Äventyr och tävling i Hudiksvall

I fredags bar det iväg för årets sista husvagnstripp, ännu en resa till Hudiksvall och deras BHK. Funderade först på att ta in på hotell istället, men när en annan domare hörde av sig och frågade om jag också skulle bo på klubben bestämde jag mig för att lära mig använda gasolen (sist gick ju proppen) så jag skulle överleva ett eventuellt strömavbrott. Jag lyckades få igång både kyl, värme och spis när jag provade, så nu har en helt ny värld öppnat sig för mig. 

Så på fredag morgon kopplade jag på vagnen, åkte till jobbet, jobbade och laddade för en lugn och skön helg. Solen sken, hösten var så där perfekt som hösten är och jag hade några timmar i bilen att prata med både kompisar och mamma. Bra dag! Tills jag var 100 meter från nattens läger.. För att komma till deras klubb svänger man av på en smal väg i grus, först en brant nedförsbacke, lite plant och sedan kommer en rejäl uppförsbacke. Eftersom vägen nere i sänkan var full av stora hål tog jag det lite lugnare än sist och kom därför inte upp för backen! Jag är allt annat än rutinerad på att backa med vagnen och nu gled den bakåt utan kontroll (för mig, kanske någon expert hade kunnat lösa detta betydligt bättre). En liten sväng och vips så var vagnen på tvärsan och bilen i kanten (som tack och lov inte var ett dike!). Jag fick panik och bara skakade när jag skulle försöka lösa situationen. Lyckades dock samla mig tillräckligt för att inte göra något mer än att ringa bärgaren. 

Under tiden jag väntar på bärgaren kommer en husvagn puttrandes på vägen och jag hinner inte fram att hindra Marie (domarkollegan som också skulle sova där) från att köra ner på vägen. Så typiskt (och sämsta tänkbara första möte), men vi lyckas tillsammans lotsa och backa upp ekipaget på den större vägen igen. Snart kom bärgaren och efter lite jobb fick han bort vagnen från sidan och vi stod rakt nere i sänkan igen. 

Bärgare är mina favorityrkesmän numera.

Bad bärgaren vänta tills jag kommit upp på kullen innan han åkte (och även vänta in Marie utifall att), och med ordentligt med sats kom vi båda upp. Halelulja. Ingen skada på vare sig bil eller vagn och snart var vi båda på plats med fungerande el trots värmen igång. Jag bjöd Marie på Max som plåster på såren för min osmidiga välkomstkommitté och vi kunde lära känna varandra lite. Hem och försöka sova, men med kroppen full med adrenalin gick det sådär. 

Vår första bana för dagen

Nästa morgon var vi uppe tidigt och vi var ju faktiskt där som tävlande denna dag! Väldigt lyxigt att bara kliva rakt ut till tävlingen måste jag säga. Förutom den enorma träningsvärken jag hade i höger skinka/lår efter gårdagens panikbromsning kändes det toppen. Vi startade som femte ekipage på vår bana, som var för Marie. 

Vi laddade genom att påminna om momenten och belöna upp dem och fokus. Väl på plan hade Sirap jättekul och var väldigt studsig. Vi fick 3 poängs avdrag på startskylten (eller första, minns inte riktigt), då hon studsade och blev lite sned. Sedan fick vi FF3 på vänstersvängen, det stod inget om varför, så jag antar att vi stannade. Sedan på sista ligget satte hon sig så där fick vi fel övning. Vi fick också 3 på helheten för studsig hund. Så 81 poäng hade vi kvar där, och en hund som studsade och hade kul - precis som jag vill ha det! 

Bana två för dagen

Den andra banan var väldigt tajt, och många tävlande muttrade om att det var för svårt, lätt att gå vilse osv. Jag tyckte den såg svår ut från sidan, men när man väl var på kändes det ändå helt överkomligt. Tajt absolut, men inget som inte kändes görbart. Det enda var att det blev väldigt trångt på banvandringen, så jag väntade till sista minuten och gick då istället för att vara säker på att få gå själv och få rätt vinklar. Behöver bara ett varv, men när det finns risk att gå vilse vill jag ändå ha testat det i exakt rätt väg och inte i en kö. 

Sirap var i bra fokus när vi klev på och vi hade sånt flyt genom hela banan. När vi klev av noterade jag att hon förstod att hon var färdig vid bandet (efter fjärde tävlingen!) och vi hade sån fest. Jag var supernöjd med vår runda! När vi började gå iväg funderade jag på om vi gjort några misstag och jag kunde inte på rak arm komma på något. Kanske hade hon studsat och trängt mig någonstans, dessutom har jag aldrig tävlat för den domaren tidigare så jag visste inte hennes preferenser. Men över 95 tyckte jag vi borde hamna. 

Med planerna i bakgrunden

Vid prisutdelningen blev det ju fest när de ropade upp tvåan på 99 poäng och vi fortfarande inte fått vårt protokoll - vår (och min) första 100 poängare!! 

Fina kommentarer dessutom!

Titel och 100 poäng - vilken dag!

Hur skulle vi fira det här då? Det fick bli en tur till Hölick även denna gång, varför skippa något man vet är fint? Vi var ju färdiga till lunch och skulle inte riskera mörkret innan vi var klara. Det blev några timmars vandring och när vi väl var tillbaka blev det våtservetssdusch och middag, raka vägen ner i säng. Klockan 20 som jag som en stock och gjorde det till nästa morgon. 

Skogsbad <3