måndag 31 juli 2017

Viltspårsprov i Vånga 2017

Jag funderade lite på huruvida vi skulle åka på det här provet eller inte. Nässla är ju inte friskförklarad, men jag kände ändå att gå en kvart i skogen inte är värre än vårat vardagliga liv och valde att ändå åka. Hon är kopplad och under kontroll och om något så är det nog snarare bara bra för musklerna att få röra sig i skogsterräng. Provet var alltså Vångas årliga fasta prov, det som vi fick ett HP på förra året och där vi stred (visade det sig) om placeringen bästa flat och bästa provhund, men åkte dit på åldern. Hela historien finns att läsa här. Vis av förra årets eviga väntan tog jag med mig min virkning och tur var väl det för trots att jag hamnade i samma grupp som en bekant jag gärna pratat med så skickade domaren iväg mig till ett eget ställe. 
Virkning i väntan på domaren.
Tydligen var domaren lite oteknisk och hade strulat med GPSen hos hunden innan mig i 30 minuter. Det blev för mycket för hunden (och matten) som hade startat när han bad dem vänta, så de fick kämpa ganska länge innan de bröt. Men lagom när jag undrade om domaren glömt mig kom han tack och lov, lagom till den stekheta lunchtimman.. Jag hade inga förhoppningar om en vidare prestation eftersom vi inte har tränat något spår direkt och dessutom är Nässla i väldigt dålig kondition flåsmässigt. Har man inte bra flås är det även svårt att koncentrera sig mentalt så jag gick in med öppet sinne på att vad som helst skulle kunna hända. Sist vi spårade (på SM-uttagningen) bröt vi ju tom eftersom hon inte hade något sug i spåret. 

Nässla tog starten direkt, visade tydligt och knallade iväg. Inget direkt drag utan snarare lite tjuren Ferdinand som skulle stanna och undersöka mycket på vägen. Jag tyckte att det inte alls kändes stabilt, men till slut kom vi åtminstone till klöven och domaren verkade nöjd. Med tanke på hans ålder kanske man kan förstå att han tyckte det var ett bra tempo hon höll, jag tyckte det var låååångsamt! 

Jaja, vi hade åtminstone tagit oss runt men några vandringspriser skulle vi inte vara med och slåss om, konkurrenter på flatsidan var ju både ekipage som ska representera landet på nordiska och vinnaren till priset förra året. Som vanligt var det en evig väntan  på resultatet, men det var soligt och trevligt och vi kunde mingla med fler vänner 💖 När det äntligen blev dags för prisutdelning visade det sig att det inte alls var många förstapris som delades ut. Vi fick ett förstapris och jättefin kommentar om att "det kunde inte gå bättre" (han skulle se Nässla i sitt esse, då skulle han verkligen få bli imponerad). De andra flattarna fick också förstapris och jag kände mig fortfarande ute ur leken. Men sen kom chocken - vi var bästa flat! Och inte nog med det, det visade sig att vi även fick ett HP! Enda hunden på provet så vi blev provets bästa hund!! Alltså woooooow! Här tycker jag vi gör en halvdan prestation och så är hon ändå bäst av alla! Då har hon nog en ganska bra lägstanivå nu för tiden. 

Den obligatoriska vinnarburgaren, men tror den gjorde hennes mage milt sagt dålig så den får det vara slut på i framtiden. Hussen flyttade ut på soffan pga dåliga fisar hela natten. 

Nässla framför sina priser med sin HP rosett på sig 😚

När man är bäst får man fira genom att rulla sig nybadad i nyslagen hö!
Tyvärr är vi ju inte med på SM i helgen, men vi håller tummarna stenhårt för våra kompisar Björn och Felix som representerar Östra. Eller ja, om jag kommer ihåg det när jag är nere i Göteborg och lever lyxliv med hotellfrukost och hundfria nöjen. Själva får vi inte tävla spår förrän den 17 september då det är prov i Härad men det ser vi fram emot, kanske har vi kunnat träna en del till dess också! 

Domaruppdrag på Storfors Lokala Kennelklubb 2017-07-29

I lördags var jag inhyrd för att döma två klasser hos Storfors Lokala Kennelklubb. Bara drygt 40 anmälda fördelat  på två klasser, helt perfekt! Det är sällan det är så få så det känns som rena rama lyxen att få sovmorgon (i mina mått mätt, alltså gå upp samtidigt som på vardagarna) och att komma hem innan middag trots att man är någon timma bort och dömer. 

Vi har ju själva inte behövt klippa gräset på tre veckor för det har kommit minimalt med regn under den perioden och långbyxor kan jag knappt ens stava till längre. Men enligt folks semesterbilder på fejjan verkar det inte vara så i hela landet så jag tog med mig regnställ och långbyxor och tur var väl det! Lagom när jag passerade "Välkommen till Storfors" så öppnade sig himlen. Öppnade på vid gavel och jag var nöjd över att ha tänkt till innan och slapp kliva ur bilen i mina små shorts.. 

Först ut i regnet var nybörjarna, 14 ekipage, som hade turen att regnet faktiskt slutade lagom till att det var dags att köra igång. Inga större svårigheter på banan och alla hundar var med (vissa med nosen i backen hela vägen, men de var med). Bara en som blev diskad men det var en premiär kombinerat med hjärnsläpp så matten gjorde en 270 grader på första skylten och gick direkt vidare till skylt 4. Som tur var fick hon revansch och klarade kvalificerande resultat på nästa start 😊

Det gick ganska fort att döma 14 ekipage som alla hade arbetsvilliga hundar på en bana med en del spring, så innan vi hann reagera så var det slut. Vann gjorde en aussie på 100 poäng, tätt följt av en corgi på 99 och en blandis samt schäfer på en delad tredjeplats med 97 poäng. 78% fick kvalificerande resultat, vilket ändå är relativt många i NKL. Kul att se på dagens resultat att det var lika stor procent som fick kvalificerat även på eftermiddagen när Pernilla dömde samma klass. 

Efter lunch var det dags att byta bana (inhägnat för fortsättningsklassen) och då var det allt annat än regn. Jag var lite lat och orkade inte gå till bilen för att byta om igen och fy sjutton vad varmt det blev! Jag och min skrivare svettades mitt i stekande sol, men jag tror ändå att jag lyckades få till en rättvis bedömning på fortsättningsekipagen. Den här banan var lite mer utmanande, att snurra innan hoppet var svårt för många hundar som hellre ville fram mot hindret. Att hålla rätt tempo vid spring kan alltid vara en utmaning och många hundar klarade inte av sitt/ligg/stå. Det märktes också att många passar på att anmäla här tack vare att det var inhägnat och det var ovanligt många som lämnade planen, en del för att de föredrog agilitytunnlarna som låg bredvid och en del för att de nog bara var busar 😉

Av de 24 startande fick 58% kvalificerande resultat, men som sagt, många som lämnade plan. Två diskningar pga synlig leksak på plan (inte medvetet från någon av dem, såååå tråkigt att behöva diska för det). Det blev en delad förstaplats på 100 poäng med en sheltie och cavalier. Trea blev en BC på 99 poäng. Även på den här gruppen var det ganska likt på procenten av kvalificerande som Pernilla hade, vilket känns bra för då bör vi ju döma ganska jämt. 

Det dröjer inte länge innan nästa domaruppdrag nu, redan på onsdag kväll åker jag till Flen och dömer ett tjugotal ekipage i FKL. 

Föresten, min skrivare på förmiddagen är också domare i FS och hon undrade varför jag och Nässla inte tävlar längre. Jag skulle ju kunna skylla på allt som hänt, men det vore inte sant för jag har inte ens tänkt tanken innan det hände. Hon tyckte det var synd eftersom vi ändå har förutsättningarna. Kanske ska ta tag i det där ändå.. ? 

fredag 28 juli 2017

Små glädjeämnen

Igår tog jag och Nässla en 30 minuter lång promenad med betoning på promenad. Hon gick med mig hela tiden utan protester! Lagom svalt ute, en "riktig" promenad och en hund som gladeligen klättrar upp på saker längs vägen för att kräva belöningar. Litet glädjeämne men stort i hjärtat att få gå en helt vanlig promenad. 

När vi kom hem tog jag cykelt till skogen och la ett spår som Nässla fick gå sen. Inte så långt, bara för att få använda nosen lite grann innan helgens spårprov vi ska på. Den lyckan att bara få vara helt som vanligt 💕
Efter spåret tänker hon inte alls följa med till bilen och åka hem. 

Tre dagar i veckan simmar vi och vid nästa pass är vi uppe i 30 minuter. I morse blev det ett sådant pass och så här nöjd är hon när hon går med bollkastaren till vattnet. (Jag kastar först när hon är i vattnet och simmar så ingen panik)

"Följ mig!"
Det är svårt att få till promenaderna med Nässla, nu är det lite för varmt för att jag ska få med henne och på mornarna ska hon bannimej inte gå något annat än sin vanliga runda och på kvällarna är hon för trött.. Men jag gör mitt bästa, för nu vill jag verkligen att hon blir i så bra form som möjligt! Jag har tänkt att åka till Norge en sväng i slutet av augusti och även om inte vandringen blir av så hoppas jag ändå att vi kan ta några promenader i vackra omgivningar utan att knät tar stryk.

tisdag 25 juli 2017

Fråga och svar om hanhundar

Fråga: Hur många pinnar/buskar/stolpar måste en hanhund kissa på en under promenad? 

Svar: Alla i hela världen!
Just chillin!

måndag 24 juli 2017

Hundpassningshelg

Helgen som var har gått i hundpassningens tecken. Det var Susanns Atle som bodde hos oss och som vanligt när jag är hundvakt inser jag att två hundar inte är för mig. Vad gör man av kopplen liksom?? 
Det är ett evigt jonglerande för att kopplen inte ska bli helt ihoptrasslade.. 
Förutom att kopplen trasslar sig så verkar folk inte förstå att man måste lära hunden att följa efter kopplet (hallååå liksom), så som jag gjort med Nässla. Är så van att kunna styra med kopplet att hunden ska in bakom ryggen, gå över på andra sidan osv, men så fort jag går med en annan hund blir jag så snopen över att hunden är intrasslad runt mina ben och inte alls förstår att man kan gå runt åt ett annat håll. Lilla Atle stretade dessutom emot till max så fort jag försökte flytta på honom vilket gjorde att han trasslade ihop sin kropp med mina ben. Och gick han på fel sida om en stolpe var det samma sak där, när det tog stopp skulle han till varje pris INTE gå tillbaka runt stolpen. Hur bortskämd är man med en smart snart nioårig flat egentligen? 
Privatlivet reduceras ytterligare med en till hund. Öppet hus på toan!
Men nejdå, så hemskt var det så klart inte, vi hade det ganska mysigt också. Speciellt efter att hans hormoner slutat prata och han kunde umgås normalt med Nässla.
På span i trädgården, tack och lov för semestertider. Det var bara en dvärgshnauzer som gick förbi och den blev så klart utskälld. Nässla var inte sen att haka på, ytterligare en bra anledning till att inte ha två, de triggar ju varandra till det yttersta. 
Det är ju jobbigt för båda hundarna att skapa nya flockar, även om det så klart är mest jobbigt för hunden som inte är hemma. Men eftersom Nässla är trygg hemma fick hon ibland ligga hemma och vila upp sig och Atle fick ta en tur på egen tass med mig och Tomas. 
Nya polarna
Tomas blev ganska förtjust i honom och utbrast flera gånger "Så söt!" när Atle gjorde något. Han föredrar nog egentligen mindre hundar och gillade hur robust Atle är i kroppen. Liten men stark. Stark och stark, rena drömmen att gå med trots att han ibland drog i kopplet om man jämför när labradåren bodde hos oss och jag fick rasta honom med baggenbälte för att ens överleva. 

Jag och Nässla behövde ju fortfarande träna rehab två gånger om dagen så i samband med det låste jag in Atle bakom kompostgaller (det kändes som ett hem hos en riktig bruksmänniska, mer kompostgaller än snygga saker som inredning). Var lite orolig att han skulle gå bananas när Nässla fick träna och inte han, men jag förebyggde med att kasta godisar till honom också under tiden vi jobbade och han stod där och väntade förväntansfull till slut. När jag sen öppnade åt honom förstod han inte riktigt att han var fri 😂
Atle klarade inte riktigt IQtestet.. Ett galler framför huvudet = inlåst.

Känns alltid extra bra när hunden känner sig trygg och kan gå och lägga sig själv i bädden trots att man gör lite annat. Nässla var tolerant och lånade ut sin säng, men vid ett tillfälle var hon så desperat att hon var på väg att lägga sig på honom, vilket jag tack och lov hann avstyra. Vill inte lämna tillbaka vare sig ett platt frimärke eller ett förbaskat bi. 
Vårt staket ute är ju inte småhundsanpassat vilket innebar lina på lillen i trädgården. Vilket också innebar begränsad tid ute för jag tycker det är läskigt med lina på hundar som inte är still (och ja, jag blev brännmärkt på foten). Nässla ÄLSKAR att ta med sig polare ut på baksidan och betedde väl sig knappast som någon som går på rehab.. Hon skulle visa honom allt kul man kan göra! 
"Först springer man och blöter ner sig så man får extra energi!"

"Sen springer man så fort man kan till det här hålet jag fixat bakom busken och gräver lite till!) 

"Nä alltså jag skulle bara visa honom hur man gräver"

"Sen måste man springa tillbaka till vattnet och tvätta av sig igen! Upprepa hela dagen med några avbrott för att jaga liten hund i lina"
Nässla och Atle leker inte alls på samma sätt. Atle försökte sig på lite mer brottning och jaga, men förutom att det här med att jaga inte kommer på tal pga skaderisken så tycker Nässla att det är lite jobbigt att brottas med hundar man inte känner så väl. Hon vill helst leka med något emellan, som en leksak. Vi försökte få Atle att haka på kampflätan men hans lilla fjösgrepp i ena hörnet höll ju inte emot en sekund och sen tappade han intresset. Då är Nässla så söt att hon går och gräver i sin leksakslåda och tar fram en pipis som hon själv aldrig leker med. Piper och kastar med den framför honom för att locka till lek, men han är skeptisk. 
"Men leeeek med mig då!"
Vid senare tillfälle försöker han dock undersöka den på egen tass med hjälp av Tomas. Alltså hur söt när han bär den, sätter ner den och försöker trampa på den så den ska pipa??!

Sist vi var hos hemma hos Susann och Atle så var han minst sagt lite hetlevrad. Jag oroade mig för att han skulle tappa humöret hos oss ju längre tiden gick och tröttare han blev, men han blev faktiskt mer tolerant ju mer tiden gick. Väldigt skönt ändå att se hur dynamiken blir bättre mellan två hundar vartefter tiden går.

Jag har ju alltid tänkt att någon som väljer en hund av den här typen gör det bland annat för att de är fräschare och mer lättskötta i pälsen än en retriever, men herrejösses, DET kan inte vara ett argument. Så mycket skit som fastnar i den där pälsen! Bara han var ute i trädgården så kom han in med grenar i brallan och frön i ögonbrynet. Och drack han lite vatten så spelade det ingen roll att han var pipinett när han drack, skägget var ändå helt blött. Så även om min hund slafsar så är åtminstone hon torr efteråt (golvet däremot..). Men han var väldigt duktig på att dra grenar från sig själv, det får man ge honom, synd bara att de istället fastnade i skägget när han var klar 😏 
Eller att de är små och inte märks i sängen - hade nog gällt om de sov vid fötterna. Men när de ligger på huvudkudden och kliver runt på ens hår så man dör (och jag är dessutom nyklippt och får inte ens upp det i tofs) känns de inte så små och smidiga! 

Den största skillnaden mot att passa honom mot en retriever är ändå att man märker att det finns en annan saknad efter sin matte. Inga retrievers vi har passat har varit så brydda över att de hänger hos oss, de bara tar det, men Atle är ingen retriever och tyckte inte det var naturligt att bara anpassa sig till en ny familj. Man känner sig som en kidnappare emellanåt som har berövat honom hans matte, men till slut kändes han ändå ganska avslappnad även hos oss. Låg och snarkade gott på Tomas famn och fick sitta bredvid oss vid köksbordet på egen stol (sorry Susann!). Även om jag gjort mitt bästa att vara snäll mot honom tror jag inte att han riktigt ansåg att jag var en riktigt sjyst person förrän den stunden jag tog ut honom ur bilen och matten var där. 

tisdag 18 juli 2017

Nya varianter

Med två träningspass om dagen gäller det att variera för bådas skull. Dels att vi inte blir statiska muskelmässigt och sen för att jag inte ska bli uttråkad och fastna. Så morgonens pass fick bli kontroll på balanskuddar på plattform (annars fattar hon inte att hon ska vara på just bollarna, hon står liksom perfekt bredbent med varsitt ben på varje sida). 
Försöker hålla det ganska lugnt då Nässla har gått lite bananas på sistone. Hon kör all in på att hon är ett bowlingklot och allt ska rivas i jakten på belöning och det slutar med både risker för hennes muskler och mina fingrar så nu tog vi det lugnt. Stå stilla i position, sätta sig/lägga sig (men det var svårt!) och lyfta upp något ben. 

En helt annan sak som man ser i filmen som jag tycker är intressant är när jag vid ett tillfälle ska korrigera hennes bakben och hon kliver av. Sett från filmen ser det ut som att hon tycker det är obehagligt att jag rör mig över henne, men jag vet att när jag gjorde det så var min godishand tom och det skulle hon också kolla av om det stämde. Hon är liksom allt annat än dum.. Och vad kan man dra för slutsats av det då? Jo, man KAN inte döma saker man ser som att det är si eller så utan att kolla upp sin teori en gång till. Hade jag lagt upp det här på random hundforum så hade jag fått kommentarer om att hon tycker det är obehagligt. Förutom att hon flyttar sig för mig så slutar ju även svansen att vifta (men i min värld för att hon koncentrerar sig och håller balansen). 

Minns ni att jag sa att jag föreställde mig kaos när jag tänkte mig Nässla med balansboll? Man kan minst sagt säga att det var det som hände sist jag tog fram den. Helt galen skulle hon bara upp på den trots att jag rullade den till platsen vi skulle vara på. Så klart trillar hon ner men upp som en kuttaperke och försöka igen i farten. För söt, men ack så galen. 

onsdag 12 juli 2017

Träning med bollen

Jag måste ärligt erkänna att när jag har tänkt tanken på att använda yogabollar i fysträning med hund så har jag tänkt att hunden ska vara PÅ bollen, med alla tassarna. Med det tänkt att det känns som det är en stor risk (med en Nässla) att det sker olyckor och att det blir hetsigt. Men se, det fanns tydligen lite lugnare saker att göra också: 
Hur söt är hon inte med sin bredbenta stil?

tisdag 11 juli 2017

OK-stämpel i rumpan (eller på knät)

I går var vi hos Anna igen efter två veckors uppehåll (läs semester för henne). Vi har tränat på enligt vårt program och det visade sig ha gett fina resultat! Hon har byggt upp stabila muskler och blev bara berörd när hon tog i och vinklade knät ordentligt. Och jag har ju inte heller sett någon hälta trots att hon fått ryck och hoppat över staketet för att kräkas på andra sidan.. Anna mätte hennes muskler också och de var jämna, skilde bara 0,5 cm på baken och det är lite för en så pass stor hund. 

Nu fortsätter vi helt enkelt att träna på egen hand i drygt 6 veckor då vi har återbesök. Lite stegring på simningen med tre minuter per pass (vi har tre pass i veckan) samt att vi ska utöka promenaderna med 5 minuter på dagens långpromenad per vecka. Vi har även skaffat en balansboll modell yoga som vi båda använder nu, hon har framtassarna på den för att göra lite olika moment och jag rullar runt som en knäppgök och tror att det är effektivt på mina egna muskler. Vi går även lite i skogen så hon får lyfta på bakbenen och träna ytterligare på ojämna underlag. 

Vi har ett två mål inför vårt återbesök (förutom det faktum att hon ska vara hel) och det första är att hon ska kunna stå på en större pall som Anna har och röra sig runt på den (trots att det är lite mindre utrymme för benen) och sen att hon ska kunna resa sig upp från sitt fint till stående på bakbenen. Den trodde inte jag hon kunde lära sig och att hon kanske var felkonstruerad för saken, men nu får vi helt enkelt lära oss och inte skylla på att det nog inte går. 

Jag har idag avbokat min plats till årets Flatmästerskap. Jättetråkigt att vi inte kunde få delta, men efter året som varit så känner jag ändå att det är världsligt. Trist att vi inte får slåss tillsammans med syrrorna som ska vara med, men nästa år kommer vi vara i toppform istället. Däremot kommer vi ändå vara med på några planerade viltspår, de tar ju bara en kvart att gå i skogen så det känns ofarligt för benet. Jag tänkte också försöka komma igång med rallyträningen fast utan hopphinder. Det är ju moment som vi tränar på som rehab i sig så det är ju bara nyttigt och faktiskt ännu mer nyttigt för Nässla att INTE få hoppa, hon har byggt upp lite för stort sug för det. Så hoppas jag att vi kan komma ut och tävla någon gång i höst. 

måndag 10 juli 2017

Men semestern då?

Insåg att jag hade inte alls gett er någon rapport från vår lilla resa till Rom. Blev väl för mycket fokus på rehab och allt det där så det kom i skymundan, men här kommer lite bilder från vår resa. 

Vi var där i början av juni, på gränsen till för varmt hojtade folk, äsch 30 grader har väl ingen dött av på semestern kontrade vi. Well.. på stranden kanske, i storstaden går det ju knappt att stå ut i den värmen! I vilket fall, vi landade sen kväll och efter att ha dragit våra väskor i 30 minuter var vi snart på hotellet. Om jag inte bott i en kapsel i Japan skulle jag sagt att det var det minsta rummet ever. Om man öppnade en väska kunde man liksom inte göra något mer och hade vi vägt 3kg mer hade vi nog inte kunnat ta oss in i duschen utan att få märken av kabinen.. Och eftersom rummet var minimalt blåste ACn rätt in i sängen (för det fanns ju inget annat i rummet att blåsa mot) och jag hatar att ha AC på mig så det blev minst sagt en utmaning att hitta en bra temperatur som man kunde överleva. 

Installerade gick vi ut och tog oss lite gammal pizza på lösvikt i närmaste "kebab". Nu skulle äventyret börja! Eller ja, först en natt i värmen utan AC, men sen så! 

Upp i ottan och börja traska i stan. Vi bodde alldeles bredvid Colosseum så den fick vi en liten sneak peak på redan under kvällen när vi strosade runt. Så den här dagen gick vi andra riktningen och hamnade vid Vatikanen. Varmt som i en gryta, men snygg var jag åtminstone. 
30 grader framför Vatikanen.
Vi resignerade och hoppade på en hop on hop of buss, de brukar kunna ge en bra
överblick över staden, även om denna var lite lam. Men skönt att vila sig i värmen.
Colosseum, vi gick inte in. Köa i solen för att gå in i en gryta och kolla på sten kändes lagom upphetsande. 


Mitt i spanska trappan. Där hamnade vi (av misstag) varenda dag typ.
Jag behövde gå på toa så vi tog ett mål på donken. Tyvärr visade det sig att det fanns en toalett för 200 sittplatser. Och turister. Så kön var svinlång och den inne på toa höll sig där i tio minuter så jag beslöt mig för att skippa min plats i kön. Och ta en öl till maten. 
Efter ytterligare en natt i boxen var vi redo för ett besök i Vatikanmuseet. Det var det enda stället som jag ville gå in på för att titta på målningarna.
Apelsinträd
Innan vi ställer oss i kön tar vi lite lunch. En munk borde räcka.. 
Sen var det en ganska lång kö, men ändå inte så hemsk som "Skip the line försäljarna" försökte övertyga oss om. Och den var i skugga så det gick att överleva.
Fantastiska målningar i rum efter rum
De görs verkligen ingen rättvisa tagna med mobilkameran och de vackra inne i själva Sixtinska kapellet fick man inte fota.
Det var ett besök väl värt sina slantar, men mängden turister alltså?! Värre än att vara på konsert och det är liksom bara att följa strömmen, några egna stopp för beundran av konsten är svårt.
Vila hallux valgus efter en lång stund i skorna. Jag blev chockad över mig själv när jag såg bilden för jag ser precis ut som min kusin. Som är ett barn. 
De här kvällarna i storstäder är ändå de härligaste 💕

Festkväll på Hard Rock Café. God mat efter jag gått loss i baren. 
Kvällarna är verkligen det jag njuter av mest så här. Att få ha ätit sig mätt och sen bara strosa fram på gatorna och titta på ihärdiga turister, folk som äter och oftast den perfekta temperaturen. När vi kom hem bokade vi dock biljetter ut ur stan.
På tåget - mot Neapel!
Det tog bara någon timma till Neapel med snabbtåget på morgonen. Snabbt smidigt och fräscht, för att sedan byta till nästa tåg som gick vidare till Pompeij. Vi skulle ta oss en titt på den staden som blev täckt av aska från ett vulkanutbrott, ett världsarv som jag varit intresserad av att se. Jag blir lite imponerad över mig själv som lyckas få till såna här saker, har jag blivit en globetrotter? 
Innan vi gick in fick jag bocka av punkten äta pizza i Italien. Alltså all den goda osten 👅
(Vi har ju blivit så erfarna att vi vet att man ska äta INNAN alla aktiviteter. Annars kan man lätt bli osams). 

Staden är full av dessa typer av gator. Svårmanövrerade stenar och massor av hus. 
Bakom trädgårdarna ser man boven i dramat - Vesuvio.  
Återskapandet av människor som dog och deras positioner under dödsfallet.  
Innergården hos en av de välbärgade. 

I sak kanske det låter lite tråkigt att gå och titta på de här väggarna, men det som gör det så unikt är att vi får se exakt hur det såg ut då. De andra gamla byggnaderna som finns i vårt samhälle har anpassats med tiden som gått, här stannade tiden tills man hittad det igen. Och med det får man då se autentisk väggfärg som är tusentals år gammal. 
Den lilla biosalongen i området. 
Det här var deras motsvarighet till kebaberian. Ligger längs med vägarna och i hålen hade de skålar där någon stod och lagade mat som de sålde till förbipasserande när de var på väg hem. 
De var lite kortare förr. 
När blev jag hobbypensionär och började fota fina blommor på semestern?? 
Efter en lång dag var det dags att bege sig hemåt. 
Hemresan var allt annat än lika snabb och trevlig som den på morgonen. Biljetterna till snabbtågen var tiotal gånger dyrare än de vanliga biljetterna och för att slippa bli utmattade av en lång resa på vägen till utflyktsmålet tog vi istället en längre resa hem. Ganska sent på kvällen. I tre timmar fick vi sitta med milt sagt suspekta typer och det kvalar in under en av de värre saker jag gjort utomlands, för jag kände mig inte kaxig!  Till midnatt var vi helskinnade på Roms station och kunde traska hem till tryggt förvar i boxen igen. 

Dagen efter var vi utmattade och visste inte vad vi skulle hitta på. Helst ville vi åka och bada, men jag hade inga badkläder och tanken på att behöva gå till någon affär och handla var allt annat än lockade. Så vi tog en tur till stadens polismuseum. Det låg satans långt bort och jag fick PMS och var allt annat än trevlig 😤
Polismuseet. Vad skulle jag där och göra?
Tack och lov löste det sig under dagen med lite vila och sedan nya omtag kunde vi sen ta oss ner och avnjuta stan på vår sista kväll. Vi gick upp på den utkiksplats där turistbussen sagt att man alldeles gratis kan få sig Roms vackraste vy. Den var vacker även om mobilkameran inte riktigt visar det. Och när man väl kom igenom alla hånglande par med selfiesticks på kanten. 
I bakgrunden hade vi en keyboard och en man som gav gliringar över hur dåliga vi var på att betala honom. Oh the romance.. 
Trappor till förbannelse. 
Den här byggnaden var vårt riktmärke för att hitta hem. Bröllopstårtan kallas den för och det är typ den enda byggnad jag kan. Förutom colosseum då. 
Så här lagom till sista kvällen hittade vi den perfekta temperaturen för rummet utan att jag skulle bli omkullblåst eller svettas ihjäl. Så jag sov ganska gott och var lagom utvilad inför dagens färd till stationen. Trodde jag. Kånka väskor till ett äventyr - spännande, speciellt på kvällen i svalkande temperatur. Mitt på dagen i kokande värme för att man vet att man ska sitta och vänta på flyget i timmar - avskyvärt. Nåja, en mysig lunch hann vi med innan vi påbörjade resan hem.
Skugga, mat och titta på folk. Bästa!
Jag kanske låter jättegnällig, men det var trevligt och fint och kul. Jag ska sammanfatta lite andra saker här i punktform som jag kommit underfund med på semestern i Rom: 
  • Deras glass - OMG! Jag har ätit massor. Överallt och jämt. Hittade den perfekta och lyckades spåra upp den igen innan vi åkte hem. 
  • Deras service - not so OMG. Det känns som om de blir förolämpade över att man vill köpa något i deras café. 
  • Alla turister - not my cup of tea. Det här köandet, lockandet, ockerprisandet och skitsaksförsäljandet är ju bara för drygt. 
  • Pompeij - Resans stora guldkorn - åk dit om du får chansen. Men ta snabbtåget även på kvällen. Eller helst, sov kvar och stanna någonstans på vägen för att bada. 
  • Juni - det ÄR för varmt med 30 grader. Det är ju numera olagligt att bada i fontäner. 
Det var kul att få se en ny stad och extra glad över att vi åkte dit blev jag när jag insåg att det var en terrorattack i London, dit vi egentligen tänkt att åka. Jag vet inte om jag kommer att åka tillbaka, inte för att Rom var dåligt, men det finns ju så mycket annat att se. Det finns liksom en gräns i hur intressanta stenar är. Men nu håller vi oss i Sverige ett tag och nästa semester är bokad på Öland. Men innan dess ska vi hinna med lite mer träning, dömning och mupperi i allmänhet.