onsdag 30 oktober 2013

Viltspårprov i Åkers

I söndags ringde en viltspårsdomare till mig precis när jag kommit ut i mottagningen uppe i Hälsingland. Jag hade lite glömt bort det där och blev lite paff när han frågade om jag kunde på onsdag. Med tanke på att jag skulle vara på den arbetsplats som tillåter lite ner flexibilitet så passade jag på att tacka ja. Någon träning skulle vi inte hinna med (och jag har glömt bort det nu i dagarna ändå) så jag fick helt enkelt köra på Tobias tips - strunta i att läs hunden, tryck inte på henne och tro att när hon drar säkert framåt så är hon rätt. 

Jag har aldrig känt mig så säker som jag var i det här spåret, det enda som hände var att hon trasslade in sig och då vågade jag inte kräva lika mycket tryck vilket också märktes i spårningen. Men inget som domaren märkte och han sa att det var ett solklart förstapris! Duktiga hund när matte håller sig borta! 

Skulle gärna göra om det och både domaren och hans fru sa åt mig att ringa dem och boka nytt spår hos honom, men jag tror vi ska hålla oss till vårens fasta prov istället, om vi skulle få ett förstapris till vill man ju få lite mer cred, vilket man så klart får med publik ;) 

Nu ska jag komma ihåg att börja träna hårda spår, glömmer lätt bort det när det är mörkt ute. 

måndag 28 oktober 2013

Träna, slita och läsa hund

I helgen var vi som sagt uppe i Edsäng och hälsade på Eva och hennes flock. Hon hade skickat ut frågan om det var någon som var sugen på att komma upp och hjälpa dem att röja upp sly mot mat och husrum och sen träna resten av tiden. Vi var fem stycken som åkte upp, bara en har jag träffat tidigare så det blev lite nya bekantskaper. 

Jag åkte upp direkt efter jobbet på fredagen men var asocial och gick och la mig efter en snabb dusch. Direkt efter frukost på lördagen däremot blev det träning! Vi gick en ganska lång slinga i skogen och utefter vägen hittade vi på olika övningar. Hela rundan blev fotgående för oss och vi körde dirigeringar på långa avstånd, tuffa terränger och markeringar i olika marker. Nässla skötte sig väldigt bra och det kändes kul att få göra dirigeringar på samma svårighetsgrad som Eva och hennes elithund och klara det ;-) 

Efter det blev det lunch, vila för hundarna och laddning inför eftermiddagens slit. Jag ville inte lämna Nässla i bilen hela tiden då, eftersom de skulle få ligga där under kvällens middag/samkväm så hon följde med, liksom alla andra hundar. Kul att se hur alla dessa hundar funkar bra ihop och bara får vara.  Vi jobbade dock så fint så vi hann med lite träning även efter detta pass, då passade vi så klart att dirigera över det hinder vi skapat av ris :-) Jag blev väldigt imponerad över att jag lyckades dirigera Nässla över hinder och förbi ett tidigare målområde - duktiga soppa. 

Middag och socialt på kvällen, värmeslag på natten. Inte många timmars sömn där inte.. 

På söndag morgon tränade vi på fältet, började med ett stort sök med fem dummys var. Efter det la vi ut lite olika målområden och laddade bumper boy, kul värre! Vi passade på att träna minnesmarkeringar och dirigera långt, i vinklar och in i hagar. Nässla tog mina signaler ypperligt och jag kan inte vara mer än nöjd på dirigeringssidan. Vad gäller markeringarna är de som de är, men vi jobbar vidare. Synd att hon ska bli så stressad i provsituationer för hon skulle nog kunna sopa banorna en hel del annars. 

Efter lunch jobbade vi lite till, hundarna fick bara vara med och lekte och hade det bra. Ingen var särskilt sugen på mer träning efter det och vi åkte hem skapligt. 

Förutom att träna hund och prata hund har vi också läst en del hund i helgen. Vad har hundarna sagt och till vem har de sagt det? Helt enkelt bara så trevligt det kan bli, och några nya bekantskaper att träffa ute på tävlingar och prov i framtiden. Såna här helger är bara balsam för själen. 

Kontorshund

Att vara kontorshund kan faktiskt också vara tröttsamt! Många människor att mingla med. Men det är lika bra att hon vilar ut, i helgen blir det edsäng, bara några timmar kvar så drar vi! Trevlig helg!!

torsdag 24 oktober 2013

Nya lärdomar!

Får se om det går att få ner allt från gårdagens kurs då med Tobias Gustavsson, för jag har nog aldrig (sedan grundutbildningarna) skrivit så här mycket under en kursdag! 

Med på kursen var 6 hundar med förare - en groendal, en schäfer, en malle och så Täppas, Lystra och Nässla, plus tre åskådare. Det var vad jag bestämde som max för jag ville att vi skulle kunna få ut så mycket själva som möjligt på kursen. Vi fick börja med lite genomgång för att sedan lägga varsitt spår till varje hund för att han skulle kunna se hur vi låg till och vad som hände. Jag la ett spår i skogen med två vinklar eftersom det är just i vinklarna problemen uppstår. 

Alla var med och tittade på varandras spår, kul att få se de olika hundarna. Någon hund som inte förstod alls vad det handlade om, en annan som man inte ens såg för den kutade sig igenom hela skogen. Och Nässla då, hon var som vanligt, tappade bort sig i vinkeln (vilket är bra, det var ju själva syftet). 

Efter att alla gått sina spår samlades vi för att ha lite genomgång om hur vi skulle börja träna in hårda spår vilket han menar skulle hjälpa alla oss alla på vår nivå. Hade ett skapligt teoripass innan lunch och efter lunchen gick vi ut och tränade. Tyckte jag hade full koll på vad jag skulle göra men väl ute så kände jag mig så otroligt förvirrad i vad sjutton jag höll på med och vad jag skulle förvänta mig av min hund! Min parkamrat Zandra kände nog likadant, även om våra problem visade sig på olika sätt. Vi väntade in Tobias som "fixade till" och vips så kände jag att både ett och annat ljus gick upp för mig. Vi tränade vidare en stund innan vi gick in och hade ytterligare teori. Efter det gick vi ut och la spår åt varandra som skulle innehålla två saker: en förändring på underlaget och en utmaning som hundföraren aldrig skulle misstänka. Jag gick åt Tarja och schäfern (och de åt mig) och min utmaning råkade bli två, dels (utan mening) gick jag iväg på en stig och vände och kom tillbaka, sen gick en del av spåret på ett liggande träd (inte helt lätt att balansera fram på det). På det här spåret blev det lite längre liggtid och man fick välja om man ville ha spårläggaren med sig eller inte. 

För mig var det självklart att ha med mig spårläggaren, det var ju första gången Nässla skulle gå personspår på någon annan än mig. Började på gräs vilket inte blev helt lätt för Nässla och jag kanske tryckte på mer än jag skulle.. Hon kom in i skogen, gick fel, men när Tarja visade oss tillbaka så tuffade hon bara på. Vid ett ställe stannade hon, viftade på svansen och undersökte en stubbe mycket noga och då förstod jag att det var hennes utmaning :) Efter det fortsatte vi in i snåren och inte bara en gång tänkte jag att vi måste vara helt fel men jag kände efter i linan och så länge Nässla drog på tänkte jag att hon får bestämma. Döm om vår bådas lycka när Nässla hittar sin favoritkamptrasa (den jag gav henne på födelsedagen om ni minns) under ett träd där! Så häftigt att bara skita i att läsa hund och bara följa med! 

