Lydnadstävling på Enköpings BK 2026-04-25

Den här tävlingen kände jag att vi kunde lyckas bättre med än den förra, nu skulle vi ju vara på hemmaplan och vi hann med flera pass på platsen under veckan. På plats visar det sig att det är lite ändrad momentordning, men det stör inte ut mig, så det oroade mig inte. Däremot hade jag inte sett listan med momenten så jag hade ingen aning om skiftena förrän det var dags för banvandringen. Det var lite klantigt, men jag tycker å andra sidan hon är lika stark på alla moment. 

Vi var först ut (av två) och hon var så fin på uppvärmningen. Gjorde allt superfint med bra engagemang. Sen klev vi in på tävlingsplanen och hon försvann mentalt. Det var ganska långt från alla koner och annat så jag tycker inte det borde handla om att hon spanar in de sakerna och funderar på vad som väntar henne nu. 

Vi börjar med att ställa upp för halvcirkusen och där tycker jag ändå hon släpper apporten och kikar vidare, men när jag skickar på konerna så hoppar hon över hindret och sen ser hon helt förvirrad ut. Jag försöker skicka runt konerna men hon tar apporten och kommer in. Jag skulle brutit direkt, men jag blev ganska snopen. 0 poäng så klart. 

Nästa moment var Fjärren, där var hon lite disträ och fick DK på båda ståkommandona. Domaren gav även nedslag för att hon lägger sig snett, jag tittar på henne, hon rör sig lite, DK och han tycker inte heller att hon sitter helt upp (...) 5,5 p 

Efter det till L, det blev ett DK på sitt, domaren tyckte hon var långsam och studsig så han gav henne 6 p. 

Vidare till rutan, där springer hon svinsnyggt rakt in och lägger sig och NOSAR!! Sen reser hon sig upp och jag bryter. 0 p så klart, och här är jag så himla besviken på henne. Inte för att vi nollar, men varför gör hon så här? Det är en sak att man inte kan momenten, men att bara lämna sammanhanget?

Därefter gjorde vi inkallningen och hon var disträ här med, men gjorde momentet hyftsat, inte vanliga snabba ställandet, men ok mot förra gången. Domaren drog även för att jag tittade på henne vid kommando, att hon stannade på 2 hundlängder och sitter snett vid avslut, 7 p. 

Vidare till dirigeringsapportering där jag ändå var nöjd med fotgåendet (även om domaren tyckte hon briste i position) och sen slarvade jag lite med min blick på rätt apport men frågan är om det hade hjälpt, hon sprang till helt andra sidan. Vaffan?! 0 p.

Nästa moment var vittring och där trodde jag faktiskt hon skulle springa till rutan som låg precis bredvid men hon klarade av momentet fint, men tuggade en del. 7 p. 

Vi avslutade passet med ett fritt följ som nog var det bästa momentet engagemangsmässigt. Hon gjorde det på en bra nivå för att vara henne och vi fick behålla 7 poäng vilket är bra med tanke på domarens pet. 

Kliver av och pausar under den andra hundens program och sedan går vi in för fgruppmomentet. Sirap nosar och sätter sig inte upp på första kommandot i dag heller, plus att domaren tycker jag inte får titta på henne när jag kommenderar. 7 p. 

Helthet 8, brister i kontakt mellan moment och ja, jag är helt enig..

Protokollet

Prispall, garanterad plats hur dåligt det än går

Den här tävlingen gjorde mig väldigt uppgiven. Sirap har alltid älskat att gå ut och tävla, med undantag för inomhus och under löp. Nu är vi så långt ifrån löp hon kan vara. De sista tre tävlingarna kom domarna fram och kommenterade hennes glädje efteråt och nu är hon som en loj potatis. Varför? Jag ville ju direkt anmäla till en ny tävling och testa att berömma upp ingången och överdriva mellan momenten hur det än går, men Ann, min träningskompis, tyckte det är onödigt och att vi ska vänta tills måndag då vi ska träna ett gäng (okända för mig) på klubben där vi kan träna tävlingslikt. Och ja, med tanke på att det bara är en dag efter den potentiella tävlingen kan jag ju hålla mig.. Det enda jag kan tänka mig är att hon blir disträ av att det är så mycket saker ute på plan jämfört med klass1 och att hon känner att hon behöver kolla av, men det förklarar faktiskt inte hennes nosande i rutan eller att hon springer åt fel håll. Hon blir för distraherad för att ha kul, hur löser jag det? Just nu har jag ingen plan, men jag vill gärna komma vidare innan vi åker på läger hos Jenny. 

Efter tävlingen är det skönt att få vila och fixa i trädgården.

 

Kurshunden

Våfflan får börja hårt här hos mig och var anmäld på två kurser innan hon ens fyllt 4 månader. Valpkursen anmälde jag henne till innan vi fått hem henne och sen för ett tag sedan såg jag att en person som bor i Grillby skulle hålla en pre-agilitykurs. Det lät jättebra och framförallt var den väldigt billig så vi slog till. I söndags var det kursstart och vi har det så lyxigt att vi bara är två deltagare. 

Våfflan var först lite skeptiskt till miljön, det var långt in i skogen med massa får och hon tyckte det hela var lite läskigt, men när vi kom ner på träningsplanen så skiftade hon om och blev istället lite laddad och pipig. Men så fort vi drog igång så tycker jag hon skötte passiviteten mycket bra och hon lägger sig självmant. Vi hade även med buren och passade på att träna att ligga där, vilket gick bättre än väntat!  

Instruktören i bakgrunden, Våfflan är chill

När det däremot är dags att jobba så är det fullt engagemang hos henne och hon jobbar fint för både godis och lek. Vi fick testa på lite betingning, springa till targetmatta, jaktinkallning och klossträning. Ja, även lite omvänt lockande, det var en lång kurs, då har vi ändå fem gånger kvar! Svårast var klossen så den ska vi träna på hemma. 

Valpkursen hade avslut i måndags och till sista tillfället skulle vi lära in ett trick och vi körde på ett avancerat sådant nämligen rulla. Men så fint hon gjorde det, efter tre pass behövde hon inte handhjälp längre. Se här!

Nu gäller det att vi ligger på och tränar på framförallt "inte den" som vi kan ha god hjälp av i både anti-jakt och frestelser. Jag vill inte ha en till hund som faller dit på frestelser på tävling, tror ni jag kan ha tålamod nog och lyckas med den träningen som inte är lika kul som moment? 

Premiär i klass 2 i lydnaden

I lördags var det äntligen dags för att prova vingarna i klass 2 i lydnaden! Jag kände mig långt ifrån klar men vill ändå ut och testa för att se var det brister och hur vi håller ihop. Tävlingen var i Knivsta och det var en av årets första varma dagar. 

Sirap var pigg och go på uppvärmningen, och sen inför vår start tänkte jag att vi bara hänger och att jag inte visar henne något gotte så hon blir för taggad in på fotgeåndet. Men ajajaj, vet inte om det var det, eller något annat, men så loj och borta hon kändes! Hon var knappt ens med mig in och fotgåendet kändes hon helt i sin egen värld. Hon gick med men väldigt dåligt och jag tänkte att det kunde vara så kasst att de tom nollade oss (har fått sämre för ett bättre utförande i lägre klass). Fick ändå behålla 6,5 så hopp finns

I L:et (gamla z) så vände hon sig om i ställandet, sin paradgren, och jag var osäker på om hon la sig på andra skiftet och gav ett dubbelkommando. Tänkte att det tillsammans borde nollat oss också men domaren lät oss behålla snälla 6,5 poäng. 

Inkallningen var bra fart men hon stannade knappt, kändes som det var två meter framför mina fötter och även här borde vi bli nollade enligt min högst ovetenskapliga bedömning, men vi fick behålla 6 poäng. 

Rutan gjorde hon superfint! Dumt av mig att jag då skulle gå så hon fick hatten/konen på sin sida och NOSADE på den! 9 poäng. 

Apportering med dirigering, här var det inte oväntat fotgåendet som strulade. Hon var också helt seg med att göra uppställning för programmet och efter detta fortsatte det på alla moment. Helt borta alltså. Själva apporteringen gick bra men hon tuggade en del, vilket vi inte haft så mycket problem med på träning, så det kommer nog av att hon är disträ och jag blir lite förvirrad/irriterad. 6,5 poäng kvar efter struligt fot och tugg. 

Vittring började även det med att det var svårt att sätta sig inför start och sen hoppade hon upp på tävlingsledaren för att nosa på muggen med pinnen! Hon nosade ganska länge men tog sen bara en pinne och det blev en tydlig nolla. 

Fjärren var jag nöjd med, den var så pass bra vi kan men vi fick 6,5 för hon flyttade fram och i sidled. 

Halvcirkus är ju vårt värsta moment, hon var så fixerad vid apporten när den lades ut, men så släppte hon snabbt blicken och jag kunde skicka henne och hon lät bli den! Whooo! Tyvärr satte hon sig inte i avslutet och hon tuggade en del, men jag var ändå väldigt nöjd med att vi kunde avsluta på rätt sätt. 

Platsen gjorde hon bra men även här var hon alldeles disträ när vi gick in och jag blev för första gången orolig att hon skulle resa sig på den. Inte för att interagera med någon, bara för att hon är i sin värld. Men hon låg kvar, däremot kunde hon inte sätta sig upp på kommando (vi som tränat det motsatta, att vänta på att just jag kommenderar) så vi fick 8 poäng där. 

Helhet 8 pga tappat fokus, jag är helt enig.. 

Vi fick förvånande nog ett tredjepris och då känns det ändå som att vi har möjlighet till ett första, saknas bara drygt 50 poäng och kan vi bara låta bli att nolla vittringen så är vi ju en bit upp. Inkallningen har jag testat efteråt och den satt som en smäck (som tidigare) så det var nog bara den generella disträn som slog till. Kan vi dessutom få till att hon sätter sig vid avsluten och gärna inte tuggar så blir det snart bra. 

Vi ska tävla igen på lördag på Enköpings BK, min hemmaklubb numera, så där har vi åtminstone varit en del på plats. Ska vara mer peppig vid ingången också, får se om det hjälper eller stjälper!
 

Lydnadskarriär påbörjad och lydnadskarriär uppsteppad

Jag har äntligen tagit tag i nåogn form av strukturerad (nja) träning av valpen. Lånade hem Bästa starten från biblioteket och kör sida för sida med de förslag till banor som ingår. Skönt att få en struktur att gå efter för det blev lite för överväldigande för mig att ha ALLT att träna på. Nu jobbar vi upp våra belöningar, samtidigt som vi lär in lite sitt och ligg i träningen. Sen behöver vi lägga mycket fokus på vardagslydnaden för det kan man säga att det brustit i nu i två dagar. I förrigår sprang hon ut genom ett hål i staketet och levde life självständigt där och igår jagade hon höns. Så nu är det koppeltvång på henne tyvärr. 

Sirap är anmäld på två starter i klass 2 och det ska bli spännande. Vi är verkligen inte där än, skulle säga 60-70% idag, men vi blir nog inte bättre utan att anmäla heller. Hon har opererat bort en liten ofarlig vårta på benet så just nu är det karens, men ganska snart efter den går ut är första starten i Knivsta. Veckan efter blir det hemma i Enköping där även våra träningskompisar ska starta fast i klass 1 och 3. Just nu fokuserar jag mest på dirr-apport och ruta (inte springa in från sidan) och jag behöver steppa upp något i fotgåendeträningen med, det får bli lunchens projekt. Jag fick ju lydnadshinder i julklapp så den åker ut idag med!

Första närheten <3

Den här veckan har Sirap och Våfflan börjat busa lite mer i närhet med varandra och idag låg de för första gången intill varandra. Våfflan hade nog önskat att få göra det redan från start, men Sirap har varit lite svårflörtad. Hon har tom valt att sova på nedervåningen, vilket jag misstänker är för att slippa ligga nära valpen! Men nu får hon faktiskt följa med upp men ligga på andra sidan om mig, jag vill ju ha henne där.  

Lydnadsassisiten

Förutom lydnad till vardag och tävling så lägger vi mycket energi på toaträning (suck!) och hantering. Duscha är ingen favorit men under hantering och trimning är hon väldigt duktig. Tyvärr började jag slarva rejält med borstningen efter att jag rakade av henne allt, så vi kanske tappar lite där, eller så får hon vara en korthårig pudel. Däremot tycker jag hon var väldigt fint klippt innan jag satte trimmern i henne, så den frillan kortare ska jag absolut försöka få till igen. Turligen kommer jag ju få träna på mina trimninngsförmågor redan om två veckor eller så, pälsen växer fort. 

Vi har också fått börja träna på att titta på när jag tränar med Sirap, eller bara vara uppbunden. Ibland funkar det bra, igår i hallen funkade det ju inte ens fast jag var nära henne. Vet inte om hon var för trött (för herregud vilken nattning det blev sen när hon var alldeles övertrött när vi kom hem) eller om det ska vara så pipigt, då blir jag tokig. Jag ska träna lite nu på lunchen med Sirap så då får jag passa på att träna även Våfflan. Har ju min godismaskin jag skulle kunna ta fram, men hon är ju inte så förtjust i annat torrfoder än Siraps och de bitarna är enorma. Kanske även ska prova med en kong fylld med mjukost. 

Mitt i valplivet

Våfflan lever och frodas, vi andra har det nog lite tuffare med tillvaron. Jag tycker hon är gullig och jag tar till mig henne, men jag älskar verkligen inte valplivet. Jag är inte än motiverad att träna henne mer än i hantering och det känns mest bara som att jag står ute och fryser hela dagarna och när jag väl kommer in får jag torka kiss ändå. Jag vet inte varför just det är så tungt, men jag vill väl ha det enkelt i mitt hundliv. Men kanske kommer lusten att träna snart och blåsten ute avtar och jag slipper stå och frysa dagarna i ända. Och förhoppningsvis kanske hon även börjar visa mer när det är dags att gå ut! 

Helst sova på Siraps snuttis

Vaccinerad mot rabies och redo för semestern

Våfflan bakom sitt träd. Dit springer hon när hon är busig och vägrar fångas in.

Det som göms i tö

Jag tycker att hon har varit jätteduktig med hönsen, någon gång har hon gått efter dem, men oftast tittar hon på dem på håll. Inget jagande trots att de flygit förbi henne i full fart. Detta är ju superviktigt för att hon ska kunna vara lös på gården och so far so good! 

Nu är det vår när hönsen trängt sig ut

På liftpromenad

Premiär i hundarenan. Slutade tyvärr med nerkissad bur på vägen dit (fastnade i köer) och slutligen även en nerkissad jacka på plats.

Shoppar sele

Sirap har varit på återkontroll på mjälten och det gick bra, fortfarande ingen förändring. Efter det bokade jag operation av hennes vårta hon har fått på bakbenet, vilket gör att vi inte kan starta i Freestyle nu i mars, men vi ska fortfarande kunna starta i lydnaden i april, om inte operationen behöver skjutas upp eller om det blir infektioner etc. Vi har tränat pyttelite lydnad men det är svårt när vi bara kan vara inomhus att få en helhetsbild. Där vi brister just nu är nog fotgåendet vid apporteringsdirigeringen, där hon lätt tappar fokus vid konen och jag behöver träna mer på att ställa henne på rätt ställe. Men det kan vi ju faktiskt träna på utomhus, det blir dagens plan! Valpen ska få börja med lite plattformsträning tror jag, har limmat ihop en liten pall åt henne.  

 

En riktig måndag

De första dagarna tänkte jag att Våfflan var så mycket enklare än mina tidigare valpar men idag har hon varit extra allt, dessutom ihop med att min jobbdator kraschade från en sekund till en annan. Först skulle hon inte lyssna alls när hon var ute och skulle kissa (men det hade hon inte tid med). In under bastun, runt huset (!) och inte en tillstymmelse av vilja att komma nära mig. Lägg till massa blötsnö och att jag gått ut i tofflorna och utan jacka eftersom visionen var släppa ner valp, valp kissar, lyfta upp valp och gå in. 

Tre trötta tjejer efter en långtråkig helg

Sen kraschade min dator precis när min chef skulle ringa mig på teams och eftersom jag jobbar bara hemifrån kan jag inte gärna bara gå och sortera papper medans någon annan fixar min dator. Så upp på mitt kontor, där Våfflan inte hängt ordentligt än, för att starta min privata dator och logga in och försöka sköta allt i den mån det går. Våfflan hade (har) ingen tanke på att kontoret är en plats att vila på utan hon var övertrött och milt sagt ett as. Slet i allt hon kom åt och vägrade gå in i buren jag bar upp till henne. Mutade med hundarnas variant av surfplatta, nämligen ett litet ben, men då kom ju Sirap och hovrade över henne hela tiden istället (och givetvis fick Sirap ett ben med, men de har lite olika verkningstid på dem) för äta den i buren kunde hon tydligen inte göra.  

På en arm sover man gott hos husse

När det var dags för jobbmöte så fick hon flytta upp i knät och då somnade hon tack och lov. 30 minuters vila för denna utarbetade matten.. 

De närmar sig varandra

Sirap tycker jag börjar hantera det hela bättre och bättre. Nu leker hon lite mer varsamt och inte bara fullt ös sno allt som valpen har och bli förbannad på henne. Hon tolererar oftast att hon får nudda henne när de ligger ihop i soffan, men hon är inte själv helt avslappnad i att lägga sig mot valpen hur som helst, men hon är ju inte van med flockliv heller. 

Framför hönshuset, dit hon gärna rymmer om hon får chansen

Vi har inte tränat så mycket som jag borde. Jag har varit så ofantligt trött om kvällarna, däckat redan innan 20, men jag har planer på att duscha henne ikväll och med det även träna lite hantering. Kanske försöka få in det på daglig basis i några veckor och framförallt vänja henne med borstar och kam. Förutom hantering har jag bara tränat lite inkallning och inget annat än det. Känner mig alldeles oinspirerad men herregud, hon har ju bara varit här en vecka, så jag får väl låta mig själv vila lite. 

Garnfynd

Hon sover bra om nätterna och det är oftast Sirap som sätter igång dem båda, och när Våfflan väl vaknat är det 300%. Hussen säger att man inte kan vara så intensiv om morgonen, men då har han ju inte haft valp heller. 

Utforskat vad som finns i kattlådan

Jag känner att jag lite tappat bort allt man borde göra och när. När ska hon ensamhetsträna? När ska vi åka iväg och miljöträna? Borde hon lära sig lite saker nu? Men som sagt, det kommer nog med tiden, en vecka får man landa innan allt ska ske. Eftersom jag inte tar promenader i mitt kvarter hemma (pga hund som försökte bita ihjäl Sirap) så måste ju all promenad ske i stan och det känns lite ovärt att åka in för att bara släppa ut valpen och traska runt på en gata. Men det börjar nog bli dags att hitta på något sånt, så i helgen tänkte jag iaf att vi kan åka familjen till Härjarö. 

Sirap som ser till att valpen inte leker med hennes saker

 

Välkommen hem Våfflan!

I fredags fick vi äntligen åka och hämta vår nya familjemedlem, lilla Våfflan (eller Zingflash Adorable Double Dream som hon heter i sina papper). 

Jag ser inte riktigt fram emot valptiden, tycker det är begränsande att inte kunna åka hemifrån eller slappna av när man tycker saker är stilla.. Men hon har varit väldigt enkel hittills. Pep bara en kvart när vi åkte hem (av fem timmar), och på kvällen insåg vi att hon pep för att man höll i henne, så inget pip efter sin familj alls. Hon härjar med eld i baken när hon är vaken men sen går hon frivilligt in i sin lilla bur och sover med jämna mellanrum. Sirap är inte helt imponerad även om jag tycker hon generellt varit bättre än väntat, däremot tycker jag hon har en orimlig attityd emellanåt, som när hon kliver in i valpens hage och sen blir arg på henne för att hon nuddar henne. Men jag hoppas det ger sig med tiden att hon lär sig leka med henne mer än bara stjäla alla leksaker av henne. 

Kontorshund

Nu har jag ju varit välsignad med att kunna ha hund på kontoret sedan 2013 och nu lyxar jag det genom att jobba enbart hemifrån så jag känner absolut inte för att byta jobb. Men om jag ens ska överväga ett jobb-byte, då måste de nog presentera sina kontorshundar som detta företag gjort med alla sina medarbetare. 

 

Lydnadsträning hela veckan

Efter utställningen blev det återigen satsning på lydnaden. Vi tränar för klass 2 så mycket som ska in i lilla huvudet och kroppen på oss båda. Vi passar på att träna när möjlighet ges, trots att det är svinkallt ute. 

Ja det är faktiskt för kallt ute! //Sirap

Vi blev tex inbjudna till hallträning med Enköpings BK i ENA hallen, det gick jättebra och vi kunde träna lite sidosteg med spegel, då många andra hundar var igång. Vi passade också på att träna lite kommendering av andra hundar (platsliggning i klass 2) och ett konskick med apportstörning som gick finfint. 

Sirap i sin enorma bur, men den är smidig att släpa på.

Sen har vi också tränat både i ridhus och utomhus, precis som man gjorde för en sådär 20 år sen.. Vet inte ens om jag sett någon kört lydnad utomhus på vintern i snö senaste fem åren. Men vi gjorde det, för vi tränar med "grannen" tio minuter bort och då är det smidigt med korta men effektiva pass. Plus att man får lite avstånd och kan passa på att träna cirkus med störning (gick bra tills jag kom för långt från hindret så det blev för svårt att låta bli) och rutan (gick väldans bra efter uppehållet). Vi gjorde även vittring med fokus på att jag ska kunna vända mig, där går det också framåt. Vittringen gick bra med, även om jag bara gjorde ett skick.  

Nu är buren med för att hon ska tvingas sitta på ullpläden, annars sätter hon sig bredvid och fryser.. 

I fredags hade vi även träning i Tärnsjöhallen med kompisar men oj så olydig Sirap var då! Hon härjade runt, stal Prims boll flera gånger och pep när hon skulle gå in på plan. Aja, vissa sällskap blir väl lite roligare helt enkelt. Det är roligt att fokusera på nya moment och nu börjar jag ändå känna att de sitter hyfsat för att börja finjustera. Jag ska se vad jag kan testa av i veckan som helhet för att se om jag har missuppfattat allt, beroende på var jag tränar någonstans. Utomhus bjuder inte in till fotgående med alla kläder man har på sig och inomhus kan vara svårt med rutan pga avstånd. Snart är det även dags att börja planera i kalendern och se när tävlingarna kommer!  

Föreläsning för Per Jensen

När jag började med hund rände man på föreläsningar stup i ett, men nu när det väl dök upp en i närheten kändes det som att det knappt förekommer längre? Är IRL-info inte längre aktuellt? Det bekräftades ännu mer med åldersspannet på besökarna hos Köpings BK, då vi nog var yngst i lokalen. I vilket fall, ett roligt initiativ och mycket bra föreläsning!

Jag tycker Per är så bra för att han förmedlar en väldigt kärlek och respekt till hundarna utan att lägga värderingar i andra synsätt (samma sak om man läst hans bok om höns, han skriver om allt elände vi gör mot kött eller ägg-höns, men lämnar värderingen till oss läsare). Han är rolig och påläst dessutom. Och nog märktes det att man (läs jag) inte varit uppdaterad inom forskningssvängen på sistone, det hade gått mig helt förbi att hundar har fler sinnen än de vi säger. De har även magnetsinne (alltså en inbyggd kompass) och ett sinne för värme på sin nos. Herregud vad jag kände mig efter. Mycket av föreläsningen handlar om vad som händer i hunden när de lär sig saker, och han pratade mycket om att hundar är bra på att observera och lära sig så, både genom att titta på andra hundar och oss (alltså do as I do). Han tog upp mycket av deras forskning som dels visar på hur snabbt de lär sig med den metoden, men också att man kan se att de har ett minne som funkar upp till 24 timmar. Blev ju genast sugen på att gå hem och återuppta den träningen, men det kom liksom av sig inser jag nu. 

En annan sak han pratade om var att hundar förstår våran uppfattning, dvs de vet vad vi ser/vet. Vid ett experiment hade man ett mörkt rum och en kaka på ett bord. När rummet var helt mörkt stals kakan. När ägaren lystes upp stals kakan. När kakan lystes upp stals inte kakan. När ägaren och kakan lystes upp stals inte kakan. Alltså, när hunden visste att ägaren inte såg så kunde de stjäla kakan. 

Ytterligare en sak han pratade om som är självklar men som jag kanske inte tänkt på är hundens språk till oss människor skiljer sig mot andra hundar. Det är ju självklart när man tänker på det men jag har nog inte tänkt på det på det sättet att man inser vilka språkmästare våra hundar är! Tex tigger de med tassen på oss, inte på andra hundar, hoppar i luften när de vill leka med oss, men när de vill leka med andra hundar bugar de osv. 

Ett härligt litet tidsfördriv som jag är glad jag åkte på trots vintertröttheten som slagit till med all kraft just nu. 

 

Utställningssirap

Någon gång i höstas sa en träningskompis att ska vi inte ställa i Kumla, jag kan ställa Sirap. Det har gått jättebra för henne och Colour i uställningsringen så visst tänkte jag. Vi bokade snart upp oss på utställningsträning för Cecilia Benjaminson (rekommenderas starkt!) och på den träningen frågade Pernilla mig vem som skulle ställa Sirap. Jaha, där var jag blåst, bara för mig att göra det själv då ;-) 

Första träningspasset, mycket hopp och studs blev det. Snygg var hon också..

Nåja, någonstans bestämde jag mig iallafall för att göra det så bra vi kunde. Sist vi ställde inoff var katastrof, hon studsade och förstod ingenting, så nu fick vi faktiskt göra något så ovanligt som att träna ordentligt innan. Vi bokade upp oss på träning igen för Gerard Osheas företag i Enköping och ett till pass för Cecilia innan vi skulle ut i ringen. 

Mer träning i Enahallen, Sirap har åtminstone väldigt kul! Jag försöker lära mig deras "regler" för hur man handlar hund enligt deras system. 

Dagen efter träffade vi vår andra Pernilla och tränade lite. Tycker Sirap verkligen börjar förstå att stå själv och springa.

Dagen innan utställningen åkte vi till supertrevliga Jessica på hundluckan (ja alltså bäst!) och timmade till pälsen lite.

På plats i Kumla

Nu hade vi tränat bäst vi kunde och det var dags att presentera oss så bra vi bara kan. Sirap var fin i frillan och jag var uppklädd. Vi var en av tre i jaktklass och jag var så himla nervös för att vi "bara" skulle få ett VG, och tänk om vi skulle komma sist. Men väl inne så gjorde vi allt så bra vi kunde och när jag hörde domarens kommentarer kändes det jättebra och lyckan över ett excellent var stor! Vi placerades tvåa efter vår kamrat som vunnit SM i handling så där väntade jag mig inte så mycket mer.  

 

Vår kritik

Jag är så nöjd över hur vi presterade, tränade inför och kritiken som vi fick. Fina fina Sirap <3

Valp tingad!

 Ja, alltså vi hade sån tur att fodervärden till den valp som jag först skulle kolla på men där de skulle behålla den faktiskt inte hade möjlighet att ta valpen just nu. Vilken tur för oss, så igår var vi och hälsade på uppfödare, tik och valpar och alla var så trevliga! Så nu har vi tingat oss en liten mellanpudelvalp som får flytta hem till oss i februari <3 

Mål 2026

Jag har ju tyckt det varit lite jobbigt att sätta mål senaste åren med hund eftersom det är så fort hänt att allt förändras. Förra året hade jag ju två tillfällen jag var övertygad om att vår tid var över men även tidigare har våra planer snabbt sotats av skador eller rehab. Så min största ÖNSKAN är att jag har en frisk och levande hund hela året. 

Frukost på sängen första januari, nu smider vi planer för året

Med det sagt, med en frisk hund VILL jag ju ut och träna och tävla så några målsättningar har jag ändå. 

Lydnad

Här vill jag bli klar för klass 2 och om JAG kan hålla fokus på det så är målet så klart titel i klassen. Nu känns det som att jag redan shabblat bort hälften av kunskapen genom att pausat några veckor, men jag ska ta tag i den nästa vecka igen. Målet är alltså diplom. 

Rallylydnad

Helst skulle jag vilja skriva ett championat här men tyckte det var ganska svårt att träna in parallellt med lydnaden. Kanske om lydnaden sitter bättre kan jag även börja nöta in mer säkerhet i dessa momenten. Men kanske ska jag ge det en ny chans när hon inte löper och vi kan tävla utomhus bara. Målet är realistiskt med 1 cert

Viltspår

Komma igång med träningen regelbundet, hitta nyckeln och få championat (2 cert) och även åka till Norge och starta! 

Freestyle

Här har vi en titel på klass 1 som vi borde kunna ta i år. Vi har en tävling i vår hall i mars med två starter, jag kan kika efter en till start någonstans så borde vi vara säkra. Vi har ett uppflyttsresultat i klassen sedan tidigare så två behövs. 

Agility

Jag avvaktar uppflytt till klass 2, jag är inte bra nog och riskerar att få Sirap i dåliga svängar fysiskt om jag inte har koll på vad jag gör. Kanske att vi startar i någon klass 1 bara för att det är kul. Alltså inga mål. 

Jakt

Höll på att glömma den här grenen hehe. Det säger en del om hur sugen jag är på den. Potential finns, men jag tycker det tar för lång tid så jag orkar inte just nu. Inga mål, mer än att OM jag anmäler mig ska jag bannnimej träna!

Bruks

Det har vi inte varit så aktiva med på ett tag och tror inte detta är året vi kör igång på tävling. Inga mål, kanske snoka lite på vilka apellsök som finns i närheten då.. 

Övrigt

Jag vill åka på läger i år! Väntar ivrigt på att tider ska släppas så jag kan få åka iväg någonstans och nörda i dagar. 

Ett annat stort mål är så klart att hitta vår nästa familjemedlem.