tisdag 26 juli 2016

Hur hitta rätt?

Har påbörjat projekt planera valp och det går i två olika linjer. Den ena, mest sannolika är flattelinjen. Trevliga hundar där jag främst har linjer jag redan vet jag vill ha, och om det skiter sig har man hyfsad insikt att ha koll på både uppfödare och trevliga linjer. Och skulle jag vara helt på det oklara finns det ju faktiskt många arbetsmeriter att titta på för att få en uppfattning om hunden har bra arbetslust. Sen kan man vara hyfsat säker på att vissa saker inte är lika stor risk att de uppstår oavsett linje då det inte ligger i rasen. 

Den andra linjen är ju sällskapshund av en pudel. En djungel. Valfri storlek på max mellan. Helst svart. Mer än så har jag inte lyckats sålla.. Gick in på pudelklubbens hemsida och kollade uppfödare på just mellan, hälften går ju bort för att de inte ens har en hemsida. Ytterligare 40% går bort för hemsidorna är uppdaterade typ senast 2009. Sen många för att jag inte hittar någon information om hundarna de avlar på. En del försvinner för att uppfödaren skriver för mycket som jag inte gillar. Jag har långt ifrån gått igenom alla (jag har ju ett jobb att sköta också hehe) men har två alternativ som jag skulle kunna tänka mig att KONTAKTA. Bara utifrån att de verkar uppdaterade och igång typ. För det går inte att hitta något som gör att den ena uppfödaren faktiskt verkar bättre än den andra på just djuren, mer än utställningsmässigt. Och det är faktiskt det sista jag intresserar mig för, även om jag självklart skulle ställa om jag hade en fin hund. Men som merit väger det inte långt. Någon har ett LP, någon annan har haft bilder på rallyträning och thats about it. 

Funderade under promenaden vad jag ska ha för krav, det är ju ändå en sällskapshund och några meriter säger ingenting, för det är inte hur mycket just den rasen vill jobba som är viktigt för mig. Anledningen till att jag kan använda meriterna på en flat är ju att jag vet att hunden som kommit högt inom brukset/jakten troligtvis har den självständighet/tryck som jag önskar hos just den rasen. Är den jaktmeriterad är den troligtvis inte rädd för skott och allra helst kan den ju vara testad på MH eller BPH. Så då när jag tänkte funderade jag på vad jag är rädd för när det kommer till en ny ras. 

Det första är så klart hälsostatus, men som jag förstår det så fanns det en del krav som pudelklubben krävde för att hänvisning via sidan skulle få ske. Till en början får nog alltså deras egna sållning vara sållning nog på sjuksidan. Sedan tänkte jag på de pudlar jag träffat, både på tävling och genom mitt (fd) jobb som problemhundskonsult och givetvis promenader. Eller ja, tänker jag på de man träffar på promenader så går nog nästan rasen bort, många osäkra utfallshundar möter man i skogarna med tanterna.. Men utfall ser jag så klart som en träningssak, men tycker ändå det grundar sig i en osäkerhet hos hunden, och det har jag nog sett hos flera pudlar, att de är lite osäkra. Det vill jag verkligen inte ha. Det jag har mött hos samtliga jag varit hemma hos för att träna olika saker har varit resursförsvar. Det lustiga är att samtliga INTE har vaktat mat eller sina egna saker, utan de kombinerar det med att stjäla något från mattar och hussar först. Hoppa upp på väggen och dra ner en tavla som man springer iväg med, sno gästers skor (DET är många som gjort!) och sedan vakta dem med livet som insats under soffbordet liksom de även gör efter de knyckt kuddar från soffan och glasögon från borden. Här är ju jag lite störd för jag tycker det är jättecharmigt och alla hundar har lätt kunnat tränats (mer eller mindre beroende på konsekvenser hos mattar och hussar dock) till att inte värdera stöldgods allt för mycket. Men jag blir ändå lite oroad för att det ska finnas någon typ av resursförsvar där. Det har liksom blivit väldigt bekvämt med en jättesnäll flat som gärna delar med sig av allt (förutom till valpar som faktiskt måste lära sig att inte bara ta från gamla tanter) även om jag vet att det går att träna hunden i det. Men varför skaffa sig problem när det inte behövs liksom? 

Sen tycker jag att jag sett lite hanteringsproblem. Nu blir det så tydligt för de måste pysslas ofta och dessutom lär sig snorsnabbt att en liten morrning löser problemet, men jag blir också orolig över att det ska kunna finnas i linjerna. Något som man inte heller behöver tänka på hos en flat. 

Jag har kommit på lösningen under tiden jag skriver: jag åker hem till uppfödarna med avelsdjuren, tar av mig skorna utan att lägga in dem i den anvisade skrubben (haha!) och lyfter upp tiken. Kommer jag därifrån med skor och näsa i behåll är det bara att satsa ;-) Om jag alltså hittar någon uppfödare värd att besöka =P

söndag 24 juli 2016

Rallylydnad - en sport för alla. Eller?


Nu i veckan publicerades SKKs godkännande av regelrevideringen från SBK gällande rallylydnad (och en del andra grenar som jag inte engagerat mig i). Reglerna som helhet finns inte publicerade ännu, vilket är synd eftersom det florerar rykten om att vissa saker inte gick igenom, men som inte heller finns med (som jag förstår det) i SKKs protokoll. Jag tänker på att en domare ska kunna tävla samma dag som denne dömer vilket man inte får i rallyn (men i FS är det tillåtet, annars skulle inte många döma). Så det får vi vänta på och se vad de säger om det. Vad vi däremot vet redan nu är att poänggränserna för uppflytt kommer att höjas i varje klass och att man numera kommer att få cert (därmed championat) i mästarklass. Jättekul!! Dock blev det dock en diskussion direkt att poängen för cert var alldeles för höga, 95 poäng. 

Den här kommentaren utklippt från fejjan är inte den enda i sitt slag, nej det är många som ska sluta med rally nu när det inte är någon idé längre och de inte längre platsar i sporten när det ska vara så höga poäng. Det är ju SM poäng för att få cert menar man. 

Själv tycker jag att det är en bra poänggräns. Cert och championat ska vara lite tuffare att få och jag känner att jag kommer få kämpa för att få championatet. Men det är väl det som är lite kul? Men vad innebär egentligen att rallylydnad är en sport för alla och kommer det att förändras för att poängen blir högre för uppflytt och titlar? 

Personligen tycker jag inte att ledordet för sporten ska vara att det ska "vara för alla". Det ska vara glatt och trevligt så att alla känner sig välkomna och oavsett om du har en snabb, gammal eller omotiverad hund ska du ha samma chanser till en rättvis bedömning och eftersom du får prata med din hund (och det tas ju inte bort!) och peppa den genom hela banan om du så vill/behöver så kan/vill/vågar många fler att starta inom rallyn än inom exempelvis lydnaden. För att hundarna inte går ner sig och tycker sporten blir rolig. Inget av detta kommer att ändras. Så vad gör att det inte längre är en sport för alla? För att ALLA inte kan ta titel? Jag kanske är hård här, men det är ingen mänsklig rätt att ta titlar med sin hund bara för man kör rally. 

Och varför ska man sluta för att man inte kan ta en titel? Är det inte meningen att man ska kämpa för titeln? Det är inte omöjligt att få 95 poäng även om man har en svår hund. Och är det för svårt för just den hunden, ja då förtjänar man väl ingen titel i just den klassen? Sporten i sig kommer inte att förändras för att titeln blir svårare, det enda är lite nya moment som tillkommer, men bedömning och utförande ska ju vara detsamma, dvs man ska utföra rätt moment, ha fötterna rätt på backen och gå rätt väg med ett bra samarbete. Så upplevelsen för hunden på planen ska väl ändå vara densamma, så varför ska du sluta för att du inte kan vinna en titel? Tycker ni rallyn är kul kommer det ju vara fortsatt kul! För inte gör du väl allt för att få fina titlar som din hund inte ens vet om att ni har? 

Men jag kanske är lite annorlunda.. Jag tävlar ju fortsatt trots att vi har vår titel (men vi ska såklart satsa på ett championat även efter nyår) och trots att jag inte satsar på SM. Vi tävlar alltså helt utan yttre motivation i form av vinster och titlar. Jag har ett personligt mål och det är en felfri runda för vår egen skull, inte för att någon kommer läsa det på hunddata (really liksom?). Jag tycker inte vi är klara för att vi varit på SM eller tagit diplom. Det är verkligen inte målet som är målet, det är vägen dit. Umgänget med din hund, utmaningen att växa och utvecklas med hunden och framförallt äga på planen - oavsett poäng. Nej, ge inte upp för att det blir lite svårare, se det som en rolig utmaning och går ni bet så är det inte hela världen, du har ju samma pälskling med dig hem som du kom med och en rallytitel är inte så viktig.

onsdag 20 juli 2016

Lydnadssatsning nu då!?

December 2012, lydnadsklass 1
Nu när vi lullat runt många veckor utan något att göra har det börjat suga i min lydnadstarm igen. Jag vill gärna få till det där LP 3 innan det ens inte går att få (om det blir de nya reglerna) så då måste vi sätta fart och jag känner mig motiverad och road av lydnaden just nu. När Nässla har varit lite trött har vi ägnat oss åt lite lättare saker hemma, som att återuppta vittringen och bibehålla fjärren, på så gott som daglig basis. Nu har jag bokat hallen för en timmas träning där jag ska försöka länka lite mer och se var det brister, men jag har ju hyfsad koll från våra tävlingar så det är nog egentligen bara att fortsätta där för vi har lite samma varje gång. Tjuvningar, tugg och ett slarvigt fotgående typ ;-)

Eftersom vi inte kan göra så stora saker här hemma så har jag ändå tänkt att baklängeskedja slutet så jag kan känna en säkerhet i att det ska vara starka moment - även om hon blir trött. Så jag avslutar alltid med ett fullt fjärr hur trött hon än är (på plattform) och jag tycker att hon håller bra nivå nu! Nu ska jag lägga till att alltid göra en vittring innan (eftersom det också går bra inomhus), så hon även får göra den trött och gå vidare utan belöning. Jag har massor av mer planer, men det ska jag inte tråka ut er med, bara att nu kör vi!

måndag 18 juli 2016

Ohundig helg: mat, lite motion, välmående och mer mat.

Helgen som var fick vara utan hund, då jag skulle ner till Göteborg med min mamma, en julklapp som hon fick av mig, serverad nu. Eftersom jag skulle vara borta under mitt planerade långpass fick jag ta det under fredagen efter jobbet.
19 km är veckans långpassdistans
Lagom mör (och vrålhungrig, jag var liksom för trött för att äta ordentligt också efter passet) så åkte vi ner till Göteborg på lördag morgon. Jag visste inte det men mamma har bara varit där en gång tidigare, skulle tro det var 15 år sedan och då var vi nog bara på Liseberg och Maritiman, kanske en kort sväng på stan, men med min lillebror så gissar jag att det inte var så avslappnat den gången.. Det blev lite strosande innan incheckning på Clarion Post hotel, mitt favorithotell i det här landet (inte för att jag är så berest men ändå). Jag har velat åka dit sen jag såg det på ett arkitektprogram där de visade upp det under renoveringen och sist vi var där fick vi äta frukost bredvid Prins Carl Philip och Sofia så nog är det flådigt allt ;-) Men det fina är att det är stort nog för alla människor så man behöver inte känna sig utanför bara för att man inte är prins eller någon annan supertrendig person. Det jag älskar mest där är deras frukost, den längtade jag verkligen till. 

Efter incheckning och lite mer strosa gick vi och åt på 2112, ett hamburgerhak med hårdrocksinriktning men ändå omnämnd i White Guide. Jag letade länge efter en lämplig restaurang att ta med mamma på, men de som verkade på en bra nivå hade ju semesterstängt! Så denna fick det bli och det var god mat och god öl och för dagen en fantastisk service. 

Proppmätta traskade vi bort mot Avenyn, vi tänkte vi skulle ta en sväng i på Liseberg under kvällen, men fastnade först vid Paddan och tog en sväng på den när solen ändå sken (jag vet inte vad min mamma, uppväxt på norska västkusten, tänkte men hon tog inte med sig vare sig jacka eller paraply!). En sväng i kanalerna och sedan strosade vi vidare upp på avenyn och sedan ner till Liseberg. Där blev det inga åk, men desto mer spel.
Lyckan är gjord!
Mamma själv vann 2 kg bilar och en påse Twist. Vi hade med andra ord sötsaker så vi klarade oss resten av kvällen. 

Söndagen började vi med att gå ner på frukostbuffén direkt när vi vaknade vid 7 (älska också hotell som har tidig frukost även på helger!) där vi satt i två timmar. Upp på rummet för att duscha, fixa till och sedan checka ut och ta ytterligare en dag på stan. Vi hade inte direkt några planer, men på paddan hade de pratat om världens största kanelbulle som säljs i Haga så mamma ville gå dit. Sagt och gjort. 

Den var stor - och faktiskt god.
Den såg mest stor och torr ut, men det var den inte, faktiskt lika god som mina egna bullar :D Haga var för övrigt ett ställe jag aldrig varit i tidigare, det var väldigt mysigt, även om vi kanske inte hade någon mer behållning av alla fina caféer längs gatan, nu var det liksom fyllt till bredden! Strosade tillbaka och besökte lite inredningsbutiker, där bland annat boken "Min framtid på 3 minuter" åkte ner i shoppingskorgen. Det är en bok man fyller i några rader om dagen i, för att summera, se framåt och se glädjen i livet. Jag har länge tänkt att jag ska ha en bok att fylla i dagens 3 glädjeämnen varje dag, men den här var faktiskt snäppet bättre. 
En av sidorna ur boken
Vissa av punkterna är med varje dag, som exempelvis att skriva ner vad du ser fram emot. Jag är en nybliven lyssnare till Framgångspodden och på några av avsnitten jag nyss lyssnat på tipsar han om att man ska skriva ner 10 saker man ska göra under 2016 och som man ser fram emot, sätta denna lista någonstans så man ser det varje dag, för att på så sätt kunna längta och bli glad över vad som väntar. Det inspirerade mig direkt men att komma till handling har jag inte gjort, så det var toppen att det faktiskt fanns med i boken. Även om det inte är exakt samma så tror jag att det är bra att tänka ut tre saker varje dag som man längtar efter. Även om det blir samma saker flera dagar i rad så betyder det ju bara att man faktiskt längtar extra mycket :) 

Nåja, tillbaka till Göteborg som vi snart skulle lämna, men ett mycket trevligt inslag i hemresan var att en gammal kollega till mig, som jag knappt träffat på 8 år, skulle åka med oss hem :D Hon är framfusig (eller framtjusig som hon själv säger) och min raka motsats och jag har så himla kul med henne så det var ett fantastiskt avslut på en härlig helg. Eller ja, det bästa avslutet var faktiskt att komma hem - och hem är vartän älskling och pälskling finns.

