onsdag 31 juli 2013

Trippel energi

Vi är hundvakt till Thisbe och Wiska så tre svarta faror in the house! Vi får se om vi överlever en vecka ;)

söndag 28 juli 2013

Premiären i elitklass

Igår var det dags för premiären i elitklass och jag kunde inte vara mer nöjd över vårt resultat! Hela 84 poäng fick vi ihop och det är långt över vad jag hade förväntat mig. Det räckte inte till någon pallplacering, hela ett poäng mer fick tredjepristagaren, men det gör inget, det är poängen som räknas. 

Det var lite annorlunda upplägg på provet på så sätt att vi blev uppdelade i lag om tre personer i varje. En av våra deltagare var dock inte med så vi blev två. Totalt var det tio lag och fem fick börja med att gå provet medan de andra fem fick varsin ruta att vara funkisar på. Det gjorde att det flöt på väldigt bra och man slapp känna stress vid rutorna, det var ju bara jag och min lagkamrat var vi än var. Det här upplägget var för att vi skulle lära känna fler personer och vi fick också lite gåtor att jobba med under tiden vi körde på (som vi inte var så bra på..). Så här såg upplägget och poängen ut. Jag skriver det i den ordningen jag gick rutorna. 

Ruta 3 
Dirigering. Först fick vi titta på när vår lagkamrat skickade båda sina hundar på nkl dirigeringar med skott. Efter det skulle vi skicka i en annan riktning, slutligen låg den på andra sidan av ett träd. Det var inte jättesvårt, men Nässla hade otur och fick inte dummyn i nosen så jag fick vissla lite närsök. Detta gjorde att lite poäng rök och vi fick 16p. 

Ruta 4
Transport till dubbelmarkering på vatten, skulle tas i anvisad ordning. Transporten var väl si sådär, markeringarna klockrena. Den ena hamnade i vassen, den andra strax utanför. Hon skulle ta den sist kastade först vilket inte var några problem då den låg synlig. Gissar att det var fotgåendet som gjorde avdraget och vi fick med oss 18p. 

Ruta 1
Walk-up med en dubbelmarkering och en dirigering. Vår parkamrat fick börja med en markering och efter vi gått vidare fick vi en dubbel, den första bakom en sten och den andra lite längre bort. Valfri ordning. Inga större problem, den första kanske tog några sekunder onödigt lång tid. Sedan gick vi tillbaka och skickade på en dirigering snett bort från parhundens markering, men det var inga problem, men hon sprang inte raka vägen, vilket jag tror kan vara en del av avdraget. Det, tillsammans med lite för mycket tid på ena markeringen och kanske inte slimmat fotgående gav oss 15p. 

Ruta 3
Transport till trippelmarkering. Den första markeringen var framför en stor sten, den andra rakt fram, den tredje var bakom stenen. Jag har inte tränat några trippla förutom en gång nu i onsdags hos Bitte, men hon spikade alla! 20p. 

Ruta 5
Transport till vatten och en dirigering in i vassen. Vi var tvugna att stå en bit upp på land när vi skickade och därifrån blev det inte naturligt rakt fram mot området så Nässla började med att simma lite snett. Valde att inte börja vissla utan körde på keep going signal när hon tittade i rätt riktning vilket gjorde att hon styrde om själv. Hon fick syn på lite näckrosor på vägen och var på väg mot dem istället men hon lyssnade när jag sa ut. Då kom hon in i vassen och jag visslade söksignal. Trots att det inte blev raka vägen fram är jag väldigt nöjd med att jag kunde föra henne så tyst och lugnt. Avslutade med en liten målvaktsräddning och den tillsammans med den icke spikraka linjen gav oss 15p. 
(Fick höra en annan elithund som fick noll då hunden släppt dummyn innan, tur jag safeade!)

Är så grymt nöjd över att få ihop så fina poäng på våran premiär i elitklass! Bara två år efter vår allra första start är vi ett av få ekipage som tagit oss upp i den klassen och vi slår till med de högsta poäng vi någonsin fått! 

fredag 26 juli 2013

Spår och apportering

Igår träffade jag Zandra för att prova på ett första spår sedan hundcampus. Planen var att göra exakt samma som vi gjort där, eftersom försvårigar känns överflödiga i en "ny" miljö. Ny på så sätt att hon har milt sagt andra förväntningar i den skogen. 

