i regnet till vår leverantör. De hade tyvärr inte så mycket tid för oss, men vi fick hänga med på fabriken vilket var intressant och inspirerande. Då de hade så ont om tid drog vi redan vid lunch och var därför snabba till vårt sista hotell, en pub och hotell i ett. Rummet var resans minsta, men ändå mycket trevligt. Med mycket tid över blev det en tur för mig till London. Ena kollegan skulle gå på lokal fotbollsmatch, den andra gillar inte storstad så honom frågade jag inte om han ville med.  Tyvärr regnade det massor när jag kom in till London, så tog några turer i lite affärer. Sedan sprack det upp men då vände mitt humör istället och jag kände mig så ensam jag nog aldrig gjort förr. Efter lite strosande tog jag tuben tillbaka och promenerade från stationen till hotellet, en låååång uppförsbacke. Med humöret lite lågt och 1,7 mil senare ville jag ha "något starkt och sött" från baren, men då bartendern frågade om jag ville ha något med gin (ursäkta men det är väl ändå inte sött?!) tog jag ett glas vin istället. Ringde ner min kollega som var kvar och vi snackade till den andra kollegan kom hem från matchen, så kvällen ordnade ändå upp sig igen. 

Utcheckad från sista hotellet, redo att resa hem

Dagen efter var det tidig morgon och efter en timmas virrande var hyrbilen tillbaka och vi kunde checka in och äta lite frukost på flygplatsen. Oväntat mysigt blev det och det var skönt att få slappna av ett tag. Tack och lov hade jag bästa hundvakten som kom och mötte upp oss på jobbet när vi väl var framme och Sirap flög in i vår bil och var klar med sitt kollo även om det hade gått bra även för henne. Även om resan var känslosam för mig var det skönt att äntligen få komma iväg lite och jag funderar nu över hur jag ska resa framöver. I år är det bara Norgeresor och lite inom landet planerat (bland annat nästa helg då jag och Sirap åker till Dalarna och går viltspårskurs i elitspår) men det skulle vara kul med utlandssemester också, och jag funderar på om det skulle vara värt att prova att tågluffa med Sirap i Europa. Vad tror ni om det? Jag får se hur hon reagerar på att åka tåg i sommar när vi ska vandra rallarvägen och ta tåget tillbaka till hotellet om det ens är värt att tänka tanken ;-)

Två pinnar och klassvinst

I söndags var vi anmälda på fyra starter i agility, eller rättare sagt två i agility och två i hoppklass. Jag har lärt mig att inte ha några förhoppningar om det ena eller det andra i agility så jag tänkte bara på att göra mitt bästa och att vi skulle utveckla oss något. 

Det började med två lopp i agility där mitt mål var stadga i starten och att hon skulle gå ner försiktigt och träffa kontaktfältet i balansbommen. Vi uppnådde dock mer än så då vi sprang det felfritt! Det visade sig dessutom att vi var de som var snabbast att springa felfritt så vi vann klassen och fick vår första pinne! 

 

Tom en prisutdelning fick vi! Yeay!

Till andra loppet hade jag väldigt svårt att ladda om och när jag chansade med att springa före för mycket vid ett hopp rev hon och sen hade jag liksom svårt att släppa det. Det ledde till en dålig ingång i slalomet och där diskade jag oss genom att inte göra om det (men jag ser inte tävlingen som en bra plats att börja nöta något som annars sitter bra). 

 

Till lopp tre byggde de om helt och det blev hopp-banor. Vi hade ganska sent startnummer och jag hann ladda ur ordentligt innan det var vår tur. Det var varmt och jag hade noll fokus kvar. Sen på banan var det massa fix av hinder när vi gick ut så Sirap låste sig lite på det och sprang sen lite hej vilt efter det. Nåja, när det släppt gjorde hon i övrigt ett jättefint lopp även om vi redan var diskade. 

 

Till sista loppet hade jag återfått lite energi och vi gick ut och ägde! Nejdå, men det kändes så himla bra och vi lyckades ta oss igenom det felfritt, och detta tack vare min plan som funkade. När jag kunde vika av, hur jag skulle byta osv. Allt bara flöt på så bra och snyggast var helt klart slalomingången som var väldigt svår och där flera hundar sprang förbi för att ta en tunnel istället. Slutet var också så snyggt, hon röjde in i mål på egen tass. 

Det var inte så många kvar efter oss, men Hans, vår klubbkamrat som drog igång agilitysektorn i klubben, var kvar. Med hans meriter trodde jag vi skulle åka ner från förstaplatsen, men det var verkligen på håret som vi fick stanna kvar och vann! Det var inte för att de i sig var långsammare än oss, utan för att hunden tog sikte på en tunnel istället för slalomet, och en liten snurr var tillräckligt för att vi skulle vinna. 

Nu är vi så klart supertaggade på nästa tävling, som är flera starter i hoppklass på Hällefors brukshundsklubb nästnästa helg. 

Domaruppdrag på Surahammars brukshundsklubb 2022-05-07

I lördags var det dags för ytterligare ett domaruppdrag, denna gång i nybörjarklass. Ser att det står fel datum på banskissen, men det var iaf denna de tävlade på. Katarina som hade banan bredvid hade typ exakt samma skyltar på sin bana, så det var väl relativt lätt för de tävlande ;) Nejdå, det regnade, kom cyklister på löpande band och på slutet av dagen började även skytteklubben skjuta.. (Fast jag kan inte förstå varför man anmäler till en tävling där det står i inbjudan att klubben ligger vid en skjutbana om man har en skotträdd hund! Det var flera hundar som blev jätterädda och där förarna ursäktade sig med att de var skotträdda, någon försökte tom fortsätta på banan, men jag sa givetvis åt den). 

Av de 28 som kom till start fick 17 stycken kvalificerade resultat (60%). Vann gjorde en BC med 100 poäng, tvåa blev en liten blandras på 99 poäng och delad trea på 98 poäng var en BC och en groendal (de ser man inte ofta ute på rallyn!). 

Domaruppdrag på Eskilstuna BK 2022-05-01

Dagen efter BPH var det ingen vila för matten, jag åkte in till Eskilstuna och dömde två fortsättningsklasser. Det blev en väldigt lååång dag, då jag hade två domarelever med mig som bakdömde på varsin bana. Vi hade många bra diskussioner och med det givetvis mer tid på plan. Jag hade iaf tur och slapp bygga banorna själv, "tyvärr" hade jag ju varit så smart att jag byggt en bana man kunde gå baklänges för att slippa bygga om, men det gjorde det nog bara värre för domaren.. 

Dagens första bana

På första banan hade en del hundar svårt med frestelsen, då det var en enorm boll som de fick syn på redan vid start. I övrigt var det inte så mycket svårigheter vad jag tänkt, några enstaka hade svårt med tempot, men de flesta klarade det bra. 15 av 25 fick kvalificerande resultat (60%) och vann gjorde en labbe på 100 poäng, tätt följt på 99 poäng av två aussies. 

På andra banan var det aningen mer sitt och många hade svårt på sitt/inkallning åt vänster då hunden har en tendens att hamna för långt fram. Även 123 steg är ju svår (vilket troligtvis är anledningen till att den byter upp en klass till nästa regelrevidering) och en del hade nog lite svårt på sista skylten, kanske att hunden är slutkörd eller att de helt enkelt inte tränat det tillräckligt bra. 

Eftermiddagspasset

Lika många klarade av kvalificerande resultat på andra banan som på första, och de två som delade på andraplatsen tog nu förstaplatsen med samma poäng, och delade det med ytterligare en MAS. 

 

Genomförd BPH

På valborgsafton var det dags för Sirap att genomföra sitt BPH. Vi valde att göra det i Nyåker, då både jag och Therese hade så bra erfarenhet av beskrivaren förra gången vi gjorde (även fast vi inte gjorde samtidigt). Tyvärr fick vi en annan beskrivare, som inte på något sätt var dålig men inte lika bra som hon andra är, så det kändes väl kanske liiite onödigt att åka två timmar, när det finns arrangör här i Kungsör.. Nåja, jag fick mig en liten överraskning iaf, då jag trodde Sirap skulle vara mer rädd än hon visade upp, men hon var mycket modig genom hela beskrivningen.  Hon var inte rädd för något och beskrivaren sa att det var första gången de varit med om att en hund visar positivt/vill hälsa på närmande person innan den kommer fram.  

Resultatet i jämförelse med andra flattar

Gänget som beskrevs under dagen (Sirap till höger)

Separationsångest

Nu kommer ett ohundigt inlägg men jag måste ventilera mig någonstans. Har ju liksom slutat med vanliga dagböcker och ibland kan man bara behöva skriva av sig. 

Jag och hussen ska separera. Vi har levt tillsammans i 17 år och för mig kom uppbrottet som en blixt från klar himmel. Jag har alltid i relationen förberett mig för att det inte kommer vara för evigt, men ändå trott att det skulle göra det. Jag har sparat mina egna pengar, haft kvar mina intressen och vänner, och inte gått upp i relationen som det enda viktiga i livet. Så jag kommer klara mig, men just nu känns det för jävligt. Jag är ledsen, arg och uppgiven. Allt går över, det vet jag, men jag kan inte just nu tänka mig ett liv utan min eviga stöttepelare. Det är inte grisigt, inget har hänt utan han behöver hitta vem han är utan mig eller något sånt. Jag hade ju gärna hjälpt och uppmuntrat honom i det i vår relation men nu blev det inte så. 

Vet inte vad jag hade gjort utan Sirap just nu. Mitt härliga glädjeämne mitt i allt elände. 

Officiell agility på Örebro BK

I går var det kvällstävling på Örebro Brukshundklubb (eller tekniskt sett på en ridanläggning utanför stan) med dubbla starter i Agility klass I. Vi har ju inte tränat specifikt för agility (vi kör helst hoppklass, som inte har kontaktfältshindren) men det är alltid bra att få träna på att springa bana i skarpt läge. 

Först ut en bana med fler ställen där det fanns risk för hunden att springa fel, bland annat tog en del hundar tunneln bredvid balansbommen vid starten och en del tog hindret framför slalomet istället för att springa in i slalomet. Sirap tog fel hinder på ett annat ställe vilket diskade oss, men mentalt klev jag ut ur min handlingsroll redan efter balansen då hon studsade ner och jag blev lite paff. Det ser ganska flytigt ut, men jag var helt borta på vad jag skulle göra. Dessutom hoppade hon från vippen, vilket i stunden kändes som jordens hopp, sen på filmen ser jag att det inte är så högt ändå. Mest nöjd över att hon tog slalomet trots att jag stod mitt i vägen. 

Bana två kändes ännu svårare med flera 90 graders svängar efter varandra och sedan inte en rak ansats till balansen där det dessutom låg en tunnel bredvid. Här blev mitt fokus att sakta ner henne på kontaktfältshindrena (lyckades vi med, även om hon trots att hon stannade hoppade över själva kontaktfältet..) och att bara klara av starten för den var lurig. Väl igång blev starten ännu mer lurig eftersom Sirap tjuvstartade så det stod härliga till! Men vi fick till det ändå och tyvärr missade hon slalomet (skulle kolla nummerskylten) och sedan var det där med att hoppa över KF. Så 10- och en fjärdeplacering, ändå inte fy skam!

Nu är nästa lopp i Västerås 8 maj, då är det både hopp och agility, men det känns alldeles för långt bort! Jag vill tävla nu!