Okej, det här var vad vi gjorde rent praktiskt. Vad som hände i min hjärna däremot.. Mycket kunskap blev det och många aha-upplevelser fick jag. Jag trodde att det skulle vara någorlunda likt Hundcampus då Tobias har jobbat där men icke sa nicke! Snarare var det helt tvärt om på allt. Den största skillnaden är att man inte ska hålla på och vara hos hunden och berömma och prata med den i spåret (vilket man på hundcampus använder just spåren till) och det blev väldigt svårt för mig att släppa fram Nässla och inte vara med där framme och peta. Jag tyckte Tobias sa mycket klokt och här kommer lite av det: 
  • Du ska inte behöva läsa din hund i spåret. Hunden ska kunna spåra själv och då ska du bara veta att den har spåret vilket du gör när hunden verkligen visar att den vill framåt när du håller emot. 
  • Om hunden inte drar framåt har den inte motivation nog - öka motivationen för spåret. 
  • Vad får hunden göra på väg till spåret? Hinner den ta upp andra spår? Stoppar du den när den tar upp rätt spår? Låt hunden gå med kort koppel (inte kunna nosa) till spårstarten. 
  • Låt hunden få visa att den har spåret innan du går efter! Tryck inte hunden framåt själv, stannar den för att den verkar ha tappat - backa. Det finns bara ett ställe där du med sannolikhet vet att spåret går - där hunden spårade sist, om ni tappar återgå dit, även om det är 100 meter bak. 
  • En hund med hög motivation får högre fart i spåret, dämpa inte farten. En hund som har hög fart har också mindre benägenhet för att bryta pga. störningar. 
  • Det finns många saker som låter bra i teorin men som inte fyller någon funktion i praktiken. Håll det enkelt. 
Det sades en hel del bra andra saker, men just nu har jag inte mina anteckningar hos mig och det finns gränser för hur mycket jag kan minnas. 

Förutom de praktiska kunskaperna i hur jag nu ska lägga upp min spårträning enligt "Spårhunden och lukternas" steg så fick jag också lite personligt att tänka på. Tobias tyckte jag styrde upp henne för mycket innan spåret och att hon har för mycket koll på mig i spåret (inte bara att jag styr vart hon ska, om jag rör mig på ett visst sätt kan hon göra saker utifrån vad hon tror att jag vill att hon ska göra, exempelvis la hon sig och "markerade" när jag närmade handen mot fickan..). För alla som följt oss kan ni ju gissa hur konstigt det känns att släppa på tyglarna och låta henne dra framåt. Han tyckte tex. att hon gärna kunde få dra sig fram mot spåret och jag ska inte kräva någon lydnad innan där, själv har jag tänkt att hon som stressar upp i spåret måste ta det lugnt innan och får inte sväva ut. På ett sätt känns det så klart konstigt, på ett annat skönt att hon faktiskt inte behöver vara samlad för en gångs skull och jag ska helt klart ge det en chans. 

Nu kommer fokus ligga på hårda spår (även om jag kommer "fuska" och gå längre skogsspår också parallellt) vilket är så smidigt då det inte behövs varken liggtid eller avancerad teknik för att lägga det (jämför med viltspår, sheeesus). Eftersom det är svårt att ha belöningar liggandes på asfalt i sig kommer jag att köra med föremål, Tobias föreslog metallföremål, och med fickan full av gamla patroner får det bli dem. Ska lära in föremålen först och sen ska vi köra på det ute, Nässla tycker det är kul med den leken och det kommer vara fullvärdiga belöningar för henne. Ibland kommer jag kasta gotte över huvudet på henne när jag tycker hon jobbar perfekt (men jag får akta mig med tanke på hennes ögon i nacken). Ska prova leksak ibland, men tidigare har jag tyckt att hon inte varit jätteimponerad över leksaker i spårsammanhang men man får inte glömma att träning förändrar hunden heller. 

En helt klart lärorik dag och det är inte ofta man som deltagare känner sig som helt lost, vilket är kul eftersom det innebär att det finns massor att lära och nu kommer vi bara bli bättre på det här. 

tisdag 22 oktober 2013

Nu får det vara nog!

För att inte landa i samma position som jag var under förra julen (och funderade på om jag skulle önska god jul i bloggen typ tre dagar efter julafton) med världens stressångest så tänker jag inte boka upp mig på mer saker innan nyår! Det är mycket som händer ändå och med två jobb (eller kanske tre egentligen..) och ett eget företag och förutom det ska vi arrangera tävling, min mamma fyller 50 veckan innan julafton och jag vill faktiskt kunna träffa min familj och hinna träna min hund lite mer avslappnat. 

Visst kommer jag göra saker, men inga nya fasta punkter i kalendern att förhålla sig till, mer än det som redan är bestämt. Och ärligt talat det är inte många dagar ledigt kvar. I år tänker jag bannimej njuta av julen!

I morgon blir det spårdag med Tobias Gustavsson och jag drömde mardrömmar om det i natt. Jag kom 30 minuter för sent, Tobias var SÄMST och allt blev fel. Jag fattar inte varför jag stressar upp när det inte är jag som ska hålla kursen, men nu siktar jag in mig på att lära mig allt jag bara kan! 

lördag 19 oktober 2013

WT frk Östra på Lilla Träskaten 19 okt 2013

Ytterligare ett prov till handlingarna nu då och denna gång var det betydligt mer vin än vatten, även om kanske poängen inte visar det. Nu blev det något tjall med poängen och jag är säker på att ruta två och tre inte är korrekta (kommenterar det mer i beskrivningarna av rutorna) men det spelar inte så stor roll, det var inte avgörande för att hamna på prispallen och något mer uppflytt blir det ju inte oavsett ;-)

Det var skönt att det var nära hemmet och att vi som startade i ÖKL och EKL fick samlas först kl 11. Då var NKL nästan helt klara och vi kunde köra igenom hyfsat fort, strax efter 15 var jag själv klar. Hann dock inte stanna kvar på prisutdelningen då pappa fyller år idag och vi skulle fira honom (och vilket firande då! Han hade vunnit över 50000 på travet precis när jag kom - så härligt med tanke på att han blev arbetslös förra veckan!) så jag åkte tidigare och väntade på rapport istället. Jag fick börja på ruta 1 och följde sedan ordningen, så här gick det: 

Ruta 1. Markering och dirigering. 0p
Inget fotgående för elitklass då domaren menade att har vi kommit upp i elit har vi ju visat på bra fotgående förr (hehe, tror du ja). Vi fick ett skott - kast, ett skott utan kast. Fick skicka på markeringen först när domaren sagt vårt startnummer. Domaren visade inte vart dirigeringen var innan markeringen utan den skulle jag få veta först när jag skulle skicka på den, och med tanke på att han sa så förstod jag att den låg nära markeringen.. 
Dock blev det ingen dirigering för oss då Nässla knallade! Skithund! Dock markerade hon klockrent, så det var bitterljuvt. Dirigeringen provade vi oss inte ens på. 
Terrängen var ängsmark med lite dött gräs ovanpå. 

Markeringen kom hitom ett dike, dirigeringen låg precis bortom diket, ärligt talat tror jag inte vi hade klarat det heller.. 

Ruta 2. Enkelmarkering för föraren, dubbelmarkering för hunden.. 0p enligt resultatlistan??
Här fick både hund och förare jobba! Först fick föraren en enkel markering utan skott (inte långt bort tack och lov) och sedan fick hunden en dubbelmarkering med skott. Hunden skulle ta in en markering, valfri, sen skulle föraren hämta sin och när föraren var tillbaka skulle hunden skickas på den andra. Jag har ju skrivit att vi tränat minnesmarkeringar i veckan men att det inte gått bra, och ja, det var väl lite samma sak idag.. Hon klockade den första, men till den andra springer hon ut till samma område igen (trots att hon sprang över den på vägen in med den första). Så hon irrade lite och det kändes som jag fick styra hur mycket som helst innan hon kom rätt (vilket säkert var betydligt värre i mitt huvud än i verkligheten). Men så fick hon in den. Med tanke på att hon fick in båda och spikade den första och domaren inte sa något om att vi borde nollat så tror jag inte den poängen stämmer. Såg på en annan elithund som virrade mer på båda markeringarna än Nässla och den fick 12 poäng, och jag tycker nog vi borde hamnat där också. Fick fint tips av domaren på att rikta upp henne betydligt mer, vilket jag använde senare till min fördel. 
Terrängen var nyklippt äng, inga referenspunkter då det var helt "grön" matta. 

Ruta 3. Transport, skott mot dirigeringsområde under transporten, skott och markering. Dirigering ska in före markeringen. 18p enligt resultatlistan men det var inte vad domaren sa till mig.. 
Här började vi med en lång transport där Nässla höll på att sticka. Jag röt till, vilket jag är glad att jag kunde få till under provsituation där hon faktiskt tog åt sig (hellre lite sämre poäng på en ruta än att fortsätta strula på framtida prov). Tog dirigeringen väldigt bra, inte raka vägen men hon löste det själv. Markeringen spikade hon MEN pep innan vilket domaren icke accepterade och då sa hon att hon nollade hela markeringsmomentet på (dvs 10 poäng) men annars var det klockrent. Så egentligen skulle jag ha max 10 poäng på denna ruta, vart de 18 kommer ifrån har jag ingen aning, hoppas ingen annan saknar dem ;-)
Terrängen var skogskant efter ängen. 

Ruta 4. Skott och dirigering i tuff terräng 16p (högst poäng i vår klass!)
Denna rutas poäng vet jag är redigerad och med tanke på domaren kommentar känns den korrekt. 
Vi fick ett skott mot ett område och sedan skulle vi skicka låååångt ut i den terrängen jag beskrev om  när vi var på LT och tränade förra veckan. Alla förare som kom ut från rutan var uppgivna och den beskrevs som riktigt svår, kul att se att våra poäng var högst då :-)
Hon sprang inte rakt men hon tog verkligen varje signal jag gav! Så jäkla nöjd med hur hon lyssnade och följde mig och när hon sedan kom upp till området fick hon jobba själv vilket domaren var mycket nöjd med (jag såg inte ens hunden där). 

Ruta 5. Dubbelmarkering med skott, sista kast skulle in först. 19 poäng
Nu var vi i den terräng vi jobbat mest i på vår träning på LT förra veckan och jag visste att den var svårare än vad den såg ut. Här valde jag att gå på Peter Flinks råd att tydligare visa, då Nässla inte alls ser det som naturligt att börja med den sist kastade, så jag riktade upp ordentligt innan jag skickade. Hon fick leta en stund men löste det bra själv, den andra spikade hon mer eller mindre. När vi kopplade ropade båda funktionärerna "Snyggt!!" och då ville jag bara börja gråta! 

Förutom poängstrulet så har FRK Östra verkligen lyckats bra med dagens WT! Jättefina marker, smidigt upplägg, roliga och svåra rutor och alla har varit så trevliga, både domare, funkisar och medtävlande. 

Mina gamla kursare kom förbi för att spana in vad de tränat till, jättekul att de blivit så inspirerade till det. En som var med dem tyckte att det här WT:t var alldeles för enkelt (hen startade inte själv) men att det nog var så eftersom det var flatklubben som ordnade det, när hon startat på labbeklubben har det alltid var såå mycket svårare.. Jag tyckte det var en ganska spydig kommentar och var tvungen att fråga domare Jens Palmqvist (som har labbe själv) om de gjorde det lättare för oss och han skrattade gott och sa att de struntar väl i vem som anordnar, och om man tyckte det verkade lätt kunde man ju alltid titta på poängen. Kändes skönt att få det dementerat, tyvärr hade personen som yttrat det redan åkt hem.. 

fredag 18 oktober 2013

Två dagars träning

I veckan efterlyste jag lite träning, då man får passa på nu innan det blir för mörkt om kvällarna. Fick till två dejter, i tisdags med Anna och Hedvig samt Annika och Nicki och i onsdags var vi hos uppfödaren en sväng. 

På tisdagen körde vi fokus på dubbelmarkeringar i olika terräng, tyckte hon gjorde det helt okej, något studsig i allmänhet, men inget jag la någon större tanke i. 

På onsdagen hos Bitte ville jag testa minnesmarkeringar och tack vare att hon hade en valpköpare där (med pyttevalp) så hade vi egen kastare, lyxigt! Vi provade flera gånger om med olika taktiker men Nässla kunde verkligen inte spika minnesmarkeringarna! Vi avslutade i lite lättare terräng och visst blev det avsevärt bättre men långt i från perfekt. Så vi har verkligen en sak att träna på nu. Jag har en liten plan, kruxet är att det krävs ett ekipage till och en kastare.. 

Däremot visade Nässla åter igen vilken fantastisk hund hon är i närsöket! Tur hon kan stråla i något :) I dag skulle jag träna på lunchen och få strålade hon i att få mig arg :( bajsätande istället för arbeta, det kan få min bägare att rinna över i alla fall! Aja, om genrepet ska gå dåligt kommer vi vinna hela skiten i morgon :D

Ger snart upp!

Det där tricket.. Varje pass måste börjas med en utsläckning av riv så hårt du bara kan på mattes arm. Om du jobbat med inlärning och verkligen testat utsläckning förstår du kanske vilket helvete min arm får genomlida. Tänker varje gång på när jag var på chicken camp och min höna lärde sig att om den bet mig när jag bar den så släppte jag in den i buren (fast ur min synvinkel handlade det om att hon bet mig precis när jag ändå var på väg att släppa). För att slippa beteendet att hon bet mig varje gång jag bar henne mot buren fick jag till slut släcka ut det genom att hålla i henne tills hon slutade. Aj! En höna använder liksom inte bara sin näbb i ett sånt läge och om man säger så här, deras manliga variant är ju en av världens vanligaste djur i kamp, så kapacitet finns! Och ja, så känner jag varje gång jag ska träna titt-ut med Nässla! 
 
Men jag ger det några gånger till. Tur att det är vinter och jag har tjock tröja på mig. 

tisdag 15 oktober 2013

Trickinlärning påbörjat!

Fick ett trick av Susann att lära Nässla - titt ut. Tänkte att jag börjar på måndagen så har jag en vecka på mig att lära henne det. Tricket går ut på att hon ska stå med tassarna upp mot min arm som jag håller rakt ut och när jag säger titt ut ska hon sätta ner huvudet under armen och sticka ut huvudet. 

Jag fasade lite för att göra ett trick som innehåller hennes tassar mot min kropp, för hon kan bli minst sagt våldsam med sina tassar.. 

I går kväll fick vi till tre pass (ett pass är ca 10 bitar godis) och hon är helt klar med att hon ska stå på min arm, mindre klar med vilken styrka hon behöver trycka ner min arm med, för det gör hon.. 

Började med att placera henne lämpligt, sätta ut min arm och belöna tassrörelse. Ganska snart förstod hon tassen och då höjde jag armen för att hon skulle vara tvungen att använda båda tassarna för att kunna nå upp (hon har ju mycket erfarenhet av att balansera så). Sen var resten bara ett försök att finjustera hennes tryck på tassen och belöna positionen, att vara stilla. 

I dag ska nästa steg vara att belöningsplacera så hon får ner huvudet under armen tänkte jag. 

måndag 14 oktober 2013

Spårkurs för Tobias Gustavsson

Nästa onsdag, den 23 oktober, kommer Tobias från SDWI till oss i Kungsör och håller en privat kurs i spår. På grund av ett avhopp finns det nu en ledig åhörarplats och är du intresserad av spår och har möjlighet att komma tycker jag inte du ska missa detta! Tobias håller näst intill inga kurser för privat folk och det är svårt att hitta kurser för honom så det är dumt att inte gå! Åhörarplatsen kostar 600kr, hör av dig om du är intresserad av att ta den!


fredag 11 oktober 2013

Rolig träning!

I dag hade vi premiär att prova på Öppen träning på Lilla Träskaten, nivå öppen/elit. Jag har varit lite fundersam på att betala för något som inte är instruktörslett (jag menar kasta dummys kan man göra åt varandra) men med stundande WT på den platsen tänkte jag att det skulle vara nyttigt att miljöträna just där. Vet inte om jag lugnar mina nerver så värst för fy sjutton vilken tuff terräng det var! Å andra sidan gjorde miljön och upplägget det värt, för en sån här träning skulle jag inte få till någon annanstans. 

Vi var 8 träningsekipage, började med en liten "lätt" uppvärmning på ett väldigt skumt underlag. Typ gungfly fast med massa buskar som ser ut som stora rosmarinbuskar, precis i hundhöjd. Detta gav oss två problem - 1. Hundarna hade inte helt lätt att markera, 2. När hundarna behövde dirigeringshjälp såg inte vi hundarna.. Vi började med en varsin enkelmarkering, sedan fick vi gå i par där vi fick varsin enkel och varsin dirigering till valfritt av tre områden. På markeringen i par fick man välja om man ville ha det som minnesmarkering (och låta parhunden ta dirigeringen innan den skulle hämtas) men med tanke på hur dålig Nässla kan vara på att markera så valde jag att låta henne ta den direkt. Båda markeringarna gick bra, mycket bättre än väntat, dirigeringen var hyfsad. Inte helt rak linje men å andra sidan korsade en stig dirigeringen och den gick parallellt med skicket och var en redig störning. 

