söndag 31 maj 2015

Bara en del kvar nu!

I går var det dags för den näst sista delen i utbildningen till att bli rallydomare, nämligen vår inofficiella tävling. Den hölls i Hundarenan och med tanke på vädret kändes det som att trenden med min och Zandras rallyturné höll i sig, det spöregnade, var det väldigt skönt att ha tak över huvudet hela dagen. Eftersom vi själva hållt i tävlingen har det varit en del förberedelser och jag har haft hand om anmälningarna och sbktävling, men det var viss skillnad på drygt 40 anmälda mot de 150 vi hade i vintras ;-) 


måndag 25 maj 2015

Agility, eller äta massa bajs

I söndags fick inte Nässla någon vila, istället åkte vi in till Ekeby ridskola där de hade något jippo och tjejerna skulle köra lite lätt agility med sina hundar. Nässla ställde självklart upp som lånehund men hon gjorde det kanske inte så med den äran.. Hon hade nämligen fullt upp med att fylla på magen istället för att hoppa ;-) En stoooor anledning till att jag inte siktade på något SM idag (tillsammans med min överfulla kalender och åka till Japan mitt i kvalsäsongen), hur skulle det vara att tävla med den här vesslan mitt i en travbana vavava?? Jag kommer förvisso vara på SM, men antagligen som skrivare och Nässla får vara i tryggt förvar hemma. Bäst så. Vi behöver ju inte göra om värsta frestelsen IGEN liksom. 
Extraföraren och Nässla, klara färdiga gå!
Loppet var snabbt gjort och sen unnade jag mig lite slagstaglass och Nässla minglade med allt folk där. Det som jag tycker är härligast med hela den här agilityhistorian är att tjejen är egentligen livrädd för svarta stora hundar, men efter att ha träffat och tränat med Nässla en dag så är hon jätteförtjust i henne (trots hennes svek på banan alltså). Nässla kan hon! 

Debut i klass 3 Freestyle

Det tar ofta någon dag efter en tävling som man orkar ge sig på bloggandet, dels blir man sliten när man dessutom fortsätter vara kvar på klubben för att vara funkis till 19:00, men sen är jag lite anti att läsa protokoll och kommentarer direkt efter en prestation. För min del känner jag att känslan lätt kan förändras pga kommentarer och betyg, det gäller de flesta grenar och därför föredrar jag att få lite mental distans till det innan jag analyserar det. 
Okej, jag ska inte låta er vänta på resultatet, då det ändå stod publicerat i lokaltidningen idag ;-)
Inför tävlingen hade jag inga större mål och jag hade tom tanken på att skippa tävlingen. Visst programmet fanns, men det satt verkligen inte, men så tänkte jag att det är ändå hemma så det är ju bara en träning. Lika bra att visa upp det så får man se vad domare tycker om programmet och oftast tycker jag att jag får en känsla där och då på vad som faktiskt måste förändras. Jag hade hyrt hallen några dagar innan och tränat lite på de svaga bitarna och lyckades faktiskt filma lite, uppdelat på två pass då jag ville belöna mitt i. Det är verkligen inte tajmat till musiken utan fokus låg ju på att göra rätt och testa om hon ens kunde momenten. Men här får ni en liten titt på extremt dålig upplösning (Sorry!)


Slutet är inte alls som det ska vara då hon ska sätta sig mellan mina ben (innan låten börjar om igen) men eftersom hon dels försöker göra det för mycket så belönar jag det aldrig på träning och sen så satte hon sig hela vägen runt nu och då vill jag inte avsluta med att belöna det.


Eftersom vi hade hallen själva i en timma vid träningstillfället blev Nässla väldigt trött och efter det kände jag att jag inte ville trötta ut henne innan start på tävlingen, hellre laddad och alert i vårt program än disträ och lite borta, då känns det nämligen som större risk att hon bara gör saker på "rutin" och när vi inte har någon rutin blir det lite småfarligt ;-) Det lyckades jag med väl och hon var laddad när vi klev in. Så laddad att hon kunde minsann inte göra krabban bortvänd från mig, hon skulle bannimej inte lägga sig ner och krypa och när hon skulle springa framför mig var hon faktiskt på väg att studsa över gallret :-O Eller ja, hon gjorde ju ingen studs eller så, men jag såg på hennes öron vad hon tänkte.. Så i princip satt inga av de nya partierna, men direkt efter så fick jag, precis som anat, en känsla för vad som måste bort och hur jag kan förbättra det, så visst finns det potential! 

Räknade inte med något uppflytt och inte så mycket annat heller, men vi var (som tidningsrubriken där ovan lovade) snubblande nära prispallen ändå! Nu ser jag fram emot gott om tid för att fila och förbättra programmet innan nästa start och nu har vi ju faktiskt tid till det då vi inte ska tävla i något annat på ett bra tag! Eller jo, en rallytävling nästnästa helg, men det räknas knappt =P 

Våra poäng och kommentarer kommer här: 
Precision och samarbete: 6,4 & 7,5
Innehåll: 6,7 & 7,5
Tolkning av musik: 7,7 & 7,5

"Underbart glad hund! Lite busig ibland och även lite slarvig. Önskar större variation av rörelser"

"Fartfyllt program om än så var hunden lite "flatstrulig" =) Bra upplägg men lite mer tajming och fokus så blir det bra =)"

Kan väl inte säga emot så mycket på det, eftersom de nya sakerna inte satt blev det mycket "lättare" än tänkt. Men de som kom fram efteråt tyckte vi var jätteduktiga och ingen kunde ana att Nässla inte alls gjorde som jag ville. Jag var faktiskt helt cool med allt strul och låtsades ha full koll, inte helt dumt alltså! Som lite grädde på moset fick vi vara med i lokaltidningen i dag!
Så snabb så det bara blurrar på bild!

onsdag 20 maj 2015

Att göra ett bruksprov - ur en vesslas perspektiv

Min matte har inte låtit mig berätta om min roliga lördag då hon själv haft fullt upp med att ladda ner ett program på datorn för att minska min discodans nästa lördag. Men nu var det tydligen ordnat och då ska ni få höra om hur det var för mig första gången jag gjorde något i en helt ny gren. Grenen heter först-är-det-lattjo-lajban-i-skogen-sen-blir-det-bara-tråkigare-och-tråkigare-för-att-inte-tala-om-alla-tanter-vid-sidan-om-som-bara-satt-stelt-bredvid-och-sög-på-glödande-pinnar. 

Som ni kan höra på namnet så började det asballt. Vi åkte ut till en av våra skoj-skogar där jag ofta letar rätt på busar och där fick jag vänta i en hel oändlighet innan matten äntligen tog ut mig och slängde på mig selen. Jag visste långt innan vad som väntade och försökte mig på ett litet tjut för att hon skulle skynda på men det tog ändå för lång tid. Två gubbar mötte upp oss och pekade på backen - tack och hej sa jag och kände direkt att en riktig buse gått där och började jaga henne. Ganska snart hittade jag hennes pinne hon slarvat bort och jag gav den till matten innan jag jobbade vidare. Sen kände jag att det fanns lite ballade pälsklädda busar lite längre bort så jag försökte mig på att få SÖKA upp dessa istället, men när matten höll emot var det väl lika bra att bara spåra människobusen istället. Hittade en till pinne hon slarvat bort och sen blev det lite struligt när jag skulle svänga för jag ville nog hellre ta rådjursbusen än människobusen (för vi alla vet ju att hon stod ju där nere och väntade på mig). Aja, matten var för jäkla envis så jag jobbade på som hon ville och då kom det som matte önskat så himla mycket - en bevisad viltstörning! Tjohopp - där flög det upp fåglar och gissa om det luktade gott i deras bo! Tydligen var vi inte på jakt efter lunch så jag jobbade vidare och hittade en värsta största pinne och då var vi tydligen klara. Jahopp liksom? Och som jag sa, där stod busen Emma som lagt mitt spår och väntade på mig. Det var två jägargubbar som var lite latare än normalt för de orkade inte ens gå med som gav mig betyg för jobbet och jag fick en 7 och en 8 för att jag inte gick raka vägen där pälsbusarna busat med mig. Och den ena klagade på att matte skickade mig slarvigt, men vi kör lite mer hardcore för man har ju inte normalt lyxen att busen satt upp vimplar där de bestämmer sig för att rymma. 

Sen chillade jag lite med att gräva i gruset och mingla innan vi åkte hem till vår klubb. Då kom min hejarklack storblondinen och tittade när jag visade upp mina lydnadfärdigheter. Först fick vi ligga tre hundar på rad när mattarna gick bort en bit, men eftersom jag såg matten hela tiden så kunde jag ligga blick stilla! Då tyckte gubbarna att jag var värd två tior och det är tydligen bra. 

Eftersom vi bara var två hundar av de sju som kom till start på morgonen som ens klarade av spåren var det snabba ryck på lydnadsbiten för de flesta orkade inte ens vara med då. Så innan jag ens hann tänka över mitt nästa drag var det dags att gå upp igen. Det var ett jäkla massa traskande där vi sa tjabahej till en tant som hör hemma på klubben och sen ställde matte mig och sa att jag skulle springa till henne. Rätt ballt och jag tog i så jag höll på att spricka! Satte mig vid käringen som inte hade vett att ge mig gotte för min eminenta prestation och sen skulle hon ge mig order att springa. Det kunde hon fetglömma att jag skulle gå på så jag satt, stadig som en sten! När hon nästan försökte knuffa bort mig såg jag att matte satte ut sina händer lite så då förstod jag att jag skulle till henne och visst, springa fort till matte är kul! Gubbarna var inte så imponerande över käringens handling av mig så hon sänkte mitt betyg till 5,5 och 6. 

Efter det fick jag vila lite men fort som attan var det snart dags igen. Då visste jag inte riktigt om vi skulle bara gå till nån käring igen eller vad som väntades så jag tog inte de där "Fot" så allvarligt. Passade på att nosa lite och sånt jag inte hann när jag kutade och tydligen var det helt okej för jag fick ju behålla 6,5 från båda gubbarna. 

Nu var det ingen vila mellan utan direkt vidare på momentet spring rakt ut från matte så kommer det snart en godis över huvudet. Problemet var att det kom ingen godis så jag vände mig om och frågade vart fan den var och då fick jag tydligen 0 poäng av båda domarna. Surgubbar. 

Jag är inte den som är den så till nästa moment tänkte jag satsa ordentligt! Först sa käringen som gick runt och mumlade på plan att vi skulle göra en inkallning och då blev både jag och matten förvirrade för det hade ju inte terriern innan oss gjort. Nej, men då ändrade hon sig och vi fick göra läggande under gång. Jag lyssnade inte riktigt på vad de sa innan men tänkte att ligg har jag gjort så mycket så stå borde vara bättre för utdelningen. Rörde mig inte ur fläcken trots att matte kom och hämtade mig, men det imponerade inte på domarna som gav mig 0 poäng igen. 

Sen var det springa fort till matte och bromsa mot hennes ben och det är jag ju alltid ganska bra på så där fick vi 8,5 och 9 för att jag slarvade lite på slutet. 

Sen spring och hämta en träpinne som matte kastar och det är ju inte heller så svårt. 8,5 gav de mig för att jag gjorde ett slarvigt avslut. 

Sista vi gjorde var att hoppa och jag hoppade sen sprang jag jättelångt innan matte ropade sitt åt mig. Kunde inte tro mina öron och frågade om hon verkligen menade det och tydligen gjorde hon det. Men inte så mycket för jag hann knappt sätta mig innan det var dags att hoppa över igen och eftersom jag knappt hann vila så orkade jag inte lyfta upp mina baktassar tillräckligt högt på vägen tillbaka så surdomarna gav mig lite snålt med poäng: 7,5 och 8. 

Sen var det mys och fika medans käringarna i huset bråkade med skrivaren. När de kom ut berättade de att vi kom tvåa så jag fick en gris till min samling och lite gotte. Tydligen får jag vara kvar i klassen för jag behövde 224 poäng totalt och jag fick bara 222,5. Men det gör inget för matte har sagt att vi ändå inte ska starta där, så då kan jag ju hellre vara i den klassen där jag kan tävla på hemmaplan! Jag uppnådde åtminstone mitt personliga mål - att se till att få mat med mig hem!

Hur man löser ett inlärningsproblem:

Man klipper bort de partierna i låten vi inte hinner lära oss till lördagens tävling!

torsdag 14 maj 2015

Rekvisita - check!


Nu matchar vi klädmässigt. Kanske något för lördagens bruksprov?? :D

Å så blev det bruksträning,,

Tvära kast som vanligt, gårdagen vigdes till bruksträning. Åkte till klubben och körde lite framförgående och sedan kedjade jag ihop alla moment, bortsett från budföringen som är lite svår på egen hand. Tycker att framförgåendet tar sig, hon är lite tveksam till att gå ut och kan dra sig ganska mycket åt vänster (hänger nog ihop med krabban) men vi borde kunna ta oss igenom momentet. De andra momenten sitter ju sedan lydnaden och borde inte vara några problem, förutom att hon slår i hindret oftast. 

Efter träningen passade jag på att lägga ett spår på klubben, det var en liten chansning för hon har inte varit så bra (läs katastrofalt) när vi spårat i samband med lydnad, men igår gick det jättebra!! Fokus låg på att ta alla pinnar, vilket hon gjorde. 
2015-05-13
I morse tog vi tidig morgon och åkte och la ett spår till Lystra samtidigt som Zandra la till Nässla. Nu ville jag bara ha fokus på att hitta pinnar igen och pga pin-kodsmissöde så blev det inte markerat några pinnar, men de var 7 stycken och hon tog alla!!
2015-05-14
I morgon blir det ett sista genrep och på lördag smäller det. Det kan verkligen gå hur som helst, jag har ju aldrig ens sett ett bruksprov, men desto roligare! (eller nåt!).

onsdag 13 maj 2015

Freestyletävling snart!

Man vet att man har det bra när man helt random en tisdag på klubben kan träffa ett gäng andra medlemmar bara för att träna freestyle! Vi hade gemensamt hyrt hallen för lite träning inför nästa lördags tävling då vi själva ska ha premiär i klass 3. Jag blir alltid extra nervös för en ny klass då man inte vet ännu om programmet kommer att duga för klassen. Nu är jag övertygad om att så programmet är tänkt kommer det helt klart räcka, det gäller bara att sätta allt. 

I går passade jag på att träna vissa moment exakt på plats där de kommer att utföras på tävling. Har märkt att Nässla gärna använder miljön som en del i momenten och då är det lika bra att fuska med det när vi kan och dessutom har begränsat med tid. Dessutom hann vi prova på hela låten vilket kändes som ett riktigt stresslopp men det löste sig hyfsat ändå, framförallt mindes jag hela programmet! Det är verkligen inte lätt att ha full koll under 3,5 minuter med alla slags trix vill jag bara informera er oinvigda. 

Självklart satt inte hela programmet, så jag tänkte lista de kedjor jag har för min egen del. 

Starten tom krabba är stabilt och bra. 
Bakåtvänd krabba - backa - jag tar av mig scarf måste tränas mer så jag hinner i tid och får flyt!
Gå runt scarf måste befästas mer
Gå in mellan - lägg - kryp måste befästas mer, när hon jobbar vill hon ogärna lägga sig ner så det måste jag träna mer i kedjan och belöna fort läggande. Samtidigt måste jag träna på att vika ihop scarfen samtidigt som hon gör detta. 
Rulla ut - zack måste tränas mer noggrannhet hos Nässla
Framför - vänd - ut - backa, måste bli noggrannare att lyssna när jag säger backa så det blir i takt med musiken, får träna det mycket separat (men ändå inte för mycket innan lördagens bruksprov!)
Springa ut till scarfen och runda den, måste träna mer säkerhet att vilja springa dit självständigt och inte ta upp den vid osäkerhet, även träna extra för sig att runda den och få in mer säkerhet i momentet
Övergång vända upp och backa in till mig från scarfen - måste tränas
Snurrar ihop mellan - samma som förut med slalom etc - se till att få med henne i andra snurren och slalomet
Springer bort och hämtar scarfen - samma här med säkerhet att springa till den själv
Hopp med scarf - lämna över - hopp genom scarf - övergång till om, träna på att inte hoppa bara för jag rör mig hastigt
Om - avslut som tidigare, jobba med mer stabilitet i Om och inte avsluta på träning med sittet mellan, alltid belöna i rörelse. 

Jag är ändå ganska nöjd med programmet och att vi ändå lyckades jobba med det igår med tanke på att det har funnits en del luckor fram tills den här veckan. Nu är det bara att nöta. Och vänta på att lördagen passerats då.. 

måndag 11 maj 2015

Nävekvarnsprovet 2015

När Nässla var ett år var vi i Nävekvarn och gick anlagsprovet. Sedan hade vi något års uppehåll, men sen dess har vi åkt varje år på Nävekvarnsprovet. Jag tycker det har varit trevligt, och även om jag åkt själv (ett år var Zandra med, när vi dubbelnollade..) så har det ändå varit socialt och man börjar till slut känna igen många av de andra deltagarna. Förra veckan när jag kom ner till Vånga var det en som vi kände igen från Nävekvarn och vi sällskapade tillsammans med henne och en labbehusse under hela den helgen. De kom ju även igår så det var trevligt att direkt känna igen folk och ännu roligare var det när vi hade lottats till samma domare! 

Vi tre åkte ut till urskogen där våra spår låg, vi lottades till sista start i vårt gäng. Nässla var taggad och satt och pep i bilen, tror hon börjar få rejäl koll på den här leken nu ;-) Ville inte ta ut henne innan spåret mer än precis när vi kom fram, för jag vill inte att hon skulle komma in i någon lydnadskänsla. 

Det som var roligt med det här gänget var att den enda var redan uttagen som representant till SM för Östergötland, den andra tävlade om en plats under dagen för Östra och jag själv ville ju bara ha ett HP för att få vara med på uttagningen till Bergslagen. Så när vi skulle till vårt spår lyckönskade de andra oss med förhoppning om att ett vilt skulle dyka upp. (Det krävs ett bevisat vilt i spåret för att de flesta domarna ska ge HP, även om det finns en del som ger ändå). 

Vi traskade mot vårt spår och vi körde på. Tydlig hund i bra tempo och vi tuffade på utan några missöden. Blev lite ringande vid två ställen där Nässla om och om igen valde särskilda spår där jag tror det gått något annat (på ett ställe satte hon ner nosen i ett hål och viftade glatt på svansen, det brukar inte hon när hon spårar) men hon löste det på egen tass och efter 20 minuter var vi hos rådjursbusen. Domaren visste inte om mitt mål om HP, men det första han sa när vi var klara var: "Sy synd att det inte dök upp ett vilt i det här spåret, hade så gärna vilja gett ett HP för det gick så himla bra, men tyvärr måste det ju hända något för att det ska bli så." Han sa att han hade sett direkt när hon började att det här var en bra hund och han hade hoppats på lite action hela vägen (alltså viltstörning). Jag med, men tyvärr blev det inte så och vi fick "bara" ett starkt förstapris. 

Efter spåren åkte vi hem till en i gruppen som bodde i Nävekvarn och fikade (passade perfekt då det började regna) och sedan åkte vi till samlingen med förhoppningen om att labben i gänget skulle gå vidare till SM-uttagningen. 

Under prisutdelningen var det många 2:or och då börjar man inse att det inte alls är så lätt att få de där förstaprisen egentligen. Många andra hade blivit störda av vilt (!) och därför behövt hjälp att komma tillbaka till spåren. Vår domare öppnade upp med att säga att han haft den bästa dagen på länge då han dömt tre riktigt duktiga hundar! Så himla roligt att höra!! Östergötlandsekipaget fick pris som bästa hunden och labben gick mycket riktigt vidare till SM-uttagningen. 

Nu kommer det som är lika surt som det är roligt - Vi fick också så höga poäng att vi skulle gått vidare i SM-uttagningen! MEN, och det är ett stort och riktigt surt men, vi tillhör fel sektion. Jag försökte förra veckan med viltspårsansvarig hos Bergslagen att vi kunde få söka på våra cup-meriter men fick inte ens svar på det och eftersom sista ansökningsdagen är just idag räknar jag med att de håller på sina regler och då är inte heller det här provet någon merit. Så hade vi bott en mil österut hade vi varit med på nästa nivå inför SM, men nu får vi skippa det. Jättejättejättetråkigt!! Fick veta av provledningen på plats att man kan tillhöra en annan sektion, så om vi inte får något HP under året kommer jag helt klart byta till nästa år. Jag förstår att man har regler och att reglerna ska följas, men just den här regeln är inte sjyst. Jag har ju protokoll där det står "Hund och förare gör ett utmärkt spårarbete!" och inget mer, vad mer krävs liksom?? Hon som ska tävla SM för Östergörland berättade att hon har över 20 starter i ÖKL men bara 2 HP, och igår blev hon provbäst men inget HP. Ingen av de närmare 30 hundarna igår fick HP, förra året fick en hund det. Med andra ord, det är inte ett dugg lätt att få det. Så just nu är mina alternativ att åka runt och snoka efter domare som lättare delar ut HP och starta för dessa och hoppas på tur, eller helt enkelt byta klubb för att kunna satsa på viltspår SM. Självklart ska jag ändå ha som mål att få HP, men jag kan ju inte gärna styra över viltet i skogen själv.. 

Aja, det må vara surt, men det är ändå en fantastisk prestation och resa vi gjort från våra nollor och osäkerhet i spåret! Det har varit så otroligt roliga helger med dessa prov och tävlingar och de är ingenting likt de andra tävlingar vi åker på och jag har åkt hem varje gång med en så otrolig lyckokänsla i kroppen - oavsett om jag vetat poäng eller inte. Nu är det inga prov på ett tag vilket är så trist, men det är bara att vänta på hösten. 

Kennelträff

I helgen var det dags för den första officiella kennelträffen hos Lopplådan sen Nässla flyttade hem till mig! Det var ett två-dagars event med kurs första dagen och en cup andra dagen. Jag och Nässla var tyvärr bara med halva lördagen då vi skulle spåra på söndagen och fick besök på kvällen så vi fick lämna strax efter lunch. Det var i alla fall en trevlig dag med solsken och den instruktören vi fick tycker jag var trevlig! Nässlas apporteringskunskaper var något nerdammade och jag glömde tom visselpipan, så orutinerade har vi blivit! Lydnaden var nog vatten, det andra vin ;-) Men jag hade inga förväntningar mer än att ha en trevlig dag och det fick vi! Tom en liten nytändning på provträning, vi får se.. 

Blir lite bilder, alla stulna från Jens och Anette. 
Några av valpköparna på fikapaus

Vår grupp körde vatten det sista vi gjorde, fick bra tips innan vi åkte hem!

Apportering i en stor grop
Samling på morgonen

Jobb väntar!
Mysigt! Ibland ville man inte ens jobba, bara njuta av vädret och sällskapet :)

Snyggaste hunden av alla!
Laddade!
Kennelmamman fick en ny väst att alla valpköpare och här visar hon upp den och fladdrarr lite med varselmärket som ingick
En trevlig helg som vi hoppas återkommer då vi också ska vara med och slåss om pokalen!!

fredag 8 maj 2015

Bruks!

I går var det första passet på riktigt i brukset. Jag och Nässla har ju testat framförgående några gånger hemma på tomten men jag har inte testat fullt avstånd. Budföring har vi bara testat en gång typ så det var också dags att börja lägga ner krut på. 

På morgonen gick jag ett spår med 5 pinnar, de tre första tog hon klockrent och jag kände mig helt lyrisk, men sen tappade hon bort sig vid en korsande stig och missade därför nästa pinne samt slutet (men det var ingen pinne utan en burk som jag la lite dolt för att inte förbipasserande hundar skulle sno den, dumt!). I övrigt var det inga problem med spåret. 

Vi började med att testa om hon ens kunde gå fullt avstånd framför och ja, det gick ju rätt bra att gå framför utan att hon vände sig, det hon fick lite problem med var: 
  • Hon ville gärna gå till konen (ni som vet, är det koner på plan?) som vi hade för att mäta avståndet.
  • När vi gjort några gånger visste hon exakt när belöningen skulle komma.. måste komma ihåg att alltid byta riktningar.
  • När vi gjort några gånger blev hon osäker på att gå ut från mig, så inte för många rep på en gång. 
  • Hon är ganska het och jag behöver hålla snabbt tempo även innan jag skickar fram henne, annars ändrar jag efter henne. 
Annars är jag jättenöjd med hur snabbt hon bara lär sig, som hon inte gjort annat. Synd vi inte började med det tidigare, vi skulle verkligen kunnat skina i det här momentet tror jag. 

Sen gick vi vidare till budföringen och den var ju inte sjyst. Körde fullt avstånd, och när jag skulle skicka henne kom jag på att hon bara haft ett pass (förutom 3 meter med husse på tomten) och det var ju max halva avståndet. Dessutom hade vi koner på plan så när jag skickade henne med favoritgodiset i handen trodde hon det var någon konstig variant av rutan och hon sprang från kon till kon.. Nåja, nästa gång visade vi tydligt att Zandra hade hennes gotte och då var hon ju rätt säker på vart hon skulle.. 

Vi kedjade även fot, läggande och apport, men det är ju valpövningar låter Nässla hälsa ;) Hoppa över 7 plankor gick ju också bra, tom bättre än 5! 

Fokus kommer alltså ligga på de två första momenten och spåret. I spåret lägger vi fokus på att ta upp pinnarna och här måste jag försöka få till att någon annan lagt spåret (men vi är ju lediga dagarna innan provet!). Framförgående kan jag lägga in lite på promenader just när det kommer till avståndet och rätt tempo och budföringen ska jag göra minst en gång om dagen med husse (som har ej regn som krav) och Zandra när vi tränar med dem. Då kanske hon får upp ett större sug att springa fort fram till personen förhoppningsvis. Vi gjorde på sista kvällspromenaden med hussen och då fick jag kommendera två gånger till att börja med och första gången hon sprang tillbaka var hon tveksam, men andra skicket kutade hon fort fort fort :) 

söndag 3 maj 2015

Vångacupen 2015

När jag anmälde till spårcupen hos SSRK Östergötland tänkte jag att det skulle vara en kul utmaning att få gå ett elitspår, en perfekt övning för att vidareutveckla vårt spårarbete. När jag kom hem från Japan hade jag fått startnummer på posten och har sedan dess gått och haft lite smått ångest över vad som komma skall. Jag känner mig ju inte trygg bakom Nässla i spåret och tänk om alla andra är helt fantastiskt duktiga så kommer vi där och inte ens kan hitta klöven! 

Nåja, i går kväll var det dags för del ett och det var elitspåret. Efter att ha åkt till världens ände och jag såg konkurrensen var det dags för lottning och jag och min domare åkte därefter till vårt spår. 
Skiss över hur spåret ska se ut, detta fick vi givetvis inte se innan start!
Jag fick bara ett papper av domaren och utifrån det skulle jag sen börja spåra. Jag hade en timma på mig, fick veta bilens färdriktning och sen visste jag inte mer innan vi drog igång. Nässla var taggad, jag var nervös - kör på!
Läs anvisningarna noga sa domaren. Jag förstod inte vad jag skulle registrera mer än vilken riktning djuret gått, det gav ju ingen info alls! (Med andra ord så de har det på en riktig olycksplats)
Vi hade ju alltså en snitsel att börja med och vid den startade tiden. Nässla började vifta på svansen och var verkligen ovanligt intresserad så det började ju bra. Sen försökte hon några gånger gå upp i skogen på den sidan av vägen hon var, men så mycket visste jag ju att djuret gått i den andra riktningen. Höll emot lite och snart gick hon över vägen och var bestämd in i skogen. 

Väl i skogen så gick vi i all evighet. Lite trassel precis i början (vilket visade sig vara åttan, där hon missade lite av ena loopen) och sen kändes det precis som att hon gick tillbaka till bilen. Då kände jag mig jättestressad över att hon bakspårade, det har hon ju aldrig gjort förut! Men, snart var vi vid vägen och då såg jag att vi inte alls var där vi gått in och dessutom kom det snart en snitsel så med andra ord var det dags för skott. Här kom ju inte skottet i slutet utan nu kan man snarare säga att spåret började på riktigt. Fy sjutton vad länge vi spårade! Det var i vanlig skog, genom diken, över sumpmark, genom pors, upp på berg, genom stubbåkrar ner för berg, fram och tillbaka och runt, hit och dit! Nässla tog tre badpauser där hon drack lite, för det var väldigt varmt, men sen bara tuffade hon på där hon slutade och kändes väldigt säker hela tiden. Efter vad som kändes som en mil, men då troligtvis bara 1,2 km traskade Nässla över ett par fallna granar och stannade äntligen viftandes på svansen, vi var i mål!! Jag hade inte markerat några sårlegor själv (såg de inte, inte heller att Nässla markerade dem) och fick lite bakläxa av domaren för det. Det gjorde detsamma, jag var så otroligt nöjd över Nässlas prestation så jag var helt lyrisk :-D Det var även nu jag fick veta att det inte var något blod alls i spåret, hade jag vetat det kanske jag hade kunnat markera legorna (som hade blod) lite bättre.. Nåja.. Efter spåret var det bara raka vägen hem, utan någon egentlig vetskap om hur det gått, mer än att domaren sa att det var kul för honom att se en så duktig hund. 

I morse var det tidig uppgång till samlingsplatsen och nu lottning för ny domare. I dag var det " bara" ett ÖKL spår och vi var först ut med vår domare. Nässla var extremt tydlig i startrutan och sedan tuffade vi på utan några missöden. Blev lite orolig på slutet när jag såg att vi var vid vägen, men precis innan den svängde Nässla av och där var vår snitsel för skottet - phu! Kände mig väldigt säker på att vi åtminstone fått ett förstapris på det här spåret så nu var det bara att åka tillbaka till gruppen och vänta på prisutdelningen. Domaren sa också att spåret var lite längre än vanligt, hon tyckte det liksom var löjligt att lägga spår som inte var 900 meter ;-) Fast det kändes bara som hälften mot gårdagen!
Poäng räknades ihop från varje sträcka i de båda spåren. 
Jag hade gått mod inför prisutdelningen då jag visste att vi gjort så bra vi kunnat, men jag trodde inte vi skulle ha så mycket att säga till om i konkurrensen. Det var många erfarna ekipage där, deras representant till SM bland annat, och jag kände att vi som rookisar bara var nöjda över att fått hem två klövar. Döm om min förvåning när de på prisutdelningen aldrig ropar upp oss innan prispallen och det visar sig att vi kom på tredjeplats!! Jag blev helt skakig - min lilla Nässla?! Jo, men det var sant, inte alls många poäng efter de andra :-) Kritiken från dagens spår (som alltså var ett officiellt) var: 

"Tar snabbt upp spåret, spårar mycket bra, inga konstigheter. Vi tar oss runt i ett bra tempo. Löser sin uppgift utmärkt."
Nässla - Trea på Vångacupen 2015

Min duktiga, duktiga hund. Jag måste verkligen omvärdera henne i spåret, HON KAN!

lördag 2 maj 2015

Del två på vägen till domare

Tror inte jag skrivit jättemycket om det, men i vintras började jag ju utbildningen till att bli rallydomare. Under två helger hade vi teori och praktik med Sofia Angleby som lärare och precis därefter gjorde vi ett teoriprov. Just nu befinner vi oss mitt i del två i utbildningen, att bakdöma totalt 60-70 ekipage på officiella tävlingar. Nästa steg blir att hålla en inofficiell tävling och döma ett visst antal ekipage med domare som kontrollerar oss och det sista steget blir ett praktiskt prov på tävling. Den inofficiella tävlingen är redan planerad till den 31 maj på Kungsör Hundarena (kom och tävla!!). 

I går var vi på Sala BK och bakdömde två klasser och som tack för det dömde jag deras KM, deras allra första där statuterna var nya och det var lite test att se om de funkade. Det skulle regna hela dagen, men som tur var (om man kan se det så) började det först vid lunch. Men sen höll det i och vi var så kalla att vi skakade och det satt väldigt fint med en varm dusch hemma. 
Vänner i vått och torrt. Men mest vått för stunden. 

Det var roligt att döma KM, då blev det en möjlighet att omsätta det vi lärt oss de sista gångerna till "skarpt läge". Svårigheten med att döma ett KM låg dock i att det var många som aldrig tävlat tidigare, och utifrån hur det lät på banvandringen så gissar jag att en del inte heller kört rally särskilt mycket. Det var en utmaning :-) Här är banan som de fick gå. 

Rookisarna fick bara få de 12 första skyltarna, de som tävlat tidigare fick gå hela. 
Om två veckor är det dags för vårt sista bakdömningspass, och då är vi ytterligare förbi ett steg på vägen! Vi ses sen på rallybanorna :)