Förra lördagen var det dags för öppen träning på Lilla träskaten. 8 ekipage, fördelat på flattar och labbar. Vi började med att gå på ett öppet fält på linje där Peter och Jill sköt apporter. Nässla gick upp något enormt i stress och det blev en riktigt ond spiral av det hela. Hon stressade, jag blev irriterad och hämmade, hon fick mer ånga och kunde inte hålla i sig.. Så fortsatte väl passet och när jag åkte därifrån hade jag mycket i tankarna, det kändes som att hon var två igen. Dags att lägga ner med henne, klarar hon inte av det här längre osv. Nåja, lägger ner gör vi inte, men kanske skiter i prov och bara låta henne ha kul, skit samma hur het hon är? I vilket fall, eftersom jag inte troligt lär lägga ner det helt så får jag istället ta med mig de saker som vi måste träna mer på, vissa saker som jag inte ens tänkt på tidigare:
- Hitta apporter (dirigering) i diken och inte hitom eller ditom..
- Få skott när hon är på väg in som hon inte tar
- Störningsapporter som ligger mer i linjen på dirigeringar
Sedan ju mer veckan gått och jag fått lite mer distans har jag så klart även börjat tänka på lite annat, och mycket blev bekräftat idag när vi var där på träning igen. Jag var lite orolig att åka igen då hon uppenbarligen fått alldeles för hög förväntan på att vara där, men tog med kampflätan och tänkte att det är träning, ingen tävling, och nu har jag min chans att jobba med henne (och mig själv). Idag var vi bara 6 ekipage och förutom min uppfödare var det resten labbar, vilket har en tendens att stressa mig då jag tror att alla andra kommer vara så mycket bättre än oss..
Idag var vi på fältet vi tränade på vid första tillfället men började från andra hållet. Började med en enkel uppvärmingsmarkering och där fick jag min första aha-upplevelse. Hon gick inte alls igång lika mycket som sist, för denna gång började han med startpistol! Hon var lugn och fin (och ärligt talat kändes det bra att det fanns andra hundar som gnällde, då är inte vi värst) och gjorde fin uppvärmning. Sen tog Peter fram apportkastaren och där såg jag vad som verkligen är hennes trigger. Något jag tänkt på sen sist, men att det skulle vara så extrem skillnad på skott och skott hade inte slagit mig. Eftersom hon var så lugn och sansad i början hade jag en annan känsla som jag kunde jobba med och jag kämpade verkligen på att hålla henne lugn. Mata mycket, vände och rörde på oss, höll henne aktiv mot mig, lät henne ha koppel och slappna av etc. Visst fanns förväntan rejält på apportkastaren men hon gick inte ur hand (eller sitt eget skinn) och jag är väldigt nöjd att vi fick ha ett så bra pass. Idag klarade hon även av minnesmarkeringarna riktigt bra, sämst var dirigeringarna, men de var ändå bra.
Nu får det bli att backa bandet lite gällande skott-träningen och köra mycket mer 'skott - godis - skott - busa åt annat håll'. Eftersom Bitte var med så planerade vi lite lätt redan nu på sådan träning, då även Ploj tycks behöva lite lärdom om att allt som skjuts inte är för henne. Och sen så klart även göra några övningar men då svåra så de blir på riktigt.
I söndags hade jag kurs för några bärfisar i viltspår, inga hundar hade provat på detta tidigare, en matte hade gjort det med sin förra hund. Intressant att se hur olika de är i spåren, en kille sprang för glatta livet, två andra tyckte att vem som än lämnat blod i skogen med största sannolikhet skulle komma tillbaka och äta även små flattisar ;-) Nu på vintern har jag egentligen inte tänkt att hålla kurser, men när det kommer in frågan från "färdiga grupper" är det alltid lite extra kul och klart man ställer upp! Nässla fick sitta i bilen vilket hon var mycket missnöjd med men efter kursen när Bitte och hennes hundar kom från en promenad fick även hon komma ut och rejsa. Bada gjorde hon också..
I tisdags var vi på HundArenans Öppenträning Lydnad och tjohej vad kul Nässla tycker det är att träna.. Lite för kul tycker jag att hon tycker och jag börjar bli lite orolig för vårt lusserally, jag behöver värma upp i några timmar känner jag.. Men hon har blivit lite på gasen i allmänhet just nu, antar att det är för att vi inte gör så mycket som vi gjort förr, men det är ju svårt att hinna med när man jobbar varje dag och det är mörkt om kvällarna. Sen har jag svårt att motivera mig när jag inte tävlar (eller har andra mål) och då blir det inte så mycket träning alls, även hemma med saker som hon faktiskt skulle kunna få lära sig. Nåja, livet är som det är och ibland finns det inte plats för så mycket nöjen som man skulle önska. I helgen blir det förvisso mycket hund, men mest andras då jag ska påbörja en utredning i morgon och slutföra en på söndag. Men däremellan hoppas jag på att hinna julpynta, titta på när alla vinnarskallar ska tävla i hundarenan och träffa mamma. Kanske även baka lite lussekatter fulla med russin :-) I år tänker jag i alla fall hinna med och fira jul! Hela vägen från första advent! Och på söndag firar vi dessutom ett år i huset, då måste man väl ha lussebullar? Kanske lite julmust med.