I förra veckan skrev en av viltspårsdomarna i SSRK ut att hon hade tider för att gå spår i helgen. Ett perfekt sätt att boka spår tycker jag som inte är mycket alls för att ringa och komma överens om en tid. Innan jag hann tänka klart så fanns det bara en tid kvar på lördagen, den sista och den tog vi! Det var samma domare vi gick vårt förra öppenspår för.
Spåret började med ett superfint upptag och en tydlig markering. Sen blev det extra allt.. Hon genade vid ett ställe och skulle sedan ta bakspåret där hon missat, där virrade vi i vad som kändes en evighet. Det blev tydligt för mig när hon hade spåret och inte, så jag kunde själv bryta jakt på vad det nu var (vildsvin troligtvis) och försöka få tillbaka henne där jag visste hon hade spårat. Hon tog spåret men släppte och skulle kolla av och så gick spåret en lååååång bit. I princip hela tror jag.. Hon blev lite "unghundsrädd" i skogen och genade hej vilt vilket gjorde att jag fick ta mig genom både sump och tät granris. På ett ställe gick hon igenom ett rejält grisbök, fortsatte så fint och tydligt för att helt plötsligt vända om och kolla av det där området NOGA. Här började jag känna att vi kanske inte ens skulle hinna med inom tillåten tid, så jag försökte få henne tillbaka till spåret som jag sett henne i, men nej hon skulle minsann kolla grisböket! Till slut tog hon spåret som världens självklarhet och strax därefter var det dags för skott. Efter det slängde hon sig från buske till buske tills vi helt plötsligt upptäckte att hon stod på klöven 😅 Herremingud, jag har nog aldrig varit så svettig i mål på ett spår tidigare. Domaren tyckte Sirap var lite taskig som tagit onödigt jobbig terräng för mig, men att hon ändå löste det som hon skulle. Så då fick vi vårt första förstapris!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar