tisdag 30 augusti 2016

Spårcup i Tisjön och lite vandring i fjällen

I helgen var det äntligen dags för Tisjö-provet uppe i Dalarna. Jag hade bokat stuga med tanken att hussen skulle följa med och cykla, men någon vecka innan började han vackla och jag bestämde mig för att åka själv och slippa ta hänsyn till någon annan - då kunde jag dessutom åka upp redan på torsdagen eftersom stughyrningen per automatik gick från den dagen! Så redan efter jobbet på torsdag åkte jag och Nässla upp - laddade för lite fjällmiljö :-) Efter en evig resa så kom vi till stugan som låg relativt centralt i Lindvallen så det var bara att ta en kvällspromenad, äta och göra sig hemmastadd. 

Jag har lite problem med att sova borta, även om det börjar ta sig. Har fått träna mig till att ligga i rätt ställning (samma som jag per automatik får hemma) och när jag har möjlighet tar jag även med mitt  -eget täcke och kudde - det gör nog den största skillnaden. Så jag somnade hyfsat fort bortsett från att jag hade ätit massa godis på vägen upp.. Men oavsett när jag somnade så hade jag bestämt mig för sovmorgon på fredagen så jag sov nog till efter 7 (i min värld sen morgon) och vi lullade lite innan vi åkte upp till Fulufjället för en liten vandring. Det var en bit bort och blev inte närmare av att jag tog en liten ofrivillig omväg men snart var vi på plats ändå. Efter lite tips från coachen hade jag fått förslag på en slinga på 1,5-2 mil så den tog jag. Nässla var överlycklig! 
Nu är vi redo för ut på tur - aldrig sur!
Det var ganska dimmigt när jag väl kom upp och utsikten missade jag (om det finns någon). Det vi inte missade var vattenhålen. Även om jag inte såg dem så kunde Nässla guida mig fram. 
Det gamla vanliga på ett nytt ställe
Här vid en sjö där jag letade efter en geogömma. Man ser inte så långt vilket också gav mig lite huvudbry när jag skulle hitta vägen för att gå vidare. 
Ser ni hur liten eller stor sjö det är??
På sina håll var det både dimmigt och blåsigt och då blev jag medveten om vilka krafter naturen har. Jag kände mig inte kaxig där och då, men ändå fri ända in i själen. Dåligt väder stör mig inte så mycket i den miljön, det härdar liksom. Men så klart, det hade ju inte skadat att få se lite mer. 

När man har badat måste man rulla!
Susann tipsade om att jag skulle titta på världens äldsta träd Tjikko när jag var där, men pga dimman och min ovana av platsen valde jag att inte kliva av stigen. Dessutom, med den här lilla rotuppdragaren vet jag inte om det hade varit så bra. Världens äldsta träd kanske skulle sluta växa då.. 

Mycket energi till allt trots den långa turen
På sina håll ordnade det upp sig och det var hyfsat bekvämt väder, men emellanåt kom det lite nederbörd från alla riktningar. När vi hade gått en bit Nässla på att hon skulle påbörja leken hoppa på alla stenar med hopp om belöning och jag kan säga att det var aningen tjatigt för stenar fanns det gott om.. 
Den här?

De här då?
Jag hade ingen ryggsäck med mig (måste köpa men har inte fått rumpan ur ännu) så jag körde med en vinst jag fick på förra cupen vi var med, en stor midjeväska där lite proviant, två vattenflaskor och myggstift (som inte behövdes i blåsten) fick plats. Dessutom hade den lite hakar på som jag kunde fästa flexit i, perfekt! 
Fiffigt!
Vid ett vägskäl kunde jag välja mellan att få en tur på 1,5 eller 2 mil men då det mullrade rejält bortåt så valde jag att gå mot vattenfallet istället. Njupeskär är Sveriges högsta vattenfall så det var vi ju tvungna att spana in. Först var vi bara tvungna att ta oss förbi den värsta "vägen" någonsin bland massa stenar och jag var glad vi var själva och jag kunde släppa Nässla för nedför dessa stenar vill man inte hålla i ett koppel också. Jag mötte faktiskt bara 2 gubbar på hela turen, förutom ett tyskt (?) par som satt vid vattenfallet. 
Antingen stenar eller spångar, inte mycket mitt emellan på den här turen

Framme vid fallet blev jag lite besviken, vi fikar ju vid större fall på vägen till mormor.
Efter fallet var det bara traska tillbaka på lite mer lättvandrade stigar till bilen. Hade tur och bara 100 meter från bilen öppnade sig himlen! Hem igen för vila, virkning och rekreation. Och mat, jösses vad hungrig jag var! Fick nyhetsrapportering om årets varmaste dag, men den märkte inte jag av med de cirka 8 graderna på fjället, men facebook rapporterade mycket sol hos alla hemma.
Så trött hund

Stugan från soffan mot sängarna
Stugan från soffan mot köket. Mycket furu men rent och fräscht. 
Det blev nog ganska tidig säng (även om jag alltid har svårt att släppa ifrån mig mitt virkarbete) och dagen efter var det tidig morgon för att åka till första dagen på spårprovet. Det var ett vanligt officiellt öppenklass spår och det gick rätt bra. Hon tog ett extra varv på återgången men annars så gick hon hela tiden i spårkärnan, trots att det gick över en bäck vid två tillfällen. Efter spåret blev det en lång väntan som egentligen inte gick ut på något alls (sånt är jag lite allergisk mot) men som tur var fanns det en del bekanta ansikten att mingla med. När vi väl kunde åka tog jag nästan raka vägen upp till ett fjäll i Sälen för en ca 9 km vandringstur. Den här var cirka hälften asfalt och grusväg innan den gick över på lite stenigare och gräsigare så den var lite mer lättvandrad än gårdagens. Behöll gympaskorna på, som lyckades vara torra hela vägen runt - tills jag kom till riksvägen igen och klev rakt ner i något blött bara några hundra meter från bilen.. Ibland blir jag så trött på mig själv.
Solen sken även uppe på våra breddgrader
Underbar miljö för både mig och en glad lös Nässla
Som en riktig pensionär kände jag mig där på kvällen när jag jobbade för fullt med virkningen framför Morden i Midsummer (inget jag normalt ser på, men orkade inte zappa) i min lilla trästuga. Ner i säng tidigt för nästa morgon skulle vi upp redan vid 5 så vi skulle hinna städa stugan innan vi åkte iväg. Eller vi och vi, Nässla bidrog nog inte så mycket till städningen. På plats för nästa spår, denna gång ett elitspår. Det är så mycket mer läskigt med elitspåren för man har ingen aning om vad hunden gör och varför. I spåret dagen innan förstod jag direkt att det var just återgången vi var vid, men här kan det lika gärna vara en åtta, trassel eller något annat skoj. Hon markerade tydligt starten (men jag skulle visst letat lite mer för det låg en skinnbit där i som jag missade) och spårade som en stjärna till att börja med. Sen efter en stund gick hon runt, runt för att sedan vinda och gå raka vägen i princip till klöven.. Snopet och jag förstod att vi missat mycket eftersom vi inte fick något skott och jag hörde en del skott från de andra deltagarna. Mycket riktigt, domaren gjorde klart att vi missat massor :( I princip samma sak som förra året i Dalarna, det verkar inte vara vårt ställe att spåra på. Man kan säga att från öglan så gick hon rakt till åttan och därifrån till klöven. Nåja, hon var nog den mest effektiva hunden på provet, älgen behövde inte lida länge. Och vi behövde inte fundera över om vi hamnade på pallen denna gång.. 
Spårkartan
Resultaten från de olika dagarna. Full pott på lördagen åtminstone. 
Vi fick i alla fall gratulera våra spårkompisar Björn och Felix som kom på en fin tredjeplats bland många duktiga hundar! Det är bara på´t igen!  

fredag 26 augusti 2016

Utan rädsla för hälsan


Jag tänkte gå till skrivaren, men jag sitter fast!

torsdag 25 augusti 2016

Katter överallt

När katter kommer in på tomten får Nässla jaga dem. Hon jagar inte specifikt katter utan det är mer att hon blivit upphetsad när jag springer till dörren och sen kutar hon ut och skäller och med det skräms katten iväg och då kan hon passa på att springa efter till tomtgränsen. Katterna både markerar och bajsar vilket är jäkligt ofräscht! Undrar hur folk skulle reagera om vi lät hunden skita på andras tomter (okej, jag inser att många är nog förbannade på hundägare som faktiskt låter deras hundar pinka ner både brevlådor, bilar och buskar - fy för er som gör det!). Men själv låter jag inte mitt djur göra ifrån sig så det blir oangenämt för andra. Fick frågan i en diskussion på nätet om Nässla förstår när hon får och inte får jaga och precis då hade jag fått denna bild skickad till mig från hussen. 
Duell?
Hon verkar rätt medveten om att man inte jagar hur som helst i alla fall. Däremot kan man väl ibland prova med ett litet ryck för att se om de drar iväg, det händer nog ibland.  

onsdag 24 augusti 2016

Soffchill

Vilken stil!
Ja, det här är Nässla i soffan. Bakbenen på den del, huvudet på en annan och frambenen på golvet. Bekvämt ska det vara!? Själv håller jag på med ett jätteprojekt i virkstugan, men jag har visst använt slut på garnet hos min återförsäljare så det dröjer lite innan bild på det kommer ut..  

tisdag 23 augusti 2016

Domaruppdrag på Katrineholms BK 2016-08-21

I söndags fick jag ett litet akut domaruppdrag, men då det låg nära (40 minuter.. nära och nära..) och var få att döma så var det helt okej att ta det, trots att jag egentligen sagt nej till fler uppdrag än de tidigare bokade under 2016. Jag skulle bara döma FKL, men då den ena domaren fick alldeles för många i Mästarklass tog jag även 15 stycken från den gruppen. 

Fortsättningsbanan, var en ganska okomplicerad bana, för min del skulle den största svårigheten ligga i långsam gång i vänstersväng, men det gällde inte de tävlande. Det var bara 3 stycken som inte fick kvalificerande resultat och samtliga diskade sig medvetet då hundarna hade det jobbigt i miljön just då. Så av de 23 startande fick 86% kvalificerande resultat, vann gjorde två hundar på vardera 100 poäng, en aussie och en golden. 
FKL
Äntligen fick jag göra en mästarklassbana igen! Det är verkligen min favoritklass att rita banor till, det finns så många fler möjligheter och framförallt den stil som jag gillar går att få till. Fick mycket beröm för att banan var rolig, det finns fler än jag som gillar när det händer saker hela tiden alltså :) Svårigheten med den här banan var en intensiv start där hunden måste vara med och sedan inkallning mot hinder och slutet som inte ger någon tid att fundera på vad man gör. Det var många duktiga ekipage och flera som varit på SM och placerat sig bra så det flöt på för de flesta. För de som inte kom hela vägen hängde det främst på snurrarna, hundarna gjorde, men åt fel håll.. Så av de 13 startande fick 76% kvalificerande resultat och vann gjorde en golden med 100 poäng. 
MKL
Nästa uppdrag väntar inte så länge på sig, då blir det Avancerad klass på hemmaklubben 1 september. Vi ses väl?!

torsdag 18 augusti 2016

Domaruppdrag på Västerås KK 13 augusti 2016

I lördags dömde jag en nybörjarklass på Västerås Kennelklubb. Fantastiskt skönt att bara döma en klass och komma hem efter halva dagen (nåja, jag råkade fastna lite längre pga mingel). 
Banan var en ganska okomplicerad nybörjarbana, det är ju sällan momenten i sig som kan vara svåra i den klassen och så var det väl även här. De allra flesta hundarna skötte sig jättebra för att vara i nybörjarklassen, det som kostade var nog mest fel övning, som beror på nervositet skulle jag tro. Man glömde sitta vid skylt 5, fel ingång på 11 och lite annat "hjärnsläpp". Men jag brukar trösta med att då gör man aldrig mer om det ;-) 
Av de 27 som kom till start var det 70% som fick kvalificerande resultat, vinnare blev två hundar på 100 poäng, en aussie och labbe. Trea blev en borderterrier på 99 poäng. 

Nästa tävling är redan på söndag då jag dömer en Fortsättningsklass och Mästarklass på Katrineholm BK. 

Tårtor, virkning och pigg hund

Det blir verkligen ingen roman skriven i den här bloggen för tillfället. Vi gör inte jättemycket, men ändå får vi mycket gjort om man kan säga så. Vi har fått ihop något spår till, med fokus på legor och det gick faktiskt riktigt bra! På de legor jag inte hade gömt en burk vid hade jag med mig Mush färskfoderbollar som jag kastade till henne precis när hon nosade och jag tyckte det blev bättre för varje gång. Ska se om jag hinner något pass innan helgen, skulle även behöva få in det i ett riktigt blodspår, nu går jag ju personspår som jag gör legor i. 

I söndags körde jag en latmansrastning efter att jag sprungit 28 (!) tunga kilometrar. Tog bilen upp till skogen, kastade ut lite dummys och lät Nässla söka. Hon är snabb och effektiv så det var ju fort gjort. Då skulle hussen få kasta lite markeringar men eftersom han är dålig på att ta instruktioner så fick det bli dirigeringar istället, vilket gick över förväntan då Nässla inte fått träna det på hundra år. Förhoppningsvis kan det bli bättre snart, för vi ska (om vi får ihop det) träna med Tess och Atlas, en labbeunghund, och de vill fokusera på just dirigeringar så det passar ju oss bra. Min plan just nu är att anmäla Nässla till nästa års Flatmästerskap, för då borde hon vara veteran :D Och det är ju prestigefyllt så nu måste vi ligga i under ett år ;-) 
Gårdagens effektivitet
På jobbet var det ganska segt i måndags och tisdags så jag bestämde mig för att ta semester resten av veckan, har ju inte haft någon semester sedan jag var i Norge. Gårdagen blev oerhört effektiv då jag bakade två tårtor (sambon har sista dagen på jobbet idag) och virkade klart enhörningen som sambon beställt till sin kompis dotter. Det blev en chokladtårta med hallon, färskost och vit choklad. Mastig men jättegoda chokladbottnar och fyllningen var supergod! Den andra tårtan blev egenhändigt komponerad med vanliga neutrala bottnar, vaniljkräm, banan, krossad daim, daimfluff och grädde. En väldigt söt tårta, bra kontrast till "vuxentårtan" i choklad. Jag har fått uppdraget att baka tårtor till ett dop i oktober, det ska bli jättekul, tur att vi har två födelsedagar i familjen här snart så jag hinner träna! 

I dag ska jag på massage, jag tyckte att både mina ben och min rygg behöver det efter all löpträning jag har gjort. Det är ingen skön spa-massage utan massören är idrottsmassör så jag kanske kommer bli helt mörbultad. Men jag tror det kommer helt perfekt i tid, mina ben börjar bli möra men nu i helgen är det dags för mitt längsta pass inför maran så det är bra om benen är med. Tyvärr börjar motivationen tryta, det är liksom TRÅKIGT att mala på timma ut och timma in utan att något händer, men nu är det bara 5 veckor kvar så jag försöker hålla ut. Jag låter Magnus Uggla dänga "Allting som jag vill kan jag göra" gå på repeat i huvudet. Jag VILL försöker jag övertyga min hjärna om. Den är svårövertalad ibland..  

tisdag 9 augusti 2016

Vad vi gör när vi inte bloggar

Ja för läsaren i den här bloggen har det inte direkt haglat in inlägg den senaste tiden. Vi gör inte jättemycket känns det som, mycket för att jag fastnade i virkningsträsket! 
Rutor från japanresan har äntligen virkats ihop, här till väska och filt (till docka eller pyttepyttebebis)
Nu väntar jag på garn till ett spännande projekt, sen ska jag även virka en filt till Zandras bebis, det ser jag fram emot :)

Men visst, ibland gör jag något också. Som att springa. Och när jag springer så springer jag länge, i fredags sprang jag hela 24 km. Hade nog lätt klarat ett mara just den dagen åtminstone. Men sen var jag inte så rolig, då låg jag bara i soffan och åt, typ. 

Vi har också varit på jobbet mycket och i den orten jag arbetar regnar det jämt. På torsdagen när vi var ute på lunchen öppnade sig himlen och vi fick ställa oss en liten stund under ett träd. Nässla reagerade för första gången som jag sett på regnet! Hon blängde på mig som om det var jag som spolade på henne med slangen. Till slut fick vi ge upp och gå tillbaka i regnet (duschen) och tack och lov så hade vi ett par arbetsbyxor på kontoret jag kunde svida om till, även om passformen var sisådär. 
Nässlas frisyr efter regnet är ju för söt..
Men vi har faktiskt gjort lite annat också, i onsdags träffade vi blondinerna med bebisbihang och tränade lydnad på klubben. Det gick hyfsat för oss men vi har ju en hel del träning om vi ska ha en rättvis chans på ett förstapris i trean snart. Att träna med bebisen var inga större problem, han fick sitta på mammas mage efter en stund, men hon och Lystra kunde jobba på ändå :)

