Under vår lediga dag i torsdags passade jag och vesslan på att spåra lite. Orkade inget fancy med att åka iväg då det oftast ligger kvar snö betydligt längre i de andra skogarna än i vår egna lilla plätt vi har tillgång till. Dessutom tänkte jag att det var viktigast ATT vi gjorde det, snarare än att det skulle bli storslaget, Nässla bryr sig knappast om att det inte är större skog vi gör det i..
Så det blev ett litet virrvarr med pinnar och en burk med gotte till avslut. En liten loop där jag korsade spåret på en äng och en spetsvinkel innan slutet. Och man kan väl säga att Nässla kanske inte vilar sig till sin bästa form, för hon tappade bort sig lite på slutet och började äta gräs istället. Och eftersom jag numera alltid förlitar mig på hennes fenomenala spårförmåga hade jag inte riktigt memorerat vart jag gått, mer än att slutet låg vid en stubbe. Vi hittade åtminstone slutet och gick glada hem igen, dyngsura då himlen öppnat sig, och ändå lite nöjda. Väldigt nöjd visade det sig att Nässla blev för hon sov som en stock resten av dagen! Inte ens grannens bil fick sig en utskällning när den passerade och hussen fick inte ens en blick när han kom hem. Älskar att ha en så trött hund!
Jag har i någon vecka tänkt att nu börjar minsann Nässla bli lite gammal och vis, hon badar inte i bäcken trots att vi går vid den. Well, även om man blir gammal och slutar hoppa i så fort det finns en spricka på 4 cm så innebär det tydligen inte att man slutar upp att bada helt och lägga om till renlig flat! Jag hade inte med mig kameran så jag bjuder på en gammal goding som inte låg långt ifrån gårdagens sanning när hon tog sig ett dopp i ett dike, förvisso på egen tass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar