Läste på ett forum om stress i träning när man sysslar med shaping vilket fick mig att fundera lite över våran egen situation. Ska försöka få ner mina (högst ovetenskapliga, bara baserat på vad jag ser med min egen hund) tankar angående ämnet som känns helt enorm när man väl börjar rota i det. För att få någon som helst struktur i det kommer jag att dela upp det lite. (Om du inte känner för att läsa i en evighet, stäng ner den här sidan..)
Inlärning med shaping = frustrationsträning = stress?
Det ovan är en formula som hävdas stämma. Jag slår upp frustration i nationalencyklopedin och finner att: "psykologisk term som avser de känslor och reaktioner som väcks när vägen till ett eftersträvat mål blockeras." Borde med andra ord innebära hund vill ha godis, jag hindrar hunden från det (gör jag?). Det står inget relaterat till stress, däremot aggression: "Enligt en inflytelserik psykologisk hypotes leder frustration regelmässigt till aggression. Frustration kan emellertid också leda till en rad andra, mer eller mindre ändamålsenliga reaktioner, t.ex. förstärkta ansträngningar eller regression. " Beredd att hålla med, men leder det verkligen automatiskt till stress?
Stress enligt NE: "Stress är hos djur inte ett entydigt begrepp. Om ett djur utsätts för fara – t.ex. angrepp eller hot, stark kyla eller hetta, även social stress – inträder alarmfasen, med flykt eller motstånd som resultat" . Nja, gjorde mig knappast klokare i shapingsammanhang.
Eftersom jag inte har några mätinstrument att kolla av adrenalin, puls eller andra saker som kan ske i hundens kropp under träning får jag se på vad jag kan se utifrån. För mig är stressat beteende när hon kliar sig, börjar gäspa fast hon är igång och stressmjäll. Kan på rak arm iallfall inte komma på andra beteenden hon har för sig (jo, piper vid jakt, men det kommer jag till sen). För att se om hon verkade stressad så hittade jag på ett beteende som jag skulle shapa henne till och som jag sedan filmade för att lägga upp på tuben men youtube verkar inte spela med mina noter idag.. I vilket fall, jag fick till fem minuters film, på den kliar hon sig en gång. Visst provar hon på saker och är aktiv, men det kan väl inte per automatik bli stress? Är det stressande att tänka? Är det stressande att vara glad? Efter passet går hon och lägger sig eller bara är som vanligt, alltså inget mjällande, pipande eller något annat anmärkningsvärt.
Om hon hade blivit stressad under denna form av inlärning, hade hon ens lärt sig något då? För oss är det de beteendena som är shapade som sitter bäst (men jag hävdar absolut inte att jag har någon stimuluskontroll, men det är enbart för att jag slarvar). Däremot finns det ju träningssituationer där jag märker att hon är för stressad och inte kan ta in något, om exempelvis belöningen är för het. Kampleksak i nyinlärning funkar exempelvis inte. Godis framför nosen funkar för stunden men hon vet knappast vad hon gör. (När jag försökt lära in rulla hade jag godishand, hon rullade nog 40 gånger utan att veta vad hon gjorde). Om man då ser det till att det har med förväntan på belöningen, måste det verkligen ha med just fenomenet shaping att göra? Finns det inte de som har lydnadshundar som piper så fort de kommer ut på plan, fast det inte är tal om shaping som sker där ute? (Nä, jag vill inte framstå som bättre själv genom att peka på att "de" har ju problem, undrar mest om det är just ett shapingfenomen?)
Givetvis är jag medveten om att många hundar har lättare att lära genom att man visar med exempelvis en luring hur de ska göra, eller att använda targets, det säger jag inget om. Också det faktum att vissa hundar säkerligen blir stressade av shaping som inlärning (vissa hävdar det är fel på ägaren, metoden funkar alltid, jag säger inget jag) blundar jag inte för, jag vill bara lista ut om jag använder en metod som stressar MIN hund.
Dämpa stress med shaping?
Går det? Vet att det finns en canisinstruktör som jobbar mycket med detta (Åsa Jacobsson), själv syftar jag inte riktigt på samma sak. Jag använder mig nämligen av shaping i jakten för att minska stressen och med lyckat resultat vad jag sett hittills. Jag håller inte på att shapar ditten och datten, utan allt går ut på "händer något skoj kommer du till det genom att hålla dig på min vänstra sida" och dit har jag shapat henne, inte visat. På det sättet har vi fått fram ett fokus där hon tänker (eller vad vet jag?) och fokuserar på att göra rätt istället för att jag trycker ner känslorna (läs pipet). Genom att hon får tänka själv uppstår ett fokus som gör att hon inte har tid att pipa. När hon inte visar stressande beteenden behöver inte jag själv stressa upp och "smitta" henne med den känslan (eller hon stressa mig, hur blir det nu..) Jag tror inte att någon annan metod hade fungerat för att få ner stressen på henne i jakten, iallafall inte med tanke på de framsteg vi gjort på ett år.
Nu när jag korrekturläser så inser jag en sak.. Jag vill rentvå min shapingträning från stress. En träning som jag utför ett par gånger om året. Jaktträningen däremot, den skapar stress betydligt oftare än så och den fortsätter jag med ändå (även om jag försöker tänka igenom och planera för att minimera stressen). Med andra ord, i sammanhanget kanske inlägget var helt värdelöst. Äsch, då postar jag det nu.
Om hon hade blivit stressad under denna form av inlärning, hade hon ens lärt sig något då? För oss är det de beteendena som är shapade som sitter bäst (men jag hävdar absolut inte att jag har någon stimuluskontroll, men det är enbart för att jag slarvar). Däremot finns det ju träningssituationer där jag märker att hon är för stressad och inte kan ta in något, om exempelvis belöningen är för het. Kampleksak i nyinlärning funkar exempelvis inte. Godis framför nosen funkar för stunden men hon vet knappast vad hon gör. (När jag försökt lära in rulla hade jag godishand, hon rullade nog 40 gånger utan att veta vad hon gjorde). Om man då ser det till att det har med förväntan på belöningen, måste det verkligen ha med just fenomenet shaping att göra? Finns det inte de som har lydnadshundar som piper så fort de kommer ut på plan, fast det inte är tal om shaping som sker där ute? (Nä, jag vill inte framstå som bättre själv genom att peka på att "de" har ju problem, undrar mest om det är just ett shapingfenomen?)
Givetvis är jag medveten om att många hundar har lättare att lära genom att man visar med exempelvis en luring hur de ska göra, eller att använda targets, det säger jag inget om. Också det faktum att vissa hundar säkerligen blir stressade av shaping som inlärning (vissa hävdar det är fel på ägaren, metoden funkar alltid, jag säger inget jag) blundar jag inte för, jag vill bara lista ut om jag använder en metod som stressar MIN hund.
Dämpa stress med shaping?
Går det? Vet att det finns en canisinstruktör som jobbar mycket med detta (Åsa Jacobsson), själv syftar jag inte riktigt på samma sak. Jag använder mig nämligen av shaping i jakten för att minska stressen och med lyckat resultat vad jag sett hittills. Jag håller inte på att shapar ditten och datten, utan allt går ut på "händer något skoj kommer du till det genom att hålla dig på min vänstra sida" och dit har jag shapat henne, inte visat. På det sättet har vi fått fram ett fokus där hon tänker (eller vad vet jag?) och fokuserar på att göra rätt istället för att jag trycker ner känslorna (läs pipet). Genom att hon får tänka själv uppstår ett fokus som gör att hon inte har tid att pipa. När hon inte visar stressande beteenden behöver inte jag själv stressa upp och "smitta" henne med den känslan (eller hon stressa mig, hur blir det nu..) Jag tror inte att någon annan metod hade fungerat för att få ner stressen på henne i jakten, iallafall inte med tanke på de framsteg vi gjort på ett år.
Nu när jag korrekturläser så inser jag en sak.. Jag vill rentvå min shapingträning från stress. En träning som jag utför ett par gånger om året. Jaktträningen däremot, den skapar stress betydligt oftare än så och den fortsätter jag med ändå (även om jag försöker tänka igenom och planera för att minimera stressen). Med andra ord, i sammanhanget kanske inlägget var helt värdelöst. Äsch, då postar jag det nu.
3 kommentarer:
Absolut, jag ska skriva ihop något =)
Carro med Basta
Biologerna definierar stress som en situation djuret inte har kontroll över eller kan se en utväg ifrån. Den definitionen tycker jag personligen är "bättre" när det gäller träning för ett visst mått av stress gör också att "man är sitt bästa jag" i den situationen. De flesta ser ju till att djuret får varva ner igen med jämna mellanrum för att inte ligga kvar på för hög stressnivå. Och t ex glädjeskall kan också ses som ett uttryck för stress.
Sen finns det träningssituationer där djuret faktiskt blir "negativt" stressat av att inte förstå vad det ska göra. Där är ju miljö/kriterier/belöningsfrekvens/belöningskvalitet otroligt viktiga. Visst finns ett mått av frustration med just när man höjer ribban ett snäpp men en icke-inlärning sker ju bara om steget är för stort. Tänker jag =)
Jag håller helt med dig Kerstin!
Skicka en kommentar