tisdag 28 juli 2020

Semester och valppremiär i husvagnen

Vad hittar man på när Norge är stängt för oss coronavildingar i Sverige? Jo man tar husvagnen genom vårt egna land upp till Åre för att träna hund så klart! Eftersom det fortfarande bara är jag som kör bil i det här hushållet valde vi att dela upp turen med ett stopp på vägen och tur var väl det för vet ni hur långt det är till Åre med bil och husvagn?  
Vagnen packas och valpen tränas på att ens vilja gå in i den

Vi började med att åka till Våmhus där jag var och bodde när vi var på Spånkorgscupen, en pyttig camping i väldigt mysig miljö som kändes säker ur ett trängselperspektiv. Och det är ju behagligt inte bara med tanke på viruset utan också med husvagnsparkering i åtanke :P Nu hade vi sån tur att hela campingen var tom, vilket tyvärr ledde till parkeringsångest och liiiite osämja mellan mig och sambon när jag backade till ekipaget. Vi kom iaf på plats och sen var det bara mysigt. 


Här har vi en stackars familj på 5 pers (utan hund) som tältar i spöregnet i ett utställningstält. Kan inte varit bekvämt men de fnissade sig igenom hela natten. 

Storspanaren som först började fälla i husvagnen och dagen därpå började löpa. Perfekt för att bo på en så liten yta så att säga.. 

Gott om plats
Vi var in en sväng till Mora men där var det så mycket folk att man nästan fick panik. Kollade in vasaloppsarenan som Tomas aldrig sett utan cykel, sedan kollade vi även in Orsa, men det var inte så mycket att se faktiskt. Tomas fick skjuts till Oxberg där han fick cykla tillbaka och under tiden passade vi på att SUP:a lite. Fortfarande cool och duktig på brädan.  


Svansen i på ena sidan och en tass i på den andra. Dessutom så otroligt långgrunt så trots att vi var långt ute nådde vattnet till knäna så jag kände mig trygg i att våga stå och utmana mig lite (samt fota). 

Efter två nätter i Våmhus blev det inlandsvägen till Järpen. Inte världens roligaste väg för husvagn och timmar i sträck, men kom fram gjorde vi ändå. Tyvärr hade Tess hund skurit upp en tass och drog iväg direkt till närmaste öppna vet i Östersund (en timma bort) när vi kom. Vi hängde inne hos henne tillsammans med Atlas så han skulle slippa sitta i bilen fram och tillbaka. Han var måttligt intresserad av Sirap (kastrat och "herre") men de funkade ändå bra. 
Tess samlar tydligen på turkost, Sirap och hennes nya trosa passade perfekt in!

På plats har det bara varit lugna dagar med cykling för Tomas och hundträning för mig och Tess. När vi inte har tränat hund har vi pratat och analyserat om allt inom hundträning. Så en helt rimlig semester alltså. På kvällarna har vi kollat på film och käkat gott allihop och jag kom tom in i sovmorgonsrutiner (som omkullkastades första morgonen här då Sirap tydligen inte kan vänta längre än till 5 på morgonen). Men några saker förutom hundträning gjorde vi, som att hälsa på tama klickertränade renar! Det är ju tydligen ett jävla otyg vanligt fenomen uppe i fjällen att turister tar selfies med renarna så de blir så skrämda att de drunknar, springer ifrån sina kalvar etc, men här kan man faktiskt få träffa renar som inte mår dåligt av det - rekommenderas och hoppas att folk kan åka dit istället för att störa de vilda djuren. 

Vi var och hälsade på Tess träningskompis, så det är inte ett jippoställe, här kan man läsa mer om Ulrika och hennes renar. Tyvärr fick hon ta bort den stora stjärnan Rudolf nyligen, som även finns med på ett TED talk med henne. En väldigt kompetent tränare, rekommenderas varmt. 

Sirap rekommenderar däremot inte något som helst besök hos renarna, de är så vidriga!

En dag tänkte hussen, jag och Sirap ta en dagstur i området, men tyvärr så verkar det vara exakt just det hela sverige gör nu för tiden, så efter ett mindre psykbryt hos både mig och hussen så vände vi om och intog vår lunch vid detta betydligt lugnare stället. Jag kan inte åka ut i naturen för att träffa på fler folk än vad jag gör under hela min semester totalt. Smittad av covid-19 i skogsspåret typ.. 


Utelunch är bästa lunch, speciellt utan andra människor.

Utsikten från vägen utanför huset vi bodde vid. Ja, vi campade på hennes uppfart ;) 

Om en hund får vara lös och den andra springer mer än vad som är lämpligt får man helt enkelt koppla på draganordningen så hunden åtminstone inte stryps. Bra träning för den lille att faktiskt få gå lugnt (isch) medan den andra springer.

När det var dags valde vi att ta en omväg i urbyte mot en väg som gav mig lite avslappning, så vi åkte via Östersund/Sundsvall och sedan E4an nedåt. Någonstans kring Hudiksvall stannade vi till på en större rastplats och sov, en som visade sig ha en jättemysig naturcamping strax intill och mysiga marker som vi tröttade ut oss på under morgonen. Tyvärr hade vi ingen el så min mobil fick inte följa med och ta bilder, men där stannar vi säkert igen. Ja, alltså, först när vi åkte upp dit sa jag att jag aldrig mer skulle ta med vagnen dit, men sen när vi väl hade den på plats var det ju oerhört bekvämt med sitt eget krypin, så det kanske blir så att det ändå blir fler turer.. Aja, man har rätt att ändra sig. 

En mysig semestervecka som blev en bra start på den lilla semestern jag tagit ut. Vi får se vart det bär hän framöver, men vagnen är städad och redo för mer. Vi har som sagt tränat massor av hund, och även varit duktiga och filmat. Jag har fått massor av insikter, så jag hoppas kunna få in lite inlägg om det med. 

fredag 17 juli 2020

Anmäld!

Så nu river vi av plåstret och kör på!

En kvällstävling i rallylydnad får det bli att börja med, tillsammans med ett anlagsprov i viltspår. Vet inte om hon är redo för något av det men i värsta fall bryter vi ju bara. Jag är inte rädd för dåliga resultat på hunddata, om folk roas eller oroas över vad som står där på en unghund så är man inte värd någon vidare tankeverksamhet ändå. Nu är det bara att lägga på ett litet träningskol!


söndag 12 juli 2020

Onlineutmaning

Fick tips av Pernilla att haka på det här: onlineutmaning vardagslydnad. Då det var så pass billigt och jag vet att de hade roliga utmaningar så körde vi och nu tränar och filmar vi för fullt! En del är enkelt och annat faktiskt riktigt svårt. Man får 30 utmaningar och på 30 dagar ska man lägga upp filmer på varje utmaning och få poäng för varje moment. Man behöver inte lägga upp varje dag utan man har 30 dagar på sig innan man blir borttagen ur gruppen (allt sker i en sluten facebookgrupp). Vid ett visst antal poäng får man rosett hemskickad. 

Om man håller på med nosework/specialsök tycker jag absolut man ska prova deras onlineutmaningar där. Nu kör inte vi specialsök än, men jag såg lite klipp på Pernilla och Colour och de utmaningar de fick göra och det var verkligen roliga och ovanliga upplägg! Vet inte vilken nivå hon körde, men det var allt från dirigera fram till en byggnad där hunden skulle söka till gömmor i ett spår. Så ett tips för er som saknar träningsmotivation, eller en bra kurs att gå :) 

Miljöträning deluxe

Under förra veckan blev det dags för årets första semester, där jag hängde på mamma och hennes kontaktbarn. Mamma går på en del smärtstillande och vågar inte köra så långt själv, så hon bjöd med mig in mot att jag var chaufför. Målet för resan var High Chaparral, men då boendet var slut bokade vi in oss på Isaberg en halvtimma bort. Tur var väl det för det var ett jättebra område att bo på, speciellt med en sexåring som har myror i brallan samt en snart 40-åring som gärna vandrar. Det blev några intensiva dagar och för Sirap även premiär för att sova hemifrån. 


Första kvällen var det enkel middag med korvgrillning. Någon vet var det finns störst chans för utdelning
 och ja, hon hade ju rätt.. 

Stugan var jättefräsch och istället för mörk och tråkig hade den stora fönster ut, till hundens vaktlycka.

Första morgonen blev en 6 km tur, trodde det skulle vara promenad, men var stundvis ganska jobbig. 

Morgonmys

Kor i hagen, väldigt läskigt!

Vi fick passera en riktig hängbro. Tack och lov att hon tränat sig själv att gå över läskiga bryggor (hon har "bett" om att få gå på bryggor när vi passerat, som hon tidigare varit rädd för), så vi slapp vända. Den var inte stilla när man gick på den. 

Väl tillbaka från turen var det snart dags att förbereda oss för nöjesparken. Den hade begränsat antal gäster som man fick boka i förväg, och tydligen en del inställda saker, men jag tyckte det var ganska fullt ös ändå. Jag tackar mig själv att jag tänkte till innan och tog med mig massor av godis och korv till Sirap, för träningstillfällen blev det gott om där inne!

Lugnet innan stormen

Vad är det här för konstigt djur? Lite läskigt stilla.

Ångloket kommer och tjuter högt, fullt av pistolskjutande bovar.

Lukta men inte se
Hade jag vetat hur mycket skott det var där inne hade jag nog inte tagit med henne in, det var helt galet. Dels alla barn (och vuxna) som sköt konstant med knallpulverpistoler men sen även skådespelen som var med riktiga (fast lösa skott så klart). Förvisso gick man inte in på föreställningsområdet med hund, men vi var ju ändå bara 50 meter därifrån.. Nu gick allt jättebra, jag matade på vid skotten och vi tränade lite skojmoment och hade kul ihop under hela tiden, så aldrig upplevde jag att hon var rädd för skotten. Däremot åsnorna, vet ni hur läskiga åsnor är för en unghund? Mycket ska jag säga! På det även hästar, grisar, folk med konstiga hattar och alla glada tjimmande barn. Så efter 6 timmar där inne räknade jag med att ha en ganska spak hund med mig hem. Det var dock lite lågt räknat, vi var spaka allihopa. Jag orkade inte ut förrän sent på kvällen då vi tog en lugn runda runt knutarna. 

Kontrast med lugn och stilla tur morgonen därpå

Men mycket backar

och när vi var på väg ner för denna slänt stötte vi ihop med ett rådjur OCH en hare. Rekommenderas ej, men det blev träning av det med.
Summa summarum så var det en trevlig minisemester, som kändes trygg ur ett smittoperspektiv och rolig för en unghund, om än krävande. Vi har sen vi kom hem vilat ut båda två och nu blir det en veckas jobb innan vi går på den riktiga semestern veckan därpå. Då blir det ytterligare miljöträning då hon ska få prova på husvagnsliv och träffa tama renar :D 

fredag 3 juli 2020

Flera dagars jaktträning

I tisdags blev det en extra semesterdag där jag åkte till Uppsala och tränade lite med Tess och Prim. Jag hade ingen direkt plan, mer än att få rutin och vana i nya miljöer med nya hundar. Trots detta fick vi ändå till ett bra pass med lärdomar för oss båda. Vi började med lite fot och eftersom Tess också är träningsnördig pratade vi lite kring kriterier, när börjar momentet, vad är signal osv. Vi kom fram till att i jaktsammanhang SKA 'kopplet av = vara vid sidan'. Så jag ska inte behöva något kommando för att komma in fot, för är man lös är vänsterben platsen att vara på. Lättare sagt än gjort så klart, men då vet vi förare åtminstone vad vi vill ha. 
Hemma på hällarna, bara lite vila på en promenad.

Vi körde fot med störning vilket var jättesvårt för Sirap. Vi gjorde ju det även i torsdags när vi tränade men tydligen är dummies som kastas mycket lättare än funkis som står redo att kasta.. Eller så har polletten trillat ner hos henne hur kul apporteringen är.. Det slutade med att Sirap drog till Tess (som inte kastade, bara såg ut som om hon skulle det) och sen vidare till Prim för lite flirtande. Inte något bra, men det innan var bra, och det gör inget att hon någon gång får springa fram och se att det inte ger något resultat (till funkis, inte till annan hund). 

Sen kastade jag åt Prim och passade på att efteråt utnyttja marken till att skicka iväg Sirap på ett varsågod och när hon jobbade där inne att leta efter något som inte fanns provade vi både stopp och inkallning. Givetvis efter ett tag och det gick bra. Sen, när vi inte såg, smögs det ut en dummy som hon fick hämta, utan synintryck, från samma ställe. 

Så mycket mer behövs inte, även om det känns onödigt att åka iväg så långt för så lite "träning", men om jag skippar det nu kommer all form av ordning och reda vara helt åt skogen (det känns redan som vi är på väg dit!). 