Hon var tokstressad! I startrutan borde jag ha använt informationen som jag fick - nämligen att hon inte var nervarvad nog gör att kunna jobba. Dum som jag är låter jag henne ändå gå och ja det gick ju därefter. Men men, lärdom för mig: om hon säger att hon är för uppvarvad, försök inte ens! 

Efter vi gått alla spår fanns det ett kvar som gick vid parkeringen. Zandra hade gjort ett kort för att träna upptag men då de andra gick så bra och någon hade parkerat mitt i spåret valde hon att sluta på topp. Så det låg kvar och vi skulle hämta det själva när jag tänkte att stressapan kunde ju få hämta klöven på slutet. Visade henne på starten och oj vad fint hon gick då! Nosade in i bilen men fortsatte förbi och gick lugnt och sansat. Kanske något att prova i framtiden - låta henne jobba helt själv. Och kanske hon behöver ett litet stresspår innan. Vi har ju helt klart att jobba på, det är en sak som är säker. 


Under tiden spåret låg passade vi på att träna apportering. Hade fått tips på ett moment av Bitte som kan förekomma i elit så det testade vi. Det flöt inte på men till slut kunde hon lösa det. Ska se om jag kan träna på den mer så det blir bättre befäst för den lär hunden att hålla isär dirigering och markering. 

Efter passet belönade mattarna sig med slagstaglass. Mums!!

söndag 21 juli 2013

Biten

Vissa utredningar gör lite ondare än andra.. 

Trots hård mun på dagens hund lyser jag stort hopp på denna familj. Jag hoppas det infrias så det blir värt de blåmärken som komma skall. 

torsdag 18 juli 2013

Fler apporteringskurser

Jag kommer att hålla min favoritkurs i två omgångar på Eskilstuna Hundcenter i höst. Läs mer här om apporteringskursen. Tipsa gärna de du känner i närheten om den!

tisdag 16 juli 2013

Fantastisk uthållighet

Körde ett litet dirigeringspass med Nässla (eftersom att när man måste göra något annat blir man alltid väldigt inspirerad att träna hund/städa/whatever). La tre bollar i en hög med fällda gamla träd, gick bort en bit, kastade en störningsboll till höger, skickade henne på ett linjetag på närmare 100 meter. Kastade ytterligare en störningsboll åt andra sidan, skickade henne på linjetaget. Lät henne ta båda markeringarna och skickade henne på den sista bollen i linjetaget. Hon hittade den inte direkt, utan fick nog leta i närmare fem minuter, men som hon letade och låg kvar i området! Jag är så otroligt nöjd med att hon litar på mig när jag säger att den är där att hon fortsätter slita trots att hon själv inte hittar den. Och tillslut så! Givetvis blev det kast med liten boll i bollkastare som belöning - superhunden! 

Sen fick hon bada i poolen och rulla sig i sandlådan direkt efteråt, det är livet det!

Nästa steg i dirigeringsträningen är lite hinder och svår miljö. Det finns ju inga fält i Fjällnora.. 

måndag 15 juli 2013

För lätt?

Nyss hemkommen efter en privatträning i viltspår, och som vanligt sätts tankarna igång. Denna hund, liksom många andra, har det svårt i spåret, går inte riktigt i kärnan, springer, tappar bort sig och är ofokuserad. Denna ägare har, precis som de flesta andra ägare till denna typ av hund med samma "spårstil", fått höra:"Bara ni tar er till öppenklass - det är för lätt nu" som orsak till hundens brister i spåret. Och det köper vi alla. Klart det är för lätt, vår hund behöver lite mer utmaning bara! Eller? 
För lätt i spåret?!

Handen på hjärtat nu, hur många övningar blir din hund dålig på för att det är för lätt? 

Nä min hund sitter inte, övningen är för lätt!

Min hund är inte så bra på det här viltsöket, jag tror det är för lätt!

Att det gick dåligt på lydnadstävlingen? Min hund tycker miljön är för lätt!

Jag vet inte med er, men jag har då aldrig hört dessa argument. Varför är det då givet i spåret? Jag tror att det handlar om att det inte finns så mycket förmåga till problemlösning när det gäller viltspår. Hundarna ska bara klara av det naturligt, gör de inte det så är det för lätt. Eller så har ett riktigt vilt passerat, det är ju också en klassiker. Men varför kan min hund söka bra trots att det finns vilt i skogen, men inte spåra? Och klarar inte hunden spåret är det lätt att ge upp, så kul är det ju ändå inte att behöva kladda med blod och fylla frysen med äckliga klövar. 

Om hunden inte går bra, förstår den vad den ska göra?
Jag tror att många hundar inte VET vad de ska göra. Det har inte skett någon inlärning. Man visar dem ett spår, de har tur någon gång att komma till en klöv (alternativt jag visar lite till och lite till) och sen förväntas de förstå. Och om de inte gör det är det för lätt. Om vi byter ut hela det här scenariot till lydnad då: 
Vi går lite framåt, hunden har tur och hamnar vid min vänstra sida och följer mig eftersom jag går och pratar och pockar. Efter en lång sträcka får hunden en stor korv. Sen ger jag kommando och hunden går iväg och nosar på annat och då är det för att det är för lätt som den inte går med mig. Eller? 

Många tycker att vilstpårschampionatet är ett "gratischampionat" som bara är att plocka hem. Jag vet många hundar som gör allt annat än bara plockar hem det. Men många hundar gör det, grattis till dem. Men de andra behöver mer träning. Jag tror de behöver lära sig vad som är rätt och vad som är fel i spåret med hjälp av oss förare och att vi är mer aktiva i spåret. Skapa en bättre form av inlärning som är mer förenligt med inlärningsprinciper i sig. I spåret måste det exempelvis finnas ett slut. Fast måste det verkligen det? Kan inte jag stanna och belöna hunden själv för ett bra jobb? Ett fotgående behöver ju inte gå till någonting utan rätt som det är så stannar vi och belönar för att vi är nöjda. Varför ska det vara så svårt i spåret? 

Nu har jag och Susann bokat tid med Tobias Gustavsson och jag skrev ut att det fanns platser kvar på fejjan. Herrejösses vad svar jag fick och de flesta får tyvärr inte komma, vi vill  ha begränsat med platser för att själva få ut så mycket som möjligt. Vi tror nämligen att spåret är en inlärning som allt annat och vi vill bli bättre tränare på det. Så vi kan belöna rätt och få vad vi förtjänar!

Viltsök med vitfågel

Efter Nässlas dumhet att "inte råka känna lukten av trut" så bestämde jag mig för att nästa sök skulle bestå av endast vitfågel. Två måsar och fyra trutar i varierande storlek och utseende lades ut i ett sök idag, belöning var kampa med klöv om hon jobbade bra. Och tja, klöven gick varm för nog plockade hon in allt utan tveksamheter! Vet inte om jag blev klokare av det här passet, mer än att hon bekräfta att hon bara fular sig.. Soppan, what to do?!

lördag 13 juli 2013

Semester 3.0 (eller när jag blir blåst av min hund)



Äntligen dags! Den sista delen av min semester spenderades i Hällefors på Hundcampus där vi mötte upp Susann och Täppas för en veckas aktiv semester. 
Varje morgon börjades med en timmas teori, all teori vi fick vilket är alldeles lagom tycker jag
Vi hade att göra från morgon till kväll, de två första dagarna var lite sega då det var mycket annat än nosövningar vi fick göra, som proaktiv miljöträning, sådant som vi absolut inte har behov av (men gruppen är ju väldigt olika så alla har ju olika behov). Vi var nio deltagare som delades upp i två grupper, vi var fyra i vår grupp där alla förare åtminstone hade erfarenhet av specialsök. Schemat nedan visar upp en dags aktiviteter och det vi gjort kan sammanfattas med plattformsträning (och matten var väl kanske inte riktigt lika bra som när hon slutade för några år sedan, man kan inte vila sig i form..), läcksök, spår, minisök och sökbana. Sen lite annat omkring då, som inte hade med nosen att göra. 


Det som var roligt med minisöket var att jag inte alls fick till det/gillade det när vi tränade på det under vår utbildningstid, men nu lyckades jag ändra på båda sakerna! Och det är ingen tvekan om att det kommer att hjälpa oss i spårarbetet. 


Vi hade tur med vädret hela veckan och det var soligt blandat med lite moln och halvkyligt vissa dagar. Inte för att sol är optimalt i hundträningssammanhang, men förra gången jag var på aktiv semester hade vi spöregn och det är inte så kul heller. 




Vårt boende, så perfekt hundboende man bara kan få i såna här sammanhang! Ensamma, eget fräscht badrum och eget kök. 



Att komma igång med träningen på plattformen var inte givet enkelt. Först ville Nässla inte hoppa upp, sen när hon var där hoppade hon ner när hon fått ett klick. Ingen av oss kunde återuppta träningen där vi var sist (oväntat, jag vet) och det här med att sniffa YL kändes katastrofalt. Döm om min förvåning när Lennart säger att de vill låta oss köra ett nytt ämne, Wollastonit, som är en mineral. Enligt geologer ska denna mineral ha för tunga molekyler för att lukta något, men då det är svårt att hitta har de kommit överens om att låta hundar prova sniffa upp det. Då den luktar mindre än annat så fick vi göra om plattformen lite för att lättare få upp molekylerna och jag hade inte stort hopp på lilla vesslan - men skäms matte! Hon hittade det! Om och om igen. Det vill säga när hon luktade, något hon uppenbarligen försöker smita undan mycket. Till slut fick mineralen ligga som i vilken burk som helst och det var inga problem för henne. 
Nässla väntar på sin tur..
..under tiden som Täppas jobbar

"mäh släpp in mig nu!"
Förutom att leta stenar så ägnades en stor del av tiden åt att spåra, på olika sätt och med olika metoder. Ett var att göra det på en crossbana i sand för att kunna se exakt var hunden har sin nos i förhållandet till fotspåret, samt att kunna kontrollera hur hunden agerar vid alla korsande spår. 

Inga snitslar används på Hundcampus. Oftast åtminstone. 
Vårt allra första spår, som var i skogen, var ångvältsaktigt (hoppas Susann skickar över någon bild så ni får se oss i action) och jobbigt. Tyckte mest hon sprang på, dock med nosen i backen. Det andra var på motorcrossbanan och det första i den terrängen gick okej, det andra spårade hon inte alls och jag bröt. Lennart trodde det hade gått björn i närheten, men jag tyckte hon var mest som vanligt.. Inför nästa spår i skogen ägnade vi lite mer tid åt minisök, vilket jag tror är helt rätt väg att gå för oss! Det spåret var underbart, i Nässelspårandes mått mätt. 
Täppas gör ett minisök, tror det var hans favorit denna vecka

Nässlas tur, och återigen får jag kvitton på hur mycket hon fuskar! Men här får jag verkligen koll på det. 
Det man gör i minisöket är att man lägger ut en liten läderbit, stor som en nagel ungefär, i sanden (i olika djup) och låter hunden peka ut, för att visa att nosen är på och många andra anledningar. Jag tog sedan med samma läderbitar ut i spårskogen, gjorde en startruta där hon måste markera läderbiten innan hon går iväg och sen finns det några bitar utlagda längs med spåret. I sista markerade hon alla. Väldigt imponerande med tanke på att de är så små! Dessa spår har inga slut, utan precis som med annan träning där hunden använder nosen så bryter vi bara och tackar hunden för ett bra jobb. Tror helt klart det är rätt metod för Nässlas fortsatta spår, då hon bara har bråttom framåt. Jag har klurat, tänkt och kommit till insikt med en hel del under veckan som jag ska använda mig av i mitt fortsatta spårarbete! Vilken tur att rallysäsongen är klar för vår del, nu ska tid läggas på det här. 

Nässla på sökbanan
Efter att Nässla markerat mineralen bra på plattform fick hon prova att peka ut den även på sökbanan. Eftersom ämnet är svårt började jag med en presentation och sen fick hon markera själv. Andra varvet vet jag inte om hon markerade eller bara läste av mig, men tredje gången så visade hon med hela kroppen själv att hon hade hittat rätt! Skitkul! Sen försökte hon lura till sig fler på köpet.. Fusket bara ökade (eller min insikt om att hon gjorde det).  
Nässla tillsammans med två andra hundar i gruppen, Lucy och Solle. Täppas var den fjärde medlemmen men var nog i samband med fototagningen ute och letade gasläckor. 
Att få leta gasläcka var ett moment som vi verkligen hade sett fram emot, tyvärr var Björn (ordinarie instruktör i ämnet) hemma pga familjeskäl. Nässla fick en påminnelse men sen jobbade hon på som hon inte gjort annat. Instruktören tyckte det vore slöseri på duktig hund att inte köpa hem en tub och träna vidare. Om det vore så lätt, finns en liten retfull aspekt i det hela som kallas tid.. 

Efter de långa dagarna åkte vi hem till lägenheten förutom sista kvällen då vi åkte upp på en utkiksplats och käkade middag. Ljuvlig utsikt! Förr om åren var hundar välkomna in här, men det verkar inte vara så längre. Men det fanns gott om skugga på parkeringen och hundarna mådde inte dåligt av att vila lite efter de tuffa dagarna. 

Som vanligt gör bilder inte miljön rättvis
Nu ska Nässla få vila upp sig efter veckan (och jag ska börja jobba) men nu känner jag att jag har många nya idéer och uppslag för vårt fortsatta nosarbete. Insåg att jag bara bor 1,5h från campus och lite sugen blir jag allt på att haka på något projekt. Men vi får se. Något som däremot ska bli av är att jag och Susann ska hyra in Tobias Gustavsson till privat träningsdag för att lära oss ännu mer, så är du sugen att haka på så hör av dig, kanske vi har plats för dig. 

söndag 7 juli 2013

Strålande avslut på rallysäsongen

Idag var det dags för den sista rallytävlingen på ett tag, då jag inte sett något som lockar mer än vårt eget lusserally om dryga halvåret. Det var i Eskilstuna så nära och smidigt tänkte jag. Det drog dock ut på tiden men å andra sidan kan jag inte säga att jag led av att vara där mer än över tanken på allt jag behövde göra hemma.. 

Banan var enkel utan några ställen man kunde åka dit, rakt på och inga tempoväxlingar och det gick bra för oss. Nässla var med från start men missade det första hindret då de glömt att höja det (det var ett sånt med vit pinne) men där fick vi inga avdrag då det var tekniskt fel. Sen var hon med mig, gjorde ett jätteformat backa framför där jag hörde domaren bli impad. Dock trasslades det till lite vid backa på höger sida då nässla hamnade på fel sida innan hon kom in rätt och kunde backa så där fick vi -3. Frestelsen bestod av väldigt lockande leksaker men de lät hon bli idag! 

Vi slutade på 94 poäng idag, fick ett minus till när hon nosade i honnören (ekipaget efter strulade bredvid oss så jag ville att hon skulle lägga ner hakan istället för att titta på dem och då passade hon på att nosa..) och jag är så nöjd med prestationen av henne. Känns som ett bra avslut på tävlingssäsongen i rallyn när vi efter hundcampus får ta tag i elitklass på WT och förhoppningsvis kämpa vidare på b-prov. 

Sen ett stort grattis till våra duktiga träningskompisar Zandra och Lystra som fick sin tredje 100-poängsrunda i mästarklass och därmed ligger på förstaplats på kvallistan till SM. Som de ligger i är de väl värda den platsen :)

Bokrecension lugn och fokuserad hund

Det var ett tag sen jag läste ut boken, här kommer recensionen. 

