Kurshunden

Våfflan får börja hårt här hos mig och var anmäld på två kurser innan hon ens fyllt 4 månader. Valpkursen anmälde jag henne till innan vi fått hem henne och sen för ett tag sedan såg jag att en person som bor i Grillby skulle hålla en pre-agilitykurs. Det lät jättebra och framförallt var den väldigt billig så vi slog till. I söndags var det kursstart och vi har det så lyxigt att vi bara är två deltagare. 

Våfflan var först lite skeptiskt till miljön, det var långt in i skogen med massa får och hon tyckte det hela var lite läskigt, men när vi kom ner på träningsplanen så skiftade hon om och blev istället lite laddad och pipig. Men så fort vi drog igång så tycker jag hon skötte passiviteten mycket bra och hon lägger sig självmant. Vi hade även med buren och passade på att träna att ligga där, vilket gick bättre än väntat!  

Instruktören i bakgrunden, Våfflan är chill

När det däremot är dags att jobba så är det fullt engagemang hos henne och hon jobbar fint för både godis och lek. Vi fick testa på lite betingning, springa till targetmatta, jaktinkallning och klossträning. Ja, även lite omvänt lockande, det var en lång kurs, då har vi ändå fem gånger kvar! Svårast var klossen så den ska vi träna på hemma. 

Valpkursen hade avslut i måndags och till sista tillfället skulle vi lära in ett trick och vi körde på ett avancerat sådant nämligen rulla. Men så fint hon gjorde det, efter tre pass behövde hon inte handhjälp längre. Se här!

Nu gäller det att vi ligger på och tränar på framförallt "inte den" som vi kan ha god hjälp av i både anti-jakt och frestelser. Jag vill inte ha en till hund som faller dit på frestelser på tävling, tror ni jag kan ha tålamod nog och lyckas med den träningen som inte är lika kul som moment? 

Lydnadskarriär påbörjad och lydnadskarriär uppsteppad

Jag har äntligen tagit tag i nåogn form av strukturerad (nja) träning av valpen. Lånade hem Bästa starten från biblioteket och kör sida för sida med de förslag till banor som ingår. Skönt att få en struktur att gå efter för det blev lite för överväldigande för mig att ha ALLT att träna på. Nu jobbar vi upp våra belöningar, samtidigt som vi lär in lite sitt och ligg i träningen. Sen behöver vi lägga mycket fokus på vardagslydnaden för det kan man säga att det brustit i nu i två dagar. I förrigår sprang hon ut genom ett hål i staketet och levde life självständigt där och igår jagade hon höns. Så nu är det koppeltvång på henne tyvärr. 

Sirap är anmäld på två starter i klass 2 och det ska bli spännande. Vi är verkligen inte där än, skulle säga 60-70% idag, men vi blir nog inte bättre utan att anmäla heller. Hon har opererat bort en liten ofarlig vårta på benet så just nu är det karens, men ganska snart efter den går ut är första starten i Knivsta. Veckan efter blir det hemma i Enköping där även våra träningskompisar ska starta fast i klass 1 och 3. Just nu fokuserar jag mest på dirr-apport och ruta (inte springa in från sidan) och jag behöver steppa upp något i fotgåendeträningen med, det får bli lunchens projekt. Jag fick ju lydnadshinder i julklapp så den åker ut idag med!

Första närheten <3

Den här veckan har Sirap och Våfflan börjat busa lite mer i närhet med varandra och idag låg de för första gången intill varandra. Våfflan hade nog önskat att få göra det redan från start, men Sirap har varit lite svårflörtad. Hon har tom valt att sova på nedervåningen, vilket jag misstänker är för att slippa ligga nära valpen! Men nu får hon faktiskt följa med upp men ligga på andra sidan om mig, jag vill ju ha henne där.  

Lydnadsassisiten

Förutom lydnad till vardag och tävling så lägger vi mycket energi på toaträning (suck!) och hantering. Duscha är ingen favorit men under hantering och trimning är hon väldigt duktig. Tyvärr började jag slarva rejält med borstningen efter att jag rakade av henne allt, så vi kanske tappar lite där, eller så får hon vara en korthårig pudel. Däremot tycker jag hon var väldigt fint klippt innan jag satte trimmern i henne, så den frillan kortare ska jag absolut försöka få till igen. Turligen kommer jag ju få träna på mina trimninngsförmågor redan om två veckor eller så, pälsen växer fort. 

Vi har också fått börja träna på att titta på när jag tränar med Sirap, eller bara vara uppbunden. Ibland funkar det bra, igår i hallen funkade det ju inte ens fast jag var nära henne. Vet inte om hon var för trött (för herregud vilken nattning det blev sen när hon var alldeles övertrött när vi kom hem) eller om det ska vara så pipigt, då blir jag tokig. Jag ska träna lite nu på lunchen med Sirap så då får jag passa på att träna även Våfflan. Har ju min godismaskin jag skulle kunna ta fram, men hon är ju inte så förtjust i annat torrfoder än Siraps och de bitarna är enorma. Kanske även ska prova med en kong fylld med mjukost. 

Mitt i valplivet

Våfflan lever och frodas, vi andra har det nog lite tuffare med tillvaron. Jag tycker hon är gullig och jag tar till mig henne, men jag älskar verkligen inte valplivet. Jag är inte än motiverad att träna henne mer än i hantering och det känns mest bara som att jag står ute och fryser hela dagarna och när jag väl kommer in får jag torka kiss ändå. Jag vet inte varför just det är så tungt, men jag vill väl ha det enkelt i mitt hundliv. Men kanske kommer lusten att träna snart och blåsten ute avtar och jag slipper stå och frysa dagarna i ända. Och förhoppningsvis kanske hon även börjar visa mer när det är dags att gå ut! 

Helst sova på Siraps snuttis

Vaccinerad mot rabies och redo för semestern

Våfflan bakom sitt träd. Dit springer hon när hon är busig och vägrar fångas in.

Det som göms i tö

Jag tycker att hon har varit jätteduktig med hönsen, någon gång har hon gått efter dem, men oftast tittar hon på dem på håll. Inget jagande trots att de flygit förbi henne i full fart. Detta är ju superviktigt för att hon ska kunna vara lös på gården och so far so good! 

Nu är det vår när hönsen trängt sig ut

På liftpromenad

Premiär i hundarenan. Slutade tyvärr med nerkissad bur på vägen dit (fastnade i köer) och slutligen även en nerkissad jacka på plats.

Shoppar sele

Sirap har varit på återkontroll på mjälten och det gick bra, fortfarande ingen förändring. Efter det bokade jag operation av hennes vårta hon har fått på bakbenet, vilket gör att vi inte kan starta i Freestyle nu i mars, men vi ska fortfarande kunna starta i lydnaden i april, om inte operationen behöver skjutas upp eller om det blir infektioner etc. Vi har tränat pyttelite lydnad men det är svårt när vi bara kan vara inomhus att få en helhetsbild. Där vi brister just nu är nog fotgåendet vid apporteringsdirigeringen, där hon lätt tappar fokus vid konen och jag behöver träna mer på att ställa henne på rätt ställe. Men det kan vi ju faktiskt träna på utomhus, det blir dagens plan! Valpen ska få börja med lite plattformsträning tror jag, har limmat ihop en liten pall åt henne.  

 

En riktig måndag

De första dagarna tänkte jag att Våfflan var så mycket enklare än mina tidigare valpar men idag har hon varit extra allt, dessutom ihop med att min jobbdator kraschade från en sekund till en annan. Först skulle hon inte lyssna alls när hon var ute och skulle kissa (men det hade hon inte tid med). In under bastun, runt huset (!) och inte en tillstymmelse av vilja att komma nära mig. Lägg till massa blötsnö och att jag gått ut i tofflorna och utan jacka eftersom visionen var släppa ner valp, valp kissar, lyfta upp valp och gå in. 

Tre trötta tjejer efter en långtråkig helg

Sen kraschade min dator precis när min chef skulle ringa mig på teams och eftersom jag jobbar bara hemifrån kan jag inte gärna bara gå och sortera papper medans någon annan fixar min dator. Så upp på mitt kontor, där Våfflan inte hängt ordentligt än, för att starta min privata dator och logga in och försöka sköta allt i den mån det går. Våfflan hade (har) ingen tanke på att kontoret är en plats att vila på utan hon var övertrött och milt sagt ett as. Slet i allt hon kom åt och vägrade gå in i buren jag bar upp till henne. Mutade med hundarnas variant av surfplatta, nämligen ett litet ben, men då kom ju Sirap och hovrade över henne hela tiden istället (och givetvis fick Sirap ett ben med, men de har lite olika verkningstid på dem) för äta den i buren kunde hon tydligen inte göra.  

På en arm sover man gott hos husse

När det var dags för jobbmöte så fick hon flytta upp i knät och då somnade hon tack och lov. 30 minuters vila för denna utarbetade matten.. 

De närmar sig varandra

Sirap tycker jag börjar hantera det hela bättre och bättre. Nu leker hon lite mer varsamt och inte bara fullt ös sno allt som valpen har och bli förbannad på henne. Hon tolererar oftast att hon får nudda henne när de ligger ihop i soffan, men hon är inte själv helt avslappnad i att lägga sig mot valpen hur som helst, men hon är ju inte van med flockliv heller. 

Framför hönshuset, dit hon gärna rymmer om hon får chansen

Vi har inte tränat så mycket som jag borde. Jag har varit så ofantligt trött om kvällarna, däckat redan innan 20, men jag har planer på att duscha henne ikväll och med det även träna lite hantering. Kanske försöka få in det på daglig basis i några veckor och framförallt vänja henne med borstar och kam. Förutom hantering har jag bara tränat lite inkallning och inget annat än det. Känner mig alldeles oinspirerad men herregud, hon har ju bara varit här en vecka, så jag får väl låta mig själv vila lite. 

Garnfynd

Hon sover bra om nätterna och det är oftast Sirap som sätter igång dem båda, och när Våfflan väl vaknat är det 300%. Hussen säger att man inte kan vara så intensiv om morgonen, men då har han ju inte haft valp heller. 

Utforskat vad som finns i kattlådan

Jag känner att jag lite tappat bort allt man borde göra och när. När ska hon ensamhetsträna? När ska vi åka iväg och miljöträna? Borde hon lära sig lite saker nu? Men som sagt, det kommer nog med tiden, en vecka får man landa innan allt ska ske. Eftersom jag inte tar promenader i mitt kvarter hemma (pga hund som försökte bita ihjäl Sirap) så måste ju all promenad ske i stan och det känns lite ovärt att åka in för att bara släppa ut valpen och traska runt på en gata. Men det börjar nog bli dags att hitta på något sånt, så i helgen tänkte jag iaf att vi kan åka familjen till Härjarö. 

Sirap som ser till att valpen inte leker med hennes saker

 

Välkommen hem Våfflan!

I fredags fick vi äntligen åka och hämta vår nya familjemedlem, lilla Våfflan (eller Zingflash Adorable Double Dream som hon heter i sina papper). 

Jag ser inte riktigt fram emot valptiden, tycker det är begränsande att inte kunna åka hemifrån eller slappna av när man tycker saker är stilla.. Men hon har varit väldigt enkel hittills. Pep bara en kvart när vi åkte hem (av fem timmar), och på kvällen insåg vi att hon pep för att man höll i henne, så inget pip efter sin familj alls. Hon härjar med eld i baken när hon är vaken men sen går hon frivilligt in i sin lilla bur och sover med jämna mellanrum. Sirap är inte helt imponerad även om jag tycker hon generellt varit bättre än väntat, däremot tycker jag hon har en orimlig attityd emellanåt, som när hon kliver in i valpens hage och sen blir arg på henne för att hon nuddar henne. Men jag hoppas det ger sig med tiden att hon lär sig leka med henne mer än bara stjäla alla leksaker av henne. 

