tisdag 31 maj 2016

Ut på tur, aldrig sur

Man kan säga att vi gör 3 saker här i Norge:

  1. Äter
  2. Promenerar
  3. Umgås med familjen (oftast i kombination med aktivitet 1)
Det är underbart att hitta nya stigar i härliga miljöer att traska runt i kring morgonen och jag tror Nässla är färdig att packa flyttkartongen hit - det finns ju vatten överallt! I dag vaknade jag med träningsvärk efter gårdagens morgonpromenad som gick i miljön nedan.




På väg ner till mosters hus, där min bil står.

måndag 30 maj 2016

Rally i Norge

Efter 13 timmar i bilen och 85 mil snaskande på godis och lyssnande på poddar (tack utvecklingen för detta!!) så var jag äntligen framme hos mormor. Det var en lång resa att köra helt själv (hussen kommer senare i veckan) så vi fick pausa mycket. Till Nässlas glädje.
Snö i maj gör Nässla glad ;)
Det var bara att landa på kvällen, och direkt på lördag morgon tog jag en promenad för att kolla in tävlingsplatsen så jag visste jag skulle hitta samt hämta ut pengar till startavgiften. Sedan var det dags att åka dit efter en liten snabb genomgång av reglerna. 
Planen klar för lördagens tävling
Man får ingen banskiss och inte heller sker banvandringen med domaren, så det var ju bara att utnyttja de tio minuterna man hade till förfogande. Nu var banan rätt rak och skyltarna är exakt som de vi har hemma. Däremot är det ju betydligt lättare att diska sig.. Vi hade rätt tidig start, fast å andra sidan var det typ 18 stycken startande i varje klass så man dog ju inte av väntan oavsett. Detta trots att det kom folk från både Bergen och Stavanger, vilket innebär flera timmars resväg inklusive färjor.. Vi är ruskigt bortskämda hemma i Sverige när det kommer till tillgängliga tävlingar. Vi gjorde en bra runda, det var ju bara nybörjarskyltar och inga konstigheter. Några dubbelkommandon och jag glömde bort att vara lite glad, onödigt, när man borde passa på. Kände mig inte jättenervös utan tog det för ett test bara. På prisutdelningen visade det sig att vi kom femma och fick ett förstapris (dvs får flytta upp till nästa klass) så jag var väldigt nöjd med vår prestation :)
Protokollet med våra avdrag. Notera anledningarna man kan diskas för.
(Domaren skrev själv, kan inte vara helt optimalt)
Till söndagen funderade jag på om vi skulle flytta upp till klass 2, men sen kände jag att det fanns ingen anledning, om vi kommer fler gånger kan vi göra det, men nu skulle jag satsa på att sätta rundan istället! Det var onödiga missar vi drog på oss, kunde vi hamna på pallen idag? Ett bra sätt att tagga till för mig, men tyvärr kände jag att andra dåliga tankar kom upp samtidigt. För att satsar man på pallen vill man ju faktiskt vinna över de andra som är där, så den tanken släppte jag faktiskt, sån tävlande som blir lite glad över att det går dåligt för andra vill jag INTE vara! Men vi själva skulle vara grymma, och med en hel fläskkotlett i fickan fick jag med mig Nässla på den tanken ;-)
Dagens bana, inga klurigheter
Vi gick in, körde på och gjorde en väldigt bra runda! Ett dubbelkommando fick jag ge, men det var ju bara 2 poäng så kanske skulle vi nå vårt mål? Publiken jublade när vi sprang av och jag kände att vi var fasiken bäst, Nässla fick nog den känslan hon med. Döm om min förvåning när det sen visar sig på prisutdelningen att vi var diskade! Bah! Vid den första skylten (sitt) hade Nässla ställt sig upp innan jag började gå, vilket innebar fel övning = disk. Surt sa räven för annars hade vi ju som jag räknat själv bara 2 poäng i avdrag. Jag blev faktiskt lite sur till att börja med, vilket känns pinsamt att skriva, men det var den spontana känslan. Men när tiden gick så inser jag att jag kunde inte gjort något annorlunda (jag visste för det första inte att hon ställde sig, och även om jag tänkt på det skulle jag ju inte vetat att det var anledning för diskning) så då släppte det. 

Banvandring klass 2. Notera kaoset med skyltar bredvid hon i rött.

Nässla är trött på att tävla för dagen!

När man blir sur i Norge åker man till en skog och upprepar mantrat:
Ut på tur, aldrig sur!
Då blir man på gott humör igen.
Oavsett resultat, nu är det gjort och vi får se om vi har tur som kommer hit när de har tävlingar igen. Då får vi satsa på en högre klass och kanske vi har ett championat till Nässlas 15-årsdag :D

lördag 28 maj 2016

Semester!!

Den firar vi in med en enorm slagstaglass! Nomnom!

När man tror att man har en mogen vuxen hund

och tycker det är en bra idé att sätta fast en tom bajspåse på kopplet..
Tänk om tänk rätt!

onsdag 25 maj 2016

Att spåra en buse som heter husse

Vi har tur här i huset som har världens bästa husse (men det betyder inte att man inte kan bli lite irriterad ibland) som helt plötsligt har fått för sig att det är kul att springa och gömma sig i skogen så Nässla får spåra upp honom. Ja, jag vet att en gömd person egentligen ska SÖKAS upp, men vi kör ju på spår och det går alldeles utmärkt! Ja, förutom att hussen och matten inte helt pratat ihop sig innan hussen springer ut i skogen.. 
Istället för snitslar
I fredags försökte vi oss på ett litet försök på kvällen, som började riktigt bra men som slutade med att jag och Nässla gick vilse, på riktigt, och hussen var lite bitter över att han dels fått massa myggbett och dels att en tjej såg honom i skogen och kanske blev rädd för psykopaten som satt ensam på en sten och glodde i skogen. Det som hände var att Nässla började vädra och då anade jag att han var nära och sen irrade bort sig. Hon spårade dock så jag trodde att kanske hade hussen fått feeling och utökat spåret rejält, men efter att vi aldrig hittade den där sista pinnen (eller hussen) så ringde jag honom och vi kunde konstatera att vi var vilse. Jag hade bara tagit med min företagsmobil som jag inte har något internet på och kunde därför inte ta till något annat än en kompass. Gissa hur mycket nytta man har av en kompass när man inte vet i vilket riktning man bör gå.. Efter mycket ylande från hussen (som vi skrämmande nog inte hörde trots att det bara var några hundra meter mellan oss, och han skriker högt kan jag lova!), irrande i vildsvinsbo och traskande mot "solen" så hittade jag äntligen en stig och snart var vi samlade som familj igen. Nåja, Nässla var åtminstone nöjd men jag trodde aldrig att hussen skulle gå med på att göra om det. 

Well, ibland har jag fel och döm om min förvåning när jag föreslog ett nytt spår i går när vi var uttråkade och han sa ja! Men den här gången kom vi överens om att han skulle hela tiden hålla ett vänstervarv. Sagt och gjort, vi åkte till rullstensåsen där det är mycket mer öppet och mindre mygg och körde. Husse gick, vi väntade och sen hakade vi på. Pinnar plockades in och jag kände mig väldans säker på hennes spårande. Men sen, efter pinne 6, så var vi mitt på stenåsen, alltså massa små runda stenar och där gick spåret väldigt nära spåret där det gått i början och hon drogs hela tiden till det. Jag som visste att hussen inte skulle göra så denna gång (för det var ju det som tog oss fel förra gången) höll emot och gick tillbaka en bra bit där jag var 100% säker på att han gått (hon markerade på en sten, vilket han senare bekräftade att han suttit en stund på). Återigen hamnade vi mot det andra spåret, dock efter att vi hittat pinnen och döm om min förvåning när jag ser hussen längre bort, längs med spåret vi gått tidigare. Han har alltså korsat spåret och gått bredvid det tidigare spåret och stått precis bredvid oss nästan hela tiden vi irrat. Jag trodde han hade gett upp och bara traskat från sin slutpunkt så jag släppte Nässla, men hon sprang ner i skogen (alltså spåret) medans jag genade till hussen. Jag väntade dock på Nässla, som frispårade sig fram hela vägen till honom. Han hade alltså fått lite feeling och jag litade inte på min hund. Så kan det gå! Men Nässla skötte ju sig galant och kunde återta sitt jobb trots mitt nekande och återtagande, så jag är grymt nöjd med henne. Kan säga att hon var rätt spak efter det. 

Hussen hade tyckt det var jättekul att se oss jobba på, för han hade ju även sett oss när vi språrade tidigare eftersom det var så öppet (men jag såg aldrig honom). Han ville tom få prova byta roll vid tillfälle! Jag är imponerad!! 

tisdag 24 maj 2016

Kretsmästerskap i eftersök

Såg att Västmanlands jägareförbund skulle ha kretsmästerskap i eftersök för någon månad sedan och otroligt nog var jag ledig det aktuella datumet. Anmälde och idag var det alltså dags. Det kom en domare från Svenska Schweisshundklubben (där man har betydligt mer ingående spårhundar och även elitspåren är officiella) och dömde mig och en labbe, de enda som kom till start i vår krets. Vi blev lottade som start nummer två och fick därför vänta när de andra gick. Det visade sig att vi hade gemensamma bekanta (jag och frugan som väntade) så det var väldans trevlig väntan :) När det var vår tur fick vi åka iväg och hade även med en domaraspirant i spåret. 

På plats fick vi gå en bit in i en snårig jefla skog innan vi kom till rutan och väl där körde vi igång. Nässla letade ett tag men markerade tydligt när hon hittade skottplatsen och sen lunkade hon iväg. Hon var inte så bra som hon kan vara (eller så var det jag som inte höll emot tillräckligt bra!) och det blev en del ringningar. Men efter det, ett lerbad och vad som kändes som ett 1,5 km långt spår så var det äntligen dags för skott! Jag satt kvar med henne lite extra, någon sekund, men ville inte att hon skulle rusa som en blådåre, och pekade rätt ner i backen framför henne och det verkade ge resultat, för det var det snyggast spårslutet vi någonsin gjort tror jag!! Ingen vindning, bara raka vägen på klöven. 

Varför kändes spåret så långt kanske den observante läsaren undrar? Jo, för det var ju helt sinnessjuk terräng!! Klart det värsta jag någonsin har gått, in i snåren, mellan stenar och skit i om det är buskar i vägen, kör bara kör! Jag blev extremt tveksam och tänkte att nä, så här kan det väl ändå inte gå? Men Nässla (som inte heller slängde sig in i buskagen helt spontant) konstaterade ju det, så det var bara att hänga på. Där inser man vad ens erfarenheter kan ställa till och jag tror också att allt trädtrassel gjorde att vi inte kunde ha samma dynamik som vanligt. Det här visste jag ju och är en del av det vi måste träna på OM vi ska till Finland och starta men det har jag ju liksom inte tagit tag i. Jag tycker det är rätt trevligt att kunna röra mig normalt när jag spårar och inte fastna i en torr gran med hela peruken. Men JAG var helt övertygad om att ingen vettig spårläggare går ju ett spår in i tätningarna. Man kan säga att det är skillnad på taxdomare och schweisshundsdomare.. Spåret gick i 25 minuter, det måste vara ett längsta rekord för oss och då hade vi förutom badet inget större tappt (och badat har hon gjort förr om man säger så utan att tiden blivit så lång). 

Efter vårt spår blev det lite grill och snack och jag är SJUKT imponerad över domaren. Tyvärr bodde han i Riala så det är för långt att åka, men jag skulle lätt betala för att gå ett spår han lagt och få kommentarer på det. Och ett extra plus i kanten fick han när han kom in på vargfrågan (eftersom han jobbar med eftersök i Riala) och snabbt konstaterade att hobby (jakt) och politik inte hör ihop och det primära är att minska lidandet för allt skadat vilt, oavsett om du är missnöjd med politiken som förs (det finns många eftersöksjägare som vägrar göra eftersök när det finns varg, av principsak). Men oavsett person, jag gillade verkligen att få gå spåret som var en verklig utmaning och ytterligare ett bevis på att ett förstapris och ett förstapris kan skilja så extremt mycket. Nu valde jag att inte registrera resultatet på detta spår (vi har redan 11 förstapris, jag samlar inte) men vi hade fått ett förstapris om det varit så. Så jag ska spara deras sida för kanske man kan gå ett elitspår (inofficiellt) för en sån domare och lära sig en hel del på kuppen, tiden får utvisa det. 

Resultatet blev tyvärr inte till vår vinst, då vi hade två poäng lägre än labben (sjukt nära ändå!). Fast när jag fick höra hur själva mästerskapet gick till med både teoriprov och skjutning kanske det var lika bra, viss skillnad på att gå ett spår och göra skottplatsundersökning och skjuta. Och dessutom, där kommer ju dessa schweisserhundar att representera och ärligt talat, om de går dessa spår som vardagsmat så är de nog rätt bra ;-) Men jag ska i alla fall anmäla även nästa år, för kul var det! 
Hemma fick Nässla äta benet om hon ville. Hon förstod inte vad hon skulle göra med det, så det åkte i frysen, tydligen gillar hon bara rådjur och inte hjort.. 

När man har spårat blir man så där härligt nöjd och kan gärna mysa med matten i soffan!

söndag 22 maj 2016

Domaruppdrag hos Fagersta BK 21 maj 2016


I går var det dags att döma igen, denna gång på Fagersta BK. Jag dömde NKL och AKL och det var ovanligt få anmälda så det var en snabb dag för min del, skönt för omväxlings skull.
Vyn ur mitt perspektiv
Först ut var nybörjarklass och det var 16 som kom till start, varav 68% fick kvalificerande resultat. Det var en delad förstaplats på 100 poäng - och samma förare! Nybörjare är ju inte så svårt momentmässigt och det de flesta faller på är nerver (som gör att man glömmer räkna eller skillnad på höger och vänster) eller att hunden tycker saker och ting är lite lustigt. 
På den avancerade banan fick de gå nästan hälften på höger sida och det blir ganska tydligt när förare har genomarbetat sina hundar för klassen. När hundarna inte är säkra på höger blir det lätt frustration från hunden som spelar över på föraren. Och när föraren är stressad över att hunden är uppvarvad så är det väldigt lätt att glömma ett sitt här och där.. I övrigt gick banan rätt flytigt och här drogs nog mest poäng på busiga hundar ;-) Vann gjorde en lapsk vallhund på 97 poäng och det var 53% som erhöll kvalificerande resultat. 

Nästa tävling blir på den egna klubben, en liten (?) kvällstävling i Fortsättningsklass. Men först: Semester!!

fredag 20 maj 2016

PM i lådan


PM för rallytävling i Norge, sjukt spännande!

tisdag 17 maj 2016

Tydligt eller frustrerande?

I lördags var det dags igen för mig att skjuta, och därmed vara elev. Pigg och stark valde jag att gå till den station jag haft svårast för direkt på morgonen, haren som springer fram och tillbaka framför dig som du ska träffa med 4 avfyrningar hagel. Laddad och positiv men ändå lite nervös provade jag men fick inte till det! Kunde inte förstå hur jag skulle titta, hur jag skulle stå men teoretiskt visste jag var jag skulle sikta. Fick inte till det, instruktören står bara och säger vilka delar som jag gör fel, hur jag ska korrigera mina kroppsdelar. Han pekar men jag förstår ändå inte vad som påverkar vad. Med mina skott skjutna och ingen hare till grytan gick jag där ifrån med gråten i halsen. Inte för att jag måste prestera eller har lätt för att gråta i allmänhet när jag inte gör något bra, nej det berodde bara på frustration! Jag förstår inte vad han vill, kan han inte bara förklara så jag förstår? Och hur i hela världen ska jag kunna skjuta upp efter det här träningspasset, jag kan ju inte!

Gick förbi bilen, torkade tårarna och funderade på om det bästa bara var att ge upp, men gick ändå surmulen vidare till nästa station- precisionsskytte. Där fanns min lärare som undrade om jag var trött eller deprimerad och jag brast ut i en harang över hur de hade tänkt att vi ska klara av praktiska prov utan att förstå vad vi håller på med. Jag tror det gick fram att jag var något frustrerad och både min lärare och instruktören på den stationen gav lite lugnande och aningen mer pedagogiska tips. Jag sköt kula, vilket är tusen gånger lättare än hagel (eftersom du siktar på ett stilla mål och du träffar där du siktar typ, hagel gör man "på känn") och klarade det utan problem, efter det tog läraren med mig till duvskyttet för att hjälpa mig lite mer. Först pratade han med mig för att lugna, trösta och peppa att jag kommer att klara det. 

Tänk vilken skillnad det är när man får del för del förklarad för sig! "Ha foten så, bra, då sätter du nästa fot så, bra, sen .... " istället för "Ställ dig normalt, nej så kan du inte stå, böj överdelen framåt, nej inte så..." Provade skjuta efter en lugn och pedagogisk stund och se på f*n - jag träffade duva efter duva! I slutet träffade jag 80-90%, mot mina 5 stycken jag träffade under hela tillfället gången innan. Med gott mot gick jag tillbaka till haren, bad att få använda samma vapen som jag haft på duvorna (betydligt lättare) och skulle prova igen. Jag står bra, känner att jag har kontroll när instruktören kommer fram och säger allt jag gör fel. Korrigerar min ställning, haren kommer och jag tappar balansen helt när jag skjuter det första skottet. Träffar gör jag inte heller. Vänder mig om och säger att jag visste att det skulle bli så för jag står inte bra och hamnade helt fel med ansiktet varpå instruktören säger att jag får väl göra som jag vill då. Och då, ja då träffar jag, för första gången. När jag slutar lyssna på honom. 

Jag kan inte låta bli att tänka på hur det måste kännas att vara hund och ska bli instruerad så här på ett språk man överlag inte förstår sig på. Och hur vissa menar att det blir tydligt att tala om vad som är fel. För vissa saker kanske det är tydligt, men när man inte förstår vad som är rätt blir det bara extremt frustrerande att få veta att man bara gör fel, utan någon som helst respons på vad som faktiskt leder till ett lyckande. Det spelar liksom ingen roll att de ger lite ledtrådar på hur jag ska göra, får jag inte belöningen (en träff, för nära skjuter ingen hare och leder inte till något framsteg) blir jag frustrerad oavsett om läraren tycker att jag är på rätt väg - JAG förstår ju inte varför. Skulle önska att alla som jobbar med utbildning av människor skulle lära sig detta på filmen nedan, se vilka enorma framsteg man kan göra med rätt bitar. När det blir fel, ja då märker man ju det själv och behöver ingen som poängterar det extra!



Nu ska jag bara försöka hitta ett annat ställe att skjuta på, antingen med en instruktör som kan hjälpa, eller någon som är tyst och låter mig prova en hel dag tills jag själv listar ut vad jag gör rätt. Att bli felad är inte min melodi.

måndag 16 maj 2016

Slut med utredningar

Jag har under drygt tio års tid arbetat med utredningar av problemhundar. Det jobbet har varit varierande och spännande, kul ibland, tufft vid andra tillfällen. Många hundar är så illa däran att det är svårt att bli helt "problemfria" och det känns ibland som att man jobbar i dubbel motvind, hur bra vi än gör det kommer det inte bli perfekt. Vid andra fall har små förändringar lett till stora framsteg och totala förbättringar för familjerna. 

Att jag har jobbat med något så länge som tio år är i sig faktiskt otroligt, jag tröttnar fort på ett jobb och har insett att min normala tid att roas av ett jobb är två år. Så det är ju faktiskt rekord, men nu väljer jag alltså att sluta med alla former av utredningar, och med det nästan all den verksamhet jag har inom hund eftersom jag överlag inte håller kurser heller längre. Jag har mycket av allt i mitt liv just nu och känner att väggen är nära så detta får helt enkelt lämnas bakom till förmån för min hälsa. 

Jag kommer självklart att arbeta klart med de fall jag har just nu, men tar inga nya hundar. Behöver du hjälp kan du hitta en hundpsykolog här

SSRK Östras vårprov i Nävekvarn 2016

Förra året när jag åkte ner till Nävekvarn höll jag tummarna ordentligt för ett HP, men denna gång kändes det onödigt, det känns som en ren slump att man ska få ett spår med den störningen som behövs och jag är rätt inställd på att det här med SM inte är för oss så länge min sektion har de regler de har :( Men, det är inte därför jag åker till dessa prov, det är för att det är trevligt, och så även denna gång! Många gamla bekanta och så är det alltid kul att gå spår. Vi fick J-O Thunberg som domare för fjärde gången men vi fick gå på ett helt nytt ställe. Nässla var först ut och eftersom jag varit lite optimistisk med hur lång tid det tar att åka dit och verkligen hade behov av sovmorgon så var hon dessutom inte tagen ur bilen ens från att vi åkt hemifrån tills vi gick spåret. Men Nässla är pålitlig hon. 

Starten var så extremt klockren och eftersom denna domare vid ett tillfälle sa "Hade du bara vinkat hade du fått HP" skulle jag inte slarva med det. Men det är ju alltid lite läskigt att vinka för man känner sig inte riktigt helt säker i normala fall. Men denna gång höll jag emot och det blev extremt tydligt att hon var helt rätt och jag drog upp min arm i 100% säkerhet att vi hade spåret. Vilken känsla!! 

Spåret gick bra, en liten ringning vid återgången samt en strax innan klöven och förutom ett litet dopp gick hon helt i spåret. Hon var ovanligt "lugn" efter skottet (där jag upptäckte att selen höll på att gå sönder, måste se om jag har någon reserv ligger!) och skötte sig exemplariskt i övrigt. Så nöjd med henne! Domaren, som har rykte om att aldrig ge komplimanger eller överdriva något mumlade att hon är ju faktiskt väldigt bra :) 
Kritiken, inte mycket att orda om. 
Det rasslade ut HPn till andra hundar som klivit i getingbon, hittat lår från rådjur och annat störande i spåren så provbäst räknade jag inte med att bli, däremot fanns det ett pris jag inte visste om, nämligen bästa flat och det fick vi denna gång :D 
Bra prestation belönas med ostburgare.
Och samma repris som förra året, hade vi bara tillhört östra hade vi varit välkomna till deras SM-uttagning då vi hade full poäng på spåret. Well, vad är väl en bal på slottet? 
Ännu ett VP till samlingarna, vem hade trott det?

fredag 13 maj 2016

Slutspurt - mästarklasstävlingar i Kungsör

Den här veckan har varit minst sagt slitig då klubben arrangerat mästarklasstävlingar varje kväll. Jag har dömt, skrivit och räknat protokoll (men inte samtidigt!) så nu ser jag fram emot en ledig kväll hemma med hund och husse. Men jag gnäller inte, det är fantastiskt kul att tillhöra en så härlig klubb där alla ställer upp och det är också så klart kul att döma ekipagen och få dela deras upplevelse. Sen var det extra kul att så många kom flera dagar, det skapade en gemytlig stämning som jag upplevde det.

Eftersom det var jag och Zandra som dömde dessa dagar har vi pratat ihop oss lite om momenten, för att det skulle vara så varierande som möjligt. Alla positioner har testats i honnören och alla mästarklass har gåtts igenom, för de ambitiösa ekipage som varit med varje dag. Måndagen började lugnt för mig som skrivare och på tisdagen bjöd jag på denna bana. 

65% fick kvalificerande resultat och prispallen bestod av en delad förstaplats på 98 poäng och en tredjeplacering med 96 poäng. Skulle inte kunna säga att det var någon specifik kombination på banan som var svår för de flesta, de som är genomarbetade klarar av de flesta busen man försöker hitta på. Men en sak som var svårt för fler var ställandet efter att de gjort bärande av föremål då många inte tittar upp och ställer hunden för nära skylten vilket skapar problem när de ska gå runt hunden. Det var första gången jag hade med den skylten (tror den känns lite tråkig eftersom jag själv har en självklar apportör) och tyvärr blev två stycken diskade pga föremålen inte stoppades undan riktigt. Ibland önskar man att man inte sett ;-) När kvällen var slut kom en tävlande fram och tackade för det hon sa var det roligaste banan hon någonsin gått! Vilket toppenbetyg!
2016-05-10
På torsdagens bana var det också 65% som fick kvalificerande resultat och prispallen bestod av 99, 98 och 95 poäng. Den här handlade om sidbyten, fokus och bra planering. Den såg trång och läskig ut från utsidan, men väl på plan tror jag många blev positivt överraskade. Jag har märkt att väldigt många har svårt för sidbyten där hunden ska vända bort från föraren och det visade sig även på denna bana. Likaså att göra snurrar efter framförbyten vilket även många mästarekipage hade svårt för. Själv skulle jag älska att få just den här typen av banor, men jag har ju en hund som är jätteduktig på att snurra och spinna :) 
2016-05-12
När jag kom hem i går kväll dök det här upp i rallylydnadsgruppen, tillsammans med fler hejarop. Då får man massor av energi för det här jobbet man gör :) Vilket gäng vi har här <3 div="">



Nu blir det myskväll i soffan, i morgon övningsskytte och på söndag viltspårsprov. Vad ska ni göra?

tisdag 10 maj 2016

Avdelningen ligga obekvämt

Susann var ju fascinerad över Nässlas benägenhet att alltid ligga med något obekvämt mot ryggen, eller bara hårt på golvet när det finns bäddar. Jag har inte tänkt på det så mycket, men hon har en poäng..
Varför ligga i bädden när bordsbenet ger skön massage?

måndag 9 maj 2016

Långledigt

När solen och ledigheten väljer att samspela, då blir det väl ändå inget annat än balsam för själen? Den här kristi flygare-helgen har jag varit helt ledig med mina mått mätt. På mitt jobb har vi inte arbetstidsförkortning utan har vissa dagar ledigt om året istället, så med mina 60% arbetstid jobbade jag bara i måndags och tisdags, yeay. Onsdagen blev det ett löparpass och i övrigt ledigt och på torsdagen fick vi finbesök från Uppsala :) Det var vår gamle vän Tess och hennes labbeslyngel Atlas som kom på besök för lite apporteringsträning, fika, bus och chill (för oss mattar då, Atlas kan inte stava till chill ännu). 

Nässla tyckte det var urballt att lära lillslyngel allt hon kunde och passade på att visa hur man hoppar över sitt eget staket för att äta kattbajs, gräver upp rabatten och hur man dricker vatten ur slangen. Det var väl egentligen bara den sista lärdomen som han kanske har någon egentlig nytta av då han inte ville bli duschad av slangen (för att bli av med all jord han fått på sig under gräveriet) men när Nässla gick fram och visade (bokstavligt talat visade, så synd det inte finns på film för hon LÄRDE honom medvetet, och han lärde sig, ett otroligt samspel vi fick se) så ändrade han sig. Sen så visade hon honom visserligen också att även gamla tanter kan busa lika roligt och att lika retrievers leka bäst :) Tycker det är så otroligt härligt med hundar som man kan släppa ihop för första gången på en tomt full med ben av olika slag och de bara busar, tuggar tillsammans och funkar. 

