Tre hinder en omöjlighet?

Mitt på en öde ö

I bloggen ser det ut som det knappt blir någon träning, men vi har nog tränat minst varannan dag i vår eller annan hundhall. Jag fick låna Grunden är grunden del 1 av Lina som vi tränar med (den finns inte att få tag i längre) och tänkte att tre hinder på rad kan väl inte vara så svårt?

Svårare än man tror!

Jodå, jag önskar jag hade filmat för jag hade nog kunnat lära mig ett och annat om min egen handling om jag gjort det, för det går verkligen inte bra! Den längst upp går bra, det är så det naturligt blir om man rör sig parallellt med hindrena. Men att växla därifrån till att dra till sig hunden innan den tar nästa hinder är mycket svårt! Men roligt med utmaningar och jag tycker det känns som att jag övningskör med en supersportbil när jag själv har kapacitet för en Skoda Fabia. i torsdags på vår träning när jag satte upp dessa tre fick jag på första passet inte alls till det. Gick tillbaka till bänken och funderade på vad som skulle hända om jag vände på mig. Gick ut och provade och fick ett helt annat resultat (tyvärr inte bra nog för alla tre hinder) och det var så fascinerande att se hur hela beteendet ändrades av bara över att jag vände på mig! Hon kan ju göra rätt, men jag vete sjutton hur jag ska guida henne.. Aja, vi har många träningstillfällen kvar innan det är dags för tävling åtminstone, och det kan behövas! 

 

Vild av vilt

Jag är verkligen taggad av att klara av ett nybörjarprov i vår och tänker inte gå i ide hela vintern för att få en chock rätt som det är när proven drar igång och sen känna att jag inte är förberedd tillräckligt. Åtminstone inte på viltfronten nu när jag har två fulla frysar hemma! Så i helgen tinades det upp lite vilt igen och jag drog till skogs. Sirap blev så fly förbannad när jag gick iväg med viltlådan utan att ta med henne och vrålade i bilen (trodde det var någon form av konkurrens, men tydligen inte då vi var ensamma). Jag tänkte att hon kommer ju knappast vara lugn och sansad och kunna prestera bra efter en sån uppladdning så jag tog vägen genom inhägnaden på klubben. 

Mycket ben, lite hjärna.

Började med några avlämningar/kast med fjädrade dummies innan vi gick fot upp till skogen. Hon hade lite svårt att hålla ihop och precis innan vi var framme drog hon iväg men jag "fick stopp" på henne. Vet inte om det var mitt djungelvrål över nejden som gjorde att hon kom tillbaka, men hon fick åtminstone inget vilt i munnen innan. Intressant vad jakten gör med en så i övrigt följsam och mjuk tjej.. 

I vilket fall, vi gick ut och körde söket, och alla vilt kom in utan strul förutom kaninen. Den kom in men släpptes någon meter ifrån mig, så jag la ut den några gånger och belönade upp det. Noterade att fler kaniner ska med. Vi har tränat några fler pass och varje gång är det just kaninen och/eller nytt vilt hon lägger ner, men hon tar upp det när jag ber om det (iaf fåglar) och lämnar i handen. Eftersom hon vet att det ligger mer ute har hon ganska bråttom ut igen och jag behöver ibland inte ens belöna henne med gotte utan hon ser belöning nog som att få springa ut igen. I morse hade vi med en and och en kanin och hon fick kast. Avslutade väldigt fint och hon fick bära kaninen hem, vilket gick bra (och inga grannar såg det). Tänker att det är så här vi får nöta på, lite men ofta. Och ser man till vart vi var för ett halvår sen så har vi ändå kommit väldigt långt på få pass, även om det kan kännas otroligt uppgivet när man står mitt i det och bara vill lägga ner B-provsträningen.  

Trött söt mun som är för fin för päls?

 

Sjukstuga och planer som smids

Den här veckan har väl inte varit jätterolig då jag i onsdags däckade hela min lediga dag (slöseri med tid!) och sedan dess har jag gått mellan jobbdatorn och sängen typ. Nu har det ordnat upp sig och jag har nog passerat puckeln, för nu snorar jag bara, ett säkert täcken på att viruset är klart i min kropp (peppar peppar och allt det där). Som tur är så sammanföll det med en ny modul i min draghundsutbildning så jag har inte behövt känna mig stressad över att jag måste ut och springa åtminstone, utan den träningen kan jag skjuta upp beroende på vad jag ska göra (måste läsa in mig på massor av material först). 

