Ledig dag, snöfritt (typish) och plusgrader. Pälstussar från ett rådjur i garaget och färskfoderbollar i frysen. Ja, det är väl det som behövs för att göra Nässla nöjd. Åkte upp till vår lokala skog, la ett spår med 4 legor (gnuggad rådjurspäls) och under tiden det låg passade jag på att ta en promenad med Nässla. Hon var väl knappast lugn som en filbunke, att vänta när jag lägger spår i bilen har inte den effekten på henne direkt så promenaden blev intensiv och jag tänkte att det skulle bli bra träning att gå ett spår efter att hon bränt ut sig mentalt. På väg mot bilen genade jag genom skogen och passade på att påbörja årets jaktträning genom att gå fot hela vägen i skogen och det gick förvånandsvärt bra! Kanske för att jag jämför med de två sista gångerna jag försökt och hon istället haft nosen och huvudet hos ett dött rådjur några meter bort, men det var skönt att känna att vi kanske kan få till det här trots år av vila. En bit innan bilen kopplade jag dock upp henne och lät henne bete sig, vill inte att hon ska börja spåra från lydnad.
Spåret gick jättebra, de har en tendens att gå bättre med lite liggtid. Hon stannade självmant vid varje lega, den första klickade jag och kastade fram en belöning vid, den andra var jag inte beredd på att den skulle vara just där, så det var ju hon som stannade själv och stod kvar tills jag kom fram. Den tredje gjorde hon en markering som var "to die for"! Hon stannade, vände upp och tittade på mig, när jag stannade frös hon med nosen på backen och visade 💖. Den sista var i svårare terräng, så jag hann inte riktigt se vad hon gjorde, men hon stod i alla fall kvar när jag kom fram till henne. Nu tänker jag dock att jag måste börja lära mig se att hon hittar även när jag inte vet var det finns och det kommer jag ju inte till förrän andra lägger spåren åt oss. Men än så länge är det för kallt för att lura ut hussen, så det får vänta lite. Sen vet jag inte om jag ska ha några spår utan legor för att få henne att inte stanna upp för mycket också i spåren. Förra gången tyckte jag att hon tappade lite fart pga markeringarna, men nu kändes det ändå som att hon inte tappade bort sig så jag tror jag kan avvakta lite med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar