Vad hände med nyårslöftet?

Jag lovade ju mig själv att inte boka upp mig så mycket i år efter den hektiska tiden i vintras. Vet inte vad som har hänt men nu befinner jag mig i ett sånt läge där jag dagligen kliver upp innan 6 och är sängklar 22 utan att ha varit hemma och gjort någon nytta alls under den tiden. Men nästa helg är jag nästan helt obokad -som jag ska njuta! (Läs göra allt jag försummat med huset).

Lydnadstävling Surahammars BK

Efteranmälde mig för någon vecka sen till en av Suras alla kvällstävlingar, tänkte att det låg ju nära och bra. Nu vet jag att bara för att någonting ligger i samma län behöver det inte betyda nära, en timma tog det dit.. Men nu är det gjort och vad hände då? 

Jo, det som hände var att Nässla var på promenad och lullade på plan :-) Skithunden! Jag drog startnummer ett, perfekt tänkte jag eftersom jag då skulle få ligga på kanten på platsen, känns alltid lite tryggare. Ut först och vid vårt första kliv tappade jag bort henne. Jag hade mer spänt koppel under vår runda (eller vad säger man i lydnaden??) än vad vi har på en promenad. Sen jobbade vi vidare i ungefär samma anda och här är resultatet: 

Platsliggande 0 Avstår (momentet var sist och eftersom allt annat gick dåligt valde jag att avstå. Alla andra moment skulle jag kunna göra för att träna men just platsliggningen avstår jag hellre). 

Tandvisning 10 (trots att domaren höll på i en evighet, stackars hund)

Linförighet 5 Tappar vid halt, sätter sig, tappar hö, tapp pos, nos, (jamen sätter sig, hallååå?)

Läggande 7 Slarvig transport, lägg ngt seg

Inkallande 6 DK sitter snett, kommer ej på första (här fick jag ropa två gånger, hon satt och stirrade upp i skogen. Sen reste hon sig, blev tveksam på om hon fick komma och då visade jag med händerna). 

Ställande 8 Tar tre steg

Apportering 8,5 tuggar ngt

Hopp över hinder 7,5 Slår i, sitter snett

Helhet 7 Okoncentrerad start, trevligt ekipage

Detta räckte ihop till ett tredje pris, helt otroligt. 110,5 poäng blev det totalt. 

Nu vet jag lite vad jag måste träna och tänka på. 

• Åk inte till Jens en heldag innan tävling (eller tävla inte om du ska leka med Jens)
• Träna på att tävlingsledare kan vifta hej vilt med apporterna
• TL kan säga mycket som du inte hört förut. Gör det som verkar rimligt. 
• Träna lite bakdelskontroll på inkallning och hopp, onödiga avdrag. 

När jag gick till domaren och sa att jag avstår platsen undrade han varför och jag motiverade det med att det ändå gått så dåligt så sa han att det hade det gjort för alla. Och ja, det är nog inte helt omöjligt att vi hade stått på prispallen om jag lagt, men vad spelar det för roll? En i normala fall säker hund (momentmässigt) som befinner sig på venus (eller mars, vart är kastraterna?) för stunden kan gott få sova i bilen istället för den mentala pressen som blir (framförallt på matte) i en platsliggning. 

På söndag är det nya tag och då kommer vi inte härja med Jens och syrran innan (för det är 7 på morgonen!). Kanske går det bättre, eller så blir det fullt ös, vem vet med den här lilla vesslan? 

Och när vi ändå pratar om Jens så kan jag dra lite lärdomar därifrån också: 

• En hund till antalet är jäkligt bekvämt när det kommer till apporteringsträning.. 
• Skärpning kring rutiner på när och när vi inte jobbar. Nässla behöver det. 

Annars var det trevligt och hundarna hade garanterat kul :-) 

Föresten, känner ni svarta faran som hoppar upp mot köksbordet hos andra och äter det man får tag på även om det är en citron? I do, och man behöver inte ha tråkigt som hennes matte. Bara lite jobbigt. 

I morgon blir det apporteringskurs på Eskilstuna Hundcenter. Vi ska jobba med linjetag och Nässla får följa med som visningshund, jag hoppas hon kommer stråla! Sen när jag kommer hem KANSKE jag orkar skriva en bokrecension på en bok jag nyss läst ut!

Om att vara brutalt ärlig

Ibland kan det ju gå lite inflation i vissa saker och just nu börjar jag bli lite less på begreppet "Känslan" i tävlingssammanhang. Jag menar inte att känslan är oviktig, men ärligt talat om man bara var ute efter en bra känsla med sin hund, vore verkligen tävlingsammanhang verkligen det optimala stället att få fram det? 

Min bästa känsla med min hund har jag under kravlös samvaro. När vi bara är, där hon får vara fri och vi njuter av att bara vara tillsammans. Anledningen till att jag ens ville ha djur från första början. Det är dock inte alltid jag stannar upp och faktiskt njuter då, men de stunderna man myser tillsammans, leker ihop (utan tanke på att det är bra ur perspektivet att bygga upp en belöning) eller strosar tillsammans i skogen slår allt helt klart. 

Det ena behöver ju inte utesluta det andra och visst har vi kul ihop när vi tävlar. Nässla tom drar i kopplet för att komma in på plan när hon sett andra gått en bana - där är det kul!! Och om jag bara öppnar upp mig för henne så blir det så klart en skön känsla ihop på banan/planen. Men det är inte därför vi tävlar. 

Jag tävlar för att checka av vår status i träningen. För att få några mål över huvud taget med vår träning. För att motivera mig till att ens träna. För att JAG får en kick av det. För att JAG tycker det är kul. För att jag vill meritera min hund. För att folk ska se att Kennel Lopplådan minsann får fram bra hundar. Det är nästan pinsamt att skriva ner det här, men jag är brutalt ärlig. Jag tror inte att alla andra har samma grund för tävling, men jag tror inte jag befinner mig helt ute i en svans på en normalfördelningskurva. När jag anmäler mig till en tävling på www.sbktavling.se så har jag ALDRIG gjort det för att jag har haft som mål att på den tävlingen ska vi ha en bra känsla. Och skulle mitt mål vara att ha en bra känsla så är ju det bara i ett syfte att ha en skapa bra känsla inför andra tävlingar där vi också ska prestera (exempelvis, om Nässla skulle förknippa något i tävlingssammanhang med olust skulle jag ju ha som första mål i nästa tävling att HON har en bra känsla, för att vi i framtiden ska kunna tävla vidare). 

Missförstå mig rätt. Jag skiter inte i om Nässla har en dålig känsla på plan. Jag skiter i om jag har en dålig känsla på plan så länge jag inte smittar Nässla med den. För mig är det viktigt att relationen genomgående har en bra känsla. I vardagen. I träning. På tävling. Hade den inte funnits där borde man ju börja fundera. Eller är det så att de flesta har dålig känsla på tävling rakt igenom att det bör premieras att de har en bra? Jag kanske är bortskämd. Mitt mål med att tävla är inte att ha en bra känsla, utan känslan är syftet med hela vår relation. Försvinner den i någon situation som jag återkommande sätter oss i (som tävling) är det dags att fundera över vad jag håller på med. 

Hade du lite svårt att hänga med i all svamlande filosofi? Här kommer en liten sammanfattning: 

• Känslan är viktig i hela samvaron med hund för mig, det är hela syftet med att ha hund. 
• Syftet med att tävla är att checka av och prestera. 
• Om jag inte hade en bra känsla överlag i tävlingssammanhang (eller annat valfritt sammanhang) skulle jag nog lägga ner den aktiviteten. 

Och hörrni, det är ju bara var jag står, det är ingen sanning. Men jag är nyfiken, varför tävlar du? 

Och sen, när man skriver finns det alltid stora risker för missförstånd, så för att klara ut vissa saker: Jag är verkligen ingen tävlingsmänniska som ska vinna (för då vore jag i fel bransch ;-) ). Målet är det jag skrev ovan, men om resultatet inte blir att vi kan visa att uppfödaren fått fram världens bästa hund, ja då är det bara att gå på det igen efter lite träning. Jag blir inte arg på min hund för vad hon gör eller inte gör i tävlingssammanhang, men det har hänt att jag klivit av plan och gråtit en skvätt av missnöje, men tio minuters samtal med goda träningsvänner senare så är det över. Jag har haft tillfällen då jag haft underbar känsla på plan och de minns jag givetvis lite varmare än de andra, men jag minns nog mest när jag stod på prispallen på flatfestivalen, och känslan vi hade väl på provet minns jag inte alls. Jag har tävlat när jag känt att jag har tappat bort min hund mentalt men ändå haft stora delar av det hela som jag varit nöjd med. Helt enkelt, jag tar det inte på så blodigt allvar. 

Att inte längre plugga

Det finns vissa fördelar med att plugga. En är det faktum att man anstränger sig ungefär 10 timmar i veckan (om man inte skriver c-uppsats i psykologi). En stor nackdel är dock att all läsning hamnar på hyllan. Det går inte att slappna av med en bra roman, man är liksom less på böcker av alla dess slag när man är inne i det. Känner inte någon som behållit läslusten under studietiden! 

Men nu har det gått snart ett halvår sedan skolan tog slut (om vi ignorerar det faktum att jag har en helvetestenta kvar som jag lyckats förtränga vid två tentatillfällen..) och jag har börjat hitta lusten till att läsa igen! Hela tre beställningar har skett från Adlibris och nyss skickade jag efter några pocketböcker och en ny hundbok som jag verkligen ser fram emot att få läsa! Håller dock på med en annan nu som ska få en recension för den är verkligen bra, ska bara läsa klart den först. 

Jag älskar att läsa!

Taggad!!

Jag kontaktade arrangören på Lunds bk och fick veta att det var en kvällstävling när vi skulle dit (givetvis, varför skulle de ha en heldagstävling på en torsdag?) så då kunde hussen ställa upp att hänga med. Jag är övertygad om att vi kommer ha roligt och nu ska vi bannimej ladda! Efter veckans två tävlingar då ;-)

Semester bokad!

Eftersom jag börjat på nytt jobb nyss så kommer jag inte ha någon semester från det stället i sommar. En vecka tar jag ledigt därifrån och den spenderas på Hundcampus, äntligen har jag och Susann hittat ett lämpligt boende som verkar innehålla det viktigaste - fräschet. Och ett kök. Och möjlighet att inte behöva dela säng mellan dvärgskäggis och svarta faran. Så nu kan vi börja ladda inför det!

Veckan innan jobbar jag mån-ons men efter det tänkte jag och hussen dra till Skåne på semester. Vi har bokat stuga i Höganäs för att utflykta lite omkring där och bland annat se Nimis. Och sen bara vara. Vet inte riktigt vad det finns att göra i trakterna förutom att det är en tävling där då i rally, men jag vet inte om det är värt att hetsa runt på såna saker när vi ändå har ledigt. Det visar sig helt enkelt!

Mästarklass på Hölö-Mörkö BK

Bättre sent än aldrig heter det väl, och ja, sitter man framför datorn hela dagarna på jobbet blir det ganska lågprioriterat att ta fram den hemma igen för att dra iväg ett blogginlägg. Men nu har jag tagit mig i kragen och fixat allt. Tyvärr har jag istället inte protokollen framför mig så exakta avdrag kan jag inte ge, men jag har hyfsat bra koll på vad som hände tror jag. 

Det var två starter denna dag, perfekt när det ändå blir en liten resa (fast det tog bara en timma, så i hundsammanhang är det väl rätt nära). På den första starten fick vi 86 poäng. 10 poäng försvann då hon vände åt fel håll vid ett tillfälle, sedan några poäng här och där för att hon rörde sig i honnören (efter ett tag släpper hon ut rumpan, gjorde det båda gångerna) och att hon hamnade för långt bort från konen. Sen gissar jag att när hon hamnade framför mig ledde till något avdrag. Men *trumvirvel*inga poängavdrag för nos! Det tror jag vi har haft på varenda tävling i alla klasser, så det är verkligen ett enormt guldkorn! Det tackar vi lydnaden för :) Här kommer en liten film på oss: 

Till start två så sloknade verkligen Nässla ihop. Det var inte varmt men hon har inte riktigt kommit igång alls sen vår jaktstart, vet inte om det är värmen, fästinghalsband, allmän trötthet eller en härlig kombo av allt, men full fräs var det längesen det var på henne. Så hennes normalstatus av att gå bäst på andra omgången var väl kanske inte helt sann idag mer än poängmässigt då hon fick 88 poäng på andra  tävlingen, men hon kändes väldigt trött. Den tröttheten resulterade i att hon satte sig när vi skulle backa vilket gjorde att vi förlorade en del poäng. Sen rev hon konen också och satte sig på en skylt. Men inget nos inte! Och notera hur oberört hon tar sig förbi frestelsen..


Så länge man inte jämför sig med mästarnas mästare (aka Zandra/träningskompisen/blondierna/vad-du-nu-vill (tar man 100p två gånger med den ena och 99 med den andra så får man säga så!)) så är jag väldigt nöjd med våra rundor :-) Det var ju snart ett år sen sist vi tävlade i rally och engagemanget inför har väl varit så där. Hade jag bara sagt lite tydligare, visat lite tydligare, laddat lite bättre så hade vi också fått hundra poäng ;-)

Det finns även en del kring tävlingen man kan prata om. Jätteroliga banor, de var helt klart de bästa jag någonsin tävlat på, och då syftar jag inte på att mästarklass i sig är roligare utan domaren kunde verkligen klura roliga banor! Första gången jag kände att de här kombinationerna har jag absolut inte själv tänkt på, skoj!

Sen tyckte jag att arrangemanget var lite så där.. Att säga att så många har fått godkänt så det är inte ens någon vits att ropa upp dem i prisutdelningen är ju allt annat än upphetsande.. Men annars var det bra, men man lär sig hur vi ska göra vår lussetävling i vinter optimal (och vilken tur att vi bjudit in denna domare - superduktig på att göra roliga banor!).

Sen herregud, vilket folk det finns, och på rallytävlingar får man verkligen se prov på det mesta.. Jag nämner inga namn (helt enkelt för att jag inte vet några) men att leka med sin hund samtidigt som man berättar att man inte vill belöna sin hund är ju bara för underhållande. Eller varför inte flest kommandon på ett skick till kon vinner ;-)

Sen avslutningsvis så var det kul att så många klubbkamrater var där och visade upp sig. Självklart stort grattis till Zandra och hennes två hundar för både känsla och full pott (men ärligt talat, jag väntar mig inget annat) men också ett stort grattis till BMW och Rudi som kom tvåa och vann avancerad klass - trots feber! De visar att man inte ska ge upp bara för att man i början av högerhandlingskarriären kanske går lite vilse ;-) 

En plats på dagskurs

Ska hålla en dagskurs i fem timmar för ett litet privat gäng i fortsättningsklass i rallylydnad. Dock har en person fått förhinder och de letar en ersättare till henne. Intresserad? Hör av dig till mig så fort som möjligt!

När: 6 juni 10-15

Antal deltagare: bara fyra st, lyxigt! 

Pris: 375kr

Var: Eskilstuna

Vilket minne (eller vad är det för fel på min hund?)

Härliga vår! Att jobba hela dagarna gör inte så mycket så här års när det är ljust långt in på kvällen. Då hinner jag även med lite hundträning de dagar jag kommer hem från Stockholm (på vintern somnar jag nästan direkt när jag kommer hem). I måndags promenerade vi upp till klubben och då var det kurs i agility på ena planen, vi tränade lite på den andra innan vi traskade hem igen. I torsdags gick vi dit igen och körde 2 min x alla positioner i honnören (dötrist!) och på vägen hem skulle Nässla prompt in på agilityplan, de hade ju så kul där i måndags! Hon själv har ju aldrig provat det så att de andra hade kul där inne gjorde verkligen intryck för när jag släppte in henne spände hon verkligen upp sig i den stilen som om man är på väg att kasta en boll.. Knashund. 

På vägen hem var hon givetvis tvungen att lägga sig på samma gräsplätt som alltid.. 

Rädda liv

Igår började jag på mitt nya extrajobb och hade turen att få vara med på en kurs i Hjärt och Lungräddning kompletterat med att använda en hjärtstartare. Jag har gått en kurs i HLR för några år sedan, men då man (turligt nog) inte behöver använda de kunskaperna speciellt ofta så glöms de fort bort och en repetition satt väl på sin plats! Att dessutom få lära sig hjärtstartaren var väldigt intressant. 

Varje år får närmare 10 000 människor, utanför någon form av vårdinrättning, hjärtstillestånd. Under tio procent av dem överlever. Med hjälp av ett projekt som heter SMSlivräddare har de överlevande ökat med 100%. Just nu verkar det mest fungera i Stockholm, men eftersom jag arbetar där har jag anmält mig, vilket jag tycker att du också ska göra om du kan HLR och bor eller jobbar där. 

För mig ligger det här extra varmt om hjärtat då min fina vän Jens inte hade funnits i livet om det inte vore för HLR. Att lära sig den här relativt enkla saken för att kunna hålla någon vid liv känns ovärderlig. För tänk att alla de där 10 000 som får hjärtstillestånd under ett år i Sverige är någon annans fina vän. 

Höja självförtroendet

En av dagarna vi var uppe vid hundklubben och tränade fotgående till förbannelse la jag upp en klöv på den här trappmojängen. Nässla är inte speciellt kaxig när det kommer till trappor av dessa slag och ville när vi kom inte ens kliva upp på det första steget. Med lite egen vilja kunde hon dock ta sig lite högre, sötnöt. (Tänk om hon kunde kämpa lika bra för klöven i viltspåret dårå!)

Tänkvärt

Bra tankar om vad vi utsätter våra hundar för och till vilket pris.

Dubbelnollan!

Då har vi nu alltså lyckats med bedriften att få två nollor på en vecka! (Våra livs första, om det nu skulle vara en tröst?). Jag vet inte riktigt hur jag ska börja vad gäller spåret, men vi kom, hon hittade starten, tuffade på och tappade bort sig i första vinkeln. Där markerade hon rätt väg men valde att gå rakt fram och där tappade hon bort sig så pass att domaren fick ropa tillbaka oss. Jag förstod att vi var fel, för inte var det någon skadeskjuten badanka vi letade efter.... 

Vidare in på spåret så kom återgången där jag fick en riktig aha-upplevelse med Nässla. Hon luftade på spåret och jag kunde läsa det, men hon fortsatte rakt fram. Hon virrade tills domaren igen kallade på oss och så fortsatte spåret, ett jäkla massa virrande hela tiden. Trots att hon är helt uppenbart fel så fortsätter hon tuffa på. I sista vinkeln var det ett extremt tydligt fall av korsande vilt, domaren nästan skrek till när han såg Nässlas reaktion och även där var det väldigt tydligt på hennes kroppsspråk. Men ja, vi ledde henne i princip till målsnöret så något pris var det inte tal om. 

