lördag 25 april 2020

Duschträning

Sirap har inte gillat att duscha alls, och eftersom det har varit torrt i princip hela tiden hon bott här så har vi inte haft några behov av det heller och de enstaka gångerna har blivit negativa erfarenheter för henne, för vet ni hur obehagligt det är att stå i ett badkar när man är hund?! Men så kom jag på att göra slag i saken att skaffa en upphöjd hunddusch (eftersom jag hamnat hos kiropraktorn efter jag stått framåtlutad och tvättat kastratpäls i en evighet). Det gick betydligt enklare än väntat då en bänk från bastun (numera förrådet) passade perfekt, och för att inte riskera klämma några tassar satte vi dit sånt där plastgolv man lägger på uteplatser/garagegolv. Några plattor som låg kvar sen den tiden vi använde utrymmet som ordinarie dusch (det är ungefär en miljon minusgrader direkt på golvet) så allt var fixat på fem minuter och gratis. Då blir jag nöjd! Visst, hade kunnat tänka mig liiite högre, men då hade jag istället behövt ett extrasteg (för en lerbadad flat vill man inte behöva lyfta upp) plus att det hade blivit lite läskigare för Sirap. 
Redo att bli ren!
Men tror ni hon ville gå upp på den då? Nu ser ni ju att hon uppenbarligen gör det, men till att börja med var det tydligen livsfarligt när den stod just DÄR. I hallen och överallt, inga problem, likaså att gå in i duschen gick bra, men att kombinera, nej det var nära döden. Det blev till den nivån att hon till slut skrämde upp sig mer av träningen att jag valde att bara lyfta upp henne och då belöna, belöna och belöna med kattmat. Låta henne hoppa ner, lyfta upp och upprepa. Sen tog det bara några gånger så klev hon upp självmant och idag, ett par dagar senare, så trängde hon sig förbi för att komma upp på den :) Nu gör det inget att hon kommit på att hon är flat och det finns ett nöje med diken.

fredag 24 april 2020

Tyngdtäcke

Tyngdtäcke har ju verkligen blivit årets grej för de med oro och sömnsvårigheter. Själv är detta min motsvarighet som funkar 100%! Inbyggd väckarklocka på den här varianten också, dessutom inga besvär att packa in den i påslakanet. Rekommenderas varmt 💜

tisdag 21 april 2020

Film hur jag lär in stoppsignalen

Mycket fritid innebär ju inte automatiskt att man är jättesugen att sitta vid datorn, så den här filmen har väl legat halvt redigerad på datorn en halv vecka.. men aja, här kommer den, våra första steg i hur jag lär in stopp. Från första till andra klippet så har jag bara testat det en gång i en annan miljö, så det man ser är i princip hur fort det gått. Jag tycker att många verkar köra på varianten antingen att vissla betyder sitt, alternativt att man lär in genom att lite segdra i ett koppel tills hunden står stilla, men jag vill ha en tydlig tvärnit. Förutom att det är flashigt så är det nödvändigt i vardagen, för tänk om hunden springer över en väg, då vill man inte ha ett stopp som innebär några extra steg.. 


Sen är det ju inte självklart att det går så här lätt med alla hundar, en del SER att godbiten är kvar, andra vill in till föraren oavsett om denne kastar något till den, men då får man kasta fler gånger, kanske ha externbelöning bakom och prova vilken storlek på belöningen som funkar. Frolic tycker jag brukar vara en bra storlek när man ska kasta, men allra helst boll och speciellt vid stora ytor så hunden SER att det kommer en belöning. Nackdelen med boll är att då får man kanske andra saker att jobba med som avlämning etc. 

Nästa steg är att vissla när hunden rör sig bort från föraren, jag ska se om jag kan filma hur det ser ut också, men det kräver oftast lite mer spontana träningstillfällen, exempelvis när man går i skogen och hunden naturligt rör sig längre ifrån föraren. Jag brukar förtydliga genom att hålla upp handen (fejkkasta) när hunden vänder sig om, så den inte förknippar det med inkallningssignal. 

Föresten, gillar ni mitt engagemang med händerna i fickorna? Det var svinkallt ute (då det är någon vecka sedan, nu är det ju värmebölja). Sen är man ju välklädd när man inte åker till ett jobb dagligen =P Men jag är inte känslig, antar ni alla kolla på hunden och funderar på om inte ni ska gå ut och träna lite nu. 

torsdag 16 april 2020

Apporteringsträning

Peppad över mitt egna inlägg för några dagar sedan där jag skrev ner lite mer vad jag faktiskt behöver träna på åkte vi iväg idag och körde ett pass apporteringsträning under en promenad. Jag hade ingen färdig plan när jag åkte ut, för jag har ändå en känsla av att om jag har bestämt mig för att träna en sak och hunden inte är i fas för att kunna ta in den typen av träning så blir jag lite frustrerad. Senare kanske,  men nu är Sirap i en sån ålder att skogen kan vara superläskig och inget går och då är det dumt att göra för storslagna planer. Men jag visste åtminstone vilka typ av moment jag ville få in. 

Sök
Hon har ju inte gjort så många sök tidigare, så idag var första gången hon fick göra med dummy. Jag gick och la ut två stycken som hon fick se på och hon hämtade in dem väldigt fort och effektivt. Belöningsfokus blev att hon skulle tänka komma in på en gång den landade i munnen samt att kunna skicka ut på nytt. 

Nästa sök blev bara på en, jag kastade ut en när hon inte såg och fokus blev att springa ut utan retning. Det var lite lurigt sa hon men när jag ignorerade hjälpförfrågan så sprang hon ut och hittade den snabbt (den låg kanske 4 meter ut så vi pratar inga stora sök här). 

Markering
Det här är ett moment jag är lite rädd för, då alla säger att man inte ska kasta för mycket då det triggar hundarna. Men man kan ju inte heller ignorera att det existerar så självklart blir det några markeringar. Körde ett par ganska enkla och nära med fokus på att hon skulle hålla fokus på nedslagsplatsen och hitta den fort. 

Närsök
Gjorde ett litet närsök med godis för att betinga signalen, använde både "söksök" och visselpipan. 

Stoppsignal
Provade att jobba vidare med vår (filmade) stoppträning när jag fick spontan möjlighet. Supersnygga ställande även om hon nog blev lite förvirrad över att jag visslade samtidigt. 

Fotgående och ordning och reda
Körde en liten slinga fotgående i skogen och hon är en naturbegåvning på det. Det enda som stör är att hon kan bli lite oroad av miljön och kan då komma av sig, men annars går hon fot som hon inte gjort annat. Sen blev det ju en del stanna kvar när jag la ut sök eller kasta markeringar och det gör hon också helt naturligt lugnt. Varje moment avslutas med att komma in i fotposition innan det blir ett tydligt frikommando. 

Jag är väldigt nöjd med dagens pass och det är så otroligt kul att ha kommit igång igen med strukturerad träning. Nu saknas det bara lite träningskompisar men det känns som fel tid att ägna sig åt det, så det får vara tills världen blir lite mer normal igen. Jag har även parallellt med detta filmat lite av vår stopp-träning så ska komponera ihop en film av det snart så ni får se. Men nu ska jag åka och hämta min nya bil, min livs första fabriksnya, det gäller att hålla igång samhället just nu, typ..

Sökstjärnan

I går var det andra tillfället på sök-kursen, fast egentligen är det bara ett tillfälle mellan kursen, där vi deltagare träffas själva och tränar det vi gjorde på kursen innan. Ett ganska bra koncept som säkert gör att vi kursdeltagare kommer framåt fortare, för just sök är ju svårt att träna på själv också. 
Vi passade också på att köpa ett tjänstetecken,
en butik i Eskilstuna skickade med en ring som vi kunde handla av.
Vi gjorde två övningar, en hund i taget. Den första är att hunden ska springa ut från mig som förare fram till en funktionär som sätter sig på huk och belönar hunden. När hunden äter ska jag vända mig 180 grader och framför mig står då en annan funktionär som sätter sig på huk så hunden kan springa fram. Sen ska hunden springa fram och tillbaka mellan dessa och passera mig. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av detta sedan tidigare så är jag inte helt hundra på varför, men jag tror att det är för att få hunden att vilja springa fram till folk som sitter på huk samt att springa rakt ut från min sida. Sirap mindes tydligen leken väldigt väl och hon var nog bäst i klassen. Fram och tillbaka helt på eget bevåg utan att störas av vare sig folk eller lukter i närheten. 
Jag hittar alla i skogen!
Nästa övning var att hunden skulle se en figge leka med hennes leksak och sen springa in i skogen och gömma sig. Först  när hunden såg och sedan direkt där man vände bort hunden. Superkul och superlätt sa Sirap som ändå har lite erfarenhet från söket. Det roligaste med den övningen var när jag själv fick vara figge till en goldenhane som inte alls ville leka enligt matte, men när jag drog fram min kaninboll blev han eld och lågor och kutade som en galning efter mig ut i skogen :D 

Förutom själva övningarna så var det också första gången Sirap fick sitta i bilen med luckan öppen. För mig är det väldigt viktig träning och det var många hundar som ropade på sina mattar, men Sirap var lugn. Hon sov aldrig när jag kom tillbaka och hämtade henne, men hon var inte uppvarvad heller och ingen mjäll hade hon släppt, vilket hon gör ganska omgående nu för tiden när hon blir stressad. Det bästa var ändå att hon varje gång vi kom tillbaka var glad över att få hoppa in i bilen och vila en stund, duktiga lilla hund. Jag har ju absolut inte glömt Nässlas ovilja att hoppa in i bilen när det händer roliga saker omkring som man kan missa.. Nu ser vi fram emot nästa vecka så får vi se vad vi ska göra då som nästa steg.

tisdag 14 april 2020

Att träna eller inte träna

Jag gjorde en liten snabb analys av Sirap för några månader sedan, där jag kom fram till att hon är en mjuk lite försiktig tjej som kommer behöva få jobba upp sitt självförtroende lite mer än vad jag är van att handskas med. Så jag bestämde mig för att avvakta lite med för mycket styrning när det kommer till apporteringsträning och istället låta henne jaga lite på egen tass, för att hon inte skulle bli så styrd av mig i de sammanhangen. Well, nu är det nog dags att revidera den planen, för när hon jagar (obs när jag skriver jagar menar jag givetvis jobbar med apportering, inte springer efter vilt på eget bevåg) så är hon väldigt självständig och driven.. Kanske exakt så man är som nybliven tonåring som tuggar tuggummi, dras till energidryck och fascineras över nikotinprodukter (fråga inte), men då får man ju som tränare inse att det är dags att sudda lite i planen. 
Jag kan ganska mycket själv faktiskt!
Jag vill ändå att fokus ändå ska vara på det som finns i NKL och där är det ingen dirigering, utan sök och markeringar. Markeringar blir det inte så mycket av när man tränar själv, men sök borde jag ju kunna jobba mer med än vad jag gör idag. Men för att ändå träna lite styrning bestämde jag mig idag för att åtminstone lära in stoppsignalen till att börja med. Ett litet steg i taget. Jag tänkte jag ska börja med godis inne/på tomten, när hon är på väg mot mig kasta mot henne så jag får tydliga stopp. Kanske kan filma så har även jag något projekt så här i permitteringstiderna. Med Nässla körde jag nog med boll ganska omgående men jag tror faktiskt att Sirap kan ta illa upp om det råkar komma en boll flygandes på henne så det skippar vi tills hon börjar komma in i leken. 

Det andra som vi tränar på just nu är att kliva in i duschen. Har gjort en fin bänk som står i vår bastudusch som vi aldrig använder (pga bastun är ett förråd eftersom det tar en halv dag att få den varm och vem orkar vänta så länge?). Sirap är dock skeptisk (som hon är mot det mesta just nu) mot att kliva in i det där mörka hörnet så nu sker det en himla massa sök och godisgivor där inne. 


torsdag 9 april 2020

Spår, sök och vilt

När allt är avbokat finns ju gott om tid för egen träning och ni vet ju alla att det är balsam för själen och precis det som behövs i de här tiderna. Först ut lite rallyträning i hallen med vårt vanliga gäng, 4 pers i en hall för 150, så vi behöver inte trängas. Sirap fick fokusera på att gå flera skyltar i rad i väntan på belöning, vilket gick finemang. Det jag glömde bort var att värma upp henne, det behöver hon för att kolla av miljön tillsammans med lite lek. 
Träningsgängets nyaste tillskott, lilla Zimba.

Knappt så man vågar lägga upp att man träffar människor, men ja ni ser ju avstånden.
Kolla tassarna, så söt!
Sen var vi iväg och tränade med vilt. Man kan väl säga så här att det här med den perfekta kurshunden var lite av ett minne blott 🙈 Hon ville gärna ha det för sig själv och sprang lååååååångt iväg på egen tass för att inte lämna över det till mig. Lite revideringar så fick vi till det hyfsat men ojoj det var inte en dans på rosor. Däremot var hon i övrigt en jätteduktig liten 6-månaders, som jobbade lös och visade fin stadga och lydnad om man bortser från att komma på inkallning, eller ens bemöda sig med att inse att det finns en matte i närheten.. 
Man kan inte vara bäst på allt!
Igår var det kursstart på klubben i personsök, något jag aldrig testat förr. Kursen går under väldigt lång tid, varannan vecka för att vi kursdeltagare ska hinna träna veckan emellan så det känns som vi ändå kommer komma en bit på vägen. Nu var Sirap sig själv igen och strålade! Nu gick första övningen ut på att springa fram till folk som satte sig på huk och matade med godis, samt springa och leta upp kursfröken med vår leksak så det var ju lätt som en plätt tyckte hon. Men det var verkligen inte självklart för flera andra som sprang iväg och nosade med annat eller inte kom in till matte igen. Det här tror jag verkligen var hennes gren: lek, godis och lattja med folk! Dessutom bra för hennes lite osäkerhet i skogen. Vi ser båda fram emot fortsättningen.

Idag hade jag bestämt mig för att lägga ett viltspår och fick till ett på max 200 meter. Sist vi spårade var det mycket läskigt i skogen för henne så jag ville hålla det kort så hon skulle komma i mål fort. Hon spårade på fint även om det är orutinerat för tillfället. Kändes rätt kavat i skogen idag så det blev en bra upplevelse för henne. Efteråt lattjade vi lite på klubbområdet och njöt av att träna i solen, det får ju en genast på bra humör :) 

Vad gäller hussen så är han hemma nu. Eftersom han var inlagd på en akutavdelning med väldigt många fall av Covid-19 så har han hållt sig hemma i veckan och jag lät bli att åka in till mina kollegor, då vi ändå umgås tight på jobbet. Lite mer pådrag än vad FHM gått ut med, men jag ville inte vara den som drog in smittan på kontoret nu när vi ändå jobbar så lite dessutom. Nästa vecka hoppas vi återgår till lite mer normalt läge och han ska börja jobba igen. Tyvärr så blev han av med körkortet i 6 månader så det passar sig rätt bra med att jag är permitterad, så kan vi lösa skjuts och sånt. Han har även kollegor som passerar oss så han får samåka lite nu, i väntan på riktig utredning av neurologen. Han jobbar ju på en annan ort så det är inte bara, men vi ska lösa det.  

Jag hoppas ni alla får en bra påsk, här blir den nästan precis som vanligt förutom att jag inte dömer i Lindesberg på måndag. Förhoppningsvis gott om hundträning om inte annat.


lördag 4 april 2020

Ut på tur i närområdet

Jag vet inte om det räknas som närområdet en timma bort, men det är ju samma län åtminstone. Ville hitta en tur som var 5 km men som ändå tog lite tid och hittade Ormdalsstigen utanför Skinnskatteberg. De lovade 5 km tur på 2-3 timmar. Tyckte det kändes osannolikt, men chansade. Det började med att ett gäng om cirka 10 pensionärer traskade förbi min bil när jag parkerade, mitt i ödemarken utanför en inte alls stor ort. Herregud, här försöker man komma ifrån folk men träffar fler än jag gör en hel dag hemma i Kungsör. Aja, på rundan mötte vi faktiskt inte en enda person. 
Terrängen var varierande, med trollskog, gamla åkermarker (mycket gamla, det på bilden ovan är en) och typen på bilden nedan (minns inte vad det heter).



Kolla myrstacken! Skogen var full av skyskrapor ala pissmyra!
Halvvägs fanns ett vindskydd där jag åt en inte så näringsrik lunch, men för själen var det fantastiskt att få sitta vid stormköket och äta nudlar.


Siraps liggunderlag. Perfekt för dagsturer och riktigt varmt och skönt att sitta på. 




I slutet av turen gick man längs med Hedströmmen, där blev det tufft med upp och ner och nära kanten ner mot strömmen.

Flitig bäver bor här
Turen tog exakt tre timmar med fika. Ett mysigt ställe jag gärna åker till igen och rekommenderar för den som har vägarna förbi. Kanske inget man reser till i timmar för att uppleva, men mysig tur om man gillar trollskog och vatten. 

fredag 3 april 2020

Inget nobelpris i bloggande

Varning för skitmycket gnäll!

Nej det är tur jag inte lever på min blogg, då hade jag varit fattig värre! Den här tiden har nog varit jobbig för alla, på olika nivåer. Mycket ångest, stress och andra känslor som kommer när världen befinner sig i kris. Jag har fått behandla det med att inte surfa kring sängen och bara söka mig till myndigheters sida för information. Det som jag mest blivit drabbad är ju den ekonomiska biten, inte privat, men via mitt jobb som ekonomiansvarig och sittandes i ledningsgruppen. Vi har haft krismöten dagligen, för att planera för alla tänkbara (och otänkbara) scenarion, kollat upp vilka stödpaket som kommit och hur eventuellt vi kan ha nytta av dem (och ärligt talat, många var inte bra, för löntagarna låter det som det pumpas ut pengar i företagen, men för den med lite insikt om ekonomi och spelregler innebär det bara massa risker). 
Tur man åtminstone har världens sötaste stöd på jobbet!
Det slutade med att vi nu har gått på korttidspermittering, vilket tyvärr innebar uppsägningar av provanställningar och konsulter, men förhoppningsvis kan vi övervintra den här perioden och få tillbaka alla krafter sen. Företaget i sig har existensberättigande (och ännu mer i dessa tider med tanke på att det är mot just en renare sjukvård vi jobbar för) men blir inte insläppta hos våra kunder i Norge och Danmark, och till Finland är det svårt att ta sig. Men nog om det, nu har vi planen och det känns bra att veta hur de närmaste veckorna ser ut. Jag som bara jobbade deltid sedan innan jobbar nu en dag i veckan, plus att vi har möte varje måndag via teams. 

Vaktar orten
Även om det löst sig bra just nu så kändes det svinjobbigt mitt i. Blev så irriterad på alla som la upp bilder från "frivillig karantän/jobba hemifrån med netflix i bakgrunden" som ser det hela som ett litet roligt äventyr där det är svinlätt att be alla andra hålla avstånd och bidra, när allt man gör är att vrider ut och in på sig själv för att hitta fungerande lösningar för så många som möjligt. Men jag hade PMS också, och när jag slutade med sent facebookande löste sig mycket. Till råga på allt fick en kompis till mig en stroke, en så fin vän som inte ens fyllt 35. Nu verkar det ha gått ganska bra, men det var ett tungt besked. 

Undergiven valp
Det är tur man har tillgång till hund, hade det här skett förra året vet jag inte hur jag skulle stått ut med all dumhet, egoism och panik. Nu kan man alltid träna lite med ett svart yrväder så glöms det andra bort för en stund.  
Försöker tugga bort en stubbe, mitt i ett flattefnatt.
Så, nu med all extra fritid blir det till att försöka lägga upp en bra rutin, med daglig hundträning mot våra mål och inte bara lite random (svårt när jag inte är anmäld till något). Jag har inte varit så här ledig på tio år tror jag, så vi borde vara redo för 100 poäng när vi sätter igång och kan tävla ;)


torsdag 2 april 2020

Husse på sjukan

Världens bästa husse
Under onsdag eftermiddag när vi var ute och spelade disc-golf hände något med hussen. Han gick upp för en slänt och sa att han blev helt slut och kände sig svimfärdig, vi flyttade oss mot vägen och skulle vända tillbaka när han helt plötsligt fick ett krampanfall och föll ihop. Hans bror skrek på hjälp och fick folk att komma till undsättning samt ringa 112, själv var jag helt rådvill! Jag kunde inte koppla igång min hjärna att lista ut var jag hade mobilen, eller vad jag skulle göra. Framstupa sidoläge var som bortblåst, jag såg bara hur Tomas blev blek och blå och jag fick panik. Som tur var kom det två par, ett som hjälpte till med att ringa ambulans och guida fram dem till oss, ett annat som tog hand om Tomas. Snart (eller en evighet senare) kom ambulansen och fick snart liv i honom med hjälp av glykos. Pulsen var 120, men ingen feber. Han var vaken när de fick åka till akuten, och eftersom läget är fullt av corona var det inte ens ett alternativ att möta upp honom där. Det var bara att åka hem och vänta. Sent på kvällen kom beskedet att han inte kom hem, och även under torsdagen blev det övernattning. Han mår bra, men de vill hitta vad/om som är fel. Vi var och hälsade på utanför idag och lämnade över ett par glasögon då hans försvann i ambulansen, samt en mobil-laddare så vi kan hålla kontakten. Kändes skönt att se honom pigg och som sig själv igen, och han är ju den som lidit mest av incidenten, som inte minns någonting. Håll tummarna för att han får komma hem i morgon! 

Familjeträff

Planen var ju att jag skulle vart i Norge som förra veckan och för att känna mig trygg i en resa dit bestämde jag mig för att provåka med Sirap 4 timmar hemifrån och en tur till uppfödaren fick det bli. Det var ingen generell kennelträff, utan vi träffade bara syrran, mamma och Yawa, deras andra vuxna hund. Vi började med en skogspromenad, sen försökte vi ta en familjebild.. 




Typ bra?
Vi fikade lite inne, valparna munhöggs så där gosigt som valpar gör och det gjorde lite ont i mitt mattehjärta att hon inte har en BFF att göra sånt med mer regelbundet.  Vi pratade om planerna och det verkar som jag har långt framgångna planer för den lilla jämfört med uppfödaren, men jag känner mig ändå trygg i det, då jag vet att jag kan bryta om jag känner att det inte är lämpligt för henne. 
Lite avslutande syskonbus

Hur gulligt?!
Nu blev resan lite onödig ur perspektivet träna på att åka till Norge eftersom norrmännen införde Hytteförbud, så vår planerade semester blev inställd. Så vips fick jag sparat 4 semesterdagar. Och inte nog med det, rätt som det var flyttades även rally-SM fram flera månader, så även den planerade semestern blev inställd.