Igår var min "lediga" dag (läs jobbar hemifrån med min egna bokföringsfirma) och jag passade på att träna mig själv i löparspåret (alltså suck) och lägga ett spår åt Nässla. Saker hände och det fick ligga till sig länge och gro. På kvällen lyckades jag därför få med mig hussen och frågade om inte han tom kunde tänka sig att gå med Nässla. Jag gav honom bara två direktiv, dvs allt man behöver: Håll linan spänd och att hon drar sig framåt samt att inte gå om hon inte har nosen i backen. Det är ju allt jag gör så sen borde hon ju bara gå som tåget.. Det visade sig inte vara så enkelt dock.. De började, kom in på spåret men kom snabbt av sig och Nässla började äta djurspillning istället och hussen kokade av frustration. När jag tyckte det verkade påverka deras framtida relation tog jag över och spårade vidare med henne. Precis innan slutet när hon var inne i det så tyckte jag att hussen kunde ta över igen, och ja, det tog inte lång tid innan de var vilse igen.
 |
| Hur kom jag framför spårekipaget? |
Så jag tog över snart och ganska omgående kunde Nässla hitta sin belöning på slutet. Jag har ju tänkt att Nässla är en spårbegåvning och KAN det här ordentligt, förvisso med lite sämre spårkondition just nu efter så långt uppehåll. Men igår fick jag svart på vitt att det är vi som ett TEAM som presterar bra. Dock på bekostnad av hussens självförtroende, stackarn. Dessutom vaknade han i morse med en fästing i ljumsken så jag gissar att det var sista gången i Nässlas livstid som vi lyckades vara alla tre tillsammans i spårskogen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar