Här går det i vågor!

Förra inlägget hade Jippie! som rubrik, den här kunde lika gärna haft en svordom :( Fast nä, det vore bara larvigt, man måste ta lite motgångar med (eller som en klok pojke sa igår på Ponnyakuten, ett i övrigt jättegulligt program: "Man får räkna med bakslag, det är ju inte robotar man har att göra med").

Nu kanske det framstår som om vi hamnat i värsta problemet, men så är det inte, det är bara linjetagsträning idag som inte gick som jag ville. Och jag blir så irriterad av det. Det är liksom bökigt att hitta någonstans att träna det i snön (vissa säker att det är jättebra att träna i snön för det finns så många stigar, men jag vill ju inte träna mer på stigar nu!), det är bökigt att gå och lägga ut dummysar och dessutom blir de alldeles blöta och äckliga. SUCK!! Förutom det så är jag ju helt värdelös på att tänka till innan och se till att vi har bra fungerande grund, jag vet ju att hon inte lyssnat den sista tiden på stoppsignal, varför tränar jag inte det istället??! Att släppa iväg fröken jag kan själv på ett linjetag utan att hon ens minns vad stanna betyder är så urbota dumt.

Men, nu ska jag inte älta det här mer, på onsdag ska vi träffa tjejerna igen och då får jag helt enkelt träna stanna, inkallning och kanske några lätta linjetag då. Svårare än så behöver det inte vara med lite planering, håll den nu Linn!

Just ja, när jag väl fick iväg henne rakt och långt fattade hon inte att hon skulle ta av högen med dummysar, hon sprang över den och in vidare i skogen för att leta efter en enstaka.. Ibland undrar man vad som försigår i den lilla skallen..

Jippie!

I går hade jag en toppendag, först jobbade jag halvdag vilket är perfekt. Dels kommer det in pengar men jag hinner ändå göra något efter jobbet (jag jobbar ofta i Katrineholm eller Sparreholm och om jag då jobbar 7-16 innebär det dagar från 6-17 med restid). Igår hade vi bestämt träff efter jobbet med två andra flattar för lite lek och träning. Jag fortsatte med den träningen jag beskrev sist här i bloggen fast med andra hundar som störning samt att någon annan fick kasta bollen över huvudet på oss. Först gjorde jag det två gånger med koppel för säkerhets skull och när hon inte provade springa iväg körde jag lös och det gick fin-finemang :) Sen körde vi fot och lite markering med fokus på att inte dra iväg/gå fot innan trots andra hundar bredvid och det gick också jättebra. Jag är nöjd med passet.

När jag kom hem hade jag fått paket vilket visade sig vara canis med boken jag beställde efter nyår, Clicker GunDog, så nu har jag att läsa! Skoj! Ska bara hitta tid till det..

Träning under promenad och inne i värmen

Jag vet inte om jag skrivit om det tidigare, men jag har en så bra övning jag pysslar med nu när det är kallt och annan träning liksom inte blir av.. Nu för tiden kan Nässla under vissa promenader få för sig att gå ständig fot när hon har gjort sina behov. Det är ju kul att hon bjuder på det, men sen då? Nu lägger jag till störningar. Har med den lilla pälsbollen i fickan och när hon går och tittar på mig slänger jag iväg den. Som belöning? Nejdå, som stadgeövning. För att hon fortsätter gå fot får hon ta den (ibland, ibland får hon sätta sig så hämtar jag den och hon får den serverad i munnen istället. Att skapa rutiner på hur man får sina belöningar är dumt.) och ibland kastar jag den när hon sitter fint vid min sida med.

Jag har olika "kast" tekniker med, de triggar på olika sätt. Den svåraste är att rulla fram den som om man kastar ett bowlingklot (kommer farandes bakifrån för henne nästan). Då är det lätt att ta ett steg framåt utav bara farten. De som är som markeringar, dvs höga bollar som landar en bit fram är lättare och det tror jag bara beror på att vi har tränat det så pass mycket.

När bollen har landat kan vi också träna på fot, att gå mot bollen (och inte springa framåt), go bå bort (och inte vända sig om) samt att använda olika tempon. Nässla är faktiskt bäst när vi går sakta men idag provade jag att ruscha fram mot bollen och tvärnita några meter ifrån. Det var svårt men andra stoppet var klockrent! Om hon hamnar för långt fram tvärnitar jag och hon måste komma upp vid min sida för att vi ska röra oss framåt. Skulle hon mot förmodan försöka ta bollen håller jag emot i kopplet (och tänker igenom hur jag ska lyckas bättre nästa gång), ingen korrigering utan hon får tänka själv och komma fram till att snabbaste sätt (och enda!) att få bollen är att vara klistrad vid min sida. Tycker det är en jättesmidig form av träning som jag tror jag kommer ha nytta av när jaktsäsongen drar igång.

Andra saker som jag gör nu när träning i allmänhet är mindre i mängd är att träna småsaker inomhus inför utomhusträningen. Jag gör tex små saksök där jag triggar henne ordentligt innan så hon bara vill rusa iväg och jobba. När jag sedan ska skicka henne försöker jag finta genom att röra mig, säga AaaaaBC (istället för AAApport) eller själv börja springa mot gömman. På så sätt kan jag under kontrollerade former träna på stadga/vänta på rätt kommando och om hon försöker smita kan jag rätt snabbt hindra henne (utomhus är hon snabb som en förbaskad missil och då är det enda alternativet att ha någon som står ute vid föremålet och som kan ta bort det för henne). Det känns också som något man kommer ha igen till jakten: även om du har fjädrar i baken betyder det inte att du får dra iväg på första bästa rörelsen/ljudet från mig. (Jens, om du läser det här, den här övningen tycker jag du borde passa på att träna inomhus nu när det är kallt ute, befäst, befäst befäst!! ;) ) Även om man kan tycka det är svårt att gömma saker inomhus är det bara att använda fantasin. Om hunden bara har vissa föremål den vill leta efter så kan man ju gömma var som helst! Jag undviker personligen höga höjder för jag vill inte få hemmet dekorerat av klomärken på väggarna, men annars finns det inga gränser tycker jag. I sängen under täcket, bland smutstvätten, i badkaret, under badkaret, på en stol under en tröja, i en jackficka, i en stövel som står längst in i skostället, kanske i ett stängt skåp (jag föredrar att oftast lägga där hon kan hämta och komma åt själv eftersom jag passar på att kombinera övningen med att läsa läxor under tiden) eller kanske i soffan under alla kuddar. Som jag skrev, perfekt när man vill underhålla hunden på egen tass. Föresten, om ni vill avancera lite så har Susann på Dogspirit skrivit om hur hon gömmer en liten trådstump som hunden får leta efter (men då får man nog vara med och hålla lite koll..)

Så, lite aktiveringstips så här i slutet av mörkret (själv har jag inget emot vintern, men jag är rätt ensam om den åsikten misstänker jag).

Bästa syster

Redan i valplådan måste den här vänskapen vuxit fram för första gången vi var på återbesök hos uppfödaren var de två små valparna som tokiga i varandra. När alla andra hundar låg och vilade efter dagens bravader höll Nässla och Thisbe på för fullt med att tugga på varandra. Vem som är vem har jag faktiskt inte en aning om.

Som ni vet fortsatte vi att träffas så tjejerna fick leka (kanske inte bara för deras skull, som tur är har Thisbe en trevlig husse!). Så här såg det ut när vi var där första vintern

Sen lärde hon sig hur kul det var när vi svängde in där i Farsta och det började knorras redan i bilen, i trappen var det gaaaaalet:

Här är en klar favorit som visats flera gånger, själv kan jag aldrig få nog av den :)
Här kommer lite bildkavalkad från idag när vi sågs igen.

Dela på ett ben är inga problem för de här syrrorna!

Träning och fika :)

Igår fyllde Ulrika år och hennes mamma var så rar så hon bokade upp Hundarenan i Kungsör och bjöd på fika :) Bättre födelsedag än så är ju svårt att få (själv fyller jag 30 i höst, kanske jag ska boka hallen hela helgen haha).