När alla hundar fått göra varsin gång bytte vi mark till något "enklare". Ängar med stora svarta tuvor i. Typ noll referenspunkter. Där fick vi stå på linje (men stod tack och lov still, det hade varit allt för svårt att röra sig i marken, rent fysiskt) när Peter sköt och kastade framför oss, två launchers kvackade och sköt bakom oss och vi hade tre områden att dirigera till. Jill valde hund och vad vi skulle göra, ibland blev det direkta skick, ibland minnesmarkeringar. Terrängen var riktigt tuff och det var långt ifrån alla dummys som hämtades hem direkt. Nässla tog dirigeringen riktigt bra, framförallt var hon en av få hundar som kopplade på nosen vid närsökssignalen. Många hundar missade dirigeringen för att de inte började nosa utan förväntade sig att få springa på dummyn till slut (vilket de inte gjorde i det här höga gräset). Markeringsarbetet var blandat, de direkta var klockrena, hittade hon inte direkt låg hon fint kvar i rätt område och letade bra. Däremot var minnesmarkeringarna inte något att hurra över. Visst har vi kört minnesmarkeringar ibland, men aldrig med skott åt annat håll emellan. Skottet och kast åt ett annat håll gjorde att Nässla glömde bort den tidigare platsen, speciellt när det tog sådan tid innan hon fick springa på den (som sagt, terrängen var tuff, även för labbarna och vi fick vänta länge på många markeringar innan vi kunde skicka). Så det ska jag ta till mig och träna mer på. När det dessutom inte fanns tydliga referenspunkter blev det inte lättare, inte ens vi förare hade någon som helst koll. 

Avslutningsvis fick vi göra en övning där vi flyttade på oss igen, ett första skott sköts som minnesmarkering, ett andra som direkt markering för en annan hund och innan minnnesmarkeringen skulle in skulle en tredje hund hämta en dirigering som gick förbi samtliga hundar på linjen. Bra stadgeövning med andra ord, och många skott kan man minst säga.. Nässla klarade inte av minnesmarkeringen särskilt bra, hon var för fokuserad på den andra markeringens område. Fick visserligen hem den, men jag vet inte.. att vara på helt fel ställen på vägen känns inte så jäkla bra. Däremot gick de andra två skicken kanon (alla hundar fick göra allt). 

På den första platsen valde jag att ha Nässla kopplad, men sen fick hon faktiskt vara lös hela tiden och det gick jättebra. Ibland valde jag att hålla i henne, men oftast kunde jag stå och titta på markeringen och slappna av trots att hundar skickades hej vilt och det sköts och kastades överallt. Nu måste jag börja slappna av när vi ska gå walk up och inse att det antagligen inte kommer ske någon katastrof.. Enda gången hon tänkte lämna mig var när grannhunden drack vatten, då ville hon också ha (och hennes usla matte hade lämnat det i bilen, liksom mobilen så inga bilder på terrängen, tyvärr). Sen blev hon väldigt förtjust i Peter, hon stod och viftade på svansen och bara spanade in honom hela tiden.. 

Jag tyckte det var en jätterolig träning, det är sällan man får träna på att det kastas och skjuts så mycket men att man får ta långt ifrån alla. Det var väldigt svårt och vi fick prova saker vi aldrig gjort förut vilket kan vara mer värt än att man har en instruktör som säger sådant jag egentligen vet. Hoppas kunna vara med fler gånger i framtiden. När dessutom vädret var strålande var det ju vara att passa på att njuta :)

tisdag 8 oktober 2013

Härliga höst!

Känner mig rätt ensam i att njuta över att hösten är här, de flesta verkar tycka att sommaren (och inget annat) är Guds gåva till mänskligheten. 

Visst, som villaägare finns är det så klart trevligt att skippa element, men som hundägare är det desto trevligare! Både jag och hunden orkar mer ute, allt är vackert, myggen är döda och man kan gå in i affären och handla en kortis trots att hunden är kvar i bilen. Synd att det får så fort och helgerna inte är fler, skulle verkligen önska mig mer tid att träna apportering i höst. Nu har hallen öppnat för inomhusträning men min motivation är nere på noll, känner ingen större lust när vi ändå inte ska tävla på ett tag. Däremot betyder inte det att vi inte tränar alls, har rotat fram en klicker och shejpar lite nyttohundsbeteende här hemma! När vi har gjort det (borde vara klart till helgen) behöver vi en ny utmaning - vad tycker du jag ska lära Nässla? Önska och jag gör det!

söndag 6 oktober 2013

Stadgeträning

I går åkte vi iväg till nya marker (som inte var så nya, det var exakt där jag gick spår sist..) för lite apporteringsträning med Phernilla och hennes tollare och Anna med hennes labradåre. Dessutom var även Phernillas pappa med och agerade skytt och kastare, lyxigt värre med en egen jägare på plats!

Min huvudplan var att träna stadga vid skott och kast då det blivit lite mycket förväntan på det där nu vid alla prov. 
Började med att ha godisskål med blötfoder vid sidan om som hon skulle få ta istället för att hämta, vilket gick bra första gången. Andra gången när jag skulle skicka henne på apport vägrade hon ju det istället.. Skulle bara äta mat.. Den här hunden.. I vilket fall, hon fick också hämta markeringarna efter en stund men hon var inte speciellt bra på dem. Kanske inte konstigt när vi fnulade med ditten och datten där emellan, men det blev på slutet av träningsdagen ganska uppenbart att hon behöver mycket uppvärmning.
Ska få till ett fotgående utan studs, inte helt lätt. Om ni är lite skickliga på att läsa hund kan ni nog se en hund som är pigg och alert! Minst sagt. 
När alla hundar fått lite skott och stadga i den tuffa terrängen (vitt gräs efter kalhygge, sådant som vi hade problem med även på sista WT:t) så tyckte jag att vi skulle göra en lite lugnare övning, så vi gjorde ett närsök, med två nergrävda dummys till varje hund.


Även om det inte ser ut som så, så jobbade Nässla jättefint i närsöket. Ner med nosen och noga, lugnt och sansat. Sen har hon ju bråttom in med grejerna, men det är en annan sak.

Innan vi hade lagt ut närsöket la vi några dirigeringar ut i en annan riktning men som hundarna hade lite koll på. De fick de ta efter närsöket och det gick fint för alla. Nässla fick ett störningskast bredvid som hon skulle strunta i, men klickerklok som hon är så störs hon inte av såna saker.

Fortsatte markeringsträningen i det området då vi gick över till dubbla. Phernilla hade med sig den här varianten från PAW och man kan ju säga att Nässla tyckte den var rätt ball. Svansen stod rätt upp när hon hittade den och hon tänkte väl inte riktigt bara lämna den i handen. Men jag vet inte om jag ser det som värt att investera 500 spänn i tre dummys så Nässla får nog ha kul utan dem..


Jag ville passa på att träna mer i den svåra terrängen så vi avslutade med några markeringar i den mark som är på bilderna nedan. Det ser ganska lätt ut men det är verkligen förrädiskt! Nu fanns det en del träd att ha som referenspunkter men hundarna hade svårt att ha kvar minnen av nedslagsplatsen ändå. Jag tror det beror på att marken är så svåråtkomlig så hundarna kan inte bara springa rakt fram och när de tar sig genom hål och hoppar över diverse bråte så tappar de bort sig lite.
Det gick dock hundra gånger bättre när vi körde i terrängen efter vi gjort allt annat vilket verkligen bevisade för mig hur mycket jag måste tänka på "uppvärmning" i samband med WT i framtiden. Inte bara gå in i en ruta och se hur det går.


En mycket trevlig dag blev det och ett extra plus i kanten att jag vågade prova skjuta iväg en apport med min apportkastare. Gjorde det direkt när jag fått den och tänkte inte riktigt på hur jag höll den. Gjorde illa handen och blev rädd så nu har den fått agera endast skott, men igår tog jag modet till mig och sköt iväg. Dog faktiskt inte ;) 

Ett stort tack till Phernilla för alla bilder!! Uppskattas verkligen!