måndag 30 april 2012

Funkis

I går var jag funktionär på B-prov i vingåker, öppenklass. Tänkte det skulle vara intressant att få vara med bakom kulisserna och få se mer ingeånde vad det är domaren tänker när hen lägger upp ett prov och vad som ska hållas utkik efter. Jenny Hamring var dagens domare och jag fick uppdraget att lägga ut viltet i söket, vilket gav mig möjlighet att få vara med domaren i skogen och höra hennes tankar om vad hon ville ha och inte i ett sök. Sen var det bara att se hundarna jobba. Mestadels labbar men även några golden och flattar fick jobba. Stora fallgropen för de flesta hundar var bristande samarbete i dirigeringen, hundar som inte litade på sina förare när de var långt ut eller hade sett något annat som de ansåg vara rätt. Tänkte att jag ska skriva upp provupplägget för att minnas i framtiden och därmed kunna lägga upp lämpliga övningar i träningen.

De arbetade i par, men inte som i en walk up (som de gör på Eskilstunaprovet då de är två par som är ut och jobbar tillsammans i början) utan den ena gick liksom bakom den andra. Det passiva paret behövde inte sitta bredvid och titta på utan kunde vara några meter bort.
De började med en transport, stannade halvvägs, ett skott sköts mot en dunge över ett dike på två meter med vatten dit de senare skulle dirigeras. Gick vidare och det var dags för en dubbelmarkering. När markeringen var tagen fick hunden vändas och skickas på dirigering dit skytten sköt. Sedan bytte de av och gjorde exakt samma sak, markeringen kastades i ett annat område men dirigering var till samma plats.

Lång transport därefter till sökområdet. De fick söka tre vilt var och sedan byta av med avsikt att ta in 6 var. Det fanns dock några "bonusfåglar" som inte räknades, men som kunde ge lite pluspoäng hos domaren.
Efter söket gick de en liten bit till vattenmarkering och närsöksområdet. Den ena hunden (som var tvåa på landmarkeringen) fick ställas och göras redo för en dubbelmarkering. Samtidigt skickades den andra hunden in till ett närsöksområde och precis när domaren såg att hunden fått fågeln i nosen gav hon signal till skytten att skjuta till markeringen, för att se om hunden kunde jobba vidare trots skott. Markeringen var en dubbel från andra sidan av ett vattendrag, på två sidor om en stor trädbuskage. Det såg relativt lätt ut men det var ett fåtal hundar som lyckades ta båda markeringarna utan förarstöd. Efter dubbelmarkeringen skulle de sedan dirigeras till andra sidan men väldigt snett bort, vilket gjorde det svårt att hålla sig mitt i vattnet för hunden (och inte springa på "vår" sida alternativt ta sig över till förra markeringsplatsen och ta landvägen, men då hindrades de flesta hundarna av att de hamnade i ett gammalt markeringsområde). Sedan bytte de plats och upprepade exakt samma uppgift.

Det var roligt att vara med (även om jag får känslan av att det är långt bort när det kommer till lilla Nässla) och jag har blivit mer peppad till att ta tag i träningen (eller beror det på det strålande vädret månne?!) och komma över det här med hennes stress. Min plan är att försöka få till träning hos uppfödaren för där tycker hon livet i allmänhet är jäkligt ballt, tar vi dessutom oss till vattnet där så har jag helt klart stress att bearbeta..

Jahopp, det var en liten rapport, nu ska jag vara ledig resten av kvällen! Glad valborg.

torsdag 26 april 2012

Nytt vrålåk

Igår tog jag mig faktiskt lite egen tid och åkte och köpte mig ett nytt vrålåk. Jag har ju varit väldigt nöjd med Polon och ville hålla mig inom samma fabrikatör och kom därför inte längre än till Skoda (samma innehåll, annat namn). Hade tänkt mig en Fabia men när vi kom över den här kunde vi inte låta bli.
Lite större men då får ju även framtida familjetillökning plats, tom om det blir en mastiff ;) Hussen var väldigt positiv till den här bilen men när jag nämnde detta för honom mumlade han något om att jag skulle ha en smart.. (för er som inte bryr er ett dugg om bilar så kan ni klicka här för att förstå den dåliga humorn) För att Nässla ska hållas på plats där bak ska jag i morgon kika på Jeppegrindar, hittade för 1500 (både lastgaller och grindar) på blocket och hade sån tur att mannen som sålde det skulle till Strängnäs i morgon :) Så håll tummarna för att det passar! I övrigt är bilen inte speciellt high tech, ser nästan ut som min gamla inredningsvis med reglage, men det gör mig inget. Uppdateringen är AC och centrallås och det är faktiskt det enda jag behöver. Den är ny, mindre mil och betydligt tystare att köra.

Annars rusar livet på i 120 knyck just nu. Massor av skola (tydligen kan psykologstudenter inte ens räkan 4+8 så när det är statistik har vi extremt många föreläsningar, dessutom skriver vi uppsats parallellt), jobbintervju (tjohoo, håll tummarna även här), jobb i företaget, hemmet i allmänhet och födelsedag. Jag tänker i starten av varje vecka att den här veckan, ja då ska jag vila. Morsning korsning, så är det full rulle från 7 på morgonen till 20 på kvällen.. Och då har jag inte ens hunnit börja skriva min uppsats! Detta leder till viss del att Nässla inte har jätteroligt, men hon verkar rätt trött ändå. Hann med att träffa Rebecca och Maja här om dagen för lite bus och träning (oj hoppsan, stadgan var viss inte befäst när hon var med!) och ikväll blir det lite banträning hos Zandra.

måndag 23 april 2012

WT Fjällnora

Nu har resultaten kommit upp från WT i Fjällnora så jag tänkte gå igenom vad de innehöll och våra poäng på vardera ruta (eller snarare brist på..) Tar dem i den ordningen jag startade.