Förutom att gosa med lilla Stacy så gick träningen fint förutom våran strålande éntre! Jag trodde mig ha hunden bakom mig när jag öppnade dörren, men vips så var hon två meter framför mig och flög fram till staffevalp. Skulle det bara varit Ulrika och Mea där hade jag ju inte brytt mig, men eftersom det var självaste Fanny från Klickerklok som tränat inne och höll på att packa ihop skämdes jag faktiskt lite, haha ;) Det var dock inte bara jag som ville imponera på henne, jag var lite förvånad över att Ullis var i full gång med sin träning redan när vi kom men hon ville visa sin ambitiösa sida =D

Jag och Nässla tränade lite freestyle, här gör vi danstass, ett trix som jag egentligen skulle ha i början av mitt program men som jag skippat när vi kört hela programmet. Igår gick det däremot fint. Sedan klättrade vi på agilityhinder och sprang genom tunnlar för skojs skull. Jag tänkte att jag skulle ta en chansning och leva farligt så jag släppte Nässla och det gick bra!! Hon jobbade med mig och sprang inte för att bjuda upp för lek med de andra hundarna, så skönt! Efter passet tog vi en fika, Mea hade med sig kladdkaka, mums!

Bilderna är tagna av våran alldeles egna hovleverentör Ulrika, här är hennes sida

Jag hade på morgonen lagt ett blodspår som jag tänkt gå efteråt, men då det blev mörkt tog jag det nu i morse istället. Återigen fick jag konstatera att jag ska inte lägga spåren själv! Som vanligt gick det illa då :( Sista biten gick bra dock, men vi hade knappast hittat den där klöven om Nässla hade visat vägen själv.. Så nu får jag återigen vänta på att hitta någon annan som kan hjälpa mig att lägga spåren. Funderar på att lära mamma, hon är ju ordinerad av läkare att gå i skogen och tycker själv om det. Frågan är bara om hon vågar och om hon har förmåga att hålla reda på allt :/ Jag har ju några jag spårar med men eftersom de själva lägger spår för anlaget får vi ju inte till det där med liggtiden.

Spåra?

Läst runt lite i bloggar (say whaaaat, höll inte jag på att plugga??!) och såg att det nu är flera som gett sig ut i spårlivet. Jag blev sugen på ett blodspår faktiskt. Ska jag.. kanske :)

Mer grejer till salu!

Kika in på fliken "Till salu", jag har uppdaterat idag med massor av grejer. Har bestämt mig för att sälja alla mina Nina Ottosson aktiveringsleksaker, några jättefina handgjorda läderhalsband och massa annat. Titta in!

Stark eller dålig kvalité?

Sist vi var i Kungsör i hundhallen råkade jag ut för att kopplet gick sönder enligt bilden ovan :( Som tur var hade inga andra hundar kommit på plats och det var bara att hämta henne, men ändå! Jag blir så trött, det är inte första gången det här händer, faktiskt kan jag göra en lista på vad som gått sönder för oss:

• Första retrieverkopplet vi hade, handtaget gick sönder
• Första halsbandet Nässla fick, knäppningen sprack och Nässla blev fri
• Första flexikopplet gick sönder (men det var knappast oväntat)
• Haken till en sele lossnade
• Ett läderkoppel gick sönder i haken (som den på bilden ovan)
• Ett till läderkoppel gick sönder i haken (bilden ovan)

Tur att jag är en samlare, jag hade kvar haken från flexit och kunde sätta dit det på det sista kopplet, känns ju dumt att behöva kasta ett läderkoppel som i sig är helt bara för att metallen inte håller. Så nu har jag ett koppel utan att det kostade mig något extra. Men vaddå, hur kass kvalitet får det vara på grejerna egentligen? En gång hade jag en liten cavalier på kurs vars halsband sprack i knäppningen och så hårt kan ju knappast den lilla dra :/ Nu för tiden törs jag faktiskt inte ha något halsband med knäppning, jag har vårat halvstryp som hållt i två år så det litar jag på (specialsytt, extra bred). Men det är trist att lägga ner hundralappar på saker som man har av säkerhetsskäl och så går de sönder. Och hur beter man sig inte när det väl händer? Inte är man lugn och sansad och bara kallar in hunden lugnt när den blir lös vid en väg.. nä man får panik vilket gör att hunden knappast kommer in. Nu har jag haft tur vid alla tillfällen, det har varit lugnt och inget annat i närheten, men tänk OM.

Jaja, man får vara glad för det lilla, hon har aldrig tuggat sönder ett koppel iallafall. En gång var jag dum nog att lägga en sele där bak i bilen hos henne så den fick hennes sigill i stoppningen, men annars har vi klarat oss bra. *pepparpeppartariträ*

Flat-valpar

Sugen på flatvalp? Eftersom hussen i huset inte är det vidarebefodrar jag frågan istället då Jessica på Skeppartors kennel här i stan (eller ja, Torshälla om man ska vara kinkig) har fått valpar.

Förutom att mamma Gnista var med på omslaget i senaste Charmören så har man också under hösten kunnat läsa om deras framgångar då de både tog hem lydnadschampionat och viltspårschampionat. Jessica anordnar regelbundet träningsträffar och hyr in instruktörer så valpköparna får komma och träna. Jag har inte själv köpt valp av henne men tycker att hon är pedagogisk både när man träffar henne och på hennes blogg och engagerade uppfödare är alltid positivt! Jag tycker att en vidare presentation för de som är intresserade kan ni hitta på hennes hemsida Skeppartorps för en bättre överblick över både henne och föräldrarna. Föresten finns det en hel del bilder på valparna med om ni klickar er fram till bloggen, tills vidare bjuder jag på mina egna minnen från valptiden.

Valpmage!!

Filmer från dagens träning

Det har varit lite snålt på filmer nu tycker jag, men som jag skrev, det har varit snålt med träningen också för den delen.. Dessutom när jag väl tränar så tror jag att det var igår vi körde sist och det gick så bra, men det är det ju inte! Det var ju typ i början av November så varför i hela friden skulle jag tro att hon skulle glida fram och vara lika duktig som när vi slutade?! Aja, efter lite analyserande efter halva passet på en sten i skogen så insåg jag min dumhet och gjorde om och gjorde rätt.

Dagens pass gick ut på att jag skulle träna stadga på markering (kaninboll+bollkastare) och istället för att skicka på markering vända om och köra linjetag mot kanindummyn. Först var jag ju iallafall smart nog att göra en vanlig markering med henne i koppel och en tråkvanlig dummy. Det gick fint (man får vara glad för det lilla). Sen gick vi en sväng i skogsdungen och jag lade ner kaninen lite osynligt (trodde jag) och vi gick bort för att kasta bollen. Bollen lät hon bli men hon var nog rätt medveten om kaninen för vilken fart! När jag tänker efter gick ju det första skicket väldigt bra, problemet var ju att jag försökte hålla i filmkameran när jag höll på, vilket gick mindre bra. Okej, sen skulle vi göra om det men då tyckte hon tydligen att kanindummyn = externbelöning för stadga! Så när jag kastat bollen sa hon "jag satt kvar, japp jag är duktig, nu springer jag och hämtar min belöning". Gaaah! Där tänkte jag inte till och blev arg (men varför, det är ju just så jag har gjort, varför skulle hon göra skillnad på en kanin och en skål med mat, det är ju lika åtråvärt?). Gjorde om och fick det här istället, då gick det bättre. Sen skulle jag min idiot fortsätta (jag vet inte varför, ville väl ha tre bra i rad eller något?) vilket slutade med att hon blev slarvig och oengagerad och var inte så noga med hur hon bar kaninen eller om den skulle leva när den kom fram. Då la jag ner och tog en paus.

Efter lite eftertanke och genomgång av allt så tog vi det lite lugnare, tränade lite fot och avslutade med det här linjetaget. Långt och sansat.

Slask

Det händer inte så mycket här i bloggen och det är för att det inte händer så mycket utanför datorn heller.. Nu töar det och det är blött och isigt ute överallt och förhoppningsvis kan man snart ta sig ut i skogen. Igår skulle jag plugga lite men Nässla tjatade om att göra något så vi tränade faktiskt. Inne. Vi tränade på att lägga fram kanindummyn och ligga och bli masserad/ta det lugnt bredvid. Inte en dum idé, hon är ju så pass triggad på den inne så varför inte lära henne koppla av på kommando. Jag har ett speciellt grepp som jag tar på hennes hals när jag ska massera och trots att hon satt och flåsade och ville jobba så la hon sig direkt när jag tog där :)

Hon fick givetvis leta efter den sen också. Eftersom det inte är så lätt att gömma en naturtrogen kanin i plast i en tvåa så fick jag trycka ner den i tvättkorgen och hitta på andra innovativa lösningar. Sen kunde jag plugga vidare i lugn och ro :)