För min del var det så härligt att få träffa matten igen, vi har setts i jobbsammanhang för drygt två år sedan och innan det väldigt sporadiskt under några år. Hon har gått och blivit jurist (och en otroligt cool sådan) och allt har ju tagit sin tid. Men nu hoppas jag på att vi ska kunna hänga lite mer ihop i framtiden igen. 

Under fredagen var jag hemma hos mamma och passade på att hänga lite med henne, vi ses inte så ofta då jag alltid är upptagen och när jag väl kunnat ses har hon varit upptagen (hon som aldrig gör något..). Hem, hänga med Zandra till Dollarstore för lite inköp av priser till våra rallytävlingar som pågår idag tom torsdag. Sen blev det lite sambohäng och pastamiddag inför morgondagens lopp. 

På lördagen var det alltså Björnlunken, ett lopp i skogen utanför Kungsör (man blir avsläppt en mil utanför och springer hem igen). Såg någon bild på en fin grusväg och tänkte att det ser perfekt ut. Nu gillar jag att springa bland rötter så den överraskningen gjorde inte så mycket, men herrejösses vad det var varmt! Det fanns bara en vattenstation efter 5 km, så när jag sprungit 6 och började känna att jag fick gåshud och frossa trots att det var kokande hett mitt på dagen så insåg jag att jag var tvungen att gå för att inte riskera min hälsa. På slutet var jag minst sagt död och hade jag kunnat hade jag brutit. Nåja, jag tog mig i mål och blev en erfarenhet rikare åtminstone. Det är väl bara att göra som i hundträningen, träna på det jag är dålig, dvs springa i solsken. Men tacka vet jag tjurruset i svala oktober med vattenhål att svalka sig i. 

När den utmaningen var klar var det bara hem och duscha för utgång med tjejerna från förr, mina barndomskompisar som jag sprang på (bokstavligen) när jag var 4 i sandlådan. Vi käkade en supergod middag i Eskilstuna, jag stötte på en annan gammal vän (inte så konstigt då det är hennes man som äger stället vi åt på) och sedan tog vi en lite drink på uteservering innan det blev tidig hemfärd. 

I går gick hela dagen i SBKs ära. Det var utbildning för skrivare på Fagersta BK som jag utbildade. Först en lång förmiddag med teori och sedan en lång (men trevlig) eftermiddag med inoff tävling. Solen sken, jag stod rätt för att inte bränna mig olämpligt och fötterna bara. Ekipagen var fantastiskt duktiga, tyvärr för duktiga så eleverna fick inte skriva tillräckligt för att de ska förstå hur det KAN vara, så de får komma tillbaka och skriva lite under nästa tävling jag dömer där. Det är viktigt att de är rätt rustade för att domaren ska kunna döma på ett korrekt sätt. 

Nu laddar vi för en vecka utan ledighet, nu blir det döma/skriva/sekretera i 4 dagar på vår egen klubb! Man behöver inte gå rastlös som funktionär ;-) Men jag ser bra fram emot min semester om ett par veckor måste jag säga. Och på tal om den, jag var tvungen att kolla vart tävlingen skulle vara, gissa att jag var nöjd när den låg 10 minuters promenad från mormor :D 

tisdag 3 maj 2016

En gång förra veckan..


... så var det en man som gav mig en bit sidfläsk på torget där borta. Därför måste jag gå dit varje lunch för jag tror han bor där och bara vill mata mig med fläsk varje dag. //Nässla - envis som en åsna!

Ingen SM-chans för oss i år

Det sista jag gjorde i går kväll var att surfa in på SSRK Bergslagens hemsida för att kolla om deras kvalregler för SM hade kommit upp. Det hade det och jag var väl kanske inte jätteförvånad att de kör samma regler som förra året, men trots det besviken. Där ska man alltså, för att få vara med på uttagningen, ha 3 st förstapris och ett HP. Det har inte vi, HP alltså. Trots att jag har gått för domare som sagt: "Jag önskade att det skulle komma ett vilt så ni kunde få ett HP, det är ni värda", eller "Hade du bara vinkat när ni hittade spåret hade ni fått ett HP" (vilket gör mig ännu mer upprörd, det är ju HUNDEN som får ett HP, inte jag. Trots att vi har hamnat på prispallen på spårcup (där spåren är mer som SM) och att vi blivit provbäst så får vi inte vara med på uttagningen ens. Jag bråkade lite om det förra året, men det gav alltså inget resultat. Jag försökte också byta sektion, eftersom Östra själva gärna tar emot oss (det är där vi blev provbäst och även fick tillräckligt höga poäng för att vara med på deras uttagning) men inom SSRK beror det helt enkelt på vart man bor. Hade jag bott någon kilometer österut hade jag fått vara med och kvala till SM alltså. 

måndag 2 maj 2016

Hur ska jag hinna??



Jag tog en snabb titt på om det fanns lite nya catcher att ta i Haugesund Norge när jag åker dit om ett par veckor. Jag inser att mina 2 veckor där kommer inte räcka långt, herrejösses vad de älskar att vara ute i det där landet! Och jag som tänkt att både vandra till Trolltunga och åka till Bergen, jag måste nog revidera mina planer, jag har gömmor att hitta. Eller hur tänkte jag nu? De har ju säkerligen gömmor på båda de ställena, wihiie :-D

Domaruppdrag i Tyresö (igen!) 2016-05-01

Mitt första maj spenderades inte i något tåg, jag stod (!) och dömde i 9 (!) timmar. Eller ja, jag hade ju lite rast också. Och byggde banor, då stod jag ju inte i ordets rätta bemärkelse. Jag måste komma ihåg att i framtiden ha mina kompressionstajts på mig när jag ska döma så många ekipage, jag hade betydligt ondare i mina ben än när jag sist sprang en mil (för då hade jag ju inte ens ont, bara en tå som ömma lite). Nåja, till själva tävlingen då. Började med en mästarklassbana som såg ut som följande: 
Honnören låg dock inte där som den gör på platsen mellan honnör och spiral utan låg, om jag ska placera den helt rätt på banskissen, mellan sändande till kon och spiralen. Först var tanken att den skulle vara där närmare mål, men då skulle man sända sin hund mot konen och mot honnören samtidigt, vilket jag inte tyckte kändes sjyst, så istället flyttade jag den lite bakom den skylten istället. Detta resulterade dock i en svårighet jag inte tänkt på, nämligen att hunden som då skulle mot spiralen på banan också gick rakt mot honnören. Ett av de första ekipagen fick bryta där pga. detta och jag fick genast lite panik. Det visade sig vara obefogat då nästan samtliga hundar stått blick stilla i honnören, och inga andra hundar som startade gjorde något. Men värt att tänka på, även om det är i stort omöjligt att placera honnören så hundarna i något avseende inte ser varandra (tycker inte heller det är sjyst att det ska hända för mycket bakom hundens rygg). 

Det jag skulle tro innan var svårt var sidbytet framför där hunden skulle byta sida precis mot en frestelse, samt direkt göra ett byte bakom. Det var dock ingen hund som gick på frestelsen där, men däremot så verkade 360 grader höger på höger sida vara väldigt svårt och där fick en del fel övning. En annan skylt som ställde till det för några var sändande till kon, inte i någon kombination utan bara att hundarna förstod bara inte. Det var många som bröt på min bana av olika anledningar men jag fick ändå dela ut några SM poäng ;-) Hela två stycken 100-poängare (en dansk-svensk gårdshund och en BC), så nu kommer jag få ryktet som snäll-Linn, men dömer man duktiga ekipage som har hundarna med sig till 100%, ja då blir det så och de får helt enkelt tro det om mig om det är så ;-) 


Till eftermiddagen blev det en avancerad bana som kändes ganska lätt, men det visade sig inte vara helt enkelt för de tävlande (om man ska bygga svåra banor kanske man ska försöka göra lätta, det verkar vara grejen..). Det jag tänkte skulle vara svårt var läggandet efter inkallningen (och därmed inte lägga hunden för nära skylten), sen ville jag se om de var stabila på höger sida genom att få göra 1-2-3 steg framåt på den sidan. Det sistnämnda gick hyfsat för de flesta, däremot att göra snurren på höger sida var jättesvårt! Gällande läggandet så var det många som la hunden för nära, och många som kanske la hunden på rätt ställe men glömde att stanna efter de gått runt. Ovanligt många fina backande fick jag se, men många som hade svårt med sidbytet "tulpanen", båda helt om från varandra. Det var också väldigt många som fick fel övning i honnören, men också ett par som kommenterade att honnörsfunktionären sett fel, om det är sant eller inte kan jag ju tyvärr inte veta. På den här banan vann en Aussie med 95 poäng. 

Nästa tävling blir inoff på söndag då vi ska ha skrivarutbildning i Fagersta. Då är det betydligt färre startande, tack o lov!