måndag 23 oktober 2017

Stark men ändå ömtålig

I onsdags hände det jag fasat för - Nässla drog upp sin skada igen 😭 Vi var på vår långpromenad när vi behövde kliva över ett fårstängsel och använde vårt enda alternativ stegen. Jag vet inte om det var där det hände, men hon halkade till och blev hängande tills jag fick tag i henne och tog emot. Och hon såg lite berörd ut efteråt men traskade gott hemåt. Efter någon timmas vila hemma så ville hon inte sätta ner foten i marken och jag såg direkt att det var samma stuk på hältan som vi haft, dvs inte som den när hon sträckte sig i ländmuskeln sist. 

Vi fick en akuttid på fredagen hos Anna och där visade det sig att förutom att hon hade ont i knät var hon berörd i hela ryggen, men det är troligtvis inte så konstigt eftersom hon spände kroppen så massor när hon halkade, det skulle hända oss alla att vi blev spända efteråt. Det sjuka är att hade jag inte sett henne halta där efter vilan hade jag inte ens noterat att hon hade ont. Hon har inte haltat något mer sedan dess men visade tydliga tecken på att hon hade ont i både ben och rygg hos Anna. Hemma vill hon busa och härja som aldrig förr och inte alls som tidigare när hon hade ont bara vill sova. Hon tigger om lek och bus och mat, trots att hon gått i flera dagar på det smärtstillande som i normala fall får henne att tappa aptiten.

Planen just nu är då koppelpromenader/vila och smärtstillande till nästa besök hos Anna nästa fredag för att kolla om ryggen blivit bra igen. Om ryggen är bra blir det istället fokus på knät och troligtvis försöka få ortopeden att operera korsbandet, då det inte kan vara något annat nu när det fortfarande är problem månader efteråt. 

lördag 14 oktober 2017

Starkare än någonsin

Nässla har aldrig kunnat stå på bakbenen, jag har tänkt att hon är stor och kanske inte konstruerad för det och inte lagt så mycket värdering vid det. Nu när vi började gå hos Anna blev det dock ett mål att hon ska kunna resa sig upp och stå med stöd av mig och tadaaa:

Det märks även mer styrka när hon ska upp och kolla av diskbänkar, kassabänkar osv. Just saying..

fredag 13 oktober 2017

Nytt inköp

Jag är en riktig snålgris och kan absolut inte ägna mig åt okynnesshopping. Och det jag väl köper ska stötas och blötas i det oändliga, så pass att jag inte orkar engagera mig i att köpa något. Men igår regnade det rejält och jag tänkte att kanske är det ändå dags för Nässla att bli vuxen och få en regnjacka. Jag vill gärna supporta mina bekanta och handla på Eskilstuna Hundcenter, men det är flera mil åt fel håll så jag stannade på djurmagazinet på vägen hem från jobbet och hade den turen att det fanns ett regntecke, i hennes storlek, till halva priset! Då blev det faktiskt inte ens jobbigt att köpa den. På vägen hem kom jag på att jag faktiskt inte har så bra erfarenhet av Hurtta, tycker det jag haft har varit ganska dålig kvalitet, men här fanns faktiskt inte så många andra val. Och redan i affären hittade jag en del ställen på jackan jag nog behöver sy för att det ska blir helt bra och det bekräftades redan när vi var ute på premiärturen. 
Man kan hoppa upp på alla stenar även i jacka.
Vid ett tillfälle tittade jag till på Nässla som stod och glodde på mig, men jag vände mig om och fortsatte fylla på med svamp i påsen. När jag igen vänder mig om står hon i samma position och jag går för att kolla om hon sitter fast. Mycket riktigt, de där svinlånga resårbanden som ska sitta under benen hade fastnat i samband med ett hopp över en gren. Så de ryker, för de fyller ju verkligen ingen funktion. Ska sätta dit något med kardborre så man kan fästa det ordentligt runt benen och hålla täcket på plats. Sen ska jag försöka konstruera något för halsen, den verkar vara gjord för rottisar eller möjligtvis mastiffer på bredden. Jag gillar dock att den är röd så hon syns nu när det är jakttider. Fast det verkar som att de inte är lika bra på att lokalisera älgarna som jag och Nässla, vi gick nämligen på en stor och ståtlig tjur på promenaden. Nässla och tjuren var bara några meter från varandra när hon skällde till, jag tror inte hon såg, bara kände/hörde, eftersom hon skällde åt fel håll. Älgen gick då iväg och Nässla kom tillbaka till mig innan hon gick tillbaka och undersökte, något intresserat men långt ifrån att jag känner oro att hon ska sticka efter. Hur underbart viltinstresse har hon inte? 

Ny hobby?

Som vi njuter av att kunna gå i skogen, jag vet att jag tjatar men har man varit utan det inser man verkligen vad det gör för själen att få traska på utan att tänka på att det kan ta för lång tid eller vara orolig över Nässlas knä. Nu har vi helt enkelt normala saker att oroa oss för. Som det där med att en hund helt plötsligt finner det som ett bra intresse att rulla sig i bajs! 
Luktar mumma!
Jag sitter i godan ro och plockar svamp när jag hör njutande hummanden bakom mig. Och där ligger hon på en illaluktande hög och gnor in skallen. Usch! Hon har inte gjort så tidigare, jag hoppas det är något med årstidens grisbajs och inte en blivande vana. 

Vi tog en tur dagen efter, nyduschad och fräsch, men med reflexväst eftersom det var pågående älgjakt ute. Tur var väl det för hon rullade sig igen, men den här gången hamnade det bara på västen. Betydligt lättare att stoppa en reflex i tvätten än spola av, shamponera, spola av och torka en hund med snorig näsa och halvfeber. Nu hoppas jag att två gånger bara var en gång för mycket och att vi inte tar en tredje gång eftersom det enligt ordspråket bildar en vana. 

måndag 9 oktober 2017

Tipspromenad

Livet leker nu när vi kan gå längre turer i skogen, så pass mycket att vi faktiskt åker iväg till våra tidigare domäner även om det blir några mil på bilen. I söndags tog vi en tur till Vilstaskogen och gick ca 7 km. Nässla var inte alls sugen att gå och vi hamnade i en rejäl konflikt i början, så pass att hade någon annan varit i mina skor hade den nog kunnat bli rädd för henne. Hon kan liksom inte hantera sin frustration över att inte få som hon vill.. Men jag kunde ta mig igenom det hela och snart gick hon på som vanligt, tills varenda gång vägen vek av för då skulle hon minsann gå just den vägen vi inte gick.. 

På en annan slinga finns det tipspromenad som vi inte gick just då, men vi passerade en skylt med just den här frågan vilket var lite kul.
Vad gör nässlor? 
Mitt svar är: Massor. Bränns. Svider. Bråkar. Bestämmer vägen. Pajsar sig. Tänker. Busar. Stjäl ens hjärta. 

onsdag 4 oktober 2017

Domaruppdrag på EHDK 30 september 2017

Septembers sista domaruppdrag var på Eskilstuna Hunddressyr Klubb. Där har jag dömt sen jag blev auktoriserad plus att jag även tillhört klubben under en kortare period så där känner jag mig hemma. Många kunniga funkisar gör att jag kan slappna av och bara bry mig om bedömningen och så var det verkligen i helgen. Jag började med en relativt enkel bana, med svårigheten för föraren att minnas vilket tempo som gällde. Som vanligt i nybörjarklass blir det mest lite förarfel då förarna glömmer stanna eller räknar fel på antal steg, men annars tyckte jag det var hög kvalitet på hela gruppen. Inga hundar som inte var startklara och inga förare som verkade helt vilse på rallybanan. Jag hade några som diskade sig självmant och av 31 startande var det 21 stycken (67%) som fick kvalificerande resultat. 
Vann gjorde en BC på 100 poäng, tätt följd av en till BC (nu skulle man ju kunna tro att BC:s som vanligt kommer in och vinner allt, men tack vare den här uppföljningen jag gör kan vi ju konstatera att det inte är som vanligt inom rally) på 99 poäng och en stabyhoun på 97 poäng. 

På eftermiddagen byggde jag om banan till en fortsättningsbana och svårigheterna borde vara således desamma. Fast för dagen var de verkliga svårigheterna frestelsen och sitt, ligg, stå. I frestelsen hade jag min apport av tennisbollar som bilden nedan och passet började med ett gäng hundar som tog den och drog av banan. 
Sedan fortsatte det med en del nosande på den och den tomma matskålen. Jag har gärna frestelsen med, men har i FKL enklare föremål. Enkel är så klart en fråga om vad man tränat och vilja böjelser ens hund har, men jag skulle aldrig ta till en pälsboll eller mat som verkligen luktar utöver det vanliga. Tennisbollar anser jag tillhöra det lätta, även om det inte innebär att min lilla vessla i MKL skulle låta bli den 😉 Det var 24 stycken som startade och av dessa 16 (66%) som fick kvalificerande resultat. Vann gjorde två stycken på 100 poäng, en BC och en rottis och tredjeplatsen kneps även den av en BC på 98 poäng. 

Nu blir det några veckors vila efter ett intensivt september och nästa domaruppdrag blir i Bro-Håbo då jag dömer mästarklass. Om inget oförutsett händer hoppas jag även på att få komma till start under lördagen, det ser jag verkligen fram emot, snart ett år sedan sist.