Mina tjejer

Efter det dramatiska inlägget om Hönis så tänker jag ändå att det är dags att presentera mina tjejer i hönsgården: 

Kajsa, en av tre dvärgcochin. Livsnjutare, bästis med Mammahönan och ruvar gärna. Har mycket att säga. 

Här är Kajsa i ruvartagen. Korpen vill lägga ägg och gammelhönan vill nog också ruva.

Mina störningar vid vittringsapporteringen

Hönan längst till vänster är Donna Trump. Hon är född här hemma men beter sig som att hon upplevt misär och misshandel. Hennes mamma är Mammahönan och pappan en silkesblandning. Hon har samma frilla som Trump, är elak och ganska korkad. Men duktig värpare och har sin plats här. Hon föddes på midsommar 2022.

Sirap och gammelhönan "Hönis". Blir vilken dag som helst 10 år och vårt charmtroll. Har mycket åsikter om nykomlingarna men älskad av oss ändå. Lägger ägg lite då och då trots sin ålder.

Längst till vänster har vi korphönan, hon kallas så för att hon stjäl av sina hönspolare, Sirap och även direkt av min tallrik. Lägger fina gröna ägg och är flitig med det! Född i början av 2022. Flyttade hit med en syster då men hon trillade tyvärr av pinn ganska fort.

Korpen och hönis njuter i rabatten

Mariannes vackra chokladägg

Här till vänster har vi Mammahönan. Hon är den enda som fått ruva fram kycklingar (Donna är hennes enda som är kvar, resten blev tuppar). Hon är av rasen Appenzeller och är så snäll med de andra hönorna. När ungtjejerna flyttade in betedde hon sig som att de var hennes kycklingar och hon var så gullig med dem. Hon är minst 8 år, skänktes 2018 av en granne som gjorde sig av med sitt bestånd då. Lägger lite vita ägg då och då trots sin ålder. Kolla in hennes frilla!

Här kommer kopparmaranen Marianne. Min lilla älskling som jag köpte i början av 2025 ihop med Kajsa och Kicki. Lägger bruna ägg och är hispig men modig. Kan ge mig på att om någon höna kommer traska in i huset är det hon. 

Kicki, den andra dvärgcockin som hämtades hem i början av året. Hon borde vara den som heter Kajsa då hon är den kavata. Klättrar i träd och hjälpte Kajsa att flyga upp till pinnarna när hon var ung. Ett charmtroll! Lägger som de andra av samma ras små rosa ägg när det passar. De gillar tyvärr att ruva rätt mycket..

Frukostbesök av Hönis, Marianne, Korpen och Kajsa.

Sitt i grupp för de giriga

Bland blommorna gör de sig bäst!

Kicki utanför ingången

 

Spårträning med aha-upplevelser

Så efter att jag "gått" spåret i söndags åkte jag hem för att lägga ett nytt spår och se var vi fallerar. Det fick ligga över natten och anpassas efter den lilla skog vi har tillgång till. Lite bloduppehåll (mellan flaggorna) och lite vinklar, några lite spetsigare. 

På väg mot spåret fick jag min första aha-upplevelse. Det är några hundra meter att gå och jag låter henne gå i selen. Dels blir hon kränkt av att få på sig den, men så tänker jag att hon kan börja mentalt förbereda sig för vad hon ska göra också. Grejen var att hon försökte spåra hemifrån och jag såg exakt samma beteende som när hon inte hittade spåret i söndags. Hon kastade sig ut i sidorna för att hitta lukterna, vilket för mig känns rätt onödigt när vi inte är igång. Så läxa nummer 1: Tydlig startsignal. Ute i spåret  var hon som hon brukar när jag lägger spår själv, helt jävla galen. Det var med livet som insats och inte alls trevligt (jag förstå varför jag haft det på is ett tag). Om man zoomar in på kartan kan man se att hon fladdrar mycket vid bloduppehåll och vinklar. Här vill jag få henne lite mer koncentrerad så jag tänker att 2: Träna spår utan blod alls så hon behöver anstränga sig hela tiden och 3: Träna på vinklar separat. 

Så planen för veckan nu är att jag gör ett spår med många vinklar och bara en klöv. Jag ska lägga godis innan vinklarna, får se om hon tar det. Vinklarna ska vara väl markerade så jag har full koll och kan se om hon tar godis i god tid. Då tänker jag att jag kan göra över dagen, men så lägger jag över natten parallellt när jag kan. Jag tolkar det som att hon tycker det är svårt när det är mindre doftbild och därför panikar lite. Jag får testa och se, men det vore dumt att lägga ner det här nu. 

Räddad av kråkorna

Hemma på vår gård har vi 7 hönor. Jag kanske borde göra en presentation någon gång? I vilket fall, våran äldsta dvärgcockin Hönis är kring 10 år och levererar ibland något ägg men är mest vårt underbara charmtroll. När hon inte surar och ruvar så kommer hon springades så fort hon hör mig och ska smaka något gott och hänga mig och Sirap i hasorna. Jag har många filmer när Sirap tränar och hon spatserar bredvid i hopp om att också få sig en belöning. När vi får besök är hon gärna framme och äter majs ur händerna på barn och vuxna och vi fasar för den dagen hon kommer trilla av pinn. 

Hönsen går fritt på gården när vi är hemma och under de senaste 10 åren har Tobias aldrig haft besök av rovdjur så vi har känt oss trygga. De får dock vara ute mycket mer nu när jag bor här och är hemma om dagarna så en dag var det en katt över och försökte fånga gammelhönan men den har vi inte sett igen. Men så i lördags hörde jag ett himla liv utanför och när jag kikade ut var det fullt av skrikande kråkor och skator. Kråkor lever inte i flock och brukar inte hänga häromkring och sen såg jag min unghöna Kicki springa iväg åt ett mycket konstigt håll. Jag sprang ut och iväg flög en ganska liten duvhök! Fullt av fjärdrar på marken men bredvid satt gammelhönan och såg hel ut. Jag tog upp henne och kunde inte hitta några skador, mer än avdragna fjädrar på rumpan men jag bar in henne i huset och började sedan leta rätt på de andra som var ute. Mammahönan låg inne och värpte ett ägg (vår andra oldie but goldie) och Kajsa låg och ruvade. Två såg vi direkt i en buske och Kicki hade jag ju sett springa ut mot vägen. Letade och hittade henne tillslut under en grästuva, med huvudet nedtryckt i marken. Då saknade vi bara min kopparmaran Marianne men hon är stor och inga fjädrar från henne kunde hittas. Jag letade runt i varenda hål jag kunde hitta i närheten, men rätt som det var kom hon bara spatserandes. Så skönt att alla tjejer var hittade välbehållna, om än traumatiserade. De blev givetvis inlåsta och vi har inte sett någon hök något mer. Troligtvis en ung hök som är på flytt och försökte hitta något att äta på vägen. Eftersom buskarna på tomten är lite skrala på löv just nu så har de mindre skydd och de får tyvärr hålla sig inomhus nu, men de går inte ens ut i sin inhägnad frivilligt än. Bara mammahönan som låg hemma och värpte och är lyckligt ovetandes om det hela går ut en stund då och då. Jag är så tacksam för kråkorna som räddade livet på lilla Hönis! Jag kan nog inte bjussa dem på något gott då de inte hänger här, men skatorna har iaf fått blodpudding. 

Provat prov

Igår morse provade jag och Sirap att gå ett öppenklass viltspår för första gången sedan 2022 (då vi bröt i startrutan för hon förstod inget alls). Vi har haft många fina spår ihop med Pernilla så jag kände att vi var redo men det blev ett stort aniklimax när vi kom till domaren och hon aldrig hittade spåret. 

Det var jättetydligt var spåret gick för mina ögon, men för Siraps nos alldeles omöjligt! Hon förstod inte sin uppgift och efter ca 75 meters fladdrande bröt jag. Hon rullade och kunde aldrig hitta spåret, trots att hon stod mitt i det. Jag vet inte om det var för att stigen var en stig och hon inte väntar sig spår där (det gällde iaf för mig!) eller om vi har gjort för lite legor över natten så hon inte kopplar på nosen tillräckligt noga. Jag la ett nytt spår när jag kom hem igår som vi ska gå idag och när vi handlade i går kväll passade jag på att köpa mer blod hem. Detta måste vi lösa!