Ett nytt problem

Igår hade vi stora spårdagen med Zandra och Lystra. Det var ett tag sen, drygt två månader, och då fick Nässla ett spår utan blod som hon skötte galant. I går däremot, herrejösses! Hon ska liksom inte gå spåret när hon vet att där borta finns det. Upp med nosen och bara hetsa, hon var helt mjällig av stress ganska tidigt in i spåret :( Spår gör man ju för att stressa ner hunden och just igår kändes det som att det hade helt motsatt effekt och nu måste jag verkligen komma på en lösning om vi ska fortsätta med blodspår.

Det känns som det finns så många parametrar som kan spela in på hur hon gör och varför. Nästa spår kommer troligtvis få bli med belöning för att se om hon ens kan ta det (för det gjorde hon inte förr) och om man då kan få ner nosen och intresset mer under spåret. Sen kan vi variera på liggtid för att se om det har effekt, eller om man ska lägga ofta för att ta bort spänningen, eller ta bort klöven och belöna med något mindre häftigt??! Jag vet inte hur jag ska göra, det är ju inte direkt heller läge att prova nästa sak direkt, tyvärr. Jag tar gärna emot era tankar och tips om saken!

På tal om vårat förra problem (markeringar) provade vi en omgång idag med husse i vår skog, det gick jättebra. Hon kunde sitta länge och fokusera innan jag skickade henne, så nu vet jag att arousalnivån helt klart spelar sin roll i dålig markeringsförmåga. Vi får fortsätta att träna med husse ändå, så ändå momentet sätter sig bättre, för om vi aldrig tränar markeringar vanligtvis kan man väl inte heller förbvänta sig att det ska sitta i stressiga situationer?

I morgon ska vi till Vingåker och tävla inofficiellt i rally (det hände ju inget hundigt denna helg annars). Har inte förberett mig något alls mer än kollat vart vi ska, det går som det går helt enkelt. Just nu hoppas jag bara att jag kommer må bättre i morgon då jag har en inflammation i höger arm och ledproblem i hela vänster som gör att den inte ens kan hålla i något för tillfället. Det här råa blåsiga vädret gör inte gott för mig helt enkelt, men jag hoppas det är lite stabilare i morgon så smärtan kan försvinna. Och så jag så klart kan hålla i ett koppel, det skulle ju underlätta saker och ting..