I onsdags efter spåret åkte vi och tränade med Pernilla och Colour. Vi tänkte vi skulle spinna vidare på lydnaden och belöna lydnad med sök. Så när hundarna var kvar i bilen lade vi ut ett mycket djupt sök, sedan hämtade vi dem och tränade lite fot, inkallning etc. Men ärligt talat, Sirap var all over. Vid något tillfälle när hon varit duktig och fick söka så på väg in med dummyn vänder hon om och kutar med all fart till Colour och leker med honom 😡 I vilket fall, jag blev helt matt av träningen, jäkla bushund som vare sig visste vad fot var eller vad hon hette fick ändå avsluta bra. Pernillas kille kom förbi och ställde sig mitt i söket (så hundarna skulle få lite hjälp att komma ut, då det var lite för djupt), men då blev Sirap rädd för honom istället (för vem står mitt i skogen?!). Men det löste hon så bra, hon skällde och backade, men sprang sen fram, hälsade och sen när hon kollat av honom snabbt så gick hon ut och började jobba, hårt och länge (för det var som sagt alldeles för svårt). Hon kom vid något tillfälle bakom mig, men jag tycker jag fick till en bra visning om att hon skulle åt ett annat håll och att hon följde det. Så arbetsmässigt - toppen! Lydnadsmässigt - mer att önska. 

När vi själva plockat in de dummys som hundarna inte hittat åkte vi till en grusgrop och badade. Sirap fick även apportera för första gången i vatten, vilket var svårt först men när hon väl vågat sig ut efter att ha tittat på Colour var det inga problem. Efter det fick hundarna för första gången leka lite tillsammans, vilket mest gick ut på att försöka dränka varandra.. Ungdomarna som skulle busa med varandra när de simmade.. Nåja, alla hundar kom upp hela och nöjda. 

Jag känner lite att min fantastiskt gulliga duktiga valp har gått in i en ny fas och är inte längre så fantastisk på allt. Kanske pressar jag för mycket eller så är det bara det naturliga beteendet när man börjar bli vuxen, men svårt för mig att ställa om och anpassa och jag har lite för lätt för att hamna i frustration. Då känns det iaf skönt att ha bra träningskompisar som påminner hur duktiga hundarna faktiskt är! Sen är jag dålig med strukturen i träningen, vet var jag vill men har absolut ingen karta att ta mig fram med. Så jag har beställt arbetshäftet apportering till vardags och fest, fortsättning, som ska vara uppbygd enligt en kurs på 8 tillfällen, får se om det är något att ha och jobba efter. 



Sikte mot anlagsklass

Jag har inte riktigt peppat upp mig för att spåra ordentligt, kanske dels när värmeböljan kom, men även då jag inte har några direkta mål tidsmässigt. Men så var jag inne på SSRK östras hemsida och såg att de hade en viltspårscup sista augusti, där man delar upp de tävlande i kategorier baserat på om de har spårat i klassen tidigare eller inte. Så provet bedöms som ett ÖKL-spår, officiellt, men man tävlar även utifrån sin nivå. DÅ vaknade mitt intresse och för att ens kunna vara med måste vi ju ha ett godkänt anlagsprov, så jag tänkte jag ska jobba för det, nu när Sirap i morgon blir tävlingsmyndig 😱 

I onsdags var det riktigt svalt på morgonen och då jag ändå skulle upp på klubben för att klippa gräset passade jag på att ta med en klöv. Gick spåret utan blod, så hon ska få mindre lukter att gå på. Skogen var mest sly-aktig med ormbunkar och så tog jag en sväng ut på ängen. 
Tydligt att hon går i mina spår, utan att hon för den delen ska kunna se vart jag gått.


Inte fullt så illa som det ser ut, GPSen är inte helt hundra.
Det gick ganska bra, även om hon är långt ifrån säker på sin sak. Hon tog upp något annat spår när hon skulle över från åkern till skogen (syns inte så mycket på bilden), men jag tänkte att jag följer med tills hon kommer på sig. Sen tappade hon bort sig i skogen ganska rejält och där hade hon svårt på egen nos att hitta tillbaka till spåret. Som tur var hade även jag svårt att minnas hur vi gått, så vi fick liksom lura ut det tillsammans. Jag tycker ändå hon är lik Nässla när hon spårar (minus rutinen), så jag ser på henne när hon är rätt och när hon försöker stressa på utan att nosa. Jag skulle behöva få till några spår jag inte själv lägger ut för 100% fokus på hur hon agerar, men vi ska börja med att få rutin med minst ett spår i veckan. Längden, som var kring 600 meter verkade inte vara några problem för henne iaf.