Vi var åtminstone inte ensamma i eländet utan även Zandra och Lystra härjade runt i skogen och vi hade faktiskt jätteroligt! Så här i efterhand kan jag inte minnas vilka skämt vi garvade åt (mer än att jag nästan riskerade att se Zandra utföra behov i vårt spår och att vi var rätt säkra på att vi inte behövde boka upp 9 juni för SM spår) men kul var det. 

Nu har jag en liten prov-plan i huvudet på hur jag ska gå vidare, har också kontaktat en domare för lite träning, får se om han återkommer. Jag tror att det var lite av det här vi behövde för att ta tag i träningen ordentligt och inte bara lulla och låta våra hundar härja fritt som galningar i spåret. Nu blir det helt enkelt noggrann spårträning så vi kan göra om och göra rätt!  

Avslut

Idag var det avslutning på retrieverapporteringskursen utan några retrievers. Jag la upp det som ett litet C-prov där vi på varje station gick igenom hur det kunde se ut i de högre klasserna och hur domare skulle döma utifrån det som förare och hundar gjorde. Enligt mig ett lyckat upplägg då det testar lite hur träningen gått och så får deltagarna lite upplägg på hur övningar. Plus en lite större insikt i vad de behöver kunna. 

Vi började med en station med två enkelmarkeringar, vilka hundarna klarade av fint, det svåra var nog att gå fot, tänka sig att det inte bara är vi ;-)

Station två var ett närsök och här tror jag det största problemet låg i att mattarna inte var beredda på att det kunde se ut så. Eftersom hundarna inte är så inkörda på dirigeringar fick de klura ut det på egen hand och nog kom det in några dummysar. Nässa hämtade den sista och visade hur det skulle se ut och det gjorde hon faktiskt riktigt snyggt! Tror tydligare var svårare att få :) (Till skillnad mot förra kurstillfällets sök då hon inte funkade som pick-up dog någe vidare..). 

Station tre var en walk up med varsin enkelmarkering. No problem, förutom att jag själv höll på att bryta ryggraden pga hal mossa på bergshäll. 

Station fyra var en dirigering och här kom det tydligt fram vad man tränat och inte under tiden hemma. Men det är ju det proven är till för - visa hur bra och omväxlande man tränat! Hundarna sprang rakt fram men sen var det inte helt lätt. 

Sista stationen var en markering med dirigering till samma område och här gick det bra också tycker jag. 

Eftersom "provet" visade upp de svagheter som fanns, dvs inte leta eller markera, så ägnade vi resten av kursen åt att träna dirigeringar och vi gjorde det genom en minnesövning, där vi kastade en dummy in i ett område där det låg fler utlagda. Efter att hunden hämtat markeringen fick de springa fler gånger till samma område genom att de blev dirigerade dit. Roligt nog fick vi till det fint på slutet och det är ju så man ska avsluta inte bara ett pass utan en hel kurs!  

Mina goa kursare hade köpt med sig en present - alldeles för mycket men uppskattat!! Och det är lite trist att jag inte kan få drilla dem vidare under lördagarna i hur de ska avancera, men så är det med kurser, de tar ju slut. Men jag är övertygad om att åtminstone Rudi och Matte kommer att lägga upp klipp på utvecklingen och visa hur det går :)

Trött!

"Tvinga mig inte att gå längre än så här, jag är så trött! Det tar kraft att inse att man inte längre gillar att apportera allt vilt" 

Med vänlig hälsning, miss oförutsägbar på jaktprov/fröken exakt densamma vid varje korsning. 

Rally i morgon

Eftersom vi laddar så där lagom inför viltspår (med andra ord inte alls) så går vi väl över till rallyträningen. I morgon kommer Zandra över och tränar så jag har ansträngt mig lite och ritat en seriös bana, nu när de är RallyMästare ;-) Här är morgondagens bana, hoppas den får plats på gården!

Mål

Kikade lite på provkalendern vad gäller b-prov och det kryllar ju verkligen inte av dem! Jag vet att flatklubben ska ordna ett särskilt jaktprov i sommar, känns som det är det man kan sikta på just nu om man vill resa landet runt, vilket inte känns aktuellt just nu. Jag ska dock fortsätta min träning bäst jag kan, att lägga av med Nässla och börja när vi väl hittar något är inget för oss. Vi börjar faktiskt redan om några timmar då vi ska gå på "prov" hos uppfödaren :)

På söndagen är det viltspår och där har jag inga förväntningar, hon kan funka jättebra likväl som det kan bli helt tokigt. Det gör inte så mycket hur det går heller, hon brukar ju ha kul iaf ;-) Men när man ska slå på storslam skulle det ju vara kul att det inte blev två nollor på en vecka.. 