Ruta 3 Walk Up
Värsta tänkbara rutan över huvud taget fick jag starta med! Usch och fy, jag ville bara ha det gjort och passade på att starta direkt med Sophia som skulle in. Nässla startade också direkt och vi nollade oss därmed med en gång. Domaren var nog den bästa tänkbara jag kunde ha i den situationen så jag hade iallafall ingen tanke på att åka hem ändå (som jag hade i höstas, eller åtminstone kunna falla ner i en lucka i marken). Min parkamrat som var funkis tipsade mig om att nästa gång inte starta på min värsta tänkbara startion även om de säger åt mig och det ska jag helt klart ta till mig. Just ja, rutans upplägg då: Fotgående bakom skytt i par med domaren mellan oss. Två skott/markeringar till ena hunden. Den andra skickas rakt fram till ett svårt linjetag (snett över dike) och sedan byts plats, fotgående framåt och samma uppgifter görs.
Poäng 0 (No shit, Sherlook!)

Ruta 5 Riktat närsök
Efter katastrofstarten letade jag upp en ruta med möjlighet till att bli av med energi och fick höra om den tomma närsöksrutan. Här skulle man koppla loss hunden och skicka den rakt fram till en ruta ca 10 meter fram där den skulle söka rätt på två dummys på två minuter. Skickade fram Nässla som tog den första direkt men hade dåligt grepp. Nästa lunkade hon ut och bara tog den andra utan att jag knappt sa något. Visst, tyst och effektivt men jag vet inte om det var riktat direkt? Har faktiskt lite svårt att förstå hur de vill att ett snyggt riktat närsök ska se ut, domaren gav heller inga kommentarer till sitt bedömande.
Poäng 14

Ruta 1 Dubbelmarkering
Nu hakade jag bara på Jens och struntade i någon form av taktik och tänkte bara få rutorna gjorda, ordning spelar mindre roll. Då blev det en dubbelmarkering efter ca 4 meter fotgående, med skott (rejäla!). Markeringen kändes inte speciellt svår, en helt normal dubbel i skog, inte alls långa avstånd. Nässla tog den första bra men på vägen in släppte hon dummyn och nosa på något annat (whaaat??!) men tog upp den när jag mande henne till det. På det andra skicket sprang hon tillbaka till samma område där hon nyss hämtat och jag kände verkligen att hon var helt tom i huvudet och att få henne till rätt område skulle bara slita för mycket på oss och våran lydand (ja, den finns ju där i normala fall) och jag valde att nolla oss genom att kalla in och inte ta in den sista dummyn. Snopet nog fick vi ändå poäng såg jag på resultatlistan, det var snällt.
Poäng 6

Ruta 2 Dirigering
Ett relativt enkelt avstånd på ett linjetag men med vattenmarkaktig terräng och mycket vind. Jag tänkte inte på vinden (jag tänkte inte på något alls den dan, sådan matte sådan hund) och skickade henne rakt på. Hon sprang spikrakt men bara någon meter framför området fick hon nybörjardummyn i nosen och vände upp i sidled. Lyckades styra tillbaka henne och hon fick med sig rätt hem.
Poäng 12

Ruta 4 Markering och riktat närsök
Här fick man först gå fot ca 5 meter, fick en markering (med skott) snett till höger för att sedan skicka på ett riktat närsök snett till vänster. Markeringen var svår då det låg massor av högar med sly/grenar framför landningsplatsen vilket gjorde att Nässla tog fel på referenspunkt men lyckades tillslut hitta rätt. När jag skickade på linjetaget sprang hon rakt fram men vek helt plötsligt av till andra sidan (eeh? händer aldrig) och rotade runt i samma område som markeringen var, kissade, käkade lite gräs innan jag kallade in henne och valde att bryta. Domaren tyckte jag skulle försökt dirigera, men även här kände jag att hon var ju helt lost i skallen, jag tar hellre en nolla än visslar utan att komma någonstans..
Poäng 0

Totalt 32p. Inte speciellt mycket att vara stolt över, men det var verkligen ett svårt upplägg. På resultatlistan var det bara 4 hundar i ÖKL som fick över 75 så jag behöver inte känna mig ensam att vi inte kom ett steg närmare elit direkt ;) Nu får det bli fokus på hög belastning på miljöbiten då det för mig stod självklart att det var det som brast. Momenten som vi misslyckades med är inte något som i normala fall ens är svårt (ja, walk upen var ju en klass för sig) utan vi får ta det andra ett steg längre helt enkelt. Men nu blir det faktiskt vila ett tag, för både hund och matte.

Skit också!

Det var just min tanke igår på rallyn, när jag anmält mig och står och kikar ut på den plan som var fortsättning och kommer fram till att två koner och en boll bredvid måste vara 8:ans frestelse. Tittar på banskissen som också kommit upp, och jodå, visst var det sant. Tänkte att ytterligare ett tillfälle till soptunnan men skulle ändå prova, och vilken tur att jag gjorde det då! 99 poäng och en andraplats fick vi, tjohoo!
Då vi var så frusna att jag knappt inte klarade av att knäppa av kopplet gjorde att det givetvis inte var lämpligt att filma, och banskissen var alldeles för suddig för att fota så roligare än så här blir inte inlägget.. Men man får ju börja fundera, ska det krävas ett galet jobbigt WT dagen innan för att Nässla ska hålla tassarna på rätt plats på rallybanan? Då har jag lite svår planering framför mig..

lördag 21 april 2012

Back to reality

Oh, there goes gravity

Ja, det var lite så dagens WT kändes. Har inget resultat ännu, men vet med säkerhet att jag nollade hela tre stationer! Jag kommer beskriva dem mer vid annat tillfälle, när jag dessutom vet om de ynka poäng vi samlade ihop (gissar på max 25) och varje ruta för sig. Vad jag däremot konstaterat var att det här provet innehöll betydligt fler stressorer än det förra och det visade sig helt klart i arbetsförmåga. På förra provet var det skott på en station, vilken dessutom var placerad längst bort. Idag var det skott på tre, varav två med gevär (vilket är betydligt häftigare än apportkastare) som fick många hundägare att hoppa högt på vägen (fick passera två av skottrutorna för att komma till den tredje). Dessutom var tre av stationerna vid en sjö, vilket stressade också (trots att de inte skulle i, turligt nog då Nässla åkte på vattensvans härom dagen).

Trots resultatet är jag inte missnöjd, jag kom med inställningen att det kan gå hur som helst och det gjorde det (även om jag så klart gärna hade fått poäng på åtminstone några rutor till). Jag har haft en trevlig dag och inser min hunds brister och vet att det bara är att träna vidare :)

fredag 20 april 2012

Ingen vila!

Vilka veckor! Dagarna flyger förbi och nästan varje kväll bjuder på någon form av träning. I måndags "vilade" jag (dvs ingen hundträning, vila i livet i allmänhet - nope!) men tisdag, onsdag och torsdag har blivit en del träning. I tisdags var det träning med frk, tränade på markeringar främst och kan väl konstatera att den biten kan gå lite hur som helst på lördag. Ska lägga mer fokus på det efter WT och allt annat, känns inte som någon idé att stressträna nu iallafall.

I onsdags var det banträning, la ut lite godispåsar som störningsdoft och förutom på ett ställe där Nässla dansade runt gick det okej. Skyltarna och hur jag läste, gjorde mm blev väl knappast perfekt men jag fokuserade på att belöna ofta i banan för att bygga upp kontakten mer. Kan väl känna att jag inte kan påverka söndagens tävling speciellt mycket mer nu, det beror helt enkelt på frestelse eller inte. Drömde dock att jag tävlade inatt, då var mitt största problem att jag kom till två skyltar som  hade en klocka på sig och eftersom jag aldrig sett en sådan så gick det lite fel där, men jag chansade på att man skulle vara still i fem sekunder =D Fördelen med att jag drömmer om rallytävling är att då är jag uppenbarligen inte så nervös över WT för det är annars något som brukar ge mardrömmar några dygn i förväg (ja, jag har verkligen dåliga tävlingsnerver!).

Igår var vi hos Jens och hade ett givande pass. Skulle göra lite som en walk up (som kanske i slutändan blev lite si och så, men vi jobbade iallafall nära varandra) och träna på utsmygna dummysar med markeringar som störning, plus att vi gick mot vatten. Nässla var helt stadig, faktiskt hela tiden, trots ett tillfälle då jag störtade iväg efter Thibe så satt hon kvar (och la sig, sötot). Däremot finns det väl kanske en annan av systrarna lopplådan som har lite störningsträning kvar att träna på. Det är intressant när man har träningspass som inte går bra ur att lyckas synpunkt men som ändå känns givande för man lär sig massa annat, så var det igår. Men, för Nässlas del har jag gott mod inför lördagen. Jag är dock medveten om att det kan gå hur som helst men jag tror ändå att lydnaden bör sitta, och det är verkligen skönt att känna innan. Nu hoppas vi bara på lite bättre väder, här snöar det idag :/ Men - det passar sig fint nu när jag ska traska ner till skolan och sitta där i 7 timmar!

onsdag 18 april 2012

Val av ras - eller inte..

När vi var i Eslöv läste jag några gamla Brukshunden tidningar som låg i lokalen och kom vid ett tillfälle över en skrämmande underhållande artikel där de intervjuade en världskänd hundtränare (nämner inga namn eftersom kritik mot enskilda personer uppenbarligen bara menar att man är avundsjuk, vilket jag inte är och därför får personen/kändisen förbli anonym). Reportern frågade om det viktigaste man skulle tänka på inför sitt hundköp och först på tredje plats kom ras in i frågan. Inte då vilken ras man skulle ha, utan om man ska ha ren eller blandras. Personen ansåg att renraser har för mycket avlade egenskaper och för att då förstahundshundägaren ska kunna fokusera på att bara ha en hund och inte massa egenskaper borde denne därför välja en blandras. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

måndag 16 april 2012

Guldkornen

Jag glömde ju en viktig detalj i det förra inlägget, nämligen helgens guldkorn. Jag har tom två stycken, dels det faktum att hon var lös i princip hela helgen utan att ens tänka tanken att ta en liten svängom för att få igång lek, trots att vi lät hundarna leka på träningsplan på fredagskvällen. Det andra var berömmet för hur lugn och sansad hon var för att vara en flat av de andra deltagarna och instruktören.

Toppenhelg!

Nu skulle man kunna säga att jag äntligen landat hemma, efter en lyckad helg och en halv dag sovandes i skolan, typ.

Vi var ju i Eslöv och gick kurs för Åsa Jacobsson i rallylydnad, inriktat mot tävling i avancerad och mästarklass. Åkte ner redan på fredag för att komma på plats i det bokade boendet (läs bruksklubbens lokal) och det flöt på bra. Att resa så långt är inte alls jobbigt när man har gott sällskap och kan prata om hund av någon konstig anledning ;) På plats med middag i magen och checkat av området var det dags att STÄDA! Det finns gränser på hur snuskigt man kan bo och här var det väl lite för lerigt för att man skulle trivas 10 cm ovanför det (vi hade med våra egna upplåsbara madrasser, den ena lite jobbigare att pumpa än den andra..). Men, när vi väl vågat oss in i städskrubben för att få ut dammsugare och mopp gick det undan och vi kunde snart bädda för kvällen. Någon sömn blev det dock inte, eftersom tassande möss skrämde upp oss och gjorde att vi valde att inte slappna av. Tände upp lysröret som bländade oss totalt (skulle tro att det skulle kunna vara en typ av torteringsmetod att låta någon försöka sova i ett sånt ljus) vilket inte heller bidrog till god sömn. I vilket fall, lördagsmorgon blev det iallafall - dags för kurs!

Åsa hade ett tydligt upplägg, delade ut schema för helgen vilket gjorde det tydligt i vad som skulle göras och när. Bra! Vi var fyra deltagare och vi hade alla samma syn på träning och ungefär var vi befann oss, vilket var väldigt trevligt. Nu minns jag inte vad de andra deltagarna hette (fast hundarna minns jag så klart) men de hade iallafall foxterrier och borderterrier. Sen var det väldigt lyxigt att få vara så få, gott om tid med instruktören blev det.

Det är väldigt svårt att beskriva hela kursen och allt nyttigt jag lärt mig, för jag har verkligen fått många verktyg med mig att jobba med både det ena och det andra. Har antecknat massor och väntar bara på att både jag och Nässla ska piggna till så vi kan börja träna på det vi lärt oss. Men, kortfattat kan man säga att Åsa gick igenom skyltarna till avancerad och mästar med oss, lät oss gå banor och därefter arbetade med våra brister. För att inte göra ett tre meter långt inlägg om allt vi gjort skriver jag bara upp de saker jag mest kommer ta till mig.
  • Allt som inte behövs ska bort!
  • Gör rätt från början med högerhandlingen, så muskelminnet blir rätt från start. Använd gärna kanter som kan hjälpa till med det.
  • Arbeta med positionsbelöning vid backande vid sidan, lugna steg och arbeta bort signalen.
  • Lär henne att belöning inte betyder att momentet är slut.
  • Håll högre tempo i transporter, när jag anpassar mig efter henne hålls vi båda tillbaka.
  • Lär in muntligt kommando på att vi kommer svänga vänster vid spiral och slalom så slipper vi krocka och jag slipper slå mig på rumpan.
  • Ha alltid godis runt banan så det blir en given del att någon kan grilla kyckling bredvid osv.
  • Belöningshanden!
På dag två fick samtliga välja ett moment att träna i 20 minuter när de andra tittade på och Åsa hjälpte till. Ett bra sätt att verkligen få djup i ett moment (tycker ofta man inte får tillräckligt med tid för småsaker annars på kurs) och även få lära sig genom att se på de andra. Själv valde jag Honnören, ligg vid sidan eftersom jag har en så klickerklock (klok?) hund som gärna provar på allt istället för att vara still och just på sidan är det svårast då hon ligger på rumpan och med det hamnar väldigt snett, tillslut ligger hon nästan rakt ut i sidled fast hon egentligen inte rört på sig. Fick mycket tydlighet i vilka kriterier jag ska använda. Vi kom exempelvis fram till hur stadig bakdel jag kan vänta mig (eller snarare inte vänta mig) med Nässlas bak, som är ganska gänglig när det kommer till att ligga ner. En idé skulle ju vara att låta henne ligga groda men det känns dumt om de får för sig att göra regelrevidering på saken ;-) Känns i vilket fall bra att ha en tydlig plan och den kommer jag nog lätt kunna ta med mig till de andra tänkbara momenten också.


Vårat spartanska boende

Nässla handlar lite ost i kiosken, betalning sker med svansvift

Kanske inte syns med fältet har många harar. På bild fångades inte fasanerna som fanns i varenda krok.



Studsande foxterrier.

Den här sista bilden har ju en egen historia.. Efter den katastrofala första natten funderade vi på om vi skulle ta in på något BoB i närheten men kom fram till att vi kunde ju spara våra surt förvärvade pengar för vi hade ju faktiskt överlevt natten och att vi då också borde överleva nästa. Vi städade golvet en gång till (eller inte jag, Zandra) och vi hade planerat vilken lampa vi kunde ha tänd för att lura mössen, ha koll men ändå kunna sova. Vi hade faktiskt gott mod där på kvällen när vi började bädda ner oss.. tills en mus kom fram och traskade in i köket rakt framför oss!! Zandra fick lite smått panik och ringde runt och googlade vad hon skulle göra. Det enda vettiga (med tanke på att råttgift även är giftigt för hundar) vi hittade att göra var att hålla dem undan med enris, men med tanke på bristen på någon form av buske över huvud taget där nere i skåneland så fick det vara. Under tiden Zandra beskriver sin panik för sambon ser jag en mus till men bestämmer mig för att hålla tyst om den saken och inte skrämma upp henne mer eftersom jag nu försökt övertyga henne om att den enda musen i huset nu flyttat till köket.