torsdag 14 juli 2016

Sjukstuga, slappardagar och mindre panik

Ja, det är lite hur vi kan sammanfatta vår senaste obloggade tid. Med sjukstuga så hade vi först en incident då den andra kontorshunden fick kennelhosta. Väntade mig det värsta då de både hänger ihop på jobbet och delar vattenskålar (och Nässla äter upp hans rester så även matskål om man ska vara ärlig) men Nässla klarade sig och eftersom det idag var en vecka sedan de träffades sist och hon inte fått något (och han hade det i två veckor innan dess) så får vi anta att vi klarade oss undan åtminstone det. Det vi däremot inte klarade oss undan var pollen! Nässla har ju blivit dålig flera år kring semestertider, ett år var vi hos veterinären men fick en sommarvikarie som inte tog våra symptom på särskilt allvar då de mest prioriterade akuta åkommor och fick bara antibiotika utskrivet så jag hade liksom tappat hoppet om att få hjälp när vi behövde - under semestern. Men i år kliade hon sig ganska rejält (med mina mått mätt) så jag ringde min nya veterinär och fick tid. Jag själv var ganska säker på att det var pollenallergi mot just gräs för hennes symtom följde min gräspollenallergiska kollega (och jag dubbelkollade även på prognoser och såg att de var rätt synkade). Under väntan till att vi skulle få komma till veterinären googlade jag för fullt och fick lite smått panik "om hunden inte blir bra bör man tänka på om det är ett värdigt liv att utstå klåda"! En av de bästa sidorna jag hittade var faktiskt min kollega Glanna som skrivit. Det som verkade unisont på alla sidor var att hunden ska testas för foderallergi innan man börjar testa för atopisk allergi och tanken på 8 veckor strikt foderkoll kändes så där (när det ändå är uppenbart att det är bara en viss tid på året hon blir dålig). 

Tack och lov har jag hittat en vettig veterinär som trodde på mig och utifrån min beskrivning också skulle tro antingen insektsbett och/eller allergi mot pollen. Det gjordes ingen utredning på vilken sort utan vi fick kortisonkur utskrivet och sedan antihistaminer att använda vid behov, precis som vi behandlar oss människor med pollen alltså. Jag köpte också schampo som jag kan använda dagligen de dagar det är mycket pollen. Det gick enligt veterinären att vaccinera mot den sort hunden är allergisk mot, men att det tar inte bort 100% och brukar användas på de hundar som har allvarlig allergi. Hon tyckte att det var väldigt milt som Nässla hade och borde räcka med denna behandling. 

Så nu käkar Nässla alltså kortison i några dagar till. Det ökar törsten (och därmed kisseriet) och hungern (vilket faktiskt KAN bli värre, om nu någon trodde något annat). Dessutom är hon flåsig och har redan tappat mycket muskler! Det leder till att del två i rubriken efterföljs, vi slappar mest. Jag går en längre promenad med Nässla om dagen, men inte i raskt tempo. 

I går när vi hade en slappardag och vi gick upp i skogen för att plocka kantareller (hallelulja vilket nytt ställe jag hittade!) så inträffade den sista delen i rubriken - paniken. Nässla är ju väldigt lugn och går mest bara lunkandes när jag plockar men igår fick hon ett ryck och skulle gräva ner sig under en rotvälta. Vips så var hon borta och låg där under i godan ro när jag såg en enorm svärm av jordgetingar! Den paniken, hon hade alltså grävt ner sig i ett jordgetingbo och jag skrek upp henne och vi sprang bort. Några satt kvar och var jättearga i hennes päls men jag lyckades slå bort dem och jag tror hon klarade sig utan ett enda stick! Hon hade ju inte ens brytt sig om inte jag ropat upp henne, förbaskade toka!
Trots jordgetingincidenten så kom vi hem med nästan ett kg kantareller, Nässla måste bära så klart.
Så nu väntar vi bara på att kuren ska ta slut så ska jag börja med att bygga upp hennes muskler och kondition igen. Jag har egentligen ingen plan för hur det ska gå till, men jag gissar att vi kan öka på promenader, simma lite och även fortsätta i skogen. Innan dess blir det bara kravfritt. 

lördag 9 juli 2016

Första steget mot en valp

Jag har inte haft så stor lust alls under Nässlas hela liv att skaffa en valp. Först berodde det på att det var så otroligt jobbigt när Nässla var liten. Man skulle ner med hissen var 40:e minut för att kissa, promenader tillsammans med sambon var inte att tänka på (valpen kunde inte gå så långt och inte vara ensam så länge) och allt var tvunget att bli lite mer komplicerat. Kanske är jag för bekväm, för sen är det dessutom svårt att hitta det perfekta läget att skaffa en valp. För har jag en hund till blir det tre hundar på vår arbetsplats, ganska många faktiskt (och en stor anledning till att jag jobbar en del på att ha mitt eget där jag kan ha hur många hundar som helst), det blir jobbigare att åka bort på semester både med och utan hund. En hund går att lämna bort, men två? En hund kan följa med, men två? Hur ska jag göra när jag ska åka och tävla? Släpa med mig två hundar? Låta husse bli bunden även när jag ska tävla (mot idag när det räcker när jag ska döma)? Städning? Tänk om en till blir för mycket för min (minimala nästan icke existerande) allergi? Tänk om valpen skulle vara dryg, sjuk eller jobbig? Ja ni ser, valp är inte för mig. 

Men, jag inser ju (och mer och mer för varje dag Nässla åldras) att Nässla inte kommer finnas här för evigt. Och det krossar mitt hjärta. För jag vill egentligen inte ha hund i sig, jag vill för evigt ha Nässla. Så mycket att det gör ont. För att döva den smärtan behöver jag nog en hund vid det tillfället, för hur ska jag annars komma vidare? Hund är så stor del i livet, inte bara ur tävling och social aspekt, utan det är ju vad jag väntade på under mina första 18 år i livet. Ni som hänger här förstår nog precis vad jag menar så jag ska inte grotta in mig totalt i det här. 

Oavsett anledning och hur drygt det känns har jag ändå börjat vända. Eller tänkt mig att börja vända. Med det åtminstone börjat titta på aktuella valpkullar och vettiga uppfödares planer. Det är ett stort steg. Förhoppningsvis får jag en impuls och köper en valp, det är nog enda sättet. Charmas av det lilla svarta söta och de lovande generna. 


torsdag 7 juli 2016

Back to basic i vittringen

Vi har inte varit jätteduktiga på att underhålla något simpelt som vittringen och på den öppna träningen i tisdags på klubben så började det gå troll i vår vittring och jag bestämde mig för att öka på hennes säkerhet genom att gå tillbaka en del istället. Det som händer är att hon fastnat i tanken att det är viktigt att komma in så när hon inte hittar fort nog så tar hon vilken som. Då har jag i min tur stoppat henne och bett henne söka vidare så det slutade med att även när hon tog rätt pinne så stannar hon och tittar på mig, släpper och letar vidare..

Så då tog jag fram en låda med massor pinnar, tog på en och satt bara bredvid och klickade för rätt. Jag vill att hon ska leta länge, vilket hon gör omgång två, men med bibehållet lugn.

När hon kändes säker i VAD hon letade efter gjorde jag en där hon fick komma in och sitta, och ni ser ju..

I vinter ska vi ha den bästa vittringen i stan. Utan tugg dessutom. Gärna med en snygg ingång, för de sitter INTE som de ska nu. 

tisdag 5 juli 2016

Ska bara

En rot stack upp ut jorden. Inte okej enligt VP (VärldsPolisen) Nässla.. 
"Vem har satt upp den här mitt på gångvägen? Den ska bort innan jag kan gå en meter till!"
"Sådärja, bara flisningen kvar nu."

Finn ett fel


Ser du vad som är lite ovanligt på en rallytävling?

söndag 3 juli 2016

Domaruppdrag för SACK 2 juli 2016

I går hade jag uppdrag att döma AKL och NKL hos Svenska American Cattledog Klubben på Lida friluftsgård. Ett vackert område som jag gärna tar mig till om jag är nära för lite vandring, verkade finnas en del leder där. I vilket fall här kommer banorna och mina tankar kring dem.

Först var avancerad klass, med ganska få startande. Det jag tänkte skulle vara svårt med banan var nog mest den allmänna högerhandlingen (brukar räcka i AKL) och sidbytena från varandra, det har jag också märkt att många har svårt för. Det var 12 som kom till start, bara prispallen fick kvalificerande resultat (25%). Många diskade då hundarna inte ville jobba eller var med, men på de andra som inte fick kvalificerande skulle jag säga att det mesta låg i att hundarna (just då, de kanske är duktiga annars!) inte var säkra på höger sida. Vann gjorde en phaléle på 81 poäng.  
Sedan var det god lunch på värdshuset och efter det ett större gäng nybörjare som skulle prova lyckan. Och vilken lycka då! Speciellt för mig som domare för så gott som samtliga ekipage hade otroligt duktiga hundar och jag har faktiskt aldrig varit med om så fokuserade hundar rakt igenom en hel nybörjarklass!! Just nybörjarklass kan vara lite strulig då hundarna är ovana att tävla och vara i såna miljöer, men trots kaniner, bröllop, barn på plan och smällande ballonger så bara fokuserade hundarna :) Det gjorde mig och min skrivare så lyckliga! Trots duktiga hundar fanns det en del som blev diskade pga synliga leksaker på plan eller missade skyltar men hela 25 av 32 (78%) fick kvalificerande resultat. Vann gjorde en dansk kelpie på 100 poäng, men tvåan och trean var strax efter med 99 och 98 poäng (en kelpie och en sheltie). Finast var en av de på fjärdeplats som innan starten hade frågat hur hon kunde göra om hon ville diska pga hundens nosande som var alldeles gråtfärdig när hon kom upp för att hämta sitt protokoll för de hade aldrig fått så höga poäng. Då blev vi alla funkisar också lite våta i ögat. 
Nu är det en månads "semester" från dömandet och nästa gång blir på Örebro Hundsällskap den 6 augusti. Vi ses väl där?

lördag 2 juli 2016

Lästips!

Har ni en regnig dag och bara ska slappa vill jag tipsa om Jenny Wibäcks blogg. Jag kan inte sätta fingret på vad det är jag gillar med bloggen förutom att den är välskriven, så gå in och läs helt enkelt! 

Ännu en dag på spa

Eller kanske mer "Jag tar en promenad som är X lång så hinner jag hem lagom att bara byta om innan vi åker iväg" och sen 20 meter innan vägen möts jag av detta..
Först ett litet bad för att göra pälsen mottaglig
Sen kan man rulla sig i barret och snigelslemet
Nu har hon massa kala fläckar i pälsen, för er som inte vet så är det tydligen så att snigelslem inte går att tvätta bort (med hundschampo åtminstone). Älska att min hund tydligen har en gris som mamma.  

fredag 1 juli 2016

Slappardagar

Med all denna ledighet efter jobbet har jag fått enormt mycket fritid. Skönt faktiskt! Inte för att jag ligger på soffan hela dagarna (men när jag gör det så tittar jag på alla avsnitt av "Say yes to the dress" och gråter). Däremot kan man ju ligga på gräsmattan tillsammans med Nässla och hennes snuttekaning och mysa efter ett löparpass. 
Nässla och Niiiiiinen
Sen kan man passa på och njuta av ledighet som man ska  - i skogen strosandes och snubblandes över ett gäng kantareller så här sista juni. 
Namnam!

Fantastisk produkt

När jag springer måste jag ha mobil med mig för att ha koll på distans och splits. Har sneglat på det här bältet tidigare för hundbajspåsar (ja, min hund biter ju sönder de jag binder på kopplet, trots sin ädla ålder) och nycklar och annat man måste ha på promenad trots att man inte har fickor. Slog till här om dagen efter ett löparpass i min långärmade tröja (med fickor) som slutade i värmeslag och nu har jag fått den. Den ser praktisk ut men är hundra gånger bättre än vad den ser ut! Och jag är ganska känslig mot obekväma och halvbra saker. Sprang igår och har provat stoppa i det ena och det andra och den är suverän och jag rekommenderar den starkt. Hussen blev lite besviken när han provat den att jag köpte den i just den här färgen, hehe ;-)
FlipBelt
Vill du ha ett eget bälte hittar du det här på nätet eller i någon butik som är återförsäljare enligt deras hemsida. Och för skatteverket och skeptiker - Nej, jag har inte fått rabatt för att skriva detta. Jag har betalat fullt pris och är bara nöjd.