Jag blev skitglad när jag såg reklam för den här boken och beställde direkt. När Nässla var lite yngre (läs galen) så tänkte jag åka på någon av Åsas kurser i just samma tema som boken. Har också vänner som gått och varit mycket nöjda. Så nu skulle jag äntligen få läsa hennes magiska knep!

Boken har ett tydligt upplägg som gör det lätt att hitta vart man ska leta beroende på var man är, övertydligt med olika färger etc. Tydlig och grundlig förklaring till hela hennes träningstänk och det är faktiskt mest det boken går ut på. Tyvärr blev jag personligen lite besviken, den var alldeles gör basic för MIG (men perfekt för den novise). Inte alls mycket om själva övningar för att träna hunden lugn som jag väntat mig. 
Några guldkorn värda att tänka på: mys är en bra belöning att använda om du själv känner dig nedstämd. "Mys är perfekt för att påminna sig själv om varför man egentligen har hund och få sina prioriteringar i rätt ordning!"

Målsättning och formulering av dessa var också en mycket bra del i boken som är värt att tänka på oavsett om hunden ska vara lugn eller inte. 

I övrigt är det en välskriven bok med tydlighet som behövs om någon ska träna utan instruktör, men för mig inget nytt under solen. 

lördag 6 juli 2013

Semester 2.0

Det har varit lite tomt här några dagar och det har berott på att vi har haft lite mer semester i familjen Aasen/Karlsson! Vi tog vårt pick och pack och drog ner till Skåneland där vi i den första anhalten passade på att tävla lite rallylydnad på Lunds BK (notera att vi inte var där för att jaga SM-poäng, mest bara eftersom vi ändå var i krokarna). Vi var där lite tidigt så vi åkte in och gjorde Lund någon timma - vilken mysig stad! Cyklisterna var dock många och galna. Efter lite fika och chill begav vi oss till BK´t för den tredje starten i mästarklass. Detta var banan vi fick, alla våra svårigheter innehöll den, men jag gillade den då den var lite klurig, speciellt med tempoväxlingen i den kombinationen. 

Jag har inte kört den mest lämpliga uppvärmningen utan med taktiken: "vilafleraveckorochväntapåbanskissenochtränaintensivtentimmainnanstart-tekniken". Funkar hyfsat med en hund som Nässla men inte om man vill vinna ;) Vi fick 84p, varpå det stora avdraget kom av att hon satte sig när vi skulle backa tillsammans (som förra gången, värt att börja träna på det lite bättre med andra ord) och att hon nosade på nalle phu som chillade i frestelsen.. Sen en nos på konen i samband med sändande till kon, det är inget jag faktiskt minns att hon gjorde, det kan också bero på att hon stötte emot den isf. Men jag är jättenöjd med sändandet då hon för första gången sprang rakt fram till den och inte rev den på tävling :) 
Hon blev rätt slut efter den intensiva uppvärmningen och under väntan på prisutdelning däckade hon. 
Hussen var perfekt sällskap på tävling och roade mig glatt när han undrade varför folk lekte "torka toaringen" när de skulle få in hundarna framför sig :D 

Efter tävlingen drog vi till vårt boende i Höganäs och sussade gott. Tills jag vaknade på natten och kände lukten av gaserna som tångavfallet skapat. FYY! Det försvann efter en stund och jag kunde somna om, något missnöjd. 

Tidigt på morgonen var det upp och hoppa och dags för semesterns höjdpunkt, nämligen att besöka Nimis. Hade som tur var googlat det lite och visste att det krävdes oömma kläder och att man skulle leta efter "N" på stigen. På vägen dit i bilen fick vi se fantastiska miljöer och den som tror den behöver åka utomlands för att se vacker miljö - tänk om! (Husse är redan såld på skåne och tänkte nog flytta dit som pensionär - ingen snö och inga mygg)
Första skylten som talar om att vi är på rätt väg

Nässla är inte samarbetsvillig med fotografen!

 I början är stigen helt okej..

För att bli lite brantare och stenigare.. 

..till att bli ännu värre.. 

Att gå i regn hade inte gått!

Sista biten var lite småläskig!

Men sen tornade det upp sig! Efter att man fått lite puls av klättrandet blev det lite skrämmande att se tornen, kändes nästan som något piratigt eller annat läskigt. 

Jag försökte klättra upp i tornet rakt fram men kom bara en av tre våningar innan jag bangade.. 

Allt gjort av gammal drivved

Nässla var nöjd över att få bada

Terrängen var inte direkt lättillgänglig

Tycka vad man vill om konstnären men det här arbetet imponerar!

Givetvis måste vi ha fikapaus med medföljande nougatcroissanter och ostskruvar (de sistnämnda hamnade mest i Nässlas mage). Tror dock vi brände mer än vad vi intog, hempromenaden upp igen var rätt jobbig.. 

Jag valde att gå igenom hela denna vägen upp istället för att klättra

Uppe!
Efter det blev det duscha och ut på roadtrip till Malmö. Där chillade vi mest på stan och åt glass.

Vår stuga. Liiiite skillnad mot Clarion hotel Post, vilket jag föredrar alla dagar i veckan!

Stugan låg dock på stranden så det kompenserar ju

Kvällspromenad längs med strandkanten. Naturreservat överallt. 


Ni hundfolk känner nog igen stilen.. furu och våningssängar.. 
I morse var det dags att åka hem och husse ville se en annan väg än E4 så oturligt nog tog vi vägen förbi Ullared! Han måste ju in där EN gång i livet i alla fall. Vi ställde bilen i garaget så det skulle hålla sig svalt i en halvtimma för Nässla. In och greppa lite hundgodis och annat bra att ha innan vi drog ut igen. Det var filminspelning idag och gubben med frugan som handlar för 50000 om året var där och blev filmad (vi höll oss på rätt sida om kameran dock) och så fick vi se BoboKrull stå och vänta. Tomas ville fråga vart han gjort av Batmobilen men fegade ur. 

Tog en lunch och promenad på plats innan vi begav oss hemåt och stannade till hos sjuklingen Rudi och förgyllde hans dag en liten stund. Skulle hämta upp lite böcker som jag köpt av hans matte (hon har massa gamla böcker, bland annat rasböcker, från förr som hon säljer ut, har ni samma intresse som jag av att läsa sånt så hör av er till henne då hon har fler kvar!). Nässla passade på att jaga katten Alf också, mindre bra, men enligt rapport hade han gömt sig inne och låg i soffan. Phu!
Boken av Patricia McConnell har jag redan läst, men gillar den verkligen! Har recenserat den tidigare i bloggen. 

Nässlas favorit på resan verkar vara att få komma hem igen - äntligen får jag bada i poolen utbrast hon!
Nu är smutskläderna i tvättmaskinen för att hinna bli klara till måndagens resa till Hundcampus. I morgon drar vi på rallytävling igen, något närmare i Eskilstuna. Det är väl det som är semester va? För vila kan jag göra efter jobbet ;) 

Hur kan vi sammanfatta semestern då? Kanske med: 
  • Skåne var jättefint! Åk dit! 
  • Tång luktar skit när det ligger på hög. 
  • Det är varmare där nere trots att solen inte skiner och det blåser. 
  • Folk röker betydligt mer där än här uppe i landet. 
  • Nässla är numera rallymästare också. 
  • Stugor av diverse kvalitet lockar mindre för varje tripp.. Eller jag börjar bli gammal ;)

måndag 1 juli 2013

Semester 1.0

I fredags smygbörjade min semester men den fick bli ohundig då Nässla bodde hos mamma (och katterna!). Själv åkte jag med hussen och vänner till Göteborg där vi bodde på Clarion post hotell (fint värre!) åt god mat, åkte paddan, hälsade på svärfar i minneslunden, chillade, fikade, spanade in feskekörkan, åkte karuseller, intog alkohol och hade femkamp. Och åt världens bästa frulle med prinsen Carl Philip med flickvän. 

Trots görgoa sängar på hotellet är jag dock mer sliten efter semestern, tur jag jobbar i tre dagar nu då så jag hinner vila upp mig lite inför nästa semester ;-)