Dagens Working Test

Dagen började med lite morgongymnastik, det är viktigt att värma upp inför en så viktig dag som livspremiären i öppenklass.

Ja, vad säger man om resten av dagen då? Jag var ju som sagt inte nervös och det är nog mest för att jag har förträngt dagens prov och inte tränat inför det (osmart taktik). Jag vet inte om det var det eller helt enkelt Nässlas personlighet (tror faktiskt på det sistnämnda) som avgjorde dagens icke-brillianta start. Jag hade tänkt att OM det fanns med en walk up skulle jag antingen ta den sist (och börja med ett sök) eller faktiskt se om det gick att nolla den utan att gå. Men, det visade sig att den var med och att man inte fick välja vilken ordning man ville ta rutorna.. Magont deluxe! I vilket fall, vi tar det från början.

Ruta 1. Dirigering.

Punkt 1. Markering som hunden får ta innan dirigering.
Punkt 2. Platsen för dirigeringen.

Så såg alltså rutan ut. Och  varför har jag då målat dit de där små detaljerna som väg och annat oväsentligt? Jo, därför att Nässla sprang rakt igenom (de två meter) skogen och hittade där två ensamma hundar som hon flirtade med innan hon sprang till husse och Thisbe. Detta visste ju inte jag, utan jag stod och försökte kalla in min hund när jag hör Tomas hojta på Nässla.. Domaren sa att detta var att hunden gick ur hand (utom all kontroll ever skulle jag kalla det) och givetvis blev vi nollade.. Domaren skrattade dock och jag kände att skulle det hända någon så var det givetvis pajasen. Och så klart, när alla kan se eländet.

En liten parentes: när jag stod och väntade vid någon annan ruta är det någon som säger att "ja, det är ju så typsikt flattar att springa rakt fram till skogskanten och sen vika av som om det vore en vägg." Well, det gjorde iallafall inte Nässla! ;-)

Ruta 2. Walk up. Här stod jag och var lite lätt illamående (och inte ett dugg mer uppmuntrad av morgonens äventyr) och velade mellan att gå till funktionärerna och fråga om man fick nolla sig frivilligt utan att bli diskad eller om jag skulle göra det. Då kom det dock en elithundsförare och peppade mig och menade att skit händer, låt det isåfall ske. Stärkt av hans sinne för humor och vetskapen att jag inte skulle dö om Nässla inte hade stadga så ställde jag upp och gick in. Hade tur och hamnade med en med högre startnummer än mig vilket uppenbarligen betydde att jag fick börja på vänster sida (ja, jag är rookie på området, är ju bara andra gången vi är ute på jaktprov) och därför starta. Min stora fasa var att Nässla skulle dra iväg när den andra hunden jobbade nämligen.

Först fick vi börja med en liten session fotgående. Inte så bra sådant.. Sen dubbelmarkeringen och där tror jag det brann ordentligt i Nässlas skalle. Hon tog sikte på den ena, sprang över till den andra och sen tillbaka, sprang över en utan att hitta och när jag skulle hjälpa henne lyssnade hon inte. Kallade efter att domaren bad mig och vi bytte sida. Där skulle vi också gå fot men det gick ju inte alls bra så domaren sa åt mig att koppla hunden (tack o lov!). När parhunden jobbade la sig Nässla ner istället, snopet för mig, men ack så skönt! Givetvis nollade vi men jag är nöjd med att hon inte ens hade tendens till att dra efter den andra hunden, det var dagens skräck och det slapp vi. Att hon inte löste uppgiften alls (jag menar, inte ens i närheten av två markeringar) kändes mest som att hon egenligen inte hade samlat ihop sig för dagen (precis som hon hade svårt för markeringen på ruta 1, som inte alls var komplicerad). Det är visserligen inte en "ursäkt" men en lärdom för framtiden. Hon behöver nog få fräsa ur på plats (inte tio mil innan) och sen kan man fokusera.

Ruta 3. Två enkelmarkeringar i högt gräs. Nu går det som det går, jag körde bara på med förhoppningen att vi kanske inte ska nolla alla rutor. Här gick det jättebra, jag skickade henne snabbt när hon ännu var fokuserad på nedslagsplatsen och hon spikade båda. Hon tog en liten omväg in (fram till funkisarna och stigen tillbaka) vilket vi fick två poäng avdrag för, för oss var det dock dagens seger! Jublade glatt när vi kom tillbaka och fick många grattis :) Väldigt stöttande medtävlande, kul!

Ruta 4. Dirigering, ca 70 meter genom högt gräs upp på en "skogskulle". Jag körde vidare i att det går som det går modet (och var skitnöjd över att det inte var något fotgående alls på denna ruta). Skickade henne och hon sprang hela vägen fram och lite till innan jag hann bromsa henne. Eftersom hon kom för långt ut försvann hon ur min kontroll ett tag men jag fick snart (tror jag, känns ju mer som fem minuter istället för fem sekunder) tillbaka henne, dirigerade henne in i rätt område och hon hittade den. Stor lycka för matte!! Avdrag för att jag tappade henne och för dåligt grepp på dummyn, men hur mycket vet jag inte ännu. (Vi väntade inte på resultaten). Jag brydde mig dock inte alls om de avdragen, är så nöjd att hon kom fram hela vägen för det där var ingen kort liten dirigering kan jag säga.

Ruta 5. Markering med osynlig kastare, grön dummy mot mörk bakgrund. Den här rutan hade jag hört mycket ont om.. Många hundar som missat och fått låga eller inga poäng. Först skulle man gå fot, vilket blev Nässlas bästa fot under dagen, förutom att jag fick säga till ordentligt i början (fast domaren var inte imponerad). Stadig (trots att det tog en evighet och mitt hjärta hann gallopera iväg ordentligt under tiden som skytten laddade om). Tyvärr missade även hon lite då hon först sprang upp på berget bakom, men jag lät henne hållas eftersom hon jobbade bra och tillslut hittade hon rätt. Domaren påpekade att vi får avdrag för fotgåendet och att hon sprang för långt ut först, men plus för att jag inte la mig i och hon fick lösa uppgiften själv som en markering. Inte heller här vet jag hur mycket avdraget blev, men återigen, överlycklig ändå :)

Kanske är det så man ska göra, börja med nollor och så blir man glad för vad som än händer som ger något poäng ;) Sen var det trevligt, medtävlande som skojade och var öppna, och även några vi kände igen sen kurser hos Bitte som man kunde prata lite med. Insåg snabbt att vi var ju knappast ensamma om att nolla, fanns även de som gav upp efter det vilket stärkte oss lite att vi ändå fortsatte.

Efter provet var det dags att åka och lämna Thisbe till Jens men innan dess intog vi våran middag utanför bilen. Thisbe försökte få sin beskärda del av mackan men det gick inte så bra. Dock var hon förbaskat söt!

Eftersom vi var en halvtimma tidigare än Jens & co från arlanda så stannade vi till i Ågesta och lät tjejerna tugga ut en sista stund på varandra, tror de behövde det efter alla intryck under dagen.

Husse och hundarna

Nu ska vi bara vänta på resultaten och påbörja århundradets fotgåendeträning. Det här funkar ju helt enkelt inte. Fast jag tror ändå att det är eg inte fotgående som är problemet, det är störningsträning. Så det ska vi träna!