Årets FM - eller som Sirap kallar det, årets knallfest!

Årets Flatmästerskap ägde rum i Bollnäs, och jag tyckte av någon anledning att det var smart att anmäla oss. Kanske gjorde jag det i våras när jag fortfarande hade ambitionerna att träna jakt, men det har verkligen inte blivit några pass under hela sommaren. Tre apporter fick hon veckan innan start och med det får man verkligen ta det för vad det är och inga sura miner får uppstå! Jag tänkte att jag ska träffa lite vänner och Sirap får ta lite apporter, bra så. 

Apporter kan jag ta låter Sirap hälsa framför ruta 1. 

Ruta 1 var ett bomskott, ett skott med kast. Högt gräs i lite kullig terräng. Sirap hade inte riktigt tid att vänta på att jag skulle säga något så hon drog liiiite för tidigt. Domaren sa att det var på gränsen men att han idag skulle tippa över oss på den andra sidan, vilket han gjorde helt rätt i. Apporten tog hon fint och hade hon inte knallat hade hon säkerligen fått 18 poäng. Men nu blev det alltså 0. 

Ruta 2 var det först ett fotgående med ett bomskott under transport. Sedan skott och kast ut på ett fält, långt bort. Inte heller här hade Sirap tid att lyssna på mig.. Då jag känner domaren lite frågade jag vad det skulle varit värt utan knallningen och ja en 19 poäng hade hon ändå fått. Men nu blev det alltså även 0 här.. 

Inför ruta 3 tänkte jag att knallar hon igen bryter jag efter denna, hon behöver inte ta sig igenom ett helt prov knallandes. Rutan hade lång kö och precis när jag skulle in bröt de för lunch. Ut och mingla igen då. 

Det gäller att vara snabb! //Sirap

Ruta 3 hade först en drive, sedan vände man sig 90 grader åt sidan, fick ett skott och kast. Därefter en dirigering in i driven. Sirap låg nästan ner och skakade av iver och jag sa till domaren att sitter hon kvar här blir jag väldigt nöjd. Det gjorde hon! Fick leta lite efter den första dummien, men annars var allt så himla fint. Vi fick även applåder och jag kände mig så himla glad in i hjärtat. 18 poäng fick vi behålla efter att hon fick leta lite på platsen. 

Ruta 4 var två enkelmarkeringar. Först en åt vänster, hämta och sedan rikta om och få en åt vänster. Skogsterräng, inte så farligt avstånd. Givetvis var hon snabb igen och var på gränsen vid det första kastet och då ville domaren så klart dubbelkolla på kast två och den väntan var inte Sirap redo för och drog innan han ens hann säga något. Aja, markeringarna spikade hon ju, så kanske hade hon fått 18 poäng om hon suttit kvar som sämst. Men nu blev det alltså 0. 

Nu var vi ändå här, så lika bra att ta ruta 5 även om jag nu inte hade något hopp om att det skulle bli en stadig hund här. Ruta 5 var först ett bomskott, sedan en transport förbi området det sköts mot, och sedan en markering rakt fram. Här hann inte ens domaren hämta andan innan hon stack och vi kunde inte göra annat än skratta gott. Hon fick leta en sekund innan hon hittade den, så domaren meddelade att hon kunde gett 19 poäng om vi inte haft så brottom. Men 0 igen då. 

Jaja, man får ju den hund man förtjänar och den här hunden behöver lite träning med påminnelse om hur man beter sig kring fötterna. Men jag tycker att hon var helt fantastisk i sitt arbete och det är ju ändå skönt att veta att det enda vi behöver träna på för klassen är stadga ;-) När resultaten väl kom in på lördag kväll så kunde jag konstatera att hade hon inte knallat hade vi varit i final. Det hade vi ändå inte tid med då vi körde ett brudpar i Greger så kanske lika bra då ;-) Men nästa gång jag anmäler SKA jag träna!

 

Siraps jaktkarriär sen sist

Ibland känns det som att vi bara har rehabat diverse skador, men jag gjorde en liten tillbakablick för att redogöra vilka jaktmeriter vi tagit sen vi sist sågs. Först ut var FM 2023. Där placerade vi oss någonstans på mitten av väldans många startande. Minns inte så mycket mer än att jag var väldigt imponerad över ett markeringsarbete hon gjorde där hon skulle hämta två markeringar med lååånga avstånd på kalhygge. Vi avslutade också med 19 poäng på en markering precis ovanför vattenkanten där jag chansade att inte ge henne signaler och hon jobbade toppenfint utan att bada, till skillnad från många andra flattar. 

Från FM 2023, en varm dag!

Några månader senare åkte vi upp till Sundsvall för start på B-prov. Jag kände mig helt avslappnad inför det hela och nu skulle jag bara kolla av var Sirap befann sig. Tyvärr fick jag borrelia några dagar innan avfärd så jag gick på antibiotika och mådde skit om morgonen, men det gick bra ändå. 

Hej Borrelia!

Vi var där i två dagar, och hjälpte även till som funkis. Första dagen blev det en alldeles enorm väntan och Sirap var helt slut när det var hennes tur. Började väldigt fint, men vid tredje markeringen var hon någon helt annanstans och när vi väl kom vidare till söket gick hon typ ut och glodde på en and och där fick vi sluta. Passiviteten var strålande. 

Dag två fick vi inte vänta alls, jag var mitt uppe i funkisgöra när provledningen ringde mig för att jag skulle gå upp och starta. Det var låååångt in i skogen och vi sprang i regnet. Väl på plats fick vi andas ut och jag var fortfarande rätt lugn. Sirap gjorde ett fint jobb på de två första markeringarna, jobbade bra i söket (jag safeade och visslade på första som jag såg hon funderade på, domaren kommenterade bara med att jag inte skulle vissla sen, men det behövdes inte heller). På vattenmarkeringen vågade hon dock inte kliva i helt spontant utan tvekade ganska länge. När hon väl var i fick hon svårt att ta sig upp och var nära att åka i under landkanten (en sekund för att jag hade gått fram och hjälpt henne) och då spottade hon ut viltet på land innan hon tog sig upp själv. På land tog hon upp den, skakade sig och kom in fint. Tyvärr ledde det till ett tredjepris. Dessutom pep hon i passiviteten, så hon hade inte fått högre även om resten sett fint ut. Inget hon brukar göra, så jag var rätt snopen, men vi satt inte bra till i förhållande till de andra heller.  

En rosett ska man väl ändå ha för mattes första officiella pris på prov?

Markerna, inte våra vanliga underlag. 

Kritik från den vi gick till pris på.

Med dessa starter var vi ju sedan "diskade" från några fler starter på ett år. Försökte anmäla i maj, men blev bortlottad. 

Däremot var vi med på WT hos FRK Bergslagen och där kom vi etta i NKL! Het men så duktig, det sämsta var den så kallade dirigeringen som var lite mer ett fritt sök.. Men i övrigt en stjärna.  

Vår andra vinst på ett KM!

Sedan fick Sirap jaga på riktigt. Det var underbart lät hon hälsa! Matten är inte lika förtjust, men jag är positivt överraskad över hur modig hon var, trodde faktiskt inte det. 

Tyvärr avslutade hon det hela med att få in ett främmande föremål (vass?) i tassen så hon fick opereras någon dag senare. Rehab igen alltså. 

Efter vintervila var vi med på Lopplådeläger. Sååå underbart att få komma iväg och bara hänga hund ett tag. Vi fick gå kurs för Grete Eklund, en av de tidigare klickertränarna med jakt. Idag håller hon inte längre kurser, förutom för vissa utvalda, så det var vi lyckosamma att få vara med på. Det var några härliga dagar i solsken med kul hundträning på fantastiska marker på Kratte Masugn. Vi åkte direkt därifrån vidare till Norge och startade på ett B-prov där!

Försöker få Sirap ut på en ö. Svårt!

Jag tog in på ett airbnb i gamla Dröbak, jättemysig stad och trevligt boende. Jag har ju bara passerat genom tunneln som går där lite längre bort på mina resor till Norge, så det var en ny fin stad att uppleva. 

Dröbak på kvällen

Skoleboll, ett måste i Norge. Här på väntan på provet.

I detta annex sov vi innan provet

Provet gick inte så bra. Det var en het dag uppe på en topp och det blev som en gryta. Provet i sig var väldigt sjyst upplagt, först två enkelmarkeringar på land, som hon tog fint, fotgående till söket på en myr, där de bara behövde ta två apporter innan de fick gå fot tillbaka till vattnet och få två markeringar där innan de gick tillbaka till söket och avslutade där. Jag bröt dock i söket för Sirap var helt slut. Tog irrationella vägar, använde inte nosen och jag förstod att hon skulle sluta jobba. Kanske var det för varmt, hon har får dålig kondis, eller det blev för mycket med kursdagar innan, men det visade sig dessutom att hon började löpa någon dag efter. I vilket fall, för svårt den gången. Domaren tyckte jag skulle skicka henne i vattnet så hon iaf fick svalka sig, och ja, hon tog apporten, klättrade upp, spottade ut den och la sig och vilade istället för att komma in. Det är Sirap det, jag känner iaf min hund. 

Mer lydnad behövs, vavava? 

Trots att provet gick som det gick fick jag mersmak för mer start i Norge och jag anmälde till Trondheim. De har ett stort tvådagars som brukar vara ett riktigt arrangemang. Jag hyrde en stuga och passade på att jobba på distans kombinerat med vandring några dagar kring starten. Jag kom tyvärr bara med på en av de två starterna. 

Paus efter provet i väntan på prisutdelning. Varmt även här.

Terrängen på provet

Den hyrda lilla stugan och utsikten jag jobbade vid

Livet!

Provet gick ömsom bra och ömsom dåligt. Jag skulle nog värma upp henne bättre med framförallt mer fotgående, tror inte det är skadligt när det kommer till henne. Hon var såå het och ville inte gå nära mig och jag kände att om jag inte säger till nu kommer jag få dras med massa skit länge. 

Provet började med ett långt fotgående till två enkelmarkeringar. I Norge måste man vänta på att domaren säger ens namn innan varje skick förutom sök. Var lite orolig för stadgan men den satt bra och markeringarna var det inga fel på. Vidare fot till ett sökområde. Där jobbade hon fint, men fick några såna där tillfällen där hon "hänger" lite. Eller mer glor på mig och undrar om hon VERKLIGEN behöver ta den? Hennes attityd kommer fram. Men hon gjorde iaf jobbet, och var den enda hunden som hittade den som låg i vattenkanten. Sen kort fotgeånde till vattenmarkeringen. Den var inte långt ut i vattnet men däremot extremt lång sträcka på land, så den tappade hon på vägen. Det ihop med det bristande fotgåendet gjorde att vi bara fick ett andrapris denna gång. 

Jättefin kritik

Efter provet var det jättetrevlig väntan på prisutdelningen och middag (som jag tyvärr inte var med på). Några hade sett oss och var dels imponerade över Siraps energi men också fundersamma över varför jag klev bort från Sirap under markeringarna. De hade tom frågat domaren om det var okej, som hade fått kolla i regelboken och jo, där stod det väl inget om det. Jag kliver alltså ett steg bakåt för att ge fri sikt under markeringarna men det trodde de jag gjorde för att få en stadigare hund (yeah right). Trevligt att få prata om de olika erfarenheterna mellan de olika länderna. 

Under hösten startade vi även på FRK Östras WT, och det var antingen höga poäng eller nollor. Jag insåg att när det är övningar utan fotgående så sitter hon och laddar från det vi kliver fram och då har hon svårt att hålla i sig ytterligare när hon måste vänta. Så det ska jag jobba fram en taktik för, antingen om jag kan placera henne tex nos-näsa när vi går in på såna stationer, eller om jag lyckas träna bort det. Vi kom även med på ett officiellt WT under hösten, här hemma i Örsundsbro tom! MEN, givetvis skadade hon sig på träning och blev blockhalt så ingen officiell start för oss. 

I mars nu bestämde jag mig för att jag under april skulle lägga allt fokus på B-provsträning och se till att komma till start i slutet av månaden. Men jag anmälde liksom aldrig. Öppnade upp SKK start och kände att njaeee jag är nog inte så sugen. Trött på att hålla på med viltet och BARA träna apportering. När det istället dök upp en efteranmälan till vår klubb och lydnad klass 1 så anmälde jag utan att blinka. Då förstod jag att jag inte alls är sugen på det här med B-prov. Man investerar så himla mycket tid och så är det så lite som gör att det inte blir ett pris. OM man ens kommer med, de är redan överanmälda. Så just nu är jag inte sugen på svenska B-prov, utan vill hellre göra mycket av annat - lydnad, rally, viltspår, kanske agility och freeestyle. Däremot blev jag sugen att starta mer i Norge, så det kanske jag gör. Tyvärr får man inte längre använda den meriten för start i Sverige då vi numera kräver viltmerit för start (de har inget vilt i Norge). Men då får jag väl fortsätta åka dit, det är inte fy skam det heller. 

Kurshelg hos House of Bellas

Inser att det var hundra år sedan jag gick en apporteringskurs senast, då vi bara kört egen och privatträning med Sirap och det var ju inte några kurser de senare åren Nässla levde. Men i helgen var det alltså dags att gå lite kurs hos House of Bellas som vi hade hört kör med typ klickertänk (egentligen utan korrigeringsträning). Vi var 4 som åkte ner från vårt träningsgäng för att ha en liten kick-off inför träningsåret och Sofie som åkte längst bor uppe i Hofors, och kursen gick av stapeln utanför Varberg så vi hade resdag både före och efter kursen. 

Huskatten som flyttade in med oss

Väl på plats checkade vi in i ett mysigt B&B (som vi blev osams med under vistelsen, så jag nämner dem inte här, men ska ni bo på ett B&B där omkring skicka en fråga så ska jag varna för vart ni inte ska bo). Värmde vår mat och sen blev det tidig sänggång så vi skulle vara redo för nästa morgon och två dagar med kurs med inriktning "på väg till öppenklass". 

Skål och välkomna!

Michael som var vår instruktör för helgen började med att hälsa oss välkomna och bjuda på en hutt valfri sprit/likör. Efter genomgång av hundarna med sina förare och uppdelning till två grupper började vi med uppvärmning. Redan direkt kändes det så otroligt lugnt och harmoniskt och jag kunde slappna av och fokusera på att vara den hundförare jag vill vara. 

Jag, Therese och Pernilla med Sirap Prim och Enya. 

Efter uppvärmningen blev det dags för sök i par, för att hundarna skulle få börja med att "fräsa ur" lite. Jag gick i par med Sofie och Dante, som vi åkt dit med, så ändå skönt att få jobba med någon vi kände så slipper man vara rädd för att något ska hända osv. Syftet var att vi skulle lära oss jobba och hålla hundarna i olika sökområden, först jobbade vi nästan rygg mot rygg, för att sedan byta med varandra, skicka i samma osv. Eftersom två hundar skulle jobba samtidigt fick vi inte vissla in dem, utan kommunikationen skulle vara muntlig eller med kroppen. Förutom att jag klantade mig så Sirap tjuvade ut i fel område jobbade hon väldigt fint, tog mina signaler och bytte inte trots att möjligheten fanns vid ett tillfälle. 

I väntan på markeringsarbete och godis som behöver delas upp i mindre bitar

Efter att alla i vår grupp gjort sitt sök gjorde vi markeringar som gick över till att bli dirigeringar, där vi bytte plats mellan varje skick. Gick över förväntan för vår del. Efter att alla gjort bytte vi och resen av gruppen som tidigare fått titta på fick nu göra samma saker som vi gjort. 

Dante, Sirap och jag väntar på vår tur på söket. Notera att de andra står på en höjd, så hundarna inte ser vad de andra gör men vi förare (typ) kan titta på - smart!

Enya och Prim spanar som publik.

Jag och Sirap värmer upp när Sofie och Dante passerar. 

 

Efter lunch var det dags för vår grupp igen att jobba och då började vi med signaler och dirigeringar. Det var ut med pinnar och sen skulle alla jobba i ett litet kaos. Det var nog inte meningen att det vi skulle uppleva det kaotiskt, men det kändes trångt och svårt att förhålla sig till alla andras visslingar och apporter, men ändå en bra störningsträning. Efter en stund gick vi över till ett annat fält där vi fick göra markeringar, även då jobbade vi i par. De tre paren ställdes upp längs med en kant och på andra sidan stod två pinnar där markeringarna skulle landa. Först fick hundarna hämta en var, varierade mellan grupperna tills alla hade tagit. Sedan fick varje par ta en var i samma skick och slutligen gick vi alla ner till andra sidan och markeringarna hamnade på samma plats och från vårt perspektiv på linjen. Det var lite väl svårt för Sirap så hon klarade inte riktigt av den andra, men jag är ändå jättenöjd med allt hon gjorde, stadgan och lugnet under hela övningen. 

På kvällen här blev vi lite osams med vår värd och vi fyra spenderade kvällen med att ha ångest och försöka lösa situationen på ett lämpligt sätt men jag skulle säga att vi alla sov som skit och vi inte kände att allt var löst. Lena och Michael ryckte dock ut och kontaktade oss och kom med frukost till oss dagen efter, då vi valde att checka ut direkt på morgonen utan att betala för mer måltider hos boendet. De var verkligen mån om oss och de underlättade verkligen situationen 💝 De vet hur man jobbar som företagare, till skillnad mot boendets ägare som sa att det är såna som oss som dödar småföretagare.. Aja, på morgonen checkade vi ut och fokuserade sen bara på kursen som var kvar, vilket inte alls var några problem. 

Vi började söndagen med uppvärmning och sedan lite dirigeringar. Först på en liten äng fick vi välja hur vi skulle skicka själva, en och en. Sedan gick vi en liten walk-up mellan ett staket och ett vatten där vi skickade bakåt (där hundarna sett dummysarna innan vi gick), gick lite till, skickade på nytt osv. Sirap stördes inte av vattnet, dit en del andra hundar tog omvägen.. Skönt att inte ha en sån badgalen hund! Vi fortsatte sedan till ett annat fält där vi körde några skick och höger och sen några skick åt vänster, alla på sin nivå. 

Efter lunchen blev det dags att tagga upp hundarna med lite markeringsarbete och vi ställde upp parvis som i en fyrkant (tänk att vi stod i par mitt i varje sida) och det stod en pinne i mitten som markeringarna landade på. Sedan kastades det lite hej vilt och vi fick veta vem som skulle hämta vad, först som markeringar men sedan började hundarna dirigeras till de områden där de sett det landa tidigare. Förutom att Sirap tjuvade en gång så höll hon ihop fint, jag är förvånad över hur väl hon jobbar i par, då hon aldrig gjort det riktigt. Däremot lärde jag mig att hon börjar koppla ihop att när kopplet åker av är det hennes tur, så stadgan behöver jag bli trygg med.. Vi fick även en dirigering med störningskast (och det behöver Sirap jobba med!) samt ett kast som landade halvvägs mot en dold dirigering och den gick suveränt bra! Avslutade verkligen på topp! Efter att andra gruppen gjort samma övningar var det dags för avslut för den här helgen. Jag kan inte nog tala om hur nöjd jag är med Michael som instruktör och jag funderar tom på att boka in flera kurser redan i år, fast jag inte ens vet om det finns tid för det. Men jag är såld. 

Efter kursen fick vi ju byta boende och vi hade bokat in oss på Hotell Ulla vid Ullared då tre av oss tänkte gå in en sväng där på måndagen. Pernilla åkte hem och jag och Therese åkte ner till Helsingborg för att köpa vilt. Vi hade underskattat storlek på viltet och det blev fullt minst sagt i bilen.. Till hotellet och packa om så inte viltet ligger och smälter ovanpå vår packning.. inte alls konstigt att stå och packa fåglar på en hotellparkering.

Inga små harar direkt

Lagom när vi packat klart åker receptionisten från hotellet hem så efter att vi hittat en annan ingång än denna lilla mardröm efter helgens omblockad av boende så noterar vi att det saknas lakan på vårt rum. Ringer och försöker hitta någon som kan hjälpa oss men får inget svar. Hittar en liten notis om att det stora hotellet är öppet till 22, så åker ner dit och virrar mig tillslut fram och får lite lakan och handdukar så vi kan bädda om oss på hotellet. Äntligen!! 

Trångt men vi är så trötta att vi överlever även denna natt.

Vi somnar 6 stycken slut som artist och dagen efter öppnar sig himlen. Spöregn gör ingenting när vi ändå bara ska in på ullared tänker vi och kommer ner till affären efter en lugn och lång frukost på hotellet. Går in och shoppar ett par timmar med lunch och när vi kommer ut är det massor av snö på väg ner! Slaskigt och blött tar vi oss till bilen och påbörjar den långa resan hem, dit vi alla kom säkra men trötta.  

Skid- och träningssemester i Åre

Therese har ju bott i Åre och undrade om inte vi skulle boka en resa dit för lite längdskidåkning med hundarna och även lite träning för Ullis (med renfarmen). Helt bortkopplad från allt vad bokslut och årsmöten i februari tänkte jag att det var ju en kanonbra idé! Vi bokade boende på Trillevallen, ett hotell mitt i skidspåret någon mil utanför centrala Åre. Alltså ingen oansvarig afterski och party, utan det enda som fanns var våra rum och hotellets restaurang. Eftersom hundarna inte fick vistas i några allmänna utrymmen satt vi på rummet och pratade skit och stickade hela kvällarna. Tyvärr började Sirap blöda under tassarna (hon fick ett rejält skov av allergi, och när vi kom hem började hon löpa så jag är nästan helt hundra på att det berodde på hormoner) så det blev bara en skidtur för henne. Hon sprang som en galning, jag vet inte om hon tyckte det var kul eller om hon bara ville ifatt de två labradorerna framför oss.. Hade tassarna hållt sig fina hade jag provat någon tur på egen hand för att se hur hon reagerade då, men nu blev det som det blev. 

På strandcafet i Järpen är hundarna välkomna med in

Jag fick ta någon tur själv istället, och jag är ju knappast i bra form. Skidorna känns också som de behöver uppdateras, men med tanke på att vi har snö en dag om året känns det inte som något värt att investera i.. Den turen som var med Sirap gick över förväntan, jag trodde hon skulle vara känslig för att ha något som lät bakom henne men hon reagerade inte ens när jag ramlade och skrek i panik. Vid något tillfälle råkade jag också köra på henne men hon var helt obrydd, vilket var kul (inte att köra på henne så klart), eftersom hon reagerar om man typ petar på henne med en flugfis.  

Skidspåret och hotellet i bakgrunden

När vi åkte upp hade vi bokat Dille hundhall där vi tränade ett pass med Ullis. Vi började med lite fotgående och rutiner. Hon är ju canis-utbildad och är en sån jobbig instruktör som undrar vilka kriterer och allt sånt man har. "Jag går på känsla - hurså?" .. Så jag fick lite att tänka på kring vad jag faktiskt är ute efter i mitt jaktfot och hur jag skiljer det från lydnaden. 

Några dagar senare var vi hos henne och tränade apportering i snön. Vi fortsatte fotgåendet och jag bestämde mig för att mitt kriterie är bog vid ben blick fram. Vi gick lite fot i olika varianter (bakom dummybärare etc) och hon gjorde det bra när jag visste var jag ville ha och belönade det väl. Dock fick jag en härlig påminnelse om att jag mixar mina belöningsord hej vilt för när jag ville hon skulle ta en godis ur min hand sa jag varsågod vilket hon tolkade som spring fram till kastare.. Så på kvällen fnulade jag på vilket ord jag ska använda för att ta godis ur min vänstra hand och du stannar kvar i position och landade i "Ät". Det kommer jag inte riskera säga vid något annat tillfälle. Tränade lite på det dagen efter och det gick jättebra, och nu så här någon vecka senare känns den verkligen etablerad och nyttig! Ett stort plus i träningen i övrigt var att vi körde lite dirigeringar, vilket jag inte tänker att hon kan ännu, och när jag sa "pass på" så var det tydligt att hon riktade fram blicken och gjorde sig redo - så kul!

Vi väntar avundskjukt på våra kompisar

Trötta hundar efter långa dagar i snön

Med tanke på hur långt det är upp till Åre så samåkte vi och klämde alltså ihop alla hundar i Tereses bur där bak. Prim har varit kemiskt kastrerad och det har milt sagt gått ur kroppen nu (han kastrerades igår på riktigt) så vi var lite oroliga över hur det skulle gå, men Sirap röt ifrån som ett riktigt lejon där bak. Tyvärr på bekostnad av Atlas välmående eftersom han också sitter där men är alldeles oskyldig i nos i bak.. Så när vi skulle åka hem bestämde vi att Prim fick sitta i baksätet bland all packning och de två svarta sov sött hela vägen hem efter det. Dagen efter vi kom hem såg jag att Sirap blödde, så okej, lite väl hårda mot Prim och hans snuskeri var vi allt. 

Det blev en trevlig resa, men synd på tassarna. Dessutom synd att jag inte tänkte mig för gällande datumet, även om det är tomt i kalendern måste jag tänka på allt annat jag har att göra så här års. Kände mig i perioder så stressad där uppe med alla åtaganden (flattläger, rallytävling jag fixar, utbildningar jag håller, årsmöteshandlingar till flatklubben osv osv..) att jag trodde jag skulle svimma. Så nu har jag lagt in det som en påminnelse i min planering för nästa år, ska nog även boka upp helgerna fram till februari, så jag faktiskt inte gör något då.  

Lite apporteringsträning i stormen

Inför Åreresan behöver jag och Tess testa att köra hundarna tillsammans i en bil, dvs en bur. Prim har återgått till okastrerad hanhund efter att allt det kemiska lämnat kroppen och vi var inte säkra på att han skulle låta bli Sirap, så vi behövde en test-tur. Så vi bokade upp lite apporteringsträning med Pernilla och åkte till Vittinge för träning tillsammans. Bilfärden gick bra, Sirap tillät inte ens att Prim tittade på henne i buren vilket han respekterade. Träningen gick också bra. Jag började med lite fotgående mellan Pernilla och Tess som svängde med dummys och fjäderklädda dummys. Sirap förstod fort och gjorde det till en övning. 

Haylee med kaninen

Planen var att göra en bra grunduppvärmning för att lyckas med en liten slinga som vi skulle göra efter vi grillat lite korv. Slingan blev för Sirap: Lite fotgående framåt mot funkis som hade en kaja. Vi stannar och tittar när kajan läggs ut. Vänder bort, går tillbaka och ställer upp för en markering av en duva. Tar markeringen, går tillbaka fotgående lite längre, gör en dirigering till kråkan. Vänder och går tillbaka och tar markering på samma plats, denna gång en and. 

Livskvalitet

Mitt mål var en bra vilthantering och det skulle jag säga att vi verkligen fick! Hon tvekade inte på något upptag och allt såg så bra ut! Däremot knallade hon på dirigeringen - i den nivån att vi inte ens hade gått klart, hon drog under transporten. Dessutom var hon extremt het, vilket jag tror beror på flera saker, dels att de satt i bilen och såg allt jobbas innan, dels att hon suttit med Prim och han är ju väldigt orolig i bilen. Hon satt och skakade när Therese la ut fågeln.. Fotgåendet var hett och inte så harmoniskt som det varit på passet innan.. Men jaja, vi får mer att träna på. Vi har bestämt att ta slut på allt vilt nu under våren, så det är bara att strössla på varje träning. Nu ska vi bara vänta på när proven kommer ut så vi kan planera för dem också!

 

Viltträning

I onsdags var jag inbokad på kurs för en ny instruktör, vilket inte sker särskilt ofta eftersom jag inte vill riskera att behöva hamna i otrevliga situationer som jag inte känner att jag kan säga ifrån om. När det gäller de flesta hundsporter spelar det inte så stor roll, det är sällan man riskerar att hamna hos en instruktör som vill få dig att lära rally genom att korrigeringsträna din hund men när det kommer till jakten är ju det allt annat än självklart och jag går hellre dit jag vet att de uttalat jobbar med klickertänk eller liknande. Men nu visste jag inte, men då hemsidan inte innehåll något flum om "vi arbetar med hundens naturliga språk" (omskrivning för ledarskap, vilket på något sätt oftast handlar om koppelkorrigeringar) eller uttalat om krav utan snarare att hundträning ska vara skoj så chansade jag. Det var en dagsträning med vilt, vilket passade oss bra, då Sirap varit rätt okej på vilt när vi tränat hemma, så jag ville testa av det på nytt vilt och i en annan situation. 

Kursen hade 6 deltagare, vilket var alldeles lagom. Det var jag och Tess som var utbölingar, då resten hade goldens. Kul att se så många golden på en kurs faktiskt, en av dem kände jag dessutom igen från rallyn. Vid presentationen sa jag att jag har en känslig hund och inte vill att någon ryar åt henne om de står ute som funktionär. Det är ju tyvärr inte ovanligt att någon hund som gör något med viltet får en kastare efter sig som ryar åt den och skulle det hända skulle nog Sirap bli väldigt skeptisk mot liknande situationer, och jag kände mig nöjd över att fått ut det direkt. Känns liksom extra viktigt när man inte känner de som är där. 

Sirap har hämtat en fasan, som hon aldrig stött på tidigare,
så efter hon lämnat undersöker vi den tillsammans.

Vi började med lite enkla markering/dirigeringsövningar, med och utan skott. Sirap tog viltet bra och lämnade av när det gällde and och duva. När hon fick prova trut var hon lite sådär med att lämna den, utan skulle undersöka den på vägen. Vi provade några gånger, men det hände inte så mycket i processen, så vi gick vidare. Däremot var de här basgrejerna heeeelt som bortblåsta! Gå fot, inte hoppa när jag lämnar över till "domaren", sitta kvar när jag pratade osv. Inte något katastrof men det måste jag verkligen träna på! Hon blev väldigt splittrad av att komma in i området, skällde på kastaren (blev lite rädd), skulle undersöka alla högar med vilt osv. Så grundträningen är det absolut dags att ta tag i, och det kan vi ju göra även fast det är snö ute.  

Korvgrillarlunch i skogen - mys!

Efter lunch var det dags för sök och då gick vi i par. Sirap fick vara passiv på de två första skicken. Hon tog först en kråka och på vägen in sprang hon in i en trut och vi såg på henne att hon var på väg att byta, men jag lyckades bryta och kunde hurra glatt så fort hon bytte tanke. Det blev nog lite mycket för det blev en liten dödsskakning av kråkan strax innan hon kom in med den till mig, men det ser jag som ett icke-problem. Den gick inte sönder, fick sig bara en liten åktur.. Nästa vilt var en fasan som hon aldrig tagit förut så den spottade hon ut framför mig för att lukta på. Jag tog upp den, lät henne lukta och så la jag ut den på nytt och då kom hon in med den vad jag minns. Sedan fick hon vara passiv (inga problem) och hon tog in en till kråka och på sista fick hon söka länge innan hon hittade en trut som hon tog direkt och kom hela vägen in med. Då blev det stort jubel och vi kunde inte avslutat bättre än så! 

Det som instruktören påpekade med Sirap på söket var att hon inte tar raka vägen in, vilket kan bli problem då hon kan springa på annat vilt, och på vatten inte är önskvärt på prov. Jag har inte upplevt det som ett problem tidigare, men ska givetvis hålla koll på hur hon gör framåt. Och nu känner jag mig peppad på att dra igång jaktträningen igen, med fokus på hygienfaktorerna som fotgående, sitta kvar osv, men också mycket viltträning så det blir något man gör naturligt, för nu verkar faktiskt det mesta släppt.  

 

Vild av vilt

Jag är verkligen taggad av att klara av ett nybörjarprov i vår och tänker inte gå i ide hela vintern för att få en chock rätt som det är när proven drar igång och sen känna att jag inte är förberedd tillräckligt. Åtminstone inte på viltfronten nu när jag har två fulla frysar hemma! Så i helgen tinades det upp lite vilt igen och jag drog till skogs. Sirap blev så fly förbannad när jag gick iväg med viltlådan utan att ta med henne och vrålade i bilen (trodde det var någon form av konkurrens, men tydligen inte då vi var ensamma). Jag tänkte att hon kommer ju knappast vara lugn och sansad och kunna prestera bra efter en sån uppladdning så jag tog vägen genom inhägnaden på klubben. 

Mycket ben, lite hjärna.

Började med några avlämningar/kast med fjädrade dummies innan vi gick fot upp till skogen. Hon hade lite svårt att hålla ihop och precis innan vi var framme drog hon iväg men jag "fick stopp" på henne. Vet inte om det var mitt djungelvrål över nejden som gjorde att hon kom tillbaka, men hon fick åtminstone inget vilt i munnen innan. Intressant vad jakten gör med en så i övrigt följsam och mjuk tjej.. 

I vilket fall, vi gick ut och körde söket, och alla vilt kom in utan strul förutom kaninen. Den kom in men släpptes någon meter ifrån mig, så jag la ut den några gånger och belönade upp det. Noterade att fler kaniner ska med. Vi har tränat några fler pass och varje gång är det just kaninen och/eller nytt vilt hon lägger ner, men hon tar upp det när jag ber om det (iaf fåglar) och lämnar i handen. Eftersom hon vet att det ligger mer ute har hon ganska bråttom ut igen och jag behöver ibland inte ens belöna henne med gotte utan hon ser belöning nog som att få springa ut igen. I morse hade vi med en and och en kanin och hon fick kast. Avslutade väldigt fint och hon fick bära kaninen hem, vilket gick bra (och inga grannar såg det). Tänker att det är så här vi får nöta på, lite men ofta. Och ser man till vart vi var för ett halvår sen så har vi ändå kommit väldigt långt på få pass, även om det kan kännas otroligt uppgivet när man står mitt i det och bara vill lägga ner B-provsträningen.  

Trött söt mun som är för fin för päls?