söndag 30 september 2012

Har du bråttom?

Ibland känner jag mig som värsta segisen med att komma ut och gå prov/tävla med Nässla. När både Jens och Bitte gick ut och kammade hem ettorna på B-prov kände jag att jag bara hade en liten valp i kopplet (fast de var ju två år!). Min debut på C-prov kom först förra året! 3 år var Nässla då men det kändes lagom för både matte och hund. B-prov har vi bara nosat lite på men målet är att kunna starta i vår, det känns som om vi gör lagom med framsteg för att klara av det. Har två resultat för uppflytt i ÖKL på C-prov vilket gör att vi FÅR starta i elit, men jag väljer att stanna kvar så länge jag kan. Visst vore det lite flashigare att säga att vi är i elitklass. Jag tror heller inte att vi skulle få så värst mycket sämre poäng (inte om man jämför med idag haha!) men varför ska jag ha bråttom? Det finns ju ingen klass efter det. Det skulle kunna vara taktiskt att stanna kvar, för att kunna placera sig lite bättre (fast den taktiken funkar inte för mig, inte om man tar dagen i tanken nu också ;-) ). Däremot har jag ju som mål att få 90p på WT och då känns det som liiite lättare att klara av det i ÖKL än EKL. Men det är inte därför jag stannar. Jag är inte så motiverad att vara bäst. Eller framstå som bättre för att jag är i en högre klass. Jag ser fram emot de utmaningar som kommer bli i den klassen, men jag hoppas ha en frisk hund som kan vara med mig på de utmaningarna i många år även om jag dröjer några prov till innan jag går upp. 

I viltspåret känns det som mer regel än undantag att bara ta sig igenom tre starter och kamma hem ett championat. Anlagsprovet gick vi 2009, ett prov i ÖKL strax efter det och först nu 2012, tre år senare tog vi en första etta. Samma sak här, visst satsar jag på fler bokstäver i stamtavlan, men det förändrar inget om de kommer nu eller om två år. Jag tycker inte det är speciellt kul att boka domare och gå ett rörligt prov, jag kan gott vänta på de ordinarie proven. Lite roligare med sällskap och prisutdelningar, så det känns som ett prov på riktigt, inte bara en bedömning. Sen känns det som att många hundar som fått championatet inte spårar så mycket efteråt, fast jag kanske har fel? Jag tror jag själv kommer bli sämre på det ialla fall!

I rallyn har jag stött på folk som blivit besvikna för att de inte fått 100p och därmed kunnat kvala upp direkt till nästa klass. Jag förstår att man kanske inte vill harva i nybörjarklass med sin tredje hund eller så, men när man är i högre klasser och inte orkar ta sig igenom tre tävlingar ens, vad ser man då för nöje med det? Är det bara att hinna fort till SM som gäller? Eller kunna ta tre vinster på mästarklass och därmed en titel som visar att man tagit sig igenom även rallyklasserna? Det finns idag inget championat på rallylydnad vilket domarna inte heller tror kommer att komma för att det kommer bli för mycket prestationskrav i sporten. Tyvärr tror jag inte det hänger i championatet, SM har redan skapat flera ekipage som går av banan och är tjuriga för att de inte fick tillräckligt bra poäng.. Själv har jag inte speciellt bråttom till nästa klass, däremot när jag väl börjat träna på en klass vill jag gärna komma ut och tävla, men det för att det bidrar till nöjet. Skräckblandad förtjusning, hur ska det gå? (Fast jämfört med bästa Zandra är jag ju rena speedy ut för att tävla, men å andra sidan syns det ju också på våra resultat) SM 2013 vet jag inte ens om jag siktar på. Och jag vet man kan tänka att så säger jag bara för att jag kanske inte ens kommer med eller för att gardera mig, men nej. Det vore en kul grej, men det är absolut inte mitt mål. Kanske något annat år :) 

Nu tror jag att jag är extremt icke-tävlingsinriktad, har aldrig varit intresserad av lagsport eftersom det skulle förstöra för alla andra och jag har aldrig haft behov av att vinna, bara blivit glad när det hänt. Men jag tänker också att jag har min hund så länge (förhoppningsvis!!) och det är inte titlarna som är viktiga, det är ju att vi har kul när vi tränar och ATT vi tränar. Sen får hon väl vara tio år när vi är i elitklass på B-prov men vad spelar det för roll? 

Vi håller statistiken

Idag var det dags för WT hos GRK Östra och vad kan man säga mer än att vi höll våran statistikkurva? Med andra ord, vi är inte tvingade att starta i elit på nästa C-prov ;-) Men, det som gläder denna gång är att vi brast i kunskapen och inte i stress, ett stort framsteg tycker jag. Det vi drog ner på var en klantighet och två skitsvåra dirigeringar. Här kommer en liten redogörelse ruta för ruta. Poängen kommer i senare inlägg, jag minns inte vad de sa när jag åkte hem. 

Ruta 2
Fotgående. Dubbelmarkering med skott på båda. 
Vet inte vad man ska kalla terrängen, lite smått uppvuxet kalhygge kanske? Helt klart inte en miljö vi har tränat mycket i och i samband med att det var den första rutan blev det som vanligt mycket spring och lite nytta. Hon pep också lite innan jag skickade henne. 

Ruta 3
Fotgående, markering med skott, fotgående, en ny markering med skott, hunden ska skickas på den första markeringen. 
Jösses vad mycket instruktioner jag fick och ironiskt nog nollade vi för att jag inte hade tillräckligt med info. Hon stack till den första men vände sen tillbaka den andra markeringen och tog den. Jag funderade på om jag fick börja vissla och dirigera in henne i rätt område men kom mig inte för att fråga utan lät henne ta den andra och jobba på vidare. Men domaren var mycket nöjd med det andra hon såg (grepp, fotgående, stadga) och nu vet jag att man ska visst gasta bäst man kan, bara hunden tar in rätt dummy. Konstaterad nolla. 

Ruta 4. 
Enkelmarkering med skott. Dold dirigering i annan riktning. 
Här var underlaget kalhygge DELUX (med stora pölar efter maskinerna som åkt där i veckan). Markeringen gick oproblematiskt, dirigeringen däremot.. Först sprang hon jättefint och jag trodde vi hade det men tre meter före blev det som en vägg som jag inte kunde få henne igenom :( Valde efter mycket visslande och tjoande att avbryta. 

Ruta 5.
LÅNGT fotgående i kalhygge, dubbelmarkering med skott på första kastet. 
Förutom att jag tappade henne i två sekunder när vi var framme så var det klockrent. 

Ruta 1
LÅNGT fotgående, enkelmarkering med skott. Dold LÅNG dirigering i annan riktning. 
Markeringen var också klockren, dirigeringen katastrof. Den var så extremt långt borta så jag fattade inte ens att det var just DEN björken han menade när han sa var det var. Visserligen inga terrängbyten på vägen på denna, men däremot var det massa buskar vid sidan där troligtvis en hel del hundar innan varit för dit drog Nässla med och sen gick det bara inte att få ut henne på rätt spår. När jag kände att jag visslat klart utan att få hunden ens i närheten bröt jag. 

Aja, nu har vi ytterligare dirigeringar att jobba på, för den här typen var inte att leka med. När dessutom hundar innan har sprungit andra vägar tror jag att det är lätt att dra in i samma spår för hunden så det måste jag verkligen jobba på, att skapa störningsdofter. Och sen ska jag helt klart köra fler "ut". Men i morrn blir det på´t igen, då ska vi träna på uttagning för sektionskampen och det ser jag fram emot. Det var skitkul att få jobba igen, ser fram emot att hinna lite mer apporteringsträning med kluriga övningar och inte bara traska runt själv i gamla mönster. 

Just ja, poängställningen vet jag inte helt då ruta 1 inte hade kommit in när jag drog, men 40p totalt på de andra hade jag. Tror domaren på ruta 1 även dömde noll om man inte klara av hela så det är nog mitt totala. Min standardavvikelse är rätt rejäl med andra ord ;) Men då borde vi med andra ord nästa gång vara rätt bra?!

torsdag 27 september 2012

Moster Nässla på besök i valplådan

Idag besökte jag och Nässla Thisbes små valpar. Nässla var väl inte jätteimponerad över de 8 sjuveckorsmonstrena, men kunde ändå tänka sig att lära dem allt hon kan.. 

Första mötet - some scary shit!


Guuuuu va gör hon??! Det verkar asballt!
När de dessutom fick komma in och kissade lite varstans såg Nässla bedrövad ut och gick äcklad längs väggen för att inte trampa i något snusk. Kul att hon kan vara känslig ibland.. Det var iallafall väldigt kul att få springa loss med de andra hundarna på fältet sen, det behövdes lät hon hälsa :)

tisdag 25 september 2012

Vad händer?

Inte mycket hundrelaterat i alla fall! Eller jo, jobbar på en del med kurserna och utredningar (tänk vad ödet kan spela en spratt, där skulle jag bara åka och köpa lite hundmat och så blev det så här) men annars är det mest fokus på skolan och jobbet. Idag hade jag dock någon liten timma till övers som jag spenderade med Annika & Lasse (en fd arbetsledare till mig) och deras två jaktgoldens. Det blev ett kort pass, men för mig ligger inte vikten vid att utföra massa moment under såna träningspass utan fokus är att kunna just fokusera trots ny plats och nya hundar. Något mycket spring i benen var det, men hon var inte ensam om den saken kan man säga.. Men evigheters tristess sätter så klart fjong i benen på henne så jag är förlåtande. Blev mest grinig över att hon käkade lera som hon sen kletade ut över mina nytvättade byxor och min relativt rena väst. I vilket fall, hon var tyst och behaglig och framförallt fick hon aktiveras äntligen! 

Ikväll är det kurs men den missar vi för då ska vi skriva på papper och bli husägare! Skräckblandad förtjusning, har en känsla av att det finns att göra ett tag framöver.. 

onsdag 19 september 2012

Om Hamburg

Tänkte ge en liten rapport om årets semester, som fick bli ett par dagar i Hamburg. Har inte vart där förr, bara i München för drygt 15 år sen så det var ett nytt resmål, dock billigt tack vare Ryanair. Åkte på fredag morgon, men vid 10 snåret så man kunde sova normalt, för ovanlighetens skull (tycker jämt man får kliva upp på natten för att flyga). Hade bokat hotell via Hotels.com och efter alla sovplatser jag haft genom åren (läs typ i våras på Eslövs bhk) så ville jag fanimej ha något fint! Radisson blu fick det bli, som hade 4,5 stjärnor av kunderna själva. Dock billigaste tänkbara så jag hade inga höga förväntningar. 

Att ta sig in i Hamburg gick ju smidigt, inte ett pass ville de titta på och på två sekunder var vi ute vid bussen som smidigt tog oss till stan. Promenerade från stationen till Hotellet vilket gick över förväntan (ni skulle bara veta mina tidigare reshistorier) och döm om min förvåning när hotellpersonalen säger att vi ska sova på våning 26! Wow, vilken lyx, av 27 möjliga. Upp på rummet och vi möts av det här:
Ett fönster från rummet in i toaletten! Inte nog med den opraktiska detaljen (antar att man ska kunna titta på vyn när man sitter och gör sitt) så satt persiennen på UTsidan, vilket innebär aningen nervöst för stackars Tomas när jag prankade honom ;)

Efter att vi garvat ihjäl oss åt den fina inredningsdetaljen (och jag själv njuuutit av de två lyxiga enorma kuddarna i den extremt fräscha sängen) drog vi givetvis ner på stan, en 5 minuters promenad, alldeles lagom. 
Hotellet från utsidan. 
Vi bodde precis vid en park där vi kunde mysa lite med en glass (det äts enormt med glass i Tyskland)
Utsikten från rummet, lite suddig men kanske ger en hint. 
Efter en helkväll på ny mark var det dags för det obligatoriska frosseriet, öl (med tequilasmak) och kinderodis. Man räknar ju knappast kalorier på semestern. 
Lördagen blev det lite strosande på stan.
Hittade en vacker kyrka som inte fick plats på bild. Byggd på 1800talet, brann ner i stadens stora brand, byggdes upp men förstördes i andra världskriget.
Vi tänkte sen gå till Hamburg DOM men döm om vår förvåning när de bara kör en månad i taget och nu kör de alltså inte. En tom parkeringsplats möttes vi av.. Fortsatte vidare in till St Pauli, som kanske inte var min cup of tea, men det skapade stor glädje över att vi bodde där vi gjorde.. 
Parken på väg mot St Pauli. 

På söndagen var det min födelsedag och jag fick bestämma allt, typ :D Jag tvingade upp Tomas tidigt för att vi skulle gå på fishmarket. Frukost där:
Ganska mycket folk, förvånadsvärt många som dricker öl 9 på morgonen..
När vi ändå var så pass nära och hade massor av tid över tog vi en sväng till Reeperbahn. Tog en födelsedagsfika, vet inte vad det var men ägaren sa att det var sött och marsipan, räcker för mig. Fast det var faktiskt för sött och jag (JAG!) pallade bara halva. Det var ett ganska underhållande ställe, ibland lite läskigt när det kom en snubbe med ett hål i ansiktet (och inte nykter).
Vi satt precis vid ett hörn och det var massor av folk som stod och fotade runt hörnet. Vi blev så klart nyfikna och när vi kom runt hamnade vi på red light district. Där var det full fart fortfarande (kl 10 på morgonen) och vi fortsatte nedåt förbi stripklubbar, uteliggare och prostituerade. Fattar inte hur det där kan vara en tursitattraktion, bara vidrigt.

Gick vidare till hamnen istället där det var betydligt fräschare.

Ett av helgens stora mål var Miniature Wonderland, ett enormt ställe med världens största tågbanor. Det var inte bara tåg, utan hela världar uppbyggda med små små söta detaljer. Där spenderade vi timmar, bara tittandes på alla små figurer och fascinerades. 

Givetvis åt man i tågkupéer. Vi drog till med första klass. 
Detaljerna var inte bara små och söta, de är även rätt fyndiga. Som här är det en bil som tankat men glömt ta ut slangen och åkt iväg :) Fanns även en del barnförbjudna scener.. 
Allt är i skala 1:48, så dessa små människor är drygt 1,5 cm höga. Tänk er flera hundra kvadratmeter (ja en hel värld) av dessa!
Även Sverige var med, då Kiruna. Där ville dessa pingviner ut och resa. Om man läser på skylten bredvid så står det givetvis på svenska!
Det var även festival i Kiruna och bredvid det där enorma älgspektaklet kunde man se en hund som pinkar på stolpen.
Nörderi av stora lass, men det var kul. Sen blev det lite öldrickande på torget, mer promenader, mer öl, lite promenad och mycket sova. En nackdel var att alla butiker (förutom något litet vi hittade på tågstationen) var stängt på söndagar, vilket drar ner antalet stjärnor jag ger staden, däremot höjs det av att jag inte behövde ha med mig handsprit och aldrig kände mig äcklig - rent och fräscht! 4,5 p av 5 möjliga får staden, perfekt för lite mys och slapp, trots att man kan shoppa och göra saker. 

Kurshelg!

Jag vet att jag borde uppdatera lite om min fantastiska helg i Hamburg men tiden flyger förbi, speciellt när jag hela tiden avbryter mina uppdrag med lite annat omkring. Så det får helt enkelt vänta en dag till, men sålänge ska jag bara flika in med lite reklam för något kul jag och Zandra kommer hitta på i vinter som ni inte får missa! Helgen den 5-6 januari (kickstart på året!) kommer vi att hålla en handlingskurs för rallylydnadsekipage som vill komma ut och tävla, eller bli bättre på tävling för 1800:-. Den kommer att vara under två heldagar för två instruktörer och vi kommer att vara inomhus i Kungsörs Hundarena, lyxigt värre! Det kommer alldeles snart en riktig inbjudan där all info presenteras, men jag tyckte ni skulle få veta :)

Välkomna!

onsdag 12 september 2012

Kursstart i apportering

Idag hade jag min kursstart i apportering, kul! Det som är skönt med att träna hund, vare sig det är genom att instruera eller träna sin egen är att all annan stress försvinner (okej, Zandra kanske inte håller med mig här om vi ser till tisdagens katastrofala kväll men jag tar det sen). Jag har verkligen månaderna från helvetet just nu vad gäller aktiviteter (och då inte bara roliga saker). Massor att göra på jobbet och det plingar i ajfånen hela tiden, skolan och sen kurser på kvällarna. Sen försöker vi ju köpa ett hus mitt i allt vilket inte är helt lätt. Att boka tid för besiktning krävde tre omgångar av telefonsamtal fram och tillbaka för att hitta rätt dag. Tid att träffa banken har jag bara tre timmar onsdag nästa vecka annars är det FULLT. Pulsen är ständigt lite högre än normalt och jag blev överlycklig idag när klasskompisen ringde och talade om att vi inte behöver informationen som skulle ges på dagens föreläsning och jag därför kunde stanna hemma. Phu! Istället kunde jag ta en lugn promenad med Nässla i skogen, avslutade med en liten träff med en hund i rastparken. Det blev ett väldigt lyckat möte, inte med hunden som hon inte var så intresserad av utan av mattens barnbarn som var med. En pojke i tioårsåldern som var fantastisk med Nässla och hon sprang efter och lekte med honom. Jättehärligt att se för det är sällan det blir lyckade möten med barn och hennes osäkerhet kring dem. 

På tal om tisdagen då, lydnadskursen på EHDK.. Jag kommer hem efter tokstressig arbetsdag med tåget 40 minuter innan starten, då sitter Zandra redan och väntar utanför på mig, upp , slänga av sig finkläderna i språnget, dra på sig fulkläderna i nästa och sen snappa tag i en knäckemacka på vägen. Ut, upp och iväg. Det blir liksom inte lyckat då. Jag har nog egentligen inget problem att kunna koppla bort jobbet, men Nässla har legat och varit understimulerad hela dagen, blir ivägryckt och inslängd i en bil, tjoff och sen är vi på kurs. Hon skulle bara leka med Maja och jag blev irriterad. Så fortsatte det hela vägen kan man väl säga.. 1,5 timmas tjafs var det väl vi hade.. Jag måste bli bättre vid de där tillfällena att koppla av mig själv och hjälpa Nässla in på rätt spår istället för att bara vara tjurig på henne. Aja, på´t igen bara. Idag har vi iallafall hållt sams :) 

måndag 10 september 2012

Här händer det saker!

I fredags la vi ett bud på ett hus i Kungsör, idag fick vi det glädjande beskedet att säljarna godtar det, wiie, nu ska vi alltså flytta till hus, äntligen! Vi har vuxit ur vår lilla tvåa sen länge så det är verkligen efterlängtat. Och Nässla får lite gräs att ligga på, kanske vi kan gå normala promenader då.. Sen får vi nära till våra träningskompisar, inte fel :) Tomas la upp det på facebook direkt efter och skrev om lägenheten som vi nu ska sälja och fick genast en spekulant som redan har varit här och tittat! Nu hoppas vi att han tar den, visst kanske vi går miste om några pengar då vi inte har mäklare och får ut den på marknaden, men det är ju samtidigt rätt skönt att slippa allt med visningar och den biten.. Men, inget är bestämt så det visar sig. Och huset ska genomgå en besiktning innan vi skriver på några papper, men det borde inte finnas några större saker som kan avskräcka, hoppas jag. Så, om jag inte hade att göra med 50% jobb, 100% studier, kursandet på Eskilstuna Hundcenter och min egna träning av vesslan så kommer jag ju få att göra nu! Sa jag att det är ett renoveringsobjekt? ;)

Viltspårsprov

Igår åkte vi till Nävekvarn och var med på deras årliga höstprov via SSRK. Hade egentligen ingen lust då jag inte tycker det gått något vidare den sista tiden och jag hade bestämt mig för att provet skulle avgöra om det blev något fortsatt spårande för vår del. Men, anmält är anmält så jag åkte och det fick gå som det gjorde helt enkelt. 

Väl på plats räckte det bara med att Nässla hoppade ur bilen så var hon tokuppvarvad! Vi var där 2009 och gick ett anlagsprov, måste vara den enda kopplingen (och provplatsen var ju inte ens där vi samlades) men det räckte för att hon skulle vara mer uppvarvad än vad hon ofta är. När vi är på WT tycker jag att hon är betydligt mer samlad så jag blev något orolig för hur det skulle gå. Hade iaf gott om tid för att varva ner (inte för att det blev så mycket bättre) innan det var dags för samling. Det var närmare 30 ekipage och varje domare hade bara drygt tre var. Vi fick faktiskt samma domare som gav oss godkänt på anlagsprovet så jag kände mig lite lugnare då han var bra. 

Åkte en kort sväng och vi hade lägst startnummer och fick börja. Skickade henne på startrutan och hon irrade i vad som kändes som en evighet innan hon började gå iväg. Jag sneglade mot domaren som stod kvar nere vid vägen och jag började bli orolig att vi skulle bryta redan här.. Men sen tuffade vi på. Ibland svängde vi iväg och jag trodde vi var vilse men vi fortsatte hela tiden framåt och efter vad som kändes som en timma minst bad domaren oss att stanna och han sköt ett skott. Sen luftade Nässla en hel del men sen var den äntligen där - klöven! Domaren sa ingenting under tiden vi gick spåret och undrade hur jag tyckte det hade gått.. sådär sa jag, tyckte vi irrat omkring en del (för att jag inte visste vad som var rätt) och sen sa jag att jag kände det som att vi gått i en timma, men domaren sa att vi gått i 20 minuter och att jag fick vänta på resultatet. Inte en tanke på en etta - men tji fick jag! Vi fick äntligen våran efterlängtade etta och bäst av allt är att vi kan fortsätta spåra :) Nu är vi så klart taggade på att ta två ettor till, men jag kommer hålla mig till ordinarie prov ändå, har inget behov av att jaga något. 

Sen måste jag bara skryta om vår fantastiska uppfödare som igår startade på Eskilstunaprovet (B-prov) med Nässlas syster Ploj i ÖKL. De skulle "känna efter hur de låg till" och Bitte bärgar hem en etta! Fantastiska hundar vi har! 

torsdag 6 september 2012

Nu blommar det!

Jag vet inte om det är brist på tid som gör det, men nu har jag fått till träning flera dagar i rad, trots att jag varit utan träningskompisar! Igår åkte vi ut i skogen och tränade lite dirigeringar, två övningar, flera rep. Började med rakt skick men med fokus på att vara just rakt. Rakt över tuff terräng, rakt genom buskagen (och inte till höger där man bara kan glida rakt fram) och sen rakt fram i vatten efter att tagit sig i. Det gick lite sådär till en början då jag klantat mig med bollkasteriet och en kom flytande in från sidan så hon tog den istället (och då också blev belönad för att hoppa i vattnet helt snett). Gjorde om en hel del gånger efter det och fick tillslut till det riktigt bra, trots den sämre starten. 
Marken hon skulle ta sig på innan vattnet är riktigt svårforcerat, man sjunker ner nästan till stövelkanten och så blir det fullt med vatten bland mossan. Titta på tennisbollarna och se hur de sjunker ner. 
När vi kört rakt fram en stund valde jag att byta plats för att köra längs med vattenkanten. Började även här en bit upp på land så hon skulle få passera en del hinder. Att simma rakt i vattnet trots att det inte var rakt ut verkade inte vara några större problem för Nässlan. Det enda som störde den här dirigeringen var att hon fastnade precis på landkanten innan vatten för där hade vi stått precis innan (dvs hon var tvungen att ta sig igenom ett doftområde också) men då valde jag bara att ta in och skicka igen utan att tjafsa och då gick det fint. Gjorde även några i motsatt riktning vilket gick bra. Det gäller ju att inte fastna i gamla mönster, speciellt med en så klok hund jag har. 
När vi var klara blev det en skön sväng i skogen, så härligt att få strosa lite. 

Idag fick jag till ett pass lydnad på sista promenaden. Tog med en leksak för att ha något att belöna och kanske göra något med uppe på fältet hade jag tänkt, men Nässla tänkte att vi istället kunde lattja lite på vår grusplan (läs vägrade gå vidare om vi inte gick in där) så jag passade på och körde ett pass ställande under gång. Har haft lite problem med det då hon vet vad jag säger men inte riktigt vill stanna - jag håller ju belöningen och fortsätter gå framåt. Fick en aha-upplevelse när jag såg henne tråna efter leksaken mot mig angående detta och kastade helt enkelt leksaken bakom oss innan vi gick. Problem solved! Efter det var det 100% stanna på stå-signalen. Tur att man är lite smart ibland också ;)

Måste också berätta om dagens stördaste.. På väg mot bussen till skolan hittar jag en liten död hare precis här utanför. Det är ju knappast direkt lämpligt, hur fyndigt ett oskjutet vilt än är, att stoppa det i handväskan och ta med den till skolan. Så, inför grannar och andra vittnen låtsades jag vara lite barmhärtig "ojoj, jag tar och lägger den här i busken så ingen blir illa berörd av den" men tänkte "jag gömmer den här i busken och hoppas ingen hittar den och bär iväg med den". På väg hem från skolan låg den kvar men det fanns fortfarande något olämpligt i att gröta i buskarna och traska hem med en död hare så den fick ligga ett tag till. Men när det blev mörkt ute tog jag en plastpåse och Nässla med mig på promenad så nu ligger den säkert förvarad i frysen! 

onsdag 5 september 2012

Lydnadskursen

Just nu känns det som att lydnadskursenmär det mest hundiga vi gör för tillfället, men vi hann även med ett pass rally i måndags och lite vattendirigering idag. Men till lydnaden då: matte har enorma svårigheter med att vänta på kommenderingen! Vet inte om jag kommer klara det här..  Men Nässla jobbar på bra iaf och jag själv kämpar med ett fotgående där jag inte stirrar på hunden, ska nog bli bra till slut :) 

lördag 1 september 2012

Den lilla vesslan

Skulle egentligen åkt på samträning med frk östra i morgon men det blev inställt pga det kom ut för sent på nätet och inga hann anmäla sig. När jag fick beskedet och insåg att solen sken ute bestämde jag mig för att ta mig i kragen och faktiskt göra något. Bra beslut, känns som jag varit i pms-dvala tillräckligt länge nu. Började med lite stoppsignal på land där jag la till ett sitt som jag av någon anledning struntat i hittills. Sen gick jag till vattnet för lite dirigeringsträning, vattnet vi tränar vid är perfekt för det ändamålet som ni kan se på bilden nedan. Mycket näckrosor och grejer som gör att det inte blir uppenbart var bollarna ligger. Jag band upp henne utom synhåll och kämpade på med min bollkastare. Den första hamnade direkt i vattenbrynet på ett dumt ställe (bilden längst ner) men sen fick jag ut en på bilden nedanför där till höger samt en vid pilen på den andra bilden. 
Här var planen att få ut henne rakt och kasta en boll när hon lyssnade på stoppsignal rakt fram. Det tog ett tag innan hon kom rätt men idag hade jag bestämt mig för att vi tränade på raka skick och inte hitta bollar så när hon vek av kallade jag in och gjorde om. Precis som jag gör på land med andra ord, men ibland har men en tendens att tänka annorlunda bara för att hunden är i vatten. Men nu fick jag tillslut till det, och jag belönade ett rakt skick+stoppsignal. Skickade ut henne till samma område, vinklade i sidan och hon gjorde det så fint. För mig gör det inget att hon viker av vilket leder till att vi gör om, det känns som att hon lär sig av att göra så också, så länge det bara händer under träning och inte på prov.. Jag blir inte heller irriterad, utan fokuserar bara på att få göra om och göra rätt. Extra plus för signalkontrollen på närsökssignal + kontroll på mitt handtecken (när jag började vissla kikade hon till på mig och kollade vilken riktning hon skulle söka, tittade och vände upp åt rätt håll direkt). 
Det andra (eller tredje om man räknar tomskicket) var mer efter vasskanten istället för rakt ut från land. Först kastade jag en markering in i området där den misslyckade första kastet kom. Vände om och skickade ut. Två gånger fick jag kalla in och göra om då hon ena gången vek in i vassen och andra gången raka vägen ut på vattnet. Men, med mattes envishet fick vi till ett spikrakt skick! Sååå snyggt! Notera terrängen hon skulle passera med stockar och pinnar som sticker upp, det var verkligen tufft, hon sjunker ner och fastnar men har sån grym dådkraft och bara jobbar på, och det bara på mitt ord och inga retningar som triggar henne. Mattes hjärta. 
När hon tagit den skickade jag henne på markeringen jag kastade innan för att sen skicka in henne på linjetag i samma område. Tror det är nyttigt för hunden att jobba precis i vattenkanten på ett närsök, då hon liksom fick hoppa i och simma för att få vittring men sen klättra upp på land för att ta den. Inga problem, vilket faktiskt förvånade mig. 

Alla bollar levererades i hand vill jag även lägga till, jättenöjd med det! 

Sen gick vi mot bilen, men Nässla tjatade och tjatade om att få göra något mer så det fick hon. Kastade markering åt ena hållet och när hon hämtade den kastade jag ut åt andra hållet som hon fick ta som linjetag, bra träning att springa rätt in i skogen utan stigar och där var hon klockren. Känns så skönt att ha en hund som litar på vad jag har att säga och trots att hon inte hittar letar vidare envist på min signal och i det området jag säger åt henne att leta i. Det är min vessla det!