Dialog

Idag utspelade sig följande dialog mellan mig och Nässla. Vi hade nyss kommit hem efter att ha skjutsat mamma när vi hoppar ur bilen.
Nässla: -Ska vi in?! Jag måste ju pinka!
Jag: -Okej, då går vi runt staketet då så du får göra vad du ska.
Nässla (tvärnitar) - NÄ, den lilla rundan går inte, jag måste nog bajsa också! (Kniper lite lätt)
Jag: Okej, då tar vi den andra rundan då, men det får gå fort för jag behöver också gå in och pinka.
Lunkar iväg längs våran korta rutt tills vi kommer till hörnet runt vallen.
Nässla: -Nu går du åt fel håll!
Jag: - Nä, vi ska bara gå runt vallen och göra behov.
Nässla (slänger sig på backen): Jag kan INTE gå åt det hållet. Det är fel.
Jag (går fram och försöker få med henne): Skärp dig
Nässla (som nu vänder upp på rygg): - Jag.. döööör.. måste... till.. rastparken..

Den lilla slinkan, hon försökte (och lyckades nästan!) ta med mig till rastparken istället för att gå in. Ibland är hon för smart för mitt eget bästa. Jag har sagt det förr och säger det igen: Always keep your flatcoated stupid.