I lördags efter att jag varit och dömt på Örebros klubb så åkte jag upp i skogen med Nässla och spårade lite med fokus på legor. Jag la ut två legor med belöning, la en lega utan belöning och upprepade detta. Belönade i de legor det inte fanns någon belöning nedgrävd. Det gick okej, men hon är ju bra snabb på att markera och gå vidare. Och har hon gått vidare tycker jag det känns jättesvårt för mig att gå in och leta efter något där, så vi får nog jobba vidare på det här. Om hon bara kan ge mig en blick lite snabbt så tror jag att vi kommer få till det, men det kommer nog bara med många repetitioner. 

I söndags åkte vi och tävlade lite rally själva. Förmiddagen var en högerhandlingsbana för Jana Himmel, men där Nässla fick för sig att börja nosa vid startskylten som en besatt :O Sen fick jag aldrig riktigt med henne och hon var lite i sin egna värld, på väg att lämna planen vid flera tillfällen. Det här händer typ varje gång jag tävlar för just Jana så vi får sluta med det ;-)
Eftermiddagen var det en bana för Carola Hag som passade oss perfekt! Snurrar och sidbyten i starten, men en frestelse med korv! Med tanke på hur nosig Nässla var innan blev jag jättestressad över den där frestelsen, som tur var har jag en ligger i bilen och tränade lite snabbt på det innan vi skulle ut. Mitt mål fick bli att bara klara av banan utan att tappa henne till dofter och det lyckades vi med och jag var superdupernöjd! Tyvärr slog hon i ett hinder och det är dyrt och gör att det inte är några poäng som var att räkna med. Det är synd att det kostar så mycket, för det vet jag verkligen inte hur jag ska kunna träna bort :/ Tävlingsdagen blev ganska lång men jag hängde mycket med en nybliven trevlig bekantskap, sånt är alltid kul. 

På söndagen efter vi tävlat skulle vi bara ut och kissa på kvällen men det slutade med att vi utforskade en borgruin ganska nära vårt hus men där vi aldrig varit förut. Intill fanns det grillplats vid arbogaån där Nässla passade på att bada och jag planerade min första geocachinggömma ;-) 

I går fyllde Nässla år! Hela 8 år sedan min stora kärlek kom till världen och det firade vi med att åka ut i skogen och göra ett sök. Konditionen är inte på topp ännu, men hon hade åtminstone roligt. Sen promenerade vi i skogen och belönade för att hoppa upp på stenar, det kan nog vara bra nu när hon ska byggas upp igen. Sen åt vi ost, det var ju ändå hennes födelsedag. 

Idag är vår hundkollega tillbaka på kontoret och han var glad att se Nässla, vet inte om Nässla är lika överförtjust i just honom, men åtminstone i det faktum att det numera kommer att finnas en halvuppäten matskål att hålla koll på.. 

Milou är jätteglad över att Nässla är här och ger henne en kram och viskar i hennes öra. Nässla låter sig inte imponeras..

Domaruppdrag på Örebro Hundsällskap 2016-08-06

I helgen har jag både tävlat och dömt hos Örebro Hundsällskap. Lördagen ägnades åt att döma Avancerad och fortsättning. Först på dagen hade vi Fortsättning, med en ganska lätt bana men med en del sitt av olika varianter där det gäller att förarna är med på vilken som gäller när. 
Fortsättningsklass
84% av de 19 startande fick kvalificerande resultat och vann gjorde en golden på 100 poäng. Det brukar vara ganska hög standard i fortsättningsklassen och det tycker jag att det var även här idag och det som kostade var mest för många var nog dyra förarfel/fel övning. 

Avancerad klass
På eftermiddagen fick vi ett lite längre pass där 82% av 29 startande fick kvalificerande resultat. Det är ovanligt många i den klassen, speciellt med tanke på alla snurrar och sidbyten i början på banan där min erfarenhet är att många faktiskt inte har tränat på det tillräckligt, men här visade de flesta upp snygga snurrar och flyt. Jag gjorde en liten fuling och satte inkallningen precis vid hindret, men ingen hund hoppade (tack och lov!) där de inte skulle. Vann gjorde en fartig gullig liten papillon på 100 poäng och en hel drös var nära inpå med 99 poäng (varav några förlorade något poäng i honnören på nos). 

Som domare tycker jag att kommentarerna alltid är viktiga, men ibland kan man fasta i lite samma sak när man ska försöka komma på något. På den här tävlingen ansträngde jag mig dock till det yttersta med att skriva bra kommentarer och jag fick verkligen positiv feedback direkt på det! Så många som kom fram efteråt och tackade för de fina kommentarerna, och det känns jätteroligt att det lilla man gör betyder så mycket för någon annan. 

Nästa domaruppdrag låter inte vänta på sig länge, redan på lördag åker jag till Västerås och dömer ett gäng nybörjare, vi kanske ses?! :)

måndag 1 augusti 2016

ÄNTLIGEN!

I går var vi på SSRK Östergötlands årliga fasta prov i viltspår. Vi har varit på platsen förr i samband med Vångacupen 2015 (i år var den i Kolmården), men det var första gången vi var på det ordinarie provet. Många nya viltspårvänner var på plats och vi fick samma domare som vi hade haft på vårt elitspår där förra året. Det gladde mig då han var väldigt pedagogisk och väl insatt i ämnet. Tyvärr var vi hund nummer 4 för vår domare så det blev en lång väntan, utan sällskap (varför tog jag inte med mitt virkjobb??) och trots att morgonen varit kall och Nässla var badad så började värmen smyga sig på då vi inte kom till start förrän vid lunch. 
Nässla cool men uttråkad under väntan. 
Förutom vår domare fick vi också med oss Björn som ska bli domare. Björn är en av de nya vännerna, som hejat på oss och som vi fajtas mot på alla prov, så det var faktiskt extra kul att han skulle få gå med, även om man hör saker så är det alltid en annan sak att få se. Domaren försökte skrämma mig innan spåret att det var jättesvårt, men jag gick inte på något, det finns ju alltid en gräns i hur svårt ett ökl spår kan vara. På väg till starten så började min bil tjuta så jag och Nässla fick springa tillbaka och öppna dörren och sedan sprang vi mot domaren igen varpå domaren säger: "Du behöver inte springa, det är dumt om hunden tror att ni ska göra något annat än spåra" men jag sa bara att hon vet ändå ;-) Och det behövde jag INTE äta upp!! 

Domaren visade var skytten stått och vart rådjuret sprungit in i skogen, men knappt innan han förklarat klart så tog Nässla upp deras spår direkt från vägen och spårade på. Domaren frågade om vi hade spåret varpå jag sa att vi får se, när vi passerat rutan och Nässla var supertydlig att hon hade koll så vinkade jag till domaren och sa att nu så har vi spåret och de hängde på. Sen gick det bara som på en räls, hon tog knappt upp nosen från spåret, stördes inte av att jag bromsade henne i de branta nedförbackarna (som var flera), gick rakt över en fågel utan att reagera (som flög upp när jag klev vid den) och var lugn vid skottet. Vindade som vanligt de sista 30 meterna, men ja, det var ett fantastiskt spår! Domaren lovordade redan efter spåret och Björn sa att han aldrig sett något så bra spår förut och själv visste jag att vi hade satt ett av våra bättre spår. 

Sen var det en evig väntan medan domarna konfererade om vilken hund som förtjänade vilka vandringspriser (att jag inte tog med min virkning igen då!) men tillslut fick vi vårt protokoll. Domaren beskrev så fint Nässlas jobb, vilka svårigheter hon jobbat sig igenom och vi fick ett förstapris och ett HP! Äntligen!! 

Denna får faktiskt en plats i fina bokhyllan.
Det var en flat till som fick HP och domarna hade övervägt fram och tillbaka och kommit fram till att det fanns inget som skiljde de åt så de fick gå på åldern. Den andra hunden var ett år yngre än Nässla och blev därför bästa flat och därmed bästa provhund. Rackarns alltså! Även om många beklagade att vi inte vann så känner jag ändå att vi gjorde det, vi fick vad vi förtjänade och det var det här förbaskade HPt! Nu kan vi äntligen få vara med och tävla om en plats på SM.

Cheesburgare till viltspårsdrottningen
Domarens kommentar
Efter provet kom flera domare fram och gratulerade, den ena var den som dömde det ena spåret på Kolmården och peppade mig hur jag ska träna vidare. Så nu får vi helt enkelt lägga på ett kol för spårcupen som är om några veckor, vi måste lära oss att hitta legor, vara passiva och känna oss ännu säkrare i spåret.