Även om du är sjuk har JAG energi. Ta mig!

Innan jag blev dålig hann vi med en privatträning hos Åsa på Hällby Hund i agility. Vi har så att säga en hel del att lära och då gäller det främst matten som har extremt dålig koordination! Men vi fick med oss en del övningar i handling och hoppteknik, så på söndag ska jag testa mina kunskaper på egen hand. I vilket fall är det superkul (troligtvis för att Sirap älskar det också) och jag har planerat för min första officiella start. Jag planerar för att starta i februari i Fagersta KKs hall, de har några inoff tävlingar innan dess som jag borde kunna åka på, så får Sirap vara i miljön innan vi åker dit. Det känns som lagom långt bort i tid för att vi ändå ska kunna bli lite bättre och ha förutsättningar för att göra ett lopp utan fel. Däremot ska vi givetvis starta i vårt tunnelrace den 26 december, en inoff skojtävling som vi verkligen är laddade för. 

Om någon vecka ska jag till Jens och upptäckte att det finns en hundhall på vägen dit som har färdig agilitybana, så den tänkte jag boka på vägen dit och köra ett varv. Denna bana hade de uppe här om dagen och jag hamnade i chock. Det kan väl inte vara meningen att man ska klara av så här långa banor?!? 

Vårt härliga Kungsör, från vår löprunda

När det gäller dragträningen går det framåt. Sirap ville inte alls dra till en början (ville inte ens ha sele på sig), men jag tror vi kommit förbi en puckel där. Nu har det tyvärr blivit ofrivillig vila en vecka då, men jag planerar ändå att komma igång igen så fort jag känner mig kry, för vi har ju bokat en resa till Åre i februari då vi även tänkte prova dra lite på längdskidorna. Sen är vi ju inte heller klara med utbildningen, där vi nu ska skapa ett längre träningsschema. Men denna vecka är det bara Sirap som fått sig styrketräning. 

När jag har legat hemma på sofflocket har jag tittat på svtplay och serien Mitt vildmarksäventyr och blivit sååå sugen på att komma ut och vandra igen. Vi har ju planerat in en vandring längs rallarvegen i sommar, men jag har blivit sugen på att verkligen bara ge mig ut länge. Bläddrade i en bok jag fick för några år sedan med Norges värsta turer och jag blev bra sugen på denna. 

Jag menar inte att jag ska göra den i sommar, men någon gång vill jag verkligen bara ge mig av och gå i veckor. Kanske nästa år, eller året efter det? Tänk att ta tåget till Oslo och sen bara kliva rakt ut och vandra till Bergen, rakt över Hardangervidda? Det måste göras, även om det innebär ett jäkla släpande på hundmat. Det blir ju åtminstone lättare längs vägen ;-) 

 

Domaruppdrag på Väsby BK 2021-11-07 Avancerad Klass

Tiden flyger som vanligt och den här veckan har jag blivit däckad av förkylning och typ inget har blivit gjort känns det som. Men nu är orken åter och här kommer en rapport från förra helgens domaruppdrag, ett uppdrag jag tog när jag såg att de saknade en domare. Det blev min favoritklass avancerad, dock på otroligt litet utrymme så fick verkligen kompromissa. Hade hudiks bana som grund men det slutade med att jag fick göra om typ allt för att få plats. Dessutom väl på plats insåg jag att jag satt starten på fel sida utifrån det jag tänkt mig, så det blev ännu tokigare än jag tänkt mig.. Aja, det blev lite lättare för de tävlande tror jag och det var en ganska stor andel som fick kvalificerande resultat. 

Vann gjorde tre hundar på 99 poäng, en flat och två tollare. 55% av de 34 startande fick kvalificerande poäng, vilket är rätt högt för klassen. Nu är nästa planerade uppdrag ett inofficiellt KM i vår egen hundarena (fast en annan klubb). Så vila tänker ni, nej då, givetvis ska jag hålla utbildning för skrivare i distriktet om ett par veckor :D Att det ska vara så svårt att ta det lugnt!?

Domargåvan, en hink med frukt och godis - perfekt!

 

Premiär i agilityvärlden!

Inte nog med att vi gick ett spår i helgen, det blev också premiär på agilityplan! Förvisso ett blåbärslopp, men ändå. Tänker att det är lika bra att träna på att bli diskad, för det verkar vara livet som tävlande inom den grenen ;-) 

Det var på Väsby BK, två starter i blåbärsklass, dvs bara hopp och tunnlar. 

På första loppet diskar hon sig när hon springer första gången in i tunneln. Jag visste att det skulle bli en utmaning, men nu när jag ser på filmen ser jag dessutom att hon tittar på mig men ändå väljer att springa vidare! Jäkla loppa! Sen blev hon lite rädd för hon som skrev under sitt paraply, men det är väl såna livserfarenheter man behöver göra som liten unghund. Det som inte kom med på filmen var att hon dessutom var på väg upp på A-hindret när hon var klar, TUR att det stod grejer för, annars vet jag inte vad som hade hänt! 

På lopp två rev hon tyvärr första hindret vilket gjorde henne tveksam inför nästa och då hoppade den åt fel håll. I övrigt är jag supernöjd med vårt samarbete. Mitt mål för banan var att hon skulle veta att jag var på hennes vänstra sida när hon var inne i tunneln (första), då det var många hundar som inte visste att föraren flyttat sig dit och därför vände ut åt fel håll. Det lyckades vi med! 

Nästa vecka ska vi åka på privatträning och vi ska fokusera främst på hoppteknik. Det var något jag tänkt redan innan vi rev detta första hinder, så det blev bara en bekräftelse på vad jag trott. På lördag kväll ska hussen få följa med när vi tränar i hallen, ska se om han blir lika såld på det som jag. Då kanske det finns fog för en till hund ;-) 

Tänk, jag som alltid sagt att jag gör det mesta förutom agility i hundsport, men nu kör jag tydligen även det - och superkul är det! Planerar för vår första officiella start i februari, men innan dess blir det förhoppningsvis en del inofficiella lopp :) 

Första ettan i öppenklass - viltspår

I förra veckan skrev en av viltspårsdomarna i SSRK ut att hon hade tider för att gå spår i helgen. Ett perfekt sätt att boka spår tycker jag som inte är mycket alls för att ringa och komma överens om en tid. Innan jag hann tänka klart så fanns det bara en tid kvar på lördagen, den sista och den tog vi! Det var samma domare vi gick vårt förra öppenspår för. 

Spåret började med ett superfint upptag och en tydlig markering. Sen blev det extra allt.. Hon genade vid ett ställe och skulle sedan ta bakspåret där hon missat, där virrade vi i vad som kändes en evighet. Det blev tydligt för mig när hon hade spåret och inte, så jag kunde själv bryta jakt på vad det nu var (vildsvin troligtvis) och försöka få tillbaka henne där jag visste hon hade spårat. Hon tog spåret men släppte och skulle kolla av och så gick spåret en lååååång bit. I princip hela tror jag.. Hon blev lite "unghundsrädd" i skogen och genade hej vilt vilket gjorde att jag fick ta mig genom både sump och tät granris. På ett ställe gick hon igenom ett rejält grisbök, fortsatte så fint och tydligt för att helt plötsligt vända om och kolla av det där området NOGA. Här började jag känna att vi kanske inte ens skulle hinna med inom tillåten tid, så jag försökte få henne tillbaka till spåret som jag sett henne i, men nej hon skulle minsann kolla grisböket! Till slut tog hon spåret som världens självklarhet och strax därefter var det dags för skott. Efter det slängde hon sig från buske till buske tills vi helt plötsligt upptäckte att hon stod på klöven 😅 Herremingud, jag har nog aldrig varit så svettig i mål på ett spår tidigare. Domaren tyckte Sirap var lite taskig som tagit onödigt jobbig terräng för mig, men att hon ändå löste det som hon skulle. Så då fick vi vårt första förstapris! 

Nästa gång ska jag prova för en annan domare (och liksom spara på denna, hon är så trevlig). Kanske det också vore bra om vi tränade lite själva.. Vi får se vad vi hinner, men vi har ingen brådska, vi har ju förhoppningsvis många år på oss att förbättra vårt spårsamarbete.