Markeringsfunderingar

Som kanske märktes i gårdagens inlägg ligger nu stort fokus på markeringar, och då dubbla sådana. Som det är nu kan hon inte ta dem (och med ta menar jag fokusera på var de landade och springa till rätt omtåde) i början av ett arbetspass.

Exempel om vi får en dubbel och när jag skickar springer hon till ett område men springer mest bara. Kan kolla av sånt som hon ser (som snitslar) och sen runda omkring, ganska ineffektivt. Om jag i det läget kallar in, riktar henne igen till området och skickar brukar hon spika det. Ett annat exempel kan vara när vi kombinerar det med linjetag, typ det kastas en dubbel, jag vänder mig till en annan riktning och skickar henne, när hon tagit linjetaget (och det ni, är hon riktigt bra på trots störning!) riktar jag upp henne mot markeringsområdet och då tar hon dem klockrent. Vänder jag och går lite fot går det också så mycket bättre.

Det är liksom som att hon fräser iväg för hårt när hon får ta den direkt och därför inte har koll på vad hon ska göra/vart hon ska. Nu försöker jag få henne att sitta länge och bara stirra in området och andas ut innan jag skickar henne, men igår blev det ändå att hon irrade länge på de passen i början. När vi tränade mer sen på kvällen var det en klar förbättring, jag vet inte om det beror på stressnivån, energinivån (kanske lite samma sak nästan?) eller på att träning ger färdighet. Jag ska traggla vidare så klart, ska ta med dummysar när vi har sällskap och alltid kasta några så hon får öva. Man säger att man ska undvika kast men här tror jag det är tvärt om som gäller.

Back in the days

En annan sak jag upptäckte när jag var funkis som jag ska börja göra (eller snarare inte göra) är det med att kvacka innan kast. På provet stod en kastare lite dolt i buskarna medan den andra stod synligt på spångarna och nästan inga hundar uppfattade den dolda kastarens fåglar. När man har en skytt blir det ju inte tydligt varifrån fallet kommer komma så jag tror det är bra att lära hunden att hålla koll allmänt och inte bara där det kvackas, som man gör när man tränar. Inget ont om kvack i sig, men när hundarna blir mer rutinerade kanske de ska få ta markeringar från såna som inte låter också. Sen så klart, skulle det varit svårt oavsett i den situationen, man får i den mån man kan också träna på att bara för att du ser någon där framme kommer det inte betyda att det är där det kommer. Vad glad jag blir över att jag hittat konkreta saker att träna tacka vare att jag var funkis.

Så, kära läsare, har ni några tips på hur jag ska jobba vidare med våra markeringar tar jag dem gärna. Alla tips är bra förutom de dåliga ;)