Här kommer en uppdatering

Hade tänkt att förra inlägget skulle få avsluta året men jag kan inte hålla mina fingrar i styr och måste skriva lite ändå ;-) I går var vi i hundarenan och tränade lite rally. Banan gick jag två gånger, den första gången var hon allmänt ofokuserad (jag med, som först missade att stanna vid startskylten) och hon blev lite störd av 8:an och bjöd på lite andra beteenden innan kommando.. Andra omgången gick mycket bättre och alla moment satt nog (vad jag minns) som de skulle. Tränade också lite på att få över henne från vänster till höger sida framför mig, än så länge går det lite långsamt och Zandra tycker det ser ut som vi hamnar i front först, men jag tror det löser sig när hon lär sig vad hon ska göra och det blir mer fart i momentet. Hon verkar iallafall inte ha problem med att jobba på min högra sida, men det är ju trots allt där hon mestadels befinner sig till vardags (förstår inte vitsen med att hunden måste gå på vänstern och möta folk och hundar, jag har henne alltid bort från vägen så att säga).

I förrigår var Zandra över och hälsade på, vi tog en kortare stadspromenad ( i ösregn) och sen kom de med upp och snackade lite skit. Nässlas tass klarade av det utan någon åverkan och matte fick lite social samvaro vilket varit en bristvara sista tiden (jovisst träffar jag annat folk än hundfolk men då blir det mest prat om eller med barn vilket kanske inte alltid är underhållande för mig). I vilket fall, det var välbehövt kan jag säga. Alla mornar sista veckan har jag klivit upp vid 9 (mot normala 7-8) och även då har jag fått tvinga upp mig för att ta ut Nässla, för jag har känt när jag vaknat att jag har ju ändå inget att göra. Visst har jag en uppsats men den behöver jag inte direkt ta tillvara dagsljuset för. I går klev jag som vanligt upp vid 7 igen, pigg och glad.

På tal om goda hundvänner. Tog en totalt ovetenskaplig slutsats angående julkorten. I år fick jag 6 julkort (skickade 19). 2 av korten är från min släkt i Norge, resterande är från hundägare. Det måste ju ändå innebära att hundägare är mer mån om sina vänner eller hur? ;-)

Till Nässlas tass då: den läker sakta. Halva såret har en sårskorpa, resten är "hårt". Svårt att beskriva men första gången den läkte (när den även gick upp) var det bara som att pälsen (om man nu kan kalla de svarta stråna på trampdynan för päls?) växte ut utan att något egenligen hände med huden (det var inget sår då). Dock gick det ju upp hur lätt som helst. Nu har det blivit skorpa och hårdare hud på det, dock väntar vi på pälsen. Sen har vi också lärt oss hur vi kan klä tassen när vi ska ut i olika väderlag, jag har bland annat sytt en egen strumpa av fleece med ett överdrag av galon som fungerar bättre än någon av de köpta skorna (som bara är skit så det var inte så svårt att konkurrera med). Jag tror att hon skulle klara av att springa med fleecen på sig ute nu utan rivstarter och belastning, men husse vill att vi väntar (och han har ju rätt). Men det är tufft, vädret är ju som gjort för träning!

Bara en helt ohundig kommentar också: ibland köper jag filmer i mataffären när jag handlar om det är bra pris och filmen verkar bra, blir ju samma pris som att hyra. Sist köpte jag Dinner for Schmucks som åkte på igår och jösses, så mycket har jag inte skrattat på länge!

Gott nytt år på er!