måndag 31 oktober 2011

Vintertid

Förutom det faktum att det är alldeles för mörkt för att träna i skogen med vårat gäng nu på kvällen (vi får helt enkelt hålla oss inom elljusspåren och träna jaktlydnad i olika former) så innebär ju också vintertiden att hundens lilla mage måste ställas om efter ett nytt mat-schema. Har aldrig tidigare varit något problem men nu har jag en liten hund som är väldigt aktiv i ansatsen att få mig mot köket och hennes skål..

"Eh va? Var det din HALSDUK? Åh, jag trodde det var en korv eller nåt som jag skulle få äta."

lördag 29 oktober 2011

En mjuk varm hundnos

När man är så här lite extra ynklig som jag är idag, då är det förbaskat skönt att det dyker upp en varm hundnos och tröstar en.. Det här med träningsproblemen är ju bara världsligt, kärleken ja den är på riktigt.
Oroa er inte, mina deppigheter beror inte på något allvarligt, bara en härlig coctail av PMS, visdomstandvärk (med tillhörande huvudvärk och feber) samt en liten skvätt av nackspärr. Men man kan ju gråta för mindre.

Gårdagens rallyträning

Igår hade vi våran veckoträning i rally och jag fick lära mig ett och annat om vad vi behöver träna på: 8:ans frestelse och att Nässla ska vara lös. Att kombinera dessa var icke bra!

Problemet med 8:ans frestelse ligger inte i själva momentet när man gör det, utan i att Nässla tror att det är någon form av externbelöning (?) eller helt enkelt störning i resten av banan. Hon kan inte göra moment med ryggen till skålen, så är det ett sitt framför mig när skålen är bakom så är det som en förbaskad fjäder i hunden som bara drar tillbaka henne.. Och hon har ju så svårt att glömma! Så, det vi ska träna på är:
  • Ingen externbelöning under några andra träningsformer heller.
  • Träna skyltar med störningsskålar bakom, vid sidan, ja överallt.
Lösträningen är en värre historia.. Den som hängt med här i bloggen sen förra vintern kanske minns hur bland annat min freestylekurs gick? Hunden kunde jobba flitigt i 40 minuter vid min sida och jag tänkte, det här går ju bra, och släpper hunden. Då ser man på henne hur hon fokuserar upp och vips så drar hon till första bästa lekmöjlighet. Så blev det igår, och jag blir så arg och besviken. Arg för att jag känner att jag inte kan lita på henne vilket gör mig spänd och då blir hon ännu värre. Besviken för att jag trodde vi hade jobbat oss förbi det här under året.
Igår såg jag hur den här blicken kom, som hon fick förra året när hon hörde att hon knäpptes loss och den är hemsk! Jag hatar att inte kunna lita på min hund i de sammanhangen! Men, man kan väl inte deppa ihop totalt över något sånt (då hade jag nog redan hängt mig någonstans) så här är träningsplanen för den grejen:
  • Se om jag kan byta halsband/koppel till något som inte förknippas med den här situationen.
  • Träna korta sessioner där jag kopplar loss och kopplar henne igen.
  • Träna mer lös på banan men utan 8:ans frestelse ett tag (träna det för sig). Tror nämligen att det var det som löste ut det, sen när hon väl kom in i den sinnesstämningen så körde hon bara på.
Och föresten, jag behöver väl inte nämna att vi INTE tävlar varken om en månad eller på My Dog (vilket vi inte tänkt från början heller). Tänker inte ge mig ut med en hund som riskerar att hamna både här och där men inte där jag tänkt mig..
 

torsdag 27 oktober 2011

Galenpanna!

Ja, nu tror ni förstås att jag menar Nässla, men icke då! Jag syftar på min kära träningskamrat Zandra som i morse skickade en inbjudan till att anmäla sig på rallytävling under My Dog! Själva tävlingsmomentet var väl inte det mest skrämmande utan jag såg framför mig hur vi helt hysteriska letar parkeringsplats i centrala Göteborg (efter att vi sovit på något avlägset hak liknande det vi sov på sist där nere och fryst rumpor och näsor av oss) klockan 6 på morgonen (för att hitta en "bra plats vid banan" åt Zandra). Hjärtat i halsgropen och en flåsande Lova i baksätet innan vi hittar rätt, för att stressa med Zandras lilla gage till dörren, som är stängd eftersom vi är alldeles för tidiga (vilket är mitt fel eftersom jag alltid tror att allt kommer ta en timma extra när jag gör något jag aldrig gjort förut). Sen kommer de närmaste, låt säga, 5 timmarna innan start gå åt till att Zandra frågar mig tusen frågor för att få reda på hur arrangörerna tänkt sig, om det kommer finnas rosetter och annat medans jag blir mer och mer irriterad för jag är nervös, illamående och trött (allt pga urkassa tävlingsnerver). Sen har vi två minuter på oss att visa vad vi tränat på i två månader och resterande timmar innan prisutdelningen att titta på inspelning, analysera allt som gått dåligt och må lite mer dåligt under funderingarna om vi klarade godkänd poäng.

Dock, visade det sig, hade hon inte tänkt att vi skulle tävla där (eller hon själv, men vi måste ju tävla ihop, så är det ju bara) och jag kunde andas ut. Däremot tipsade hon snart om en tävling som är inomhus första helgen i november. Det innebär en månads träning från igår, och med tanke på att vi tränat en bana i fortsättning en gång känns det ganska nära. I alla fall när banan skapade mer frågor än svar! Men, nu hävdar galningen (Zandra, om ni inte förstått det) att hon inte alls tyckte det var så mycket nya saker i fortsättningsklass, vilket hon inte alls tyckte i fredags när vi tränade.. Men, jag tror hon använde sig av den här psykologiska säljmetoden: backa efter avslag. Ni vet, när en dammsugarförsäljare försöker en dammsugare för 20.000 spänn och när du tackar nej och försäljaren frågar om du åtminstone inte kan tänka dig en liten burk rengöringsmedel för 250 spänn då. Och jovisst, det känns ju som att du kan inte säga nej två gånger och vad är egentligen 250 kronor jämfört med 20.000? Just det, det finns en psykologisk benämning på detta fenomen och jag tror Zandra använde det på mig. Först presenterar hon mig för något så jag storknar, sen backar hon och erbjuder tävlingen om en månad. Något jag inte skulle säga ja till i normala fall, men nu känns det som att jag inte kan säga nej två gånger ;-)

Med blondinerna i Stockholm

Igår fick Zandra och Lystra följa med till våran träningsdejt med Jens. Vet inte om vi hade någon direkt plan förutom att ta med vilt och träna skott. Jag började med att köra markering med skott på Nässla och ja.. vad säger man.. Jo, den här pickadollen (apportkastaren) var nog årets bästa investering för det där behöver vi verkligen träna på! Innan första skottet ens gått av (och ingenting hunnits kastas) så var Nässla långt bort på fältet och sprang. Sprang sprang sprang. Vi gjorde om och samma sak igen med samma resultat. Efter några gånger funderade vi på om vi skulle ha koppel på, men tänkte att det är bättre att passa på nu när vi kan att låta henne lära sig själv att det lönar inget till att rusa så där. Så vi fortsatte och till slut behövde Jens inte ens skjuta utan det räckte att han sträckte upp den i luften för att hon skulle dra iväg.. Loverna blev dock mindre och mindre och tillslut höll hon i sig också och vi kunde avsluta som sig bör. Nu vet jag vad jag kan ta med mig husse ut och göra.. Låtsas skjuta!

Det blev faktiskt en liten flashback att stå där och se hur benen springer och huvudet bara hänger med. Så hade vi ju det med vanliga dummymarkeringar förut.. Samma taktik har ju funkat på dummysar utan skott så jag tvivlar inte på att det kommer att göra det nu heller, nu när jag dessutom kan träna det ofta. Att hon var stadig på WT:t trots miljön OCH skott är ju så här efter gårdagens pass otroligt.

Efter Nässlas lilla uppvisning i hur man gör av med mest möjliga energi utan att åstakomma något så gjorde vi en liten walk up. Några smådetaljer här och där men överlag mycket lyckat. Nässla gick bättre fot än någonsin men det tror jag är för att det var mer störningar. Ju mer desto bättre fokuserar hon, knasbollen.

Sen kände vi oss ganksa nöjda och åkte hem till Jens för lite fika och hundsnack! En mycket trevlig dag. För att titta på lite bilder så kika in på Zandras blogg (länk i början av texten).

tisdag 25 oktober 2011

Mörker!

Vad mörkt det har blivit nu! Igår hade vi jaktträning med deltagarrekord, hela fem hundar med respektive bromskloss i kopplet var vi. Tyvärr tog det bara en timma innan det blev mörkt vilket innebär att nästa vecka när vi har vintertid kommer vi inte längre kunna träna i skogen. Vi bestämde oss istället för att ses i ett upplyst motionsområde och träna lydnadsbitarna för jakten. Tror inte hundarna bryr sig så mycket om att det inte är en jaktplats, de går igång ändå på fenomenet skog..

Gårdagen erbjöd inte så mycket för våran del, Nässla fick göra ett långt snyggt linjetag in i skog och vidare ut på fält med stora buskage som hon skulle igenom. Sen var hon pick up dog till sökhundarna och en markering. (Hon har koll på allt hon..)

Nu ska jag återgå till studerandet, har en uppgift som ska in på fredag och efter det börjar C-uppsatsen, själva klimaxet med min skolgång just nu. Är aningen stressad eftersom vi inte vet om vårat ämne är okej, men nu verkar vi ha fått in tid för ett möte med handledaren. Till råga på det ska jag jobba 8-17 hela vecka 45 (en timma bort dessutom!) och måste fixa hundvakt till det. Som ni märker, ingen tid för att sitta här och pladdra på om vädret.

lördag 22 oktober 2011

Hungrig Hund

Nässlas matvanor har verkligen förändrats över tid. Under hela unghundsperioden fram till förra året åt hon inte sin mat om hon absolut inte behövde. Jag lät oftast bli att lägga mig i, tänkte att svälter gör hon iallafall inte. Dock när det närmade sig en vecka kunde jag spä ut maten med blötfoder för att få igång ätandet, det visade sig också att när hon väl började äta med hjälp av topping kom aptiten igång och hon kunde fortsätta äta (utan topping) i några dagar till.
Ranglet Anno 2009
När jag sedan kastrerade henne förra året fick jag börja vänja mig med att hon åtminstone ville äta sin mat, så gott som varje portion. Nu har det här utvecklats till att hon slänger i sig varje portion (och annat hon kommer över) och dessutom tigger om mer! Hon vankar om kvällarna, hämtar sin tomma skål och lägger den i knät på mig, lägger sig mellan framför matskålen och sover.. Tror inte längre det handlar om att hon vill äta för att det är gott (för det har hon aldrig tyckt) utan jag tror att hon på riktigt är hungrig. Mer mat kan jag inte ge henne då hon inte ska bli större än hon är, borde nog snarare gå ner ett kg, däremot har jag börjat ge henne bukfyllnad och fil på mornarna. Filen är för att hon spyr under första morgonpromenaden, det är bara galla vilket många hundar spyr när de är tomma i magen. Så det får hon direkt när vi kliver upp, bara pyttelite för att inte vara tom. Sen får hon till kvällen fodret utblandat med blötlagt havregryn, vilket har lite kalorier men är mättande. Har gjort så några dagar och det verkar fungera bra, hon har inte ägnat resten av kvällen åt svälteri. Förutom kvällsmaten får hon som vanligt frukost och lunch. Kanske kan verka omständigt för andra att ge hunden så många mål, men jag äter ju själv alltid vid de tiderna så det blir inte besvärligare att hälla upp lite mat till hunden då heller. Det svåra i det hela är att ställa om sig själv från en svältande hund till ett matvrak!

torsdag 20 oktober 2011

Ett snabbt pass

Sen vi började träna med träningskompisar har förmågan att träna på egen hand nästan försvunnit helt. Ofta hittar jag ställen att träna på under vanliga promenader och tänker att här kan jag göra si eller så, men kommer aldrig till att gå tillbaka och väl träna. Idag hade jag lite träningsabstinens (hur fasiken är det möjligt, hundig helg, tränade med Zandra och Cicci i måndags och var hos Jens i tisdags?!) så jag tog på mig stövlar och med mig två dummysar för en liten övning linjetag på fält. Började med att hon fick gå fot hela vägen och jag var laddad med tålamod och lät bli att säga till hela tiden hon kom ur plats. Det fungerade och tog knappast längre tid än när jag säger till.. Det rör sig om en bra bit hon fick gå (genom en skog) men på fältet blev det betydligt svårare och hon ville hellre äta gräs. Detta ska jag helt klart ta till mig och återkomma till denna plats OFTA och träna på detta, när det ändå ligger i närheten.
Planen var att göra två långa linjetag på fält med högt gräs. Hon skulle få veta att de fanns men vi gick inte raka vägen så hon ändå fick ta sig igenom gräset själv. Den svarta cirkeln visar hur jag gick när jag la ut dem. När jag la ut fick hon se och jag satte henne så hon såg det från det håll hon ska komma.

Gick tillbaka till utgångspunkten och skickade på nr 1. Tyvärr sprang hon i spåret vi hade gått (jag tänkte på det  men missade ändå och gick så tajt, klant!) även om hon rättade till sig mot slutet och hamnade rätt utan min hjälp (om det nu är bra..). På skick nr två gick hon klockrent rakt igenom, trots att det dessutom var en hög med extra tätt gräs där på vägen. Duktig. Mer än så blev det inte och jag kände att det räckte för att täcka mitt behov av hundjobb för dagen (plus att jag var tvungen att gå till skolan).

Bli en bättre tränare

Ett bra sätt att bli en bättre tränare är att träna höns. Här demonstrerar Adam Alsing lite med hjälp av Marie Fogelqvist. Blir faktiskt riktigt sugen att åka och träna, det där är ju hur kul som helst!

tisdag 18 oktober 2011

Walk up

Idag var vi en sväng till Jens och tränade lite. Jag kom på en brilliant plan när jag satt i bilen på vägen dit som vi körde efter. För att lätta upp stämningen lite i bloggen så har jag lagt in lite bilder från i våras, idag hade vi inte så här tur med vädret kan jag säga.

Planen var en walk up. Jag hade tänkt med dummysar men Jens hade tinat fyra fåglar, vilket så här i efterhand faktiskt var bättre. Först stod vi vid en sida på ett fält med ryggen åt det håll vi tänkte köra walk upen. Kastade ut en varsin fågel bara någon meter framför oss, hundarna riktade åt det hållet också. Vände upp, gick en bit, vände tillbaka och kastade varsin fågel igen. Då hade vi alltså två fåglar var på en linje framför (bakom) oss.

Sen vände vi upp och började gå på linje (hur stor linje man nu får av två hundförare?). Gick en bra bit när vi stannade och lämnade hundarna och gick iväg framåt. Vände oss om varpå den ena (den som hade den hunden som var mest fokuserad på att det fanns något bakom sig) fick kalla in sin hund.

När den hunden var inkallad skickade den andra av oss sin hund på ett "ut", bara med muntligt kommando. När hunden var inne vände vi och gick en bit till, satte och lämnade hundarna och gjorde om samma procedur fast med motsatta hundar.

När det var klart vände vi återigen upp och gick en bit, stannade och skulle här skjuta med apportkastaren. Den planen reviderades snabbt då jag först och främst själv blev lite chockad eftersom rekylen var betydligt mer än jag väntat mig och jag kände mig som den här killen:
Jag tappade den i backen och hade inte en tanka på att hinna hindra min hund från att ta bollen som sköts iväg. När Jens istället skulle vara tapper att skjuta så insåg jag att Nässla gick upp för mycket och att det är dumt att skjuta iväg något som vi inte kan kontrollera och att vi istället bör träna skott med vanliga dummysar till att börja med. Så här fick vi revidera planen och kastade istället vanliga markeringar med fåglarna som vi fått in. Först kastade jag en markering, gick tillbaka, vände om Nässla och skickade henne på linjetag till den första platsen vi var på. Vände tillbaka och Jens fick skicka på markeringen, för att sedan byta där han kastade markering och skickade Thisbe på linjetag och jag avslutade med att skicka Nässla på markering.
Det blev en väldigt bra övning (när allt ordnade upp sig efter skottincidenten) och vi upprepade samma två, tre gånger till. Med denna övning fick vi träna stadga, fot, långa linjetag, ut på muntligt kommando (och med långt avstånd) samt inkallning och viltvana utan att hetsa upp sig (hundarna alltså, jag och Jens var väl kanske inte alltid så coola;) ). En övning vi klart ska köra igen och som på många sätt kan försvåras (exempelvis kan man skicka första hunden på ut istället för att kalla in, svårt för den som sitter bredvid).

Resultatet då!

Fick mail i går kväll om resultatet från Working Testet och vi fick 45 poäng.
Ruta 1: 0
Ruta 2: 0
Ruta 3: 18
Ruta 4: 14
Ruta 5: 13

De är hårda i sina bedömningar men det känns ändå som rättvisa poäng. Nu tränar vi vidare med fokus under träning. Började redan igår med Zandra och Cicci och då höll sig Nässla från trams hela dagen. Det som hon dock inte kunde hålla sig från var att äta svamp :/

söndag 16 oktober 2011

Dagens Working Test

Dagen började med lite morgongymnastik, det är viktigt att värma upp inför en så viktig dag som livspremiären i öppenklass.

Ja, vad säger man om resten av dagen då? Jag var ju som sagt inte nervös och det är nog mest för att jag har förträngt dagens prov och inte tränat inför det (osmart taktik). Jag vet inte om det var det eller helt enkelt Nässlas personlighet (tror faktiskt på det sistnämnda) som avgjorde dagens icke-brillianta start. Jag hade tänkt att OM det fanns med en walk up skulle jag antingen ta den sist (och börja med ett sök) eller faktiskt se om det gick att nolla den utan att gå. Men, det visade sig att den var med och att man inte fick välja vilken ordning man ville ta rutorna.. Magont deluxe! I vilket fall, vi tar det från början.
Ruta 1. Dirigering.
Punkt 1. Markering som hunden får ta innan dirigering.
Punkt 2. Platsen för dirigeringen.
Så såg alltså rutan ut. Och  varför har jag då målat dit de där små detaljerna som väg och annat oväsentligt? Jo, därför att Nässla sprang rakt igenom (de två meter) skogen och hittade där två ensamma hundar som hon flirtade med innan hon sprang till husse och Thisbe. Detta visste ju inte jag, utan jag stod och försökte kalla in min hund när jag hör Tomas hojta på Nässla.. Domaren sa att detta var att hunden gick ur hand (utom all kontroll ever skulle jag kalla det) och givetvis blev vi nollade.. Domaren skrattade dock och jag kände att skulle det hända någon så var det givetvis pajasen. Och så klart, när alla kan se eländet.

En liten parentes: när jag stod och väntade vid någon annan ruta är det någon som säger att "ja, det är ju så typsikt flattar att springa rakt fram till skogskanten och sen vika av som om det vore en vägg." Well, det gjorde iallafall inte Nässla! ;-)
Ruta 2. Walk up. Här stod jag och var lite lätt illamående (och inte ett dugg mer uppmuntrad av morgonens äventyr) och velade mellan att gå till funktionärerna och fråga om man fick nolla sig frivilligt utan att bli diskad eller om jag skulle göra det. Då kom det dock en elithundsförare och peppade mig och menade att skit händer, låt det isåfall ske. Stärkt av hans sinne för humor och vetskapen att jag inte skulle dö om Nässla inte hade stadga så ställde jag upp och gick in. Hade tur och hamnade med en med högre startnummer än mig vilket uppenbarligen betydde att jag fick börja på vänster sida (ja, jag är rookie på området, är ju bara andra gången vi är ute på jaktprov) och därför starta. Min stora fasa var att Nässla skulle dra iväg när den andra hunden jobbade nämligen.
Först fick vi börja med en liten session fotgående. Inte så bra sådant.. Sen dubbelmarkeringen och där tror jag det brann ordentligt i Nässlas skalle. Hon tog sikte på den ena, sprang över till den andra och sen tillbaka, sprang över en utan att hitta och när jag skulle hjälpa henne lyssnade hon inte. Kallade efter att domaren bad mig och vi bytte sida. Där skulle vi också gå fot men det gick ju inte alls bra så domaren sa åt mig att koppla hunden (tack o lov!). När parhunden jobbade la sig Nässla ner istället, snopet för mig, men ack så skönt! Givetvis nollade vi men jag är nöjd med att hon inte ens hade tendens till att dra efter den andra hunden, det var dagens skräck och det slapp vi. Att hon inte löste uppgiften alls (jag menar, inte ens i närheten av två markeringar) kändes mest som att hon egenligen inte hade samlat ihop sig för dagen (precis som hon hade svårt för markeringen på ruta 1, som inte alls var komplicerad). Det är visserligen inte en "ursäkt" men en lärdom för framtiden. Hon behöver nog få fräsa ur på plats (inte tio mil innan) och sen kan man fokusera.

Ruta 3. Två enkelmarkeringar i högt gräs. Nu går det som det går, jag körde bara på med förhoppningen att vi kanske inte ska nolla alla rutor. Här gick det jättebra, jag skickade henne snabbt när hon ännu var fokuserad på nedslagsplatsen och hon spikade båda. Hon tog en liten omväg in (fram till funkisarna och stigen tillbaka) vilket vi fick två poäng avdrag för, för oss var det dock dagens seger! Jublade glatt när vi kom tillbaka och fick många grattis :) Väldigt stöttande medtävlande, kul!

Ruta 4. Dirigering, ca 70 meter genom högt gräs upp på en "skogskulle". Jag körde vidare i att det går som det går modet (och var skitnöjd över att det inte var något fotgående alls på denna ruta). Skickade henne och hon sprang hela vägen fram och lite till innan jag hann bromsa henne. Eftersom hon kom för långt ut försvann hon ur min kontroll ett tag men jag fick snart (tror jag, känns ju mer som fem minuter istället för fem sekunder) tillbaka henne, dirigerade henne in i rätt område och hon hittade den. Stor lycka för matte!! Avdrag för att jag tappade henne och för dåligt grepp på dummyn, men hur mycket vet jag inte ännu. (Vi väntade inte på resultaten). Jag brydde mig dock inte alls om de avdragen, är så nöjd att hon kom fram hela vägen för det där var ingen kort liten dirigering kan jag säga.

Ruta 5. Markering med osynlig kastare, grön dummy mot mörk bakgrund. Den här rutan hade jag hört mycket ont om.. Många hundar som missat och fått låga eller inga poäng. Först skulle man gå fot, vilket blev Nässlas bästa fot under dagen, förutom att jag fick säga till ordentligt i början (fast domaren var inte imponerad). Stadig (trots att det tog en evighet och mitt hjärta hann gallopera iväg ordentligt under tiden som skytten laddade om). Tyvärr missade även hon lite då hon först sprang upp på berget bakom, men jag lät henne hållas eftersom hon jobbade bra och tillslut hittade hon rätt. Domaren påpekade att vi får avdrag för fotgåendet och att hon sprang för långt ut först, men plus för att jag inte la mig i och hon fick lösa uppgiften själv som en markering. Inte heller här vet jag hur mycket avdraget blev, men återigen, överlycklig ändå :)

Kanske är det så man ska göra, börja med nollor och så blir man glad för vad som än händer som ger något poäng ;) Sen var det trevligt, medtävlande som skojade och var öppna, och även några vi kände igen sen kurser hos Bitte som man kunde prata lite med. Insåg snabbt att vi var ju knappast ensamma om att nolla, fanns även de som gav upp efter det vilket stärkte oss lite att vi ändå fortsatte.
Efter provet var det dags att åka och lämna Thisbe till Jens men innan dess intog vi våran middag utanför bilen. Thisbe försökte få sin beskärda del av mackan men det gick inte så bra. Dock var hon förbaskat söt!
Eftersom vi var en halvtimma tidigare än Jens & co från arlanda så stannade vi till i Ågesta och lät tjejerna tugga ut en sista stund på varandra, tror de behövde det efter alla intryck under dagen.
Husse och hundarna

Nu ska vi bara vänta på resultaten och påbörja århundradets fotgåendeträning. Det här funkar ju helt enkelt inte. Fast jag tror ändå att det är eg inte fotgående som är problemet, det är störningsträning. Så det ska vi träna!

lördag 15 oktober 2011

Prinsessorna

Sängen är 180 bred, inte 120 som det ser ut..
Det är inte lätt att hitta plats i sängen bland prinsessorna. Husse gav upp efter första natten och flyttade faktiskt ut till soffan, men jag förstår inte varför eftersom jag är totalt övertygad om att hundarna (förlåt, prinsessorna) sov PÅ mig och därför inte borde stört hans nattsömn. Visst, ibland är det lite besvärligt när två hundar trycker mot urinblåsan eller andra olämpliga platser men att ha fönstret öppet och kyligt för att få värma upp sig mellan två sötnosar, det är rätt mysigt :)

Zznark..

Idag var vi uppe på EHDK och spanade in när Zandra tävlade rally med Lystra. De är nu klara för nästa nivå och de är ju bara sååå duktiga, skrapade ihop 97 och 100 poäng!!! Stort grattis! Själv så frös jag mest ihjäl och hade fullt sjå med systrarna sisters när de fick komma ut ur bilen. Efter tävlingen åkte vi ut i skogen och bara var en stund, det är så skönt :)
Efter att kommit hem och duschat av leriga hundar (det går inte att undvika) blev det middag och varsitt oxöra till hundarna. Nässla orkade inte ens äta upp sitt utan somnade istället, Thisbe var inte långt efter. Jag känner att jag också är på väg men ska bara fixa picknick väskan inför morgondagen. I morgon ska vi ju till FRK´s WT och eftersom husse ska med måste jag smöra ordentligt med godfika ;-) Jag ska absolut inte glömma vinterjackan heller..

Är (än så länge) inte ett dugg nervös inför morgondagen. Tillåmed så illa att när Zandra frågade om jag var nervös inför morgondagens tävling visste jag inte vad fasiken hon pratade om =P

fredag 14 oktober 2011

Ytterligare ett pass med två hundar

Idag åkte vi ut till en älgjaktfri skog och tränade lite. Började med ett sök som jag la ut när de fortfarande satt i bilen, 12 dummysar i olika storlekar från 80 gram till 4kg. Hundarna var väl medvetna om att det låg ett sök ute (det där med nosen jag oroade för mig igår verkar över, dock ser hon lite snorig ut så det kanske kan förklara). Inte lätt att gå fot med två hundar så jag sket väl mer eller mindre i var Thisbe gick men Nässla fick allt anstränga sig för att ta sig framåt.
Väl på plats så trodde jag att jag bundit fast Thisbe men tydligen inte då hon drog iväg och började söka på eget bevåg. Själv sprang jag efter och var inte glad.. Tog in henne och skulle binda upp henne (ordentligt) och då drog den lilla *piiiip* iväg igen! (Nässla framstod ju som en stadig liten ängel i sammanhanget). Aja, snart fick jag tillbaka henne och jag chansade inte efter det med att ha henne lös när Nässla jobbade. Och givetvis fick Nässla börja, en hund som förutsätter att söket är till henne får snällt sitta bredvid och se på ett tag.

I vilket fall, sen fick de söka några dummysar var. På den sista blev dock Thisbe fixerad vid några hästar som sprang förbi och då hon lyssnar dåligt under jobb och jag inte är intresserad av att vara ansvarig för en hund som orsakar skenande hästar så fick hon inte ta den sista. Skickade Nässla men hon ställde sig och käkade gräs istället (där fick jag för att jag tänkte att nu när det är kallt behöver jag inte ta med vatten till dem. Nu vet jag, ta med vatten!). Eftersom jag inte kunde använda konkurrensen band jag upp dem och hämtade den sista själv. Gick istället vidare till en vattenplats med massor av vass.

Först tränade jag markering/stadga med båda lösa. Lite kaos så där i början.. Kopplade Thisbe och det gick mycket lättare. Nässla är van vid leken att allt som kastas inte är till henne men Thisbe däremot, hon såg inte ens att jag stod framför henne och blockade, hon var FÖR fokuserad på jobbet. När jag kopplade henne satt hon däremot stadigt. Nässla var en stjärna och klarade av att sitta lös fast jag skickade Thisbe. Ibland fattar jag inte, i måndags kunde jag inte ens vara nära Zandra när hon skickade sin hund på ett linjetag, men idag kan hon sitta lös bredvid en hund som skickas ut på en vattenmarkering?! Visserligen kräver dagens träning betydligt mer fokus från mig så jag är mer planerad, men hänger det verkligen på det?

Efter vattenmarkeringarna körde jag lite ut/inkallning. Här var Nässlas stadga inte så stadig, när jag skulle göra övningen med Thisbe kom hon smygandes efter mig.. Tur att jag lärt in "kommandot" gå tillbaka till där jag satte dig från början vilket gjorde att jag sparade några timmars träning ;) Med Thisbe gick jag ut en bit i skogen, satte henne och gjorde en synlig utläggning av en dummy och sen gick vi tillbaka en bit där jag (försökte) sätta henne och gå vidare in själv. Hon har dock väligt svårt att vända rumpan till något hon förväntas att hon ska få ta, men jag fick till det med mycket envishet. Eftersom hon har förväntan på att få gå ut och ta den direkt på ett utkommando så kallade jag in istället. Snopet sa hon, men hon kom in och fick blötmat istället och sedan skickades hon på ett linjetag till samma. Nässla fick samma övning på ett annat ställe över en liten mur, gjorde den två gånger och andra gången skickade jag henne på ut med bara ett muntligt kommando. Thisbe fick avsluta med samma övning och det gick bra för dem.

Vilken skillnad det är att träna någon annans hund! Jag har ju mina regler på hur saker och ting ska gå till, så måste man börja om med det igen. Visst att Jens tycker vissa saker är okej, men för mig blir det svårt att släppa igenom vissa saker så under de dagarna hon tränas med mig får hon helt enkelt finna sig i att sitta innan start och lyssna på vad jag har att säga ;) Tror jag ska knåpa ihop en liten to do list som han kan få med hunden när han kommer hem :P

torsdag 13 oktober 2011

Första passet med två hundar

November 2008, ingen större skillnad med andra ord.
Nu har vi varit ute på det första träningspasset hos Bootcamp Limpan. Phust. Först och främst var det den här grejen med regler. Nässla är ju van med att vi jobbar med de saker vi gör och att man då agerar på ett visst sätt. Det är icke Thisbe och jösses vad besvärligt det blir för mig då! Men, hon får lära sig och det tror jag hon gör fort. Sen då, hur lätt är det att kommunicera och tala om för vilken hund som vad gäller? Jag sätter Thisbe, säger stanna, får viska åt Nässla att hon ska följa med mig och när jag gått tre steg ser jag att den andra svarta följer efter ändå och då ska man få henne att stanna men inte Nässla. Suck, nä då tvärnitar Nässla och stannar så lydigt.. Aja, jag hade gott med tålamod iallfall, tur för mig.

Började med att göra ett litet närsöksområde som jag satte en hund i taget i för att betinga signalen lite. Med Thisbe fick jag först lära henne att sitta kvar och inte börja jobba innan jag sagt något.. Söket gick bra. För Nässlas var det lite svårare att söka, hon letade och höll sig inom området men verkade inte helt med vad gäller nosen, vilket är ovanligt. Jag vet inte om det är situationen som hon har svårt för (att jag drillar med en annan hund samtidigt) eller om det är något nosrelaterat jag borde bli orolig över (å andra sidan var det inga problem när jag tränade med Zandra i måndags?).
Sen körde vi lite dirigeringsövningar med skålar vilket blev både stadga (för den som inte jobbade) och dirigeringar. Jag jobbar med Nässla att förtydliga hur utsignalen SER ut då hon några gånger har misstolkat min hand upp (stopp) som ut. Jag kommer nog att köra bara med båda händerna och muntligt för att göra det tydligt, alternativt inte ha upp handen vid stopp? Jag vet inte, ska tänka igenom det ordentligt, kanske filma också så jag får se hur det egentligen ser ut för hunden. Thisbe tänkte jag först köra ut med men eftersom hon tog för givet att hon skulle få göra det när hon satt halvvägs ut till skålen fick hon istället träna inkallning från den positionen. Svårt sa hon!

Hundarna avslutade det hela med ett litet dopp i pölen så de fick båda en ducsh när de kom hem. Förfälig behandling ansåg Thisbe men nu verkar det glömt ;)

Systrarna sisters

Igår blev vi en till svarting i huset, Thisbe ska nämligen bo här över helgen när hennes familj är ute på galej. Nässla blev gladare än gladast när hon fick oväntat besök och de blev lika glada i morse när de insåg att syster var där.

Sen första gången de sågs efter valplådan är detta en given aktivitet, även nu på morgonkvisten.
Igår tog vi det lugnt, kände efter hur det var att gå med två och det var helt klart den smidigaste hunden vi vaktat att gå ut med, inga större problem förutom när Nässla har dragkamp med Thisbes koppel.. På kvällen hade vi lite regelutlärning hur vi gör när vi tränar, man tar helt enkelt inte bara för sig hur man vill och sen fick ju båda tränas på att ligga bredvid och se på när den andra jobbar.

I em är det skola och kvällen blir till mamma då vi ska steka ungerskt kål (mumma!!) men resten av helgen är oplanerad. Jag antar att jag bör träna lite inför söndagens WT dock ;-) Får se om jag får till det med två hundar. Träna alltså.

måndag 10 oktober 2011

Tid för att köra en mil (ohundigt!)

En lärare till mig (ekonom såklart) räknade ut vilken tid det egentligen tar att köra en mil, om man räknar in arbetstiden som krävs för att ha råd med bil, försäkring, bensin mm. Dessutom har han lagt till tid man faktiskt lägger ner på bilen, som skrapa rutor, tvätt etc. Vad kom han fram till då?

Anta du köper en bil kontant för 100 000kr och bilen har en halveringstid på tre år och kör 1000 mil om året. Försäkring kostar 4000, skatt 2000 och total summa för sommar och  vinterdäck på ett år hamnar på drygt 2000. Om vi ihop med detta lägger in service, parkering, spolarvätska (och annat "småplock") får man en årskostnad på 38667 kr plus 10 kr per mil i bränsle. Detta ger, räknat på de 1000 milen, en kostnad på 49kr/milen. (Här skulle de flesta slutat räkna men min lärare räknade som sagt ut tiden).
Anta sen att du tjänar 25000 minus 30% i skatt fördelat på 160 timmar, vilket ger en nettolön på 109 timmar. Räknar man sedan hur mycket minuter detta blir (och även lägger till några minuter för tvätt, skrapa rutor etc) blir den totala tiden man lägger ner på en mil 28 minuter.

Anta att du kör 50km/h. Antal minuter för att köra en mil blir då 12. Om jag dessutom lägger till den tiden jag räknat ut ovan (28min) tar det 40 minuter att köra en mil. Översatt i timmar blir det 0,7 vilket i sin tur innebär 15km/h.

Slutsats? Det tar lika lång tid att cykla som att ta bilen!

fredag 7 oktober 2011

Norsk rally

Jag och Zandra har förhoppningar om att när rallylydnad blir officiellt i Norge efter nyår så kan man bli champion där (vilket man inte kan bli i Sverige) och med det måste vi ju dit och tävla ;-) Kollar in deras skyltar men känner mig aningen förvirrad av vissa.. Som den här:
Aja, det är väl bara att leta vidare så kanske man hittar förklaringar på momenten också. Vissa skyltar som har samma innehåll (som sitt framför, runt höger etc) ser totalt annorlunda ut så det blir ju extra svårt.

(Ja, jag vet, vi har inte ens börjat tävla i fortsättningsklassen, men det gäller att ha framförhållning)

Tillägg: Nu har jag hittat vad skylten betyder. Hunden ska vara framför en och sen ska den ta sig till sittande utgångsposition på  vänster sida. Typ, alla skyltar och förklaringar finns att läsa här . Såg att de har en skylt som innebär att man lämnar hunden stående och då ska domaren gå fram och stryka hunden över ryggen :O I klass två dessutom..

torsdag 6 oktober 2011

Lite tankar

På hundpromenader finns det gott om tid för reflektion och vad är inte bättre än att reflektera över hunden då? (Ärligt talat kommer det en hel del tankar om skolarbete också när jag går, är oerhört kreativ då). Mina senaste tankegångar gäller att det känns ändå inte helt dumt att det här med Nässla + fåglar = mindre katastrof. Visst, det var ju inte den roligaste dagen när jag insåg att vi inte hade kommit så långt som jag trott, men ibland har jag tänkt att årets otroliga framsteg inte har berott på någon träning från min sida. Givetvis har jag inte alltid tänkt så, men ibland kommer funderingarna om det bara berodde på att jag hade kastrerat henne som vi helt plötsligt kunde träna med andra ekipage och hon kunde lyssna i jaktsammanhang utan att bli stressad. Exempelvis stod det ju i senaste numret av apportören (alternativt charmören, men jag tror det tom stått i båda) att de helst inte vill att man kastrerar då det förutom att minska avelsbasen även ger felaktiga provresultat då vissa hundar blir lugnare (och därmed bättre på prov) av en kastrering. Och när jag läser sånt tänker jag att ja, kanske är det inte hårt slit som gjort framstegen. Men, när jag fick beteendet vid viltsituation för mig så inser jag att nä, det är inte kastreringen utan faktiskt en del arbete. Och, om vi har klarat det med de situationerna vi hittills har jobbat oss igenom ska vi ta oss igenom viltbiten också. Trots att vi inte har en till livmoder att ta bort ;-) Sen, en sak som jag inte tänkt på men som slagit mig. När vi var hos Sörmlands hundsskola för FARTestet sa Håkan att Nässla är en sån hund som behöver få lära sig en sak i en lugn miljö, träna miljön för sig för att sakta, sakta sammanfoga det. Vad rätt han hade (och många bra saker i övrigt att säga under det där testet, det var nog bland det mest prisvärda jag gjort med Nässla). Men jag sätter mig inte och tycker att Håkan sa att hon är för känslig för miljön för att alls lyckas med jakten utan jag ska jobba igenom det, med de råd jag fick och får av andra människor jag litar på idag.

Så, till något helt annat: idag tränade jag dirigering inspirerad av kursen. Eller snarare, jag var inspirerad av kursen och ville träna dirigering. Tankarna var höga om Nässla och det blev mest bara pannkaka. Vid lämpligt tillfälle ska jag göra om och göra rätt så hon får en ärlig chans till lyckande. Dumma, dumma, dumma matte!

onsdag 5 oktober 2011

Dagens kurs

Jag borde rapportera en del från kursen men känner mig så såsig i skallen, det blev en lång dag. Men, överlag skötte sig Nässla bra, ibland när vi transporterade oss mellan områdena blev jag så stressad så jag inte kände att jag hann träna fint fot men annars höll hon sig i skinnet. Hon fick agera pick-up dog, vilket känns lite flådigt för en hund som inte ens startat ;-) Men hon gjorde det hon skulle så jag är nöjd. Hon höll sig hyfsat lugn också trots att hon så klart gick i taket när hon upptäckte var vi var.

Några nya övningar blev det väl direkt inte men det skapade ändå lite pepp på att faktiskt träna det som vi har svårt för och att förnya sig lite. Om jag hinner i morrn ska jag fixa lite, annars får det bli på fredag fm. Ska fundera ut några riktigt bra övningar så jag får in de inslag jag faktiskt vill ha så jag inte bara på slentrian tränar vidare på de gamla övningar. 

tisdag 4 oktober 2011

Vad gör man?

När man nyss har klivit ur bilen med nya dummysar som ska premiäranvändas och hunden börjar med att käka på en människobajs? Utan godis på fickan (nä, jag tänkte knappast belöna bajsäteriet men det är en effektiv metod att bli av med snusklukten/avlagringarna i truten att fylla hunden med köttbullar) eller en vattenslang heller för den delen är det bara att försöka få hunden att hålla sig bortom två meter från en och gärna börja gräva och äta efter svamp. Hellre en kolsvart dummy än en bajsbrun..

Givetvis är hunden jättetaggad på mig och jag får ge kommandot backa i all evighet, leta rätt på en pinne (ibland är det inte dumt med pinntokig hund) och kasta in den i skogen så hon kommer av sig. Planen funkar och snart har det passerat en och annan tryffel och vi kan jobba enligt planen med en någorlunda okej mun. Man får vara glad för det lilla (uppenbarligen ett motto när man lever med den här vesslan) över att jackan inte hann få sig en avtork, ny som den är.

I morgon ska jag vara funktionär på dirigeringskurs högre nivå hos uppfödaren. Nässla (eller V som i vesslan som uppfödaren kallar henne) får också följa med, det blir nog bra miljöträning. Själv hoppas jag att kunna sno åt mig en och annan bra övning som jag kan träna.

Dialog

Idag utspelade sig följande dialog mellan mig och Nässla. Vi hade nyss kommit hem efter att ha skjutsat mamma när vi hoppar ur bilen.
Nässla: -Ska vi in?! Jag måste ju pinka!
Jag: -Okej, då går vi runt staketet då så du får göra vad du ska.
Nässla (tvärnitar) - NÄ, den lilla rundan går inte, jag måste nog bajsa också! (Kniper lite lätt)
Jag: Okej, då tar vi den andra rundan då, men det får gå fort för jag behöver också gå in och pinka.
Lunkar iväg längs våran korta rutt tills vi kommer till hörnet runt vallen.
Nässla: -Nu går du åt fel håll!
Jag: - Nä, vi ska bara gå runt vallen och göra behov.
Nässla (slänger sig på backen): Jag kan INTE gå åt det hållet. Det är fel.
Jag (går fram och försöker få med henne): Skärp dig
Nässla (som nu vänder upp på rygg): - Jag.. döööör.. måste... till.. rastparken..

Den lilla slinkan, hon försökte (och lyckades nästan!) ta med mig till rastparken istället för att gå in. Ibland är hon för smart för mitt eget bästa. Jag har sagt det förr och säger det igen: Always keep your flatcoated stupid.

måndag 3 oktober 2011

Pappa är sjuk

Ja, ingen farlig åkomma, bara förkylning, men han själv är övertygad om att han har fått fågelinfluensan. För att jag la fåglar i en frys han har haft mat i. Jag tror dock inte åsynen av döda fåglar är så smittsam.. Nu är de iallafall flyttade hem till våran "nya" frys, hoppas den håller ihop.

Har nyss kommit hem från ett pass med tjejerna, vissa saker gick fint, att inte bada gick sämre ;-) Fast hon stack aldrig och badade under kommando, antar att man får vara glad för det lilla. När vi gick hem hade det blivit kolsvart (finns inga lampor i våran skog) varpå jag sa: "möter man nån nu skiter man ju på sig" varpå det tog en halv minut innan vi upptäckte att det satt några längre fram och grillade! Inte nog med det, när vi fortsatte gå mötte vi ett trettiotal ungar med pannlampor mitt i urskogen. Det blev lite obehagligt till slut och hundarna verkade flippa ur sen också, det skälldes på både stenar och stubbar till slut. Att vara pedagogisk och stanna och låta de avreagera sig fanns liksom inte, inte när man inte ens själv såg skillnad på om stenen skulle vara ett vildsvin. Skällande hundar i en kolsvart skog är rätt läbbigt!

lördag 1 oktober 2011

Inte bra!

När man har en frys full med fåglar och det visar sig att frysen inte fungerar, då är det inte så bra. Till pappas förtret hade han dock precis städat ur sin stora frys och jag kunde nödlanda pippisarna där men nu tror han att han kommer få fågelinfluensa.. Det verkar dock som om det växer gamla frysar på träd för bara någon timma efter dödsbeskedet hos frysen ringde pappa och berättade att han hittat en till skänks. Det är dagens plan det!

Föresten, la ett spår med Cicci igår som vi gick idag. Betydligt bättre än när jag gick spåret själv men det behövs defenetivt lite påminnelse om hur man gör den där leken korrekt. Nu när hon tappar spåret blir hon näst intill hysterisk och bara springer runt "Vart är spåååret??? Ahhh, det kommer försvinna, spring spring spring så kanske jag springer på det!!" Aja, jag ser ju iallafall tydligt när hon kommer ur spår.. Vi får träna mer helt enkelt.