Sen börjar rallysäsongen och där har vi att ligga i.. Ska ställa upp en bana i morgon eller på fredag och komma igång lite nu när vi är lediga några dagar. Ska se var våra brister ligger (förutom honnören, den är jag väl medveten om) och träna på ordentligt, om vi ska ha en chans till att få godkända resultat. 

Målet jag tänkt på är att vi ska starta i Lkl 2 på flatfestivalen. Eftersom man ska göra saker ordentligt så måste jag dock få två förstapris i klass ett först, men med tanke på att det kryllar av tävlingar så borde det inte vara några större problem att hitta några. Men det är ju bra om vi åtminstone får några veckor på oss innan festivalen att träna på de nya momenten eftersom jag lovat mig själv att inte börja med de nya momenten innan vi är klara (inte för att jag inte klarar av att träna fler saker samtidigt, utan för att jag ska motivera mig till att ens starta fler gånger i ettan). Det ska nog gå bra :)

Och till flatfestivalen blir det också premiär för WT i elitklass så låååååånga och svåra dirigeringar ska vi börja träna på nu. 

Ja det var väl allt!

Hur vet man att hunden var rött stressad under provet?

Jo, hon har typ inte rört sig ur fläcken sen vi kom hem. Och då ska jag tillägga att hon var rätt cool under hela dagen igår och det var bara under själva bedömningen som hon var uppvarvad. En stund på 15-20 minuter alltså. Och nu, ett halvt dygn senare, är hon sopslut. Säger en del om belastningen.. När hon gjorde det där söket med 16 vilt för någon månad sedan var hon inte ens lite småtrött i jämförelse.

Att vara funktionär

Jag trodde aldrig att jag skulle träffa så snälla och rara människor som funkis på jaktprovet, men jodå! Domaren var genomrar och när jag berättade att jag skulle ha B-provspremiär gav hon lite råd och pepp. Under lunchen berättade hon om tillfälle där hennes hund gått ur hand på prov och hon gråtande gått därifrån. Har hennes hund gjort det kan väl min också göra det utan att jag ska skämmas? Ödmjukheten hon visade mot sina ekipage gjorde att jag fick gott mod inför min egen start, även om det inte var för henne. 

Nu fick jag ett litet meddelande på facebook från skrivaren (eller sekreterare som jag tror det heter i jaktvärlden) som jag gissar sett mitt inlägg och skrev att hennes man som fört hund i 33 år har slutat räkna nollor, en hund han startade tog inte kanin på provet, men har alltid gjort det före och alltid efter. Små ord men ändå betydelsefulla för mig. Och att de kommer från människor jag inte känner, att de ändå vill att vi ska behålla hoppet känns liksom bra. 

I vilket fall, får du möjlighet att ställa upp som funktionär, vare sig i rally eller apportering så gör det. Väldigt lärorikt att få gå och höra vad domaren tänker och drar på. Och när det kommer till ideella föreningar och såna här aktiviteter är de alla beroende av att det finns de som kan hjälpa till. 

Rätt låtval om inte annat..

Ja, att tagga med låten "Anything can happen" var ju uppenbarligen helt rätt när det kom till lilla Nässelsoppan (aka slynan idag). Ska inte dra ut på det utan vi fick en nolla för att hon vägrade trut. Och det var verkligen en skräll, det brukar vara hennes favoritfågel! Aja, stressen håller för det ena men slår ut det andra helt enkelt. 

Provet var ganska enkelt upplagt. Först två enkla markeringar med kråka, varav en transport mellan dem. Från det gick man fot med ett skott till söket där 6 vilt låg. Efter söket var det en kort transport till vattenbrynet där man fick en markering från båt, flyttade sig till andra sidan om en brygga och fick en markering till (genom "vass"). Efter det koppla upp hunden och se på när nästa hund fick apportera första markeringen. 

Vi hade startnummer 13, så det skulle bli lång väntan. Visste (och vet fortfarande inte) vad som är optimalt när det kommer till Nässla, och hur man ska värma upp, vila etc. Men eftersom det förutom många hundar även skulle vara lunch innan det var vår tur så passade jag på att gå iväg en bit till ett ställe vid vatten där jag och Nässla chillade. Att sitta och glo vore ju åtminstone det mest dumma vi kunde göra där. 

Efter provet orkade hon inte ens ta sig till samlingsplatsen.. 

Bästa uppvärmningen om du frågar Nässla!

Sen fanns det så klart också en plan i att tillfredsställa vattenbehovet innan vi gick ner.. Kom hyfsat nära inpå inför vår start så jag behövde bara vänta på hunden innan. Hur mycket vi än tränat, gått förbi och gjort annat så var hon ändå väldigt taggad på att ta sig ner och så fort jag kopplade loss henne tappade jag henne mentalt. Istället för fot gick hon några steg mot vattnet, men lyssnade när jag sa åt henne och hon kom med. Tog första markeringen fint. Vi gick till den andra, hon tog den fint - men la ner den på vägen in! Här höll hjärtat på att stanna (från sina 300 slag i minuten), vad hände? Men jag sa åt henne att ta den och hon kom in med den. Fotet till söket gick bra, och början på söket också. Jag var lite orolig över kaninen då hon var lite så där med det i morse innan vi åkte (??) men den tog hon fint! Pust! Efter det hittade hon en fasan som hon aldrig ens tagit, gick också bra. Tog in något mer men jag var så stressad så jag minns inte riktigt. 

Sen drogs hon ner mot vattnet. Skulle kolla av båten, men jag sa åt henne och hon släppte, drog sig längs med vattenkanten fram till truten. Där var hon länge, domaren gick och kollade och ja, där låg hon och badade bredvid den.. Ingen idé att fortsätta med söket så vi fick ta vattenmarkeringarna istället, som båda gick bra. Hon la ner en and på vägen in första gången, inte för att skaka sig utan för att bättra på greppet. Fick den sen i hand, liksom den andra (bra det för det har vi inte tränat på i år!) Så var det över, våra 15 minutes of fame. Phust! 

Passiviteten var inga problem. På väg mot den muntliga kritiken sa skytten att hade inte det blivit så med truten hade vi fått ett förstapris.. Suck! Under domarens muntliga kritik sa han att hon verkade väldigt splittrad, ena stunden jobbade hon med bra tempo, nästa la hon av, vilket är helt korrekt syn på henne. Hon blev, inte helt oväntat, väldigt stressad av miljön och det här var ett sätt att få ut det på. Men men, det är ju min tös i ett nötskal och jag är väl egentligen inte ens förvånad. "Bara" att träna mer i provsituationer då. Nu vet jag att jag inte dör och kan väl anmäla mig till fler. 

Den skriftliga kritiken lyder så här (de siffrorna man kan få är enligt en bedömningsnyckel, typ som MH, som ni kan se här. Annars kan man säga att 1 innebär inte alls, 5 precis som det ska, 9 för mycket). 

Samarbetsvilja: Kan bli bättre, men godkänd. A 4

Sökarbete: Arbetar med stor lust men gör ett litet tveksamt uttyck och ligger inte kvar i marken. B1 4, B2 4. 

Fart: Lite ojämn. C 4. (haha va liksom?!)

Uthållighet: Lite ojämn. D 4. 

Näsa: Bra. E 5.

Dirigerbarhet: Går i hänvisad riktning. F 5. 

Markeringsförmåga: Land: Markerar bra, löser uppgift bra. Vatten - markerar bra, löser uppgiften bra. G 5. 

Skottreaktion: Bra. H 5.

Stadga: Lugn och tyst. I1 5, I2 5. 

Apporteringslust: Lite långsamma upptag och behöver ibland kallas på. Vägrar trut. J1 4, J2 1. 

apportgrepp: Lite löst med några slarviga avlämningar. K1 4, K2 4, K3 4. 

Simteknik: Bra. L 5. 

Vattenarbete: Arbetar gärna. M1 5, M2 5.

Hundtolerans: Stör ej, störs ej. N 5. 

Sammanfattande kritik: En tik som utför delar av provet på ett bra sätt, vägrar dock trut. 

Ja men nä, vi jobbar väl vidare då!

Dagens signaturlåtar!

Ledigt

Skulle egentligen gått på lite after work med en fd kollega idag men det blev inställt pga sjukdom. Trist, men däremot skapar det tillfälle för lite träning ikväll. Körde ett pass fot på 1,5 km igår, visserligen utan utlagda störningar men ner till ån. Hon gick förvånansvärt sansat och med mig förutom då jag blev uppringd. Men vad ska man förvänta sig, lämnar jag henne så kan jag väl inte förvänta mig att hon ska vara kvar.

I går kväll fick lilla Tigger åka hem. Lilla söthunden. Han är verkligen lyhörd och gosig, synd att han var här en helg jag inte hann prova att jobba med honom. Ska bli spännande att se vad det blir av honom! Alla som träffade honom charmades av honom och hans lust för att gosa.

Något som är helt sjukt är min brist på nervositet. Jag ser verkligen fram emot morgondagen för att få se vad sjutton som kan komma att gå fel eller inte :)

Tid att filosofera (och blogga)

Sitter som funktionär på vattenstationen på vingåkersprovet. Nu när solen kommit även hit börjar det bli trivsamt och oron av att det skulle vara dumt att göra det här innan min egen start är som bortblåst. Ser fram emot tisdagen då det är vår tur!

Reciprocitet

Det känns lite som att jag använt mig av den här säljtekniken, kanske lite omedvetet, på Tomas. Nu när Tigern bott hos oss verkar det nämligen inte alls omöjligt att få in en valp i huset eftersom en äldre hund uppenbarligen har lärt sig saker som inte alltid passar oss och en valp framstår helt plötsligt som en fördel. Och när jag sa " och vi kan tom bara öppna sovrumsdörren för att kissa den så jublade han nästan! Hehe.. (Tur att han är måttligt intresserad av att läsa bloggen).

Nu ska ingen tro att Tigger är en problemhund full med olater för det är han verkligen inte!! Det är bara det att vissa saker är väldigt viktigt för mig, för att det ska vara smidigt och enkelt i vardagen. Tomas ska inte bli lidande mer än nödvändigt och saker ska mest bara flyt på. Och när man har en annan hund inser man vilka saker man gillar med sin egen hund och vilka kunskaper som måste finnas. Så därför tror jag en valp skulle passa bättre hos oss :) fast med det inte sagt att vi SKA skaffa en. Nu.

Vad reciprocitet betyder? Det handlar mest om att göra gentjänster, något som bevisligen ligger naturligt hos oss. Ett tydligt exempel som liknar det jag nu tydligen gjort är dammsugarförsäljaren som vill sälja en maskin till dig för 40 000kr. När du tackar nej erbjuder han dig att istället köpa lite andra produkter för 200kr och eftersom han gick ner så mycket i vad han ville sälja känner du att ja men det lilla kan jag gå med på.

Jag har förresten redan döpt valpen, hehe ;)

Vilken glädje!

Igår hade jag ett avslut med en problemhund, en hund som drar i kopplet och ylar och skäller på andra hundar. I normala fall brukar utredningarna ske över väldigt lång tid då man behöver mycket träning mellan varje tillfälle (och ibland räcker det med en enda träff, vissa problem visar sig bara vara lite kommunikationsproblem och det behövs bara en knuff i rätt riktning). Nu hann vi inte vid den första träffen riktigt träna hundmöten förutom på "ärkefiende" nummer ett, grannhunden, så vi bokade upp nästa träff bara någon vecka senare, då Nässla skulle få vara funktionärshund. Den träningen gick så bra så matten ville smida medan järnet var varmt och vi träffades redan dagen efter för träning i ny miljö. När vi träffades sa hon "att åka till stan och gå där går inte, då skulle alla tro jag misshandlade honom när han ser en annan hund". Och vad gjorde vi igår? Jo vi satt på torget. Vi passerade hundar. Vi blev utskällda av hundar. Och hunden i fråga ignorerade dem alla!! Vilket läge och jag är så glad för dem då det ger dem nya möjligheter och mer glädje tillsammans. Matten sa "det gör inget att jag behöver träna honom, det är bara så skönt att jag vet hur jag ska göra och att det inte handlar om att vi ska bråka, jag skulle letat efter hjälp tidigare!" Fina :)

Blir det hund blir det nog valp

Så man kan lära den från början hur man gör när någon lämnar huset.. Dvs sover, mycket viktigt i min värld.

Besök

Vi har fått helgbesök av Tigger. Han kommer dock mest få vara hemma och bonda med Tomas då jag håller kurser och privatträning hela dagen idag (men Nässla ska vara figuranthund så hon får följa med) och i morgon är jag funkis på jaktprov i Vingåker. Vi får väl se om husse charmas ;)

Såg förresten alpackor idag! Söta!!

Mål?

Som en del i min mentala träning inför tisdagen funderar jag över vad som är mitt mål med provet. Är det att kamma hem ett förstapris? Egentligen inte - även om jag hemskt gärna skulle vilja kunna ringa uppfödaren och vara överlycklig över att äntligen startat och att det gått bra. Egentligen är mitt mål bara att göra det. Ha provat. Tagit mig igenom och insett att jag inte dog. Veta hur det känns och förbereda mig för nästa. Lite som första rutan på ett WT, det kan gå som det går, det är där man testar av dagsformen. Pris är egentligen oviktigt, för det är ju knappast så att vi känner oss redo för ÖKL (momentmässigt jo, hålla-ihop-mässigt nej). Att analysera de här tankarna hjälper mig faktiskt, och nervositeten börjar avta något (men fråga mig igen på tisdag hehe..). Sen måste jag ju säga att träningens framsteg också hjälper till att lugna mig (lite som Stenmark menar, ju mer jag tränar desto mer tur kommer jag ha) även om jag vet att vad som helst kan hända med en vessla i kopplet! 

Idag fortsätter vi vår träning tillsammans med två andra hundar, blir bra med lite störningar. Har dock ingen bra plan ännu så det måste jag tänka lite på. Efter det är jag funkis på ehdk, skönt att solen skiner idag, hade inte haft lust att stå i väder som det var igår, störthagel.