Valp tingad!

 Ja, alltså vi hade sån tur att fodervärden till den valp som jag först skulle kolla på men där de skulle behålla den faktiskt inte hade möjlighet att ta valpen just nu. Vilken tur för oss, så igår var vi och hälsade på uppfödare, tik och valpar och alla var så trevliga! Så nu har vi tingat oss en liten mellanpudelvalp som får flytta hem till oss i februari <3 

Ett steg fram i valp-planerna!

Nu ni! Igår hörde en uppfödare som jag varit i kontakt med gällande mellanpudelvalp av sig och sa att det troligtvis finns en tik över till mig! Först ska vi träffas, då de bor lite långt bort har det inte varit aktuellt förrän eventuella valpar har kommit till världen men nu har vi bokat in en träff på trettondagen. Då kommer valparna inte vara så stora och roliga att titta på, men jag och uppfödaren får träffa varandra och se om vi vill genomföra detta. Det finns två tikar i varsin färg och uppfödaren ska behålla en så jag håller tummarna för att hon vill ha av den färgen som egentligen inte tilltalar mig. Sen har jag bestämt mig att jag tar även den färg jag helst inte vill ha, för det är bara en färg och jag kan inte vänta ytterligare ett år för att färgen var fel men övrigt okej. Så nu håller vi tummarna för att valparna växer som de ska och att det funkar bra när vi träffar uppfödaren så kanske vi har två hundar här i huset i februari. Galet. 

Ibland så..

Ibland så är hon bara en knasig gullig underbar valp💖

Borde filmat istället för tagit en bild, men titta noga, koftan ligger över nosen och så låg hon länge, tillräckligt länge för att jag skulle hinna fundera över att ta en bild, ta fram mobilen, placera ut mig och fota och skratta åt henne. 

Hur söt? Svårt att hålla i sin nollvision om mat vid bordet.

Sirap har verkligen varit en enkel valp. Jag och hussen konstaterade i veckan att det inte ens känns som att vi haft en valp. Först fick vi hem en jättejättejättesöt liten plupp och vips så var hon stor och klok. Om valpar är så här förstår jag ändå att folk kan tänka sig att skaffa hundar med jämnare mellanrum. Vi var hos veterinären igår och en av de som jobbade där var framme och pratade om hennes namn och jag sa vad min nästa valp skulle heta och att det skulle bli en mellanpudel. Då frågade hon om när det var dags och jag sa att Sirap var ju bara 8 månader så vi kan vänta en stund till och då såg hon helt chockad ut - hon som ser så vuxen ut, och är så lugn? 

Anledningen till veterinärbesöket var att hon har kliat sig i ögat under några dagar och med det även kliat upp ett sår vid munnen. Veterinären trodde spontant att det kunde vara pollen, då det är extremt här just nu, flera jag känner som inte ens är allergiska får ta medicin för att ens kunna andras. Så vi fick vanliga människoögondroppar mot pollen utskrivna och får se om det ger något resultat om några dagar. Sen fick vi även (köpa) en tratt, så hon låter bli att klia. Jag tycker dock det känns som djurplågeri, så jag försöker hellre hindra henne från att klia när hon väl gör det. Det är inte så maniskt eller mycket, så det går rätt bra, men krisar det åker så klart tratten på. Så nu håller vi tummarna för att det hjälper och att vi inte har fått en hund med allergi, det är min stora fasa 🙀 På tal om hälsa så har jag även gått över på färskfoder. Tycker Sirap har varit lite sådär med både mage, öron och ögon sedan hon kom hem. Inget akut dåligt, men lite halvbra och istället för att byta mellan torrfoder och torrfoder (för vart ska man börja, det är en riktig hemsk djungel) så tänker jag att jag går över på färskfoder istället, som enligt de flestas erfarenhet brukar vara en bra lösning på såna där diffusa saker. Sen om det nu går bra kan jag därifrån testa och fasa in nytt torrfoder och se om det funkar. Sen kanske jag inte kör torrfoder helt, men det kan vara bra att ha med som bas och kan ta till det vid vandring, semester, långa dagar ute osv. Jag tänkte jag ska prova alg-guttens då, eftersom alger också sägs vara en bra ingrediens i hundens vardag. Samtidigt som vi byter foder (eller givetvis går över till det nya stegvis) så passade vi på att ta bort ett mål om dagen så nu får hon bara tre gånger. Fast sen är hon ändå så hungrig däremellan så oftast får hon något köttben att sysselsätta sig med under tiden. 

Inte bara en guldhund

Jag har ju inte gjort annat än lovordat den lilla svarta här i bloggen, men nu kommer ett inlägg där jag ska gnälla av mig lite om hennes nackdelar, som just idag visat sig lite mer än min hjärna orkat med.

Hon är matfixerad. Inte så där "normal retriever" utan galen. De första dagarna hemma försökte hon bryta sig in i fodertunnan och skällde på matskålen när den var tom efter att hon slagit på den för att se om något fanns under den. Sen skällde hon på oss när vi åt, men efter veckan när hussen var bortrest och jag bara ignorerade skällandet (istället för att belöna de gånger hon var tyst) så verkade det haft effekt. 

Husse delar med sig av sin banan till hon som äter allt.

Hon kräks också om morgonen om det gått för lång tid från kvällsmålet, men det allra allra värsta är att hon stoppar i sig sånt hon hittar ute: bajs, tuggummin, snus och godis. I början funkade det med "Spott ut" och byte mot godis, men det gör det inte längre utan det har blivit en resurskamp mellan oss nu. Så fort jag visar intresse mot vad hon har i munnen slänger hon sig bort för att skydda det från att bytas bort. Nu tänker jag på forskning som Tobias Gustavsson presenterade för mig i samband med att jag var där på privatträning en gång, att det här med byteshandel snarare ökar intresset för föremålet (så det här med två likvärdiga funkar egentligen inte om man vill minska intresset för den ena), utan man ska be dem spotta ut och som belöning får de återta sitt byte. I vilket fall, det går ju inte när bytet består av värmeljus eller snus, så nu måste jag göra en träningseffort på det här på riktigt. Min första plan är helt enkelt att ta med mig bättre godis att byta mot, vilket är typ korv eller liknande. Och då blir det ju mindre enkelt på en gång, dels för att jag typ har fobi mot luktande och kladdigt hundgodis och ännu värre blir det om jag ska ha det i mina kläder - urk!! Men jag kör det i liten burk, så står jag ut, för nu måste vi lösa det här. 

På klubben för miljöträning

En annan sak jag noterat är att hon är lite känslig för miljöer. Eller ja, ganska mycket (relativt till vad jag är van vid), och det räcker att en kråka kraxar för att hon ska bli lite försiktig. Vi får ju bra miljöträning i vagnen, för där är hon trygg och helt okej med att det låter och rör sig mycket omkring henne, till skillnad mot när hon går. Men vagnen funkar inte så bra i skogen och där behöver vi miljöträna mer. Så igår åkte jag till klubben på morgonen och mest bara gick omkring i skogen. Tränade lite inkallning, fot och stadga. Jag tror att jag annars skulle ha lätt för att kunna åka till skogen och tro att jag skulle kunna få samma resultat som på klubben, eller hemma. Och det är ju bara taskigt mot henne, så det här måste jag tänka på. 

Dock måste jag säga att när hon blir rädd för något så är hon ändå bra på att övervinna det, så jag tror vi jobbar upp ett självförtroende successivt. Och om några veckor börjar vi en sökkurs och det kommer nog vara jättebra för både miljöträning och självförtroende :) 

Sen måste jag bara ta ett sista gnäll om vad hon gjorde idag. Vi hade lämnat en stor skål med grillchips på vardagsrumsbordet. Den stod på en hög med böcker och var ganska stor själva skålen och hon visade inget intresse mot själva skålen igår när vi åt. I morse däremot, när jag klev in i duschen passade hon visst på att tömma den. Klinisk ren, men på samma plats som vi lämnat den. Sen låg hon väldigt spak och jag tror hon blev illamående en stund, men sen var hon igång igen. Vi åkte in till stan och gick tipspromenad, där fick hon i sig ett tuggummi det sista hon gjorde innan hon hoppade in i bilen och sen när vi kom hem till mamma för fikat efteråt lyckades talibanen med konsten att trycka i sig lite salta jordnötter ur en skål på hennes bord. Suck alltså, full pott på sattyg denna söndag alltså!

Vad tror ni, får vi sova inatt eller blir det skytteltrafik ut på dass? 

Långben

Tänk att valpisen inte ens fyllt fyra månader men ändå växt så här mycket!

Ingen mat står säker i det här huset längre, bara en tidsfråga innan hunden står på bordet. 

Bästa kurshunden

Snart är vår kurs på klubben slut och trots innehållet har det varit veckans höjdpunkt. Så kul att bara få åka iväg och hänga med sin hund igen! Precis lagom till att vår kurs är slut så startar vår träningsgrupp som jag var med i med Nässla men av uppenbara skäl har varit utan ett tag nu. I vilket fall, Sirap är så cool på kursen. Både i träningen bland alla hundar (bortsett från att det är mat/sovtid i normala fall vilket innebär att hon blir lite av en gremlin efter midnatt) men också på läktaren. Inga problem att binda upp henne och gå iväg för att handla/hämta vatten eller bara stå en bit bort. 

Parkerad och nöjd

I tisdags var hon också med när jag hade kurs på Surahammars bruksklubb. Eller första timman sov hon som en stock i bilen (och hade inga behov att följa med när jag hämtade henne) men andra halvan hängde hon med oss och var faktiskt rätt cool, tom så hon fick massa beröm av alla trevliga kursdeltagare. Kul föresten med en klubb som har så många som tränar rally och många bra diskussioner fick vi om bedömning och lite allmänt ur en domares perspektiv. 

Även på jobbet funkar det bra, så länge hon får något att tugga så fort jag går (vilket inte är optimalt när man ska på toa eller bara hämta något lite snabbt utom synhåll). Har inte testat det till fullo utan, då jag är väldigt noga med att inte störa chefen som sitter vägg i vägg eftersom han inte charmas av valpar (men tack och lov accepterar och förstår nyttan för oss hundägare!). Men jag kan lämna henne och gå på möten/äta lunch och hon ligger fint och sover när jag är tillbaka. 

Vår morgonrutin innan jobbet

Nu har vi senaste veckan också börjat stanna i en skog/betesmarker innan jobbet så hon ska få springa av sig lite och det känns som att livet kommer tillbaka till min själ på något underligt vis. Visst har jag gått i skogen lite sedan Nässla dog, men helt utan den där harmonin långt inne i hjärtat, men den kändes som den verkligen var tillbaka idag. Jag har tänkt lite på känslorna, och kommer skriva om dem en dag, men inte idag, nu njuter jag av att hjärtat börjar kännas lite mer helt igen.  

En liten recap

Jag har tyckt det var lite tråkigt att jag inte började blogga direkt med Nässla, för det hade ju varit gulligt att se tillbaka på. Men nu förstår jag varför, man får ju absolut inte sitta vid datorn någonting när man har valp! Herre vad fullt upp det är hela tiden så fort vi är hemma (på jobbet sover hon mestadels som tur är). Det har helt enkelt inte funnits någon tid till bloggeri och om man nu skulle vara sån som råkar skriva lite blogginlägg på jobbtid så går ju inte det heller pga årsbokslut. Så här kommer en liten recap istället. 

Jessica på Skeppartorps kennel villa ha valpbild men vi bildbombade :P
Alla flattar på valpkursen.

Jag har saknat snö så vi miljötränade i vilsta friluftsområde. Där fanns åtminstone en hög med snö. Och hästar, vet ni hur farliga hästar kan vara? Sirap vet tydligen. 

Älska vädret och hur fin man blir när man har en valp som gärna blir buren när det blir lite läskigt. 

Men på kurs ligger hon där uppe på mattes jacka och är helt cool 😍

Sover = söt

Hungrig = väldigt jobbig

Till sista bilden har jag även en film, hon står nämligen och skäller på mig för att hon inte når maten.. En bestämd dam det här. 

Att åka på kurs är verkligen veckans höjdpunkt, så kul att få komma iväg på något organiserat och bara hänga med valpen. Det kryllar inte av övningar, men för oss är det perfekt att bara vimla bland alla olika hundar. Än så länge tycker jag att hon är exemplarisk, givetvis får hon tokspel pga övertrött, men det klandrar jag henne inte för. Men jobbar vi så släpper hon sällan fokus, får väl se när och vilka bakslag vi får hehe.. 

Hemma tränar vi lite moment, sitt och ligg har vi fått till, snurra har vi shejpat in och även börjat vara på plattformen. Tar det lite lugnt, men hon behöver få lite träning och använda hjärnan lite. Det som ger mycket hjärngympa för henne är dock miljöträning för där är hon inte jättetuff. Hade vi bara haft lite roligare väder så hade man ju fått till mer, men blåst och regn lockar inte för fikaträning direkt. 

I morgon är det dags för årets första domaruppdrag, det blev ett kort varsel då Väsby fick 500 anmälningar och jag hoppade in som reserv. Kanske som att svära i kyrkan, men det ska bli väldigt skönt med en dag ifrån varandra, vi är inte alltid sams om man säger så.  

Skolstart

Igår var det dags för skolstart för lilla Sirapen. Lite i tidigaste laget men man får helt enkelt passa på när klubben arrangerar hemma, mitt i vintern inomhus. Jag tar det bara som miljö- och socialträning och utifrån hur kursen verkar vara upplagd så är det där vi kommer hamna. 

Samma arena fast från i söndags då vi testkörde arenan ihop med Tess, Atlas och Prim. 

Kursen är full med hundar, men faktiskt 4 andra flattar (varav tre gula!). De flesta är 4 månader, så vi ligger bara en månad efter, men även några upp till 7 månader. En grandis på 6 månader (inte så liten längre med andra ord), en fralla, en småhundsmix, en bedlingtonterrier, en mellanpudel, två vita herdehundar och en jack russel. Sirap höll ihop hyfsat, sista kvarten vaknade monstret i henne och när vi kom hem var hon så speedad att jag fick lägga mig med (på) henne för att hon skulle somna, mot sin vilja.

Momenmässigt var det inte så mycket vi gjorde, vi började med att leka/belöna/vara med hundarna samtidigt som vi var ganska nära varandra. Sen körde vi omvänt lockande, en inkallning och en himla massa passivitet. Lagom nivå alltså! Och så var det totalförbud att hälsa på varandra, vilket alla verkade anamma så det blir ju precis det vi tänkt oss. Det jag däremot inte tänkt mig var att få massa läxor! Nästa vecka ska vi ha räknat ut vad en hund kostar totalt genom hela livet och hålla ett litet föredrag om sin ras. Ingen vila för mig inte.  

Fullt upp

När hon sover vet man inte vad man ska hitta på och saknar henne. Sen när hon är vaken önskar man bara att hon skulle sova en liten stund.. hon har en korg som är större än henne själv full med leksaker men ändå går hon mellan mina träskor, julgranen och mattan. Hon har dessutom lärt sig att öppna diskmaskinen. Vi kommer få gott om huvudbry med henne. 

Praon på jobbet har börjat

Så här i efterhand hade jag lite för kort valpledighet, hämta henne på onsdagen och tillbaka i rutiner (njaaaa?) på tisdagen veckan därpå. Men, löner ska köras och allt det där, och det löste sig ju också. Först charmade hon alla, så förutom att jag behövde behöver springa ut stup i ett sprang kollegorna in till oss i tid och otid. Fast det är ju positivt att ytterligare en hund på kontoret tas emot med glada miner. 

För första gången i mitt liv använder jag kompostgaller till en hund. 

Kontorshunden Milou blev jätteglad över sällskap och satte igång att busa. Det var Siraps första hundmöte utanför flocken och hon tyckte han var spännande men läskig så fort han började jaga henne (alltså låter värre än det är, han springer iväg och vill bli jagad, vilket var okej, men så fort han vände kom hon springandes och slängde sig i min famn). Som misstänkt skulle det bara vara en tidsfråga innan hon släppte det och i slutet av veckan sprang hon helt oberörd rakt över stackaren trots att han blev jättearg över det vägvalet. Milou börjar ju bli gammal så de får en kort lekstund (som bara går ut på att Sirap ska jaga Milou runt konferensbordet, sen får de bara umgås utan lek. 

Här vill Milou att Sirap ska klia henne på magen, men
hon är inte SÅ smart att hon lärt sig det 😂

Här lånar vi nedervåningens hunds koppel, pga matten har inte kommit in i rutinen
att ta med sig koppel om morgonen..

Efter morgonbuset blir det mycket sova och överlag har hon klarat det bra. Jag har också behövt gå iväg på kortare möten och lämnat henne innanför kompostgaller utan att hon protesterat över det 😍 Är hon vaken tittar hon bara ut, annars ligger hon och vilar. 

Nu har vi iallafall långledigt över jul (typ) så vi kan ta det lite lugnare tillsammans ett tag, det tror jag vi båda behöver.

Världens sötaste kontorshund?

Skjuts på magen

När matten fortfarande har behov av promenader för motionens skull så får man vara innovativ. Valpen åker haglöfsväska på magen och verkar ganska nöjd med det. Hon gillar att bli buren så hon känner sig trygg där uppe och jag får min motion (och styrketräning 😅) Får se hur länge jag orkar det här, har en känsla av att det kommer att avta om några kilon.. 

Välkommen hem lilla Sirap!

I onsdags var det äntligen dags att hämta hem lilla valpen. Egentligen var de leveransklara redan till helgen men jag hade möten och utbildning på måndagen och tisdagen så det kändes bättre att vänta till efteråt och med tanke på att hon hade nio syskon så hade nog uppfödaren fullt upp med att skicka hem valpar den helgen. Hussen följde med och det var en lång resa ner till Braås utanför Växjö, närmare 4,5 h non-stop. 

I bilen på väg hem, missnöjd fröken

Väl hemma fick hon sin första leksak, den var hon nöjd över

Jag vet inte vad folk menar med valpsäkra ett hem.

Full fräs i skogen

Hon är en asfaltsbajsare 💩

Just nu försöker vi ju bara lära känna varandra. I helgen arrangerade jag årets lusserally så även om vi haft snart en vecka ihop känns det som vi inte riktigt fått vara ändå, första vanliga dagen idag då vi är helt själva.

Hur är hon då? Ja som en flatvalp bör antar jag? Först ganska självständig, gick upp på natten och la sig i köket, men nu har hon väl kommit på att det är bekvämare att ligga på mitt ansikte. Måste härja innan läggdags och direkt på morgonen. Lättlärd, lättmotiverad, kan ta upp en tappad tråd (dvs har minne), urgullig, inte så sugen på att vara utomhus, stor kamplust och har en faiblesse för mina pelargoner som står på vinterförvaring. So far so good, jag hoppas vi har fog för att återuppta bloggandet igen nu!