När jag har jobbat med problemhundar har alltid aktivering av lämpliga sorter legat högt på prioriteringen och vissa hundägare kan ha tyckt att det känns lite onödigt att jobba med det när det finns något annat som egentligen är problemet ("vi har ju inte problem med att han spårar, han gör ju utfall"). Nu när jag själv ägnar dagarna åt att jobba och min hund får ligga på sofflocket så inser jag ännu mer vilken betydelse aktiveringen har. Inte att vi fått en problemhund men det går fort att få fram oönskade beteenden. Hon är helt borta i sin egen värld på promenaderna (och här tror jag också att andras (läs husses) promenader kan ha bidragit till ointresse för föraren) tills hon helt plötsligt får för sig att agera valp och biter sig tag i byxbenet eller bara blir allmänt spattig. Hemma är hon rastlös och snor saker för att få uppmärksamhet.
Men, hon får stå ut två dagar till, sen åker vi på semester till Susann i Orsa. Hon säger att det inte finns något att göra där, jag är dock helt nöjd med att vara utomhus utan en dator en helg med tanke på att jag ägnar 8 timmar om dagen att stirra in i skärmen just nu.
1 kommentar:
Hallå! Nu är det dags för lite apporteringsträning snart tycker jag. :)
Skicka en kommentar