När jag därefter ser den tredje musen efter alla tankar om att de kanske kommer gå förbi mitt huvud vid madrassen mot väggen och allt snusk så bestämmer jag mig för att flytta upp madrassen på bordet dit jag antar att de inte kan ta sig om de inte absolut ger sig bara fan på det, och så onda tror jag egenligen inte att de är. Zandra överväger sin höjdskräck mot musrädslan och följer med oss upp. Jag skrattade så jag fortfarande har ont i magen, men den natten kunde vi i allafall sova! Nässla var så klart med mig och bilden är från morgonen när jag vågat mig ner igen =D

Förutom mössen (som ändå var ganska underhållande när vi väl var skyddade) så var helgen helt toppen! Instruktören fantastisk, vädret varmt och soligt, kurskompisarna härliga och innehållet helt vad man kunde begära! Så nöjd med helgen.
     
 

torsdag 12 april 2012

This is how we do it!

Efter veckans påfrestningar för hundar och hussar (och mattar så klart) är det här det vi gör mest. Eller nä, läs de två, själv känns det som det sista jag gör är vila faktiskt. Men, efter jag har köpt present till gudbarn, handlat mat, lagat matlådor till helgen och packat - ja ska jag också göra så.
Ända mot ända..

onsdag 11 april 2012

Seriös träningsgrupp

På Zandras initiativ har jag, Zandra, Emma och Ann startat en träningsgrupp, med inriktning på rally eller lydnad. Vi ses en gång varannan vecka, två dagar innan skickar vi över våran tänkta träningsplan i gruppen som de andra kan skriva ut och ta med till träningen. Vi hade planerat hur det skulle gå till utifrån Eva Bodfälts berättande om sin grupp, men med träningens gång fick vi anpassa för att det skulle passa oss. Det vi i stora drag gör är iallafall att avsätta tio (eller ändrade vi till tolv??) minuter till varje ekipage, de andra hjälper till enligt förutbestämda önskemål eller studerar bara med avsikt att komma med feedback. Från början tänkte vi ha hela tio minuter för träning och ge feedback efter träningen men vi insåg att vi alla ville ha möjligheten att faktiskt ta till oss av kommentarerna och ändra träningen, speciellt nu när den inte funkar så bra som vi planerat ;) Så vi ändrade till att vi kör halva tiden, ger feedback och sen tränar resten av tiden med de råd som getts.

Jag tror att det här är jättenyttigt, flera ögon som alla tittar och hjälper till är guld värt. Själva var vi lite slut i måndags när vi började eftersom vi kom direkt från WT och jag gjorde bara en omgång. Sen märkte vi också otydligheter (men det är bra för då lär vi oss till nästa gång!) i kriterier som skapade förvirring. Jag fick mig helt klart en tankeställare på vad det är jag vill ha. Ser fram emot en aningen mer strukturerad gång om två veckor.

Begravningen i går var fin men jobbig. Jag tror jag tar vila resten av veckan, och lever gott på måndagens resultat istället. På fredag är det ju ändå dags för roadtrip till skåneland :)

tisdag 10 april 2012

WT Valhalla/Bergslagen

Här kommer en liten rapport från gårdagens vånda som inte alls blev så hemskt som jag trodde. Guldkornet är helt klart fotgåendet där jag inte kan göra annat än konstatera att träning ger färdighet! Förutom en liten studs på sista rutan (jag beskriver det lite mer ingående längre ner) gick hon jättefint med kontakt på varje transportsträcka - och de var många och långa.

Kom dit en timma för tidigt (som sig bör när man heter Linn Aasen) och hittade en öppen skogsplätt där Nässla fick springa av sig och vi tränade på stoppsignalen. När vi skulle träna lite fot ville hon dock inte göra något annat än käka på gräset så jag fick lite smått ångest över hur dagen skulle gå.. Efter upprop och instruktioner var det dags att köra på, nkl fick börja med tre rutor eftersom de var flest, ökl och ekl på de två andra, annars var det fritt att gå emellan rutor hur man ville. Var lite labbefolk som knorrade över det upplägget men själv tycker jag bättre om det än när man tvingas följa ledet rakt av. För er som inte är retrieverfolk men ändå står ut med min läsning kan jag informera om att det är fem rutor där man börjar med 20 p för att sedan få avdrag för olika fel.

Ruta 4
Dubbelmarkering med kvack innan och transport till platsen. Vi stod längs ett fält med skog längs ena sidan, markeringarna kastades in i skogskanten, dvs de hamnade på "linje".
Här hade jag inga förväntningar på Nässla, i startgropen kan vad som helst hända och speciellt när det kommer till markeringar då hon har en tendens att bara springa och inte hinna fokusera förrän jag tar in henne och gör om. Eftersom det inte finns möjlighet att ta in på WT var det bara att låta henne ta sin tid. Domaren tyckte jag skulle lägga mig i (på förra WT vi startade sa en annan domare att vi fick plus på att vi inte la oss i.. vem ska man tro på) men precis då kom hon själv in i rätt område och hittade rätt. Fick avdrag för att det tog för lång tid för henne att lösa uppgiften och summan blev 10 p. Själv var jag bara nöjd med fotgåendet, stadgan och att hon faktiskt löste det själv.

Ruta 5
Transport, dirigering med en störning (dvs nkl dirigeringsområde vid sidan).
Här var det klockrent, ut och hämta, in. Fick lite kommentarer av domaren att jag ska akta mig för att nudda hunden när jag skickar på linjetag vilket jag tydligen gjorde och jag antar att det är det som ledde till avdraget på 1 poäng, och summan blev 19p. Turligt nog tog han inte med i bedömningen när hon drog iväg under hans feedback och la sig för att bada i närmaste dike.. Hädan efter kommer jag alltid att koppla fortast möjligt!

Ruta 3
Kort transportsträcka bakom skytt. Dubbelmarkering med skott varav ena markeringen gick in bakom kastaren. Vänta med skick tills domaren kommer fram och klappar mig på axeln.
Tog lite tid på sig att hitta men löste det bra. Ena dummyn satt fast i en gren men hon lyckades slita loss den vilket roade både domare, skytt och kastare :) 18p.

Ruta 1
Kort transport till dirigering. Dirigering sker parallellt med ett dike och nkl som är kortare dvs dummysar på vägen.
Nemas problemas, här anade jag min poäng redan direkt då domaren sa "Bättre kan det inte bli!" :) 20p.

Ruta 2
Transport till ett riktat närsök.
Här stod vi och tittade innan och Nässla såg funkis lägga ut, vilket var korkat. Det ledde till hög förväntan på vad som komma skulle och hon studsade iväg på sista steget i fotgåendet vilket gjorde att jag fick ta in henne igen (ingen egentlig studs ala Nässla, men tillräckligt för att störa fotgåendet). Sen pep hon lite tyst när domaren gav instruktioner och det var det hon tappade poäng på för jobbet var det inga problem med, ut i rätt område, plocka in och om igen. 12p.

Summan blev 79 poäng vilket är mycket mer än jag väntat mig! Här är verkligen ett kvitto på att träning förändrar hunden, jag är ju helt inställd på att vi inte kan gå fot och det är en fara att hon knallar. Vi åkte dit på svårigheter att hitta markering (och att vi tittade på funktionärer, det ska vi inte heller göra om) så det är vad vi ska fortsätta träna på i framtiden. Och givetvis, fotgåendet, så här vill jag alltid ha det. Det roliga är att tredjeplatsen fick 80p så vi är inte långt efter! Nu hamnade vi inte på fjärde plats för det, då det var tre som hade 80 p (bland annat Nässlas halvsyrra Lystra!) men det visar ändå hur nära vi var att få hem lite gratis mat ;)

Nu - begravning.

söndag 8 april 2012

Nervös

Varför utstätter jag mig själv för det här? Är inte ett dugg sugen på att åka på WT i morgon. Tänk om Nässla glömmer bort allt vad fot är, då dör jag. Eller kommer iallafall önska att den där knappen som gjorde att man kunde försvinna fanns i min hand. Aja. Går och nervösspyr lite.

fredag 6 april 2012

Dagens fynd!

Visst, det är inte det mest optimala vädret med tanke på att vi hade 16 grader för tre veckor sedan, men jag försöker se positivt på saken. Framförallt hoppas jag på att fästingarna dör nu eftersom jag redan har plockat fem stycken från Nässla och jag var aningen skeptisk till rapporterna om "fästingfri sommar". I vilket fall, det jag skulle komma till var att eftersom alla andra deppar ihop totalt med lite snö så kan jag njuta av ensamheten i skogen trots att det är ledighet. I normala fall går jag inte med Nässla lös på helger eftersom det är folk och fä överallt, men idag var det fritt fram :) Ingen träning (eller ja, lite fot här och där kan man ju begära innan hopp och lek) utan bara springa och gräva svamp. Mitt i turen gör jag själv dagens fynd:
Rörisolering i stora lass! Och vad ska jag med det till då? Jo, vid en av våra pass med flera andra flattar hade en någon liknande isolering på sin apportkastare som gjorde att det inte gör lika ont med rekylen när man skjuter iväg apporter. Så, jag tänkte sen jag såg det att jag skulle köpa en sån bit, men idag hittade jag alltså en stor bit. Mjuk och gratis :)

Fick svar från WT ansvarig, vi är med på måndag. Vet inte om det muntra upp mig egentligen, men men, som både Eva Bodfält och Maria Brendel säger: tävling är ett bra sätt att utvärdera sin träning, så jag får se det som det.. (som om det funkar..)

På tal om Maria Brendel så sa hon en sak som störde mig lite på föreläsningen. Hon hade som sista bild ett foto på en chihuauavalp och sa att hon var såå förvånad över att den hade varit duktig för hon trodde inte sånt om vavvor. Visst det är en vanlig föreställning gemene man har - vad ska man med en liten råtta till liksom. Men, det som förvånar mig är när instruktörer säger så (det är inte den första jag hör det här året heller). Är det verkligen, för en instruktör, så konstigt att även en pytteliten hund kan lära sig saker lika bra som en stor? Jag blir nästan så provocerad av såna uttalanden att jag vill skaffa mig en =P
Nääää matte, inte en vavva, du har ju mig, fröken stretcho!

Noll koll

Ja det är vad jag hör över måndagen just nu.. Inget meddelande om jag kommit med eller inte på WT som anordnas i Frk Bergslagens regi. Hur svårt ska det vara? Jag har iaf mailat, får se om jag får något besked..

Besked eller inte, jag har varit duktig och tragglat vidare med fotgående och mitt vilt (praktisk övning eftersom det inte ens kräver tinade fåglar). I onsdags sken solen i gläntorna och jag hittade en "ny" skog att traska runt i. Hade samma upplägg som sist: en bana, linjetag och fortsätta med banan. Den här gången kom jag ihåg att fota miljön för linjetagen:
En bit bakom granen

Hur beskriver jag här då? Där uppe, en bit bort ;)
Att springa rakt bort var väl inget större problem, lydnaden däremot var värre denna gång. Till måndag (om vi kommer med) ska jag betinga stopp och inkallning lite innan jobb.
Om man sköter sig får man hämta. Bästa delen säger Nässla

Det var det där med diken.. Jag blir så less.

Bara att stanna till vid ån på vägen hem för att slippa duscha av hundskrället
När grisen (vad är det här för mutanthund? Gris, hök, get och hund, allt i ett!) väl badat i diket passade jag på att stanna vid ån på vägen hem och träna fotgående där också. Hon är väldigt cool vid vatten just nu, vet inte om det är något fel eller om hon kanske kan börjat dämpa sig.. Tiden får utvisa saken.

Annars så tragglar jag med en grupphemtenta (mindre spännande) samtidigt som jag jobbade igår kväll (absolut inte spännande nånstans!). Som pricken över i:et förbereder vi oss för begravningen som är på tisdag, som vi av flera olika anledningar, givna så klart men även annat tjall, inte alls ser fram emot.

Just ja!
Vi var ju på en gratisföreläsning med Maria Brendel i onsdags. Nivån var ganska låg (typ klickerkurs teori) så det var ju kanske inte jättemånga aha-upplevelser direkt. Men, som med allt finns det ju saker att ta till sig och en sak som jag ska skriva upp i träningsdagbokens insida är: "Hunden förändras med träning". Jag kan tycka att iallfall jag har en tendens att inte se till de förändringar som faktiskt skett och ibland kan man nog behöva stanna upp lite och utvärdera hur min hund faktiskt är NU och inte hur den har varit. Exempelvis tänker jag på rak arm att min hund är en knallare när det kommer till markeringar, men förutom incidenten med apportkastarens premiär kan jag inte ens minnas sist hon knallade. Sen gillar jag också inställningen att tävlingen är ett kvitto på hur träningen faktiskt går. Ska försöka tänka så framförallt inom jaktbiten. Ytterligare en påminnelse jag måste ta med mig är att under shapingpass bara träna ett beteende per pass.
Det värsta med föreläsningen var det klassiska på slutet när någon hundägare kommer med "tips". Vid såna tillfällen vill jag bara springa tjutande rakt ut ur lokalen. Men, jag håller mig och skruvar på mig när det kryper i skinnet. Förlåt karma. 

tisdag 3 april 2012

Vi jobbar på

Inför måndagens start på WT tragglar vi på, fokus ligger på fotgående och linjetag. Igår blev stora fokus på fot, då jag tog med mig en bunt fåglar ut i skogen och gjorde en liten bana. Jag tänkte lite på det Bodfält sa om att gå in på scenen och det är något jag vill känna även på jaktprov och liknande situationer. Jag frågade henne om det var något hon själv använde men det gjorde hon inte då hon inte behöver trigga hunden dit. Och det håller jag med om, visst behöver de inte triggas, men jag vill ändå ha känslan av att vi - du och jag, går ut på scenen tillsammans. Dessutom hade jag "du har bara en chans på tävling på dig" i huvudet så det tänkte jag på också. Så, hur gjorde jag då? Först och främst, när vi är själva kan jag passa på att trigga henne på alla sätt jag kan, dvs smaskiga fåglar, kaniner och klövar, lämnar Nässla i bilen så hon ser mig gå in i skogen. Det blir hon tokstressad av vilket ger mig den känslan jag behöver jobba med hos henne.

Lägger ut, hämtar henne och låter henne rasta av sig (jag gav henne chansen, hon tyckte inte det behövdes) och går till "starten". Belönar kontakt med lek hos mig vilket hon gärna tar emot. Kanske inte för att det är det hon vill göra utan för att hon nog gladeligen fräser ur sig. Efter ett par lekpass efter kontakt (dvs inte aktivt mot fåglarna) studsar hon upp på min sida och verkligen poängterar med hela sitt kroppspråk att nu får vi sluta larva och jobba ordentligt istället.. Så vi kör på. Jag hade delat upp banan så efter halva sträckan hade jag lagt ut två linjetag åt varsitt håll. Tänk er ett kors, vi kommer nedifrån, vid krysset stannar vi och har linjetag i två riktningar, och sedan fortsätter stigen upp igen.

Linjetagen hade jag ju också lagt ut när hon inte såg, vi var på helt ny mark och jättetät terräng. Avståndet fick anpassas efter det och det blev kanske 40 meter i båda riktningarna, la ut två på varje ställe. Hon gick sansat hela vägen till "stationen", skickades på linjetag i båda riktningarna, tog dem JÄTTEfint, vi fortsatte upp på stigen, rundade, gick tillbaka och skickade på de andra två som låg kvar, nemas problemas. Så lullade vi runt där ett tag, några gånger försvinner hon in i sin egna lilla värld, men de tillfällena minskar och är lättare att bryta.

Idag orkade jag inte släpa på fåglar och åka iväg så jag tog med mig tre leksaker och tränade dirigeringar istället. Leksaker för att hålla upp intresset och glädjen i momentet, tycker hon har svårt att fokusera länge när vi är själva och kör med dummysar. Dessutom är ju leksakerna betydligt smidigare att släpa med sig.. Började med ett fotgående utan störningar i skogen fram till fältet, det är en bra bit och för Nässla är det svårt att jobba även utan störningar. Dock märktes det verkligen att vi har tränat för nu gick hon där, vi gick alldeles avslappnat som på promenad men hon gick bredvid. Den känslan, av att ha solen i ögonen och hunden på vänster sida utan tjat - den är fantastisk! Vid ett tillfälle sa hon att hon skulle skita och traskade iväg men kom snabbt av sig, då tog jag bara in henne, satte, sa fot och fortsatte. Försöker också komma ihåg att vara tydlig, speciellt när det är över.

På fältet möttes vi av ett rådjur. Nässla såg det dock inte eftersom hon hade fullt sjå att vittra den (eller dennes bajs, mer troligt). Den studsade iväg och det var inga problem att jobba där efteråt. Jag har ritat en liten karta över hur vi gjorde idag:
Den blåa bredare linjen representerar ett dike. De röda märkerna visar varifrån jag skickade och siffrorna i vilken ordning jag skickade från. Inga leksaker fick hon se när jag la ut. Den stora gråa pricken är en risdunge som jag använde som utgångspunkt från skick och målområde.
Den första skickade jag bara rakt fram till den första som låg längs med vägen. Nästa blev det stopp där den legat för att rikta om till vänster. Hon hamnade lite fel och jag fick dirigera henne lite mer för att hamna rätt men hon lyssnade väldigt bra på signalerna. Slutligen fick hon ta den rakt ut.

Eftersom diket sist blev en källa till konflikt och jag vet att hon förr eller senare kommer hoppa i fick det bli en belöning idag. När hon lyckades med andra dirigeringen sa jag "hopp i" och hon gjorde det gladeligen. Det var dessutom väldigt soligt så draget till vattnet var så klart ännu större. Då kunde hon ligga där i och coola ner sig i tre sekunder och sen var hon redo för nästa jobb. Mycket bra plan, jag tror jag vann en hel del uthållighet på det. Och så klart, vinsten på att slippa bråka, jag vet ju att hur jag än gör så vinner hon den kampen varje gång (den att jag ska slippa duscha henne när vi kommer hem).

Platsen vi var på är ett stort fält med ett vattendrag emellan, så när vi hämtat in de tre första smög jag ut leksakerna igen i området med gräs. Inte lätt med det där hökögat till hund kan jag säga, men jag fick till det. Gick bort till fjärde skickplatsen, vilket enligt kartan är ca 180 meter. Här var ju en enklare variant eftersom hon alltid har lätt att springa tillbaka samma väg vi gått, men å andra sidan är distansen inte att leka med. En svårighet kan få en annan förenkling.  Sen gick vi runt fältet så vi kom längst upp på andra sidan och rakt på från andra hållet (skickplats nr 5). Man har ju haft någon fantasi om att det är lätt för hunden att minnas ett område från olika riktningar men jag tror inte det längre. Jag kunde knappt själv se vart jag skulle skicka henne eftersom det också är vass i diket men tillslut såg jag rätt område och kunde skicka henne över diket. Blev väl kanske strax under 100 meter så det var ändå ett rejält skick, och även det tog hon fint (förutom att hon sprang förbi området först och var på väg ut på de första linjetagen men en broms och söksignal så räddade jag situationen). Så visst, lite dragning fanns ju förbi  mot tidigare målområdet, men ändå, jag tycker ändå det var en utmaning. Sen fortsatte vi vidare på andra sidan runt diket och skickade från helt andra hållet där vi inte alls gått under dagen. Lite närmare avstånd och det gick jättefint. Vad skönt att man får känna så helt igenom om ett pass, eller hur?!

måndag 2 april 2012

Ingen valp

Givetvis var gårdagens inlägg ett aprilskämt, jag måste ha operation övertalning av husse först ;)

Förutom aprilskämtet var vi och tränade igår med frk östra och det gick bra. 12 ekipage som delade upp sig i två grupper baserat på önskemål om övningar, vi började med linjetag med störningsmarkeringar. Nässla var alldeles grym och det enda hon blev störd nog för att inte göra rätt var när vi gjort ett nytt område med dummysar i på vägen ut till det "stora" området. Där lyssnade hon inte en gång och sprang till dem istället, men det var väl egentligen kanske inte jättekonstigt med tanke på att det låg typ två meter från linjen. Däremot sprang hon fint igenom nästa gång. Gjorde också så att hon fick se en dubbelmarkering innan hon skickades, fick ta ena markeringen, linjetag och sen sista markeringen och det gick klockrent. Vi fick tom applåder :D När vi linjetagat klart gick vi över till markeringsrutan istället och tog en stor dubbelmarkering. Hon var het som sjutton och fick inte upp den första markeringen på första försöket (men hon sprang inte heller över till andra sidan för att ta den vilket jag är nöjd med) men när jag tog in henne, sansade, fokuserade och skickade igen gick det bättre, då tog hon den nästan direkt och den andra gick fort sen efter det. Hennes attityd för dagen var bra, lugn, vilande (förutom lite jordätande och sen gräs när jag sa ifrån när hon tog fel område på linjetaget) och cool. Klart jag måste vara nöjd.

söndag 1 april 2012

Valp tingad!

Nu kan jag inte längre hålla mig med hemlighetsmakerierna utan nu måste jag bara få meddela att jag har tingat en valp :) Den är inte född ännu så jag hoppas det kan bli en brun tik till mig från Lopplådans sista parning mellan Vilja och Teitur (läs mer om dem på Lopplådans hemsida). Jag ser inte fram emot valptiden men det ska ändå bli kul att få en ny krabat att lära alla mina nya kunskaper till.